Auranofin
Aurotioglukos
Aurotiomalat
Guld
Selenradiosotoper
Drug Repositioning
Tioredoxin-disulfidreduktas
Auranofin är ett läkemedel som används för behandling av reumatoid artrit. Det är en gul kapsel som innehåller en kemisk förening av guld, som verkar genom att modifiera immunsystemet och minska inflammationen i lederna. Auranofin ges vanligen som en tablett som tas oralt, två gånger per dag.
Läkemedlet bör endast användas under övervakning av en läkare på grund av möjliga biverkningar och kontraindikationer. Det kan till exempel orsaka mag- och tarmbesvär, hudirritationer, förändringar i smaken och sällsynta men allvarliga biverkningar som lever- eller njurskada.
Det är viktigt att inte använda auranofin utan recept och att följa läkarens instruktioner noga under behandlingen.
Aurotioglukose, även känt som gold sodium thiomalate, är ett läkemedel som innehåller guld och används primärt för behandling av reumatoid artrit. Det verkar genom att modulera immunsystemet och minska inflammation i lederna. Aurotioglukos är ett äldre läkemedel och används idag mycket sällan på grund av dess biverkningsprofil, som kan innefatta hudreaktioner, njur- och leverproblem samt blodcellssänkningar. Det rekommenderas att det endast används under övervakning av en läkare med erfarenhet av dess användning.
Aurotioglukose (Aurotiomalat) är ett läkemedel som innehåller guld och används huvudsakligen för behandling av aktiv reumatoid artrit. Det verkar genom att reducera inflammation i lederna och förbättra symptomen hos patienter med denna sjukdom. Aurotioglukosen tas vanligtvis upp via munnen i form av tablett eller lösning. Läkemedlet bör endast användas under nära medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och komplikationer, såsom njur- och leverproblem samt hudreaktioner.
'Guld' är ett grundämne med symbolen 'Au' och atomnummer 79 på periodiska systemet. Det är en tung, gyllene, metall som har varit känt och använts av människan i tusentals år. I medicinsk kontext kan guld användas i olika former, till exempel som en del av vissa medicinska behandlingar eller terapier.
Ett exempel är den medicinska användningen av guldkonjugerade monoklonala antikroppar (Gold-conjugated monoclonal antibodies) som används inom cancerbehandling för att binda till och eliminera cancerceller.
Guld kan också användas i vissa former av medicinsk utrustning, såsom guldkontaktlinser som används för att behandla svullnad orsakad av grön starr (glaukom).
Det är dock viktigt att notera att överdriven exponering för guld kan vara skadligt och orsaka allergiska reaktioner eller andra hälsoproblem.
Selen-radioisotoper är radioaktiva varianter av grundämnet selen. Selen är ett spårämne som är nödvändigt för djurs och människors hälsa, men i för höga doser kan det vara skadligt.
Selen-radioisotoper används inom medicinen för att behandla vissa typer av cancer, såsom sköldkörtelcancer och prostatacancer. De kan också användas i diagnostiska procedurer för att hjälpa läkare att identifiera och undersöka sjukdomar inom kroppen.
Exempel på vanligt använda Selen-radioisotoper inkluderar Selenium-75 och Selenium-77. Dessa isotoper har olika halveringstider och emissionskärnor, vilket gör dem användbara för olika medicinska tillämpningar.
Selen-radioisotopbehandlingar ska endast utföras under kontroll av kvalificerad medicinsk personal och med godkännande från relevanta myndigheter, på grund av de potentiella riskerna som är associerade med användandet av radioaktiva substanser.
'Guldföreningar' är ett begrepp inom medicinen som ofta används för att beskriva en typ av koppling mellan två proteiner i en cell. Proteinerna interagerar med varandra och bildar en komplex struktur som påminner om en guldförening, därav namnet. Denna typ av interaktion kan ha betydelse för cellens funktion och reglering, inklusive signaltransduktion, genreglering och cellytiska processer som celldelning och transport över cellytan.
Det är värt att notera att begreppet 'Guldföreningar' inte har en officiell medicinsk definition och kan variera i användning beroende på kontexten. Det kan också kallas för protein-protein interaktioner eller komplexa formationer.
'Drug Repositioning', också känt som 'Drug Repurposing', är en strategi inom läkemedelsforskning där ett redan existerande läkemedel används för behandling av en annan sjukdom än det ursprungligen var tänkt för. Detta kan ske genom att man upptäcker nya farmakologiska egenskaper hos ett läkemedel som kan vara användbart för behandling av en annan sjukdom.
Denna strategi har flera fördelar jämfört med utvecklingen av helt nya läkemedel, bland annat kortare tid och lägre kostnader för att få godkännande från myndigheter, mindre risk för oväntade biverkningar eftersom läkemedlet redan har visat sig vara säkert i viss utsträckning, och möjlighet att återanvända kommersiella rättigheter till existerande läkemedel.
Exempel på existerande läkemedel som har repositionerats innefattar aspirin, som ursprungligen användes som smärtstillande medel men nu också är godkänt för att minska risken för hjärtinfarkt och stroke, och sildenafil (Viagra), som ursprungligen utvecklades som ett blodtrycksmedel men sedan visade sig vara användbart för behandling av erektil dysfunktion.
Tioredoxin-disulfidreduktas (TDR) är ett enzym som hjälper till att reducera, eller sänka, oxidationsgraden på proteiner i celler. Det gör detta genom att överföra elektroner från NADPH till disulfidbryggor i proteinerna, vilket bryter dem ned och reducerar proteinet. TDR är viktigt för att hålla cellens reduktiva potential i balans och för att skydda cellen mot oxidativ stress. Det spelar också en roll i celldelning, signaltransduktion och andra cellulära processer.
'Clostridium tetani' er en grampositiv, anaerob bakterie som kan producere et potentielt dødeligt neurotoksin kalt tetanus-toxinet. Bakterien forekommer normalt i jord, støv, dyrs afføring og menneskers tarmbakterier. Tetanusbakteriens sporer er resistente overfor varme, utørke og desinfektionsmiddel, og kan overleve i miljøet i mange år.
Tetanus-infeksjonen oppstår vanligvis ved en skade eller sår som blir kontaminert med bakteriens sporer. Sporerna kan gro og producere toksinet i et anaerobt miljø, det vil si et sted der ilten mangler. Tetanus-toxinet fører til en overaktivitet hos de musklene, som kan resultere i en række symptomer, herunder spasmer og kramp i halsen, ansiktet, brystkassen og lemmerne. I værste fald kan det føre til døden ved å forårsake vejrtringssvikter eller andre komplikasjoner.
Vaccinering er den mest effektive måten å forebygge tetanus-infeksjon, og alle barn bør være oppdatert på deres vaccineringsprogram for å redusere risikoen for en infeksjon. Voksne bør også sørge for at de er oppdatert på deres vaccinering, specielt hvis de har en skade eller sår som kan øke risikoen for en infeksjon.