En kronisk, systemisk ledgångssjukdom som kännetecknas av inflammatoriska förändringar i ledhinnor och ledstrukturer, omfattande nedbrytning av kollagen bindväv och försvagning av benvävnad. Sjukdomen har okänd etiologi, men det finns antydan om autoimmuna mekanismer.
Inflammation i lederna som kännetecknas av värk, svullnad, rodnad och ökad temperatur runt leden. Syn. artrit.
Experimentellt framkallad ledinflammation hos djur m h a immunologiska metoder eller smittämnen som stimulerar till ett immunsvar (t ex immunologiska adjuvantia eller collagen).
Ledinflammation orsakad av bakterier, virus, rickettsier, mykoplasma, svampar eller parasiter. Bakteriell artrit orskas ofta av Streptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae, Staphylococcus aureus eller Neisseria gonorrhoeae. Virusartrit är mindre vanlig och kan vara en yttring av påssjuka, röda hund, hepatit osv.
Juvenile arthritis (JA) is a general term used to describe a group of autoimmune and inflammatory disorders that develop in children under the age of 16. These conditions can cause joint pain, swelling, stiffness, and loss of function. Some types of JA may also affect other organs, such as the skin, eyes, and gastrointestinal system. The most common type of JA is juvenile idiopathic arthritis (JIA), which includes several subtypes that are classified based on symptoms and laboratory test results. Early diagnosis and treatment of JA can help improve long-term outcomes and prevent joint damage.
Syndrom med psoriasisassocierad ledinflammation, ofta i de yttre interfalangeallederna. Vanligen saknas reumatoidfaktor i sera hos drabbade personer.
En icke-bakteriell form av artrit som följer på infektion på annan plats i kroppen än den drabbade leden. De bakterier som ger upphov till infektionen kan inte påvisas i odling från ledvätskan, men an tigener har däremot kunnat påvisas. Ofta är det Yersiniainfektion som orsakar denna form av artrit.
Ledkapselns innermembran som omger den fritt rörliga leden. Den är löst förenad med den yttre fiberkapseln och utsöndrar ledvätska.
I en medicinsk kontext, kan 'led' definieras som ett sammansatt ledvävnadsstruktur som möjliggör rörelse och stöd mellan två eller flera skelettben. Leden består av en gles yta på varje ben, övervikad av en glänsande vit vätska (sinovialvätska) fylld kapsel som hjälper till att reducera friktionen mellan de två benen. Leden kan även innehålla inre ledstrukturer såsom menisken i knäleden och läderskivan i handleden, vilka hjälper till att fördela trycket och ge extra stöd under rörelse.
Den klara, sega vätska som utsöndras av synovialhinnan. Den innehåller mucin, albumin, fett och mineralsalter och har till uppgift att smörja lederna.
Inlammation, särskilt i stortån, till följd av gikt. Akut giktartrit föregås ofta av skada, infektion, eller t ex operativt ingrepp. De första attackerna är oftast begränsade till en led, men senare a ttacker kan omfatta flera leder.
Reumatoid faktorn (RF) är ett antikroppsprotein som kan förekomma hos personer med reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom där kroppen angriper sina egna ledvävnader. RF kan också förekomma hos personer utan reumatoid artrit, men i lägre frekvens. Det är inte specifikt för reumatoid artrit och kan påträffas vid andra sjukdomar också. RF-testet används som ett hjälpmedel för att stödja en diagnos av reumatoid artrit, men det är inte definitivt för att ställa diagnosen.
"DBA (Donryu Backcrossed Albino) mice are a specific strain of albino laboratory mice that have been inbred and backcrossed with the Donryu strain to produce a line with consistent genetic, behavioral, and physiological characteristics, making them useful for research purposes."
Inflammation i en ledhinna. Tillståndet är oftast smärtsamt, i synnerhet vid rörelse, och kännetecknas av skiftande svullnad pga utgjutningar i en slemsäck.
'Artrit' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som drabbar lederna, medan 'artros' (också stavat 'osteoartrit') är den vanligaste formen av artrit. Artros karaktäriseras av en nedbrytning och förslitning av det broskartade lagret mellan de två benbenen i en led, vilket leder till smärta, stelhet och sämre rörlighet över tiden.
Ett trådigt kollagen som förekommer främst i brosk och glaskroppens vätska. Det består av tre identiska alfa1(II)-kedjor.
En antimetabolit mot tumörer med immunsuppressiva egenskaper. Preparatet hämmar tetrahydrofolatdehydrogenas och förhindrar bildandet av tetrahydrofolat, som behövs för att syntetisera tymidylat, en viktig DNA-komponent.
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Inbred Lewis rats are a strain of laboratory rats used in scientific research, characterized by their consistent genetic background and predictable biological responses, making them valuable for studies of human diseases such as cancer, diabetes, and neurological disorders.
Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.
Mätning av de röda blodkropparnas sedimentation i icke-koagulerande blod, med måttet millimeter per timme. Syn. blodsänka el. sänkningsreaktion (SR).
En ledinjektiон är en medicinsk procedur där en läkare injicerar mediciner direkt in i en led, det vill säga den glesa vätskefyllda kapseln som omger rörliga ledben (t.ex. knä-, axel- eller fingerslagens led). Ledinjektioner används vanligtvis för att lindra smärta, inflammation och/eller svullnad i en led, orsakade av olika tillstånd som artrit, bursit, tendinit eller trauma. De innehåller ofta kortikosteroider, lokalbedövningsmedel och/eller smärtstillande medel.
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
Reumatiska sjukdomar är en grupp av autoimmuna eller inflammatoriska sjukdomar som kan påverka lederna, musklerna, skelettet och andra kroppsvävnader, orsakande smärta, stelhet, skada och funktionsnedsättning.
Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.
Röntgenundersökning av en led, oftast med hjälp av antingen positivt eller negativt kontrastmedel.
Reumatologi är en medicinsk specialitet som fokuserar på diagnostik, behandling och prevention av reumatiska sjukdomar, vilka är ett samlingsbegrepp för över 200 olika sjukdomar som drabbar muskuloskelettal systemet, det vill säga ben, muskler, ledband och leder. Många reumatiska sjukdomar är autoimmuna, vilket innebär att kroppens immunförsvar felaktigt angriper och skadar frisk vävnad. Exempel på sådana sjukdomar är reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE) och scleroderma. Andra exempel på reumatiska sjukdomar inkluderar osteoartrit, fibromyalgi och gikt. Reumatologer är läkare som har specialiserat sig i att behandla dessa sjukdomar och deras symtom, vilka kan omfatta smärta
Leden mellan lårben och skenben.
Leden mellan ett mellanhandsben och ett falangben.
Ankylosing spondylitis (AS) is a type of inflammatory arthritis that primarily affects the spine and sacroiliac joints, which connect the spine to the pelvis. The hallmark feature of AS is chronic inflammation leading to progressive stiffness and pain in the spine, often resulting in fusion of the spinal vertebrae and a hunched-forward posture over time. This condition typically affects young adults, more commonly men than women, and has been associated with a genetic marker called HLA-B27.
Sulfasalazine är ett antiinflammatoriskt läkemedel som används för att behandla inflammatorisk tarmsjukdom (IBD) och reumatoid artrit. Det verkar genom att minska inflammationen i kroppen. Sulfasalazin består av två delar: 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin. 5-ASA är den aktiva delen som reducerar inflammationen, medan sulfapyridin hjälper till att transportera 5-ASA till tarmarna där det behövs.
Cycliska peptider är en typ av peptidmolekyler som innehåller en sluten ringstruktur bildad genom kovalenta bindningar mellan deras aminosyrares sidokedjor, vilket ger dem en stabilare och mer kompakt konformation jämfört med linjära peptider, och de har viktiga biologiska funktioner som hormoner, neurotransmittorer och antimikrobiella agenter.
Sjukdomstillstånd kännetecknade av produktion av antikroppar som regerar mot ämnen i den egna kroppen.
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Blandning av mono- och dinatriumsalter av guldsulfobärnstenssyra som tack vare sin antiinflammatoriska verkan huvudsakligen används för behandling av reumatoid artrit. Medlet har bäst effekt vid aktiv, framskridande reumatoid artrit och obetydlig effekt vid långt framskridna former av sjukdomen.
I medicinen kan "handled" översättas till "managed" och refererar till att en sjukdom, ett symptom eller ett smittsam tillstånd kontrollerats eller behandlas på ett effektivt sätt. Exempel: "The patient's diabetes is well-managed with medication and lifestyle changes."
En reumatoid knut är en typ av svullnad som kan uppstå vid reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom där kroppens immunförsvar angriper lederna. Reumatoid knutar bildas ofta runt små leder i händer och fötter, och de kännetecknas av symmetriska, svullna, ömma och varma knölformade utbuktningar som kan vara sköra och smärta under tryck. Dessa knutar uppstår på grund av inflammation i lederna och kan vara ett tecken på allvarligare sjukdomsförlopp.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
HLA-DRB1 chains are a type of human leukocyte antigen (HLA) class II protein, specifically the beta chain, found on the surface of cells in the human body. They play a crucial role in the immune system by presenting pieces of foreign proteins to T-cells, helping to initiate an immune response against pathogens such as viruses and bacteria. The HLA-DRB1 genes are highly polymorphic, meaning there are many different variations, which can influence an individual's susceptibility or resistance to certain diseases.
"Fingerled" är ett medicinskt begrepp som refererar till en skada eller en fraktur på den distala falangefalangen, vilket är den yttersta fingertoppen, inklusive nageln. Detta kan inträffa till följd av olyckor, sportskador eller andra mekaniska trauma.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
"Tarsaltendon är ett smalt, triangulärt band av bindväv som förbinder skelettet i foten med vristbenet (os calcis). Tarsaltendonen hjälper till att stabilisera fotens led och underlättar rörelser mellan foten och vaden."
Infektionssjukdom orsakad av spiroketen Borrelia burgdorferi, som huvudsakligen överförs av fästingarna Ixodes dammini och pacificus i Amerika och Ixodes ricinis i Europa. Sjukdomen kännetecknas av hudsymtom såväl i tidigt som sent stadium, påverkan på nervsystemet, hjärtat, ögonen och lederna i varierande grad. Sjukdomen gick tidigare under namnet Lymeartrit och påvisades första gången vid Old Lyme i Connecticut.
Tumor necrosis factor receptors (TNFRs) are a group of transmembrane proteins that bind to tumor necrosis factor (TNF) cytokines and mediate signal transduction pathways, playing crucial roles in regulating immune responses, cell survival, differentiation, and apoptosis.
Ett D-tillhörigt immunsvarsantigen hos människa som kodas från D-lokus på kromosom 6 och återfinns på lymfceller. Det är starkt kopplat till reumatoid artrit och ungdomsdiabetes.
Preparat som motverkar eller hämmar den inflammatoriska processen.
Ledsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar leden och omgivande vävnader, vilket kan orsaka smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörlighet.
En grupp D-tillhöriga humana leukocytantigener (HLA) av polymorfa glykoproteiner, vilka förekommer på lymfoida celler. De består av alfa och betakedjor, och de har en annan ärftlighet än DQ- och DP-antigener. Deras uppträdande tycks vara kopplat till vissa hudsjukdomar, som t ex pemphigus vulgaris och dermatitis herpetiformis, samt diabetes av typ 1.
En aminosyra som ingår i ureacykeln. Den har fått sitt namn från Citrullus vulgaris (vattenmelon).
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Spondylartropathier är en grupp rheumatiska sjukdomar som primärt påverkar kotpelare (axial skelett) och lederna mellan ryggkotorna (intervertebral led). De karaktäriseras av inflammation i dessa områden, vilket kan leda till smärta, stelhet och i vissa fall också förändringar i kotpelarnas form och funktion. Exempel på sjukdomar som inkluderas i denna grupp är ankyloserande spondylit, reaktiv artrit och psoriasisartrit.
Lederna från ankeln till tårna. Dessa omfattar ankelleden, tarsallederna, metatarsofalangeallederna och tålederna.
"Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som karaktäriseras av överdriven celldelning och abnorm accelererad differentiering av keratinocyterna, vilket leder till skalformade plackar med tjock, röd, öm hud och silvervit fjällande skorpor."
Ledbrosk definieras som en skada på ledbanden, de tåliga band som hjälper till att stabilisera och stödja en led. Denna skada kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i leden. Ledbrosk kan vara ett tecken på en överansträngning, en skada eller en sjukdom som artrit. Behandlingen kan innefatta vila, isbehandling, smärtstillande mediciner, fysioterapi och i vissa fall operation.
Leden mellan foten och nedre delen av benet, bestående av facies articularis inferior och malleolaris tibiae, facies articularis malleolaris fibulae, malleolus medialis (inre fotknölen), malleolus lat eralis (yttre fotknölen) och trochlea tali (språngbenets övre ledyta).
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Ett proinflammatoriskt cytokin som främst produceras av T-lymfocyter eller deras förelöpare. IL-17 är homologt med en öppen läsram (ORF) hos Herpesvirus saimiri.
Ansamling av vätska i intercellulära utrymmen, oftast i underhudsvävnad. Syn. ödem.
En antigenlösning i oljeemulsion, som i fullständig beredning består av avdödade, torkade mykobakterier, oftast M. tuberculosis, utblandade i oljan. Blandningen har förmåga att stimulera cellförmedlad immunitet, och ökar produktionen av vissa immunglobuliner hos en del djur. Den ofullständiga beredningen innehåller inte mykobakterier.
I en enda mening kan tarsen hos djur definieras som den del av extremiteten som motsvarar mellanfoten hos människan och är belägen ovanför metatarsus (motsvarande människans främre fotled). Tarsen utgör en del av bakbenet hos fyrbenta djur, såsom hundar och katter, och består av flera små ben, kända som tarsalia.
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
"Sensknølen inflammation (tendinitis) er en inflammasjon som forekommer i senen, den flexible struktur som knyter muskler til benene og armerne. Den oppstår oftest som følge av overbelastning eller skade på senen."
Ett HLA-ytantigen (transplantationsantigen) som kodas från B-lokus på kromosom 6. Det är starkt förknippat med akut främre uveit, ankylerande spondylit och Reiters sjukdom.
Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.
Organiska guldföreningar är kemiska föreningar där guldatomerna är direkt bundna till kolatomer i en organisk ligand, vanligtvis genom koordinationsbindningar, och kan inkludera komplexa strukturer som metallocen-liknande system.
Behandling med två eller flera läkemedel var för sig för deras sammanlagda effekt.
I en enkel mening kan "handens ledare" (latin: articulatio carpi) definieras som ett sammanfogat skelettsegment bestående av 8 små ben, känt som handloven, beläget mellan underarmen och handen. Handloven utgör en komplex konstruktion av flera små ledplattor som möts i en gemensam kapsel, vilket ger handen stor rörlighet och flexibilitet.
Ett enzym som katalyserar den reversibla omvandlingen mellan glukos-6-fosfat och fruktos-6-fosfat och utgör en del av de glykolytiska och glukoneogena förloppen. Brist på enzymet, en autosomalt recessiv egenskap, leder till glykogenes i levern och hemolytisk anemi. EC 5.3.1.9.
Fastställande av omfattningen av ett fysiskt, psykist eller emotionellt handikapp, som underlag för beslut om ersättningsnivåer i samband med sjukpension eller arbetsskadeersättning.
"Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som uppstår som ett resultat av aktuell eller potentiell skada till tkrovet." (Definerad av International Association for the Study of Pain, IASP)
En kronisk, återkommande, inflammatorisk och ofta febrig bindvävssjukdom som omfattar flera organsystem, huvudsakligen huden, lederna, njurarna och serösa hinnor. Orsaken är okänd, men man misstänker en brist i regleringen av det autoimmuna systemet. Sjukdomen kännetecknas av en rad systemiska funktionsbrister, förhöjd sänka och bildande av LE-celler i blod eller benmärg.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
En faktor som stimulerar tillväxt och differentiering av mänskliga B-celler och som även verkar som tillväxtfaktor för hybridom och plasmacytom. Interleukin-6 produceras av många olika celler, som t ex T-celler, monocyter och fibroblaster.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
En genetiskt bunden, latent sjukdomsbenägenhet, som kan aktiveras under vissa förhållanden.
Interleukin 1 Receptor Antagonist Protein (IL-1Ra) är ett naturligt förekommande protein hos människor som fungerar som en kompetitiv inhibitor av interleukin-1 alfa och beta (IL-1α och IL-1β), två cytokiner som utövar proinflammatoriska effekter. IL-1Ra binder till samma receptor som IL-1α och IL-1β, men utan att utlösa den inflammatoriska signaltransduktionen, vilket resulterar i en minskad inflammation.
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Azoler med ett syre och ett kväve intill varandra i 1,2-positionerna, till skillnad från oxazoler, som har kväve i 1,3-positionerna.
Antigener som, trots att de utgörs av beståndsdelar av normal kroppsvävnad, blir måltavla för ett humoralt eller cellförmedlat immunsvar.
Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar symtomen som orsakas av överaktivitet i kroppens försvarssystem. Prednisolon ges vanligen som tablett, men kan också administreras intravenöst eller intramuskulärt beroende på tillståndet och svårighetsgraden hos patienten.
Penicillamin är ett läkemedel och ett aktivt ämne som används för behandling av vissa medicinska tillstånd, framförallt reumatiska sjukdomar som exempelvis ledgångsreumatism och skleroderma. Penicillamin verkar genom att minska nivåerna av koppar och kolagen i kroppen, vilket kan hjälpa att lindra symtom som smärta, ömhet och stelhet i lederna. Det är också ett behandlingsalternativ för patienter med Wilsonens sjukdom, en genetisk störning som orsakar höga nivåer av koppar i kroppen. Penicillamin bör endast användas under nära medicinsk övervakning på grund av potentialen för allvarliga biverkningar, såsom njurskador och allergiska reaktioner.
En bakterie tillhörande Borrelia burgdorferigruppen. Den ger upphov till borrelios (även kallad Lyme disease).
En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.
Någon av de båda bakre extremiteterna hos fyrfota, landlevande djur, ej tillhörande primaterna. Bakbenet består av femur (lårben), tibia (skenben), fibula (vadben), tarsalben (fotledsben), metatarsalben (mellanfotsben) och tår.
En Yersiniainfektion är en infektion orsakad av bakterier av släktet Yersinia, som innefattar flera arter, bland andra Yersinia pestis (orsakande sjukdomen pestsjukan), Yersinia enterocolitica och Yersinia pseudotuberculosis. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika symptom beroende på art och infektionsväg, från milda mag-tarmbesvär till allvarligare systemiska infektioner.
Artralgi. Svår smärta i någon led, vanligen utan inflammatorisk orsak.
Spondylarthritis är en typ av inflammatorisk ledsvullnad (arthrit) som främst drabbar ryggraden och korsbandet (sakroiliakal joint), men kan även påverka andra ställen i kroppen där ligament fäster vid ben, såsom armbågar och knän. Spondylarthritis är en samlingsbeteckning för en grupp närbesläktade sjukdomar som inkluderar ankyloserande spondylit (AS), reaktiv artrit, psoriasisartrit och enteropatisk artrit. Dessa sjukdomar delar gemensamma symtom såsom smärta, stelhet och ömhet i ryggraden och lederna, inflammation i ögon och tarmar samt förekomst av entesitis (inflammation i ligamentanslutningarna). Spondylarthritis är ofta kopplad till vissa genetiska faktorer, särskilt HLA-B27.
Autoimmunitet betecknar en fellaktig immunrespons hos en individ, där kroppens egna celler och vävnader behandlas som främmande ämnen och angripas av det immuna systemet. Detta orsakas av att antikroppar eller T-celler i det immuna systemet förväxlar egna kroppsproteiner med patogener, vilket leder till autoimmunreaktioner som kan skada olika organ och vävnader i kroppen. Autoimmunitet kan leda till sjukdomar såsom reumatoid artrit, diabetes typ 1 och systemisk lupus erythematosus (SLE).
En smärtanalys är en systematisk bedömning och dokumentation av smärta baserad på observationer, patientens självuppgifter och kliniska kriterier, för att fastställa smärtns typer, lokalisation, intensitet, varaktighet och påverkan på individens vardag, med syfte att utforma en effektiv smärtlindringsplan.
Tålelevel är ett mått på den största belastning eller skada som en levande cell, vävnad eller organism kan utsättas för utan att upphöra med sin normale funktion eller dödas.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
Bindvävsceller som utsöndrar en extracellulär massa rik på kollagen och andra makromolekyler.
Osteoklasten är celler som bryter ner och absorberar bone matrix, vilket leder till benremodelering och återuppbyggnad.
En grupp kortikosteroider som påverkar kolhydratomsättningen (glukoneogenes, glykogendeponering i levern, höjning av blodsockerhalten), hämmar kortikotropinutsöndring och har uttalad antiinflammatorisk verkan. De spelar även en roll i fett- och proteinomsättningen, i reglering av artärblodtrycket och förändringar i bindvävsreaktioner på skada, i minskning av antalet cirkulerande lymfocyter, och för funktionerna i det centrala nervsystemet.
Autoantikroppar riktade mot olika antigen i cellkärnor, så som DNA, RNA, histoner, sura kärnproteiner eller komplex av sådana molekyler. Antinukleära antikroppar förekommer i systemiska, autoimmuna sj ukdomar, som t ex systemisk lupus erythematosus (SLE), Sjögrens syndrom, skleroderma, polymyosit och blandad bindvävssjukdom.
Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.
Ett plasmaprotein som cirkulerar i förhöjda koncentrationer vid inflammation och efter uppkomst av vävnadsskada.
Missbildningar av handen eller del av handen, vilka uppkommit efter födseln pga skada eller sjukdom.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Monoclonal humanized antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to detect and neutralize foreign substances like bacteria and viruses. They are called "monoclonal" because they are identical copies of a single parent cell, and "humanized" because they incorporate elements of human immunity into their structure. These antibodies are engineered to bind specifically to a particular target, or antigen, making them valuable tools in the diagnosis and treatment of various diseases, including cancer and autoimmune disorders.
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.
Studier som identifierar grupper i en avgränsad population. Dessa grupper antingen kan eller kan inte vara utsatta för faktorer som antas inverka på sannolikheten för förekomsten av någon bestämd sjukdom eller annat fenomen. Kohorter är definierade populationer, som i sin helhet följs i ett försök att hos undergrupper fastställa särskiljande kännetecken.
Förlust av benvävnad till följd av osteoklastisk aktivitet.
Ett extracellulärt endopeptidas (MMP-3; stromelysin 1; proteoglykanas) i däggdjursvävnader som liknar matrismetalloproteinas 1. Det bryter ned proteoglykan, fibronektin, kollagen typ III, IV, V och IX, och aktiverar prokollagenas. EC 3.4.24.17.
Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, ett signalsubstans som utsöndras av kroppens vita blodkroppar (leukocyter) för att aktivera immunförsvaret och påverka inflammationen i kroppen. IL-1β är involverad i den akuta inflammatoriska svarskedjan och kan orsaka feber, smärta, rödhet och svullnad vid en infektion eller skada.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
Felty syndrome is a rare complication of rheumatoid arthritis, characterized by the triad of rheumatoid arthritis, chronic neutropenia (an abnormally low number of neutrophils in the blood), and splenomegaly (enlargement of the spleen). It primarily affects middle-aged to elderly women with severe and longstanding rheumatoid arthritis. The exact cause of Felty syndrome is unknown, but it is thought to involve an abnormal immune response. Symptoms may include fatigue, recurrent infections, and skin ulcers. Treatment typically involves disease-modifying antirheumatic drugs (DMARDs) and/or corticosteroids to manage the underlying rheumatoid arthritis, as well as granulocyte colony-stimulating factor (G-CSF) to boost the number of neutrophils in the blood. In some cases, splenectomy (removal of the spleen) may be considered.
Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.
Undersökningsmetod för t ex klinisk prövning av ett läkemedel eller behandling som innebär att varken deltagare/patienter eller försöksledare känner till vem som faktiskt får den specifika behandlingen.
I medicinsk kontext, definieras 'hand' som den del av armen som sträcker sig från handleden (wrist) till fingertopparna. Den består av ett antal ben (bones), muskler, senor och nerver som tillsammans ger handen förmågan att röra sig, känna och gripa tag i objekt. Handens precision och styrka gör den unik bland kroppens lemmar och möjliggör komplexa aktiviteter såsom skrivande, klappning, ätande och manipulation av små föremål.
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
"Sternoklavikularled är ett led mellan sternum (bröstbenet) och klavicula (skulderbladets yttersta del), som tillåter rörelser mellan överarmsbenet och bröstkorgen."
Endogena föreningar som förmedlar inflammation (autakoider), och likartade exogena ämnen, inkl. syntetiska prostaglandiner.
Leden mellan ett mellanfotsben och ett tåben.
(1-tio-beta-D-glukopyranos-2,3,4,6-tetraacetat-S)(trietylfosfin)-guld. Ett krysoterapeutiskt medel för oralt bruk för behandling av reumatoid artrit. Verkningsmekanismen är inte tillfullo känd, men su bstansen tros verka på immunologisk väg och påverka lysosomal enzymaktivitet. Dess effekt är något svagare än injicerade guldsalters, men medlet tolereras bättre, och bieffekterna är förmodligen mindr e allvarliga.
Sjögren's syndrom är en autoimmun sjukdom som orsakar torrhet i ögon och mun, uppkommer då kroppens immunförsvar angriper slemhinnor och särskilt körtelvävnad.
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.
Protein Tyrosine Phosphatase, Non-Receptor Type 22 (PTPN22) är ett genetiskt protein som kodas av PTPN22-genen. Det tillhör en grupp enzymer som reglerar signaltransduktion i celler genom att avlägsna fosfatgrupper från proteiner, särskilt tyrosinfosfateringar på proteinkinaser och receptorer. PTPN22 har en speciell roll i regleringen av immunsystemet, där det kontrollerar aktiviteten hos T-celler genom att modulera signaler från T-cellreceptorerna. Variationer i PTPN22-genen har visats vara kopplade till ökad risk för autoimmuna sjukdomar, såsom typ 1-diabetes och reumatoid artrit.
'Gikt' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som syftar på höga nivåer av kolesterol och andra blodfetter i blodet, vilket kan leda till atherosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar. I modern medicinsk terminologi används istället termer som "dyslipidemi" eller "hyperlipidemi".
Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av naturliga killer-celler (NK-celler) och T-hjälpenda celler (Th1) i samband med immunförsvarets respons mot infektioner orsakade av intracellulära patogener, såsom virus och bakterier. IFN-γ har en central roll i cellmedierad immunitet och påverkar aktivt både innate (ospecificerad) och adaptiva (specifik) immunsvar. Det fungerar som en signalmolekyl mellan olika celltyper inom det immunförsvaret och har antivirala, antibakteriella och immunreglerande egenskaper. IFN-γ inducerar även uppeggning av major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II-molekyler på olika celltyper, vilket underlättar presentationen av antigener till T-
En medicinsk definition av 'ryggkotsinflammation' (osteoarthritis interapophysalis, facet joint osteoarthritis) är en degenerativ ledsjukdom som drabbar de små ryggradsfacettlederna i ryggen, vilket orsakar smärta, stelhet och ibland svällning.
"Beninflammation" är ett samlingsbegrepp för en långvarig, kronisk inflammation som sker på grund av en störd homeostas i kroppen och som inte orsakats av någon infektion eller skada. Denna typ av inflammation kan vara ett resultat av en onormal immunrespons och är ofta förknippad med sjukdomar såsom reumatoid artrit, diabetes och åldrande. Beninflammation kan leda till cellskador, fibros och funktionsnedsättningar i kroppen.
"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."
En art av Lentivirus tillhörande undersläktet får- och getlentivirus, och besläktad med Visna-Maedivirus. Den orsakar akut encefalomyelit, kronisk artrit, lunginflammation, mastit och glomerulonefrit hos getter. Viruset överförs huvudsakligen genom modersmjölk.
Behandling av sjukdomar genom användning av ämnen som framkallar en biologisk reaktion i organismen. Häri ingår bruk av sera, antitoxiner, vacciner, celler, vävnader och organ.
Farmaceutiska ämnen eller föreningar av organiskt ursprung och vanligen framställda med biologiska metoder, och som för sin verkan är beroende av immunologisk aktivitet. De används för både diagnos oc h behandling (t ex pollenextrakt och vacciner).
"Non-parametric statistics" refer to statistical methods that make no assumptions about the distribution of the data or the parameters of that distribution. These methods are particularly useful when data does not follow a normal (or any other specific) distribution, and can be used for both descriptive and inferential purposes. Examples of non-parametric tests include the Mann-Whitney U test, Wilcoxon signed-rank test, and Kruskal-Wallis H test.
'RANK-ligand' (Reklammerad för Norrman kinase-aktiverande ligand), också känt som TNFSF11 (tumör nekrosfaktor-associerad cytokin, familj med medlem 11), är en proteinligand som binder till sin receptor RANK (receptorn aktiverad av RANK-ligand) och utövar en central roll i reguleringen av osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad. Detta process är kritisk för normal benhomostas och benremodellering.
Gradering av hälsostatus hos en individ, en grupp eller en population, utifrån den enskilda individens subjektiva bedömning eller andra, mer objektiva mätmetoder.
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
"Tidig diagnos" refererar till att upptäcka och fastställa sjukdomen eller skadan hos en individ så tidigt som möjligt, vanligtvis genom att använda specifika tester, undersökningar eller kliniska kriterier. Detta kan underlätta tidigare behandling och ökad chans till fullständig återställelse, samt minska komplikationer, sjukdomens progression och negativa påverkan på individens livskvalitet.
Fastställda uppsättningar av frågor att användas för insamling av uppgifter, som t ex kliniska data, social ställning, yrkesgrupp osv. Termen används ofta om frågeformulär för massundersökning som fylls i av uppgiftslämnarna själva.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Th17 (T-hjälpare 17) cells are a subset of CD4+ T-helper cells that produce the cytokine IL-17 (interleukin-17). They play a crucial role in host defense against extracellular bacteria and fungi, but have also been implicated in the pathogenesis of several autoimmune diseases. Th17 cell differentiation is driven by the combination of cytokines such as TGF-β (transforming growth factor-beta), IL-6, and IL-23.
Grundläggande aktiviteter för egenvård, såsom påklädning, förflyttning, ätande osv, under rehabilitering.
(1-tio-D-glukopyranosato)-guld. Ett tioglukosderivat som används som antireumatiskt medel och för experimentell fetmabildning hos djur.
Skelettsjukdomar är sjukdomar som drabbar skelettet och kan innefatta allt från smärre frakturer till systemiska sjukdomar som påverkar hela kroppen, såsom osteoporos och reumatoid artrit. Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, stelhet, skörbegång och andra symtom som kan vara funktionsnedsättande eller till och med livshotande.
Förhållanden i kroppen som får kroppsvävnaderna att reagera på speciella sätt på vissa yttre stimuli, och sålunda gör individen ovanligt benägen för vissa sjukdomar.
Gramnegativa, spiralformade bakterier tillhörande Borreliasläktet som ger upphov till infektionssjukdomen borrelios (Lyme disease). Gruppen innehåller ett flertal specifika arter, så som B. afzelii, B. garinii och den egentliga B. burgdorferi. Dessa spiroketer överförs vanligen via fästingar av släktet Ixodes.
Sialoglykoproteiner är proteiner som är modifierade med sialiska sockergrupper, vilket är en typ av sackarider. Dessa sockergrupper sitter vanligtvis längst ut på proteinmolekylen och kan ha betydelse för proteinets funktion, till exempel genom att påverka dess interaktion med andra molekyler eller dess struktur. Sialoglykoproteiner förekommer i många olika typer av celler och vävnader i kroppen och har en rad olika funktioner, till exempel kan de vara involverade i cell-till-cell-kontakter, signaltransduktion och immunförsvar.
Proteoglykaner är glykoproteiner som består av en protein-kärna kovalent bundet till en eller flera långa, repeaterande disackaridkedjor, vanligen bestående av sockerarten glukosamin och galaktosamin. Dessa disackarider är ofta sulfaterade i olika mönster, vilket ger proteoglykanerna deras negativa laddning och vattenbindande kapacitet. Proteoglykaner utgör en viktig komponent i extracellulär matrisen (ECM) där de spelar roll för struktur, mekanisk buffring och signaltransduktion. De kan också vara involverade i cell-cell-kommunikation och bindning av tillväxtfaktorer och cytokiner. Proteoglykanernas specifika struktur och funktion varierar mellan olika typer och kan ha stor betydelse för hälsa och sjukdom, exempelvis vid artros och cancer.
Ett organ i övre delen av bukhålan, rikt på blodkärl.
Kirurgisk fixering av en led på ett sätt som leder till sammanväxning av ledytorna.
"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."
Fullständigt eller partiellt utbyte av en led.
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Biologiskt aktiva ämnen vars verkan har betydelse för immunsystemets funktioner.
Kombinationer av diagnostiska preparat eller läkemedel och specifika immunologiska substanser, som t ex immunglobuliner, monoklonala antikroppar eller antigen. Ofta utgörs det diagnostiska eller terapeutiska preparatet av någon radioisotop. Dessa konjugat är användbara verktyg för utveckling av målsökande läkemedel och radioisotoper för behandling av vissa tumörsjukdomar.
Proteser avsedda att delvis eller helt ersätta leder hos människor eller djur.
Stora, fagocytiska, enkärniga leukocyter som bildas i benmärgen hos ryggradsdjur och släpps ut i blodet. De innehåller en stor, oval och något inbuktad kärna, omgiven av en rymlig cytoplasma och talrika organeller.
Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.
Den led mellan lårben och skenben hos hästar, nötkreatur och andra fyrfotingar som motsvarar knäleden hos människor.
Kirurgisk återuppbyggnad av en led i syfte att lindra smärta eller återskapa rörlighet.
Icke-inflammatorisk, degenerativ knäledssjukdom som kan delas in i tre stora kategorier: tillstånd som hindrar normala, synkroniserade rörelser; tillstånd som framtvingar onormala rörelsevägar; och tillstånd som orsakar belastningskoncentration, vilken leder till förändringar av ledbrosket.
Tuberkulos i skelettben och leder.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Förvrängning eller missbildning av foten eller någon del av den till följd av olyckshändelse eller sjukdom efter födseln.
"Antikroppsbildning, eller immunrespons, är en process där B-celler producerar specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom virus och bakterier."
Leden mellan över- och underarmen.
En faktor som medverkar i regleringen av mastcelltillväxt. Den produceras av t- och B-celler och uppvisar omfattande homologi med BCRFI-genen hos Epstein-Barrviruset.
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
Specifika molekylplatser på ytan hos olika celler, även B-lymfocyter och makrofager, som binder immunglobulin G. Det finns tre underklasser: Fc gamma RI (CD64-antigenet, en receptor med låg affinitet), Fc gamma RII (CD32-antigenet, en receptor med med hög affinitet), och Fc gamma RIII (CD16-antigenet, en receptor med låg affinitet).
Bovine serum albumin (BSA) refererar till ett protein som utvinns från nötkreaturs blodplasma (serum). Det är strukturellt och funktionellt likt mänsklig serumalbumin, men används ofta i forskning och laboratoriemiljöer som en proteinstandard eller för att blockera icke-specifika bindningsställen på glas- eller plastmaterial. Det är ett av de mest vanligt använda proteinen inom molekylärbiologi och har en mycket välkänd aminosyrasekvens och struktur.
Leden bestående av den översta (atlas) och näst översta (axis) halskotan.
Matrilin proteins are a group of extracellular matrix (ECM) proteins that play important roles in the assembly, organization, and function of connective tissues, such as cartilage, tendons, and ligaments. These proteins are characterized by their ability to form multimeric complexes through the interaction of their von Willebrand factor type C (VWC) domains.
"Höftledet, eller acetabulum, är en kulformig led som sammanbinder höftbenets (os coxae) huvud med bäckenet (pelvis), och tillåter rörelser som flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion."
Ett allmänt begrepp som speglar uppfattningar om ändring och förstärkning av livsfaktorer, dvs den fysiska, politiska, moraliska och sociala miljön, samt de övergripande villkoren i en människas liv.
Antikroppar som reagerar med enskilda determinanter (idiotoper) i den variabla regionen av andra antikroppar.
Den ålder eller period i livet då en sjukdom eller en sjukdoms första symtom eller manifestationer först ger sig till känna.
Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent och spontan substitution av ett enskilt nukleotid (bas) i DNA-sekvensen, vilket kan resultera i två eller flera olika varianter (alleler) av samma gen. SNPs förekommer ungefär en gång per 1000-3000 nukleotider och täcker ungefär 0,1% av det mänskliga genomet. De flesta SNPs har ingen påverkan på individens fenotyp eller hälsostatus, men vissa kan vara kopplade till sårbarhet för vissa sjukdomar, respons på läkemedel och andra individuella variationer i medicinska egenskaper.
Antigener (Human Leukocyte Antigens) bestämda av leukocytplatserna på kromosom 6, kodningsstället för MHC ("major histocompatibility complex") hos människor. De är polypeptider eller glykoproteiner som återfinns på de flesta kärnförsedda celler och blodplättar, bestämmer vävnadstyp i samband med transplantation, och är förknippade med vissa sjukdomar.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Endoskopiundersökning av en led.
Närvaro av kalciumsalter, särskilt kalciumpyrofosfat, i broskstruktererna i en eller flera leder. När förkalkningen åtföljs av giktliknande symtom kallas tillståndet pseudogikt.
En familj zinkberoende metalloendopeptidaser som medverkar till nedbrytningen av komponenter i den extracellulära matrisen. EC 3.4.24.-.
En heterogen grupp av sjukdomstillstånd, varav vissa är ärftliga och andra förvärvade, som kännetecknas av onormal struktur eller funktion hos en eller flera av kroppens bindvävstyper, t ex kollagen, elastin eller mukopolysackariderna (glykosaminoglykanerna).
Mogna lymfocyter och monocyter som transporteras av blodet till områden utanför kroppens kärlsystem. Till formen kan de skiljas från mogna, kornförande leukocyter genom sina stora, loblösa kärnor och frånvaro av grova, kraftigt färgade cytoplasmakorn.
Sakroiliakaled (SA) är ett tillstånd där det förekommer inflammation i lederna mellan kotpelaren (sakrum) och höftbenet (ilia), även känd som sakroiliaca lederna. Sakroiliaka lederna förbinder bäckenet med ryggraden och är mekaniskt ansvariga för att dämpa stötar och absorbera chock vid rörelser, såsom gång.
I medicinsk kontext refererar "handens ben" vanligtvis till radien, ett av två långa ben i överarmsbenet (den andra är ulna). Radius är beläget närmare handleden och roterar runt ulna för att möjliggöra vridning och rotation av handen. Detta kallas radioulnar samordning. Sålunda, en medicinsk definition av "handens ben" kan vara: "Radium, det långa benet i överarmsbenet som ligger närmare handleden och roterar runt ulna för att möjliggöra vridning och rotation av handen."
Terpenes are a class of organic compounds produced by a variety of plants, including conifers, citrus fruits, and cannabis. They are the primary components of essential oils and contribute to the aroma and flavor of these plants. Terpenes have been found to have potential medicinal properties, such as anti-inflammatory, analgesic, and antimicrobial effects. However, more research is needed to fully understand their therapeutic potential and safety profile in humans.
Aggrekaner är en typ av proteoglykan, en sorts molekyl som består av ett protein-kärnsubstanser och en eller flera sackaridkedjor (sockergrupper). Aggrekaner förekommer naturligt i kroppen, framför allt i broskvävnad och bindväv. De spelar en viktig roll för vävnadens mekaniska styrka och hållfasthet genom att hjälpa till att fästa proteiner i varandra och på så sätt forma ett nätverk av kollagenfibriller. Aggrekaner har också en viktig funktion för vätskebalansen i broskvävnad, eftersom de kan binda stora mängder vatten. Dessutom bidrar de till att skydda andra celler och molekyler från mekanisk skada genom att agera som en buffertzon.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Syn. ledvätskesäck; synovialsäck.
Hastigt påkommen och relativt kortvarig sjukdom.

Ledgångsreumatism, även känt som reaktiv artrit eller postdotogen artrit, är en form av inflammatorisk ledvärk som kan uppstå som en komplikation till en infektion någon annanstans i kroppen. Detta sker när immunförsvaret svarar på en infektion och producerar antikroppar, vilka sedan kan orsaka inflammation i lederna.

Det är värt att notera att begreppet "ledgångsreumatism" inte längre används inom den moderna medicinska nomenklaturen eftersom det har visat sig vara för allmänt och inkluderande. I stället för att kalla en patient för "ledgångsreumatiker" tenderar läkare idag att beskriva den underliggande orsaken till deras symtom, såsom "reaktiv artrit orsakad av en HLA-B27 associerad infektion".

'Ledinflammation', även känt som artrit, är ett tillstånd där det uppstår inflammation i en eller flera ledarbeten. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektion, skada eller autoimmuna sjukdomar.

Typiska symtom på ledinflammation innefattar:

* Smärta i leden, som kan förvärras vid rörelse
* Ömhet och svullnad i leden

Andra symtom kan vara:

* Rödaktig hud runt den berörda leden
* Förhöjd kroppstemperatur eller feber
* Allmänt sjukligt tillstånd

Om du tror att du har en ledinflammation bör du söka vård av din läkare för en korrekt diagnos och behandling.

Experimental arthritis refers to the induction of joint inflammation and damage in animal models for the purpose of studying the disease process and testing potential new treatments. There are several ways to induce experimental arthritis in animals, including:

1. Antigen-induced arthritis: This is induced by injecting an antigen into the joint space, which leads to a local immune response and subsequent inflammation.
2. Adjuvant-induced arthritis: This is induced by injecting an adjuvant (an agent that enhances the immune response) into the animal, which leads to systemic inflammation and arthritis.
3. Spontaneous arthritis models: Some strains of animals, such as the DBA/1J mouse, develop arthritis spontaneously due to genetic factors. These models are useful for studying the natural history of the disease and testing new treatments.

It's important to note that these animal models do not fully replicate human arthritis but they can provide valuable insights into the pathophysiology of the disease and help in the development of new therapies.

Infectious arthritis, also known as septic arthritis, is a medical condition characterized by the infection and inflammation of one or more joints. This type of arthritis occurs when bacteria, viruses, or fungi enter the joint space, causing an infection that leads to painful swelling, redness, and warmth in the affected joint.

The most common causative organisms of infectious arthritis are Staphylococcus aureus, Streptococcus pneumoniae, and Haemophilus influenzae. Other possible causative agents include gram-negative bacteria, mycobacteria, and various fungi.

Infectious arthritis can occur as a result of direct inoculation of the joint during trauma or surgery, or it can spread to the joint from a nearby infection, such as an infected wound, skin ulcer, or respiratory tract infection. Risk factors for developing infectious arthritis include older age, pre-existing joint disease, diabetes, rheumatoid arthritis, and a weakened immune system due to illness or medication.

Diagnosis of infectious arthritis typically involves a combination of clinical examination, laboratory tests, and imaging studies. Treatment usually includes antibiotics or antifungal medications to eliminate the infection, as well as joint aspiration or surgery to drain the infected synovial fluid and relieve pressure on the affected joint. Prompt diagnosis and treatment are essential to prevent long-term joint damage and disability.

Juvenile arthritis (JA) is a general term used to describe a group of autoimmune and inflammatory disorders that develop in children under the age of 16. These conditions can affect any joint in the body, and may also impact other organs. The most common types of JA include:

1. Juvenile Idiopathic Arthritis (JIA): This is an umbrella term that includes several subtypes of JA, characterized by chronic arthritis lasting for at least 6 weeks in a child under 16 years of age. The onset is usually before the age of 16.

2. Systemic Onset Juvenile Idiopathic Arthritis (SoJIA or Still's Disease): This subtype affects both sexes equally and can start at any age, although it is most common in children between 5-15 years old. It presents with spiking fevers, rash, and inflammation in various organs, including the heart and lungs, in addition to arthritis.

3. Oligoarticular Juvenile Idiopathic Arthritis (OJIA): This subtype is more common in girls and usually starts before the age of 5. It affects four or fewer joints during the first six months of illness. A subset of OJIA patients, called "oligoarticular extended," will eventually develop arthritis in five or more joints after the first six months.

4. Polyarticular Juvenile Idiopathic Arthritis (PJIA): This subtype affects five or more joints during the first six months of illness and can be rheumatoid factor-positive or negative. Rheumatoid factor-positive PJIA is more common in girls and tends to present after the age of 8, while rheumatoid factor-negative PJIA affects both sexes equally and can start at any age.

5. Juvenile Psoriatic Arthritis (JPsA): This subtype combines features of arthritis and psoriasis in children under 16 years old. It may also include nail changes, dactylitis (swelling of an entire finger or toe), and enthesitis (inflammation where tendons or ligaments attach to bones).

6. Enthesitis-related Juvenile Idiopathic Arthritis (ERJIA): This subtype is more common in boys and often starts after the age of 8. It includes arthritis, enthesitis, and may involve inflammatory bowel disease, psoriasis, or uveitis (eye inflammation).

7. Undifferentiated Arthritis: This subtype does not fit into any of the above categories or meets criteria for more than one subtype.

Early diagnosis and appropriate treatment are crucial to prevent long-term complications such as joint damage, growth disturbances, and disability in children with juvenile idiopathic arthritis.

Psoriasisartrit är en autoimmun sjukdom som kombinerar symtom på både psoriasis (en hudsjukdom) och artrit (ledinflammation). Denna sjukdom orsakas av ett felaktigt svar i immunsystemet, vilket leder till att kroppens försvarsmekanism angriper huden och lederna.

Psoriasisartrit karakteriseras vanligtvis av följande symtom:

1. Psoriasis: Rödaktiga, upphöjda utslag (plackar) med silvervita skal på ytan, ofta förekommande på armar, ben, rygg, skinkor och skalle.
2. Artrit: Smärta, ömhet, svullnad och stelhet i en eller flera leder, som kan vara kronisk eller komma och gå. De mest vanligt förekommande lederna att drabbas är de små leder i fingrar och tår, men även stora leder som knä och axlar kan påverkas.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du tror att du har psoriasisartrit, eftersom den tidiga behandlingen kan hjälpa att förhindra skador på lederna och förbättra din kvalitet på livet. Behandlingen av psoriasisartrit inkluderar ofta läkemedel som modifierar immunsystemets svar, antiinflammatoriska medel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.

Reaktiv artrit är en form av inflammatorisk ledvärk orsakad av en infektion någon annanstans i kroppen. Det är en typ av reumatologisk sjukdom som vanligtvis drabbar unga vuxna och är relaterad till en föregående infektion, ofta i tarmen eller urinvägarna. Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar felaktigt reagerar på de främmande proteiner som frigörs från den infekterade platsen och attackerar lederna istället, vilket leder till inflammation och smärta. Symptomen på reaktiv artrit kan inkludera plötslig och intensiv smärta, ömhet och svullnad i en eller flera leda, trötthet, feber och hudutslag. Behandlingen av reaktiv artrit består vanligtvis av antiinflammatoriska läkemedel, kortikosteroider och immunosuppressiva behandlingar för att kontrollera inflammationen och lindra smärtan.

'Ledhinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till en inflammation i leden, oavsett orsak. Det kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, såsom artrit, gikt, trauma eller infektion. Ledhinna kännetecknas ofta av smärta, ömhet, svullnad och/eller rörelsebegränsning i den drabbade leden. Behandlingen beror på orsaken till ledhinnan och kan innefatta läkemedel, fysioterapi eller i vissa fall kirurgi.

In a medical context, 'leder' er typisk en betegnelse for et medisinsk fagfølelse eller tilstand karakteriseret ved smerte og skade i en led, som normalt inneholder knogler, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan også være inflammeret eller have andre patologiske forstyrrelser.

Her er en formel medicinsk definisjon av 'leder':

En led er en struktur som tillater bevegelse mellan två bena eller andra strukturer i kroppen. Ledene inneholder vanligvis ben, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan utsattes for skader, smitte og andre patologiske tilstander som fører til smerte, stivhet, svelling eller funksjonsnedsettelse.

'Ledvätska' eller 'synovialvätska' är en klar, viskös vätska som produceras i ledkapslarna och fyllde ut de små utrymmena (ledhålor) mellan ledens två benartade ytor. Denna vätska fungerar som en sköljvätska, smörjmedel och skydd för leden genom att mildra slitaget och chockerna som uppstår när leden rör sig. Ledvätskan innehåller också näringsämnen som hjälper till att underhålla den vävnad som täcker ledens ytor (ledbrosk).

'Giktartrit' er en feilstavem form av begrepet 'Hyperkalcemi', som er den medisinske betegnelsen for for høye verdi serumkalium (K+) i blodet. Normalverdien for serumkalium er vanligvis mellom 3,5 og 5,3 millimol per liter (mmol/L). Hyperkalcemi defineres som en serumkaliumkoncentrasjon over 5,3 mmol/L.

Hyperkalcemi kan føre til en rekke medisinske komplikasjoner, særskilt hvis det er akutt og voldsomt. Høye konsertasjoner av serumkalium kan forstyrre funksjonen i muskel- og nerveceller, inkludert hjertets muskler. Dette kan føre til aritmier (hjerterytmestørrelser) og i værste fall hjertestopp. Andre symptomer på hyperkalcemi kan inkludere muskelsvakhet, trøthed, forstoppelse, manglende appetitt, nausea og opptatthet.

Hyperkalcemi kan skyldes mange forskjellige tilstander, inkludert nyreproblemer, tumorer, infeksjoner, medisinsk behandling og arvelige faktorer. Hvis du tenker du lider av hyperkalcemi eller har spørsmål om symptomer eller behandling, bør du kontakte en lege eller annen helsepersonell for å få en korrekt diagnose og behandlingsplan.

Reumatoid faktor (RF) är ett antikroppsområde som kan finnas i blodet hos en del personer. Det är inte ovanligt att ha låga nivåer av reumatoid faktor utan att ha några symtom eller sjukdom. Men om någon har högre nivåer av reumatoid faktor tillsammans med vissa andra symtom, kan det vara ett tecken på en autoimmun sjukdom som kallas reumatoid artrit.

Reumatoid faktorn är inte specifik för reumatoid artrit och kan förekomma hos personer med andra sjukdomar eller infektioner. Dessutom kan en liten andel av friska individer ha höga nivåer av reumatoid faktor.

Reumatoid faktor är ett typiskt exempel på ett autoantikropp, vilket betyder att det är ett antikropp som riktar sig mot substanser i kroppen själv istället för att bekämpa främmande ämnen som virus eller bakterier. I fallet med reumatoid artrit attackerar reumatoid faktorn specifikt proteiner i lederna, vilket orsakar inflammation och skada.

Den medicinska benämningen på "Möss, inavlade DBA" refererar till en specifik stam av laboratoriemöss, akronymen "DBA" står för "Dark Blagden Allele". DBA-stammen är känd för att ha en genetisk mutation som orsakar en autoimmun sjukdom, där individernas immunförsvar attackerar och förstör de egna blodbildande cellerna i benmärgen. Detta leder till nedsatt produktion av blodceller och symtom som anemi, neutropeni (nedsatt antal vita blodkroppar) och trombocytopeni (nedsatt antal blodplättar). DBA-stammen används ofta inom forskning för att studera autoimmuna sjukdomar, blodcellers utveckling och genetiska mekanismer.

En ledhinneinflammation, även kallad synovit, är en inflammation i ledhinnan (synovialmembranet) som omger en led. Ledhinnan producerar den vätska som smörjer och skyddar leden. När ledhinnan blir inflammerad kan det orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden. Orsakerna till en ledhinneinflammation kan variera, men de vanligaste orsakerna är artrit eller trauma till leden. Behandlingen av ledhinneinflammation beror på orsaken, men den kan inkludera vila, smärtstillande läkemedel, fysioterapi och ibland behandling med kortikosteroider eller andra antiinflammatoriska läkemedel.

'Arthros' är ett stavfel för den medicinska termen 'arthrosis', som på engelska kallas 'osteoarthritis'. Arthros/osteoarthritis är en vanlig artörtsjukdom som orsakas av nedbrytning och förslitning av ledkärlets brosk, ledhuvudet och/eller ledkapseln. Detta leder till smärta, stelhet, svullnad och ibland funktionsnedsättning i leden. Arthros kan drabba alla leder i kroppen, men är vanligast i knä, höft, handled och rygg. Den orsakas ofta av åldrande, övervikt, felställning, skada eller arbetsskada, men kan även vara ärftlig. Behandlingen består av smärtstillande medel, fysioterapi, viktminskning och i vissa fall operation.

Kollagen typ II är ett slags kollagen som är specifikt för broskvävnad och bindväv i lederna. Det utgör en viktig del av den extracellulära matrisen i dessa vävnader och ger stöd, struktur och integritet till dem. Kollagen typ II är också en viktig komponent i hyalint brosk, som täcker slutledsliggande ytor och hjälper till att minska friktionen mellan lederna. Mutationer i generna som kodar för kollagen typ II kan leda till sjukdomar såsom osteoartrit och andra brosksjukdomar.

Metotrexat är ett immunsupressivt läkemedel som används för att behandla en rad olika sjukdomar, bland annat vissa former av cancer, autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar. Det fungerar genom att hämma celltillväxten och delningen, vilket gör att det kan hjälpa att minska överaktivitet i immunsystemet och på så sätt reducera symtom som inflammation och smärta.

Metotrexat är ett analog av folsyra, en vitamin som behövs för celltillväxten. Det fungerar genom att hämma enzymet dihydrofolatreduktas, vilket blockerar produktionen av tetrahydrofolat, en molekyl som behövs för syntesen av DNA och RNA i cellerna.

Läkemedlet ges vanligen via oral tablettform eller injektion och används ofta i kombination med andra läkemedel beroende på sjukdomsbilden. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar metotrexat, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar om det används felaktigt eller i för höga doser.

Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.

Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.

Imedicinen är "Lew rats" en benämning på en speciell stam eller linje av laboratorieråttor som används i forskningssammanhang. Det exakta ursprunget och de specifika genetiska egenskaperna hos Lew-råttorna kan variera beroende på vilken inavelad linje eller stam som avses.

En vanlig användning av begreppet "Lew rats" är för att referera till Brown Norway (BN) Lew råttor, även kända som Biomässigt Normala (BN) råttor. Dessa råttor har en genetiskt diversifierad bakgrund och används ofta som kontrolldjur i forskningsstudier eftersom de inte bär på några kända genetiska defekter eller sjukdomar.

Det är viktigt att notera att det kan finnas andra inavelade linjer av Lew-råttor med specifika genetiska modifieringar eller sjukdomstillstånd som används i forskning, såsom Lew-HD (Lewis Hanover) råttor, som utvecklar en typ av progressiv muskeldystrofi.

Sammanfattningsvis är "Lew rats" ett medicinskt begrepp som refererar till speciella inavelade linjer eller stammar av laboratorieråttor med varierande genetiska egenskaper, beroende på sammanhang och användning.

Autoantikroppar är en typ av antikroppar som utvecklas i kroppen och attackerar egna friska celler och vävnader. Normalt producerar vår immunsystem antikroppar för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. I vissa fall kan det dock uppstå en felaktig respons där antikropparna istället angriper kroppens egna celler eller proteiner. Dessa autoantikroppar kan vara en del av sjukdomsbilden vid autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och diabetes typ 1.

I medicinsk kontext kan "sänka" (på engelska: "to decrease" eller "reduction") avse att minska något, till exempel sänka ett patients blodtryck, kolesterolnivåer, blodsockernivåer eller smärta. Det kan också avse att minska dosen av en medicin som en patient tar. Sänkningar kan ske genom behandling, livsstilsförändringar eller andra interventioner.

En ledinjektiон är en procedur där läkemedel, lokalbedövningsmedel eller andra substanser injiceras direkt in i en led (gångjärn). Detta görs vanligtvis för att lindra smärta, reducera inflammation eller öka rörligheten i den berörda leden. De kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, till exempel artrit, bursit, tennis elbow eller skador på senor och ligament. Injektionen utförs vanligtvis av en läkare, sjukgymnast eller annan medicinsk specialist.

Tumörnekrosfaktor-alfa (TNF-α) är ett citokin, som är en typ av proteiner som spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. TNF-α produceras främst av vita blodkroppar, såsom makrofager och neutrofila granulocyter, men kan även produceras av andra celltyper som lymfocyter och tumörceller.

TNF-α har en rad biologiska effekter på kroppens celler, inklusive aktivering av immunförsvaret, inflammation och celldöd. Det är involverat i regleringen av celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). TNF-α kan också bidra till sjukdomar som reumatoid artrit, Crohns sjukdom och cancer.

I cancerutvecklingen kan TNF-α ha både onkogena och tumörsuppressiva effekter. Det kan stimulera celldelning och överlevnad av tumörceller samt bidra till angiogenes (bildning av nya blodkärl) i tumören, men det kan också inducera apoptos hos tumörceller under vissa omständigheter. TNF-α har därför potential att användas som en behandlingsmetod för cancer, men det finns också risk för biverkningar och komplikationer.

Reumatiska sjukdomar är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar lederna, musklerna, senorna och i vissa fall även andra delar av kroppen. Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, stelhet, inflammation och skada i lederna och omgivande vävnader. De reumatiska sjukdomarna kan vara kroniska eller akuta och kan variera från milda till svåra symptom. Exempel på reumatiska sjukdomar inkluderar reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE), psoriasisartrit, gikt, fibromyalgi och osteoartrit. Många av dessa tillstånd kan behandlas med mediciner, terapi och livsstilsförändringar, men det finns inget botemedel för de flesta reumatiska sjukdomarna.

Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.

IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.

"Artrografi" er en medisinsk begrep som refererer til en undersøkelse av en artrose (ledd) ved hjelp av røntgen og kontrastvæske. Kontrastvæsken injecteres i leddet for å gjøre det tydeligere på røntgenbildet, slik at artrosen eller skader på leddets bløte strukturer kan identifiseres bedre.

Den vanligste type artrografi er en "konvensjonell artrografi", som innebærer bruk av røntgenstråling og kontrastvæske. Der er også en type kalled "magnetisk resonansartrografi" (MRA), som ikke bruker røntgenstråling, men i stedet en magnetresonanstomograf (MRI)-scanner for å ta bilder av leddet med kontrastvæske.

Artrografi kan være nyttig for å diagnostisere og planlegge behandling for en rekke forskjellige leddproblemer, inkludert artrose, meniskskader, ligamentskader og andre skader på bløte strukturer i leddet.

Reumatologi är en medicinsk specialitet som fokuserar på diagnostisering, behandling och prevention av reumatiska sjukdomar. Dessa sjukdomar kan vara autoimmuna, degenerativa eller inflammatoriska till sin natur och drabbar vanligen muskuloskelettala systemet, inklusive ben, ledband, muskler, senor och band. Exempel på reumatiska sjukdomar är reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE), gikt, fibromyalgi och osteoartrit. Reumatologer är läkare som har specialiserat sig inom detta område och använder sig av en kombination av medicinsk utvärdering, bilddiagnostik, laboratorietester och ibland invasiva procedurer för att ställa en diagnos och skapa en behandlingsplan.

Knäled, även kallat articularis genus, är den led som sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia) och möjliggör rörelser som böjning, streckning, rotation och skjuvning i knäet. Ledhuvudet på lårbenet (condylus femoris) artikulerar med ledyta på skenbenet (platå på tibia) samt med knäskålens (patella) baksida. Knäleden är omgiven av ledkapsel, ligament och muskler som ger stabilitet och underlättar rörelserna i leden.

Metakarpofalangealled (MCFJ) är en skada på en led i handen där en metakarpalben (ett ben i handflatan) möter en falangben (ett ben i en finger). Detta kan orsaka smärta, svullnad och/eller instabilitet i den berörda leden. Orsaken till skadan kan vara olika, till exempel trauma eller arbetsskada. Behandlingen kan bestå av vila, smärtstillande medel, fysioterapi och i vissa fall operation.

Ankyloserande Spondylit (AS) är en kronisk inflammatorisk rheumatisk sjukdom som primärt drabbar den akta korsbensvinkeln och ländryggen. Den karaktäriseras av smärta, stelhet och i vissa fall osteoankeros (knölig förbening) av de rörliga segmenten i ryggraden.

Sjukdomen påverkar främst människor i ung ålder, oftast under 30 år, och är vanligare hos män än kvinnor. AS kan också drabba andra delar av kroppen, såsom axlar, revben och extremiteter, men detta sker sällan.

Typiska symtom inkluderar smärta och stelhet i ländryggen och/eller nacken, som tenderar att vara värre efter inaktivitet eller på morgonen. Andra symtom kan vara trötthet, feber, viktminskning och inflammation i ögat (iridocyclit).

Diagnosen ställs vanligen genom klinisk undersökning, röntgen av ryggraden och ibland med hjälp av laboratorietester som mäter nivåerna av C-reaktivt protein (CRP) eller sedimentationshastighet (ESR). I vissa fall kan även magnetkameraundersökning (MRI) användas för att ställa diagnosen.

Behandlingen av AS innefattar ofta fysioterapi, smärtstillande läkemedel och antiinflammatoriska läkemedel som nonsteroida antiinflammatoriska preparat (NSAID). I vissa fall kan även tumornekrosfaktor (TNF)-alpha-hämmare eller andra biologiska läkemedel användas för att behandla sjukdomen.

Sulfasalazin är ett antiinflammatoriskt läkemedel som används för att behandla flera olika sjukdomar, främst med inflammation i tarmarna. Det är en kombination av två substanser: 5-aminosalicylsyra (5-ASA) och sulfapyridin.

5-ASA är den verksamma substansen som reducerar inflammationen, medan sulfapyridin fungerar som ett transportmedel för att hjälpa 5-ASA att nå tarmsystemet. Sulfasalazin används ofta för att behandla kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), till exempel Crohns sjukdom och colitis ulcerosa, samt reumatoid artrit och psoriasisartrit.

Läkemedlet fungerar genom att minska produktionen av prostaglandiner, som är ämnen i kroppen som orsakar inflammation. Sulfasalazin tas vanligen oralt (på tablettform) och kan ge biverkningar som magont, illamående, huvudvärk och hudutslag. I sällsynta fall kan det även orsaka allvarliga biverkningar såsom lever- eller blodrelaterade problem.

Cycliska peptider är en typ av peptidmolekyler som innehåller en sluten ringstruktur, vilket skiljer dem från linear peptider. Denna ringstruktur bildas genom kemiska bindningar mellan två eller flera aminosyror i peptiden, ofta med hjälp av speciella aminosyror som har förmågan att bilda cykler, såsom cystein.

Exempel på cycliska peptider inkluderar neuropeptider (som till exempel oxytocin och vasopressin), hormoner (som till exempel insulin) och antimikrobiella peptider (som till exempel defensiner). Cycliska peptider har ofta en högre strukturell stabilitet och biologisk aktivitet jämfört med linear peptider, vilket gör dem intressanta som möjliga läkemedelskandidater.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.

Aurotioglukose (Aurotiomalat) är ett läkemedel som innehåller guld och används huvudsakligen för behandling av aktiv reumatoid artrit. Det verkar genom att reducera inflammation i lederna och förbättra symptomen hos patienter med denna sjukdom. Aurotioglukosen tas vanligtvis upp via munnen i form av tablett eller lösning. Läkemedlet bör endast användas under nära medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och komplikationer, såsom njur- och leverproblem samt hudreaktioner.

I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of the word "handled," it generally means to deal with or manage a situation, task, or person in a competent and efficient manner. In a medical context, it could refer to how a healthcare professional manages a patient's care or a specific medical condition. However, I am not sure if this is the definition you were looking for. If you meant something else or if you have any further questions, please let me know!

Rheumatoid knutor är små, inflammerade knölar som kan bildas under huden, vanligtvis på baksidan av händer och fötter. De uppstår när den immune systemet angriper sin egen vävnad, vilket orsakar ledinflammation och skada kring de små blodkärlen i huden. Rheumatoid knutor är ett vanligt tecken på reumatoid artrit, en autoimmun sjukdom som orsakar smärta, stelhet och svullnad i lederna.

Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.

Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.

Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

HLA-DRB1 chains är en typ av histokompatibilitetsantigen (HLA) som finns på cellytoplasmamembranet hos mänskliga celler. De tillhör majora histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass II och spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att presentera peptidantigen till CD4+ T-celler, även kända som hjälparande T-celler.

HLA-DRB1 är ett genetiskt polymorft system, vilket innebär att det finns många olika varianter av HLA-DRB1-generna i befolkningen. Dessa gener kodar för proteinkedjor som bildar en del av DRB1-komplexet. Varje individ har två kopior av HLA-DRB1-genen, en ärvt från var och en av sina föräldrar.

HLA-DRB1-varianter kan ha olika affinitet till olika antigenpeptider, vilket kan påverka individens immunrespons mot patogener och öka eller minska risken för autoimmuna sjukdomar. Därför är HLA-typer viktiga markörer inom transplantationsmedicin och forskning kring autoimmuna sjukdomar.

'Fingerled' er ikke en medicinsk terminologi som jeg kender til. Jeg antar at du sannsynligvis henviser til en liden skade eller betennelse i et finger, men det er vanskelig å være sikker på uten mer kontekst.

En mulig betydning av 'fingerled' kan være en distorsjon (subluxation) av et fingerledd, hvor leddet delvis forlader sin normale stilling. Dette skjer ofte som en følge av en traume, for eksempel når man tar fat i en boll for hardt eller faller på utstrakte hender. Andre muligheter kan være en betennelse (artritt) eller en infeksjon i et fingerledd.

Hvis du har en mer spesifikk situasjon eller symptomer, kan jeg eventuelt gi en mer precis svar.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Tarsaltunnel' eller 'tarsalled' är en tunnel-lik formad struktur i foten där senorna som kontrollerar stortån och de två intilliggande tårna passerar. Tunneln bildas av benbrosk, ligament och muskler.

Tarsaltunnelsyndrom är ett tillstånd där den nedre delen av den långa senan i foten (senan tibialis posterior) blir komprimerad eller krossad när den passerar genom tarsaltunneln, vilket kan orsaka smärta, stickningar, formskiftingar eller krypningar i foten och/eller underbenet. Det är jämförbart med karpaltunnelsyndrom i handen.

Lyme-sjukdom är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Borrelia burgdorferi och överförs till människan genom bett från smittade fästingar, främst hårda fästingar av arten Ixodes. Sjukdomen är uppkallad efter staden Old Lyme i Connecticut, USA, där den beskrevs första gången på 1970-talet.

Typiska symtom på Lyme-sjukdom inkluderar en röd, inflammerad hudutslag (Erythema migrans) som ofta uppstår runt bettstället ett par veckor efter fästingbettet. Andra tidiga symtom kan vara trötthet, feber, muskel- och ledsmärtor samt svullnad av lymfkörtlar. Om Lyme-sjukdomen inte behandlas korrekt och i tid kan den leda till allvarliga komplikationer, såsom hjärtsvikt, neurologiska symtom och ledinflammationer.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, patientens anamnes och serologiska tester som mäter antikroppar mot Borrelia burgdorferi i blodet. I vissa fall kan även PCR-tester användas för att detektera bakteriens DNA i blod, hudbiopsier eller synovialvätska.

Behandlingen av Lyme-sjukdom består vanligen av antibiotikabehandling med doxycyklin, amoxicillin eller cefuroxim för att eliminera bakterien. Prognosen är generellt god om behandlingen påbörjas i tid och de flesta patienter återhämtar sig fullständigt. Vissa personer kan dock utveckla en kronisk form av Lyme-sjukdom, som kan vara svår att diagnostisera och behandla.

Tumörnekrosfaktorreceptorer (TNFR) är en typ av receptorproteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen. De aktiveras när de binds till tumörnekrosfactor (TNF), ett protein som produceras av immunsystemet när det upptäcker en infektion eller skada. När TNFR aktiveras startar det en signalväg inne i cellen som kan leda till celldöd, inflammation och andra svar som hjälper till att bekämpa infektionen eller reparera skadan.

TNFR finns på många olika typer av celler, inklusive vita blodkroppar, endotelceller och fibroblaster. Dessa celler kan aktiveras av TNF för att producera cytokiner och andra substanser som hjälper till att koordinera immunsvaret. I vissa fall kan överaktivering av TNFR-signalvägar leda till sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och cancer.

Det finns också läkemedel som är designade för att blockera TNFR-signalvägar, vilka används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive reumatoid artrit, psoriasis och Crohns sjukdom.

HLA-DR4 är ett antigen (proteinmolekyler på cellens yta) som tillhör gruppen HLA-klasse II-antigener. Dessa antigener spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att presentera fragment av proteiner från intracellulära patogener (smittaorganismer såsom virus och bakterier) för T-celler, vilket initierar ett immunsvar.

HLA-DR4 är inte en specifik molekyl utan istället en samlingsbeteckning på en grupp relaterade HLA-DR-antigener som delar en viss strukturell och funktionell likhet. De mest vanliga undertyperna av HLA-DR4 är HLA-DRB1*04:01, HLA-DRB1*04:02, HLA-DRB1*04:04, HLA-DRB1*04:05 och HLA-DRB1*04:08.

Det är värt att notera att vissa HLA-antigener, inklusive HLA-DR4, har visat sig vara associerade med en ökad risk för vissa autoimmuna sjukdomar, såsom reumatoid artrit och diabetes typ 1. Dessa associationer är dock inte definitiva och det finns många individer med HLA-DR4 som aldrig utvecklar någon av dessa sjukdomar.

"Antiinflammatoriska medel", även kända som antiinflammatory drugs (NSAID) eller prostaglandinförebyggande medel, är en grupp läkemedel som används för att behandla smärta, feber och inflammation. De fungerar genom att blockera en specifik typ av enzymer, cyklooxygenas (COX), som är involverade i produktionen av prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta.

Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 är involverad i skyddet av magslemhussen, blodets sammanflöde och njurarnas funktion, medan COX-2 främst produceras under inflammatoriska tillstånd. NSAID kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de blockerar båda typerna av COX-enzym eller bara COX-2.

Exempel på antiinflammatoriska medel är acetylsalicylsyra (Aspirin), ibuprofen, naproxen och celecoxib. Dessa läkemedel kan ha biverkningar som magonti, blödningsrubbningar och skada på njurarna vid långvarig användning.

"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.

Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.

Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.

HLA-DR-antigener är en typ av human leukocyte antigen (HLA) klasse II-antigener som spelar en central roll i immunförsvaret hos människor. De presenterar peptider från inre och yttre källor, såsom infektionsagenter och cancerceller, för CD4+ T-celler (hjälparceller), vilket initierar specifika immuna svar. HLA-DR-antigener är genetiskt mycket varierande mellan individer, vilket kan påverka individens sårbarhet för vissa sjukdomar och deras respons på olika behandlingsformer.

Citrulline er en ikke-essensiell aminosyre som finnes naturlig i kroppen. Det produseres naturlig i kroppen som en del av den uavsluttede L-arginin-L-ornitin-cyklen, også kalt the urea cycle. Citrulline hjelper til å fjerne ammoniak fra kroppen og konverteres deretter til arginin i nyrerne. Arginin er en forforer til en annen aminosyre kalt nitric oxid, som spiller en viktig rolle i blodfluksreguleringen og immunsystemfunksjonen. Citrulline kan også finnes i visse matvarer som f.eks. frukt og grønnsaker, men i mindre mengder enn noen essensielle aminosyrer.

Cytokiner är signalmolekyler som utsöndras av celler och påverkar kommunikationen mellan olika celler i kroppen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret, inflammation och celldelning. Exempel på cytokiner är interleukiner, interferoner, tumörnekrosfaktorer och koloni-stimulerande faktorer. Cytokinerna binder till specifika receptorer på målcellernas yta och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till att cellen ändrar sitt beteende eller funktion. Cytokinerna kan ha både pro- och antiinflammatoriska effekter och deras nivåer kan stiga kraftigt under sjukdomstillstånd som infektioner, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Spondylartropatier är en grupp rheumatiska sjukdomar som primärt påverkar kotpelarens (axial) skelett och lederna, inklusive ryggraden och sakroiliakaleden. Spondylartropati definieras ofta som inflammatorisk ledsvullnad i minst en axial led samt närvaro av enthesopati, som är inflammation eller skada på senanbindningarna.

Spondylartropatier delas vanligen upp i olika undergrupper:

1. Ankyloserande spondylit (AS): Den mest förekommande formen av spondylartropati, som kännetecknas av inflammation och förtjockning av ligament och benvävnad i ryggraden, vilket kan leda till att ryggraden blir styv och stel.
2. Reaktiv artrit: En form av spondylartropati som ofta förekommer tillsammans med inflammatorisk tarmsjukdom, såsom Crohns sjukdom eller Colitis ulcerosa.
3. Psoriasisartrit: En form av spondylartropati som är kopplad till hudsjukdomen psoriasis och kan också vara associerad med nagelpåverkan.
4. Entero-patent artrit (EPA): En form av reaktiv artrit som orsakas av infektion med bakterien Klebsiella, ofta i samband med tarmsjukdom.
5. Undantagsformer: Andra sjukdomar som kan innefatta spondylartropati är juvenil idiopatisk artrit (JIA), Behçets syndrom och Whipples sjukdom.

Spondylartropati behandlas vanligen med antiinflammatoriska läkemedel, fysiskt övning och ibland även biologiska läkemedel som t ex TNF-alfa-hämmare.

Medicinskt talat refererar fotleden (latin: articulatio talocruralis) till den synoviala led som sitter mellan underbenet (tibia) och vristbenet (fibula) ovanför, samt hälbenet (talus) nedanför. Fotleden är en tresidig led vars främsta funktion är att böja och sträcka foten i sidled. Ledhuvudet för fotleden utgörs av den övre yttre delen av hälbenet, medan ledskålen bildas av över- och underbenets benväggar. Fotledens rörelser styrs huvudsakligen av muskler i underbenet, såsom gastrocnemius och soleus, som planteriflexer foten (böjer den uppåt), samt de laterala och mediala vristmusklerna, som pronerar respektive supinerar foten (roterar den inåt respektive utåt).

Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons. Det kännetecknas av rödvioletta, upphöjda utslag (plack) som täcks av silvervit skorv. De vanligaste områdena för psoriasis är armbågar, knän, ländrygg och skalen. Psoriasis kan också drabba naglar, gemene, leder och sällsynt andra inre organ. Sjukdomen varierar från mild till allvarlig och kan påverka livskvaliteten negativt. Den orsakas av en kombination av genetiska och miljöfaktorer, såsom infektioner och stress. Psoriasis är inte smittsam och det finns inget botemedel, men behandlingar finns tillgängliga för att lindra symtomen och underhålla remission.

'Ledbrosk' er en medisinsk term som refererer til en skade på ledbåndene i et led. Ledbåndene holder knoklene sammen og hjælper med at styre bevægelsen i leddene. En ledbroskskade kan variere fra en let distorsjon, hvor ledbåndet er overstrakt eller smallt, til en alvorlig skade, hvor ledbåndet er delvis eller helt revnet.

Ledbroskskader forekommer oftest i fødderne, hænderne, knæene og anklerne, særligt i forbindelse med sports- eller arbejdsrelaterede aktiviteter, som involverer hurtige bevægelser, skiftende retninger eller stød. Symptomer på en ledbroskskade kan inkludere smerte, svelling, blåt og/eller lyslæsioner, hævede knogler og/eller manglende rørelse i det skadede led. Behandlingen af en ledbroskskade kan variere alt efter alvorheden og omfatte hvile, kompressering, is, opdræt (RICE), fysioterapi, immobilisering eller i værste fald kirurgi.

'Fotled' (latin: articulatio talocruralis) är den joint som sitter mellan underbenet (tibia och fibula) och foten (talus). Den består av två sammanlänkade ledpannor, en mellan över-/underbenet (talo-crural) och en mellan överbenet och fotens calcaneus (subtalar). Fotleden är viktig för stånd, gång och balans genom att möjliggöra flexion/extension (plantarflexion/dorsiflexion) av foten.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

T-lymfocyter, också kända som T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet. De utvecklas i thymus och har en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter kan identifiera och svara på specifika antigen, ofta presenterade av andra celler i form av peptidfragment bundna till MHC-molekyler.

Det finns två huvudsakliga populationer av T-lymfocyter: CD4+ T-hjälparceller och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller hjälper till att koordinera immunresponsen genom att producera cytokiner och aktivera andra immunceller, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

T-lymfocyterna har receptorer på sin yta som känner igen specifika antigener och aktiveras när de binder till sina målantigen. När T-lymfocyten är aktiverad, kommer den att klona sig själv och differensiera till effektorceller och minnessceller för att möta framtida förekomster av samma antigen.

Interleukin-17 (IL-17) är en typ av cytokin, som är ett slags signalsubstans, som produceras av vissa typer av vita blodkroppar, särskilt T-hjälparceller. IL-17 spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att främja inflammation och rekrytering av andra immunceller till området där den utsöndras. Den kan också spela en roll i patogenesen av vissa autoimmuna sjukdomar, såsom psoriasis och rheumatoid arthritis.

"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.

'Freunds adjuvans' är ett typ av immunologiskt adjuvans, som utvecklades på 1930-talet av den österrikiska immunologen och bakteriologen Jules Freund. Det består av en emulsion gjord av mineralolja, vatten och ett heat-killed mycobacterium tuberculosis-bakterie (ofta använder man stammarna H37 Ra eller M. avium).

När 'Freunds adjuvans' injiceras tillsammans med ett antigen, stimulerar det starkt immunsystemet att svara på antigenet och generera en starkare och längre varaktig immunitet än vad antigenet skulle ha gjort på egen hand. Detta uppnås genom att adjuvansen aktiverar celler i det immunförsvaret, såsom makrofager och dendritceller, vilket leder till en kraftigare presentation av antigenet till T-celler och B-celler.

Det är värt att notera att 'Freunds adjuvans' inte används i människor på grund av sin potential att orsaka lokal reaktioner, abscesser och granulomatösa inflammationer. Det används dock fortfarande i forskningssyfte inom djurmodeller för att undersöka immunresponser.

Tarsus är en benämning på den del av bakbenet hos djur som motsvarar vristen (mellanfoten) hos människan. Den består av flera små ben, kända som tarmben (tarsalia), som är sammanlänkade med varandra och de övre ledpanna (tibia och fibula) i underbenet.

Tarsus hos djur är en viktig del av deras lokomotionssystem och bidrar till att stödja kroppen när de rör sig. Den kan variera mycket i storlek, form och komplexitet beroende på vilket djurs taxonomiska grupp den tillhör. Till exempel har fåglar en mycket reducerad tars som består av endast två ben, medan reptiler och amfibier tenderar att ha mer komplexa tarsusar med flera tarmben.

Det är värt att notera att termen "tars" används också inom människans anatomi för att beskriva den del av foten som ligger mellan fotens övre ledpanna (språngbenet) och tårna. Men i detta fall kallas den vanligtvis för "tars" istället för "tarsus".

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

'Senskidesinflammation' (på engelsk kendt som 'Tendinitis of the Achilles tendon') er en inflammatorisk tilstand, der rammer Achilleshælen, det stærke bindsvæv, der forbinder calcenus (et benknog) med gastrocnemius og soleus musklerne i underbenet.

Denne betingelse opstår oftest som en reaktion på overbelastning eller gentagne belastninger af Achilleshælen, hvilket fører til mindre skader i bindsvævet. Sådanne skader kan udvikle sig til en inflammatorisk respons, når kroppens immunforsvar forsøger at reparere skaden.

Symptomerne på senskidesinflammammation omfatter smerte og iritation i området rundt Achilleshælen, især efter intensiv fysisk aktivitet eller belastning. Andre symptomer kan inkludere vanskeligheder med at bevæge foden eller stå på tæer, tumor (svulst) og varme i området.

Behandlingen af senskidesinflammation består typisk af hvile, isbehandling, kompression og elevation (RICE-princippet), non-steroidal anti-inflammatoriske lægemidler (NSAID) som ibuprofen eller naproxen, fysioterapi og ændring af aktivitetsniveau. I sjældne tilfælde, hvor andre behandlinger ikke er effektive, kan kirurgi overvejes for at fjerne inflammerede væv eller reparere skader i bindsvævet.

HLA-B27 är ett genetiskt antigen som tillhör major histokompatibilitetskomplexet (MHC) klass I-molekyler. Dessa molekyler presenterar normalt cellvävnadsfrämmande peptider för T-celler, en del av vårt immunförsvar. HLA-B27 förekommer hos ungefär 6-8% av den genomsnittliga populationen i Europa och Nordamerika, men är mycket vanligare bland vissa etniska grupper, till exempel kan upp till 20-30% av den kaukasiska befolkningen vara bärare av HLA-B27.

Det finns över 100 olika varianter av HLA-B27, men de flesta studier fokuserar på de vanligaste två, HLA-B*27:05 och HLA-B*27:02. Det är viktigt att specificera vilken variant som avses när man diskuterar HLA-B27 eftersom olika varianter kan ha olika kliniska associationer.

HLA-B27 har en stark association med axialspondyloartropatier (AxSpA), en grupp rheumatologiska sjukdomar som inkluderar ankyloserande spondylit och reaktiv artrit. Cirka 90% av de drabbade av ankyloserande spondylit är HLA-B27-positiva, men det bör poängteras att endast en liten andel av de som är HLA-B27-positiva utvecklar någon form av AxSpA.

Det finns också en association mellan HLA-B27 och andra sjukdomar, såsom psoriasisartrit, reaktiv artrit, enteropatisk artrit och uveit. Dock är det inte klart huruvida förekomsten av HLA-B27 orsakar eller bara förhöjer risken för dessa sjukdomar.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

I medicinsk kontext, refererar "organiska guldföreningar" till kemiska föreningar där guldatomar är bundna till kol-baserade organiska strukturer. Dessa föreningar har fått ett stort intresse inom biomedicinsk forskning på grund av guldets unika egenskaper, såsom dess biokompatibilitet, låga toxicitet och katalytiska aktiviteter.

Exempel på organiska guldföreningar inkluderar auranofin, ett läkemedel som används för behandling av reumatoid artrit, och diverse guldkomplex med farmakologisk potential, såsom GNPs (guldnanopartiklar) och Au(III)-komplex. Dessa föreningar har visat potential inom områden som cancerterapi, antiinflammatorisk behandling och neuroskyddande terapier.

Läkemedelsterapi, kombinerad, refererar till användandet av två eller flera läkemedel tillsammans för att behandla en sjukdom eller ett symptom. Detta görs ofta för att öka effektiviteten av behandlingen, minska biverkningarna eller för att behandla flera aspekter av en sjukdom samtidigt. Kombinerad läkemedelsterapi kan användas inom alla medicinska områden, från infektionssjukdomar till psykiatriska störningar. Det är viktigt att notera att kombinerad läkemedelsterapi måste övervakas noga av en läkare för att undvika onödvändiga biverkningar eller komplikationer som kan uppstå när läkemedlen interagerar med varandra.

'Handens leder' refererer til leddnettet i hånden som består af flere små muskuløse led, der tillader hånden at bevæge sig på en fleksibel og præcis måde. Det er et komplekst system af 27 mindre ben- og fingreleder, der gør det muligt for os at foretage fine motorbevægelser med vores fingre. Håndleddet (wrist) er også en del af handens ledsystem, og det forbinder armen med hånden. Alle disse led er omgivet af bindevæv, muskler, sender, blodkar og nerver, der alle sammen skal arbejde sammen for at gøre håndens bevægelser mulige.

Glukos-6-fosfatisomeras är ett enzym som katalyserar omvandlingen av glukos-6-fosfat till fructose-6-fosfat i glykolysen, en metabolisk väg som bryter ner glukos till pyruvat för att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat). Detta enzym spelar därför en viktig roll i cellens energiproduktion. Glukos-6-fosfatisomeras finns i två isoformer, A och B, som uttrycks i olika typer av vävnader i kroppen. Defekter i genen för glukos-6-fosfatisomeras kan leda till en ärftlig metaboll sjukdom som kallas glykogenosis typ I eller von Gierkes sjukdom, vilket karakteriseras av en påverkan på cellernas förmåga att reglera glukosnivåerna och energibalansen.

"Funktionshinderbedömning" är ett begrepp inom medicinsk kontext som refererar till en utvärdering eller bedömning av individens funktionella förmågor och begränsningar i vardagslivet. Det inkluderar en granskning av personens kognitiva, fysiska, sensoriska och psykologiska förmågor som påverkar deras förmåga att utföra aktiviteter som krävs för att hantera sig själv, kommunicera, arbeta, studera och delta i samhällslivet.

Denna bedömning utförs vanligen av en läkare, sjukgymnast, ergoterapeut, logoped eller annan medicinsk specialist som har erfarenhet och kompetens inom området. Bedömningen kan involvera olika typer av tester och observationer för att utvärdera personens förmåga att utföra vardagliga aktiviteter, som exempelvis klädning, matlagning, skrivande, talande, höra, se, röra sig och hantera sina känslor.

Resultatet av en funktionshinderbedömning används ofta för att fastställa behandlingsbehover, rehabiliteringsbehövanden, anpassningsbehövanden eller andra stödåtgärder som kan hjälpa personen att hantera sina begränsningar och öka sin livskvalitet. Den kan också användas för att ställa en diagnos eller för att dokumentera funktionsnedsättningen i syfte att få tillgång till sociala förmåner eller andra former av stöd från samhället.

Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.

Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom, vilket betyder att kroppens immunförsvar istället för att skydda mot främmande ämnen attackerar och skadar kroppens egna celler och vävnader. SLE kan påverka olika organ och system i kroppen, såsom hud, ledvävnader, njurar, lungor, hjärta och centrala nervsystemet.

Vid SLE produceras autoantikrocher, vilket är antikroppar riktade mot kroppens egna celler och proteiner. Dessa autoantikrocher kan bilda komplex som orsakar inflammation och skador på olika vävnader i kroppen. SLE karaktäriseras av att patienten ofta har symptom från flera olika organsystem samtidigt, och sjukdomen kan variera mycket mellan olika individer.

Några vanliga symtom på SLE inkluderar trötthet, feber, hudutslag (särskilt ett typiskt utslag känt som "malärt butterfly-utslag" på kinderna), ledvärk och ledont i händerna, muskelvärk, lunginflammation, njursjukdom, blodproppar och neurologiska symtom som minnesförlust, koncentrationssvårigheter och humörsvängningar.

SLE är vanligare hos kvinnor än män, och sjukdomen tenderar att debutera under fertil ålder (20-40 år). Sjukdomens orsaker är inte fullständigt kända, men det finns starka indicier på att både genetiska och miljöfaktorer spelar in. Behandlingen av SLE består ofta av immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera den överaktiva immunsystemreaktionen, samt behandling av specifika symtom och komplikationer.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Interleukin-6 (IL-6) är ett cytokin, ett signalsubstans som produceras av flera olika celltyper i kroppen. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. IL-6 verkar genom att binde till sin receptor på cellytan och utlösa en signaltransduktionsväg som leder till ändringar i cellens genuttryck och funktion.

IL-6 är involverat i regleringen av immunresponsen, hematopoesis (blodcellsproduktion), inflammationen och akutfasreaktionen. Det kan också vara involverat i patologiska processer som cancer och autoimmuna sjukdomar.

I klinisk medicin används IL-6 som ett markör för inflammatorisk aktivitet och kan mätas i blodprover för att diagnostisera och monitorera sjukdomar som rheumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och cancer.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Interleukin-1 (IL-1) är en typ av cytokin, som är signalmolekyler som används för celldelning, tillväxt och kommunikation. IL-1 finns i två former, kallade IL-1α och IL-1β, båda är involverade i inflammatoriska processer i kroppen. De aktiverar immunceller och orsakar sårbarhet för smärta, feber och andra symtom av inflammation. IL-1 produceras av flera olika celltyper, inklusive makrofager, monocyter och endotelceller. Det är involverat i sjukdomar som reumatoid artrit, gikt, diabetes och cancer.

'Genetiska sjukdomsanlag' refererar till en persons predisposition eller benägenhet att utveckla vissa sjukdomar orsakade av avvikelser i deras genetisk make-up. Detta innebär att de har ärvt specifika gener från sina föräldrar som ökar risken för att utveckla en viss sjukdom, även om det inte garanterar att personen kommer att utveckla sjukdomen.

Det finns olika typer av genetiska sjukdomsanlag, beroende på hur många gener som är involverade och hur stor roll de spelar i sjukdomens uppkomst. Några exempel på genetiska sjukdomsanlag inkluderar:

1. Monogenetiska sjukdomsanlag: Orsakas av en enda gen som är defekt eller muterad. Exempel på monogenetiska sjukdomsanlag är cystisk fibros, Huntingtons sjukdom och sjukdomen Marfan.

2. Multifaktoriella sjukdomsanlag: Orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Exempel på multifaktoriella sjukdomsanlag är diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och psykiatriska störningar som schizofreni och depression.

3. Mitochondriella sjukdomsanlag: Orsakas av mutationer i mitokondrie-DNA, som är den del av DNA som finns utanför cellkärnan och som ärvs från modern. Exempel på mitokondriella sjukdomsanlag är Leigh syndrom, Kearns-Sayre syndrom och MELAS (mitochondriell encefalopati, läkemedelskänslig epilepsi, svårigheter att äta, huvudvärk och svimningar).

Det är viktigt att notera att genetisk predisposition för en viss sjukdom inte alltid leder till utveckling av sjukdomen. Miljömässiga faktorer som livsstil, näringsintag och exponering för skadliga ämnen kan också spela en roll i utvecklingen av en sjukdom.

Interleukin-1 Receptor Antagonist Protein (IL-1Ra) är ett protein som produceras i kroppen och fungerar som en naturlig inhibitor av interleukin-1 (IL-1), en cytokin med stark proinflammatorisk verkan. IL-1 binder till sin receptor, IL-1R, och utlöser en signaltransduktionskaskad som leder till inflammation och immunrespons. IL-1Ra konkurrerar med IL-1 om att binda till samma receptor, men utan att utlösa den inflammatoriska responsen. På så sätt fungerar IL-1Ra som en modulerande faktor i immunsystemet och hjälper till att begränsa överdrivna inflammatoriska reaktioner.

'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.

Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).

Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.

I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Isoxazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en isoxazolring, en fem-ledd aromatisk heterocyklisk ring bestående av en kväveatom och en syreatom. Isoxazolder används som läkemedel, särskilt som antiinflammatoriska medel och som antiepileptika. Exempel på isoxazolbaserade läkemedel inkluderar isoxicam (ett antiinflammatoriskt medel) och isovaleramsyra (ett antiepileptikum).

"Autoantigen" er en betegnelse for et antigen som normalt findes i en organisme, men som under visse omstændigheder kan udløse en immunreaktion mod sig selv. Det sker ved at immunsystemet fejlagtigt opfatter det egne væv eller celler som fremmede og danne antistoffer eller aktiverer immunceller, der angriber dem. Dette kan føre til autoimmune sygdomme som f.eks. reumatoid artritis, systemisk lupus erythematosus (SLE) og diabetes typ 1.

Prednisolon är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används som antiinflammatorisk och immunosuppressiv terapi. Det verkar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation, rodnad, smärta och svullnad i kroppen.

Prednisolon används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive astma, allergier, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska böjningssjukdomar, hudutslag, svullnad i svalg och andningsvägar, ögoninflammationer och cancer.

Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisolon orsaka en rad biverkningar, inklusive ökad aptit, viktuppgång, svårigheter att sova, förändringar i humör och sömnschema, förhöjt blodtryck, ökat blodsockernivå, benstarknad och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar kan vara mer uttalade vid högre doser eller längre behandlingstider.

Det är viktigt att använda prednisolon enligt recept och under läkares tillsyn, för att minimera risken för biverkningar och maximera dess terapeutiska effekt.

Penicillamine är ett läkemedel som tillhör gruppen av metallbindande (chelator) substanser. Det används främst för att behandla kronisk ledgångsreumatism och Wilson's sjukdom, en genetisk störning som orsakar höga kopparnivåer i kroppen. Penicillamin fungerar genom att binda sig till metalljoner som koppar, silver, kvicksilver, bly och guld, och hjälper till att eliminera dem från kroppen via urinen. Det kan också användas för att behandla andra sjukdomar som orsakas av höga nivåer tungmetaller i kroppen. Läkemedlet kan ha allvarliga biverkningar och bör endast användas under nära medicinsk övervakning.

'Borrelia burgdorferi' er en spiralformet bakterie som tilhører slægten Borrelia. Denne bakterien er den primære årsag til Lyme-sygen, en infektionssyge som overføres til mennesker gennem bid fra inficerede festsugere (Ixodes spp.). Symptomer på Lyme-sygen kan inkludere rød, kløende hududslag (et kendetegn kendt som "efterlignings erythema migrans"), træthed, feber, muskelsmerter og ledsmerter. Hvis Lyme-sygen ikke behandles korrekt og i tide, kan den resultere i alvorligere komplikationer som neurologiske symptomer eller hjerteproblemer.

Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.

'Bakben' er en uformell betegnelse for det underste ledbensparti i mennesket, der består af flere små ben og knogler. Den medicinske term for bakken er 'tarsus', og den inkluderer knogler som hælen og arkelen. Problemer med bakbenet kan føre til smerter, skader eller funktionelle bevægelsesproblemer.

En Yersiniainfektion är en infektion orsakad av bakterier av släktet Yersinia, som innefattar flera arter, däribland Yersinia pestis, Yersinia pseudotuberculosis och Yersinia enterocolitica. Dessa bakterier förekommer naturligt hos djur, till exempel gnagare och fåglar, men kan även infektera människor.

Yersinia enterocolitica är den art som vanligast orsakar infektioner hos människor och kan leda till diverse kliniska symtom som diarré, mag-tarmlöja, buksmärtor och feber. Infektionen kan få sig en väg in i kroppen genom att äta eller dricka förorenat vatten eller mat, särskilt grönkål, kött och mejeriprodukter.

Yersinia pseudotuberculosis kan orsaka liknande symtom som Yersinia enterocolitica men är ovanligare hos människor.

Yersinia pestis är den art som orsakar pesten, en allvarlig och ibland dödlig infektion som vanligtvis sprids genom bett av infekterade gnagare eller deras loppor. Det finns tre former av pest: bubonpest, lungsjukan och blodförgiftning. Bubonpest är den vanligaste formen och karaktäriseras av smärtsamma knutor (buboner) i lymfkörtlarna, ofta i arm- eller benhalsregionen. Lungsjukan orsakar andningssvårigheter och hosta med blodiga spott, medan blodförgiftning kan leda till allmän sjukdom och organsvikt.

'Ledvärk' kan definieras som smärta i leden, som orsakas av olika former av skada eller sjukdom i leden eller omgivande vävnader. Ledsmärtan kan variera från lätt och plötslig till stark och kronisk. Det kan också vara en stelhet i leden, särskilt efter inaktivitet.

Ledvärken kan orsakas av en rad olika tillstånd, inklusive artrit, artros, bursit, tendinit, skada på sen eller muskel, infektion eller cancer i leden. I vissa fall kan ledsmärtan också vara ett tecken på en allmän sjukdom, som till exempel gikt eller reumatoid artrit.

Om du upplever onormal ledvärk som varar längre än några dagar eller är kraftig, bör du söka medicinsk vård för att få en korrekt diagnos och behandling.

Spondylarthrit (SPA) är en grupp rheumatiska sjukdomar som primärt påverkar axialskelettet, d.v.s. ryggkotorna och lederna mellan dem. SPA kännetecknas av inflammation i entesenor (band som fäster muskler till ben), sakroiliakaleder (leden mellan sacrum och ilium) och interapofyseala ledar (små leder mellan ryggkotornas utskott).

SPA innefattar flera olika sjukdomar, däribland ankyloserande spondylit (AS), reaktiv artrit, psoriasisartrit och enteropatiska artriter. Dessa sjukdomar delar ofta gemensamma symtom såsom smärta, stelhet och minskad rörlighet i ryggen, men de kan också påverka andra kroppsdelar som extremiteterna och tarmsystemet.

Diagnos av SPA ställs vanligen genom en kombination av kliniska symtom, laboratorieprov och bilddiagnostik. Behandlingen inkluderar ofta medicinsk behandling med antiinflammatoriska läkemedel, TNF-alfa-hämmare eller andra biologiska läkemedel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.

Autoimmunitet är ett tillstånd där individens immunförsvar felaktigt identifierar och attackerar egna kroppsegna celler, vävnader eller organ. Detta sker när immunsystemets T-celler och B-celler inte kan skilja på främmande ämnen (antigen) och kroppsegna strukturer, vilket leder till produktion av autoantikroppar och aktivering av inflammatoriska processer. Autoimmuna sjukdomar kan vara lokaliserade till en viss del av kroppen eller vara systemiska och påverka flera olika organ. Symptomen och allvarlighetsgraden varierar beroende på vilken typ av autoimmun sjukdom det rör sig om. Behandlingen av autoimmuna sjukdomar inriktas ofta på undertrycka eller modifiera immunförsvaret för att reducera inflammation och skada på kroppsegna vävnader.

Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.

Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.

Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.

'Tålelig' är ett begrepp som används inom medicinen för att beskriva någons förmåga att tolerera eller hantera en viss behandling, sjukdom, smärta eller annan stressfaktor. Det kan också användas för att beskriva en läkemedels effekt på en patient, där ett läkemedel betraktas som tåligt om det inte orsakar onödiga biverkningar eller skador. Tålighet kan variera mellan olika individer och kan påverkas av faktorer som ålder, allmänt hälsotillstånd och andra mediciner som patienten tar.

Exempel:

* En patient med hög tålighet för smärta kan behöva högre doser av smärtstillande läkemedel än en patient med låg tålighet för smärta.
* En viss cancerbehandling kan vara tålig för en patient men inte för en annan, beroende på deras hälsotillstånd och andra faktorer.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

En fibroblast är en typ av cell som producerar och sekreterar extracellulära matrix-proteiner, såsom kollagen och elastin, vilka ger struktur och integritet till bindväv och andra stödjande vävnader i kroppen. De spelar också en viktig roll i läkning av sår och ärrbildning genom att producera kollagen och andra proteiner som hjälper till att reparera skadad vävnad. Fibroblaster är multipotenta, vilket betyder att de kan differensiera till andra typer av celler under vissa förhållanden. De förekommer i många olika sorters bindväv, inklusive leder, hud, lungor och hjärta.

Osteoklast är en typ av cell som förekommer i benvävnaden och har till uppgift att bryta ner (resorba) och återanvända benvävnad. De är specialiserade celler som hör till det mononukleära fagocytsystemet och är multinukleära, vilket betyder att de innehåller flera kärnor. Osteoklastbildningen stimuleras av olika signalsubstanser, bland annat RANKL (receptoraktiverande kostimulerande ligand), som utsöndras av osteoblaster och andra celler i benvävnaden. När osteoklasterna har fullbordat sin uppgift att bryta ner benvävnaden, undergår de apoptos (programmerad celldöd). Förhöjda nivåer av osteoklastaktivitet kan leda till benförlust och sjukdomar som exempelvis osteoporos.

Glukokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras naturligt i kroppen, framförallt i binjuremärgen. De har en rad betydelsefulla funktioner inom kroppen, men de är mest kända för sin roll i immunsystemets reglering och inflammationsrespons.

Glukokortikoider påverkar genuttrycket i celler genom att binda till glukokortikoidreceptorer, vilket leder till aktivering av olika signalvägar som kan ha både anti-inflammatoriska och immunosuppressiva effekter. Dessa hormoner kan också påverka metabolismen av kolhydrater, protein och lipider.

Exempel på naturligt förekommande glukokortikoider inkluderar kortisol och kortisone, som båda produceras i binjuremärgen under kontroll av hypofysens adrenocorticotropa hormon (ACTH). Glukokortikoider används också terapeutiskt för att behandla en rad sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska tillstånd och allergier. De syntetiska glukokortikoiderna som används i medicinen inkluderar exempelvis dexametason, prednisolon och hydrokortison.

"Antinuclear antibodies" (ANA) er en type autoantikroppar, dvs. antikroppar som angriper egne kroppenes celler eller bestanddele. I denne sak handler det om antikroppar som angriper kjernebestanddelene i cellekjernen. ANA-tester brukes ofte som en del av undersøkelser for autoimmune sykdommer, fordi forekomsten av ANA kan indikere at en person har en økt risiko for å utvikle slike sykdommer.

Det er viktig å understreke at en positiv ANA-test alene ikke står for en diagnose av en autoimmun sykdom, siden ANA kan også forekomme hos helsepersoner eller personer med andre type sykdommer. Derfor bør resultatet av en ANA-test sette i sammenheng med andre symptomer og tester for å stille en korrekt diagnose.

'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.

C-reaktivt protein (CRP) är ett protein som produceras i levern som svar på inflammation i kroppen. Nivåerna av CRP i blodet kan mätas och användas som en markör för inflammation. Normalt sett ligger CRP-värden under 10 mg/L, men vid akut inflammation eller infektion kan värdena stiga kraftigt. I allvarliga fall av infektion eller inflammation kan CRP-värden öka till över 100–200 mg/L.

Det är viktigt att notera att CRP inte är specifikt för någon särskild sjukdom, utan istället är en allmän markör för inflammation. Därför bör resultatet av en CRP-test tolkas tillsammans med andra kliniska data och symtom när man undersöker en patient.

'Handmissbildningar, förvärvade' kan definieras som en abnormalitet eller avvikelse i handens struktur eller funktion som orsakats efter barnets födelse. Detta skiljer sig från kongenitala handmissbildningar, som är när missbildningen är tillståndet vid födelsen. Förvärvade handmissbildningar kan bero på olika faktorer såsom trauma, infektion, tumörer eller exponering för vissa kemiska substanser. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera smärta, stelhet, sänkt rörlighet och förändrad utseende av handen. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av missbildningen och kan omfatta mediciner, terapi, kirurgi eller kombinationer av dessa.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Monoclonal antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to fight off harmful antigens such as viruses and cancer cells. In the case of humanized monoclonal antibodies, the antibody is derived from a mouse source but has had its constant regions replaced with human ones, making it less likely to be rejected by the human immune system. This results in a hybrid molecule that combines the specificity of the original mouse antibody with the reduced immunogenicity of a human antibody. These types of antibodies are often used in targeted therapies for various diseases, including cancer and autoimmune disorders.

Lymfocytaktivering är ett samlingsbegrepp för de processer som sker när B-celler och T-celler, två typer av lymfocyter, aktiveras för att spela sin roll i immunförsvaret. När en främmande substans, till exempel ett virus eller ett bakterieprotein, introduceras i kroppen presenteras denna substans för lymfocyterna av andra celler i immunsystemet, så kallade antigenpresenterande celler.

När en lymfocyt får kontakt med just det antigen som den kan erkänna och reagera på kommer den att bli aktiverad. Aktiveringen innebär att lymfocyten börjar dela sig och differensiera till effektorceller, vilka är specialiserade celler som utför specifika uppgifter i immunförsvaret. Exempel på effektorceller är cytotoxiska T-celler, som kan döda virusinfekterade celler, och antikroppssyntetiserande B-celler, som producerar antikroppar mot främmande substanser.

Lymfocytaktivering är en central del i immunförsvaret och är nödvändigt för att kroppen ska kunna besegra infektioner och skydda sig från sjukdomar.

"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.

Immunhämmande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är läkemedel som minskar eller undertrycker funktionen hos det immunsystemet. De används ofta för att förhindra avstötning av transplanterade organ och behandla autoimmuna sjukdomar, där det immunsystemet attackerar kroppens egna celler eller vävnader. Immunhämmande medel fungerar genom att hämta någon aspekt av den immunologiska responsen, till exempel produktionen av antikroppar eller aktiveringen av vita blodkroppar som T-celler och B-celler. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan öka risken för infektioner och onkologiska sjukdomar, eftersom de undertrycker den immunologiska responsen.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

'Bensresorption' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor kroppen absorberer (tager op) bensen fra det miljø, den udsættes for. Bensen er en type hydrokarbon, der findes naturligt i olie og gas, men som også kan frigives under forskellige industrielle processer og forureningsepisoder.

Lange tids udsættelse for høje niveauer af bensresorption kan være skadeligt for helbredet, især for centralnervesystemet, reproduktionssystemet og immunsystemet. Derfor er det vigtigt at mindske eksponeringen for bensen så meget som muligt, særligt for arbejdere i industrier med høj risiko for bensudlægning, såsom olie- og gasindustrien.

Matrix metalloproteinase 3 (MMP-3) är ett enzym som tillhör en grupp av enzymer som kallas matrix metalloproteinaser (MMP). Dessa enzymer är involverade i nedbrytningen och omstruktureringen av extracellulär matrix, det vill säga de proteiner och andra molekyler som utgör stödjevävnaden kring celler. MMP-3 har specifikt förmågan att bryta ned flera olika typer av proteiner i extracellulär matrix, inklusive kollagen, gelatin och proteoglykaner. Det produceras främst av fibroblaster, men kan även produceras av andra celltyper som till exempel immunceller. MMP-3 har också visat sig ha en roll i inflammation och celldifferentiering.

Interleukin-1β (IL-1β) är en typ av cytokin, som är ett slags signalsubstans, som produceras och utsöndras av vissa typer av kroppens vita blodkroppar, såsom makrofager och granulocyter. IL-1β spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar och inflammationsprocesser. När IL-1β binder till sin receptor på målceller aktiveras en rad signalvägar som leder till celldelning, differentiering och cytokinproduktion. IL-1β har också en roll i feberutlösande processer och kan vara involverad i smärta och ledinflammation vid sjukdomar såsom reumatoid artrit.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Felty syndrom är en sällsynt komplikation till reumatoid artrit, en autoimmun inflammatorisk sjukdom som primärt drabbar lederna. Felty syndrom karaktäriseras av tre huvudsakliga symptom: 1) svår reumatoid artrit, 2) neutropeni (för låga värden av vita blodkroppar, särskilt granulocyter), och 3) splenomegali (splittning av mjälten).

För att ställa diagnosen Felty syndrom måste en person ha en etablerad diagnos av reumatoid artrit, låga värden av neutrofiler i blodet och en förstorad mjälta. Det är viktigt att utesluta andra orsaker till dessa symptom innan Felty syndrom diagnostiseras.

Felty syndrom kan leda till allvarliga komplikationer, såsom infektioner och blödningar, på grund av de låga värdena av vita blodkroppar. Behandlingen inkluderar ofta immunosuppressiva läkemedel för att kontrollera inflammationen orsakad av reumatoid artrit och antibiotika för att förebygga infektioner. I vissa fall kan en splenektomi (borttagning av mjälten) vara ett behandlingsalternativ för att öka antalet vita blodkroppar.

I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

'Hand' er en del av armen hos mennesker og visse dyr, der består af fingrene og den del av armen som starter over ved albuen og ender før polsen. Hånden inneholder mange små muskler, bener, sevne, blodkar og nerver som alle sammen jobber sammen for å gjøre at vi kan utføre en lang rekke forskjellige handlinger med hånden vår. Hånden har også en særlig oppbygging av knogler i fingrene og håndvronen som gir den størst mulig fleksibilitet og bevegelse.

I medicinsk sammenheng kan 'hand' også referere til et medisinsk tilfelle eller en skade relatert til hånden, for eksempel en fraktur i en av fingerene eller en infeksjon i hånden.

B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.

Sternoklavikulärt led (latin: Articulatio sternoclavicularis) är det led som förenar nyckelbenet (clavicula) med bröstbenet (sternum). Det är det enda ledet som hänger samman över skuldergördeln och förbinder armarna till resten av skelettet. Sternoklavikulärledet består av två delar: en synovial joint mellan den konkava ytan på bröstbenets manubrium och den konvexa änden av nyckelbenet, samt en diskus av bindväv mellan dem som ger stöd och absorberar stötar. Ledhuvudet för nyckelbenet är också förbundet med första revbenets ledbrosk via en stark ligamentstruktur.

Inflammatoriska mediatorer är signalmolekyler som frisätts från celler under inflammation och aktiverar olika processer i kroppen för att bekämpa skada eller infektion. Exempel på inflammatoriska mediatorer inkluderar cytokiner, chemokiner, prostaglandiner, leukotriener och komplementproteiner. Dessa molekyler hjälper till att rekrytera vita blodkroppar till området av skada eller infektion, öka permeabiliteten i kapillärväggarna för att underlätta transporten av immunceller och andra substanser till platsen, och aktivera smärt- och feberrespons. Även om inflammatoriska mediators signaler är viktiga för att initiera och upprätthålla en effektiv immunrespons kan överdriven eller förlängd aktivering av dessa molekyler leda till skada på kroppens egna vävnader och bidra till patogenesen av flera sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

Metatarsophalangeal led (MTP-led) är den joint som sitter mellan metatarsalbenen (de långa benen i fotens mitt) och falangen (de smala benen i tårna). Detta är en vanlig plats för artrit och andra smärtsamma tillstånd. MTP-leden är den del av foten där stortån möter foten, och det är också den led som drabbas av hallux valgus eller "vanlig" bursitis.

Auranofin är ett läkemedel som används för behandling av reumatoid artrit. Det är en gul kapsel som innehåller en kemisk förening av guld, som verkar genom att modifiera immunsystemet och minska inflammationen i lederna. Auranofin ges vanligen som en tablett som tas oralt, två gånger per dag.

Läkemedlet bör endast användas under övervakning av en läkare på grund av möjliga biverkningar och kontraindikationer. Det kan till exempel orsaka mag- och tarmbesvär, hudirritationer, förändringar i smaken och sällsynta men allvarliga biverkningar som lever- eller njurskada.

Det är viktigt att inte använda auranofin utan recept och att följa läkarens instruktioner noga under behandlingen.

Sjögrens syndrom är en autoimmun sjukdom, vilket innebär att kroppens immunsvar riktas felaktigt mot ett eller flera av kroppens egna vävnader. I detta fall angriper immunförsvaret slemkörtlarna i kroppen, vilket leder till torrhet i ögon och mun.

Sjögrens syndrom kan vara primärt, då det är den enda sjukdomen som drabbar individen, eller sekundärt, då det förekommer tillsammans med en annan autoimmun sjukdom, såsom reumatoid artrit eller systemisk lupus erythematosus (SLE).

Typiska symtom på Sjögrens syndrom innefattar torra ögon och munn, men andra symtom kan också förekomma, såsom trötthet, muskel- och ledsmärtor samt andningssvårigheter. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och laboratorietester som visar på autoantikroppar i blodet.

Det finns behandlingar tillgängliga för Sjögrens syndrom som kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga komplikationer, men det finns inte någon känd botemedel för sjukdomen.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

Protein Tyrosine Phosphatase, Non-Receptor Type 22 (PTPN22) är ett protein som tillhör familjen Protein Tyrosine Phosphatases (PTPs), en grupp enzymer som regulerar cellsignalering genom att avlägsna fosfatgrupper från proteiner. PTPN22 saknar en transmembrandomän och kallas därför för Non-Receptor Type.

Specifikt är PTPN22 inblandat i negativ regulering av T-cellers immunrespons. Det gör detta genom att avreglera aktiviteten hos proteinkinaser som är involverade i signaltransduktionen, såsom ZAP-70 och Lck. Genom att avlägsna fosfatgrupper från dessa proteiner hämmar PTPN22 deras aktivitet och på så sätt modulerar immunresponsen.

Mutationer i PTPN22 har visats korrelera med ökad risk för autoimmuna sjukdomar som rheumatoid artrit, typ 1-diabetes och lupus erythematosus.

'Gikt' er ein norsk ord som oftest brukes for å beskrive høye verdiar av kolesterol i blodet, særlig den del kallt LDL-kolesterol (bokstavene står for 'låve densitet lipoprotein'). Det kan også være kjent som "dårligt kolesterol" på grunn av sin rolle i å øke risikoen for hjerte- og karsjukdommer.

Her er en mer formell definisjon:

Gikt, eller hyperlipidemi, refererer til høye nivåer av lipider (fedtstoffer) i blodet, inkludert både kolesterol og triglycerider. Hyperlipidemi kan være en arvelig forutsattelse eller det kan være akkumulert som en følge av livsstilsfaktorer som dårlig ernæring, overvikt, liten aktivitet og røyking. Høye LDL-kolesterolnivåer er særlig forbundet med økt risiko for atherosklerose, en tilstand der plak (fedt, kolesterol og andre celler) akkumulerer seg i blodkar og kan føre til hjerte- og karsjukdommer.

Interferon typ II, även känt som IFN-γ (Interferon gamma), är ett cytokin som produceras främst av aktiverade T-lymfocyty och naturliga killerceller (NK-celler) under cellulär immunrespons. Det spelar en viktig roll i modulerandet av både den adaptiva och innata immunsvaret mot infektioner orsakade av virus, intracellulära bakterier och parasiter, samt i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

IFN-γ utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifica receptorer på cellytan, vilket leder till aktivering av JAK-STAT-signaltransduktionsvägen och efterföljande transkriptionella förändringar av målgener. Dessa förändringar resulterar i en antiviral respons som inkluderar upphörande av virusreplikation, ökad presentation av antigener till T-celler och aktivering av andra immunceller såsom makrofager.

I patologiska sammanhang har IFN-γ visat sig ha en viktig roll i uppkomsten och underhållet av autoimmuna sjukdomar, kronisk inflammation och allvarliga former av COVID-19.

'Ryggkotsinflammation', även känd som 'facettesyndrom' eller 'facettledsinflammation', är en medicinsk term som refererar till inflammation i en av de små fasettskivorna (facetter) i ryggraden. Dessa fasettskivor är små, böjliga ledytor mellan varje ryggkota (vertebra), och de låter ryggraden röra sig smidigt samtidigt som de hjälper till att begränsa rörelsen.

Ryggkotsinflammation orsakas ofta av en kombination av åldersrelaterad nedbrytning och artrit, överansträngning eller skada på ryggen. Den kan också uppstå som ett resultat av en annan bakre ryggskada, såsom en herniation eller en bulhus diskprotrusion.

Symptomen på ryggkotsinflammation inkluder vanligtvis smärta i nacken eller ryggen, särskilt vid rörelse och ofta förvärras efter längre perioder av inaktivitet. Smärtan kan också irradiera till benen eller armar, beroende på vilken del av ryggraden som är inflammerad. Andra symtom kan vara stelhet, sömnsvårigheter och en minskad rörlighet i ryggen.

Diagnosen av ryggkotsinflammation ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, medicinsk historia och bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta smärtstillande läkemedel, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel och steroider samt i vissa fall kirurgi.

"Beniinflammation" är ett begrepp som används för att beskriva en kronisk inflammation orsakad av övervikt och fetma. Det uppstår när fettceller i kroppen, särskilt de i bukfetman, utsöndrar proinflammatoriska signalsubstanser som aktiverar immunsystemet. Denna typ av inflammation är en låggradig, kronisk process som kan pågå under många år och bidra till utvecklingen av insulinresistens, metabolisk syndrom, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

Getartrit-encefalitvirus (GEV) är ett sjukdomsalstrande virus som tillhör familjen Picornaviridae och släktet Enterovirus. Det orsakar oftast en mild, influensaliknande sjukdom hos barn och unga vuxna, men kan i sällsynta fall leda till allvarliga komplikationer som hjärninflammation (encefalit) eller muskelinflammation (myositis). GEV-infektioner är vanligast under sommarmånaderna och smittas ofta via kontakt med infekterade personers avföring, slem eller spott.

Biologisk terapi, även känt som bioterapi, är en form av behandling som använder sig av biologiska mediciner, vilket ofta innebär substanser som utvinns från levande organismer eller syntetiseras i laboratoriet med hjälp av biotehnologi. Dessa preparat kan vara proteiner, DNA, celler eller virus och används för att behandla en rad olika sjukdomar, framförallt cancer och autoimmuna sjukdomar.

Exempel på biologiska terapier innefattar monoklonala antikroppar, cytokiner, vaccin och stamcellstransplantation. Dessa behandlingar fungerar ofta genom att modulera eller ersätta specifika delar av det immunsystemet, påverka signalsubstanser mellan celler eller angripa cancerceller direkt.

Biologiska terapier kan ha en högre specificitet än traditionella läkemedel och kan därför vara mindre skadliga för normalt fungerande celler och vävnader. Dock kan de också orsaka mer allvarliga biverkningar än traditionella läkemedel, eftersom de påverkar komplexa biologiska processer i kroppen.

Biologiska produkter definieras av World Health Organization (WHO) som produkter som är “utvunna från levande organismer, deras produkter eller derivat, vilka innefattar vacciner, bloodprodukter, allergener, cell- och vävnadsterapeutiska produkter, gentekniskt modifierade produkter, monoklonala antikroppar och andra produkter som är baserade på bioteknik.”

Denna definition inkluderar alla produkter som utvecklas med hjälp av levande organismer eller deras delar, såsom bakterier, virus, celler, DNA och protein. Biologiska produkter används ofta inom medicinska behandlingar för att förebygga, diagnostisera eller behandla sjukdomar och skador. Exempel på biologiska produkter är insulin, vacciner, blodtransfusioner och cellterapeutiska behandlingar.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

RANK-liganden, också känd som TNFSF11 (Tumor Necrosis Factor-Related Apoptosis-Inducing Ligand), är ett protein som spelar en viktig roll i benomsättningen och immunförsvaret. Det produceras av aktiverade T-celler och binder till receptorn RANK (Receptor Activator of NF-kB) på osteoklastprekursorceller, vilket leder till deras differentiering, aktivering och överlevnad. Osteoporos, kronisk inflammation och cancerbenägna sjukdomar kan vara relaterade till störningar i RANK-ligand/RANK-signalvägen.

Hälsotillstånd definieras vanligtvis som den fysiska, mentala och sociala välbefinnandet hos en individ eller population, som är fritt från sjukdom, skada eller handikapp. Det innefattar också förmågan att fungera i vardagen och att ha ett gott kvalitet på livet. Hälsotillstånd beror inte enbart på bristen på sjukdom, utan även på positiva aspekter som fysisk, mentalt och socialt välbefinnande. Det kan också inkludera en persons livsstilval, miljö och genetiska faktorer.

"Epitope" er en medisinsk terminologi som refererer til den del av et antigen (et fremmed protein eller struktur) som blir kjennetegnet av et antistoff, og som binder seg til det. Epitopen kan være en liten molekyleringskompleks på antigener, noe som gjør at det er spesifikk for den enkelte type antigen. Dette er viktig i immunologi og medisinsk sammenheng fordi epitopene kan identifiseres og måles for å undersøke immunresponsen til et bestemt antigen, som kan være assosiert med en infeksjon eller en sykdom.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.

Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.

En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.

Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.

Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.

Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

'Tidig diagnos' refererar inom medicinen till att upptäcka och fastställa sjukdomen eller skadan hos en patient så snart som möjligt efter dess påbörjan, ofta innan den har utvecklats till en mer allvarlig eller avancerad stadium. Den tidiga diagnosen kan hjälpa läkare att behandla sjukdomen effektivare, förhindra komplikationer och förbättra prognosen för patienten. Detta kan uppnås genom användning av screening-tester, undersökningar och andra diagnostiska metoder som är specifika för den aktuella sjukdomen eller skadan.

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Th17 cells, full form T-helper 17 cells, are a subset of CD4+ T helper cells that play a crucial role in the immune response, particularly in defending against extracellular bacteria and fungi. They are named for their ability to produce interleukin-17 (IL-17), which is a pro-inflammatory cytokine involved in the recruitment of immune cells to sites of infection or injury. Th17 cells also produce other cytokines such as IL-21, IL-22, and tumor necrosis factor-alpha (TNF-α).

The differentiation of naive CD4+ T cells into Th17 cells is influenced by a combination of cytokines in the local microenvironment, including transforming growth factor-beta (TGF-β), IL-6, and IL-23. Once activated, Th17 cells can migrate to various tissues throughout the body where they contribute to the development of inflammation and autoimmunity. Dysregulation of Th17 cell responses has been implicated in several chronic inflammatory and autoimmune diseases, such as multiple sclerosis, rheumatoid arthritis, psoriasis, and inflammatory bowel disease.

'ADL' står för 'Activities of Daily Living', vilket är en term inom medicinen och vårdvetenskapen som refererar till de grundläggande aktiviteter som en person normalt sett behöver kunna utföra på egen hand för att kunna leva oberoende och självständigt i sitt vardagsliv. Detta inkluderar:

1. Personlig hygien: exempelvis duschning, toalettbesök, tändning av cigaretter och skötsel av tänder och tandproteser.
2. Klädsel: att kunna välja, ta på och ta av kläder själv.
3. Matlagning och matintag: att kunna förbereda, tillaga och äta mat på egen hand.
4. Huslig verksamhet: exempelvis städa, tvätta kläder, handla och betala räkningar.
5. Mobilitet: att kunna gå, stiga upp från en stol, kliva in och ut ur sängen, och ta sig fram i sin omgivning på egen hand.

Om en person har svårigheter med att utföra en eller flera av dessa aktiviteter kan det vara ett tecken på att de behöver vård eller omsorg för att kunna leva tryggt och självständigt i sitt hem.

Aurotioglukose, även känt som gold sodium thiomalate, är ett läkemedel som innehåller guld och används primärt för behandling av reumatoid artrit. Det verkar genom att modulera immunsystemet och minska inflammation i lederna. Aurotioglukos är ett äldre läkemedel och används idag mycket sällan på grund av dess biverkningsprofil, som kan innefatta hudreaktioner, njur- och leverproblem samt blodcellssänkningar. Det rekommenderas att det endast används under övervakning av en läkare med erfarenhet av dess användning.

Skelettsjukdomar är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar skelettet och lederna. Detta kan innefatta allt från smärtsamma akuta tillstånd som exempelvis benskador, till kroniska sjukdomar som osteoporos och reumatoid artrit. Skelettsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga faktorer, infektioner, trauma, cancer och autoimmuna störningar. Vissa skelettsjukdomar kan leda till smärta, svårigheter att röra sig och försämrad kvalitet på livet om de inte behandlas korrekt.

Sjukdomsmottaglighet (disease susceptibility) är ett medicinskt begrepp som refererar till den grad av sannolikhet eller benägenhet en individ har att utveckla en viss sjukdom eller tillstånd under sin livstid. Den kan vara inneboende (genetisk) eller akvired (miljöbetingad), och kan påverkas av en rad olika faktorer som ålder, kön, genetik, levnadsvanor, miljö och immunförsvar.

Det är värt att notera att sjukdomsmottaglighet inte garanterar att en individ kommer att utveckla en viss sjukdom, men bara att de har en högre risk än andra.

'Borrelia burgdorferi-gruppen' är en grupp av bakterier som orsakar Lyme-borrelios, en infektionssjukdom som överförs till människan via fästingbett. Gruppen innehåller flera olika arter av Borrelia-bakterier, men de två viktigaste är Borrelia burgdorferi sensu stricto och Borrelia afzelii. Dessa bakterier förekommer naturligt hos vissa arter av fästingar och kan orsaka sjukdom hos människan om en infekterad fästing biter.

Typiska symtom på Lyme-borrelios inkluderar röd, expandierande hudutslag kring bettstället (Erythema migrans), trötthet, feber, muskel- och ledsmärtor samt neurologiska symptom som kan vara fördröjda i tiden. Behandlingen består vanligen av antibiotika.

Sialoglykoproteiner är proteiner som har sackarider (kolhydrater) kovalent bundna till dem. De specifika kolhydratstrukturerna som kallas glykaner, är ofta terminerade med sialiska syror, vilket har gett proteinklassen dess namn. Sialoglykoproteinerna utövar viktiga funktioner inom cellbiologi och patologi, bland annat som receptorer för olika signalsubstanser och som beståndsdelar i blodgruppssystemet. De kan också vara involverade i celldifferentiering, tumörbildning och infektioner.

Proteoglykaner är en typ av glykoproteiner som förekommer i extracellulära matrix (ECM) hos djur. De består av en protein-kärna som är kovalent bundet till en eller flera långa, upprepade disackaridkedjor, vanligtvis bestående av kolhydraten chondroitinsulfat eller keratansulfat. Dessa kolhydrater ger proteoglykanerna deras negativa laddning och förmåga att binda vattenmolekyler, vilket gör dem viktiga för strukturellt stöd och buffring av tryck i vävnader som brosk, hälar och blodkärl. Proteoglykaner deltar också i cellsignalering och regulering av diverse biologiska processer som tillväxtfaktorernas aktivitet och celladhesion.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

En steloperation av led, också känd som artrodes, är en kirurgisk procedure där en skadad eller smärtsam led fysiskt stelnas i en fast position. Detta görs vanligtvis genom att lägga in ben eller metallstänger, skruvar eller plattor för att hålla leden rak och orörlig.

Denna operation utförs oftast när en led är allvarligt skadad eller artritisk och inte kan återställas till normal funktion med andra behandlingsmetoder, såsom ledersättning eller fysioterapi. Efter en steloperation av led kommer patienten att förlora rörelseförmågan i den aktiva leden, men de bör få lindring från smärta och ökad stabilitet i leden.

Det är viktigt att notera att en steloperation av led är en allvarlig operation som kan medföra komplikationer, såsom infektion, sårblödningar och nervskador. Dessutom kan det vara svårt att återfå normal rörelse efter operationen, även om fysioterapi och rehabilitering används.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

'Ledplastik' er en medisinsk betegnelse for en type kirurgisk operasjon der ledet (som regel et skulder-, knæ- eller hofteled) erstattes med en kunstig prostese. Målet med en ledplastik er å lindre smerter, forbedre funksjonen og gjenoprette mobiliteten hos pasienter som lider av ledsykdomme som artritt, ledskader eller leddegenerasjon.

Under en ledplastik-operasjon fjernes det skadede ledet og erstattes med en prostese som består av en sokkel (som er fiksert i knoglen) og en kule (som beveger seg i sokkelen). Disse prosentene kan være fremstilt av forskjellige materialer, inkludert metall, plastikk eller keramikk.

Etter operasjonen må pasienten vanligvis gå igjennom en periode med intensiv fysisk terapi for å styrke muskler og forbedre bevegelsen i det nye ledet.

CD4-positiva T-lymfocyter, även kända som CD4+ T-celler eller helper-T-celler, är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. De identifieras och klassificeras med hjälp av proteinet CD4, ett ko-receptorprotein som sitter på cellens yta och binder till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande celler.

CD4+ T-celler aktiveras när de får stimuli från antigenpresenterande celler som har processat och presenterat en patogen (t.ex. virus, bakterier eller parasiter). När CD4+ T-cellen binds till MHC klasse II-komplexet på antigenpresenterande cellen aktiveras den och differensieras till olika subtyper av effektorceller, såsom Th1, Th2, Th17 och Treg-celler. Dessa subtyper producerar olika cytokiner och har olika funktioner i immunförsvaret.

CD4+ T-celler är viktiga för att koordinera och underhålla immunsvar, inklusive aktivering av B-celler för produktion av antikroppar, aktivering av makrofager för fagocytos och förstörelse av patogener, samt reglering av inflammation. Dessutom är CD4+ T-celler viktiga i kampen mot intracellulära patogener som virus, t.ex. HIV, genom att koordinera celldödande immunresponser och direkt döda infekterade celler.

I HIV-infektioner är CD4+ T-cellerna specifika mål för viruset, och en av de viktigaste riskfaktorerna för progressionen till AIDS är den minskade antalet CD4+ T-celler i blodet.

Immunfaktorer, även kända som immunmodulerande faktorer, är signalmolekyler som produceras och sekreteras av celler inblandade i det immuna systemet. Deras funktion är att modulera, reglera och stödja immunresponsen genom att aktivera, attrahera eller hämmas olika celler och molekyler involverade i den immunologiska responsen.

Immunfaktorer inkluderar:

1. Cytokiner: proteiner som verkar som signalmolekyler mellan celler, såsom interleukiner (IL), interferoner (IFN) och tumörnekrosfaktorer (TNF). De kan vara pro-inflammatoriska eller anti-inflammatoriska beroende på deras funktion.

2. Kemokiner: små proteiner som attraherar vita blodkroppar till områden med infektion eller skada genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet.

3. Komplementfaktorer: en grupp proteinaser som aktiveras i ett kaskadliknande system för att underlätta fagocytos, inflammation och immunresponser.

4. Akutfasproteiner: proteiner som produceras av levern under akuta inflammatoriska tillstånd, såsom C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA). De hjälper till att rekryterar vita blodkroppar till området och aktivera immunresponsen.

5. Immunoglobuliner: antikroppar som produceras av B-celler för att binda till specifika antigener och neutralisera eller eliminera dem från kroppen.

6. Vävnadsfaktorer: proteiner som produceras av celler i olika vävnader för att stödja immunresponsen, såsom surfaktantproteiner och mukoproteiner.

Ett immunkonjugat är en substans som består av två delar: en immunologisk del och en verkningsdel. Den immunologiska delen är ett antikroppsmolekyl som kan binda specifikt till en viss typ av cell, proteins molekyl eller antigen. När denna binding har skett aktiveras den verkningsfyllda delen av konjugatet, vilket ofta är ett toxin, en radioaktiv isotop eller en fluorescerande markör. Denna mekanism används inom medicinen för att exempelvis kunna eliminera cancerceller eller visualisera specifika strukturer i kroppen.

'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.

Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.

Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.

"En monocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som utgör en del av kroppens immunförsvar. Monocyter är stora celler med ett rundat till ovalt sken och en diameter på cirka 12-20 Mikrometer. De mognar i benmärgen och cirkulerar sedan i blodomloppet där de kan utgöra upp till 10% av alla vita blodceller. När de aktiveras, migrerar monocyterna från blodbanan in i vävnader där de differensieras till makrofager eller dendritceller. Dessa celler spelar en viktig roll i att fagocytera (åt ett förstöra) främmande partiklar och patogener, samt i att presentera antigen för T-celler och initiera immunresponsen."

Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.

Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.

Medicinskt sett är knäleden hos djur den del av extremiteten som sitter mellan låret och skenbenet. Den består av benet, knäskålens ledyta (femurkondyl), knäbandet (ligamentum cruciatum) och ledkapseln. Knäleden hos djur är en synovial joint, vilket innebär att den har en vätska som fungerar som smörjmedel för att minska friktionen under rörelse. Denna led är mycket viktig eftersom den tillåter djuret att göra rörelser som steg, sittande och liggande.

Arthroplasty är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt förfarande där en gelenkartilage eller en del av en skadad eller smärtsam led ersätts med konstgjorda material, såsom metall, plast eller keramik. Syftet är att återställa funktionen och lindra smärtan i den skadade leden. Det finns olika typer av arthroplasty, inklusive total joint replacement (TJR), som är en operation där man ersätter slitna ändar på benet och lårbenet med konstgjorda komponenter, ofta används den för att behandla allvarlig artros i knä- eller höftleden.

Knäartros, även kallat gonartros, är en form av artros som drabbar knäleden. Artros är en kronisk och progressiv ledsjukdom som orsakas av nötning och förslitning av den glatta broskskivan (menisken) och ledytslan (glidharts) i leden. Vid knäartros blir rörelserna i knät alltmer smärtsamma och svåra, vilket kan leda till stelahet och funktionsnedsättning.

Sjukdomen beror ofta på ålder, övervikt, felställning, skador eller arbetsskada, men kan även ha en genetisk komponent. Behandlingen av knäartros kan innefatta vila, viktminskning, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall operation.

Ledtuberkulos, eller artropatisk tuberkulose, är en sjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis och drabbar leden. Detta skiljer sig från den vanligare formen av tuberkulossjukan, som oftast drabbar lungorna.

Vid ledtuberkulos kan bakterierna sprida sig via blodomloppet eller lymfvätskan till en led, där de kan orsaka inflammation och skada. Detta kan leda till symptom som smärta, ömhet, svullnad och stelhet i den drabbade leden. I vissa fall kan även varaktiga skador på leden uppstå.

Det är viktigt att upptäcka och behandla ledtuberkulos så snart som möjligt för att förebygga komplikationer och minska risken för smittspridning till andra. Behandlingen av ledtuberkulos innefattar ofta långvarig antibiotisk behandling med flera olika läkemedel, samt möjligen även kirurgiska ingrepp i vissa fall.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

'Fotmissbildningar, förvärvade' refererar till strukturella avvikelser eller defekter i foten som orsakas av ett skada eller en sjukdom som inträffar efter birth. Detta kan inkludera tåförkortning eller -längdförändringar, ledfrusna tår, benamputationer eller andra missbildningar som är resultatet av trauma, infektion, tumörer eller andra patologiska tillstånd.

Juxtapositioned toes, mallet toes och hammer toes är exempel på vanliga förvärvade fotmissbildningar som orsakas av felaktig belastning eller skada på muskler, senor eller led i foten över en längre tid. Dessa missbildningar kan vara smärtsamma och påverka funktionen i foten, vilket kan kräva behandling som innefattar ortoser, fysisk terapi eller kirurgi.

'Antikroppsbildning' (antibody production) är en immunologisk process där B-celler, en typ av vita blodcellar, producerar specifika proteiner som kallas antikroppar. Antikropparna binder till ytor på främmande ämnen, såsom virus eller bakterier, och hjälper till att markera dem för att elimineras av immunsystemet.

Denna process startar när en B-cell träffar på ett antigen (ett främmande ämne som kan utlösa en immunrespons). Om B-cellen har en receptor som matchar det specifika antigenet kommer den att aktiveras och börja dela sig. Några av dessa avkomlingar blir plasma celler, som är specialiserade till att producera stora mängder av en viss typ av antikroppar som matchar det ursprungliga antigenet. Dessa antikroppar cirkulerar sedan i kroppen och hjälper till att eliminera de främmande ämnena från kroppen.

Antikroppsbildning är en viktig del av den adaptiva immunresponsen, vilket innebär att det är en aktiv process som utvecklas över tid och blir mer effektiv vid upprepad exponering för samma antigen.

"Armbågsled" er en oversættelse af "wrist joint" på dansk. Det er den led, der forbinder hånden med underarmen. Armbågsleddet består af otte knogler: to slagsben (radius og ulna) i underarmen og syv små knogler (handrodens carpalia) i hånden. Disse knogler er forbundet med både ledbånd, muskler og senevner, der gør det muligt at bevæge armen og hånden på en varieret måde.

Interleukin-10 (IL-10) är ett cytokin som produceras av flera olika celltyper, inklusive T-celler, B-celler och makrofager. IL-10 har en immunosuppressiv effekt och fungerar som en antiinflammatorisk signalmolekyl i kroppen. Den hämmar aktiveringen av immunförsvaret genom att hämma produktionen av proinflammatoriska cytokiner, såsom IL-1, IL-6, TNF-alpha och interferon-gamma. IL-10 bidrar också till att hämma antigenpresenterande cellers förmåga att aktivera T-celler. Dessutom har IL-10 en skyddande effekt på epitelceller i tarmen och är involverat i regleringen av autoimmuna reaktioner.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

IgG-receptorer, även kända som Fcγ-receptorer, är proteiner som finns på ytan av vissa celler i immunsystemet, till exempel neutrofila granulocyter, monocyter och makrofager. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av IgG-antikroppar, vilket möjliggör diverse effektorfunktioner såsom fagocytos, antibody-dependent cellular cytotoxicity (ADCC) och komplementaktivering. Genom att känna igen och binda till IgG-antikroppar som har bunden till antigener på patogener eller infekterade celler, hjälper IgG-receptorer till att koordinera och förstärka immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.

Bovine serum albumin (BSA) är ett protein som utvinns från nötkreatursserum. Det används ofta som en proteinkälla och stabilisator i biologiska system, exempelvis inom molekylärbiologi och cellbiologi. BSA har en mycket liknande struktur och funktion som mänsklig serumalbumin (HSA) och används ofta som kontrollprotein i immunologiska tester.

Atlantoaxiell är en anatomisk term som refererar till den articulationen mellan atlas, den första cervikala vertebran (halskotan), och axis, den andra cervikala vertebran. Den atlantoaxiella leden är viktig eftersom den tillåter huvudrörelserna i flexion, extension, lateralflexion och rotation.

En patologisk tilldragelse som kan drabba atlantoaxiell leden är atlantoaxiell subluxation eller luxation, vilket innebär att det onormalt stora utrymmet mellan atlas och axis orsakar en kompression av halskärlen och nervbanan. Detta kan leda till neurologiska skador och symtom som svaghet, känselbortfall, smärta eller andningssvårigheter.

Atlantoaxiell subluxation eller luxation kan orsakas av trauma, men kan också förekomma hos personer med vissa neurologiska eller muskuloskeletala tillstånd som exempelvis Downs syndrom, rheumatoid artrit eller ankyloserande spondylit.

Matrilin proteins are a group of extracellular matrix (ECM) proteins that are involved in the formation and maintenance of connective tissues, such as cartilage. They are named matrilins because they were first identified in the cartilage matrix, where they play important roles in the organization and stability of the ECM.

Matrilin proteins are composed of multiple domains, including von Willebrand factor type A (vWA) domains, epidermal growth factor-like (EGF-like) domains, and coiled-coil domains. These domains allow matrilins to interact with other ECM components, such as collagens and proteoglycans, and play a role in the formation of higher-order structures within the ECM.

There are four main types of matrilin proteins, known as matrilin-1, matrilin-2, matrilin-3, and matrilin-4 (also called cartilage matrix protein). Matrilin-1 is found in a variety of tissues, including cartilage, tendon, and ligament. Matrilin-2 is primarily found in hyaline cartilage, where it helps to regulate the organization of collagen fibrils. Matrilin-3 is also found in hyaline cartilage, as well as in other tissues such as the eye and inner ear. Matrilin-4 is found in a variety of tissues, including cartilage, tendon, and ligament.

Mutations in matrilin genes have been associated with a number of skeletal disorders, including multiple epiphyseal dysplasia (MED) and pseudoachondroplasia (PSACH). These conditions are characterized by abnormalities in the development and maintenance of cartilage, leading to joint pain, stiffness, and other symptoms.

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

'Livskvalitet' (eng. 'quality of life') är ett begrepp som används inom olika medicinska sammanhang och refererar till det subjektiva välbefinnandet och den personsamma nöjdheten med sitt liv. Livskvalitet mäts vanligen genom att undersöka olika aspekter av en persons fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Det kan handla om sådant som fysiskt hälsa och funktion, smärta, sömn, kognitiva förmågor, känslomässiga tillstånd, sociala relationer, personlig utveckling och andlighet. Livskvaliteten kan påverkas av sjukdomar, skador, funktionsnedsättningar eller andra livsupplevelser. Mätningar av livskvalitet används ofta inom forskning och vård för att bedöma effekterna av behandlingar och interventioner samt för att stödja beslut om individuell vård och stöd.

Anti-idiotypiska antikroppar, även kända som anti-Id eller AIA, är en typ av antikroppar som binder till specifika regioner (idiotypen) på andra antikroppars variabla regioner. Dessa regioner är unika för varje antikropp och spefierar den specifika antigenstrukturen de binder till.

När en organism producerar en antikropp mot ett främmande antigen, kan en annan typ av B-cell klona sig själv och producera en anti-idiotypisk antikropp som binder till den ursprungliga antikroppens idiotyp. Anti-idiotypiska antikroppar kan därför anses vara "anti-antikroppar".

Anti-idiotypiska antikroppar har visat sig ha potential som terapeutiska verktyg inom medicinen, särskilt inom cancerbehandling och autoimmuna sjukdomar. De kan användas för att modulera immunsvaret genom att blockera eller stimulera vissa delar av det.

"Age of onset" is a medical term that refers to the age at which a person first develops or shows symptoms of a particular disease, disorder, or condition. It can be an important factor in understanding the course and prognosis of a condition, as well as in identifying potential genetic or environmental risk factors.

For example, if a person is diagnosed with type 1 diabetes at the age of 5, then the age of onset for that individual would be 5 years old. Similarly, if someone begins experiencing symptoms of Alzheimer's disease at the age of 60, then the age of onset for that individual would be 60 years old.

It is worth noting that some conditions may have a wide range of ages of onset, while others may have a more specific age range. Additionally, some individuals may experience early or late-onset forms of a condition, which can have different implications for treatment and management.

Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent ändring av en enda nucleotid (en building block av DNA:t) i vår arvsmassa. Denna ändring kan leda till en förändring av ett aminosyra i ett protein eller att det bildas en ny splicingssida, vilket kan påverka proteinet och dess funktion. SNP:er kan användas som markörer för att spåra genetiska drag och är viktiga i forskningen kring ärftliga sjukdomar och individens svar på läkemedel.

HLA-antigener (Human Leukocyte Antigen antigens) är en grupp av proteiner som finns på ytan av våra kroppens celler och som spelar en central roll i vår immunförsvarsmekanism. De är ansvariga för att identifiera själva kroppens celler från främmande celler, såsom virusinfekterade celler eller cancerceller. HLA-antigener delas in i tre huvudgrupper: HLA klasse I, HLA klasse II och HLA klasse III.

HLA-antigener är polymorfa, vilket betyder att de finns i många varianter i populationen. Varje individ har en unik kombination av HLA-antigener som är genetiskt bestämd och ärvts från sina föräldrar. Dessa antigener är viktiga vid transplantationer, eftersom de kan påverka om en donator och mottagare kommer att matcha varandra eller inte. Om de inte matchar kan det leda till avstötningsreaktioner där mottagarens immunförsvar attackerar de transplanterade cellerna eller organen.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.

Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.

Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.

'Broskförkalkning', även känd som 'kondral förkalkning' eller 'osteoartrit', är en medicinsk tillstånd där brosket i lederna börjar förtjockas och härdas, vilket kan orsaka smärta, stelhet och svårigheter att röra sig. Detta händer ofta i leden mellan lårbenet och höftbenet (höftleden) samt mellan skenbenet och lårbenet (knäleden).

Broskförkalkning kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada, såsom ledinflammation, ledskada eller avslitande av brosket. Det kan också vara relaterat till åldrande, övervikt och felaktig belastning av leden. I vissa fall kan broskförkalkning leda till ledutslitning och artrit.

Behandlingen av broskförkalkning kan innebära smärtstillande läkemedel, fysioterapi, vila och begränsad belastning på den berörda leden. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell om andra behandlingsmetoder inte ger tillräcklig lindring av smärta och stelhet.

Matrix metalloproteinaser (MMP)er är en grupp av enzymer som bryter ner proteiner i den extracellulära matrisen, det vill säga det stödjeväv som omger cellerna. De spelar därför en viktig roll i cellers förmåga att migrera och växa, och är involverade i en rad fysiologiska processer såsom embryonal utveckling, värvning av immunceller, ämnesomsättning och ägglossning. Dessa enzymer kan också vara involverade i patologiska tillstånd som cancer, autoimmuna sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och neurologiska sjukdomar. MMPer är zinkberoende endopeptidaser och kategoriseras efter deras substratspecifitet. De aktiveras ofta genom att proteolytiskt klippa bort en propeptid som håller dem i en inaktiv form inuti cellen, och de regleras på transkriptionell nivå av olika signalsubstanser och tillväxtfaktorer. Deras aktivitet kan också moduleras av endogen inhibitorer kallade TIMPer (tissue inhibitors of metalloproteinases).

"Bindvävssjukdomar" (engelska: "fibrotic diseases") är en övergripande benämning på sjukdomar som kännetecknas av ökad bildning och ansamling av bindväv i olika vävnader och organ i kroppen. Bindväv, eller "förbindiv vävnad", är en typ av vävnad som ger stöd och form åt kroppens olika strukturer, samt hjälper till att skydda och isolera dem. När bindvävsvävnaden blir förändrad eller skadas kan det leda till en överdriven produktion av bindvävsstrukturer, såsom kollagenfibriller och extracellulär matrix, vilket i sin tur kan orsaka skada på omgivande vävnader och organ.

Det finns många olika typer av bindvävssjukdomar, som varierar i sin orsak, lokalisation och svårighetsgrad. Några exempel på bindvävssjukdomar inkluderar:

* Skleroderma: En sjukdom som drabbar huden och andra organ, såsom lungor, njurar och hjärta. Skleroderma kännetecknas av en ökad produktion av bindväv i huden och blodkärlen, vilket kan leda till förhårdnad och trötthet i huden, små blodkärlsförändringar och skador på andra organ.
* Systemisk lupus erythematosus (SLE): En autoimmun sjukdom där kroppens immunsystem attackerar friska vävnader och organ. SLE kan drabba många olika organ i kroppen, inklusive huden, lederna, njurarna, lungorna och hjärtat. I samband med SLE kan det uppstå en ökad produktion av bindväv i de drabbade områdena, vilket kan leda till förhårdnad och andra skador.
* Dermatomyositis: En autoimmun sjukdom som drabbar huden och musklerna. Dermatomyositis kännetecknas av en inflammation i musklerna och en ökad produktion av bindväv i huden, vilket kan leda till svaghet, smärta och förhårdnad i musklerna samt rödaktiga eller lilafärgade utslag på huden.
* Fibromyalgi: En kronisk smärtsjukdom som drabbar muskler, senor och leder. Fibromyalgi kännetecknas av en ökad känslighet för smärta i musklerna och senorna samt trötthet, sömnsvårigheter och depression. Även om orsaken till fibromyalgi inte är fullständigt klarlagd, kan det finnas ett samband mellan sjukdomen och en ökad produktion av bindväv i musklerna och senorna.

Det finns också vissa hud- och muskelsjukdomar som orsakas av en överdriven produktion av bindväv, så kallade fibrotiska sjukdomar. Exempel på sådana sjukdomar är systemisk skleros (sklerodermi), Dupuytrens kontraktur och Ledderhoses sjukdom.

Systemisk skleros är en autoimmun sjukdom som drabbar huden, blodkärlen och inre organ. Sjukdomen kännetecknas av en förtjockning och förhårdnad av huden, speciellt på händer, armar, ansikte och bröstkorg. Även blodkärlen kan drabbas, vilket kan leda till höjd blodtryck och andra kardiovaskulära problem. Inre organ som lungor, njurar och mag-tarmkanalen kan också påverkas.

Dupuytrens kontraktur är en sjukdom där bindväv i handflatan och fingrarna förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att fingrarna böjs inåt och kan bli svåra att räta ut. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.

Ledderhoses sjukdom är en sjukdom där bindväv i fotens sulor förtjockas och förhärdar sig. Detta leder till att foten blir svullen och smärtsam, och det kan vara svårt att gå eller stå upp. Sjukdomen är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre personer.

Det finns också vissa sjukdomar som orsakas av en underproduktion av bindväv, så kallade syndrom med underutvecklad bindväv. Exempel på sådana sjukdomar är Ehlers-Danlos syndrom (EDS), Marfan syndrom och Osteogenesis imperfecta (OI).

Ehlers-Danlos syndrom (EDS) är en grupp av genetiska sjukdomar som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår.

Marfan syndrom är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att bindväven blir slapp och mjuk, vilket kan orsaka ledsmärtor, hudskador och svårigheter att läka sår. Marfan syndrom kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.

Osteogenesis imperfecta (OI) är en genetisk sjukdom som beror på defekter i kollagenproduktionen. Detta leder till att benen blir svaga och bräckliga, vilket kan orsaka frakturer och skador. OI kan också påverka andra organ som hjärtat, lungorna och ögonen.

Det är viktigt att söka medicinsk rådgivning om man tror sig ha en av dessa sjukdomar. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

'Mononuclear leukocytes' är en samlingsbeteckning för vissa vita blodkroppar (leukocyter) som har en enda cellkärna och en relativt homogen cytoplasma. Denna grupp innefattar monocyter och lymfocyter, som båda är viktiga delar av immunförsvaret. Monocyterna hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att fagocytera (fagra upp och förstöra) främmande partiklar och patogener, medan lymfocyterna producerar antikroppar och hjälper till att koordinera immunresponsen. Tillsammans utgör mononukleära leukocyter en viktig del av kroppens försvar mot sjukdomar och infektioner.

Sakroiliakalt (SI) betyder inflammation eller irritation i sakroiliakal leden, som är de två små leder där ryggkotorna i ländryggen möter bäckenet. Sakroiliakaled kan orsaka smärta och stelhet i ländryggen, höftområdet eller benen. Det kan vara ett ensamt tillstånd eller förekomma som en komplikation av andra sjukdomar, såsom axial spondyloartropati (axSpA) eller reaktiv artrit.

Sakroiliakalt kan uppstå på grund av överansträngning, skada eller sjukdom och kan vara akut eller kroniskt. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, medicinsk historia och bilddiagnostik som röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller kärnskintomografi (SPECT). Behandlingen kan innefatta smärtstillande medel, fysioterapi och vila. I vissa fall kan operation behövas om andra behandlingsmetoder inte fungerar.

'Handens ben' (Radius och Ulna) är de två långa benen i underarmen hos människan. Radius är det laterala (mot tummen) av de båda benen, medan Ulna är det mediala (mot lillfingret) benet. Dessa ben är viktiga för rörelser som pronation och supination, det vill säga rotation av handen.

Terpenes are a large and diverse class of organic compounds produced by a variety of plants, including conifers, citrus fruits, and cannabis. They are responsible for the distinctive aromas and flavors found in these plants. Terpenes are composed of isoprene units and can vary in structure and size, resulting in a wide range of chemical and biological properties.

In the context of cannabis, terpenes are produced in the resin glands of the plant and contribute to the entourage effect, which is the synergistic interaction between various compounds found in cannabis, including cannabinoids and terpenes. Different terpenes have different effects on the body and can influence the overall medicinal profile of a particular cannabis strain. For example, some terpenes may have anti-inflammatory, analgesic, or anxiety-reducing properties.

It's important to note that while terpenes are believed to have potential therapeutic benefits, more research is needed to fully understand their mechanisms of action and potential medical uses.

Aggrekaner är en typ av proteoglykan som är närvarande i större delen av extracellulära matrisen, särskilt i broskvävnad. De består av en central kolv, som är gjord upp av ett proteinaggregat, och en eller flera glykosaminglykan-sidokedjor som sitter fast på kolven. Aggrekaner spelar en viktig roll i broskets mekaniska styrka och förmåga att hålla fukt. De bidrar också till att reglera diffusionen av molekyler inom broskvävnaden.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

'Slemsäck' är ett informellt och folkligt uttryck för en anatomisk struktur som kallas *mukus membran* eller *slemhinnor*. Dessa membran finns överallt i vår kropp, bland annat i näsa, mun, tarmar och lungor. Deras främsta funktion är att producera ett segt sekret som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser – mukus. Mukus skyddar slemhinnornas ytor genom att fånga smuts, damm och bakterier som andas vi in eller som kommer in med maten. Det hjälper också till att behöva fuktig- och glatt hålla slemhinnorna så att de kan utföra sina funktioner optimalt.

I vardagligt tal används begreppet 'slemsäck' ofta för att beskriva en irritation eller inflammation i näsan, som orsakas av ökad produktion av mukus och medför en känsla av tryck och obehag. Detta kan bero på en allergisk reaktion, en influensainfection eller andra sjukdomar som rinit eller sinusit.

"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.

T-lymfocytsubset är ett samlingsbegrepp för de olika typerna av T-lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som spelar en central roll i cellmedierad immunitet. T-lymfocyter utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till det thymusvävnad där de mognar och differensieras till olika funktionella undergrupper, även kallade subsets.

De två huvudsakliga T-lymfocytsubsetterna är CD4+ T-hjälparceller (eller T-helperceller) och CD8+ cytotoxiska T-celler. CD4+ T-hjälparceller aktiverar och reglerar andra immunceller, såsom B-celler, macrofager och cytotoxiska T-celler, medan CD8+ cytotoxiska T-celler dödar virusinfekterade eller cancerceller direkt.

Andra viktiga T-lymfocytsubsetter inkluderar regulatoriska T-celler (Tregs), som hjälper till att kontrollera immunresponsen och förhindra autoimmunitet, samt naturligt dödande T-celler (NKT-celler), som har både T-cells- och naturliga dödsceller (NK-cells) funktioner.

Varje T-lymfocytsubset har unika fenotyper, cytokinprofiler och funktionella egenskaper som gör dem viktiga för att bekämpa olika typer av patogener och att underhålla homeostas i det immuna systemet.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Kärlinflammation, även kallat coitus-inducerad cervicitis eller postkoital blödning, är ett tillstånd där kvinnan upplever smärta, blödning eller irriterande känslor i underlivet efter samlag. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektion, irritation eller skada på livmoderhalsen (cervix). I vissa fall kan det vara ett tecken på en underliggande gynecologisk problem, såsom cervicitis, endometritis eller sexuellt överförbara infektioner. Det är viktigt för den drabbade att söka medicinsk hjälp om de upplever dessa symptom, särskilt om det är återkommande eller kraftigt, för att få en korrekt diagnos och behandling.

'Yersinia enterocolitica' är en gramnegativ bakterie som kan orsaka gastroenterit, ett smittsjukdomstillstånd som kännetecknas av diarré, buksmärtor och feber. Bakterien förekommer naturligt hos vissa djur, framför allt grisar, och kan påträffas i deras exkrementer, men även i vatten och jord. Människor kan smittas genom att äta eller dricka kontaminerad mat eller vatten, till exempel rå eller halvråa grönsaker, osten marinera kött och dricksvatten. Även direktkontakt med infekterade djur kan vara en smittkälla. I sällsynta fall kan bakterien orsaka allvarligare komplikationer som blodförgiftning eller septisk artrit.

Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som produceras av kroppens immunsystem. Den förekommer i två former: en monomera form som finns i serum och en polymera form som förekommer i sekret, till exempel i slem, saliv, tårar, mjölke och tarmsekreteringar. IgA har en viktig roll i den lokala immuniteten och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att neutralisera virus och bakterier som försöker tränga in i kroppen via slemhinnor. IgA kan också hjälpa till att reglera immunresponsen och minska inflammationen i kroppen.

"Longitudinella studier" är en typ av forskningsdesign där forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod, från början till slut av studien. Detta ger möjlighet att undersöka förändringar och utveckling hos de enskilda individer som deltar i studien över tid.

Exempel på longitudinella studier är de som följer en grupp barn från födseln och sedan regelbundet kontrollerar deras utveckling, intelligensnivå, hälsa och sociala färdigheter under flera år eller decennier. På det viset kan forskaren se hur olika faktorer som miljö, arv, livsförhållanden och sjukdomar påverkar individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan vara antingen prospektiva eller retrospektiva. I en prospektiv longitudinell studie börjar forskaren med att välja en grupp individer och sedan följer dem under en längre tidsperiod, medan i en retrospektiv longitudinell studie använder sig forskaren av redan existerande data från till exempel medicinska journaler eller register för att undersöka hur olika faktorer har påverkat individens utveckling och hälsa över tid.

Longitudinella studier kan ge värdefull information om orsaker och konsekvenser till olika hälsoproblem, men de är ofta tidskrävande och dyra att genomföra. Dessutom kan det vara svårt att kontrollera för alla möjliga störfaktorer som kan påverka resultaten av studien.

SAA (Serum Amyloid A) är ett akutfasprotein som produceras i levern och har en viktig roll i kroppens immunförsvar. Under inflammatoriska tillstånd kan SAA-proteinet omvandlas till amyloida A-proteiner, även kallat AA-amyloid, som kan avlagras i olika vävnader och organ i kroppen. Dessa amyloida aggregat kan orsaka en sjukdomsbild som kallas amyloidos, vilket kan leda till organskador och på sikt även till organsvikt.

Det är värt att notera att det finns olika typer av amyloidproteiner, och SAA är en av dem. Andra exempel på amyloidproteiner inkluderar beta-amyloid, som är associerat med Alzheimers sjukdom, och transthyretin, som kan orsaka familjär amyloidos (ett arvsfenomen).

En lymfocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som är en central del i ditt immunsystems försvar mot infektioner och sjukdomar. Lymfocyterna hjälper till att koordinera immunsvaret genom att producera antikroppar och att direkt attackera främmande ämnen som virus och bakterier. Det finns två huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter och T-lymfocyter, vilka har olika funktioner i immunsvaret. B-lymfocyterna producerar antikroppar som neutraliserar eller eliminerar främmande ämnen, medan T-lymfocyterna direkt attackerar och dödar virus-infekterade celler eller cancerceller. Lymfocyterna cirkulerar kontinuerligt mellan blodet och lymfatiska vävnader som lymfnoder, mjölke och tunntarm, där de utvecklas, matas på näringsämnen och reagerar på infektioner.

Monoclonal murine-derived antibodies are a type of laboratory-produced immune protein that is identical in structure and specificity. They are derived from a single clone of cells, which are obtained from a mouse (hence the term "murine"). These antibodies are created by fusing a mouse immune cell, specifically a B cell, with a tumor cell to create a hybrid cell called a hybridoma. The resulting hybridoma cell line is capable of producing a large quantity of identical antibodies that can bind to a specific target protein or antigen.

Monoclonal murine-derived antibodies have been widely used in research and medicine for various applications, including basic scientific research, diagnostic testing, and therapeutic treatments. However, due to their foreign origin, they may elicit an immune response when administered to humans, which can limit their effectiveness and safety. Therefore, newer generations of monoclonal antibodies have been developed using human or humanized cells to reduce the risk of an immune reaction.

'Antikroppsspecificitet' refererer til hvilken specifik antigen en given antikrop binder seg til. Antikroppar er proteiner som produceres av immunsystemet for å bekjempe fremmede stoffer, såkalt antigener. Hver antikrop har en unik struktur som gjør at den kun binder spesifikt til et bestemt antigen. Dette kaller man antikroppsspecificiteten. Denne specifisiteten er viktig for å sikre at immunsystemet reagerer korrekt på ulike trusler og ikke angriper kroppens egne celler ved fejlagtige responsar.

Osteoprotegerin (OPG) är ett protein som produceras av osteoblastceller, vilka är de celler som bildar benvävnaden. Proteinet fungerar som en inhibitor för osteoklaster, de celler som bryter ner benvävnaden. OPG binder till receptoraktiverande protein kalciumjonoforer (RANKL) och förhindrar därmed att RANKL binder till sin receptor, RANK, på osteoklastcellernas yta. När RANKL inte kan binda till RANK hindras osteoklastdifferentiering, aktivering och överlevnad, vilket i sin tur minskar benresorberingen och underlättar benbildningen.

I korthet, är OPG ett protein som hjälper till att reglera benhomöostasen genom att hämma osteoklastaktiviteten och därmed främja benvävnadens bildning och hälsa. Dysfunktion eller störningar i OPG-systemet kan leda till skelettrelaterade sjukdomar, såsom osteoporos och rådhusförbening.

Irisinflammation, också känd som irit, är en inflammatorisk reaktion i regnbågshinnan (iris) i ögat. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, skada eller sjukdomar som går emot kroppen. Symptomen på irit kan inkludera smärta, rodnad, ljuskänslighet och förändringar i synen. I allvarliga fall kan irit leda till komplikationer såsom glaukom eller katarakt, så det är viktigt att söka medicinsk vård om du upplever symtom på irit. Behandlingen för irit består ofta av antiinflammatoriska läkemedel och pupillvidgande droger för att lindra smärtan och minska inflammationen.

CD-antigen (Cluster of Differentiation) er en type overflateproteiner som finnes på celloverflaten til mange forskjellige typer av hvite blodceller, inkludert lymfocytter og monocytter. CD-antigener brukes som markører for forskjellige celltyper og er viktige for å forstå forskjellene mellom de ulike typer av immunceller og deres funksjoner.

CD-antigener er også viktige mål for immunterapy, som for eksempel monoklonale antistoff, som brukes i behandlingen av mange typer av kraftige sykdommer som kreft og autoimmune lidelser. CD-antigener er også viktige for å forstå hvordan immunsystemet fungerer og hvordan det kan bli styrt i ulike patologiske tilstander.

Binjurebarkshormoner, även kända som corticosteroidhormoner, är hormoner som produceras och secreteras av binjurenkortex, den yttre barken på binjuren. Det finns två typer av binjurebarkshormoner: glukokortikoider och mineralokortikoider.

Glukokortikoider, som huvudsakligen består av cortisol, har en rad effekter på kroppen, inklusive att hjälpa till att reglera metabolismen, modulera immunresponsen och dämpa inflammation. De kan också påverka vattn- och elektrolytbalansen i kroppen.

Mineralokortikoider, som huvudsakligen består av aldosteron, är involverade i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen. De gör detta genom att påverka reabsorptionen av natrium och sekretion av kalium i njurarna.

Binjurebarkshormoner är nödvändiga för att underhålla homeostasen i kroppen, men överproduktion eller underproduktion kan leda till olika hälsoproblem. Till exempel kan överproduktion av cortisol leda till Cushings syndrom, medan underproduktion kan leda till Addisons sjukdom. Överproduktion av aldosteron kan leda till primär hyperaldosteronism, och underproduktion kan leda till Addisons sjukdom.

Regulatoriska T-lymfocyter (Tregs) är en typ av vit blodcell (leukcyt) som hör till undergruppen av CD4+ T-celler och har en viktig roll i att modulera immunresponsen. De hjälper till att kontrollera aktivering och differentiering av andra immunceller för att förhindra överdriven immunreaktivitet och autoimmunitet.

Tregs producerar typ 1-tillväxtfaktor (TGF-β) och interleukin-10 (IL-10), som hjälper till att dämpa aktivering av andra immunceller, samtidigt som de kan direkt inhibera aktiviteten hos andra T-celler genom kontaktmediatorer. Dessa celler är viktiga för att upprätthålla homeostas i det immuna systemet och förhindra autoimmuna sjukdomar, men de kan också undertrycka effektiv antitumörimmunitet.

I medicinska sammanhang studeras regulatoriska T-lymfocyter intensivt för att utveckla nya terapeutiska strategier för att behandla autoimmuna sjukdomar, transplantationsrejektion och cancer.

Th1-celler, eller CD4+ T-hjälpceller av typ 1, är en undergrupp av T-hjälpceller som producerar specifika typer av cytokiner, vilket gör att de spelar en viktig roll i cellmedierad immunitet. De aktiveras av antigenpresenterande celler och svarar genom att producera cytokiner såsom IFN-γ, TNF-α och IL-2, som främjar celldödlighet, inflammation och aktivering av andra immunceller. Th1-svaret är viktigt för att bekämpa intracellulära patogener såsom virus och intracellulära bakterier.

Fenylbutazon är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Det verkar genom att hämma en viss typ av enzym, cyklooxygenas (COX), som är involverat i produktionen av prostaglandiner, som orsakar inflammation och smärta.

Fenylbutazon har starkt antiinflammatoriska, analgetiska och antipyretiska effekter, men på grund av sina biverkningar används det idag mycket sällan i klinisk praktik. Bland de vanligaste biverkningarna finns mag-tarm-bivirkningar som illamående, kräkningar, diarré och blodig eller svart avföring. Det kan också orsaka allvarliga biverkningar på levern, njurarna och blodet.

På grund av sina biverkningar är fenylbutazon endast reserverat för behandling av kortvariga tillstånd som inte kan behandlas med andra NSAID-preparat. Det används ofta vid behandling av artros, reumatoid artrit och gikt.

"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.

Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."

Immunoglobuliner, också kända som antikroppar, är en typ av protein som produceras av B-celler och Plasma celler i vår immunsystem. Deras huvudsakliga funktion är att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener för att skydda kroppen från infektioner och sjukdomar.

Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor och två identiska tungkedjor, som hålls samman av disulfidbryggor. Det finns fem typer av tungkedjor (α, γ, δ, ε, μ) och två typer av lättkedjor (κ och λ), vilket ger upphov till fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.

Varje immunglobulin har två aktiva regioner som kallas Fab-regioner (antigenbindningsfragment), där antikropparna binds till specifika epitoper på antigener. Den tredje regionen av immunoglobulin, kallad Fc-regionen (kristalliseringsfragment), är involverad i interaktioner med andra celler och proteiner i immunförsvaret.

Immunoglobuliner kan hittas i blodet, lymffluiden och mukosan i kroppen. De kan också användas som terapeutiska läkemedel för att behandla en rad sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsjukdomar.

"Antigen" er en medisinsk term som refererer til et stoff som kan aktivere immunsystemet og fremkalde en immunrespons. Antigener består vanligvis av strukturer som kaller T-cellsreseptorer og B-cellsreseptorer, som er spesielle proteiner på overflater av hvite blodlegemer kalt T-celler og B-celler. Når et antigen binder til en av disse reseptorer, aktiveres immunsystemet for å bekjempe det fremmede stoffet. Antigener kan være proteiner, kulhydrater, lipider eller andre molekyler som finnes på overflater av bakterier, svamp, virus, parasitter eller andre substances som ikke tilhører kroppen.

Interleukin-6 (IL-6) är ett cytokin som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. IL-6 receptorer (IL-6R) är proteiner på cellytan som binder till och aktiverar IL-6. Det finns två typer av IL-6R:

1. Membranbundna IL-6R (mIL-6R): Dessa förekommer naturligt på ytan hos vissa celler, såsom leukocyter och hepatocyter. När IL-6 binder till mIL-6R aktiveras en signalkaskad som leder till cellytiska responsen.

2. Solubila IL-6R (sIL-6R): Detta uppstår när mIL-6R klipps bort från cellmembranet av enzymet metalloproteinas och fälls ut i blodbanan som ett fritt protein. sIL-6R kan binda till IL-6 och bilda en komplex som sedan kan interagera med glykoprotein 130 (gp130) på cellytan hos celler som normalt inte uttrycker mIL-6R, vilket leder till en vidgad respons på IL-6.

Sålunda fungerar både mIL-6R och sIL-6R som viktiga signalproteiner för att överföra IL-6-signaler in i celler och utlösa olika fysiologiska processer, inklusive immunrespons, hematopoesis och celldifferentiering.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

Läkemedelstillförsel genom munnen, också känd som oral läkemedelstillförsel, är en metod för att ge patienter mediciner genom att svälja dem i form av tabletter, kapslar, vätskor eller smältbara lozenges. Detta är en vanlig och praktisk administrationsväg eftersom den är lätt handhavbar och oftast väl tolererad av patienterna.

Exempel på olika former av oral läkemedelstillförsel inkluderar:

1. Tabletter: De flesta läkemedel finns tillgängliga som tablettform, som är lätt att hantera och svälja.
2. Kapslar: Läkemedel kan också ges i kapslar, vilket kan vara användbart när patienten har svårt att svälja en stor tablettrundning.
3. Vätskor: Vissa läkemedel finns som vätska och kan tas med hjälp av en sked eller direkt ur en flaska. Detta kan vara användbart för patienter som har svårt att svälja fasta former av medicin.
4. Smältbara lozenges: Smältbara lozenges är en form av läkemedel som smälter sakta i munnen och kan ge en mildare smak än vissa tablett- eller vätskeformer.

Det är viktigt att alltid följa din läkares instruktioner när du tar dina mediciner, oavsett administrationsväg. Om du har frågor om hur du ska ta dina mediciner eller om du upplever några biverkningar, bör du kontakta din läkare eller apotekare för råd och vägledning.

'Uveitis anterior' är en medicinsk term som används för att beskriva inflammation i den främre delen av uvean, vilket är det del av ögat som inkluderar iris, ciliemuskulaturen och koroiden nära dess främre del. Den kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar eller trauma. Symptomen på uveitis anterior kan inkludera ögonont i, rodnad, smärta, förändringar i synskärpa och ljuskänslighet. Behandlingen av uveitis anterior beror på orsaken till inflammationen och kan omfatta läkemedel som dämpar inflammationen eller behandlar underliggande infektioner.

"C3H mice" refer to a strain of laboratory mice that have been inbred for research purposes. The "C3H" designation stands for "Cooperative Colony-Harwell," indicating that the strain was developed through collaboration between the Cooperative Research Program and the Oak Ridge National Laboratory in Harwell, England.

These mice are known to have a number of genetic characteristics that make them useful for studying various biological phenomena. For example, they are prone to developing certain types of tumors, including mammary and lymphomas, which can be useful for cancer research. They also have a robust immune response, making them useful for studies of immunology and infectious diseases.

It is important to note that while "C3H mice" refers to a specific strain of laboratory mice, there may be variations within the strain depending on the specific breeding line or stock. Therefore, it is always important to consult the relevant literature and seek guidance from experienced researchers when working with these animals.

Interleukiner (IL) är en grupp signalsubstanser som produceras och verkar inom det immunologiska systemet. De fungerar som mediatorer i celldelningen, tillväxten och differentieringen av olika celltyper, samt i inflammatoriska processer. Interleukiner produceras av flera olika celltyper, däribland leukocyter (vita blodkroppar), endotelceller och fibroblaster. De binder till specifika receptorer på cellytan hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser, vilket leder till att cellen svarar genom att exempelvis producera andra cytokiner eller aktivera immunförsvaret. Interleukiner delas in i olika undergrupper baserat på deras struktur och funktion, däribland IL-1 till IL-35.

Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.

PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.

PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.

Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.

"Fotsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och tillstånd som kan drabba fötterna. Detta kan inkludera infektioner, hud- och nagelsjukdomar, muskuloskelettala problem och neurologiska störningar. Exempel på fotsjukdomar är athlets foot (svamp i skinnet mellan tår), ollonentzündning (plantarfasciit), hällristningsfot, diabetesrelaterade fotproblem och klumpfot. Många av dessa tillstånd kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och behandlas korrekt.

Cartilage Oligomeric Matrix Protein (COMP) är en non-kollegen proteinkomponent i broskvävnad och andra stödjevävnader, såsom senor och ligament. Det är ett glykoprotein som tillhör thrombospondin-familjen och består av fem identiska underenheter som bildar en pentamer.

COMP har visat sig spela en viktig roll i broskutveckling, homeostas och sjukdomsprocesser, såsom artros. Det är involverat i celldifferentiering, celladhesion, angiogenes och inflammation. COMP-nivåerna har visats vara förhöjda i blod och synovialvätska hos patienter med artros, vilket kan vara ett tecken på denna sjukdoms utveckling och progression.

'Broskceller' (chondrocytes) är celler som finns i broskvävnad. Brosk är en elastisk, gegrof typ av bindväv som huvudsakligen består av ett stort antal extracellulära matrisproteiner, bland annat kollagen och proteoglykaner. Broskcellerna producerar och underhåller denna matris genom att sekretera dessa proteiner. De är specialiserade celler som är anpassade för att fungera i de mekaniska belastningarna som brosk utsätts för, särskilt i ledvävnader. Broskcellerna har förmågan att expandera och producera mer matris när brosket utsätts för påfrestningar eller skador, vilket gör att det kan repareras och återhämta sig.

Inflammation i ögats druvhinna, även känt som "uvetis" eller "uvitis", är en uppsättning symptom som orsakas av inflammation i den del av ögat som kallas druvhinnan (ukkoes). Druvhinnan är ett tunt skikt av transparent bindväv som täcker ytan på ögats baksida och reflekterar ljuset för att hjälpa till att skapa en skarp bild på näthinnan.

Inflammation i druvhinnan kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma, operationer och exponering för toxiska substanser. Symptomen på uvetis kan inkludera rodnad, smärta, ökad känslighet för ljus, sårbarhet för infektioner, förändringar i synen och sekret som läcker ut från ögat.

Inflammationen i druvhinnan kan leda till komplikationer såsom skador på näthinnan, glaukom, katarakt och ögonförslitning om den inte behandlas tillfälligt. Behandlingen av uvetis beror på orsaken till inflammationen och kan innebära användning av antiinflammatoriska läkemedel, antibiotika eller andra typer av mediciner som ges systematiskt eller som appliceras direkt på ögat. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att behandla komplikationer eller för att kontrollera inflammationen.

'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.

En mykoplasmainfektion är en infektion som orsakas av bakterier från släktet Mycoplasma. Dessa bakterier saknar cellevägg och är därför resistenta mot många vanliga antibiotika, såsom penicillin. De kan orsaka olika sjukdomar beroende på vilken art av mykoplasma det rör sig om. Till exempel kan Mycoplasma pneumoniae orsaka lunginflammation och Mycoplasma genitalium kan orsaka könsvätskeinfektioner hos både män och kvinnor. Symptomen på en mykoplasmainfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, ont i musklerna och ledgångarna samt slemproduktion. Diagnosen ställs vanligen genom att ta ett prov på blod, sputum eller urin, som analyseras för närvaro av mykoplasma. Behandlingen består ofta av antibiotika som är verksamma mot mykoplasma, såsom makrolider eller tetracykliner.

HLA-DQ-antigener är en typ av human leukocyte antigen (HLA) klass II-molekyler, som spelar en central roll i immunsystemet hos människor. Dessa molekyler presenterar peptider från utomkroppsmässiga proteiner för CD4+ T-celler, vilket initierar den adaptiva immunresponsen.

HLA-DQ-antigener består av två polypeptidkedjor, en alpha- och en beta-kedja, som binder till varandra för att bilda en heterodimer. Dessa kedjor är kodade för av genkluster på kromosom 6 i människans DNA. Det finns flera olika varianter av HLA-DQ-antigener, och individuella variationer i dessa antigener kan ha betydelse för immunresponsen mot patogener samt för risken att utveckla autoimmuna sjukdomar.

HLA-DQ-antigener är speciellt viktiga vid presentationen av glutenpeptider hos individer med celiaki, en autoimmun sjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons mot gluten i livsmedlen. I dessa fall kan variationer i HLA-DQ2 och HLA-DQ8-antigener öka risken för att utveckla celiaki.

Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.

ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:

1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.

Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.

Immunisering, även känt som vaccinering, är en metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för en mild form av sjukdomen eller en del av den, vanligtvis genom att ge ett vaccin. Detta stimulerar immunsystemet att utveckla specifika antikroppar och T-celler som ger immunitet mot den specifika patogenen.

Det finns olika typer av immunisering, inklusive levande vacciner som innehåller svaga eller modifierade former av en patogen, och döda vacciner som innehåller dödade patogener eller delar av dem. Det finns också subunit-vacciner som innehåller specifika proteiner eller andra beståndsdelar från en patogen, och toxoid-vacciner som använder inaktiverade toxiner från en patogen.

Immunisering är en av de mest effektiva metoderna för att förebygga infektionssjukdomar och har räddat miljoner liv världen över. Genom massimmunisering kan också populationell immunitet uppnås, vilket skyddar de som inte kan bli vaccinerade genom att minska circulationen av patogener i befolkningen.

Zymosan är ett preparat framställt från celldelar (saccharomyces cerevisiae) av jästsvampar. Det används inom forskning som ett immunstimulerande medel, specifikt för att aktivera komplementsystemet och inducerar inflammatoriska respons. Zymosan består huvudsakligen av glukan och mannan, vilket gör det till en kraftfull stimulator av både alternativt och klassisk komplementaktivering. Det är vanligt att forskare använder zymosan i studier relaterade till immunologi, inflammation och immunmodulering.

Clinical trials are research studies that involve human participants and are designed to answer specific questions about new or existing interventions, such as drugs, vaccines, devices, or procedures. The main principles of clinical trials include:

1. Voluntary Informed Consent: Participants must be informed about the purpose, risks, benefits, and alternatives of the trial before giving their consent to participate. They should also have the right to withdraw from the study at any time without penalty.
2. Scientific Design: Clinical trials should be designed based on sound scientific principles and should address specific research questions or hypotheses. The design should include appropriate controls, randomization, and blinding to minimize bias and ensure valid results.
3. Ethical Conduct: Clinical trials must be conducted in accordance with ethical principles, such as those outlined in the Declaration of Helsinki and the Belmont Report. This includes respecting participants' autonomy, protecting their privacy and confidentiality, and ensuring that they are not exposed to undue risks or harms.
4. Independent Review: Clinical trials should be reviewed and approved by independent ethics committees or institutional review boards to ensure that they meet ethical and scientific standards.
5. Transparency and Data Sharing: The results of clinical trials should be reported transparently, regardless of whether the findings are positive, negative, or inconclusive. This includes publishing trial protocols, methods, and results in peer-reviewed journals and sharing data with other researchers.
6. Risk Management: Clinical trials should have a risk management plan to identify and mitigate potential risks to participants, including adverse events, serious adverse events, and unexpected serious adverse reactions.
7. Monitoring and Oversight: Clinical trials should be monitored and overseen by qualified personnel to ensure that they are conducted in accordance with the protocol, regulatory requirements, and ethical principles. This includes conducting regular audits and inspections of trial sites and data.
8. Post-Trial Follow-Up: Clinical trials should include a plan for post-trial follow-up to monitor the long-term safety and efficacy of interventions and to provide participants with relevant information about their health status.

Polymyalgia rheumatica (PMR) är en inflammatorisk bindvävssjukdom som orsakar smärta och stelhet i kroppens överkantregioner, såsom axlarna, skuldrorna, höfterna och låren. Det är vanligast hos äldre kvinnor över 65 år.

Typiska symtom inkluderar:

* Plötsligt insättande smärta och stelhet i axlarna, skuldrorna, höfterna och låren
* Ökad smärta och stelhet efter vila eller sömnen som förbättras med rörelse
* Morgonstelhet
* Förhöjd systemisk inflammation som kan påvisas genom blodprover (förhöjda värden av sedimentationskärnreaktion och/eller C-reaktivt protein)

PMR kan också vara associerad med temporal arterit, en annan inflammatorisk sjukdom som orsakar halsfluss, huvudvärk, synrubbningar och andra symtom.

Diagnosen PMR ställs vanligen genom kliniska kriterier och laboratoriemässiga tester, inklusive blodprover för inflammationsmarkörer och ibland bilddiagnostik som ultraljud eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen består ofta av kortikosteroidbehandling för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.

"Gikt" är ett äldre medicinskt begrepp för att beskriva en särskild typ av hjärtflimmer som kallas atriell fibrillation. Atriell fibrillation orsakar ofta en snabb och oregelbunden hjärtslagfrekvens och kan öka risken för stroke.

"Gikthämmande medel" (eller "giktmediciner") är mediciner som används för att behandla atriell fibrillation och minska risken för stroke. Dessa mediciner kallas ofta antikoagulantia eller blodtunningsmedel. De verkar genom att förhindra blodet från att koagulera och bilda blodproppar som kan orsaka stroke. Exempel på gikthämmande medel inkluderar warfarin, apixaban, rivaroxaban och dabigatran.

Leukocytental är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det totala antalet vita blodkroppar (leukocyter) i ett kubikmillimeter blod. Normalvärdet för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 4 500 och 11 000 leukocyter per kubikmillimeter. Vid sjukdom eller infektion kan detta värde stiga, vilket kan vara ett tecken på inflammation eller infektion i kroppen. Ett ökat antal vita blodkroppar kallas leukocytos, medan ett minskat antal kallas leukopeni.

Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsschema eller medicinsk behandling, är en individuell plan för intaget av läkemedel. Det inkluderar information om vilka läkemedel som ska tas, doseringen, taktdelningen (hur ofta per dag), varaktigheten och eventuella speciella instruktioner eller varningar.

Läkemedelstillförselscheman är viktiga för att säkerställa att patienten får rätt läkemedel i rätt dos och till rätt tid, för att uppnå den terapeutiska effekten och undvika biverkningar eller komplikationer. De kan vara skrivna av läkare, apotekare eller sjuksköterskor och delas ut till patienten tillsammans med ett recept eller vid en kontrollbesök.

Det är viktigt att följa läkemedelstillförselschemat noga och inte avvika från instruktionerna utan att först diskutera det med vården, eftersom det kan ha allvarliga konsekvenser för patientens hälsa.

Hälsoindikatorer är mätvärden eller observabla data som används för att bedöma och jämföra populationers eller individers hälsa och välbefinnande. De kan vara relaterade till olika aspekter av hälsan, såsom livslängd, dödlighet, sjukdomsbörda, livskvalitet, socialt bemötande och riskfaktorer för ohälsa. Hälsoindikatorer används ofta inom folkhälsovård, forskning och politik för att övervaka trender, utvärdera interventioner och allmänna hälsotillståndet hos populationer eller grupper. Exempel på hälsoindikatorer kan vara barnadödlighet, andelen rökare, prevalensen av diabetes eller medellivslängd.

Den medicinska betydelsen av "djur, kongena" (på latin: "rex animalium") är vanligtvis en metaforisk eller poetisk term för människan. Människan anses ofta vara den främsta artens representant i djurriket på grund av vår höga kognitiva förmåga, självmedvetande och förmåga att forma komplexa sociala strukturer.

Det är värt att notera att termen "djur" inom biologin omfattar alla levande organismer utom växter och svampar, så människan är en del av djurriket i den bredare meningen. Men i medicinsk kontext används termen "djur" ofta för att jämföra och kontrastera människans unika egenskaper gentemot andra djurspecies.

'Käkled' refererar till den lägre leden i ansiktsskelettet som förbinder underkäken (mandibulan) med tinningbenet (temporale). Denna led består av två delar: en konkav del på tinningbenet, glenoid fossa, och en konvex del på undersidan av underkäken, condylus mandibulae. Käkleden är en kondylär led, vilket innebär att den består av en rund, rörlig del (condylus) som rör sig i en grop eller fossa (glenoid fossa).

Käkledens främsta funktion är att möjliggöra öppning och stängning av munnen, samt sidväxling av underkäken. Dessa rörelser är viktiga för aktiviteter som äta, tala och andas.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

En ledkapsel är en flexible, membranliknande struktur som omger och skyddar en led. Den består av två delar: den synoviala membranen och den fibrosa kapseln. Den synoviala membranen producerar synovialvätska, som smörjer leden och minskar friktionen när rörelser sker. Den fibrosa kapseln är en tunn, starkt sammanbindande hinna som ger stabilitet till leden och begränsar dess rörelseomfång. Ledkapslarna kan variera i storlek och komplexitet beroende på vilken typ av led de omsluter.

Kemokiner är proteiner som fungerar som signalmolekyler i organismen. De spelar en viktig roll inom immunförsvaret och hjärnan, där de hjälper till att reglera cellernas rörelser och positionering genom att påverka deras migrationsbeteende. Kemokinerna binder till specifika receptorer på cellmembranet och utlöser en signaltransduktion som leder till cellens respons. De kan också ha en roll i angiogenes, inflammation och sjukdomar som cancer.

Typerytium, också känt som Tripterygium wilfordii Hook F eller Lei Gong Teng på kinesiska, är ett kinesiskt medicinalväxt som har använts i traditionell kinesisk medicin för att behandla en rad sjukdomar, inklusive reumatoid artrit, psoriasis och systemiska lupus erythematosus (SLE). Extrakt från roten eller stjälken av växten används vanligtvis i form av kapslar, pulver eller te.

Den aktiva substansen i Typerytium är en klasse av föreningar som kallas diterpenoider, inklusive triptolide och celastrol. Dessa ämnen har visat sig ha immunosuppressiva, antiinflammatoriska och antitumöraktiviteter i laboratorieforskning.

Även om Typerytium har visat sig vara effektivt för vissa autoimmuna sjukdomar bör det användas med försiktighet på grund av potentialen för allvarliga biverkningar, inklusive lever- och njurskador, minskad fertilitet och fetma. Det rekommenderas att konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda Typerytium eller någon annan form av traditionell kinesisk medicin.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"Genfrekvens" refererar till sannolikheten eller andelen av en viss genvariant (alltså en variant av en given gen) inom en population. Genfrekvensen för en specifik genvariant kan variera mellan olika populationer, beroende på olika faktorer som migration, selektion och slumpmässig drift.

Genfrekvensen kan beräknas genom att räkna antalet individer som bär på en viss genvariant och dividera det med det totala antalet individer i populationen. Genfrekvenser används ofta inom genetisk forskning för att studera mönster av genetisk variation och släktskap mellan olika populationer.

Osteomyelitis är en infektion i ben- eller broskvävnaden, ofta orsakad av bakterier som når benet via blodomloppet eller direkt via ett sår eller skada på benet. Infektionen kan leda till att benvävnaden slås sönder och att benet till slut kan behöva amputeras ifall den inte behandlas tillräckligt snart och effektivt. Symptomen på osteomyelit kan inkludera smärta, rodnad, svullnad och varmtemperatur i det drabbade området, samt feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av osteomyelit består vanligen av antibiotika och ibland kirurgiskt avlägsnande av död vävnad.

Haplotyping är en metod inom genetiken som används för att bestämma den specifika kombinationen av gener och genvarianter (snipp) som är ärftliga tillsammans på samma kromosom. Varje individ har två kopior av varje kromosom, en från vardera förälder, och dessa kallas haplotyper. Genom att bestämma haplotypen kan man få information om vilka gener och genvarianter som ärvs tillsammans och hur de möjligen kan påverka varandra och leda till olika fenotyper eller sjukdomar. Haplotypning används bland annat inom forskning, medicinsk diagnostik och för att utveckla personligadiserade läkemedel (precision medicine).

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a type of immune response that becomes apparent several hours or days after exposure to an antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve the production of antibodies such as IgE. Instead, it involves the activation of T-cells (a type of white blood cell) and the release of cytokines, which can cause inflammation and tissue damage.

This type of hypersensitivity reaction is often seen in response to certain medications, chemicals, or other environmental antigens. Examples include contact dermatitis (e.g., poison ivy), some drug reactions (e.g., penicillin), and graft-versus-host disease. Treatment typically involves avoiding the offending agent and managing symptoms with topical corticosteroids, antihistamines, or other medications as needed.

... är en ledinflammation som visar sig genom att en eller flera leder svullnar upp och ömmar (artralgi), och som ... Benägenhet för att kunna få reaktiv artrit är ärftlig och kan därmed även vara återkommande. Tillståndet behandlas i vanliga ...
Praktisk Medicin - Artrit, icke bakteriell. Reaktiv artrit. Reiters Syndrom. (Autoimmuna sjukdomar, Reumatiska sjukdomar, ... Reiters syndrom är en typ av reaktiv artrit och är ett autoimmunt tillstånd som uppträder till följd av en infektion i en annan ...
I samband med, eller efter, infektion uppstår reaktiv artrit. Reaktiva ledinflammationer hör till gruppen seronegativa ... NSAID är standardbehandlingen, men vid mycket svåra fall kan behandlingen som vid reumatoid artrit förekomma. Ulcerös kolit och ...
Med reaktiv artrit avses artrit efter exempelvis operation eller vaccination. Infektiösa artriter kan uppkomma under sjukdomen ... Vid inflammation kan artrit uppstå som drabbar flera leder. Så kallade polyartriter innefattar reumatisk artrit, gikt, ... Medan artrit kännetecknas av inflammation, kännetecknas artros av nedbrytning. Artros är med andra ord mera en fråga om ... eller efteråt, så kallade postinfektiös artrit efter syfilis, meningokocker, med mera. ...
... ledbesvär i form av reaktiv artrit och IBS. C. jejuni är resistent mot ett antal penicillin och antibiotika och det generella ...
Som en följd av den aktuta sjukdomen kan ledbesvär, så kallad reaktiv artrit förekomma. Yersinia förekommer likt Salmonella ...
... ankyloserande pelvospondylit reumatoid artrit gikt reaktiv artrit. Hög kroppsvikt anses vara en kausal faktor bakom bildandet ...
Hon har bedrivit forskning om epidemiologiska och terapeutiska aspekter på reaktiv artrit samt behandling och prognos vid ... reumatoid artrit. Leirisalo-Repo, Marjatta i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0 (UVF, Finländska ...
... reaktiv artrit, Stills sjukdom, och septisk artrit. Andra vanliga orsaker är bursit, tendinopati, och synovit. Fysiska skador ... Artrit, eller ledinflammation, kan vara orsaken. Det finns flera olika slags artriter, däribland gikt, reumatoid artrit ( ...
Reaktiv artrit tillkommer hos 1 % av dem som har drabbats av Campylobacter-infektion, och Guillain-Barrés syndrom förekommer ...
Kvartspartiklarna har en reaktiv yta som ger upphov till inflammation och ärromvandling i luftvägarna, samt påverkar ... reumatoid artrit (ledgångsreumatism), samt för njurskada. Kunskapen om vid vilka lufthalter de olika hälsoriskerna uppträder är ...
... partiklarna har en reaktiv yta som ger upphov till inflammation och ärromvandling i luftvägarna, samt påverkar ... reumatoid artrit (ledgångsreumatism), samt för njurskada. Kunskapen om vid vilka lufthalter de olika hälsoriskerna uppträder är ...
En komplikation av infektionen kan vara ledbesvär (reaktiv artrit) och i sällsynta fall kan även en C. jejuni-infektion leda ...
... reaktiv artrit), eller spridning av bakterier till blodet (bakteriemi). Sjukdomen blir vanligtvis uppenbar 5-10 dagar efter ...
... gikt septisk artrit Pyrofosfatartrit Posttraumatisk artrit Sjukdomar som involverar 2-4 leder, Stills sjukdom Reaktiv artrit ... Ledinflammation (artrit) är ett samlingsnamn för ledsjukdomar med inflammationer som påverkar lederna, och som ofta ger ... Reiters sjukdom Sjukdomar som involverar fler än 4 leder, Reumatoid artrit (ledgångsreumatism) Behandling av artriter är byte ...
För att diagnostisera lunginflammationen gör oftast först ett CRP-test, där man mäter "c-reaktiv protein"-halten i blodet. ... Andra sjukdomar som pneumokockerna kan ge upphov till är ledinflammation, artrit, öroninflammation, otit, infektion i ...
Reaktiv artrit är en ledinflammation som visar sig genom att en eller flera leder svullnar upp och ömmar (artralgi), och som ... Benägenhet för att kunna få reaktiv artrit är ärftlig och kan därmed även vara återkommande. Tillståndet behandlas i vanliga ...
Artrit, icke bakteriell. Reaktiv artrit. Reiters syndrom. Monoartrit. Polyartrit. Oligoartrit.. ICD-10: M13 M02.9(=reaktiv ... Artrit i höftled: Tänk framförallt på reaktiv artrit.. Artrit i fotleder: Tänk framförallt på RA, sarkoidos. Bilaterala ... Reaktiv artrit visar artrit i stora/medelstora leder med rodnad (inte alltid), svullnad, värmeökning, vilovärk och smärta vid ... Hem / Behandlingsöversikter / Ortopedi / Artrit, icke bakteriell. Reaktiv artrit. Reiters syndrom. Monoartrit. Polyartrit. ...
Reaktiv artrit: se under gikt *Erysipelas: se under gikt. Kronisk form. *Reumatoid artrit: oftast positivt RF-test och/eller ... I enstaka fall kan även ses polyartikulärt perifert engagemang i fingerleder som kan likna såväl reumatoid artrit som Heberden- ...
... kan orsakas av autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit eller ankyloserande spondylit, infektion, eller exponering för ...
En relativt vanlig komplikation är ledbesvär (reaktiv artrit). Systembolaget trollhättan överby öppettider ...
En relativt vanlig komplikation är ledbesvär (reaktiv artrit).. Diagnostik och behandling. Diagnos ställs genom att bakterierna ...
Mg har också rapporterats vid epididymit, prostatit, reaktiv artrit och konjunktivit men studier saknas. ...
Reaktiv artrit visar artrit i stora/medelstora leder med rodnad (inte alltid), svullnad, värmeökning, vilovärk och smärta vid ... Reiters sjukdom är en reaktiv artrit med uretrit och konjunktivit, men ofta även irit. O prisa högt herrens namn vår gud ... Reaktiv artrit eller Reiters syndrom, brukar föregås av en infektion som orsakas av bakterier, till exempel Chlamydia ... Reaktiv artrit/Reiters syndrom ( Och följaktligen kan "abnormaliteter", patologier manifestera sig i olika sjukdomar, vilket är ...
Tidningen Reuma 2/2017 Text: Riitta Tuompo Hos de flesta som insjuknar i reaktiv artrit försvinner symptomen inom några veckor ...
Artrit, icke bakteriell, Gikt och -Reumatoid artrit detta kapitel. Orsak Trauma, artros, reaktiv artrit (infektiösa tillstånd i ... reumatoid artrit, pseudogikt, pyrofosfatartrit, sarkoidos (ovanligt). Artrit i knäled: Tänk främst på borrelia (Lyme artrit - ... tarmar, genitalt, luftvägar, fästingbett), septisk artrit, psoriasisartrit (kan förekomma även utan hudmanifestationer), ... Artrit i knäled: Tänk främst på borrelia (Lyme artrit - ofta migrerande), pyrofosfatartrit, reaktiv artrit. ...
kavovarus (inspektion), plattfot (inspektion), reumatoid artrit (anamnes, inspektion). [1]. Behandling. Minska ledrörelser med ...
Reaktiv artrit *Osteomyelit *Ganglion *Osteokondrit *Mjukdelstumör *Skelettumör *Nacke/. rygg *Trauma/. kontusion halsrygg ...
Reaktiv artrit *Reumatisk feber. *Sjögrens syndromRev. *SLE och graviditet. *Spondylartropatier hos vuxna ...
Reaktiv artrit reumatism. *Regnbågsfiske riddarhyttan. *Justeringsmannen 6. Flyg- och rymdteknik - sv.LinkFang.org. Rymdteknik ...
Reaktiv artrit reumatism. *Njurmedicin norrköping. *Butik italiano uzice. Köp frimärken, kuvert och förpackningar med porto ...
p,Inom reumatologin har fokus legat på reumatoid artrit (RA) medan psoriasisartrit (PsA) har hamnat i skymundan. Något som ... Inom reumatologin har fokus legat på reumatoid artrit (RA) medan psoriasisartrit (PsA) har hamnat i skymundan. Något som delvis ... En reaktiv artrit, ReA, är en steril ledinflammation till följd av en infektion som inte finns i själva leden men på ett annat ... Inom reumatologin har fokus legat på reumatoid artrit (RA) medan psoriasisartrit (PsA) har hamnat i skymundan. Något som delvis ...
Orsaker och symptom på reaktiv artrit hos barn, metoder för att behandla sjukdomen. ...
Cryopyrin-associerade periodiska syndrom (CAPS) omfattar en grupp sällsynta autoinflammatoriska sjukdomar som inkluderar familjärt köldauto...
Känslan är vad man kallar, reaktiv. Den föregående händelsen kan ha varit, eller har lett till, en förnimmelse, upplevelse ... Artrit.. *Evans upptäcker Asperger. *Della har DLD. Vad e de?. *Min kompis har-serien ...
... eller oligoartrit samt daktylit lokaliserade till nedre extremiteterna bör föranleda misstanke om reaktiv artrit. Som regel ... Reaktiv artrit (ReA) - Anamnes och klinik med mono- ... Reaktiv artrit på eMedicine. ICD-10. M 02.9 - Reaktiv artrit ( ... Behandling av reaktiv artrit. Antibiotikabehandling för infektionen har i sig ingen effekt på ledsymtomen vid reaktiv artrit. ... Reaktiv artrit (ReA). Reaktiv syftar på att patienten nyligen genomgått en mikrobiell infektion i tarm eller urogenitalt. Via ...
Ved udredning af reaktiv artrit, hvor infektiøst agens ikke er kendt, kan R-nr. 318 reaktiv artrit efter tarminfektion ( ... De fleste tilfælde af reaktiv artrit, som er associeret med Salmonella, formodes at være forårsaget af disse serotyper. Andre ... Serologi, Artrit Laboratoriet. T. 3268 8600. F. 3268 3148. @. [email protected]. Telefontid: Mandag-torsdag kl. 8.00-15.30 Fredag ...
Reaktiv artrit (efter infektion) Artros-artrit (akut artrit, ibland på grund av överaktivitet i …. Orsak Reaktiv artrit är en ... Reaktiv artrit. Akut sarkoidos. Artralgi vid viros. Borrelia-artrit. Gonokocksepsis. Stefan einhorn hemsida ... Reaktiv artrit. Akut sarkoidos. Artralgi vid viros. Borrelia-artrit. Gonokocksepsis. Huvudsakligen polyartriter (> 4 leder) ... förhöjd CRP, feber,. Reaktiv artrit (ReA).. Då finns det smärtor i lederna och deras förändringar, som liknar de ovan beskrivna ...
... reaktiv artrit (Reiter), gikt och andra kristallartriter; Borrelia-artrit, hemartros, trauma, malignitet, infektiös artrit. ... Polyartrit: Ospecificerad polyartrit, psoriasisartrit, seronegativ artrit (spondylartrit), reaktiv artrit, SLE, sklerodermi, ... Reumatoid artrit (RA) är en kronisk, symmetrisk, erosiv synovit (polyartrit) av perifera leder (i.e. handleder, MCP, MTPs). RA ... används i första hand vid misstanke om inflammatorisk systemsjukdom och juvenil idiopatisk artrit. Annat: SR, CRP och andra ...
Hos framför allt vuxna kan följdsjukdomar i form av ledsmärtor (reaktiv artrit) eller knölros förekomma. Ledsmärtan kan bestå i ...
Infektionen kan leda till komplikationer, exempelvis till reaktiv artrit - en immunologisk reaktion som ger ledvärk och feber ...
Män som inte behandlar sin klamydia riskerar att drabbas av bitestikelinflammation, urinrörsinflammation och reaktiv artrit ( ...
... enteropatisk artrit. (inflammatorisk tarmsygdom), reaktiv artrit efter en infektion og uspecifik SpA. (symptomer på SpA uden at ... C-reaktiv Protein (CRP) : En markør til at måle størrelse af betændelse (infektion/inflammation).. Delphi-panelet: En gruppe på ... Spondyloartrit: Fællesbetegnelse for morbus Bechterew, psoriasis artrit, ...
Reaktiv artrit *Behandling av reaktiv artrit. *Symtom vid reaktiv artrit. *Undersökning och diagnostisering av reaktiv artrit ...
Artrit: rodnad och ömmande över led(er), ömmande vid axiell kompression.. *Cellulit: mer diffus rodnad och svullnad. ...
Reaktiv artrit reumatism. *Almi nord luleå. *Mun anatomi svenska. 2021-03-16 · Du hade inte trott att dessa kändisar fyller 50 ...
En reaktiv artrit, ReA, är en steril ledinflammation till följd av en infektion som inte finns i själva leden men på ett annat ... Med de nya norska läkemedelspriserna kan fem patienter med reumatoid artrit behandlas för samma pris som en patient med Humira ... vid behandling av reumatoid artrit, ankyloserande spondylit, psoriasisartrit, Crohns sjukdom, ulcerös kolit och psoriasis. ...
reaktiv artrit reumatism. sociala avgifter arbetsgivare. svalg anatomi. initial 5 letters crossword clue. *svc ...
En färglös fast, är det relativt icke reaktiv. Det är icke toxiskt och fri från biverkningar. Detta är ett naturligt komplement ... Den bekämpar de mer uppenbara tecken på inflammation också som artrit och andra gemensamma villkor och har hjälpt människor så ... Alfa-liposyra har både svavelatomer och karboxylgrupper i sin kemiska struktur, vilket gör den till en mycket reaktiv förening ... Oxidativ stress ökar under åldringsprocessen, vilket resulterar i antingen ökad produktion av reaktiv syre (Ros) eller minskat ...
  • Uveit kan orsakas av autoimmuna sjukdomar som reumatoid artrit eller ankyloserande spondylit, infektion, eller exponering för toxinerMen i många fall är orsaken okänd. (sjukdomarna.se)
  • Att Ann-Kristin Reiter är multisjuk och har all sin sociala trygghet i Salems kommun Reumatiska sjukdomar · Bältros · Fibromyalgi · Ledgångsreumatism · Reumatoid artrit · Huvudvärk · Artros · Reiters sjukdom. (netlify.app)
  • Nydebuterad inflammatorisk reumatisk sjukdom (ex.v. psoriasisartrit, reumatoid artrit, ankylorerande spondylartrit) bör bedömas av reumatolog. (praktiskmedicin.se)
  • Inom reumatologin har fokus legat på reumatoid artrit (RA) medan psoriasisartrit (PsA) har hamnat i skymundan. (netdoktorpro.se)
  • Den tillhör de inflammatoriska ledsjukdomarna och per definition gruppen spondylartrit, men det föreligger i vissa fall även likheter med reumatoid artrit. (netdoktorpro.se)
  • Misstänks på förhand septisk artrit skall remiss ske akut och ledpunktion utföras på sjukhus. (praktiskmedicin.se)
  • Tänk framförallt på borrelia (Lymeartrit - ofta migrerande), pyrofosfatartrit, reaktiv artrit. (praktiskmedicin.se)
  • Artrit i knäled: Tänk främst på borrelia (Lyme artrit - ofta migrerande), pyrofosfatartrit, reaktiv artrit. (praktiskmedicin.se)
  • Reaktiv artrit/Reiters syndrom ( Och följaktligen kan "abnormaliteter", patologier manifestera sig i olika sjukdomar, vilket är väldigt överraskande för patienterna. (netlify.app)
  • Reiters syndrom (inflammatorisk bindvävssjukdom med artrit, 24 apr 2020 Sjukdom i blod och blodbildande organ. (netlify.app)
  • Reaktiv artrit är en ledinflammation som visar sig genom att en eller flera leder svullnar upp och ömmar (artralgi), och som inträffar 4-8 veckor efter bakteriell infektion. (wikipedia.org)
  • Artrit, icke bakteriell. (praktiskmedicin.se)
  • Hem / Behandlingsöversikter / Ortopedi / Artrit, icke bakteriell. (praktiskmedicin.se)
  • Tidningen Reuma 2/2017 Text: Riitta Tuompo Hos de flesta som insjuknar i reaktiv artrit försvinner symptomen inom några veckor, men ibland kan de kvarstå i av S Lagerbratt · 2015 - Det finns många olika sorters sjukdomar som kan drabba mag-tarmkanalen, till exempel gastrit, kolit och gastroenterit. (netlify.app)
  • Reaktiv artrit visar artrit i stora/medelstora leder med rodnad (inte alltid), svullnad, värmeökning, vilovärk och smärta vid belastning. (praktiskmedicin.se)
  • Artrit i leder runt bröstbenet (costosternala-, sternoklavikulära leder, liksom led mellan manubrium och sternum) tyder på spondylartrit. (praktiskmedicin.se)
  • Anamnes och klinik med mono- eller oligoartrit samt daktylit lokaliserade till nedre extremiteterna bör föranleda misstanke om reaktiv artrit (ReA). (netdoktorpro.se)
  • Ved udredning af reaktiv artrit, hvor infektiøst agens ikke er kendt, kan R-nr. 318 reaktiv artrit efter tarminfektion (asymmetrisk oligoartrit) - kombinationsanalyse anvendes. (ssi.dk)
  • Orsak Reaktiv artrit är en aseptisk immunologisk reaktion på infektiöst agens, t ex infektioner i. (netlify.app)
  • Infektionen kan leda till komplikationer, exempelvis till reaktiv artrit - en immunologisk reaktion som ger ledvärk och feber eller irritabel tarm. (umbraco.io)
  • Reaktiv artrit är en ledinflammation som visar sig genom att en eller flera leder svullnar upp och ömmar (artralgi), och som inträffar 4-8 veckor efter bakteriell infektion. (wikipedia.org)
  • Reaktiv syftar på att patienten nyligen genomgått en mikrobiell infektion i tarm eller urogenitalt. (netdoktorpro.se)
  • C-reaktiv Protein (CRP) : En markør til at måle størrelse af betændelse (infektion/inflammation). (fysbechterew.dk)
  • Fællesbetegnelse for morbus Bechterew, psoriasis artrit, enteropatisk artrit (inflammatorisk tarmsygdom), reaktiv artrit efter en infektion og uspecifik SpA (symptomer på SpA uden at kunne rubriceres under de fire førnævnte sygdomme). (fysbechterew.dk)
  • Symtomutvecklingen kan vara allt … Denna kan visa subperiosteala abscesser och vätska i angränsande led vilket kan tyda på septisk artrit [1] (se Septisk artrit (barn)) Normalt inläggning vid misstanke även vid normala prover Intravenös antibiotika i 4-dos efter att odlingar är tagna 60 % av infekterade vuxna får ledsymtom, karakteristiskt i form av akut debuterande polyartralgi/polyartrit i metakarpofalangeal- och proximala interfalangealleder i händerna. (netlify.app)
  • Via immunologiska fjärrmekanismer startas en sekundär/reaktiv aseptisk inflammation i en eller ett par leder. (netdoktorpro.se)
  • Det har beräknats att upp till 15 procent av dem som drabbats av infektioner med ovan nämnda agens utvecklar reaktiv artrit inom en fyraveckorsperiod. (netdoktorpro.se)
  • 8 % av infekterade barn utvecklar en asymmetrisk oligoartikulär artrit med knäleder som vanligaste lokalisation. (netlify.app)
  • Septisk artrit kan vara mycket snarlik gikt (smärta, rodnad, lokal inflammation, utgjutning i leden). (netlify.app)
  • Män som inte behandlar sin klamydia riskerar att drabbas av bitestikelinflammation, urinrörsinflammation och reaktiv artrit (inflammation i leder och eventuellt i urinrör och ögon). (bbproducts.se)
  • BAKGRUND Juvenil idiopatisk artrit (JIA) är den vanligaste inflammatoriska ledsjukdomen hos barn och den kliniska bilden är heterogen. (netlify.app)
  • Reaktiv artrit hos barn mot bakgrund av akut respiratorisk virusinfektion kan också utvecklas efter ett tag efter angina eller enkel faryngit. (netlify.app)
  • Efter den akuta fasen så utvecklas i de flesta fall ledinflammation av När det talas om barnreumatism menas juvenil idiopatisk artrit (JIA) som tidigare kallades Akut uveit, förekommer framför allt hos barn med entesitrelaterad artrit och den ger symtom (röda ögon, ögonsmärta och ljuskänslighet). (netlify.app)
  • Artrit: rodnad och ömmande över led(er), ömmande vid axiell kompression. (orto.nu)