Aura migraine, även känt som klassisk migrän eller komplex partial migrän, är en typ av migrän som kännetecknas av att den föregås av en aura, som ofta inkluderar synförändringar som blinkningar, synfält reduceras (skotom), eller se synbara flimmerande linjer. Auroan kan också innebära känsel- eller taleförluster, svårigheter att röra sig, yrsel eller andra neurologiska symtom. Denna aura varar vanligtvis mellan 5 och 60 minuter och upphör gradvis. Efteråt kan en migränattack följa, men detta är inte alltid fallet.

Migrän är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av perioder av ofta ett sidoliknande, recurrerande huvudvärk som kan vara intensiv och vara associerad med någon eller alla av följande symptom: ögonflimmer, överkänslighet för ljud och ljus, kräkningar, yrsel och förvirring. Migrän kan delas in i två huvudtyper: migrän utan aura (tidigare kallad vanlig migrän) och migrän med aura (tidigare kallad klassisk migrän). Aura är en reversibel neurologisk störning som ofta består av synstörningar, men kan också inkludera känsel- eller talrubbningar.

Det finns även andra typer av migrän, såsom hemiplegisk migrän och retinal migrän, som är sällsynta men kan vara mycket allvarliga. Migrän kan också förekomma tillsammans med andra neurologiska tillstånd, såsom epilepsi eller Parkinsons sjukdom.

Migrän orsakas av en kombination av genetiska och miljöfaktorer, och den exakta mekanismen som orsakar migrän är inte fullständigt förstådd. Vissa läkemedel och livsstilsförändringar kan hjälpa att förebygga och behandla migränanfall.

Migrän är en primär huvudvärkssjukdom, vilket innebär att den inte orsakas av någon annan sjukdom. Enligt World Headache Alliance (WHA) och International Headache Society (IHS) definieras en typisk migränattack som ett återkommande huvudvärk som varar i 4-72 timmar och har följande kriterier:

1. Huvudvärken är pulsicerande eller trumhinnaaktig, och det kan finnas en känsla av att huvudet trycks ihop eller omsluts.
2. Huvudvärkenen är allvarliga nog för att störa normala aktiviteter.
3. Huvudvärkenen är åtföljd av minst två av följande symptom:
* Ensidig lokaliseringsområde (kan börja på ena sidan och sedan sprida sig till hela huvudet)
* Intensiteten ökar med rörelse, hostning eller strykningar över håret
* Förvärras av vanliga dagliga aktiviteter som gående upp för trappor eller böjningar
* Aura (visuella, sensoriska eller språkliga symptom som föregår huvudvärken med max 60 minuter)
4. Övriga symtom som kan förekomma under en migränattack är:
* Nedsatt koncentration och aptit
* Illamående, kräkningar eller magont
* Svindel, yrsel eller svaghet
* Ljuskänslighet (fotofobi) eller ljudkänslighet (fonofobi)
5. Ingen annan underliggande sjukdom ska kunna förklara huvudvärkenen.

Det är viktigt att notera att det finns olika typer av migrän, inklusive migrän utan aura och migrän med aura. Den senare typen kallas även klassisk migrän och är karaktäriserad av att aura föregår huvudvärken.

"Cortical Spreading Depression" (CSD) är en vågor liknande händelse som sprider sig över hjärnbarken (cortex). Det innebär en plötslig och total depolarisering av neuroner i barken, följt av ett period av underaktivitet. Denna process är ofta associerad med migrän, speciellt den typ som kallas "aura" före smärtan börjar. CSD kan också observeras efter en skada till hjärnan, såsom en stroke eller traumatisk skada. Det är ett aktivt område för forskning, särskilt när det gäller att förstå dess roll i migrän och möjliga behandlingsmetoder.

Tryptaminer er en klasse av neurotransmittere og psykoaktive forbindelser som inneholder en indre tryptamin-struktur. Dette inkluderer endogene neurotransmittere som serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) og melatonin, som er involvert i reguleringen av søvn, stemning, og andre fysiologiske funksjoner. Det inkluderer også psykedeliske stoffer som dimetyltryptamin (DMT), psilocin, og bufotenin, som kan påvirke bevisstheten og opplevelsen av virkelighet ved å interagere med serotoninreseptorer i hjernen.

Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.

Spänningshuvudvärk, även känd som tensionstyp av huvudvärk eller muskelspasmodihuvudvärk, är en typ av primär huvudvärk som definieras av International Headache Society (IHS) i deras klassificeringssystem för huvudvärksrubriker.

Enligt IHS kriterier är spänningshuvudvärk en typ av huvudvärk som uppfyller följande kriterier:

A. Huvudvärken uppträder på båda sidor av huvudet, oftast omfattar pannan, tinningarna och bakhalsen.
B. Karaktären av huvudvärken är tryck eller smärta, inte pulsationsartad.
C. Intensiteten av huvudvärken är låg till måttlig.
D. Huvudvärken varar i 30 minuter till 7 dager.
E. Ingen associate symptom eller tecken som något av följande: nackstelhet, sårighet för ljus och ljud, illamående eller kräkningar.
F. Huvudvärken inte kan förklaras av någon annan underliggande medicinsk sjukdom eller skada.

Spänningshuvudvärk är ofta relaterad till stress, anspänning och felaktiga hållningar som orsakar spasmer i musklerna i huvudet och nacken. Den kan behandlas med avslappningsövningar, värmebehandling, massage, mediciner som muskelavslappnande läkemedel eller ibuprofen, samt livsstilsförändringar som att reducera stress och förbättra sömnen.

"Huvudvärksproblem" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men huvudvärk kan vara ett återkommande eller bestående symptom hos en individ med olika underliggande orsaker. Enligt International Classification of Headache Disorders (ICHD) delas huvudvärkar in i primära och sekundära huvudvärksstörningar.

Primära huvudvärksstörningar är de som inte har någon underliggande sjukdom eller skada som orsak, exempelvis:

1. Migrän: En återkommande typ av huvudvärk som ofta associeras med ögonont tyngd, illamående, kräkningar och/eller ljuskänslighet eller ljudkänslighet. Det finns olika former av migrän, inklusive klassisk migrän (med aura) och vanlig migrän (utan aura).
2. Tensionstyp huvudvärk: Den vanligaste typen av huvudvärk som kännetecknas av tryck eller smärta på båda sidor av huvudet, ofta i nacken och skuldrorna. Smärtan tenderar att vara lindrig till måttlig och kan kännas som en band runt huvudet.
3. Klusterhuvudvärk: En sällsynt men mycket smärtsam typ av huvudvärk som ofta upplevs i anfall, vanligen på samma sida av huvudet, och kan vara förknippad med tårflöde, rinnande näsa eller ögonrodnad.

Sekundära huvudvärksstörningar orsakas av en underliggande sjukdom eller skada, exempelvis:

1. Huvudvärk på grund av hjärt-kärlsjukdom
2. Huvudvärk på grund av infektion
3. Huvudvärk på grund av trauma
4. Huvudvärk på grund av neurologisk sjukdom
5. Huvudvärk på grund av substansmissbruk eller medicinskt behandling

Om du lider av återkommande huvudvärk eller en huvudvärk som är ovanligt stark eller annorlunda än vanligt, bör du söka vård hos din läkare för att utreda orsaken och få rätt behandling.

Sumatriptan är ett läkemedel som används för att behandla migrän och klusterhuvudvärk. Det är en selektiv serotoninreceptoragonist, vilket betyder att det aktiverar specifika receptorer i hjärnan (5-HT1D-receptorer) som orsakar smalningskonstriktioner av kärl i huvudet och halsen. Dessa konstriktioner hjälper till att reducera den inflammation och sänka smärtan som är associerad med migrän och klusterhuvudvärk.

Sumatriptan finns tillgängligt i olika former, såsom tabletter, sublinguala tableter, sprutor, intramuskulära injektioner och näspray. Läkemedlet bör tas så snart som möjligt efter att symtomen på migrän eller klusterhuvudvärk har börjat uppträda. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående dosering och användning av sumatriptan, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar.

Som med alla läkemedel kan sumatriptan orsaka biverkningar, såsom yrsel, trötthet, muskelvärk och känslor av tryck eller smärta i bröstet. I sällsynta fall kan det orsaka mer allvarliga biverkningar som hjärtklappning, högt blodtryck, seriotoninförgiftning eller ischemisk hjärtsjukdom. Om du upplever några av dessa allvarligare biverkningar efter att ha använt sumatriptan bör du söka omedelbar medicinsk vård.

Ljuskänslighet, även känd som fotofobi eller fotosensibilitet, är ett medicinskt tillstånd där individen upplever obehag eller smärta i ögonen eller huvudet när de exponeras för ljus, särskilt starkt eller blinkande ljus. Det kan vara relaterat till olika sjukdomar eller tillstånd, såsom migrän, torra ögon, bakterieinfektioner i ögonen, kroniskvärk i ögonen, hjärnskador, neurologiska sjukdomar och vissa mediciner. I vissa fall kan ljuskänslighet vara en biverkning av operationer eller andra behandlingar i ögat.

Ljuskänsligheten kan uttryckas som att individen måste sluta ögonen eller leta skydd i skuggan när de är utsatta för ljus, och det kan vara förknippat med tårflöde, rodnad eller smärta i ögonen. I allvarliga fall kan ljuskänsligheten påverka individens vardagliga liv och behöva behandlas med läkemedel eller andra terapeutiska metoder.

"Primära huvudvärksproblem" är ett samlingsbegrepp inom neurologin som används för att beskriva sjukdomar eller tillstånd där huvudvärken är det huvudsakliga symptomet, och som har sin grund i själva hjärnan eller de omkringliggande strukturerna. Detta skiljer sig från sekundära huvudvärksproblem, där huvudvärken istället beror på en underliggande sjukdom eller skada i någon annan del av kroppen.

Exempel på primära huvudvärksproblem inkluderar migrän, klusterhuvudvärk, och tensionshuvudvärk. Dessa tillstånd orsakas vanligtvis av problem med blodflödet i hjärnan, nervimpulser eller muskelspänningar i huvudet och nacken. I vissa fall kan dessa tillstånd vara ärftliga, medan andra kan utlösas av vardagliga faktorer som stress, sömnlöshet, matvanor eller hormonförändringar.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man lider av återkommande huvudvärk, eftersom en korrekt diagnos och behandling kan hjälpa att lindra smärtan och förebygga ytterligare komplikationer.

'Patent Foramen Ovale' (PFO) er en medisk betegnelse for et hjertefejl, hvor der findes en abnorm forbindelse (et 'foramen ovale') mellem de to øverste hjertekamre (venstre og højre overhjerte).

Under fostertilvæxten er der normalt en åbning (foramen ovale) mellem de to overhjerter, som tillader blodet fra moderkagen at gennemstrømme direkte til kroppen uden at skulle passere igennem lungecirkulationen. Efter fødslen bør denne åbning normalt lukkes, når trykket i de to overhjerter bliver ens. I visse tilfælde kan foramen ovale dog ikke lukke sig selv efter fødslen, hvilket resulterer i et patent foramen ovale.

PFO forekommer hos omkring 25-30% af den voksne befolkning og er oftest asymptomatisk (symptomfri). I visse tilfælde kan PFO dog være ansvarlig for symptomer som luft i blodet (luftemboli), migræne eller andre neurologiske symptomer, især hvis personen også har et højere risiko for at udvikle disse tilstande. I disse tilfælde kan lukning af PFO blive overvejet som en behandlingsmulighed.

Ergotamin är ett alkaloid som utvinns från svampen Claviceps purpurea, även känd som mjöldryga. Svampen parasiterar på vetesläktet och andra gräs och bildar en hård, svart kropp (sclerotium) som innehåller ergotamin och andra alkaloider.

Ergotamin är ett vasokonstriktor, vilket betyder att det orsakar smalning av blodkärlen. Det har använts för behandling av migrän sedan 1920-talet, då det upptäcktes att det kunde lindra migränattacker genom att kontrahera de utvidgade blodkärl i hjärnan som orsakar smärtan. Ergotamin är också effektivt mot klusterhuvudvärk och andra typer av huvudvärk.

Ergotamin kan ges via muntlig, rektal eller intravenös administration, men det används numera sällan på grund av sin potential att orsaka biverkningar som illamående, kräkningar, yrsel och i extrema fall nekros (död) av vävnad. Dessa biverkningar kan uppstå om patienten tar för höga doser eller använder ergotamin tillsammans med andra läkemedel som påverkar serotoninnivåerna i kroppen, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Idag föredrar läkare ofta att behandla migrän och klusterhuvudvärk med andra typer av läkemedel som har mindre biverkningar än ergotamin, såsom triptaner och NSAID-preparat ( icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel).

Alfavirus är ett släkte av RNA-virus som tillhör familjen Togaviridae. Alfavirus orsakar ofta milda febersjukdomar hos människor, men kan i sällsynta fall leda till allvarligare sjukdomar som exempelvis en neuroinvasiv infektion. De flesta alfavirussjukdomarna sprids via myggor och förekommer främst i tropiska och subtropiska områden. Exempel på alfavirus inkluderar chikungunya-, o'nyong-nyong-, Ross River- och sindbisvirus.

'Serotonin Receptor Agonists' er en klasse av legemiddel som virker ved å binde seg til og aktiverer serotoninreseptorer i kroppen. Serotonin er en neurotransmitter, eller en kjemisk stoff som overfører signaler mellom nerveceller, som spiller en viktig rolle i reguleringen av humør, appetitt, søvn, smertefølelse og andre fysiologiske funksjoner.

Serotonin Receptor Agonists kan brukes til å behandle en rekke medisinske tilstander, for eksempel migren, klossethet (overdrevent sveding), depression og psykoser som følge av parkinson. Dessutten kan de også være nyttige i behandlingen av clusterhoder og visse typer av tumorer.

Det finnes flere forskjellige typer av serotoninreseptorer i kroppen, og hver type har sin egen unike funksjon. Serotonin Receptor Agonists kan være selektive for en spesifik reseptortype eller være ikke-selektive og binde seg til flere typer.

I tillegg kan disse legemiddelene ha bivirkninger, for eksempel hovedpine, åpenbaringsvansinne, opptredende hallusinasjoner og i noen tilfeller økt risiko for hjerteklappesvikt. Derfor bør de brukes under påvåkning av en læge for å minimere risikoen for bivirkninger og sikre at de er effektive i behandlingen av den underliggende tilstanden.

Sekundära huvudvärksproblem är huvudvärk orsakad av en underliggande sjukdom eller skada. Detta skiljer sig från primära huvudvärksproblem, som inte har någon uppenbar orsak och inkluderar typer som migrän och spänningshuvudvärk. Sekundära huvudvärksproblem kan vara relaterade till en rad olika sjukdomstillstånd, inklusive infektioner, strukturella skador, neurologiska problem eller andra medicinska tillstånd. Exempel på sekundära huvudvärksproblem kan vara huvudvärk orsakad av hjärnblödning, meningit, en hjärntumör eller en skallfraktur. Det är viktigt att söka medicinsk vård om du upplever några ovanliga, plötsliga eller allvarliga huvudvärksymptom, eftersom sekundära huvudvärksproblem kan vara allvarliga och kräva akut behandling.

Dihydroergotamin är ett preparat som utvinns från svampen Claviceps purpurea och används som läkemedel. Det är ett derivat av ergolin och fungerar som vasokonstriktor, det vill säga att det orsakar smalning av blodkärlen. Dihydroergotamin används primärt för att behandla migrän och clusterhuvudvärk.

I medicinsk kontext kan följande definition användas:

Dihydroergotamin (DHE) är ett ergolin derivat som används som profylaktisk och akut behandling av migrän och clusterhuvudvärk. DHE verkar genom att kontrahera kraniala blodkärl, reducera inflammation och påverka nervimpulser i hjärnan. Preparatet ges vanligtvis som injektion, nasalspray eller som oralt absorberbart tabletter. Vid användning av DHE rekommenderas försiktighet på grund av potentialen för biverkningar och interaktioner med andra läkemedel.

Pizotylin är ett psykoaktivt ämne som tillhör gruppen fenotiaziner och används som läkemedel för behandling av psykiatriska sjukdomar, såsom schizofreni. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorerna i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera positiva symtom som hallucinationer och desorganiserad tänkning. Pizotylin kan också ha en viss sedativ effekt och används ibland för behandling av aggressivt beteende och agitation hos äldre patienter med demenssjukdomar.

Det är viktigt att notera att pizotylin kan ha allvarliga biverkningar, särskilt vid högre doser eller långvarig användning. Dessa kan inkludera rörelsestörningar som tardiv dyskinesi och extrapyramidala bieffekter (EPS), samt neurologiska biverkningar som förvirring, sömnlöshet och yrsel. Läkemedlet bör endast användas under övervakning av en läkare och med stor varsamhet.

Epilepsi är en neurologisk sjukdom som karaktäriseras av upprepad och oförutsägbar aktivering av nervceller i hjärnan, vilket orsakar epileptiska anfall. Epilepsi definieras vanligtvis som två eller fler oprovocerade anfall separerade av mer än 24 timmar, eller enbart ett anfall om det finns en tydlig risk för ytterligare anfall. Anfallen kan variera i intensitet från kortvariga, milda förluster av medvetande till allvarliga, stora krampanfall som kan innebära fall och skador. Epilepsi kan ha många olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, strukturella skador på hjärnan eller okända orsaker. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man tror att man har epilepsi, eftersom det ofta går att kontrollera anfallen med läkemedel eller andra behandlingsmetoder.

'Smärtstillande medel' (alternativt: 'smärtbehandlingsmedel') är ett samlingsbegrepp för läkemedel och andra substanser som används för att lindra, minska eller eliminera smärta. Smärtstillande medel kan vara av olika typer beroende på vilken typ av smärta de är tänkta att behandla. Några exempel på vanliga smärtstillande medel inkluderar:

1. Analgetika: Detta är en grupp av smärtstillande medel som verkar direkt på smärtsignalerna i kroppen och hjälper till att reducera smärtan utan att orsaka medvetslöshet eller sömn. Exempel på analgetika är paracetamol, acetylsalicylsyra och icke-opioid analgetikan (NAI) som diklofenak och ibuprofen.
2. Opioider: Detta är en grupp av starka smärtstillande medel som verkar på opioidreceptorerna i hjärnan och ryggmärgen för att minska smärtan. Exempel på opioider inkluderar morfin, oxycodon, fentanyl och hydromorfon.
3. Lokalbedövningmedel: Detta är en grupp av substanser som används för att lokalt blockera smärtsignaler i kroppen. De kan användas under operationer eller vid behandlingar som injektioner, där de orsakar en temporär förlust av känsel i området. Exempel på lokalbedövningmedel inkluderar lidokain och bupivacain.
4. Adjuvanta smärtstillande medel: Detta är en grupp av substanser som används tillsammans med andra smärtstillande medel för att öka deras effektivitet eller minska biverkningarna. Exempel på adjuvanta smärtstillande medel inkluderar kortikosteroider, antidepressiva läkemedel och antiepileptika.

Det är viktigt att använda rätt typ av smärtstillande medel beroende på typen och svårighetsgraden av smärtan. Läkare och sjuksköterskor kan hjälpa till att bestämma vilket läkemedel som är lämpligt för en viss patient.

"Fokal epilepsi" är en form av epilepsi som karaktäriseras av att sjukdomen har sitt ursprung i en specifik, begränsad del av hjärnan. Detta står i kontrast till generaliserad epilepsi, där hela hjärnan är involverad.

Vid fokal epilepsi kan anfallen variera från milda, oftast medvetandebevarande absensanfall eller muskelsammenträngningar (myoklonier), till mer allvarliga anfall som kan innebära förlust av medvetanden och kraftiga, rytmiska muskelrörelser (tonisk-kloniska anfall). I vissa fall kan personer också uppleva särskilda sensoriska eller känslomässiga fenomen, så kallade auras, innan de drabbas av ett anfall.

Orsakerna till fokal epilepsi kan variera, men de kan inkludera hjärnskador, infektioner, tumörer eller strukturella abnormaliteter i hjärnan. I vissa fall kan orsaken dock inte fastställas. Behandlingen av fokal epilepsi består ofta av antiepileptiska läkemedel, men i vissa fall kan operation eller andra behandlingsmetoder vara aktuella.

"Tillvänjning, psykofysiologisk" refererar till den process där kroppen och sinnessystemet successivt anpassar sig till en ny situation eller stimuli. Denna anpassning sker på både psykologisk och fysiologisk nivå. Psykologiskt kan det innebära en förändring av tankemönster, känslor och beteenden, medan fysiologisk tillvänjning kan innebära en förändring av kroppens funktioner och reaktioner.

Exempel på psykofysiologisk tillvänjning är hur kroppen successivt anpassar sig till att sova på en annan tid än vanligt, eller hur man kan bli van vid att arbeta i ett nytt jobb med nya uppgifter och kollegor. Även längre exponering för en viss stressfaktor kan leda till psykofysiologisk tillvänjning, där kroppen successivt blir mer motståndskraftig mot denna stressfaktor. Detta fenomen kallas även aklimatisering.

Flunarizin är ett läkemedel som tillhör gruppen antihistaminer och blockerar H1-receptorer. Det används främst för att behandla symptomen vid kronisk migrän och certain neurologiska störningar, såsom vertigo (svårigheter att hålla balansen) och sömnsvårigheter. Flunarizin fungerar genom att stabilisera membranen i nervcellerna och minska deras exciterbarhet, vilket kan hjälpa att reducera frekvensen och svårigheten av migränattacker samt andra neurologiska symptom. Läkemedlet ges vanligtvis som en tablett som tas en gång per dag, men den ska inte användas under graviditet eller vid bröstföda.

CADASIL står för "Cerebral Autosomal Dominant Arteriopathy with Subcortical Infarcts and Leukoencephalopathy". Det är en ärftlig sjukdom som orsakas av mutationer i genen NOTCH3. Sjukdomen kännetecknas av progressiv skada på de små blodkärlen i hjärnan, vilket leder till subkortikala infarkter (små slaganfall) och en speciell typ av vitmateriensskada som kan ses med hjälp av magnetresonanstomografi (MRT).

Symptomen på CADASIL kan variera, men ofta inkluderar migrän, stroke, kognitiv nedgång, affektiva störningar och exekutiva funktionsnedsättningar. Sjukdomen debuterar vanligen mellan 30 och 50 års ålder och förväntad livslängd är i genomsnitt omkring 60 år.

Ophthalmoplegic migraine är ett sällsynt neurologiskt tillstånd som kännetecknas av att en individ upplever återkommande attacker av huvudvärk, ofta liknande den som upplevs vid migrän, tillsammans med nedsatt muskelaktivitet (pares) i en eller flera av de extraokulära musklerna som kontrollerar ögats rörelser. Detta kan orsaka dubbelseende, skelning och andra synstörningar.

Tidigare trodde man att ophthalmoplegisk migrän var en undergrupp av migrän, men det har ifrågasatts eftersom det finns vissa skillnader i symptomen och orsakerna mellan de två tillstånden. Numera anses det istället som ett sjukdomsbild på egen hand och kallas ibland även för "recurrent painful ophthalmoplegic neuropathy" eller "ophthalmoplegic cranial neuralgia".

Ophthalmoplegisk migrän drabbar oftast barn och unga vuxna, men kan förekomma i alla åldrar. Orsaken till ophthalmoplegisk migrän är inte fullständigt känd, men det finns teorier om att det kan bero på irritation eller skada av den tredje nerven (nervus oculomotorius) som kontrollerar de flesta av de extraokulära musklerna. Behandlingen av ophthalmoplegisk migrän består ofta av smärtlindrande läkemedel, preventiv medicin och i vissa fall behandling med botulinumtoxin (Botox).