En Arthus-reaktion är en typ av immunologisk komplex medierad hypersensitivitet som orsakas av immuna komplex formation mellan antigen och antikroppar, vilket leder till inflammation och skada på vävnaden. Reaktionen är uppkallad efter den franske immunologen Nicolas Maurice Arthus, som först beskrev fenomenet 1903.

I en Arthus-reaktion binder antigen till antikroppar i blodomloppet och bildar stora immuna komplexer som transporteras med blodflödet till kapillärer och postkapillära venuler. Dessa komplexer orsakar aktivering av komplementsystemet, neutrofila celler och andra inflammatoriska celler, vilket leder till skada på omgivande vävnad. Symptomen på en Arthus-reaktion kan inkludera svullnad, rödness, varme och smärta på den drabbade platsen.

Arthus-reaktioner är vanligare vid lokal immunologisk respons, till exempel efter upprepad exponering för ett antigen som vaccin eller en allergen. För att undvika Arthus-reaktioner bör injektionsdoser och injektionsfrekvens av antigen begränsas vid vaccination.

Leukocytoclastic vasculitis, cutaneous (LCV) är en inflammatorisk sjukdom som orsakar små artärer och kapillärer i huden att bli inflammerade och skadade. Orsaken till LCV kan vara okänd eller bero på en underliggande infektion, medicin, sjukdom eller annan störning i kroppen.

Vid LCV ses små blodkärl i huden infiltreras av vita blodkroppar (leukocyter), som bryts ned och bildar små kärnrester (karyorrhexis). Detta orsakar inflammation och skador på blodkärlen, vilket kan leda till utslag, svullnad, rodnad och smärta i huden.

LCV är begränsad till huden och tenderar att förbättras spontant inom några veckor eller månader. Även om LCV ofta är en självständig sjukdom kan den också vara ett tecken på en underliggande systemisk sjukdom, såsom reumatoid artrit, lupus erythematosus eller cancer.

Diagnosen ställs vanligen genom att undersöka en hudbiopsi under mikroskop, där man kan se tecknen på inflammation och skada på de små blodkärlen i huden. Behandlingen av LCV beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta att behandla en underliggande infektion eller sjukdom, undvika vissa läkemedel eller ge antiinflammatorisk behandling med kortikosteroider eller immunosuppressiva mediciner.

Immunkomplexsjukdomar är en grupp av sjukdomar som orsakas av överdriven aktivering av immunförsvaret, vilket leder till skada på kroppens egna celler och vävnader. Detta händer när antikroppar (en del av vårt immunsystem) binds till antigener (främmande ämnen som kan vara virus, bakterier eller andra substanser) och bildar immunkomplex. När dessa immunkomplex depositeras i kroppens vävnader kan de orsaka inflammation och skada.

Immunkomplexsjukdomar kan vara lokaliserade till en viss del av kroppen eller vara systemiska, det vill säga att de drabbar hela kroppen. Exempel på immunkomplexsjukdomar inkluderar systemisk lupus erythematosus (SLE), rheumatoid artrit, glomerulonefrit och vasculit. Behandlingen av dessa sjukdomar kan variera beroende på typen och svårighetsgraden, men inkluderar ofta immunosuppressiva läkemedel som hjälper till att minska aktiviteten i immunsystemet och därmed reducera skadan på kroppen.

"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.

C5a-anafylatoxinreceptorn är en typ av receptor som finns på vissa celler i kroppen, inklusive vita blodceller som neutrofiler och monocyter. Den aktiveras av C5a, ett proteinfragment som bildas under komplementaktivering, och utlöser en inflammatorisk respons.

C5a-anafylatoxinreceptorn tillhör G-proteinkopplade receptorers (GPCR) familj och finns i två subtyper: C5aR1 (CD88) och C5aR2 (C5L2). C5aR1 är den huvudsakliga receptorn för C5a och utlöser en kaskad av signaler som leder till cellulär aktivering, migration och degranulation. C5aR2 har däremot en mer komplex roll och kan både fungera som en positiv och negativ regulator av inflammatoriska svar.

Förkortningen 'C5a-anafylatoxinreceptor' refererar vanligtvis till C5aR1, men det är viktigt att specificera vilken subtyp av receptorn som avses i en medicinsk kontext.

"Passiv kutan anafylaxi" är ett sällsynt tillstånd som orsaks av överföring av IgE-antikroppar från en sensibiliserad individ till en icke-sensibiliserad individ via blodtransfusion eller moderkaka. Detta leder till en immunologisk reaktion som liknar den vid aktiv anafylaxi, men utan direkt exponering för ett allergen hos den drabbade personen. Symptomen kan vara milda till moderata och inkluderar hudutslag, pruritus (kittlande känsla på huden), erytem (rödhet av huden) och edema (svullnad). I allvarliga fall kan det leda till andningssvårigheter, hypotension och i värsta fall chock. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk vård om man misstänker passiv kutan anafylaxi.

'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.

Kobragifter, även kända som kobra venom, är ett giftig sekret som produceras och utsöndras av kobror när de attackerar eller försvarar sig. Det finns olika typer av kobragift, men de flesta innehåller en kombination av neurotoxiner (som angriper nervsystemet), hemotoxiner (som skadar blodkärlen och blodets koaguleringssystem) och myotoxiner (som skadar musklerna). Vissa kobragifter kan orsaka andnings- och hjärtstopp, medan andra kan leda till svullnad, nekros och blödningar. Behandlingen för kobragift beror på vilken typ av gift som injicerats och hur mycket, men den vanligaste behandlingsmetoden är att ge offern antitoxin så snart som möjligt efter bettet.

'Komplement 5a' (C5a) är ett aktiveringspeptid som bildas när komplementsystemet aktiveras, vanligtvis genom den alternativa eller lectin-bunden vägen. Det består av 74 aminosyror och har en molmassa på ungefär 9 kDa. C5a är ett starkt proinflammatoriskt mediatör som utövar sin effekt genom att binda till G-proteinkopplade receptorer (GPCR) på olika celltyper, såsom neutrofiler, monocyter och endotelceller.

När C5a binder till sina respektive receptorer aktiveras en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till celldifferentiering, cytokinuttryck, kemotaxis och degranulation. Dessa processer bidrar till att koordinera den inflammatoriska responsen och underlätta bakteriell fagocytos och eliminering.

Dessvärre kan överaktivering av komplementsystemet och ökad C5a-produktion leda till skada på värdceller och vävnader, vilket är associerat med patologiska tillstånd såsom ischemisk hjärtinfarkt, sepsis, akut lunginflammation och autoimmuna sjukdomar.

'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.

'Komplementproteiner' er ein system av proteiner i kroppen som jobber saman for å beskytte mot infeksjon og skade på kroppens egen celler. Systemet består av over 30 forskjellige proteiner som aktiveres i et koblet kjettsystem når det trues av fremmede stoff, såkalt komplementaktivering.

Det primære målet med komplementaktiveringen er bakterier og andre mikroorganismer, men systemet kan også være involvert i immunresponsen mot egen celler i tilfelle av autoimmune sykdommer eller transplantasjon.

Komplementproteinene har mange forskjellige funksjoner, blant annet:

* Øke inflammasjonsresponsen ved å tiltrakke andre immunceller til området
* Direkte skade bakteriers cellemembran og føre til deres død (lysis)
* Markere bakterier for fagocytos (fagocytmarkering)
* Neutralisere virus ved å forhindre dem i å infisere kroppens celler

I all felleshet bidrar komplementproteinene til en effektiv immunrespons og er viktige for å holde kroppen frisk.

'Komplementreceptorer' är en grupp av proteiner som binder till komplementproteiner när de blivit aktiverade som ett led i det immunförsvar vi har. När komplementproteinerna aktiveras och binder till målceller eller patogener, exponerar de epitoper (delar av proteinet) som kan kännas igen av komplementreceptorerna.

Det finns två huvudgrupper av komplementreceptorer:

1. Komplements receptor 1 (CR1), komplements receptor 2 (CR2) och komplements receptor 3 (CR3, även kallat CD11b/CD18 eller Mac-1) tillhör den första gruppen som binder till aktiverade komplementproteiner på patogener eller celler. Dessa receptorer hjälper till att markera cellerna för fagocytos (cellupptagning och nedbrytning).
2. Den andra gruppen av komplementreceptorer, inklusive komplements receptor 4 (CR4) och komplements receptor 5 (CR5), är involverade i signalering och aktivering av immunceller som neutrofila granulocyter och monocyter.

Komplementreceptorerna spelar därför en viktig roll i att hjälpa till att eliminera patogener, ställa upp ett effektivt immunsvar och underhålla homeostasen i kroppen.

IgG-receptorer, även kända som Fcγ-receptorer, är proteiner som finns på ytan av vissa celler i immunsystemet, till exempel neutrofila granulocyter, monocyter och makrofager. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av IgG-antikroppar, vilket möjliggör diverse effektorfunktioner såsom fagocytos, antibody-dependent cellular cytotoxicity (ADCC) och komplementaktivering. Genom att känna igen och binda till IgG-antikroppar som har bunden till antigener på patogener eller infekterade celler, hjälper IgG-receptorer till att koordinera och förstärka immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.

Neutrofil infiltrering är ett medicinskt begrepp som refererar till när neutrofiler, en typ av vit blodkropp (leukocyter), migrerar från blodomloppet och accumulerar i vävnaden. Detta händer vanligtvis som ett svar på inflammation eller infektion.

Neutrofilerna är viktiga för att bekämpa bakteriella infektioner genom att fagocytera (få in och döda) främmande mikroorganismer. När det uppstår en infektion eller skada i kroppen, släpps signalsubstanser som kallas cytokiner ut från de drabbade cellerna. Dessa cytokiner lockar neutrofilerna till inflammationsområdet och hjälper till att rekrytera dem från blodomloppet till vävnaden.

En ökad neutrofil infiltrering kan ses som ett tecken på en aktiv inflammation eller infektion i kroppen, och det kan mätas genom olika tekniker såsom histologisk färgning av vävnadsprover eller genom blodprov.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a type of immune response that becomes apparent several hours or days after exposure to an antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve the production of antibodies such as IgE. Instead, it involves the activation of T-cells (a type of white blood cell) and the release of cytokines, which can cause inflammation and tissue damage.

This type of hypersensitivity reaction is often seen in response to certain medications, chemicals, or other environmental antigens. Examples include contact dermatitis (e.g., poison ivy), some drug reactions (e.g., penicillin), and graft-versus-host disease. Treatment typically involves avoiding the offending agent and managing symptoms with topical corticosteroids, antihistamines, or other medications as needed.

'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.