Autonom nervblockad
Nervblockad
Autonoma nervbanor
Autonoma nervsystemet
Lårbensnerv
Hypogastrisk plexus
Parasympatiska nervsystemet
Ischiasnerv
Lokalbedövningsmedel
Underkäksnerv
Autonoma nervsystemets sjukdomar
Autonom denervation
Perifera nerver
Vagusnerv
Sympatiska nervsystemet
Nervtrådar
Diabetesneuropatier
Obturatornerv
Lidokain
Elektrostimulering
Ganglion stellatum
Valsalvas manöver
Mepivakain
Armplexus
Bäcken
Smärta, postoperativ
Ubikitintiolesteras
Bedövning vid tandbehandling
Lumbosakralplexus
Synnerv
Amider
Interkostalnerver
Ljumskkanal
Ledningsanestesi
Underkäksspottkörtel
Smärtanalys
Tandpulpatest
Peripheral Nerve Injuries
Skenbensnerv
Mediannerv
Rectum
Hundar
Kalcitoningenrelaterad peptid
Nervnybildning
Atropin
Ryggradsnerver
Smärtlindring
Prilokain
Lungvener
Nervändslut
Retledningssystemet
Anestetiska adjuvantia
Vadnerv
Trigeminusnerv
Ansiktsnerv
Nerve Crush
Lokalbedövning
Ulnarnerv
Nålar
Tidsfaktorer
Spinala nervrötter
Femurneuropati
Hjärtblock
Ortopediska tekniker
Förmaksflimmer
Nervledning
Noradrenalin
Smärtlindring, patientstyrd
Ultraljudsundersökning, interventionell
Infusionspumpar
Injektioner
Nervtillväxtfaktor
Råttor, Wistar
Nervtillväxtfaktorer
Pain Management
Fot
Diafragmanerv
Radialnerv
Hjärnnerver
Elektrokardiografi
Nervkompressionssyndrom
Ljumskbråck
En autonom nervblockad är en medicinsk procedur där lokalbedövningsmedel injiceras nära en specifik autonom nerver för att blockera smärtsignaler eller påverka andra funktioner som kontrolleras av det autonoma nervsystemet. Autonoma nerver styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och tarmrörelser.
Denna typ av nervblockad används ofta för att lindra smärta eller behandla olika medicinska tillstånd som exempelvis hyperaktivt blåsbesvär, angina pectoris och svårigheter med tarmrörelser. Effekten av en autonom nervblockad varierar beroende på vilken nerv som blockeras och hur lång tid blockaden behålls.
En nervblockad är en medicinsk procedur där ett lokalanestetikum (en sorts smärtstillande läkemedel) injiceras i närheten av en nerv för att blockera smärtsignaler från att nå hjärnan. Detta gör att området som den berörda nerven innerverar blir känsel- och smärtlöst under en viss tid. Nervblockader används ofta inom smärtbehandling, men kan även användas under operationer för att minska eller eliminera smärtan. Det finns olika typer av nervblockader, beroende på vilken nerv eller del av kroppen som ska blockeras.
Autonoma nervbanor, även kända som det autonoma nervsystemet (ANS), är ett komplext nervsystem som styr och reglerar de involuntära kroppsfunktionerna hos ryggradsdjur. Detta inkluderar sådana processer som hjärtslag, andning, svettning, pupillreaktion, mag-tarmsystemet och sexuell respons. Autonoma nervbanor kan delas in i två huvudgrupper: sympatiska och parasympatiska nervsystem.
Sympatiska nervsystemet är involverat i kroppens "kamps eller flykt"-reaktioner, vilket innebär att det förbereder kroppen för fysisk aktivitet genom att öka hjärtslag och andning, öka blodtrycket, dila pupillerna och öka svettproduktionen.
Parasympatiska nervsystemet är involverat i processer som hjälper till att vila och restaurera kroppen, såsom sänkning av hjärtslag och andning, minskad blodtryck, kontraktion pupillerna och ökad saliv- och magtarmsekretion.
Det tredje systemet som ingår i det autonoma nervsystemet är enteriska nervsystemet (ENS), vilket styr peristaltiken och sekretionen i mag-tarmsystemet. ENS kan fungera oberoende av centrala nervsystemet, men det kommunicerar också med sympatiska och parasympatiska nervsystemen för att koordinera kroppens involuntära funktioner.
Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.
Lårbensnerven, på latin "Nervus femoralis", är en nerv som utgår från ländryggen och passerar genom buken för att sedan fortsätta ner i benet. Nerven är ansvarig för sensorisk känsel och motorik i främre delen av benet, inklusive lårmuskulaturen och huden på framsidan av underbenet och foten. Skador eller kompressioner av lårbensnerven kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i det drabbade området.
Den hypogastriska pleskusen är ett autonomt nervnätverk beläget i bukhålan, närmare bestämt bakom ovanstande tarmslutningen (rectum) och framför bäckenbenet (os coxae). Det innehåller både parasympatiska och sympatiska nerver som styr bland annat blåshalskörtelns, urinblåsans och könsorganens funktioner. Skador på den hypogastriska pleskusen kan orsaka problem med tarmtömning, urinering och sexuell funktion.
Parasympathetic nervous system is the part of the autonomic nervous system that generally functions to promote rest, digestion, and recovery. It is responsible for the body's "rest and digest" response, which is the counterpart to the sympathetic nervous system's "fight or flight" response.
The parasympathetic nervous system is activated in situations of relaxation and safety, allowing the body to conserve energy and perform maintenance and repair tasks. It does this by decreasing heart rate and blood pressure, increasing digestive activity, and promoting tissue growth and healing.
The parasympathetic nervous system is controlled by cranial nerves III, VII, IX, and X, as well as sacral nerves S2-S4. These nerves release the neurotransmitter acetylcholine, which binds to receptors in target organs and causes a variety of effects, including relaxation of smooth muscle, dilation of blood vessels, and increased secretion of digestive enzymes.
Overall, the parasympathetic nervous system plays an important role in maintaining homeostasis and promoting overall health and well-being.
Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.
Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.
Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.
Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.
Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.
'Underkäksnerven', även känd som den mandibulära nerven, är ett grensystem från trigeminusnerven (cranial nerve V), som är ansvarig för sensorisk innervation av ansiktet. Underkäksnerven innerverar huden och mukosan i underkäken, underläppen, lower lip, kinden, underdelen av ögat och nedre delen av nos. Den mandibulära nerven deltar också i motorisk innervation av käkmuskulatur som används för att bita och tugga.
'Autonoma nervsystemets sjukdomar' (autonomic disorders) är en grupp medicinska tillstånd som beror på problem med det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, puls, blodtryck, sockernivåer, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktion.
Det autonoma nervsystemet har två delar: den sympatiska delen som förbereder kroppen för aktivitet (känt som 'fight or flight'-svaret) och den parasympatiska delen som hjälper till att vila och restaurera kroppen.
Några exempel på autonoma nervsystemets sjukdomar inkluderar:
* Multipel systematrofi (MSA): en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på de celler i hjärnan och ryggmärgen som styr autonoma nervsystemet.
* Primärt autonomt sammanbrott (POTS): ett tillstånd där kroppen har svårt att reglera blodtrycket, vilket kan leda till yrsel, svimningar och trötthet.
* Neurogen orsakad hypotoni: en sjukdom som orsakas av skador på det autonoma nervsystemet och som resulterar i lågt blodtryck.
* Autonom neuropati: en skada på de nerver som styr autonoma funktioner, ofta orsakad av diabetes eller andra sjukdomar.
Symptomen på autonoma nervsystemets sjukdomar kan variera beroende på vilken del av systemet som är drabbad och hur allvarligt tillståndet är. Behandlingen beror också på vilket tillstånd som ligger bakom, men kan inkludera mediciner, terapi och livsstilsförändringar.
"Autonom denervation" refers to the interruption or removal of autonomic nerve supply to a specific organ or area in the body. The autonomic nervous system is the part of the nervous system that controls involuntary actions, such as heart rate, digestion, and pupil dilation. Denervation means the loss of nerve supply.
Autonom denervation can be achieved through surgical procedures, such as thoracic sympathectomy for hyperhidrosis (excessive sweating), or through medical treatments, such as the use of botulinum toxin injections to treat conditions like migraines or muscle spasticity. The specific goals and methods of autonom denervation will depend on the individual case and the condition being treated.
Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.
'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.
Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.
Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.
'Adrenergic fibers' refer to the nerve fibers that release noradrenaline (also known as norepinephrine) as their neurotransmitter. These fibers are a part of the sympathetic nervous system, which is one of the two divisions of the autonomic nervous system. The adrenergic fibers innervate various organs and glands in the body, including the heart, blood vessels, lungs, and digestive tract.
The activation of adrenergic fibers leads to a variety of physiological responses that help prepare the body for 'fight or flight' situations. For example, when faced with a stressor, the sympathetic nervous system is activated, leading to the release of noradrenaline from adrenergic fibers. This causes an increase in heart rate and blood pressure, as well as a relaxation of the airways in the lungs. Additionally, noradrenaline can also act on the liver to stimulate the breakdown of glycogen into glucose, providing energy for the body's response to stress.
It is worth noting that there are two types of adrenergic receptors, alpha and beta, which mediate different physiological responses. Alpha-adrenergic receptors are primarily responsible for vasoconstriction, while beta-adrenergic receptors mediate effects such as increased heart rate and relaxation of bronchial smooth muscle.
'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.
Diabetes neuropathy, also known as diabetic neuropathy, is a type of nerve damage that can occur in people with diabetes. It most commonly affects the nerves in the legs and feet, but it can also affect nerves in other parts of the body. There are several different types of diabetes neuropathy, including:
1. Peripheral neuropathy: This is the most common form of diabetes neuropathy. It affects the nerves in the legs and feet, causing symptoms such as numbness, tingling, burning, or shooting pain. In severe cases, it can lead to foot ulcers, infections, and even amputations.
2. Autonomic neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves that control involuntary functions, such as heart rate, blood pressure, digestion, and sexual function. Symptoms may include dizziness, fainting, digestive problems, and sexual dysfunction.
3. Proximal neuropathy: This type of neuropathy affects the nerves in the hips, thighs, or buttocks, causing weakness and pain. It is more common in people with type 2 diabetes and can be severe.
4. Focal neuropathy: This type of neuropathy affects a single nerve or group of nerves, causing sudden weakness or pain. It can occur in any part of the body, but it is most common in the face, head, or torso.
The exact cause of diabetes neuropathy is not fully understood, but high blood sugar levels are thought to play a role. Over time, high blood sugar can damage the nerves, leading to neuropathy. Other factors that may contribute to the development of diabetes neuropathy include genetics, age, and lifestyle factors such as smoking and alcohol consumption.
Preventing or delaying the onset of diabetes neuropathy involves good blood sugar control, regular exercise, a healthy diet, and avoiding tobacco and excessive alcohol use. If you have diabetes and are experiencing symptoms of neuropathy, it is important to speak with your healthcare provider for proper diagnosis and treatment.
Bupivacaine är ett lokalbedövningsmedel som tillhör gruppen amider. Det används vanligen för smärtbehandling under och efter operationer, då det injiceras i närheten av de nerver som skall bedövas. Bupivacaine har en långvarig verkan jämfört med andra lokalbedövningsmedel, vilket gör att smärtan hålls på avstånd under en längre tid efter operationen.
Läkemedlet fungerar genom att blockera signalsubermittlingen i nervcellerna, vilket resulterar i ett förlust av känsel, rörelse och smärta i det berörda området. Bupivacaine är tillgängligt som både en lösning för injektion och en gel att användas vid särskilda procedurer.
Som med alla läkemedel kan bupivacaine orsaka biverkningar, även om de vanligen är milda och tillfälliga. Några exempel på biverkningar inkluderar lokalreaktioner vid injektionsstället, yrsel, huvudvärk, svimning och i sällsynta fall allvarliga hjärt- och lungrelaterade komplikationer. Det är viktigt att använda läkemedlet enligt rekommenderad dos och under medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar.
Den obturatornerven (Lat: Nervus obturatorius) är en nerv som försörjer musklerna i höftregionen och känseln i huden på insidan av den övre delen av benet. Den delas vanligen upp i två delar, en anterior och en posterior, beroende på var de innerverar.
Den anteriora delen av obturatornerven innerverar:
* Obturatorius internus-muskeln, en muskel som sitter djupt i höftleden och roterar benet inåt.
* Obturatorius externus-muskeln, en muskel som också sitter djupt i höftleden och roterar benet utåt.
Den posteriora delen av obturatornerven innerverar:
* Gracilis-muskeln, en muskel på insidan av låret som flexerar knäet och roterar benet inåt.
* Adductor brevis-, adductor longus- och adductor magnus-musklerna, tre muskler på insidan av låret som adducerar (drar in) benet mot mediala sidan av kroppen.
Känseln i huden på insidan av den övre delen av benet innerveras också av den posteriora delen av obturatornerven.
Lidokain är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det fungerar genom att blockera nervimpulser i det ställe där det appliceras, och på så sätt förhindrar det att smärtsignaler når hjärnan. Lidokain kan användas vid små kirurgiska ingrepp, till exempel för att ta prover på vävnad eller för att placera en kateter. Det kan också användas för att lindra smärta orsakad av sår, skador eller inflammation. Lidokain finns i form av kräm, gel, spray eller injektionsvätska.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.
ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:
1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.
Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.
'Ganglion stellatum', eller stjernetakganglion, er en betegnelse for et samling af nerveceller i hjernen. Det er beliggende i den mediale del af det forreste hjernestammens nærhed og indeholder afferente (dvs. sensoriske) neuroner fra ansigt, hals og armregionerne. Ganglion stellatum er en del af trigeminusnervevæsenet og spiller en vigtig rolle i behandlingen af smerter i ansigtet og hovedet, herunder blandt andet tensionshovedpine og clusterhovedpine.
'Valsalva manöver' är en medicinsk term som refererar till en specifik andnings- och tryckförändring i kroppen. Det innebär att man tar ett djupt andetag, stänger näsan och munnen och försöker sedan tvinga ut luften genom att pressa mot det slutna rummet. Detta orsakar en ökning av intrathorakal tryck, vilket kan ha olika effekter på kroppen.
Den vanligaste anledningen till att man utför ett Valsalva manöver är för att rensa öronen från överskott av vätska eller luft när trycket skiljer sig åt, till exempel vid en flygning eller dykning. Men det kan också användas i medicinska sammanhang för att undersöka hjärtat och blodcirkulationssystemet.
Valsalva manöver kan delas in i fyra faser:
1. Den initiala fasen, där intrathorakalt tryck stiger och minskar blodflödet till hjärtat.
2. En kompensatorisk fas, där hjärtat ökar sin kontraktion för att motverka den minskade blodförsörjningen.
3. En reflexmässig tidsbegränsad paus i hjärtats kontraktion.
4. Ett återställande till det normala tillståndet när trycket minskar och blodflödet återgår till det normala.
Mepivakain är ett lokalbedövningsmedel som tillhör gruppen amider. Det används vanligen vid smärtsamma ingrepp i kroppen, såsom tandbehandlingar och kirurgiska ingrepp i huden eller vävnader nära huden. Mepivakain verkar genom att blockera nervimpulser i det aktuella området, vilket orsakar en temporär smärtstillnad.
Lokalbedövningsmedlet har en snabb insättningstid och varaktighet på uppemot 1-2 timmar. Mepivakain kan ges som injektion i det område där smärtan ska lindras, och vanligtvis känner patienten ingen smärta under behandlingen.
Det är viktigt att notera att användning av mepivakain bör ske under läkares övervakning, eftersom det kan förekomma allvarliga biverkningar vid felaktig användning eller överdosering.
"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.
"Bäcken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av skelettet som utgör den bakre, nedre delen av kroppen och bildar en ringformad struktur. Bäckenet består av fyra ben, två sidoben (ilia, ischium) och ett blygdben (pubis) på varje sida som är sammanvuxna med varandra i det främre, nedre hörnet (symfysen).
Bäckenet har flera viktiga funktioner, bland annat att bilda en kraftig struktur för att skydda de inre organen och som en fästanordning för muskler och ligament. Det är också den del av kroppen där benen är fogade till resten av kroppen och möjliggör rörelser som gång, spring, sitt och stå.
Bäckenet är också viktigt för kvinnors fortplantning, eftersom det bildar en passageväg för fosterutvecklingen under graviditeten och hjälper till att stödja livmodern och andra reproduktiva organ.
Postoperativ smärta definieras som smärta som uppstår eller förvärras i samband med kirurgiska ingrepp och varar under de efterföljande dagarna. Det kan variera i intensitet från mild till stark, beroende på typen av operation och individuella skillnader hos patienter. Postoperativ smärta kan ha negativa effekter på patientens rehabilitering, lungfunktion, sömn, humör och allmänt välbefinnande. Rätt behandling och smärtbehandling är därför viktigt för att underlätta patientens återhämtning efter operationen.
Ubiquinone/coenzym Q10-reduktas eller ubikvitinonreduktas (EC 1.10.3.12) er ein komponent i elektrontransportkjeden under aerob respirasjon i mitokondriene og er også kjent som ubikvitinon-10 hydroxylas eller QHR og har en viktig rolle i produksjonen av energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i celleleg systemet. Ubikvitinonreduktas er ein flavoprotein som består av to underenheter, en Fp-underenhet og en Ir-underenhet.
Ubikvitinonreduktas katalyserer oksidasjonen av ubihydrochinon (ubiquinol) til ubikvitinon (ubiquinone), samtidig som det reducerer molekylær ilt (O2) til vann. Dette skjer ved overføringen av elektroner fra ubihydrochinon til FAD (flavinadenindinukleotid) i underenheten Fp, og deretter overføres elektronene videre til molekylær ilt via en kobber- og hemejern-holdig center i underenheten Ir.
Ubikvitinonreduktas er også involvert i andre cellulære prosesser som antioxidativt forsvar, apoptose (programmert celledød) og modulerer aktiviteten til mange enzymer. Diskfunksjon av ubikvitinonreduktas kan være involvert i ulike sykdommer som kreft, neurodegenerative lidelser og kardiovaskulære lidelser.
The maxillary nerve, auch känd som the second division of the trigeminal nerve (cranial nerve V2), är ett av de större nerverna i ansiktet och huvudet. Det försörjer känseln till kinden, överkäken, ögonbrynen, näsa och delar av tinningarna. Maxillary nerve innerverar även vissa muskler involverade i käkmuskelaktioner.
"Bedövning vid tandbehandling" refererar till användandet av lokalbedövning i tandvårdssammanhang. Det innebär att en läkemedelslösning som innehåller ett lokalbedövningsmedel, oftast artikain eller prilocain, injiceras i den specifika nervtratten som innerverar tanden och omgivande vävnader. Detta orsakar en temporär förlust av känsel och smärreperception i det berörda området, vilket gör att tandläkaren kan utför behandlingen utan att patienten upplever någon smärta.
Den vanligaste metoden för lokalbedövning vid tandbehandling kallas infiltrationsbedövning och används när det rör sig om att bedöva en enskild tand eller ett mindre område i munhålan. Ibland kan även en annan metod, så kallad conductive bedövning, användas då det behövs att bedöva en större yta, exempelvis när flera tänder behandlas eller när käken ska opereras på.
Lokalbedövningen vid tandbehandling är en säker och effektiv metod för smärtlindring och gör det möjligt för patienten att genomgå behandlingar utan att uppleva onödigt smärta eller obehag.
Lumbosacral plexus är ett nervebundsområde i människans kropp som bildas genom sammanflödet av nervrötter från thorakal, lumbar och sacral spinalnerver (T12 till S4). Dessa nerver innerverar muskler och känsel i nedre extremiteterna (benen) och delar av bäckenregionen. Skador på lumbosacral plexus kan orsaka särskilda neurologiska symtom som svaghet, känselbortfall eller smärta i benen.
'Synnerv' eller optisk nerv (latin: Nervus opticus) är ett kranialnerv som primärt är ansvarigt för att överföra syninformation från ögat till hjärnan. Det är den andra av tolv kranialnerver och är unik eftersom den är en del av centrala nervsystemet (CNS) istället för det perifera nervsystemet (PNS). Synnerven börjar i ögats nackdel, där retinan (ögats näthinna) sammanstrålar till en punkt som kallas optisk disk eller blind fläck. Därifrån går den genom ögonhålan och in i hjärnan via en öppning i skallbasen vid temporalbenet, kallad optikuskanalen.
I hjärnan överför synnerven informationen till lateral geniculate kärnan (LGN) i thalamus och därefter till primära visuella cortex (area 17 eller V1) i occipitalloben, där det bearbetas ytterligare. Skador på synnerven kan orsaka synförlust, bland annat i form av synfältreduktion eller blindhet i ena ögat.
"Amider" er ikke en medisinsk term. Det er kjemisk terminologi som refererer til en reaksjon der en amin-gruppe blir konversert til en amid-gruppe ved å bli reagert med en karboxylsyre. Denne typen reaksjoner kan ha betydning innenfor farmakologi og medisinsk forskning, men "amider" er ikke en definert medisinsk term i seg selv.
Intervertebral är ett medicinskt term som refererar till något som är beläget mellan, eller relaterad till, de små ben i ryggraden som kallas vertebror. De flesta vanliga användningarna av termen intervertebral hänvisar till diskarna mellan varje par av vertebror, kallade intervertebrala skivar. Dessa skivar agerar som gångjärn och amorteringshjälpmedel mellan varje ryggradsförben, vilket möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden. Intervertebral diskarna består av en geléartad kärna omgiven av en tuffare, sklerotisk yttre kapsel. I vardagligt tal kan man säga att "intervertebralt" betyder "mellan ryggkotorna".
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
Interkostalnerven är en typ av nerv som förser sensorisk och motorisk information till och från ryggens muskler och hud mellan revbenen (interkostalrummen). De är grenar av de thorakala ryggradsnervena (T1-T11), som utgår från ryggmärgen i bröstkorgen. Interkostalnerven innehåller både sensoriska fibrer, som tar emot känselimpulser från hud och muskler, och motoriska fibrer, som styr rörelse i interkostalmusklerna och andningsmusklerna. Varje interkostalnerv innerverar en specifik interkostalmuskel och delar sig också upp i grenar som försörjer huden ovanpå revbenen.
'Ljumskkanalen' (latin: Canal lumbalis) är en tunnel i kroppen som löper längs med ryggens nedre del och innehåller nervrötter från ryggraden. Dessa nerver, som bildar det nervträdsliknande strukturen cauda equina, styr muskler och känsel i benen och andra delar av underkroppen. Ljumskkanalen skyddar dessa nerver när de lämnar ryggraden och går vidare ut i kroppen.
Ibland kan en del av en nervrot eller diskusprolaps sticka ut genom ljumskkanalens vägg, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och andra neurologiska symptom i underkroppen och benen. Detta är vad man kallar för ett ljumskhålsyndrom (latin: Cruralgia eller Sciatica).
'Ledningsanestesi' (engelska: 'Nerve block') är en form av lokalbedövning där en specifik nerv eller en grupp nerver desaktiveras med hjälp av en injektion av lokalbedövningsmedel. Detta gör att smärta och känsel i det berörda området minskar eller försvinner helt under en viss tid.
Ledningsanestesi används ofta inom kirurgi, särskilt vid kirurgiska ingrepp på lemmar, då det möjliggör för patienten att vara vaken eller med mildare narkos under operationen. Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för behandling av kronisk smärta.
Det finns många olika typer av ledningsanestesi, beroende på vilken nerv eller nerver som ska desaktiveras. Exempel på metoder inkluderar epiduralanestesi, spinalkanalanestesi och perifera nervblockader.
Den underkäksspottkörteln, även känd som submandibulärt gland, är en av de tre parvisa paren spottkörtlarna hos människor. Den underkäksspottkörteln är belägen i underkäken och producerar saliv som hjälper till att smida maten och underlätta sväljningen. Saliven innehåller enzymer som börjar nedbryta kolhydraterna i maten redan i munhålan.
Smärtanalys (pain assessment) är en systematisk bedömning och utvärdering av smärtan hos en patient. Den innefattar att insamla information om patientens subjektiva upplevelse av smärta, observera beteenden som kan vara relaterade till smärta samt granska eventuella faktorer som kan påverka smärtan, såsom sjukdomsförlopp och medicinsk behandling.
Smärtanalysen utförs vanligen med hjälp av en standardiserad skala eller en kvalitativ bedömning, beroende på patientens ålder, mentala status och förmåga att kommunicera. Syftet med smärtanalys är att fastställa smärtintensiteten, lokalisationen och karaktären av smärtan, samt att utvärdera effekterna av eventuell behandling.
Regelbundna smärtanalys kan hjälpa till att säkerställa att patienten får rätt behandling och att smärtan hanteras på ett optimalt sätt, vilket kan förbättra patientens kvalitet av liv och minska komplikationer som kan vara relaterade till obehandlad smärta.
"Tandpulpatest" är ett samlingsbegrepp för olika metoder att diagnosticera inflammation eller sjukdom i tandpulpan, det inre vävnadslager som omger andningennerverna och blodkärlen i en tands rotkanal. Den vanligaste typen av tandpulpatest är kallt vatten-eller varmt vattenst test, där man applicerar kyliga eller varma stimuli på tanden för att upptäcka om patienten känner smärta, vilket kan indikera en inflammation i pulpan. Andra typer av tandpulpatest inkluderar elektrisk pulpetest och lokalt anestetikatest. Dessa tester hjälper till att fastställa om en rotbehandling behövs eller inte.
Peripheral nerve injuries refer to damage or trauma to the peripheral nerves, which are the nerves that transmit signals between the brain and spinal cord (central nervous system) and the rest of the body. These nerves are located outside of the brain and spinal cord, and they control motor functions, such as movement and sensation, in various parts of the body.
Peripheral nerve injuries can result from a variety of causes, including trauma, compression, stretching, or laceration. The severity of the injury can range from mild to severe, and it may affect a single nerve or multiple nerves. Depending on the type and extent of the injury, peripheral nerve damage can cause symptoms such as numbness, tingling, weakness, pain, or loss of function in the affected area.
Peripheral nerve injuries are typically classified into three categories based on the severity of the injury:
1. Neuropraxia: This is a mild form of nerve injury that results from compression or stretching of the nerve. The nerve remains intact, but its functioning is disrupted due to damage to the myelin sheath, which is the protective covering around the nerve. Recovery from neuropraxia can take several weeks to months, but it is usually complete.
2. Axonotmesis: This is a more severe form of nerve injury that involves damage to the axons, which are the long fibers that transmit signals within the nerve. The myelin sheath may also be damaged or destroyed. Recovery from axonotmesis can take several months to years, and it may not be complete. Some patients may experience permanent loss of function or sensation in the affected area.
3. Neurotmesis: This is the most severe form of nerve injury, which involves complete severing of the nerve. Recovery from neurotmesis is unlikely without surgical intervention, such as nerve grafting or repair.
Treatment for peripheral nerve injuries depends on the type and severity of the injury. In some cases, conservative treatment, such as physical therapy or pain management, may be sufficient to promote recovery. However, in more severe cases, surgery may be necessary to repair or reconstruct the damaged nerve.
'Skenbensnerv' (latin: Nervus peroneus) är en nerv som innerverar musklerna i underbenet och foten. Den delar sig vanligen upp i två grenar, den superficiala (yttre) skenbensnerven och den deepa (djupa) skenbensnerven.
Den superficiala skenbensnerven innerverar huden på ytan av underbenet och foten, samt muskeln peroneus brevis. Den deepa skenbensnerven innerverar musklerna peroneus longus och tibialis anterior, samt senorna i foten.
Skador på skenbensnerven kan orsaka sårbarhet för skada, smärta, kraft- och/eller känselbortfall i underbenet och foten.
Mediannerven är en nerv som innerverar musklerna i handen och känseln för huden på tumnageln, pekfinger, långfinger och ringfinger. Den lämnar hjärnan via plexus brachialis och fortsätter sedan genom armbågsleden och in i underarmen. Där delar den sig upp i två grenar: en motorisk gren som innerverar musklerna i handen, och en sensorisk gren som förmedlar känseln från huden på de tre fingrarna och tumnageln. Mediannerven kan skadas vid exempelvis en fraktur av armbågsbenet eller en kompression i carpaltunneln, vilket kan leda till symptomen som kallas carpaltunnelsyndrom.
'Rectum' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av colon, eller tjocktarmen. Rectum är den sista biten av tjocktarmen innan den kopplas samman med anus. Detta är en del av avskiljningssystemet och dess huvudsakliga funktion är att lagra avföring innan den elimineras från kroppen genom defekation. Rectum har också muskler som hjälper till att kontrollera avföringen.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.
Kalcitonin-relaterat peptid (CRP, Calcitonin-related peptide) är ett neuropeptid som initialt identifierades i sköldkörteln hos frisk och sjuk djur. Det upptäcktes att CRP har en struktur som liknar kalcitonin, ett hormon som produceras av C-celler i sköldkörteln och hjälper till att reglera kalciumhomöostas.
I det centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS) har CRP visat sig ha en viktig roll som en neurotransmittor och neuromodulator. Det är involverat i smärtreglering, vasoreglering, inflammation och neuroprotektion.
CRP verkar binder till specifika receptorer på nervceller och blodkärl, vilket orsakar en varierad biologisk respons som inkluderar smärtrelief, vasodilatation och anti-inflammatoriska effekter. Dessutom har CRP visat sig ha en neuroprotektiv effekt genom att minska skador på nervceller vid ischemisk skada eller trauma.
I slutändan kan CRP vara ett viktigt terapeutiskt mål för behandling av smärta, inflammation och neurologiska sjukdomar som Parkinson's sjukdom och Alzheimer's sjukdom.
'Nervybildning' är ett medicinskt begrepp som refererar till en abnormt växthastighet eller oregelbunden tillväxt hos nervceller eller deras utskott (axoner och dendriter) i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (nervtrådar och ganglier utanför centrala nervsystemet).
Det finns två huvudsakliga typer av nervybildningar: benigna (godartade) och maligna (ontartade). Benigna nervybildningar växer långsammare, är mer lokaliserade och tenderar att vara mindre invasiva än maliga former. Maliga nervybildningar kan inkräkta på omgivande vävnader, sprida sig till andra delar av kroppen och bli livshotande.
Exempel på olika slags nervybildningar är:
- Neurinom (ett benign tumör som oftast bildas på de akustisk-vestibulära nerverna i inneran)
- Schwannom (en benign tumör som utvecklas från myelinbildande celler kring perifera nerver)
- Ganglioneurom (en benign tumör som består av övervuxen ganglieceller och deras stödjeceller)
- Neurofibroma (en blandning av olika typer av nervceller, blodkärl och bindväv)
- Maligna nervskida (cancer i de perifera nerverna)
Symptomen på nervybildningar kan variera beroende på vilken typ det är, var den är lokaliserad och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar neurologiska symptom som känselbortfall, smärta, muskelsvaghet eller förlamning, samt andra symtom som hörselskador, svullnad eller förändringar i utseendet.
Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.
"Dagkirurgiska tekniker" refererar till metoder och procedurer inom kirurgi som utförs på en patient som inte behöver övernatta på sjukhus efter operationen. Dessa tekniker har blivit allt vanligare under de senaste åren, delvis beroende på förbättrade anestesitekniker och ökad kunskap om smärtlindring.
Exempel på dagkirurgiska tekniker inkluderar:
1. Arthroskopi: En minimal-invasiv kirurgisk metod som används för att diagnostisera och behandla skador i leden, såsom meniskskador eller ledbandsskador.
2. Kataraktkirurgi: En operation där linsen i ögat ersätts med en konstgjord linse för att förbättra synen hos patienter med grå starr.
3. Varicose vein stripping: En procedure där ovanligt slappa vener i benet tas bort för att behandla krampor och andra besvär som orsakas av venös insufficiens.
4. Kolonoskopi: En undersökning av kolon och rektum med en flexibel, tunn tub som har en ljuskälla och en kamera monterad på änden. Den används för att screena för cancer och polypers uppväxt i tjocktarmen.
5. Hysteroskopi: En minimal-invasiv kirurgisk procedur där en tunn, böjlig tub med en kamera på änden insätts genom vaginalporten för att undersöka och behandla problem i livmodern, såsom abnormala blödningar eller fibroider.
Dessa tekniker har visat sig vara säkra och effektiva, och de ger patienter möjlighet att få vård utan att behöva stanna på sjukhus efter operationen.
Ryggradsnerver, också kända som spinalnerver, är nervrötter som utgår från ryggraden och förbinder centrala nervsystemet med resten av kroppen. Det finns 31 matched par ryggradsnerver (total 62) på båda sidor av ryggraden i människokroppen, och de är numrerade från C1 till S5, där C står för cervical, T för thoracic, L för lumbar, S för sacral och Co (coccygeal) för svansknochen. Varje ryggradsnerver innehåller sensomotoriska nervceller som tar emot sensorisk information från huden, musklerna och leder och skickar motorisk information till muskler och körtlar. Ryggradsnerverna är ansvariga för att överföra information mellan centrala nervsystemet och alla delar av kroppen utom huvudet och nacken, som istället förses med kranialnerver.
'Smärtlindring' (pain management) är en medicinsk term som refererar till metoder, strategier och behandlingar som används för att minska, lindra eller eliminera smärta hos en patient. Det kan innefatta användning av läkemedel såsom opiater, acetaminofen och antiinflammatoriska medel, men även icke- medicinska metoder som kognitiv beteendeterapi, akupunktur och massage. Syftet är att förbättra patientens livskvalitet, funktionalitet och att minska smärtans negativa påverkan på deras vardagliga liv.
Prilocaine är ett lokalbedövningsmedel som används för att orsaka smärtstillning och förlora känseln i en viss del av kroppen under en kort tid. Det är en amiderestart som bryts ner till prilokain och formiatjoner när den metaboliseras.
Prilocaine används ofta i kombination med fentanyl eller epinefrin för att utöka dess smärtstillande effekt och fördröja dess bortsmältning. Det är ett vanligt val för lokalbedövning under små kirurgiska ingrepp, såsom tandläkarbehandlingar och mindre hudoperationer.
Själva har prilocain en något lägre smärtstillande effekt jämfört med andra lokalbedövningsmedel som lidokain, men det är känt för att orsaka mindre irritation och sveda när det injiceras. Det kan dock orsaka methemoglobinemia vid höga doser eller i kombination med andra läkemedel som också ökar risken för denna biverkan.
'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.
Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.
Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.
'Lungvener' (latin: Pulmonary veins) är de blodkärl som transporterar oxygenerat blod från lungorna till vänster hjärtkammare. Det oxygenerade blodet har absorberats från alveolerna i lungorna via respirationen, och kommer nu att pumpas ut till kroppens vävnader via aortan för att försörja dem med syre. Lungvenerna är en del av de stora venerna (latin: Venae cavae) i kroppen.
'Nervändslut' är ett medicinskt begrepp som refererar till den plats där en nervfiber eller en grupp av nervfibrer slutar och fysiskt kopplas till sitt mål, vanligtvis en muskel, en körtel eller en annan nerv. Detta område kallas också för en neuro-muskulär platta eller en synaps.
Den exakta strukturen av en nervändslut kan variera beroende på vilken typ av nerv och vilket mål som är inblandat. I allmänhet består det av ett slutet segment av en axon, som innehåller neurotransmittorer, som är kemiska signalsubstanser som överför signalen från den ena cellen till den andra. När denna signal når nervändslutet triggas frisättningen av neurotransmittorerna, vilket orsakar en reaktion i målcellen.
Nervändslut är därför en mycket viktig del av det signalsystem som styr alla kroppsliga funktioner, inklusive rörelse, känsel, sinnesintryck och andra autonoma processer som andning och hjärtverksamhet.
'Retledningssystemet' (engelska: 'Guidance System') är ett samlingsbegrepp för de mekanismer och processer som hjälper en läkare eller annan vårdpersonal att ta medicinska beslut om en patients vård. Det kan inkludera kliniska riktlinjer, praxisriktlinjer, kvalitetsstandarder, evidensbaserad medicin och andra resurser som hjälper till att stödja ett systematiskt och strukturerat sätt att besluta om diagnoser, behandlingar och omsorg.
Retledningssystemet är tänkt att underlätta för vårdpersonalens arbete genom att ge rekommendationer baserade på den bästa tillgängliga evidensen och erfarenheten, samtidigt som det tar hänsyn till patientens individuella behov och preferenser. Det är en viktig del av kvalitetssäkringen inom sjukvården och hjälper till att säkerställa att patienter får den bästa möjliga vården baserat på aktuell kunskap och god medicinsk praxis.
"Anesthetic adjuvants" refer to medications that are added to anesthetics to enhance the effects of the primary anesthetic agent, improve the quality of anesthesia, and reduce the required dosage of the main anesthetic. These adjuvants do not have significant analgesic or anesthetic properties on their own but can augment the effects of other anesthetic agents. They are often used in multimodal analgesia and anesthesia techniques to optimize perioperative pain management, reduce side effects, and improve patient outcomes. Examples of anesthetic adjuvants include ketamine, dexmedetomidine, clonidine, lidocaine, and magnesium sulfate.
'Vadnerv' (latin: Nervus saphenus) är den längsta nerven i kroppen som förnerverar huden på framsidan av benet, från foten och upp till knäna. Den delas vanligen upp i tre grenar: en främre och två bakre. Främre grenen innerverar huden på framsidan av skenbenet och smalbenet, medan de bakre grenarna innerverar huden på baksidan av knäskålen och överkanten av vadenmuskeln. Vadnerven kan i vissa fall bli känslig för tryck eller skada, vilket kan leda till smärta, kvalitet eller krypningar i benet.
Trigeminusnerven, också känd som det femte kranialnervet (CN V), är ett parat nervsystem som innerverar ansiktet och hjässan hos däggdjur. Det består av tre grenar: oftalmisk, maxillär och mandibulär. Oftalmiska grenen innerverar ögats övre och nedre ögonlock, hornhinnan, conjunctiva, och delar av pannan och kinden. Maxillärgrenen innerverar näsa, överkäken, kindbenet, underkäken och tandkött i överkäken. Mandibulära grenen innerverar underkäken, tungan och kindmusklerna. Trigeminusnerven är också involverad i känsel, smak, smärta och temperatur i ansiktet och hjässan.
Den answerspännande termen "ansiktsnerv" refererar i medicinska sammanhang vanligen till den tolfte kranialnerven, även känd som cranial nerve VII eller facial nerve. Denna nerv har en central roll för funktionerna i ansiktet och hörselorganen.
Facial nerve är ansvarig för att styra muskulaturen i ansiktet, vilket gör det möjligt för oss att utföra rörelser som exempelvis skratta, sucka, blunda och småmynna. Dessutom har den en betydande roll för känseln i ansiktet genom att den innerverar de hudsinnet på kinden, näsa, överläppen, tinningarna och öronen.
Dessutom är facial nerve involverad i smakkänslan från främre två tredjedelarna av tungan och har en viktig funktion för att producera slem i näsan och ögonen. Slutligen styr den också salivkörtlarnas sekretion och muskelkontraktionen i örat som hjälper till att reglera vår hörsel.
I alltsammans är facial nerve en komplex nerv som har ett brett spektrum av funktioner, vilka alla är viktiga för att upprätthålla normal funktion i ansikte och huvud.
A "nerve crush" injury är ett traumatisk skada till en nerv som orsakas av kompression eller tryck på nerven under en längre period. Detta kan leda till skador på myelinhöljet som omger nerven och kan orsaka problem med nervens funktion, inklusive sänkt känsel, smärta, svaghet eller muskelsammamnande i den drabbade kroppsdelen. I allvarliga fall kan en nerve crush-skada leda till permanent nerve skada om den inte behandlas snabbt och effektivt.
Lokalbedövning, även känd som lokalanestesi, är en form av smärrebedövning som används inom medicinen. Den innebär att en viss del av kroppen temporarily insensibiliseras för att undvika smärta under en operation eller ett medicinskt ingrepp. Det uppnås genom att injicera ett lokalanestetiskt läkemedel i den specifika platsen, vilket blockerar nervimpulserna som skickas till hjärnan och ger upphov till smärta. Lokalbedövningen är en säker och effektiv metod för att kontrollera smärta under kortvariga procedurer eller i kombination med medvetandebehållande sedering under längre operationer.
'Ulnar nerve' är ett nerv som styr rörelse och känsel i underarmen, handflatan och lillfingret samt hälften av ringfingret på vänster eller höger sida beroende på om det är ulnarnerven på den sidan. Det är det näst största nerven i armen och går från halsen ner genom armhålan, under armbågen och till fingrarna. Om ulnarnerven skadas eller trycks på kan det resultera i smärta, kraftlöshet och känselbortfall i de berörda områdena.
I medicinska sammanhang är "nålar" oftast en förkortning för "injektionsnålar". Det är smala, spetsiga och sterila instrument som används för att ge injektioner med läkemedel eller andra vätskor under huden, i musklerna eller in i en ven. Nålarna finns i olika längder, tjocklekar och typer beroende på användningsområde. De kan vara försedda med automatiska spjälknivar för att underlätta injektionerna eller ha ventiler för att kontrollera injektionshastigheten.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Spinala nervrötter, även kända som spinalnervrotoroots eller simpelthen nervrötter, är de nerver som utgör den initiala delen av det perifera nervsystemet. De kommer direkt från ryggmärgen genom ryggradens öppningar (foramina) och delar sig sedan i två delar: en motorisk gren som kontrollerar muskulaturen och en sensorisk gren som tar hand om känsel- och smärtreceptorer. Skador eller sjukdomar i de spinala nervrötterna kan orsaka smärta, kraftförlust och känselbortfall i olika delar av kroppen.
Femurneuropati, även känt som femurskada eller lårbenstressfraktur, är en medicinsk term som refererar till en skada på den proximala (nära höftleden) delen av lårbenet (femur). Detta är vanligtvis orsakat av repetitiv mekanisk belastning eller överansträngning, vilket kan leda till en smal, hårfin skada i benets yttre lagringslager.
Femurneuropati förekommer ofta hos långdistanslöpare, militär personal och andra idrottare som utsätts för stora belastningar på sina lårben. Symptomen inkluderar smärta i höft- eller lårregionen, särskilt vid belastning, och kan vara milda eller kraftiga beroende på graden av skadan. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men ibland kan en MRI-scan behövas för att se skador som inte syns på röntgen. Behandlingen innebär ofta vila, fysioterapi och i vissa fall kirurgi.
Hjärtblock, eller kardiogenn conductionsrubbning, är ett tillstånd där hjärtats elektriska ledningssystem inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka en försämrad hjärtrytm. Det finns två typer av hjärtblock:
1. Fullständigt hjärtblock (Complete Heart Block): Detta inträffar när det saknas ledningsimpulser mellan överhuset och underhuset i hjärtat, vilket orsakar en mycket lång eller ingen konduktion alls. Detta kan leda till att hjärtrytmen blir mycket långsam (bradykardi) eller oregelbunden, och i vissa fall kan det vara livshotande om det inte behandlas.
2. Partiellt hjärtblock (Incomplete Heart Block): Detta inträffar när ledningsimpulserna från överhuset till underhuset är fördrömdas eller blockerade delvis, vilket kan orsaka en långsam hjärtrytm eller en oregelbundenhet i rytmen. I vissa fall behöver det inte behandlas, men om symtomen är allvarliga kan medicinsk behandling vara nödvändig.
Hjärtblock kan orsakas av olika faktorer, inklusive hjärtsjukdomar, skador på hjärtat, infektioner och vissa läkemedel. Symptomen på hjärtblock kan variera från att inte ha några symtom alls till yrsel, svimning, andnöd eller smärta i bröstet. Behandlingen av hjärtblock beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet.
Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.
En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.
It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.
Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.
'Nervledning' refererer til de hvide, nervefiber-forbundne strukturer i centralnervesystemet (hjernen og rygmarven) og perifere nervesystemet (de nerver som forbinder hjernen/rygmarven med resten af kroppen) som transporterer nervimpulser. Disse nerveledninger består af to typer nerveceller: afferente fibre, der transporterer sensoriske impulser til centralnervesystemet (f.eks. smerte, temperatur og berøring), og efferente fibre, der transporterer motoriske impulser fra centralnervesystemet til muskler eller andre effektororganer. Nerveledningerne er beskyttet af myelinskeder, som hjælper med at accelerere nerveimpulsers hastighed og forbedrer overførslen af impulserne.
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).
I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.
Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.
I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.
Patientstyrd smärtlindring, även känd som patientkontrollerad analgesi (PCA), är en metod för smärtlindring där patienten själv administrerar smärtmedicin genom att trycka på en knapp när de upplever smärta inom vissa gränser. Detta görs vanligtvis med hjälp av en pump som är kopplad till en intravenös (IV) line. PCA-systemet är programmerat för att ge patienten en specifik dos medicin varje gång de trycker på knappen, och det kommer också att ha en säkerhetsfunktion som förhindrar överdosering genom att begränsa antalet doser som kan ges inom en viss tidsperiod.
Den patientkontrollerade smärtlindringen har visat sig vara effektiv och säker för många patienter, särskilt efter operationer. Den ger patienten en känsla av kontroll över deras smärta och kan hjälpa till att minska rädslan och stressen som är associerade med smärtan. Det kan också minska behovet av andra smärtbehandlingar, såsom opioider som ges via en injektion eller en infusion.
PCA-systemet bör övervakas noga av vårdpersonal för att säkerställa att det används korrekt och att patienten inte får för mycket medicin. Vårdpersonalen bör också informera patienten om potentiala biverkningar och vad de ska göra om de upplever några.
'Ultraljudsundersökning, interventionell' refererar till användandet av ultraljud (ekodoppler) som en guide för att genomföra en medicinsk procedure eller behandling. Ultraljuden ger realtidsbilder av olika vävnader och organ i kroppen, vilket gör det möjligt för läkaren att se precisely var den interventionella behandlingen ska utföras.
Detta kan exempelvis innebära att en radiolog eller kirurg använder ultraljuden som en guide när de placerar nålar, katetrar eller andra instrument in i kroppen för att behandla sjukdomar eller skada. Interventionell ultraljudsundersökning kan användas för en rad olika procedurer, till exempel dränering av abscesser eller cystor, injicering av lokalanestetika eller läkemedel, biopsier och minimalt invasiva kirurgiska ingrepp.
Fördelarna med interventionell ultraljudsundersökning inkluderar att den är icke-invasiv, säker, smärtfritt och ofta kan utföras på en ambulant basis. Den ger också direkt feedback till läkaren under proceduren, vilket kan hjälpa till att minska komplikationer och förbättra resultaten av behandlingen.
'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.
Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.
Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.
Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.
En infusionspumpa är ett medicintekniskt hjälpmedel som används för att kontrollerad och exakt administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar till patienten genom en intravenös kateter. Infusionspumpan kan ställa in och reglera volymhastigheten och tiden för infusionen, vilket gör att den kan ge mycket små mängder läkemedel under en lång tid. Denna precision är speciellt viktig när det gäller potenta eller farliga preparat som inte får ges i alltför höga koncentrationer eller för snabbt. Infusionspumpor används ofta inom akut- och intensivvård, onkologi, neurologi och vård av kroniskt sjuka patienter.
En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.
Nervtillväxtfaktor (NGF, Neurotrophic Growth Factor) är ett protein som spelar en viktig roll i utvecklingen, underhållet och överlevnaden av känsliga neuroner (nervsystemets nervceller) i centrala och perifera nervsystemet. Det produceras främst av glialceller i centrala nervsystemet och av kirtelceller i perifera nervsystemet. NGF binder till specifika receptorer på neuronens cellmembran, vilket leder till aktivering av intracellulära signalslingor som styr cellytans differentiering, överlevnad och funktion. Dessutom har NGF visat sig ha en viktig roll i smärtsignalering och neuroinflammation.
Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.
Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.
Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.
Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.
Nervtillväxtfaktorer (NGF, från engelskan: Nerve Growth Factors) är signalsubstanser som påverkar utvecklingen, underhållet och överlevnaden av neuron i det nervsystemet. De verkar genom att binde till specifika receptorer på cellytan och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till olika biologiska responsar, såsom celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd). Nervtillväxtfaktorer spelar en viktig roll i uppbyggnaden av nervsystemet under embryonal utveckling, men de är också involverade i läkning efter skada och återhämtning efter sjukdom. Exempel på nervtillväxtfaktorer inkluderar NGF, BDNF (Brain-Derived Neurotrophic Factor), NT-3 (Neurotrophin-3) och GDNF (Glial Cell Line-Derived Neurotrophic Factor).
'Pain management' refererar till den vetenskapen och konsten att bedöma, behandla och förebygga olika typer av smärta, som akut smärta eller kronisk smärta. Det inkluderar användning av läkemedel, kirurgi, fysioterapi, psykologisk terapi och andra behandlingsmetoder för att lindra smärtan och förbättra patientens kvalitet på livet. Målet med smärtbehandling är att minska smärtan till en tolerabel nivå så att patienten kan genomföra vardagliga aktiviteter, sova gott och ha ett bättre mentalt och emotionellt tillstånd. Smärtbehandling ska också vara individuell och anpassad efter patientens specifika behov och preferenser.
I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.
Den medicinska definitiven av "diafragma nerv" saknas, eftersom det inte existerar någon etablerad medicinsk term med denna benämning. Möjligen kan du ha förväxlat det med "diaphragmatic (fibrositic) neuralgia", som är en mycket sällsynt neurologisk smärtsyndrom som involverar irritation eller skada av de nerver som innerverar diaframgan (bröstkorgens muskelplatta).
Radialnerven (N. radialis) är ett nerver som försörjer de bakre delarna av armen och handen med känsel- och rörelseförmåga. Den tar sin början i halsregionen där den bildas av spinalnerver på nivå C5-T1. Sedan fortsätter den genom axelhålan, under armbågen och ner längs underarmen till handen.
Radialnerven innerverar flera muskler i armen och handen, däribland tricepsmuskeln (som sträcker armen), supinator- och extensormusklerna (som vrider och sträcker handleden) samt flera små muskler i handen. Den ger också känsel till baksidan av handflatan, fingrarnas baksidor och naglar på ring- och lillfingret.
Skador på radialnerven kan orsaka svaghet eller förlust av rörelseförmåga i armen och handen, samt känselbortfall på de berörda områdena.
En ryggbedövning, även känd som spinalanestesi eller subarachnoidalbedövning, är en form av lokalbedövning där smärtstillande läkemedel injiceras i det lågsta delarna av ryggraden (ryggmärgen) för att blockera smärta i underlivet och nedre extremiteterna. Det görs vanligtvis genom att en tunn nål placeras i den lilla utrymmet mellan ryggkotorna i nedre delen av ryggraden, vanligtvis på L4-L5-nivån.
Ryggbedövning används ofta under kirurgiska ingrepp som kräver stillasittande, till exempel vid operationer på buken, benen eller underlivet, såsom cesareansektion (kejsarsnitt). Det kan också användas för smärtlindring efter operationer och för vissa medicinska procedurer som kräver att patienten ligger stilla.
Vid en lyckad ryggbedövning känner patienten inga smärtor under den tiden läkemedlet är verksamt, men kan uppleva tryck eller vibrationer. Patienten kan också uppleva en varm känsla i benen och nedre extremiteterna efter att läkemedlet har injicerats. Efter bedövningen kan patienten få försämrad andning, blodtrycksfall eller feber, men dessa biverkningar är sällsynta.
Hjärnnerver, även kända som kranialnervi, är de tolv parvisa nerverna som utgår direkt från hjärnbalken (truncus encephali) i huvudet. Dessa nerver är involverade i olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, känsloöverkänslighet, ansiktsmuskelkontroll och reglering av pupillstorlek, among annat. Varje hjärnnerv har en specifik funktion och ett unikt bana genom skallen.
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.
Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.
Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:
1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.
Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.
En ljumskbråck, även kallat inguinalhernia, är en medicinsk tillstånd där en del av bukhinnan eller gräsmagsvävnaden tränger igenom svag muskulatur i ljumsken. Detta kan resultera i en upphöjd knöl som ofta blir tydligare när personen är stående, böjer sig framåt eller hostar. Ljumskbråck kan vara små och orsaka obehag eller vara större och leda till besvärliga symtom som smärta, tryckkänsla och i vissa fall komplikationer såsom att tarmen eller andra inre organ fastnar i bråcket. Behandlingen kan bestå av kirurgi för att reparera svagheten i muskulaturen och placera bråckinnehållet tillbaka inne i bukhålan.
'Skuldersmärta' är ett vanligt symtom som kan ha många olika orsaker. Det saknas en entydig och allomfattande medicinsk definition, men ofta avses smärta i området kring skulderbladet (scapula) eller axelleden (articulatio humeri). Skuldersmärtan kan vara lokaliserad till ett specifikt ställe eller stråla ut över en större yta, och kan vara akut eller kronisk.
Orsakerna till skuldersmärta kan variera från relativt enkla till mer komplexa, exempel på orsaker innefattar:
1. Muskel- och seninflammationer (till exempel tendinit)
2. Skada eller inflammation i axelleden (till exempel bursit, impingementsyndrom eller artrit)
3. Nervskador eller irritation (till exempel nervus suprascapularis neuropati)
4. Referred pain från andra kroppsdelar (till exempel hjärta, lungor eller mag-tarmsystemet)
5. Skada på skulderbladet eller revbenen
6. Sällsynta sjukdomar som tumörer eller infektioner
En korrekt diagnos av skuldersmärtan bör ställas av en läkare efter en fullständig klinisk undersökning och ibland även med hjälp av bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen beror på den underliggande orsaken till smärtan.