Beckwith-Wiedemann syndrom (BWS) er en sjeldn den arvelige tilstand som påvirker grovvekst og celledeling, især i fosterstadiet. Den karakteriseres av en række symptomer, herunder overvægt ved fødslen, store øjne, øget risiko for abdominalt vækst, og forstørret tunge (macroglossi). BWS er også kendt for at være forbundet med en øget risiko for visse typer af cancer, særligt Wilms' tumor og levercancer.

Syndromet skyldes ofte genetiske ændringer på kromosom 11, især i regionen kaldet 11p15.5. Disse ændringer kan føre til overaktivitet eller underaktivitet af visse gener, hvilket resulterer i de karakteristiske symptomer ved BWS.

Det er vigtigt at bemærke, at sygdommen har en variabel præsentation og kan have forskellige grader af alvorlighed fra person til person. Nogle børn med BWS kan have mildt symptomer, mens andre kan have mere alvorlige problemer, herunder svær vækst, udviklingshæmninger og en større risiko for cancer.

Lidt behandling er typisk nødvendig for de fleste børn med BWS, men tæt overvågning af vækst, udvikling og sundhed er vigtigt for at opdage og behandle eventuelle komplikationer tidligt. I visse tilfælde kan kirurgisk behandling af overaktivitet i salivglandene, tunge eller andre symptomer være nødvendig.

"Genetisk präglning" refererar till de arvda egenskaper och karaktärsdrag som en individ har, baserat på sina gener. Detta inkluderar allt från fysiska attribut såsom ögonfärg och höjd till beteendemönster och predisposition för vissa sjukdomar. Genetisk prägling styrs av den information som finns i en persons DNA-sekvens, som ärvs från båda föräldrarna. Det är viktigt att notera att miljön och interaktionen mellan gener och miljö också kan spela en roll i utvecklingen av en individ.

Människokromosom 11 är en av de 23 par av kromosomer som finns inne i varje cell i människokroppen. Detta specifika paret, nummer 11, består av två identiska linjära DNA-molekyler som innehåller tusentals gener och icke-kodande sekvenser. Dessa gener innehåller instruktioner för att producera proteiner och reglera cellens funktioner.

Varje kromosom i paret 11 består av en lång arm (q-armen) och en kort arm (p-armen), som är separerade av ett centromerområde. Den totala storleken på människokromosom 11 är ungefär 135 miljoner baspar, vilket gör den till en av de större kromosomerna i det mänskliga kromosomuppsättningen.

Abnormaliteter eller mutationer i kromosom 11 kan leda till olika ärftliga sjukdomar och tillstånd, såsom Wilms' tumör (en typ av njurcancer hos barn), Beckwith-Wiedemann syndrom (en genetisk störning som orsakar överväxt och ökad risk för vissa cancerformer) och 11p-syndrom (en sällsynt kromosomavvikelse som kan orsaka utvecklingsstörning, ansiktsmissbildningar och andra symtom).

Cyklinberoendekinashämmare p57, även känd som KIP2 (Kinesin-like protein 2) eller TPSP1 (Tumor protein p57), är ett protein som hör till familjen CDK-hämmare (Cyclin-dependent kinase inhibitor). Detta protein spelar en viktig roll i celldelningen och cellcykeln, genom att hämma aktiviteten hos specifika cyklinberoende kinaser (CDKs) som är involverade i kontrollen av celldelning.

Proteinet p57 kodas för av genen CDKN1C och innehåller en N-terminal CDK-hämmande domän, en central kinesin-liknande domän samt en C-terminal domän med flera funktionella motiver. p57 binder till och hämmar cyklinberoende kinaser som CDK2/Cyclin E och CDK4/6/Cyclin D, vilket leder till inhibition av celldelningen i G1-fasen.

Mutationer i genen CDKN1C har visats vara associerade med vissa arvsmassabaserade sjukdomar, såsom Russell-Silver syndrom och Beckwith-Wiedemann syndrom, vilka kännetecknas av tillväxthämning, missbildningar och ökad risk för cancer.

Uniparental disomy (UPD) är ett tillstånd där en individ har två kopior av samma kromosom, eller en del av en kromosom, som kommer från samma förälder istället för att ha en kopia från varje förälder. Detta kan inträffa under celldelningen och kan resultera i att en individ får två identiska kopior av en kromosom från en enda förälder, istället för en kopia från vardera förälder.

UPD kan vara asymptomatisk eller orsaka olika hälsoproblem beroende på vilken kromosom som är drabbad och om det finns några genetiska avvikelser på den kromosomen. I vissa fall kan UPD leda till att en individ får för många eller för få kopior av vissa gener, vilket kan resultera i olika medicinska tillstånd som till exempel developmentella störningar, autism, missbildningar och ökad risk för cancer.

Det finns två typer av uniparental disomy: isodisomi och heterodisomi. Isodisomi innebär att en individ har två identiska kopior av samma kromosom från samma förälder, medan heterodisomi innebär att en individ har två olika kopior av samma kromosom från samma förälder. Isodisomi kan ha större medicinska konsekvenser än heterodisomi eftersom det kan leda till över- eller underrepresentation av vissa gener.

UPD kan upptäckas genom genetisk testing, som vanligen inkluderar kromosomanalys och molekylär genetisk analys. Behandlingen av UPD beror på vilka medicinska problem som orsakats av tillståndet och kan innefatta både medicinsk behandling och terapeutiska insatser för att hantera de symptom som uppstår.

'Makroglossi' är ett medicinskt begrepp som betyder 'förstorad tunga'. Det kan vara innebörden av att tungan är större än normalt, vilket kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom hypotyroidism, akromegali, Downs syndrom och amyloidos. Makroglossi kan leda till symtom som sväljningssvårigheter, talrubbningar och andningsproblem.

Long non-coding RNA (lncRNA) er en type av RNA-molekyler som ikke koder for proteiner. De er definert som RNA-molekyler som er lengre enn 200 nukleotider og ikke har kapasiteten til å kode for proteiner. LncRNA-molekyler deltar i reguleringen av genuttrykk og kan påvirke transkripsjon, splicing, translasjon og degradasjon av gener. De kan også interagere med proteiner, andre RNA-molekyler og DNA for å utøve sin funksjon. LncRNA-molekyler er involvert i mange biologiske prosesser, inkludert cellulær differensiasjon, apoptose og kreftutvikling.

KCNQ-kaliumkanaler, även kända som Kv7-kanaler, är en typ av jonkanaler som är involverade i repolariseringen av cellmembranet i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. Dessa kanaler tillåter kaliumjoner att passera genom cellytan, vilket leder till en utflöde av positiva laddningar från cellen och en minskad membranpotential.

KCNQ-kanalerna är pentameriska proteinkomplex med varje underenhet bestående av sex transmembrana domäner. Det finns fem olika isoformer av KCNQ-kanaler, kända som KCNQ1 till KCNQ5, och de kan bilda homo- eller heteromeriska komplex med varandra.

KCNQ-kanalerna har en viktig roll i regleringen av hjärtats elektriska aktivitet, särskilt i den långsamma diastoliska depolariseringen under pacemakerrörelsen. Mutationer i KCNQ1 kan leda till Long QT-syndrom typ 1, en ärftlig hjärtsjukdom karaktäriserad av förlängd QT-intervall på EKG och ökad risk för livshotande hjärtarytmier.

I nervsystemet är KCNQ-kanaler involverade i regleringen av neuronal excitation och inhibition, och kan påverka saker som smärta, humör och epilepsi.

En navelbråck, även kallat omentalhernia eller ventralhernia, är en medicinsk tillstånd där en del av bukhinnan (peritoneum) och/eller inre organ tränger ut genom ett sönderat område i musklerna i buken. Detta ger upphov till en knöl eller svullnad under huden, oftast i navelområdet. Navelbråck kan vara present från födseln (kongenital) eller utvecklas senare i livet som ett resultat av en svaghet i bukmuskulaturen efter operationer eller trauma. Symptomen kan inkludera smärta, ömhet, värk och känsla av tryck i området runt naveln. I allvarliga fall kan det vara livshotande om en del av tarmen fastnar i bråckspringan och blir strypt eller nekros (död). Behandlingen kan bestå av kirurgi för att reparera sönderet muskelvävnad och placera en nätimplantat för att stärka området.

Insulin-like growth factor II (IGF-II) är ett peptidhormon som liknar insulin i sin kemiska struktur och funktion. Det produceras främst i levern, men även i andra delar av kroppen, såsom binjurarna och äggstockarna. IGF-II har en viktig roll i celltillväxt, celldelning och cell Differentiering under fostertiden och efter födelsen.

IGF-II binder till sin specifika receptor, IGF-IR, på cellmembranet, vilket aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till celldelning och celltillväxt. IGF-II kan också binda till insulinreceptorn, även om detta sker med lägre affinitet än insulin självt.

Dysreglering av IGF-II har visats vara involverat i flera patologiska tillstånd, såsom cancer och diabetes. I cancer kan överaktivitet hos IGF-II-systemet leda till onkogenesis och tumörväxt genom att öka celldelning och förhindra apoptos (programmerad celldöd). I diabetes kan störningar i IGF-II-systemet bidra till insulinresistens och glukosintolerans.

"Untranslated RNA" refererer til de dele af et RNA-molekyle, som ikke oversættes til protein. Disse områder findes i både messenger RNA (mRNA) og ribosomalt RNA (rRNA). I mRNA kan der være en utranslateret region foran (5'-ende) og/eller efter (3'-ende) den del af molekylet, som kodes for et protein. Disse regioner kaldes henholdsvis 5'-utranslated region (5'-UTR) og 3'-utranslated region (3'-UTR). De utranslaterede regioner indeholder ofte sekvenser, som regulerer stabiliteten af mRNA, transporten af mRNA ud af nucleus og effektiviteten af proteintranslationen.

En Wilms tumör, också känd som nefroblastom, är en typ av cancer som drabbar njurarna och främst förekommer hos barn. Det rör sig om en malign tumör som utvecklas från de celler i njuren som under fostertiden är involverade i njurens normala utveckling. Wilms tumör är den vanligaste njurcancerformen hos barn och upptäcks ofta mellan 2 och 5 årsåldern, även om den kan uppstå både tidigare och senare i livet. Symtom på Wilms tumör kan inkludera en smärtfritt bukväxt, buksmärtor, blod i urinen och trötthet. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi). Prognosen för barn med Wilms tumör har förbättrats betydligt under de senaste decennierna och idag överlever mer än 90% av de drabbade barnen fem år efter diagnos.

KCNQ1, också känd som KvLQT1 (förlängd QT-syndrom typ 1-gen), är ett gen som kodar för en subenhet av en voltage-gated potassium-kanal. Denna kanal, som består av flera olika subenheter, inklusive KCNQ1, är involverad i repolariseringen av muskelceller i hjärtat under varje hjärtslag.

Specifikt är KCNQ1-subenheten en del av den så kallade "slow delayed rectifier potassium current" (IKs), som är aktiv under senare fasen av repolariseringen och hjälper till att ställa in den totala längden på QT-intervallen i EKG. Mutationer i KCNQ1 kan orsaka Long QT syndrom, en genetisk sjukdom som kännetecknas av förlängd QT-intervall och ökad risk för livshotande hjärtrytmrubbningar.

Silver-Russell syndrome (SRS) er en sjeldn sykdom som kharakteriseres av intrauterin voktsnedsutvikling, lav fødervekt og lang, smal ansikt. Andre typiske træk inkluderer trengdele i underlæben, lave hårlinje, bred hage og en fordybning over øret (preaurikulær fosse). Barnet kan også have asymmetri i kroppen, lav muskeltonus og uviklet fedtfordeling.

SRS skyldes ofte særlige abnormaliteter i arvelig mekanisme, inklusive ændringer i 11p15 regionen på kromosom 11. Diagnosen stilles typisk basert på kliniske kriterier og molekylær testing kan bekrfte diagnosen.

Behandlingen af SRS er støttebasert og inkluderer fysiologisk terapi for at hjælpe med udviklingen af motorik, ernæringsmæssig vejledning for at sikre god vækst og udvikling, og talepædagogisk behandling hvis nødvendigt. Hvis barnet har asymmetri i kroppen, kan en orthopædisk undersøgelse også blive anbefalet.

Kaliumkanaler, spänningskänsliga, är en typ av jonkanaler som finns i cellytan hos de flesta celler. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att reglera cellens elektriska excitabilitet och signalering. De är speciellt viktiga för muskel- och nervcellers funktion.

Spänningskänsliga kaliumkanaler öppnas när cellmembranets potential skillnad når en viss tröskelvärde, vilket orsakar en utflöde av kaliumjoner (K+) från cellen. Detta leder till en negativare membranpotential och en minskad excitation hos cellen. När membranpotentialen återgår till ett vila tillstånd stängs kanalerna igen.

Det finns olika typer av spänningskänsliga kaliumkanaler, som skiljer sig i deras elektrofysiologiska egenskaper och funktioner. Exempel på dessa är bland annat de transienta (IA) och de efterhållande (IK) kaliumströmmarna. Dessa kanaler är viktiga för att generera och modulera aktionspotentialer, som är snabba elektriska impulser som propagerar längs med nerv- och muskelceller.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

DNA-metylering är en process där kemiska grupper, vanligtvis metylgrupper (–CH3), adderas till DNA-strängar. Denna process påverkar ofta genuttrycket genom att förhindra eller underlätta transkriptionen av gener, utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen.

Det vanligaste typerna av DNA-metylering är:

1. N5-metylering av cytosin (5mC), som främst hittas i kropps cellsamma vävnader och är involverad i cellulär differentiering, celldelning och cancerutveckling.
2. N6-metylering av adenin (6mA), som främst hittas i encelliga organismer och vissa virus, men även har påträffats i kropps cellsamma vävnader. Denna typ av metylering är involverad i transkriptionell regulering och DNA-reparation.
3. Hydroxymetylering av 5mC till 5-hydroximetyldesoxycytosin (5hmC), som främst hittas i nervceller och är involverad i epigenetiska processer, såsom cellulär differentiering och neuroplasticitet.

DNA-metylering kan styras av en grupp enzymer kända som DNA-metyltransferaser (DNMT) och demetylaser (TET). Dysreglering av dessa enzymer kan leda till abnormalt genuttryck och är associerat med olika sjukdomar, inklusive cancer.

Inom medicinen används inte begreppet "jätteväxt" som en officiell diagnos. Jätteväxt är istället ett beskrivande adjektiv som kan användas för att hänvisa till en tumör eller annan vävnad som har överskridit sin normativa storlek och blivit exceptionellt stor. Detta kan inträffa på grund av olika medicinska tillstånd, såsom neoplasier (abnorma celltillväxt eller cancer), cystor (säckar fyllda med vätska) eller andra patologiska processer. För att fastställa orsaken till en jätteväxt behövs vanligen en kombination av klinisk bedömning, bilddiagnostik och ibland biopsi eller operation för att undersöka vävnaden närmare.

I'm assuming you are asking for a medical definition of the word "fathers." In a medical context, "fathers" typically refers to biological fathers or men who have genetically contributed to the conception of a child. However, it can also refer to male parents or guardians who have a significant role in raising and caring for a child, regardless of their biological relationship to the child.

In some cases, medical professionals may use the term "fathers" to describe the genetic contributors in studies involving genetics or heredity. For example, they might refer to "the father's gene" or "the father's contribution to the offspring's genetic makeup."

It is important to note that the definition of "fathers" can vary depending on the context and field of study.

Angelman syndrome is a genetic disorder that affects the nervous system and causes various developmental delays and disabilities. It is caused by the absence or malfunction of a gene called UBE3A, which is located on chromosome 15.

The symptoms of Angelman syndrome typically appear in early childhood and may include:

* Delayed development: Children with Angelman syndrome may be slow to reach developmental milestones such as sitting up, crawling, and walking.
* Speech difficulties: Many children with Angelman syndrome have limited or no spoken language.
* Movement and balance problems: Children with this condition often have issues with balance and coordination, and they may also exhibit jerky, stiff limb movements.
* Behavioral issues: Children with Angelman syndrome may exhibit excitable behavior, including frequent laughing, smiling, and hand-flapping. They may also have a short attention span and be prone to temper tantrums.
* Seizures: Seizures are common in children with Angelman syndrome, and they may begin in infancy or early childhood.
* Intellectual disability: Most children with Angelman syndrome have significant intellectual disabilities.

There is no cure for Angelman syndrome, but early intervention and treatment can help improve outcomes. Treatment typically involves a combination of therapies such as physical therapy, speech therapy, and behavioral therapy. Medications may also be used to manage seizures and other symptoms.

Congenital hyperinsulinism (CHI) is a genetic disorder characterized by the excessive production and release of insulin from the beta cells of the pancreas. This condition results in persistently low blood sugar (hypoglycemia) levels, which can be severe and life-threatening if not properly managed.

There are several types of CHI, each with its own genetic cause and clinical features. The two main forms are diffuse CHI and focal CHI. Diffuse CHI affects the entire pancreas, while focal CHI involves a specific area of the pancreas.

The symptoms of CHI can vary in severity and may include:

* Hypoglycemia (low blood sugar)
* Lethargy or sleepiness
* Poor feeding or refusal to eat
* Seizures or convulsions
* Pale skin
* Sweating
* Tremors or shakiness
* Irritability or fussiness

If left untreated, CHI can lead to serious complications such as brain damage, developmental delays, and even death. Treatment typically involves medication to control insulin levels, dietary management, and in some cases, surgery to remove the affected part of the pancreas.

It is important to note that congenital hyperinsulinism is a rare condition, affecting approximately 1 in every 50,000 births. However, early diagnosis and treatment are crucial for optimal outcomes.

Mosaicism är ett medicinskt tillstånd där en individ har två eller fler genetiskt distinkta cellpopulationer i sin kropp, vilket orsakas av en genetisk ändring som sker efter att fertilisationen har inträffat. Det kan förekomma i alla typer av celler, inklusive könsceller, vilket kan resultera i varierande fenotyper (kroppsliga egenskaper) beroende på andelen av varje cellpopulation och vilka kroppsdelar de befolkar.

Mosaicism kan uppstå på grund av olika mekanismer, såsom non-disjunction, aneusmi eller genetisk mutation under celldelningen. Det kan variera från milda till allvarliga symptom beroende på vilka gener som är påverkade och i vilken utsträckning de är förändrade. I vissa fall kan mosaicism inte orsaka några uppenbara symptom alls, medan det i andra fall kan leda till allvarliga missbildningar eller sjukdomar.

Exempel på medicinska tillstånd som kan orsakas av mosaicism inkluderar certaina former av Down syndrom, certaina typer av cancer och vissa hud- och skelettavvikelser.

En 'tekniker för fertilitetsbehandling' (engelska: 'fertililty technician') är en individ som är utbildad och certifierad att arbeta med assisted reproductive technologies (ART) inom medicinsk behandling av ofrivillig barnlöshet. Deras huvudsakliga uppgifter innefattar att hantera, preparera och bevara gameter (ägg och/eller spermier), utför ultraljud under oocyte retrieval ( ägg-punktion) procedurer, och utföra laboratorieprocedurer såsom insemination, intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI) och embryokultur. De arbetar vanligtvis under läkares övervakning i en fertilitetsklinik eller ett reproduktionsmedicinskt centrum.

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.

Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.

"CpG islands" är en term inom genetiken och epigenetiken. De definieras som korta, relativt DNA-sekvenser (ofta uppemot 1000 baspar långa) som har en hög andel av cytosin (C) och guanin (G) basepar som följer varandra i den speciella sekvensordningen CpG. "p" står för fosfatgruppen som förenar de två basparen.

CpG-öar är ofta belägna i närheten av promotorregioner, vilket är sekvenser av DNA som initierar transkriptionen av gener. I normalt tillstånd är CpG-sekvenser i kroppen metylerade, det vill säga att en metylgrupp (CH3) fogas till cytosinet i CpG-sekvensen. Metylering av DNA kan påverka genuttrycket och är en viktig mekanism inom epigenetiken.

Ändringar i CpG-öarnas metyleringsmönster har visats vara involverade i flera sjukdomar, inklusive cancer. I cancer kan CpG-öarna hypometyleras (för lite metylering) eller hypermetyleras (för mycket metylering), vilket kan leda till förändringar i genuttrycket och cellulär funktion.

Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.

"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.