"Arteria mesenterica superior-syndrom" är inte en etablerad medicinsk diagnos eller ett erkänt medicinskt tillstånd. Det existerar inga officiella definitioner inom medicinen för detta begrepp. Om du har några specifika frågor om Arteria mesenterica superior eller relaterade medicinska ämnen, är jag glad att hjälpa till med mer information om dem.

En duodenostomi är en kirurgisk procedure där en öppning skapas från den andra delen av tunntarmen, eller duodenum, till bukhålan. Detta görs vanligtvis för att underlätta utflödet av maginnehåll när det finns en obstruktion någonstans längre upp i matspjälkningssystemet. Öppningen kan vara permanent eller temporär, och den kan stängas med en klaff för att förhindra att maginnehåll läcker ut. Duodenostomi används också som en del av vissa typer av levertransplantationer.

Duodenal stenosis refers to a narrowing or stricture of the duodenum, which is the first part of the small intestine. This condition can be congenital or acquired and can lead to various symptoms such as abdominal pain, vomiting, and difficulty with digestion. The narrowing can be caused by various factors including scar tissue from inflammation or injury, tumors, or structural abnormalities present at birth. Treatment options depend on the underlying cause and severity of the stenosis and may include endoscopic dilation, surgery, or medication.

En jejunostomi är en artificiell öppning (stoma) som skapas i tunntarmen, vanligen i jejunum delens mitt. Den används ofta för kort- eller långvarig enteral nutrition (när patienten inte kan äta via munnen), mediciner och dränering.

Jejunostomi kan placeras under operation eller med hjälp av endoskopi, beroende på patientens behov och läkares bedömning. Det finns olika typer av jejunostomier, men de flesta består av en yttre del som leds genom buken (extern stoma) och en inre del som leder till tunntarmen (intern stoma).

Det är viktigt att patienter med jejunostomi får rätt medicinsk behandling, undervisning och stöd för att hantera sin stoma korrekt och förebygga komplikationer som till exempel infektioner eller obstruktioner.

"Enterostomi" är en medicinsk term som refererar till en grupp av kirurgiska procedurer där en öppning skapas mellan tarmen och bukhinnan. Detta görs vanligtvis för att hjälpa patienter med tarmsjukdomar eller skador att utsöndra avföring på ett kontrollerat sätt.

Det finns olika typer av enterostomier, beroende på vilken del av tarmen som används:

1. Kolostomi - skapas genom att koppla samman kolon (den del av tarmen som leder upp till ändtarmen) med bukhinnan.
2. Ileostomi - skapas genom att koppla samman ileum (den sista delen av tunntarmen) med bukhinnan.
3. Jejunostomi - skapas genom att koppla samman jejunum (den mellersta delen av tunntarmen) med bukhinnan.

Enterostomier kan vara tillfälliga eller permanenta, beroende på patientens behov och underliggande medicinska tillstånd.

'Tarmkäxartär, övre' refererar till den översta delen av mesenteriala kärlen som försörjer tjocktarmen (colon) med blod. Denna artär kallas också för ileokolisk artär och är en gren av ileocoliska arterien, som i sin tur är en gren av slagöresartären (aorta). Övre tarmkäxartären delar sig vanligen i två grenar: en gren till den övre delen av tjocktarmen och en gren till ileocecala valven, där tunntarmen (ileum) möter tjocktarmen.

Förlänsat ryggmärgsartärsyndrom, eller förkortat "FRAS," är ett tillstånd där blodflödet i den främre delen av ryggmärgsartären (arteria spinalis anterior) begränsas eller blockeras. Detta kan orsaka skada på nerverna i ryggmärgen, eftersom de inte får tillräckligt med syre och näringsämnen.

Symptomen på FRAS kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är drabbad och hur allvarlig skadan är. Några vanliga symtom inkluderar:

* Smärta i ryggen, benen eller armarna
* Känselbortfall eller kraftlöshet i extremiteterna
* Problem med balansen och koordinationen
* Svaghet eller förlamning i benen eller armarna
* Sängliggande paralys
* Förändringar i tarm- och blåshastigheten
* Impotens hos män

FRAS kan orsakas av flera olika faktorer, inklusive:

* Ateroskleros (förkalkning av artärerna)
* Arterit (inflammation i artärväggarna)
* Trombos (blodproppar i artärerna)
* Embolisering (blockering av artärer av blodklot eller andra föremål som färdas med blodet)
* Trauma till ryggraden
* Tumörer i ryggmärgen eller kringliggande strukturer

Behandlingen för FRAS beror på orsaken till tillståndet och dess allvarlighetsgrad. För många patienter kan operation krävas för att återställa blodflödet till ryggmärgen. Andra behandlingsalternativ inkluderar mediciner för att lindra smärta och förebygga komplikationer, såsom thrombolytiska medel (för att upplösa blodproppar) eller antikoagulantia (för att förhindra blodproppar). Fysisk terapi kan också vara användbar för att hjälpa patienter att återhämta sig efter en stroke eller annan skada till ryggmärgen.

'Tarmkäxartärer' refererar till de två arterier som förser blod till tjocktarmen, nämligen de mellersta och yttre tarmslemhinnes artärerna (arteria mesenterica media och arteria mesenterica externa). Dessa artärer är grenar av den nedre aortabifurkationen. Arteria mesenterica media förser huvudsakligen tjocktarmen med blod, medan arteria mesenterica externa förser bland annat tunntarmen och delar av kolon med blod.

Tolvfingertarm, också känd som ilium, är den bredaste och övre av de tre delarna av tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den ligger närmast tarmens början, ändtarmen, och har en genomsnittlig längd på cirka 25 centimeter hos vuxna.

Tolvfingertarmen har en karakteristisk form som liknar ett avlångt "U" eller en treudd, med två laterala flikar (ceca) och en gemensam blindsäck (appendix vermiformis). Cecerna är placerade på höger sida av buken och innehåller mikroflora som hjälper till att bryta ned näringsämnen.

Tolvfingertarmen har en viktig funktion i näringsabsorption, eftersom den innehåller talrika plikplattor (villi) och små blad (mikrovilli) som ökar ytan för absorption av näringsämnen. Dessutom producerar den enzymer som hjälper till att bryta ned kostens kolhydrater, protein och fetter innan de absorberas in i blodet.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Mesenterial vaskulär ocklusion (MVO) är ett medicinskt tillstånd där blodflödet i mesenteriet, det vill säga den del av bukhinnan som hänger samman med tarmarna och försörjer dem med blod, blockeras eller på annat sätt störs. Detta kan orsakas av en emboli (ett blodpropp), en trombus (ett blodkoagel) eller en kompression av ett av mesenterieblodkärlen till följd av exempelvis tumörer, inflammation eller annan patologisk process.

MVO kan leda till ischemisk skada på tarmslemhinnan och i allvarliga fall till nekros (död) av tarmvävnaden. Symptomen på MVO kan variera beroende på graden av ocklusion, men de kan inkludera plötslig buksmärta, illamående, kräkningar, diarré eller obstipation (förstoppning), blod i avföringen och feber.

Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av bilddiagnostiska metoder som computed tomography (CT) eller angiografi, och behandlingen kan omfatta trombolys (koagulationslösning), operation eller en kombination av båda.

Den medicinska termen för 'bukartär' är *arteria mesenterica superior*. Denna artär försörjer blod till den övre delen av tarmsystemet, inklusive tunntarmen och levern med dess gallgångar. Arterien delar sig vanligen i tre grenar som var och en förser olika delar av tarmarna med syre- och näringsriktigt blod.

En medicinsk definition av "infarkt" är dödsfall eller skada i ett område av kroppen på grund av ett plötsligt och ofta totalt stopp av blodflödet till området, vanligtvis orsakat av en blodpropp. Det mest vanliga typerna av infarkt är hjärtinfarkt (myokardieinfarkt) och cerebral infarkt (slaganfall). Hjärtinfarkt inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen stoppas, medan cerebral infarkt orsakas av att blodflödet till en del av hjärnan stoppas. Båda dessa tillstånd kan vara livshotande och kräver akut medicinsk behandling.

Den undre tarmkäxartären (latin: arteria mesenterica inferior) är en gren av buktärarten (aorta addominalis) som förser blod till den nedre delen av tunntarmen, kolsäcken och stora delar av tjocktarmen med syre och näringsämnen. Den delar sig sedan i två grenar, vänster kolartär (arteria colica sinistra) som förser den övre tredjedelen av tjocktarmen (colon sigmoideum och colon descendens) och en underkäxartär (arteria rectalis superior) som förser den nedre två tredjedelarna av rektum.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

"Kärlsjukdomar i ryggmärgen" (Cerebrovaskulära sjukdomar i ryggraden) är ett samlingsbegrepp för olika medicinska tillstånd som beror på skador eller avvikelsear i blodkärlen som försörjer ryggmärgen med syre och näringsämnen. Detta kan leda till celldöd, funktionsnedsättning eller stroke i ryggmärgen.

Exempel på kärlsjukdomar i ryggmärgen inkluderar:

* Ateroskleros: En progressiv process där fett, kolesterol och andra ämnen ansamlas på insidan av blodkärlen, vilket kan orsaka stenos (förträngning) eller emboli (blockering) i de blodkärl som förser ryggmärgen med syre.
* Arterit: En inflammation i de stora halsartärerna som kan leda till att dessa artärer förtränger, vilket kan orsaka svårigheter för blodflödet till ryggmärgen och därmed leda till stroke.
* Dissektion: En skada på den inre liningen av en artär som kan orsaka att blod tränger ut i vävnaden runt omkring, vilket kan leda till att artären förträngs eller att klaffar bildas och blockerar blodflödet.
* Malformationer: Anatomiska avvikelser som är närvarande vid födelsen och påverkar de blodkärl som förser ryggmärgen med syre. Dessa kan leda till att blodet flödar felaktigt genom kärlen, vilket kan orsaka skador på ryggmärgsvävnaden.

Symptomen på kärlsjukdomar i ryggmärgen kan variera beroende på vilka delar av ryggmärgen som drabbas och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera svaghet, smärta, känselbortfall, koordinationssvårigheter och urinvägsproblem.

Inälvscirkulation, även kallad pulmonell cirkulation eller lungscirkulation, är den del av hjärt- och circulationssystemet som pumpar blod genom lungorna för att oxygenera det. Detta sker genom att det vänstra hjärtkammaren pumpar syrefattigt blod ut genom aortan till kroppen, och när blodet når lungorna diffuseras syret in i blodet medan koldioxid avges. På så sätt oxygeneras blodet innan det pumpas tillbaka till vänster hjärtkammare via lungslingan (pulmonalvenen). Inälvscirkulationen är en livsnödvändig process för att försörja kroppens celler med syre och avlägsna koldioxid.