"Armbåge" er en anatomisk betegnelse for den del af overarmsknoglen (humerus) og underarmsknoglerne (ulna og radius) som mødes og danner en led. Denne led kaldes også cubitusarticulationen, og den tillader bevægelser som flexion (bøjning) og extension (streckning) af underarmen.

"Armbågsled" er en oversættelse af "wrist joint" på dansk. Det er den led, der forbinder hånden med underarmen. Armbågsleddet består af otte knogler: to slagsben (radius og ulna) i underarmen og syv små knogler (handrodens carpalia) i hånden. Disse knogler er forbundet med både ledbånd, muskler og senevner, der gør det muligt at bevæge armen og hånden på en varieret måde.

Elbow arthroplasty replacement is a surgical procedure where a damaged elbow joint is replaced with an artificial one. The procedure involves removing the damaged parts of the humerus (upper arm bone) and the ulna (one of the forearm bones) and replacing them with metal and plastic components. This surgery is typically recommended for patients who have severe arthritis or other conditions that cause significant pain and loss of function in the elbow joint. The goal of elbow arthroplasty replacement is to relieve pain, improve mobility, and restore function in the affected arm.

En elbow prosthesis är en konstgjord led som ersätter en skadad eller artritisk leder i armbågen. Den består vanligen av två komponenter: en benkomponent som fästes vid överarmsbenet (humerus) och en underarmskomponent som fästes vid underarmsbenet (ulna). Komponenterna är ofta sammanbundna med en gångart som tillåter rörelse i flexion/extension och pronation/supination.

Elbow prosthesis används vanligen när konventionell behandling, såsom mediciner, fysioterapi och ledstelning, inte har gett tillräcklig lindring av smärta eller förbättrat funktionen hos patienten. Det kan också användas i fall där patienten har lidit av en allvarlig skada på armbågsleden som gjort den ofunktionell.

Implantationen av en elbow prosthesis är en komplex kirurgisk procedur som vanligen utförs under allmänt narkos. Efter operationen behöver patienten följa en strikt rehabiliteringsplan för att återfå rörelse och styrka i armbågen. Trots detta kan komplikationer som infektion, lösning av implantatet eller benfraktur förekomma efter operationen.

En dislokation är en skada på en led, där den ena benet i leden (eller ledens kula och dess f sockel) förskjuts från sin normala position i förhållande till det andra benet. Detta kan orsakas av trauma eller olyckor som skapar kraftfulla drag- eller tryckkrafter på leden. Dislokationer kan vara partiala, där endast en del av benet är förskjutet, eller kompletta, där hela benet är utanför sin normala position. Symptomen på en dislokation innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och en förändrad ledfunktion. Behandlingen av en dislokation kan involvera reducering (manuell återplacering) av benet till dess normala position, efter vilket immobilisering och rehabilitering kan behövas för att underlätta läkningen och förebygga komplikationer som ledskada eller kronisk smärta.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

"Kollateralledband" är ett medicinskt begrepp som refererar till små blodkärl (kapillärer) som bildas som en kompensatorisk mekanism när en större artär eller ven blockeras eller stängs av. Dessa kollateralledband etableras över tid och hjälper till att bibehålla blodflödet i området, även om det inte är lika effektivt som det ursprungliga blodkärlet. De kan vara antingen arteriella (tillförande syre- och näringsriktat blod) eller venösa (avlämnande av utarmat blod). Kollateralledband kan bildas naturligt eller som en följd av medicinska ingrepp, till exempel vid omfartsoperationer för att bypassa blockeringar i de större blodkärlen.

'Supination' er en begrep i lægevidenskaben, der refererer til den bevægelse, hvor forearmen (underarmen) roteres således, at palmens yderside vender opad. Dette sker typisk, når man gør en udåndingsbevægelse eller står på tærren og forbereder sig til at gå. Supinationen er modsat pronationen, hvor forearmen roteres således, at palmens inderside vender opad.

'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.

Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.

Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.

I en medicinsk kontext refererar "armbågsben" (i anatomisk terminologi även känt som "ulna") till ett ben i underarmen hos människan. Armbågsbenet är det längre av de två benen i underarmen, medan det andra benet kallas handledsbens ("radius").

Armbågsbenet sträcker sig från armbågen till handloven och har två ändar: en proximal (nära kroppen) ände som artikulerar med överarmsbenet i armbågen, och en distal (långt ifrån kroppen) ände som artikulerar med handledsbenset i handleden.

Armbågsbenet har en rät, cylindrisk form och är på utsidan täckt av ett tjockt lager brosk, vilket gör det möjligt för armen att böja sig och rotera runt sin egen axel.

I'm happy to help you with that! In a medical context, pronation is a term that describes the normal movement of the foot and ankle that allows the body to adapt to uneven surfaces while walking or running. During pronation, the arch of the foot collapses slightly, allowing the ankle to roll inward and the foot to flatten out. This motion helps to distribute the forces of impact evenly across the foot and lower limb, reducing stress and strain on the joints and muscles.

However, excessive or prolonged pronation can sometimes contribute to problems such as flat feet, heel pain, shin splints, and knee pain. In these cases, orthotics or other treatments may be recommended to correct the alignment of the foot and ankle and reduce symptoms.

En humeral fractur är en benbrottsfractur (en fraktur eller ett sprick i benet) som drabbar överarmsbenet, också känt som humerus. Humerus är det långa benet i överarmen som sitter mellan axeln och armbågen.

Humerala fracturer kan vara slutna (där skalet inte är trasigt) eller öppna (där skalet har brutits sönder och benbitarna sticker ut genom huden). De kan också klassificeras som proximala, diaphysära eller distala humeralfracturer beroende på var på överarmsbenet fracturen har inträffat. Proximala fracturer sker nära axeln, diaphysära fracturer sker i mitten av överarmsbenet och distala fracturer sker nära armbågen.

Förutom smärta och svullnad kan symtomen på en humeral fractur också inkludera:

* Skräp eller deformitet i området runt överarmsbenet
* Svårigheter att röra armen eller vridas på handleden
* Kraftigt blodflöde från skadan, särskilt om det är en öppen fractur
* Svaghet eller känselbortfall i armen

Behandlingen för humerala fracturer kan innebära att placera benbitarna tillbaka på rätt plats och hålla dem fast med ett slags stöd, såsom en gips- eller fiberglasplinträ. I vissa fall kan kirurgi behövas för att fästa benbitarna tillsammans igen med skruvar, pinnar eller plattor. Fysioterapi kan också vara ett viktigt del av behandlingen för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan och styrkan i armen efter en humeral fractur.

'Ulnar nerve' är ett nerv som styr rörelse och känsel i underarmen, handflatan och lillfingret samt hälften av ringfingret på vänster eller höger sida beroende på om det är ulnarnerven på den sidan. Det är det näst största nerven i armen och går från halsen ner genom armhålan, under armbågen och till fingrarna. Om ulnarnerven skadas eller trycks på kan det resultera i smärta, kraftlöshet och känselbortfall i de berörda områdena.

In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.

Den humerus är, i medicinsk terminologi, den översta benen i överarmsbenet (armens längre del) som artikulerar med skulderbladet och underarmsbenet. Humerus är ett av de längre rörbenen i kroppen och har en kropp (corpus humeri), två ändar (extremiteter) och tre tuberkler. Den proximala extremiteten artikulerar med skulderbladet och bildar axelleden, medan den distala extremiteten artikulerar med underarmsbenet och bildar armbågsleden tillsammans med två andra ben, ulna och radium.

'Ledplastik' er en medisinsk betegnelse for en type kirurgisk operasjon der ledet (som regel et skulder-, knæ- eller hofteled) erstattes med en kunstig prostese. Målet med en ledplastik er å lindre smerter, forbedre funksjonen og gjenoprette mobiliteten hos pasienter som lider av ledsykdomme som artritt, ledskader eller leddegenerasjon.

Under en ledplastik-operasjon fjernes det skadede ledet og erstattes med en prostese som består av en sokkel (som er fiksert i knoglen) og en kule (som beveger seg i sokkelen). Disse prosentene kan være fremstilt av forskjellige materialer, inkludert metall, plastikk eller keramikk.

Etter operasjonen må pasienten vanligvis gå igjennom en periode med intensiv fysisk terapi for å styrke muskler og forbedre bevegelsen i det nye ledet.

Ulnärnervkompressionssyndrom, även känt som cubitusvalgussyndrom eller handledsknäppsyndrom, är ett tillstånd där ulnärnerven (medianusnerven) komprimeras eller trycks på i handledens område. Detta kan orsaka smärta, krypning, formikation (kittlande känsla), svaghetskänslor och nedsatt känsel i lillfingret och halva ringfingret. I vissa fall kan det leda till muskelatrofi i handen.

Detta tillstånd är oftast relaterat till repetitiva rörelser, trauma eller överanvändning av handleden, såsom vid cykling, golfspel eller arbete som innefattar upprepade rotationer och extensioner av handleden. I vissa fall kan det även vara associerat med anatomiska variationer i handledens struktur, såsom en extra båge av ledband (tunnband) som trycker på ulnärnerven.

Lindring av symtomen kan uppnås genom vila, fysioterapi, ledbandssplintning och smärtstillande läkemedel. I mer allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att frigöra nerven och lindra symtomen.

En kontraktur är en permanent förkortning eller förändring av en muskel eller led som orsakas av en skada, sjukdom, operation eller långvarig inaktivitet. Kontrakturen kan resultera i en förlust av rörlighet och flexibilitet i den drabbade muskeln eller leden. Detta kan vara smärtsamt och påverka personens funktionalitet och kvalitet på livet. Faktorer som ålder, allmänt hälsotillstånd och svårigheten av skadan kan alla spela in på risken för att utveckla en kontraktur.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

Arthroplasty är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt förfarande där en gelenkartilage eller en del av en skadad eller smärtsam led ersätts med konstgjorda material, såsom metall, plast eller keramik. Syftet är att återställa funktionen och lindra smärtan i den skadade leden. Det finns olika typer av arthroplasty, inklusive total joint replacement (TJR), som är en operation där man ersätter slitna ändar på benet och lårbenet med konstgjorda komponenter, ofta används den för att behandla allvarlig artros i knä- eller höftleden.

Ulnarisneuropati är en nervskada som drabbar ulnarisnerven, en nerv som löper från halsen ner till handleden och fortsätter in i handen. Denna nerv sköter signalerna till musklerna i underarmen och känseln i lillfingret och halva ringfingret.

Ulnarisneuropati orsakas ofta av tryck eller kompression på ulnarisnerven, vilket kan ske i närheten av handleden eller i underarmen. Detta kan leda till symtom som svaghet, kramper eller förlorad känsel i lillfingret och halva ringfingret. I vissa fall kan även smärtor förekomma.

Orsakerna till ulnarisneuropati kan variera, men de vanligaste orsakerna är tryck från exempelvis sittande positioner under lång tid (till exempel cyklande eller arbete med en dator), skador på armen eller handleden, eller sjukdomar som diabetes och tarmsjukdom. Behandlingen kan innefatta vila, fysioterapi, smärtlindring och i vissa fall kirurgi.

'Ankylos' är ett medicinskt term som hänvisar till en abnormt fast eller rörelsebegränsad tillstånd, ofta orsakat av att ben, ledband eller brosk har ersatts av benvävnad och därmed blivit styv. Det mest vanliga exemplet på detta är ankyloserande spondylit, en kronisk inflammatorisk sjukdom som främst drabbar ryggraden och kan leda till att ryggradens ledförbindelser blir styva och förtjockade. Detta kan orsaka smärtor, stelhet och i vissa fall en hårt förböjd hållning.

Kubitaltunnelsyndromet, även känt som ulnar nerve kompression eller handledsgriffelsyndrom, är en nervkompressionssjukdom som drabbar den ulnara nerven i handledens sida. Nerven passerar genom ett smalt utrymme i handleden, känt som kubitaltunneln, innan den fortsätter upp längs armen och in i handen.

Vid kubitaltunnelsyndromet blir nerven komprimerad eller tryckt på i tunneln, vilket kan orsaka smärta, krympningar, stickningar, formlösa känsel- eller kraftförluster i handen, speciellt vid handledens insida och lillfingret samt ringfinger. I allvarliga fall kan muskelförtviningar uppstå i handen.

Sjukdomen kan utvecklas gradvis över tid eller plötsligt efter en skada på handleden, till exempel vid upprepade belastningar eller långvarig press på handleden. Vid svårare fall kan kirurgiskt ingrepp behövas för att lindra symtomen och förebygga fortsatt nervskada.

Strålbehandling, eller radiation therapy, är en typ av behandling som använder joniserande strålning för att döda cancerceller och hämma deras förmåga att dela sig och växa. Strålben innebär användning av högenergiska strålar, vanligtvis röntgenstrålar eller elektronstrålar, för att förstöra cancercellernas DNA och på så sätt hindra dem från att föröka sig.

Strålbehandling kan användas som enbart behandling eller tillsammans med andra typer av cancerbehandlingar, till exempel kirurgi, kemoterapi eller immunterapi. Den kan ges både externt (från utsidan av kroppen) och internanter (från insidan av kroppen). Extern strålbehandling är den vanligaste formen och innebär att en strålkälla riktas mot tumören. Intern strålbehandling, även kallat brachyterapi, innebär att en radioaktiv källa placeras direkt i eller nära tumören.

Strålbehandling kan vara effektivt för att minska tumörstorleken, lindra symtom och förlänga livet hos cancerpatienter. Dock kan strålbehandling också orsaka biverkningar som är relaterade till behandlingsområdet, såsom hudirritation, trötthet, illamående och diarré. Långsiktiga biverkningar kan också uppstå, beroende på vilken del av kroppen som behandlas och hur hög stråldosen är. Dessa biverkningar kan inkludera förändringar i huden, ökad risk för andra cancerformer och skador på organ.

'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.

'Underarmsskada' är ett samlingsbegrepp för skador som kan uppstå i underarmen. Detta kan innefatta skador på muskler, senar, nerver, kärl och ben i underarmen. Underarmsskador kan vara milda och tillfälliga eller allvarliga och permanenta beroende på typen och svårheten på skadan.

Exempel på olika typer av underarmsskador inkluderar:

1. Muskelbristningar (muscle strains) - detta händer när en muskel sträcks eller dras för långt, orsakande smärta och svullnad.
2. Senruptur (tendon rupture) - detta inträffar när en sen, ett tåligt band som fäster muskler till benen, skadas eller avskiljs från benet.
3. Nervskador (nerve injuries) - detta kan orsaka känselbortfall, svaghet eller smärta i underarmen och handen.
4. Blodkärlsskador (vascular injuries) - detta kan orsaka smärta, svullnad och blåsbildning i underarmen. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som till exempel nekros (död celler i vävnaden) eller amputation.
5. Knäck- och benbrott (fractures) - detta kan inträffa när en kraftig stöt orsakar att underarmsbenen brister eller bryts sönder.

Behandlingen för underarmsskador beror på typen och svårheten av skadan, men kan innefatta vila, is, kompression, höjning (RICE), fysioterapi, mediciner, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.

Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

'Framben' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva den främre (ventrala) sidan av kroppen, särskilt i samband med beskrivningar av positioner och rörelser hos djur, inklusive människor. På motsvarande sätt kan 'bakben' användas för att referera till den bakre (dorsala) sidan av kroppen.

Exempel: När en person går på alla fyrar, stöder de frambenen framför sig och bakbenen bakom sig.

En ledkapsel är en flexible, membranliknande struktur som omger och skyddar en led. Den består av två delar: den synoviala membranen och den fibrosa kapseln. Den synoviala membranen producerar synovialvätska, som smörjer leden och minskar friktionen när rörelser sker. Den fibrosa kapseln är en tunn, starkt sammanbindande hinna som ger stabilitet till leden och begränsar dess rörelseomfång. Ledkapslarna kan variera i storlek och komplexitet beroende på vilken typ av led de omsluter.

Medicinskt kan ledinstabilitet definieras som en situation där en eller flera strukturer runt en led, såsom ligament eller menisk, inte längre fungerar korrekt och inte längre kan stödja och kontrollera ledens rörelser på ett normalt sätt. Detta kan resultera i ökad rörlighet inom leden och en högre risk för skada eller artrit. Ledinstabilitet kan vara relaterat till en traumatisk skada, överanvändning eller en degenerativ sjukdom som åldrande. Symptomen på ledinstabilitet kan inkludera smärta, svullnad, känsla av instabilitet eller att leden går ur led. Behandlingen kan bestå av vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall kirurgi.

"Intern frakturfixering" är en form av behandling för benbrott där benet stabiliseras från insidan utan att öppna huden. Detta kan uppnås genom användning av intramedullära nitar, skruvar eller plattor som placeras inuti den skadade benen. Syftet är att förhindra ytterligare skada och främja rätt benheling genom att hålla de skadade benbitarna på rätt plats under läkningstiden. Denna metod används ofta när det finns risk för infektion eller andra komplikationer som orsakas av öppen kirurgi.

'Upper extremity' er en begrep som ofte brukes innen medisin og terapi, og refererer til det øvre delen av kroppen som inkluderer skulderen, armen, overarmen, underarmen og hånden. Dette omfatter alle de strukturer som er forbundet med disse områdene, inkludert muskler, sener, bener, ledd, nerver og blodårer.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

'Baseball' er en populær sport i Amerika, spilt mellom to lag med hver ni spillere. Målet for det gjente laget er å slå en lille, hård ball med en bøyelig stav (bat) og kjøre rundt på fire baser utlagt i en diamantform etter at ha slått den til en av de åpne basene. Det andre laget, som er i feltet, forsøker å fange den sparkede ballen og kaste den tilbake til den basen der spilleren fra det gjente laggen står på for å få ut ham/henne. Hvis en spiller lykkes med å fullføre en omgang rundt på alle fire baser uten at bli ut, har han/hun scoret en poeng. Spillet består av flere innings og vinner det lag som har flest poeng etter de fastsatte antall innings eller som først når en vis scoreskilt.

"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.

Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.

Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.

"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.

I medicinska sammanhang används begreppet "frakturtråd" för att beskriva smala, flexibla metallstavar som används under operationer för att stabilisera och hålla ben eller ledbrytningar (frakturer) på plats medan de läker. Frakturtrådar är ofta gjorda av bioabsorbabla material, såsom poly-L-laktid (PLLA), vilket innebär att de successivt bryts ned och absorberas av kroppen över tid. Detta undviker behovet av en separat operation för att ta bort trådarna efter läkningen är fullbordad.

"Arm injuries" refer to damages or injuries that occur in any part of the arm, including the shoulder, upper arm, elbow, forearm, wrist, and hand. These injuries can be caused by various factors such as accidents, sports injuries, falls, or repetitive motions. Examples of arm injuries include fractures, dislocations, sprains, strains, tendonitis, and carpal tunnel syndrome. Immediate medical attention is required for arm injuries, especially if there is severe pain, swelling, deformity, or inability to move the limb. Proper diagnosis and treatment can help ensure optimal recovery and reduce the risk of long-term complications.

Brachial plexus neuropathies refer to damage or injury to the brachial plexus, a network of nerves that originates from the spinal cord in the neck and travels down the arm. These nerves are responsible for providing motor and sensory function to the shoulders, arms, and hands.

Brachial plexus neuropathies can be caused by various factors, including trauma, compression, inflammation, or tumors. The symptoms of brachial plexus neuropathies may include weakness or paralysis of the shoulder, arm, or hand muscles, numbness or tingling in the affected areas, and pain or discomfort in the neck, shoulder, or arm.

The diagnosis of brachial plexus neuropathies typically involves a physical examination, medical history, and imaging studies such as MRI or CT scans. Treatment may include physical therapy, medication to manage pain, and in some cases, surgery to repair the damaged nerves. The prognosis for brachial plexus neuropathies varies depending on the severity and cause of the injury.

Medicinskt kan ett stödförband definieras som ett förband som används för att ge extra stöd och stabilitet till en skadad eller opererad del av kroppen. Det kan exempelvis användas efter en fraktur, en muskelskada eller efter en operation för att hålla sönderdelar på plats medan de hårda vävnaderna läker. Stödförbandet kan vara ett elastiskt bandage, ett stödstrumpa, en knä- eller armstöd, en halskrage eller en gips. Det är viktigt att använda rätt typ och storlek av stödförband för att undvika onödiga besvär och komplikationer.

In a medical context, 'leder' er typisk en betegnelse for et medisinsk fagfølelse eller tilstand karakteriseret ved smerte og skade i en led, som normalt inneholder knogler, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan også være inflammeret eller have andre patologiske forstyrrelser.

Her er en formel medicinsk definisjon av 'leder':

En led er en struktur som tillater bevegelse mellan två bena eller andra strukturer i kroppen. Ledene inneholder vanligvis ben, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan utsattes for skader, smitte og andre patologiske tilstander som fører til smerte, stivhet, svelling eller funksjonsnedsettelse.

Muskeltrötthet definieras som en subjektiv upplevelse av svaghet, utmattning eller trötthet i musklerna efter aktivitet eller till och med i vila. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, endokrina störningar, kardiovaskulära sjukdomar eller muskuloskeletala problem. Ibland kan muskeltrötthet också vara en biverkan till vissa läkemedel. Det är viktigt att undersöka orsaken till muskeltrötthet, eftersom behandlingen kan variera beroende på underliggande sjukdom eller tillstånd.

"Belastningsskada" är ett begrepp inom medicinen som används för att beskriva skador eller skadepatologi som orsakas av en överdriven belastning på kroppen. Detta kan inträffa när kroppen utsätts för en större belastning än den är anpassad för, till exempel vid repetitiva rörelser, kraftfulla lyft eller långvarig kvarstående spänning.

Belastningsskador kan drabba olika delar av kroppen, såsom muskler, senor, ligament, ben, ledband och brosk. Exempel på belastningsskador inkluderar tennisarmbåge (epikondylit), golfarm (epikondylalgii), IT-bandssjukdom (ITBS) och patellofemoral smärta (PFS).

Symptomen på en belastningsskada kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, svullnad, stelhet, rörelsebegränsning och svaghet. Behandlingen för belastningsskador kan omfatta vila, isbehandling, kompression, höjning (RICE), fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall operation.

För att förebygga belastningsskador är det viktigt att vara medveten om hur kroppen används under arbete, träning eller andra aktiviteter, så att man kan minska risken för överbelastning. Detta kan innebära att ta regelbundna pauser, variera aktiviteterna och använda korrekt teknik vid lyft och rörelser.

Radialnerven (N. radialis) är ett nerver som försörjer de bakre delarna av armen och handen med känsel- och rörelseförmåga. Den tar sin början i halsregionen där den bildas av spinalnerver på nivå C5-T1. Sedan fortsätter den genom axelhålan, under armbågen och ner längs underarmen till handen.

Radialnerven innerverar flera muskler i armen och handen, däribland tricepsmuskeln (som sträcker armen), supinator- och extensormusklerna (som vrider och sträcker handleden) samt flera små muskler i handen. Den ger också känsel till baksidan av handflatan, fingrarnas baksidor och naglar på ring- och lillfingret.

Skador på radialnerven kan orsaka svaghet eller förlust av rörelseförmåga i armen och handen, samt känselbortfall på de berörda områdena.

Heterotopic ossification (HO) är en medicinsk term som refererar till att benvävnad bildas utanför dess normala plats i kroppen. Detta kan inträffa när benvävnadskomponenter, såsom benceller och kollagen, migrerar och växer in i mjuk vävnad som muskler, senor eller bindväv.

Heterotopic ossification kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom beroende på dess storlek och plats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsningar och ömhet i det drabbade området. I vissa fall kan HO leda till funktionsnedsättning eller vara förknippat med komplikationer såsom trängsel eller nekros i de drabbade vävnaderna.

Det finns olika typer av heterotopic ossification, inklusive traumatisk HO som kan uppstå efter skador eller operationer och neurologisk HO som kan förekomma hos personer med skador på centrala nervsystemet, såsom ryggradsbråck eller hjärnskada. Behandlingen av HO kan innefatta mediciner, fysioterapi, strålbehandling och i vissa fall kirurgi.

'Kryckor' är en typ av assistivt enhetsredskap som används för att underlätta mobilitet och ge stöd åt en person med rörelsehandikapp eller skada. De kan vara av olika typer, inklusive traditionella enbenta kryckor, tvåbenta kryckor (även kända som Lofstrand-kryckor) och gångstavar. Kryckor fungerar genom att fördela kroppsvikten och avlasta belastade extremiteter, vilket hjälper användaren att förflytta sig mer enkelt och säkert.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

"Isometrisk sammandragning" är en typ av muskelaktivitet där muskeln kontraherar (sammantrycks) utan att det sker någon förändring i muskellängden eller i den synliga kroppsdelens position. Detta innebär att muskeln anstränger sig, men den förblir på samma längd och håller en given position istället för att orsaka rörelse. Isometriska övningar kan användas som en del av träning och rehabilitering för att stärka muskler och förbättra kroppens kontroll över sin muskelaktivitet.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

'Stödskenor' är ett medicinskt begrepp som ofta används inom områdena ortopedi, rehabilitering och fysioterapi. Det refererar till en typ av assistanshjälpmedel som används för att ge extra stöd och stabilitet till benen eller fötterna.

Stödskenor är vanligtvis gjorda av ett elastiskt material, såsom silikon eller gummi, och har en bred, flatformad ände som vilar på marken. Den andra änden av stödskenan fästes vanligen runt underbenet med hjälp av en speciell strumpa, band eller kläpp.

Stödskenor används ofta för att förhindra vilaödem, förbättra blodflödet i benen, minska smärtor orsakade av svullnad eller skador och ge extra stöd under aktiviteter som går, stå eller träna. De kan vara speciellt användbara för personer med problem såsom diabetes, neuropati, åderbråck, kronisk venerös insufficiens eller efter operationer i benen eller foten.

Det är viktigt att använda stödskenor korrekt och under professionell guidance, för att säkerställa att de används på rätt sätt och ger den önskade effekten.

En splitterfraktur är en typ av benfractur där ett smalt, spetsformat fragment av benet skiljs loss från den huvudsakliga frakturen. Detta inträffar oftast när en kraftig stöt orsakar en sned benfraktur, vilket får det ena endskelettet att spjälka itu och splittra av sig i ett smalt stycke. Splitterfrakturer är vanliga vid skador orsakade av höga hastigheter eller vid våldsam mekanisk påverkan, som i fallet med bil- och skidolyckor eller vid våldsskador.

Osteochondritis dissecans (OCD) är en sjukdom som drabbar knappan (epifysen) i ett ben, oftast i knäet eller ankeln. Det orsakas av en minskad blodförsörjning till knappen, vilket gör att ben- och broskvävnaden dör och lossnar från den underliggande benbiten.

I vissa fall kan det lossnade brosket och benbiten bilda en fritt rörlig kropp (en så kallad "lösa kropp") inne i ledhuvudet, vilket kan orsaka smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i leden. I andra fall kan brosk- och benbiten stanna kvar i sin ursprungliga position men bli instabilt, vilket också kan orsaka smärta och ledskada.

OCD är vanligare hos barn och ungdomar som är aktiva i idrott, men den kan även drabba vuxna. Behandlingen beror på graden av sjukdomen och kan innebära vila, fysioterapi, ledinjektioner eller kirurgi. I de flesta fall läker sjukdomen av sig själv med tid, men i vissa fall kan den leda till permanenta skador och artrit.

I en medicinsk kontext refererar "handlov" till den flexibla leden som sitter mellan handleden och fingrarna. Handlovet består av flera små ben, ligament, muskler, senor och nerver som tillsammans gör att handen kan böja, sträcka och rotera sig. Det finns två handlovsben (radiusbenet och ulnabenet) i underarmen som möts av en rad små ben i handlovsbenen. Handlovens struktur och funktion ger oss förmågan att utföra finmotoriska rörelser med vår hand, såsom att hålla, greppa, skriva och manipulera objekt.

"Funktionell återhämtning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där en persons fysiska, kognitiva och emotionella funktioner återgår till ett acceptabelt eller nära normalt stadium efter sjukdom, skada eller operation. Det innebär att individen kan utföra sina vardagliga aktiviteter och delta i sociala situationer på ett relativt normalt sätt. Funktionell återhämtning kan variera från person till person beroende på en rad faktorer, inklusive typen av sjukdom eller skada, allmän hälsostatus, ålder och psykologiska faktorer. Det är viktigt att notera att fullständig återhämtning kan vara orealistisk i vissa fall, men målet är ändå att uppnå den bästa möjliga funktionella kapacitet för den enskilde individen.

En frakturfixering är ett samlingsbegrepp för olika metoder och tekniker som används för att stabilisera och hålla ihop benfragmenten efter en fraktur. Detta görs vanligen med metallimplantat såsom skruvar, plattor eller stänger, men kan även innefatta externt fixering med kirurgisk bandage eller splint. Syftet är att stabilisera benet under läkningens fas och återställa rörelseförmågan så snart som möjligt.

Hemartros är när blod samlas upp i en ledkapsel eller en ledpåse. Ordet kommer från de grekiska orden "hema" som betyder blod och "arthron" som betyder led. Detta kan orsakas av en skada, som en fraktur eller en lyftad menisk, eller en sjukdom som exempelvis hemofili. Symtomen på hemartros innefattar smärta, svullnad och stelhet i leden. Behandlingen kan bestå av vila, is, kompression och höjning (RICE) för att minska smärtan och svullnaden, fysisisk terapi för att återställa rörelseförmågan och i vissa fall kirurgi för att reparera skadan.

I den medicinska kontexten refererar "sentransferering" till en procedure där blod från en donator transfunderas till en annan individ med hjälp av en så kallad "sentralslange". Sentralslangen är en tunn, flexibel tub som kopplas till båda individernas cirkulationssystem via deras centrala vener.

Denna metod används ofta vid storblodmängdsbehandlingar, då den möjliggör snabb och effektiv överföring av stora mängder blod eller blodprodukter. Det är också en metod som kan användas under operationer där det behövs kontinuerliga blodtransfusioner.

Sentransferering innebär också att båda individerna måste ha kompatibel blodgrupp och att deras blodtryck, hjärtfrekvens och syresättning övervakas noga under proceduren.

Tendinopati är en medicinsk term som används för att beskriva smärta, besvär och/eller skada i en tendon, det starka bindvävsvävnader som fäster muskler vid benen eller andra strukturer i kroppen. Tendinopati orsakas vanligtvis av en överbelastning eller onormal mekanisk belastning på tendonen, vilket kan leda till små skador och inflammation i tendons fibrer. Detta kan ge upphov till symptom som smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i det drabbade området. Tendinopati kan drabba alla åldersgrupper, men är vanligare hos vuxna och äldre personer. Det finns olika typer av tendinopati beroende på vilken tendon som är drabbad, till exempel achillestendinopati (smärta i achillesbenet), rotatorkufftendinopati (skuldersmärta) och patellatendinopati (knäsmärta). Behandlingen av tendinopati kan innefatta vila, fysioterapi, smärtlindring, stretching och styrketräning. I vissa fall kan operation behövas om andra behandlingsmetoder inte ger effekt.

Osteokondromatosis är ett medico-kirurgiskt begrepp som refererar till en benign (godartad) tillstånd där många små knölar (exostoser) bildas på ytorna av längsgående ben, ofta runt knäna eller överarmarna. Dessa knölar består av både brosk- och benvävnad och kan orsaka smärta, skurande känslor eller mekanisk irritation om de pressas mot närliggande vävnader. I vissa fall kan osteokondromatosis leda till komplikationer som nerv- eller blodkärls compression, benstarkhetsförlust eller försämrad rörlighet.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of the word "handled," it generally means to deal with or manage a situation, task, or person in a competent and efficient manner. In a medical context, it could refer to how a healthcare professional manages a patient's care or a specific medical condition. However, I am not sure if this is the definition you were looking for. If you meant something else or if you have any further questions, please let me know!

'Underarm' refererar till den regionen under armhålan i människokroppen. Det är också känt som axillan och denna region innehåller axillarlökarna, svettkörtlar, lymfknutor och cirkulationssystemet. Det är också en vanlig plats för att ta temperaturmätningar och provtagningar för diagnostiska tester.

'Kinestesi' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta och tolka kroppens rörelser, position och balans. Det inkluderar också förmågan att känna igen muskelsammandragningars styrka och hastighet. Denna förmåga möjliggörs av sensorer i leder, ledkapslar, muskler och senor som registrerar information om rörelser och kroppens position i rummet. Detta information används för att koordinera muskelaktiviteten och upprätthålla balans och stabilitet under olika rörelser och aktiviteter.

Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.

Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.

Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.

'Tennis' är inte en medicinsk term, utan istället en populär sport. Men om vi talar om en skada som kallas "tennis elbow" eller "tennis arm", så refererar det till en överansträngningsskada på senorna och musklerna i underarmen, särskilt den yttre sidan. Denna skada är vanlig bland både tennisspelare och andra idrottsmän/kvinor, samt personer som utför repetitiva rörelser i armen, som exempelvis snickeri- eller lackeringsarbetare. Skadan orsakas av en ökad trötthet hos senorna och musklerna, vilket leder till små mikroskopiska skador på senans fäste vid armbenet. Symptomen innefattar smärta eller brännande känslor i området kring armbensfästet, särskilt när man vrider eller sträcker ut armen, och kan vara svår att behandla om den inte behandlas korrekt.

Proprioception kan definieras som förmågan att uppfatta kroppens position och rörelse i rummet, utan att behöva titta på den. Det är en form av sensorisk perception som orsakas av stimulering av sensory neuroner belägna i musklerna, leder och ledkapslarna. Proprioceptionen ger oss information om var våra kroppsdelar befinner sig och hur de rör sig i förhållande till varandra. Den hjälper oss att upprätthålla balans, koordinera rörelser och förstå gränsen för vår kropps räckvidd.

Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.

Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:

1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.

Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.

"Benbrott" er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til "broken bone" eller "fracture" på engelsk. I medisinsk sammenhenging refererer det til en skade på skelettet der en eller flere deler av et ben har blitt revnet eller knust.

Fracturer kan oppstå som følge av uhell, direkte trauma, overbelastning, sykdomme som svækkjer benstrukturen eller bruk av visse medisiner. Symptomer på en fractur inkluderer smerte, utsving i funksjonen av det berørte leddet, synlig deformitet, svelling og blåhet i området rundt skaden.

Det finnes forskjellige typer av benfracturer, som kan klassifiseres basert på stedet, retningen, artens grad og mekanismen til skaden. Behandlingen av en fractur kan innebære reduksjon (realigering), immobilisering ved hjelp av en slags støtte som en gips- eller splint, operasjon og rehabilitering for å fremme heling og å gi tilbake funksjonen.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

'Vilja' är ett filosofiskt och etiskt begrepp som handlar om den fria, medvetna och önskvärda handlingen att välja mellan alternativ. Det finns ingen direkt motsvarighet till detta begrepp inom medicinen, men det kan diskuteras i termer av patientens autonomi och deras rätt att ta självständiga beslut om sin egen vård och behandling.

I medicinsk kontext kan man tala om 'informed consent', som är en process där patienten informeras om behandlingsalternativ, risker, fördelar och konsekvenser av olika behandlingsoptioner, så att de kan ta ett beslut baserat på sina värderingar, preferenser och önskemål. Detta process innebär att patienten har kapacitet, information och fri vilja att ge sitt samtycke till en viss behandling.

Ibland kan det vara relevant att tala om 'capacity to consent', som avser patientens förmåga att förstå, väga och fatta beslut om sin egen vård och behandling. Om en patient saknar denna förmåga kan en närstående eller en vårdgivare ges rätten att fatta beslut i patientens ställe, men detta ska ske på ett sätt som är i patientens bästa intresse och respekterar deras tidigare önskemål så mycket som möjligt.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.

Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:

* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna

Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.

'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.

I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.

'Luxationsfraktur' är en ortopedisk term som betecknar en skada där det också förekommer både en fraktur (ben- eller ledbrosksbrott) och en luxation (ledkapslens avlossning från sin normala position). Detta innebär att benet eller leden har brutits och att ledkapseln har skiljts ifrån sin naturliga plats samtidigt.

Luxationsfrakturer kan vara mycket smärtsamma och kan orsaka svår funktionsnedsättning i det drabbade området. De kan uppstå till följd av olyckor, sportskador eller andra typer av trauma. Behandlingen av luxationsfrakturer innebär ofta kirurgisk intervention för att korrigera både frakturen och luxationen, följt av immobilisering och rehabilitering.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

I am sorry, but "Senor" is a Spanish title or term of respect used to address or refer to a man, particularly an older one. It does not have a medical definition. If you have any medical questions or terms that you would like me to define, please let me know!

'Ledmissbildningar, förvärvade' kan definieras som skador eller avvikelser i leden som orsakats av en externt trauma eller överansträngning. Detta innebär att missbildningen inte är närvarande vid födseln (medfött), utan har uppstått senare under individens livstid. Ledmissbildningar, förvärvade kan vara till följd av en skada, en sjukdom eller åldrandeprocessen. Exempel på förvärvade ledmissbildningar är artros (degenerativ ledsjukdom), meniskskador och ledbandsskador.

'Immobilisering' är inom medicinen ett tillstånd där rörelsefrihet i en kroppsdel eller en hel kropp är begränsad eller obefintlig. Detta kan uppnås genom användning av olika metoder såsom splintar, gipsbandage, stela skor, halskragar eller läkemedel som muskelrelaxerande preparat. Immobilisering används ofta för att behandla skador, förebygga komplikationer efter operationer och under vissa medicinska undersökningar.

"En partiell förlamning (eng. 'partial paralysis') är en medicinsk term som betecknar en delvis nedsatt eller söndersliten funktion hos det perifera nervsystemet eller centrala nervsystemet, vilket leder till en minskad rörlighet och/eller känsel i en kroppsdel. Det kan bero på skada orsakad av trauma, sjukdom, stroke eller neurologiska störningar. Partiell förlamning kan drabba en enda kroppsdel, till exempel en arm eller ett ben, eller vara begränsad till en viss muskelgrupp."

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Höftdysplasi (HD) hos hund är ett skelettrelaterat sjukdomstillstånd som berör höftleden och är speciellt vanligt hos stora och gigantiska hundraser. HD uppstår när bäckenet och lårbenet inte utvecklas korrekt under den tidiga ungdomsutvecklingen, vilket resulterar i en oregelbunden kontakt mellan höftkulan (femurhuvudet) och ledpannan (acetabulum). Denna oregelbunda kontakt kan orsaka artrit i höftleden och ge upphov till smärta, lammhet och svårigheter att röra sig.

Symptomen på höftdysplasi kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera:

* Lätthet eller tveksamhet när den drabbade hunden stiger upp eller klättrar uppför trappor
* Klumpig gång eller svårigheter att hoppa eller springa
* Glidning eller skakning i bakbenen
* Tydlig lammhet efter motion eller på morgonen
* Ökad trötthet under eller efter aktivitet
* Irritabilitet eller aggression när man rör vid berörda områden

Det är värt att notera att höftdysplasi hos hundar kan vara asymmetrisk, vilket innebär att den kan påverka ena höften mer än den andra. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgen av båda höfterna, och det finns olika skalor som används för att bedöma svårighetsgraden av sjukdomstillståndet.

Även om höftdysplasi delvis är ärftligt, kan miljöfaktorer som övervikt, felaktig kost och brist på motion under uppväxten bidra till att öka risken för att utveckla sjukdomstillståndet. För att minska riskerna rekommenderas en hälsosam kosthållning, viktuppföljning och regelbunden motion under uppväxten samt tidigt upptäckande och behandling av eventuella problem med rörelseapparaten.

En sträckreflex, även känd som myotatisk reflex eller Deep Tendon Reflex (DTR), är en reflexaktion som utlöses när en muskel snabbt sträcks. Detta sker genom att sensorer i muskeln, kända som muskelspindlar, detekterar förlängning och sänder signaler till ryggmärgen via afferenta nervfiber. I ryggmärgen leds signalen via interneuron till efferenta nervfiber, vilket orsakar en kontraktion i samma muskel eller en synnerlig muskel i samma muskelgrupp. Detta hjälper till att skydda muskeln från skada genom att begränsa förlängningen. Sträckreflexen är en del av kroppens mekanism för att upprätthålla muskelbalans och stabilitet.

Förolämningsskador, även kända som obstetriska trauma eller underlivsskador, är skador som kan uppstå under förlossningen. Dessa skador kan drabba bäckenbotten, underlivsmuskulatur, ligament och nerver.

Exempel på vanliga förolämningsskador inkluderar:

1. Skador på perineum (den muskulära regionen mellan slidan och anus): Detta kan vara en lättare skada, såsom en sårbildning eller ett sönderslitande av perinealvävnaden, eller en allvarligare skada som innebär att muskler, ligament och nerver skadas.
2. Analincontinens: Detta är en oförmåga att kontrollera avföringen eller flatulensen. Den kan orsakas av skador på anus- och slidmusklerna eller på de nerver som styr dessa muskler.
3. Slidskador: Förlossningen kan leda till sårbildning, sönderslitande eller avslitande av slidan. I vissa fall kan en episiotomi behövas, vilket är ett intentionalt snitt i perineum för att underlätta förlossningen. Även efter en episiotomi kan skador uppstå om den inte läks korrekt.
4. Uterusprolaps: Detta innebär att livmodern sjunker ner från sin normala position i bäckenet och kan sticka ut genom slidan. Detta orsakas ofta av svaghet hos de muskler och ligament som håller livmodern på plats.
5. Blåsa prolaps: Detta innebär att blåsan sjunker ner från sin normala position i bäckenet och kan sticka ut genom slidan. Detta orsakas ofta av svaghet hos de muskler och ligament som håller blåsan på plats.

Förolämpningar är vanligare efter förlossningar där det har varit behov av instrumentell assistans, såsom vakuuminläsning eller kraftig sugning. Även högre ålder, övervikt och tidigare barnafödanden kan öka risken för förolämpningar.

'Hastighetsminskning' kan definieras som en minskad hastighet i en fysiologisk process, ett fenomen eller en sjukdomsprocess. I en medicinsk kontext kan det ofta hänvisa till en minskad hastighet av celltillväxt, tumörceller eller sjukdomsförlopp som exempelvis nedsatt progression av cancersjukdomar eller inflammatoriska tillstånd. Det kan också beskriva ett lägre tempo i vitala tecken som hjärtfrekvens, andningsfrekvens eller puls. Läkemedel som används för att behandla olika sjukdomar kan ha hastighetsminskning som en av sina effekter.