Artrografi
Triangulärt fiberbrosk
Synovialcysta
Skulderdislokation
Ledband
Skulderled
Höftledsdislokation, medfödd
Pneumoradiografi
Höftledspanna
Rotatorkuff
Johexol
Höftled
Jotalamatmeglumin
Lårbenshuvud
Ledsjukdomar
Skuldra
Ledinjektioner
Magnetisk resonanstomografi
Teknetium Tc 99m-medronat
Magnetisk resonanstomografi, inteventionell
Senskador
Ledbrosk
Bristning
Sensitivitet och specificitet
Kontrastmedel
Kolloider
Handled
Datortomografi
Cementering
Subtraktionsteknik
Indiumradiosotoper
Prediktivt värde av tester
Proteslossning
Smärta
"Artrografi" er en medisinsk begrep som refererer til en undersøkelse av en artrose (ledd) ved hjelp av røntgen og kontrastvæske. Kontrastvæsken injecteres i leddet for å gjøre det tydeligere på røntgenbildet, slik at artrosen eller skader på leddets bløte strukturer kan identifiseres bedre.
Den vanligste type artrografi er en "konvensjonell artrografi", som innebærer bruk av røntgenstråling og kontrastvæske. Der er også en type kalled "magnetisk resonansartrografi" (MRA), som ikke bruker røntgenstråling, men i stedet en magnetresonanstomograf (MRI)-scanner for å ta bilder av leddet med kontrastvæske.
Artrografi kan være nyttig for å diagnostisere og planlegge behandling for en rekke forskjellige leddproblemer, inkludert artrose, meniskskader, ligamentskader og andre skader på bløte strukturer i leddet.
"Triangulära fiberbrusk" är ett ortopediskt begrepp som ofta används för att beskriva en typ av skada eller tillväxt i ledkapseln, vanligtvis i knäleden. Det är en liten, triangulärt formad vävnadsstruktur som består av kollagena fibrer och kan bildas som ett resultat av en skada eller överbelastning på leden.
Triangulära fiberbrusk har ofta sitt ursprung i den posteriort laterala hörnet av knäskålens ledyta, där det är beläget under lateral menisken och lateral kapseln. Det kan orsaka smärtor, stelhet och begränsad rörlighet i knät, särskilt vid flexion och rotation.
Det är värt att notera att det finns också en annan typ av fiberbrusk som kallas "cylindrisk fiberbrusk", som kan bildas på motsvarande plats på den mediala sidan av knäskålen. Båda typerna av fiberbrusk kan behandlas konservativt med hjälp av vila, fysioterapi och smärtlindrande läkemedel, men i vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna eller reparera den skadade vävnaden.
Arthroscopy är en kirurgisk procedur där ett smalt, belyst teleskop (arthroscope) införs in i en led via en liten incision. Proceduren utförs vanligen under lokalbedövning eller narkos.
Genom att använda arthroscopen kan kirurgen se in i leden, undersöka skador och utföra vissa typer av reparations- eller korrektivbehandlingar. Detta görs vanligen genom ytterligare en liten incision där små instrument introduceras för att behandla problemet.
Arthroscopy används ofta för att diagnostisera och behandla olika ledsskador, såsom meniska skador, ledbandsskador och ledinflammationer.
En synovialcysta är en cysta som bildas i ledband eller capsul (slenv) kring en led. Den består av synovialvävnad, det vill säga samma typ av vävnad som leder och ledband har. Synovialcystor är vanliga vid degenerativa ändartsjukdomar som artros, då de ofta bildas i capsulen kring en led på grund av ökad tryck i ledvätskan. De kan också uppstå efter skada eller sjukdom i ledband eller capsul.
Synovialcystor är vanligen smärtlösa, men de kan orsaka besvär om de pressar på nerver eller blodkärl i närheten. I vissa fall kan de också öka risken för komplikationer som infektion eller ledskada. Diagnos ställs vanligen genom klinisk undersökning och bilddiagnostik, såsom röntgen, ultraljud eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan bestå av vila, smärtstillande medel, fysioterapi eller i vissa fall operation.
Ioxaglat är ett jodbaserat, lågosmolalt, icke-ioniskt kontrastmedel som används vid angiografi och andra radiodiagnostiska undersökningar för att förbättra synligheten av blodkärl och andra strukturer. Det är en typ av gadoliniumförening som verkar genom att kortvarigt påverka T1-relaxationstiden i vävnader, vilket resulterar i ett ökat signalintensitet på T1-viktade magnetresonansavbildningar. Ioxaglat elimineras främst via njurarna och bör inte användas hos patienter med nedsatt njurfunktion eftersom det kan leda till kontrastmedelsnefropati.
En skulderdislokation (latin: luxatio humeri) inträffar när huvudet på överarmsbenet (humerus) slutar ligga i skulderbladets (scapula) ledpanna, vilket resulterar i en fullständig eller delvis avskiljning av leden. Detta orsakas oftast av ett trauma eller olycka som utövar kraft på armens led, till exempel vid en fall på utsträckt arm eller en direkt träff på skuldern. Skulderdislokationer kan vara antingen framåtriktade (framskjutande) eller bakåtriktade (baksprång), beroende på vilket håll huvudet på överarmsbenet har rört sig. Vid en skulderdislokation kan det finnas skador på muskler, senor, nerver och blodkärl i området, och det är viktigt att söka omedelbar medicinsk vård för att undvika komplikationer och få rätt behandling så snart som möjligt.
"Ledband" er en fremdeles brukt betegnelse for en smertefølelse i halsen og nakken, oftest karakterisert ved et trykkende eller indespærret skipperi. I medicinsk sammenheng vil mange nå mer præcist beskrive dette som "cervicogen halspine smerte" eller "musculoskeletal nakkesmerte". Disse betegnelser understreger at smerten har sin opprinnelse i muskler, senevar og ledd i hals- og nakkeområdet.
Det er viktig å undersøke og behandle underliggende årsaker til smerten, som kan inkludere overbelastning, feilholdninger eller traumer. Behandlingen kan omfatte fysioterapi, smertestillende medisiner, relaksasjonsteknikker og endelig hvis nødvendig, intervensjonelle behandlingsformer som infiltrering av lokalbedøvelse eller steroider.
'Skulderled' (i engelsk: 'shoulder joint') er den del af kroppen hvor overarmsknoglen (humerus) articulerer med det akromiale endestykke på skulderbladet (scapula) og koracoidprocessen. Skulderleddet er en kugle- og parringsled, der giver armen en stor rækkevidde af bevægelse i alle retninger. Ledhovedet (humerus' hoved) er ovalt og passer ind i en lav, bred skålformet fremspring på skulderbladet kaldet glenoidkrogen. For at mindske friktion mellem ledfladerne under bevægelse er de dækket af et lag af synovialmembran og bliver holdt sammen af en ring af stærkt, fibrosus væv kaldet ledkapslen. Derudover forstærkes ledhovedet yderligere med to bånd, det transverse ligament og det glenohumerale ligament.
Höftskada är ett samlingsbegrepp för skador eller sjukdomar som drabbar höftleden, den led som sitter mellan lårbenet och bäckenet. Det kan handla om såväl traumatiska skador, som orsakas av exempelvis ett fall eller en trafikolycka, som degenerativa sjukdomar, som artros (led Degenerativ ledsjukdom) eller osteoarthritis. Andra vanliga orsaker till höftskador innefattar bursit (inflammation i ledpåsen), tendinit (inflammation i senan) och muskelskador.
Symptomen på en höftskada kan variera beroende på vilken typ av skada eller sjukdom det rör sig om, men de vanligaste symptomen innefattar smärta, stelhet, svullnad och/eller nedsatt rörlighet i höften. I vissa fall kan även feber förekomma, särskilt vid infektioner i höftleden.
Om du tror att du har drabbats av en höftskada är det viktigt att du söker medicinsk vård så snart som möjligt. Ditt läkare kommer att kunna ställa en diagnos och ge dig behandlingsförslag, vilket kan innefatta vila, smärtstillande medel, fysioterapi eller i vissa fall operation.
Medfött höftledsdislokation (acetabular dysplasia eller developmental dysplasia of the hip (DDH)) är ett tillstånd där barnets höftledskula (femurhuvud) inte sitter rätt i ledpannan (acetabulum) i bäckenet. Detta kan vara på grund av att bäckenet är underutvecklat eller att höftledskulan är överdimensionerad jämfört med ledpannan.
Detta tillstånd kan variera från milda fall där höftleden kan reduceras spontant, till allvarliga fall där höftleden inte kan reduceras utan kirurgisk behandling. I allvarliga fall kan det leda till onormal påverkan på bäckenet och ländryggen, som i sin tur kan orsaka smärta och rörelsebehinderande symptom under uppväxten och även senare i livet.
Medfött höftledsdislokation behandlas vanligen med en kombination av positionering, stödjande bandage eller splintar, fysisk terapi och i vissa fall kirurgi. Behandlingen bör ges så tidigt som möjligt för att undvika påtagliga skador på ledstrukturen och för att underlätta en normal utveckling av höftleden.
En pneumoradiografi, även kallat bröst- eller lungradiografi, är ett röntgenundersök av lungslingan och hjärtat. Det används för att diagnostisera olika sjukdomar som påverkar lungorna och mediastinum, till exempel lunginflammation, pneumoni, lungcancer, hjärtsjukdomar och annat. Under undersökningen får patienten stå upp eller ligga ner medan en röntgenstråle skickas genom bröstkorgen och registreras på en film eller digitalt.
'Höftledspanna' (i medicinska sammanhang ofta benämnt som 'hipskada') är ett samlingsbegrepp för skador, sjukdomar eller andra tillstånd som påverkar höftleden och kan orsaka smärta, stelhet och/eller funktionsnedsättning. Det kan exempelvis bero på artrit, bursit, labrumskada, muskulära skador eller ledutslitning (coxartros). För att korrekt diagnostisera höftledspanna behövs ofta en kombination av klinisk undersökning, bilddiagnostik och ibland även laboratoriemässiga tester. Behandlingen kan bestå av mediciner, fysioterapi, livsstilsförändringar och i vissa fall operation.
Rotatorcuff är ett samlingsnamn för fyra muskel-senefasta bänder (supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis) i axelregionen som hjälper till att stabilisera skulderbladet och armbågsbenets rörelser. Dessa muskler roterar och flyttar skulderbladet för att möjliggöra olika positioner och rörelser i axelleden, såsom lyfta upp och vrida armarna. Rotatorcuffens tendoner fäster på överarmsbenets (humerus) yta och kan bli skadade eller inflammerade, vilket kan orsaka smärta och begränsad rörlighet i axeln.
Johexol är ett kontrastmedel som används vid olika slags bilddiagnostiska undersökningar, till exempel datortomografi (CT) och angiografi. Det består av en lösning med jod som absorberas av kroppen och gör blodet synligt på röntgenbilder, vilket underlättar att urskilja olika strukturer i kroppen. Johexol är ett icke-ioniskt kontrastmedel, vilket innebär att det inte deltar i kemiska reaktioner i kroppen och därför anses vara mindre irriterande för blodkärlen än vissa andra typer av kontrastmedel.
'Handledsskador' er en samlebetegnelse for skader på hænder og fingre. Disse skader kan variere meget i alvorlighed, fra smallere sår og småfrakturer til alvorlige frakturer, tendonskader, nerveskader eller amputationer.
Handledsskader kan opstå som følge af mange forskellige typer ulykker, herunder arbejdsulykker, husholdningsulykker, sportsrelaterede ulykker og trafikulykker. Nogen gange kan handledsskader også være relateret til andre medicinske tilstande, såsom arthritis eller carpal tunnel syndrom.
Behandlingen af handledsskader varierer alt efter skadens art og alvorlighed. Lidt alvorlige skader kan ofte behandles med hvile, is, kompression og højde (RICE-behandling), mens mere alvorlige skader kan kræve kirurgisk indgreb, fysioterapi eller anden rehabilitering.
I alle tilfælde er det vigtigt at søge medicinsk behandling straks efter en handledsskade, da tidlig behandling kan hjælpe med at forbedre prognosen og forebygge komplikationer.
Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.
Jag kan hjälpa dig att finna information om whats called "Jotalamid Meglumine" istället för "Jotalamatmeglumin", eftersom jag inte har hittat någon medicinsk definition eller information relaterad till "Jotalamatmeglumin".
Jotalamid Meglumine är ett diuretiskt läkemedel som används för att behandla ödem och högt blodtryck. Det är en kombination av två substanser: jotalamid och meglumin. Jotalamid fungerar genom att blockera absorptionen av salt och vatten i njurarna, vilket hjälper till att minska ödem och sänka blodtrycket. Meglumin är en komponent som hjälper till att förbättra lösligheten och biologiska egenskaperna hos jotalamid.
Det är viktigt att notera att användning av Jotalamid Meglumine ska ske under läkars vård och övervakning, eftersom det kan ha biverkningar och kontraindikationer.
Metatarsophalangeal led (MTP-led) är den joint som sitter mellan metatarsalbenen (de långa benen i fotens mitt) och falangen (de smala benen i tårna). Detta är en vanlig plats för artrit och andra smärtsamma tillstånd. MTP-leden är den del av foten där stortån möter foten, och det är också den led som drabbas av hallux valgus eller "vanlig" bursitis.
Lårbenshuvud, på latin "caput femoris", är den del av lårbenet (femur) där det articulerar med höftleden. Det är en kulaformad ledyta som sitter uppåt och bakåt på lårbenet och passar in i höftledens skålformade ledpanna, acetabulum. Lårbenshuvudet är omgivet av brosk, så kallat ledbrosk ("cartilago articularis"), som dämpat slid mellan lårbenshuvudet och höftbenet (os ilium).
En höftledsdislokation är ett tillstånd där huvudet (femurhuvudet) av lårbenet (femur) har skiljts ur sin normala plats i ledpannan (cotyloidkaviteten) i höftbenet (os coxa). Detta kan orsakas av en olycka, som exempelvis ett fall eller ett trauma under en trafikolycka. Symtomen på en höftledsdislokation kan inkludera stark smärta, svullnad och oförmåga att röra benet. Behandlingen av en höftledsdislokation kräver vanligtvis omedelbar medicinsk vård och reduktion (omplacering) av lårbenets huvud tillbaka till dess normala position i ledpannan. Efter reduction kan en behandlings- och rehabiliteringsplan behövas för att återställa rörligheten och styrkan i höftleden.
"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.
Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.
Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.
'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.
Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.
En ledinjektiон är en procedur där läkemedel, lokalbedövningsmedel eller andra substanser injiceras direkt in i en led (gångjärn). Detta görs vanligtvis för att lindra smärta, reducera inflammation eller öka rörligheten i den berörda leden. De kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador, till exempel artrit, bursit, tennis elbow eller skador på senor och ligament. Injektionen utförs vanligtvis av en läkare, sjukgymnast eller annan medicinsk specialist.
Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.
Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.
MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.
"Ljumske" är ett adjektiv som används på svenska för att beskriva en smärta eller obehaglig känsla av köld i kroppen. Det finns inget direkt motsvarande medicinskt begrepp med ordet "ljumske", men det kan vara relaterat till saknad av termoreglering, perifert blodflöde eller neuropati. I en medicinsk kontext kan smärtan och obehaget beskrivas som "cold-induced pain" eller "cold-sensitive neuropathy".
Teknetium Tc 99m-medronat är ett radiomärkt leukocyttagent, vilket används inom medicinen för att diagnostisera och lokalisera infektioner i kroppen. Preparatet innehåller en radioaktiv isotop av teknetium, Tc 99m, som är kopplad till medronat, ett ämne som attraherar vita blodkroppar (leukocyter).
När Teknetium Tc 99m-medronat injiceras i patienten cirkulerar det runt i kroppen och accumuleras i områden med högre koncentration av leukocyter, som ofta är fallet vid infektioner. Genom att använda en gammakamera för att ta bilder av den radiaktiva strålningen kan läkaren sedan lokalisera och bedöma omfattningen av eventuella infektioner.
Det är viktigt att notera att användning av Teknetium Tc 99m-medronat bör ske under kontroll av en kvalificerad läkare, eftersom det innebär exponering för radioaktiv strålning.
Interventionell Magnetresonanstomografi (iMRT) är en typ av medicinsk undersökningsmetod som kombinerar två tekniker: magnetresonansångringsskanning (MRI) och minimalinvasiva ingrepp. I kontrast till den traditionella MRT-skanningen, där endast bilder tas, görs under en iMRT-undersökning små interventioner, ofta under direkt visuell vägledning av realtidsbilder från MRI-skannern.
iMRT används ofta inom områden som neuroradiologi, radiologi och kardiologi för att utföra biopsier, termoablationsbehandlingar (för att förstöra abnormalt vävnad med värme eller kyla), dräneringar och andra minimalinvasiva procedurer. Denna metod ger läkaren möjlighet att se strukturen hos kroppsvävnader i hög detaljnivå under ingreppet, vilket kan leda till mer exakt diagnostisering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att interventionell MRT fortfarande är en relativt ny teknik och kräver speciell utbildning och kompetens från den som utför proceduren, samt specialdesignade instrument och utrustning för att garantera patientens säkerhet och effektivitet under undersökningen.
"Senskada" er en medisinsk term som refererer til skader på de sensoriske nervesystemet, som styrer våre sansefunksjoner slik som høring, syn, smak, berøring og løyndelse. Disse skadene kan føre til forstyrrelser i evnen til å oppfatte en eller flere av disse sansemessige stimuli. Senskadene kan være forårsaket av mange forskjellige faktorer, inkludert skader, sykdommer, infeksjoner, eksponering for toksiner og narkotiske stoffer, og degenerative tilstander. Symptomene på senskador kan variere mye, men de kan inkludere smerte, formyndring, kvalme, høreløshet, blindhet, forstyrret smak eller løyndelse, og andre forstyrrelser i sansefunksjonen. Behandlingen av senskador vil avhenge av den underliggende årsaken og kan inneholde medisinsk behandling, terapi, kirurgi eller rehabilitering.
'Ledbrosk' er en medisinsk term som refererer til en skade på ledbåndene i et led. Ledbåndene holder knoklene sammen og hjælper med at styre bevægelsen i leddene. En ledbroskskade kan variere fra en let distorsjon, hvor ledbåndet er overstrakt eller smallt, til en alvorlig skade, hvor ledbåndet er delvis eller helt revnet.
Ledbroskskader forekommer oftest i fødderne, hænderne, knæene og anklerne, særligt i forbindelse med sports- eller arbejdsrelaterede aktiviteter, som involverer hurtige bevægelser, skiftende retninger eller stød. Symptomer på en ledbroskskade kan inkludere smerte, svelling, blåt og/eller lyslæsioner, hævede knogler og/eller manglende rørelse i det skadede led. Behandlingen af en ledbroskskade kan variere alt efter alvorheden og omfatte hvile, kompressering, is, opdræt (RICE), fysioterapi, immobilisering eller i værste fald kirurgi.
"Bristning" er en medisinsk betegnelse for den s situation der oppstår når livmoderen ("matrisa") ikke korrekt formes seg rundt barnet under graviditeten. Dette kan føre til at livmoderen brister, hvilket kan være livstruende for both mor og barn. Bristninger kan skje sent i graviditeten, ofte i slutten av den tredje trimesteren eller under fødselen.
Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp hvis du tror du har en bristning. Symptomene kan inkludere plutselige bukpiner, blodgir, trykk i underlivet og/eller smerter i skjenken. Behandlingen vil typisk involvere kirurgiske ingrep som f.eks. en cesarean-fødsel for å redusere risikoen for komplikasjoner.
'Knäskada' är ett allmänt begrepp som kan omfatta olika typer av skador på knäleden eller knäet. Det kan exempelvis röra sig om:
1. Senor och ligamentbristningar/-skador: Detta innebär skador på de band som håller knäets ben i rätt position. Exempel på detta är framför allt korsbandet, men också andra ligament kan drabbas.
2. Meniskskada: I knäleden finns det två skivformade kroppar, menisken, som agerar som en form av amortisering mellan lårbenet och skenbenet. En skada på denna struktur kan orsaka smärta och svullnad i knät.
3. Broskskador: Brosket i knäleden, chondrom, kan skadas till följd av exempelvis en stark påfrestning eller en olycka. Detta kan leda till smärta och sämre rörlighet i knät.
4. Knäledsinflammation: Också känd som bursit, är en inflammation av den lilla säckformade vätskefyllda kapseln (bursan) som finns mellan olika delar av knät. Detta kan orsaka smärta och svullnad i knät.
5. Broskfrakturer: I vissa fall kan brosket i knäleden spricka eller skadas, vilket kallas för en broskfraktur. Denna typ av skada är vanligare hos barn och ungdomar än hos vuxna.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en knäskada, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.
Tibiala menisken, ofta bara kallade "meniscus", är halvmånformade skivar av broskvävnad i knäleden. De två méniskerna i varje knä, den mediale (inre) och laterala (yttre), delar upp knäledsgropen mellan lårbenet (femur) och skinnet (tibia). Ménisken har flera funktioner, bland annat att dämpa stötar, fördela trycket och leda synovialvätskan i knäleden. Den tibiala ménisken är mer rörlig än den översta, femurala méniskan. Skador på ménisken, såsom skållningar eller trasigheter, är vanliga orsaker till smärta och funktionsnedsättning i knäet.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.
'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.
Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.
Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.
I en medicinsk kontext är en kolloid en heterogen blandning av två olika faser, där ena fasen består av mycket små partiklar som är jämnt fördelade i den andra fasen. Kolloider har vanligtvis en partikelstorlek mellan 1 och 1000 nanometer i diameter.
Exempel på medicinska användningar av kolloider inkluderar:
* Kolloidala lösningar som används för att ersätta vätske- och elektrolytbalansen i kroppen, till exempel vid dehydrering eller blodförlust.
* Kontrastmedel som används under bilddiagnostiska undersökningar såsom datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRI). Dessa kolloider består av små partiklar som innehåller järn, gadolinium eller barium, vilka kan absorbera röntgenstrålning eller magnetfält för att skapa kontrast i bilderna.
* Nanopartikelbaserade läkemedel som används för att transportera läkemedel till specifika målceller i kroppen, till exempel cancerceller. Dessa kolloider kan designas för att interagera med specifika receptorer på cellmembranet och frisätta läkemedlet när de når sitt mål.
Det är värt att notera att kolloider kan vara stabila eller instabila, beroende på hur de har preparerats och vilka komponenter de innehåller. Instabila kolloider tenderar att aggregera över tid, vilket kan leda till separation av faserna och minskad effektivitet.
I'm happy to help! However, I believe there may be a typo in your question. If you are asking for a medical definition of the word "handled," it generally means to deal with or manage a situation, task, or person in a competent and efficient manner. In a medical context, it could refer to how a healthcare professional manages a patient's care or a specific medical condition. However, I am not sure if this is the definition you were looking for. If you meant something else or if you have any further questions, please let me know!
"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".
I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.
CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.
Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:
* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander
Noe av ulemperne inkluderer:
* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.
'Cementing' er en prosedyre innen interventional radiology og invaserende kardiologi. Det innebærer å feste en prostesis, som regel en stent, i place i et blodkar eller i hjertet ved hjelp av medisinsk cement. Cementen er vanligvis en kunstig, biokompatibel substans som størker sin styrke når den størkes under trykk.
Den typen cement som vanligst brukes i denne konteksten er akryl-basert, og kalles ofte 'bone cement' eller 'polymethylmethacrylate' (PMMA). Når den blandes med vann blir den flytende og kan pumperes inn i området der prostesen skal plasseres. Når cementen størkes under trykk, blir den fast og holder prostesen i place.
Cementering er en effektiv måte å behandle mange typer av strukturelle hjertesvikt og blodkarsskader, fordi det kan hjelpe å støtte eller fjerne skadete områder og forbedre blodgjennomstrømningen.
'Subtractionstechnik' är ett begrepp inom farmakologi och terapeutisk behandling, särskilt inom områdena smärtlindring och neurologi. Det refererar till en metod där man successivt minskar dosen av ett läkemedel eller en substans för att uppnå en optimal effekt med minsta möjliga biverkningar.
Denna teknik används ofta när patienten behandlas med kontinuerliga opiater eller andra smärtstillande medel, där målet är att hitta den lägsta effektiva dosen för att uppnå smärtlindring och förbättra funktion. Subtractionstechnik innebär att man gradvis minskar dosen under en viss tidsperiod, vanligtvis under övervakning av en hälsovårdsprofessionell, för att fastställa den lägsta möjliga effektiva dosen eller eventuellt avsluta behandlingen med substansen.
Det är viktigt att notera att subtractionstechnik bör endast användas under medicinsk övervakning och efter att ha konsulterat en läkare, apotekare eller annan hälsovårdsprofessionell, då abrupt avslutande av vissa medel kan leda till allvarliga biverkningar eller komplikationer.
Indium-111 (^111In) är ett medicinskt använt radionuklid, det vill säga en radioaktiv isotop av grundämnet indium. Indium-111 har en halveringstid på 2,8 dagar och emitterar gamma-strålar med en energimaximum på 171 keV och 245 keV.
Indium-111 används ofta i diagnostiska syfte inom kärnmedicin, där det kopplas till olika molekyler eller proteiner för att skapa radionuklidmärkta läkemedel. Dessa kan sedan användas för att undersöka olika funktioner i kroppen, exempelvis blodflöde, inflammation eller tumöraktivitet. Ett vanligt användningsområde är att följa upp cancerbehandlingar och detektera eventuell metastasering.
Ett exempel på ett indium-111-baserat preparat är indium-111-oxine, som används för att märka vita blodkroppar (leukocyter) och därmed kunna diagnostisera infektioner eller inflammationer.
Knäled, även kallat articularis genus, är den led som sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia) och möjliggör rörelser som böjning, streckning, rotation och skjuvning i knäet. Ledhuvudet på lårbenet (condylus femoris) artikulerar med ledyta på skenbenet (platå på tibia) samt med knäskålens (patella) baksida. Knäleden är omgiven av ledkapsel, ligament och muskler som ger stabilitet och underlättar rörelserna i leden.
I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.
Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.
Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.
Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.
PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.
PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.
"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.
En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.
Smärta är en ubehaglig sensorisk och emosional erfarenhet som kan variera i intensitet från mild till stark, och som vanligtvis är associated med skada eller sjukdom. Smärtan är ett varningssystem som hjälper kroppen att reagera på skador och hot. Den kan också vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. Smärtan kan beskrivas i termer av dess kvalitet, intensitet, varaktighet och lokalisation. Det finns två huvudsakliga typer av smärta: akut smärta och kronisk smärta. Akut smärta är en plötslig smärta som oftast uppstår i samband med en skada eller sjukdom, och som normalt förväntas vara tillfällig. Kronisk smärta däremot är en smärta som varar över en längre period av tid, vanligen mer än tre månader, och som kan påverka individens vardagliga liv och mentala hälsa.
"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.
En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.
I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.