Den mest accepterade medicinska definitionen av "bandmask" (på latin: *Taenia saginata*) är en parasitisk mask som lever som vuxen i människans tarm och kan orsaka sjukdomen teniasis. Maskens larv kan infektera nötkreatur, där den bildar blåsbildningar i musklerna som kallas för "bandmaskbiff". Människan kan sedan bli smittad genom att äta underkokt eller raw nötkött.

En bandmaskinfektion är en parasitär infektion som orsakas av roundwormar i släktet Ascaris, främst av arten Ascaris lumbricoides, som lever som parasiter i människans tarm. Infektionen sprids vanligtvis genom att man sväljer ägg från parasiten via kontaminierad mat eller vatten.

Vuxna bandmaskar kan bli upp till 30 cm långa och lägger ägg som passerar ut i avföringen. Äggen kan vara infektiösa redan efter några veckor i fuktig, varm jord. Om en person sväljer infektiösa ägg kläcks de i tunntarmen och unga larver frisätts som sedan penetrerar tarmväggen och tar sig via blodomloppet till lungorna. Här utvecklas de till ett yngre stadium innan de sväljs ner igen och fortsätter sin utveckling i tunntarmen, där de blir vuxna och börjar producera ägg efter ungefär två månader.

Symptomen på en bandmaskinfektion kan variera beroende på hur många parasiter som infekterat individen. Lättare infektioner kan vara asymptomatiska eller orsaka milda symptom som magont, illamående och diarré. Större infektioner kan leda till allvarligare komplikationer såsom tarmblockad, lunginflammation eller lever- och gallvägsproblem.

Bandmaskinfektioner är vanliga i områden med dålig sanitet och hygien, särskilt i låginkomstländer. För att förebygga infektioner rekommenderas god personlig hygien, till exempel att tvätta händerna efter toalettbesök och innan man äter, samt att undvika att äta rå eller halvrå mat som kan vara kontaminerad.

Diphyllobothriasis är en parasitär infektion som orsakas av att man blivit smittad av bandmaskar i släktet Diphyllobothrium. Infektionen uppstår vanligtvis genom att äta rå eller underkokt fiskkött, särskilt från saltvattsfisk som kan vara värd för parasiten under ett stadium av dess livscykel.

Infektionen med Diphyllobothrium-arter kan orsaka symptom som diarré, magsmärtor, trötthet och viktminskning. I sällsynta fall kan den leda till komplikationer som anemi på grund av att parasiten suger i sig näringsämnen från värden.

För att diagnosticeras kan en provtagning av fekalier undersökas för ägg eller proglottider (segment) från parasiten. Behandlingen består ofta av ett antiparasitärt läkemedel, till exempel praziquantel. För att förebygga infektion är det viktigt att tillaga fisk ordentligt och undvika att äta rå eller underkokt fiskkött.

'Diphyllobothrium' är ett släkte bandmaskar som kan orsaka en zoonotisk infektionssjukdom hos människor, känd som diphyllobothriasi eller bäddmaskinfektion. Maskarna parasiterar vanligtvis fiskar som värdar under sitt larvstadium och människan kan bli infekterad genom att äta rå eller underkokt fiskkött som innehåller infektiösa larver.

Infektionen med 'Diphyllobothrium' kan orsaka symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning. I sällsynta fall kan den också leda till vitamin B12-brist och perniciös anemi, eftersom maskarna kan konkurrera med värden om vitaminet.

För att undvika infektion bör man alltid tillaga fisk korrekt genom att koka eller steka den ordentligt innan man äter den. Man bör också undvika att äta rå fisk, som exempelvis sushi och gravad lax, om man inte är säker på att den är tillräckligt tillagad.

Plattmaskar, eller plattstjärtade djur, är en grupp av ryggradslösa djur som tillhör stammen Plathelminthes. De kännetecknas av sin platta, ofta bandlika kroppsform och saknar ett egentligt cirkulationssystem. Många arter lever parasitiskt i människor, djur eller växter, men det finns också fria levnadsformer. De flesta plattmaskarna är mycket små, men de kan variera i storlek från några millimeter till flera meter. Exempel på parasitiska plattmaskar som kan infektera människor är levermöss, bandmaskar och blodsugande lungmaskar.

Hymenolepis är ett släkte av bandmaskar som förekommer hos däggdjur, inklusive människor. De två vanligaste arterna som infekterar människor är Hymenolepis nana och Hymenolepis diminuta.

Hymenolepis nana, även känd som hundbandmask, är den minsta av de båda arterna och kan fullständigt utvecklas inne i en värdorganisms tarmar, vilket gör att den inte behöver en mellanvärd för sin livscykel. Den infekterar ofta barn och kan orsaka symptom som diarré, buksmärtor och viktminskning.

Hymenolepis diminuta, även känd som råttbandmask, är större än Hymenolepis nana och behöver en mellanvärd, ofta en tvåvinge, för att fullständigt utvecklas. Den infekterar sällan människor, men när det sker kan den orsaka symptom som illamående, kräkningar och viktminskning.

Infektion med Hymenolepis diagnostiseras vanligen genom att hitta ägg eller maskar i avföringen. Behandling sker vanligen med mediciner som praziquantel eller niclosamid.

Medicinskt kan man definiera "masksdi Disease" (Marek's disease) som en infektionssjukdom hos hönsfåglar orsakad av gallesvampen Gallid alphaherpesvirus 2. Denna sjukdom är mycket smittsam och kan leda till dödlighet hos unga hönsfåglar. Symptomen på masksdi Disease kan variera, men inkluderar ofta försvagad tillstånd, svullnader i olika kroppsdelar, nedsatt äggläggning och neurologiska symptom som lammhet eller stelhet. Sjukdomen sprids främst via luften genom att smittade fåglars fjädrar viruset ut i luften när de pickar eller rengör sig själva. Förebyggande åtgärder innefattar vaccinering och biosecurity-åtgärder för att minska spridningen av viruset.

Paleopatologi är ett forskningsfält som undersöker sjukdomar och skador hos människor i det förflutna genom att studera deras fossila, arkeologiska eller historiska kvarlevor. Detta kan innebära att analysera ben, tänder, mumifierade kroppar eller andra biologiska rester med hjälp av olika tekniker som mikroskopi, molekylärbiologi och kemi. Paleopatologin kan ge viktig information om hur sjukdomar har påverkat människan under historien, och hur de har utvecklats över tid.

'Mask-DNA' är inte en etablerad medicinsk term. Det kan vara en förkortning eller ett slanguttryck som används inom vissa biomedicinska sammanhang, men det saknas tillräckligt med kontext för att ge en exakt definition.

I allmänhet kan 'mask-DNA' syfta på användning av DNA-sekvenser som maskeringsreagensier i molekylärbiologiska tekniker, såsom hybridisering och kloning. I dessa tekniker kan specifika DNA-sekvenser användas för att blockera eller 'maska' icke önskade sekvenser under en analysprocess.

Om 'Mask-DNA' är ett begrepp som används inom ditt specifika sammanhang, rekommenderar jag att du söker efter mer information från din handledare eller genom att konsultera relevanta vetenskapliga artiklar eller resurser.