I'm sorry for the confusion, but "Bencement" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain language or field within medicine. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Polymetylmetakrylat (PMMA) är ett syntetiskt, transparent, termoplastiskt material som används inom många olika industrier, inklusive medicinsk teknik. Det är känt under varumärken som Plexiglas, Acrylite och Lucite.

I en medicinsk kontext är PMMA ofta associerat med biokompatibla implantat, såsom linsimplantat för ögonsjukvård och benrekonstruktionsmaterial. Det används också som bärarmaterial för kontaktlinser och tandfyllningar.

PMMA är en polymer av metylmetakrylat (MMA) och bildas genom polymerisation av MMA-monomeren. Den har goda mekaniska egenskaper, som hög hållfasthet, styvhet och slitstyrka, samt är kemiskt inert och motstår åldrande. Dess transparenta och ofärgade egenskaper gör det lämpligt för användning i optiska tillämpningar.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

Den dentala cementen är ett material som används inom tandvården för att fästa olika typer av tandproteser, såsom kronor, broar och inlägg, till tänderna. Det finns olika typer av dental cement, men de flesta innehåller en binderingsagent som hjälper till att hålla protesen fastsatt på tandytan.

Den vanligaste typen av dental cement är zinkoxidbaserad cement, som är lätt att hantera och har en låg toxicitet. Denna typ av cement härdar genom kontakt med vatten och bildar en hård, fast förbindelse mellan protesen och tanden. Andra typer av dental cement inkluderar glasionsbaserade cementer, som används främst för att fästa kronor och inlägg, samt kompositcementer, som är mer estetiska eftersom de matchar tands substancefärgen bättre.

I medicinsk terminologi kan dental cement också benämnas som dentala lutingsmaterial eller dentala fixeringsmaterial.

Metylmetakrylater (MMA) är en organisk kemisk förening som ofta används i tillverkningen av konsthartser, lim och tandfyllningsmaterial. Det är en ester bildad från metanol och metakrylsyra.

I medicinskt hänseende kan MMA-baserade material användas inom odontologi (tandvård) som fyllnads- eller limmaterial, samt i vissa medicinska konstruktioner och tillverkning av medicinska instrument. Dessa material är vanligen transparenta, härdbeständiga och har god kemisk resistens.

Även om MMA-baserade material anses vara säkra vid normal användning, kan långvarig exponering för damm eller gaser under tillverkningsprocessen möjligen orsaka irritation i ögon, hud och luftvägar. Det är viktigt att följa anvisningar och säkerhetsföreskrifter när man hanterar dessa kemikalier både inom medicinska sammanhang och annorstädes.

I assume you are asking for a medical definition of "heart cement." I believe what you are referring to is likely "cardiac cement" or more commonly, "acrylic cement," which is used in some cardiac surgical procedures. Here is a brief definition:

Acrylic cement, also known as bone cement or methyl methacrylate cement, is a type of adhesive material used in various surgical applications, including cardiac surgery. In the context of heart surgery, it is primarily used to secure prosthetic heart valves and other artificial materials to the heart tissue. The cement quickly hardens after being mixed and applied, creating a strong bond between the prosthesis and the surrounding tissue. This helps ensure the proper functioning and stability of the implanted device.

Vertebroplastik är en invasiv medicinsk procedur där en specialiserad läkare, oftast en radiolog, injicerar cementliknande material i en skadad eller bruten vertebral kropp (en del av ryggradens struktur) för att stabilisera benet och lindra smärta.

Denna procedure används vanligtvis för att behandla frakturer orsakade av osteoporos, tumörer eller trauma i ryggkotorna. Under proceduren leds en tunn nål genom huden och musklerna till den skadade ryggkotan, varefter cementmaterialet införs under fluoroskopisk vägledning. När cementet har härdat stabiliseras benstrukturen och ger ofta snabb smärtlindring.

Vertebroplastik bör utföras av erfarna specialistläkare på ett sjukhus eller en klinik med tillgång till avancerad bildguidad teknik, såsom fluoroskopi eller datorstödd tomografi (CT).

Glasjonomercement är ett sorts biokompatibelt cementmaterial som används inom odontologi, främst i kombination med glasjonomerfyllnadsmaterial för att foga ihop tänder efter rotkanalbehandling. Glasjonomercement består av en blandning av glasjonomerpulver och vätska som sätts upp under fuktighet och härdar genom en neutralisationsreaktion mellan de komponenterna.

Detta material har flera fördelar, däribland att det är relativt milt och kan användas nära känsliga strukturer som nervesystemet i tanden, samt att det har goda adhesions-egenskaper till både dentin och kompositmaterial. Glasjonomercement har dock också nackdelar, såsom en lägre mekanisk hållfasthet än andra cementtyper och en tendens att absorbera vatten över tiden, vilket kan påverka dess långsiktiga hållbarhet.

"Tryckhållfasthet" (eng. "pressure resistance") är ett mått på en materials förmåga att motstå deformation under tryck. Det definieras ofta som det maximala trycket som kan appliceras på ett material innan det permanent deformeras eller går sönder. Tryckhållfastheten mäts vanligen i enheter som pascal (Pa), psi (pound-force per square inch) eller bar (100 000 Pa). Det är ett viktigt begrepp inom materialvetenskap och används ofta vid konstruktion av komponenter som utsätts för höga tryck, till exempel i rörledningar, hydrauliska system och trycksensorer.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

Den medicinska termen "benomning" (engelska: "nerve blocking") refererar till en metod där man tillfälligt stoppar nervimpulsernas transmission i en specifik nerv, vanligen för att lindra smärta. Det kan åstadkommas genom att injicera ett läkemedel, oftast en lokalbedövningsmedel eller en kemisk substans som stör nervsignaleringen, direkt in i nerven eller i närheten av den.

Benomning används ofta inom smärreoperativa ingrepp, som exempelvis under skönhetsoperationer eller vid behandling av kronisk smärta. Effekten är tillfällig och varar vanligen från en timme upp till ett par veckor, beroende på vilket läkemedel som används och hur mycket som injiceras.

Ibland kan benomning också användas för att underlätta diagnostiska procedurer eller vid behandling av muskelspasmer.

'Silikatcement' är ett samlingsnamn för olika typer av cementbaserade bindemedel som huvudsakligen består av silikater av kalcium. Denna typ av cement produceras genom att hetta upp en blandning av kalksten och sand till mycket höga temperaturer, vilket resulterar i en reaktion där koldioxid avges och en slagg av kalciumsilikat bildas. När denna slagg blandas med vatten undergår den en exotherm reaktion och härdar till en hård, seg massa som kan användas som bindemedel inom byggsektorn.

Silikatcement har flera fördelar jämfört med traditionell Portlandcement, bland annat är den mer hållbar och motståndskraftig mot kemiska angrepp. Dessutom produceras den vid lägre temperaturer, vilket gör den miljövänligare att framställa. Silikatcement används ofta inom områden där hög hållbarhet och korrosionsbeständighet är viktiga, till exempel i konstruktioner som utsätts för marint miljö eller aggressiv luftförorening.

Metylmetakrylat (MMA) är ett klart, färglöst och flytande ämne som används som monomer i tillverkningen av akrylplaster och andra polymerprodukter. Det är en ester bildad från metanol och metakrylsyra.

I medicinsk kontext kan MMA användas som ett komponent i hud- eller nagellacker, men det finns också rapporter om att det har använts illegalt som fyllmaterial vid tandbehandlingar. Användning av metylmetakrylat inom odontologi är dock ifrågasatt på grund av riskerna för allergiska reaktioner, irritation och systemiska skador.

Polykarboxylatcement är ett typ av cement som används inom medicinsk tillämpning, särskilt inom ortopedisk kirurgi. Det är en sorts bioaktiv cement som har kapacitet att bilda kemiska bindningar med endogena mineraler i kroppen, vilket gör den till ett användbart material för att fästa implantat till benvävnad.

Polykarboxylatcement består av en blandning av polykarboxylatpolymer och hydroxylapatit, som tillsammans bildar en fast massa när de exponeras för varandra under specifika förhållanden. När cementen appliceras på benytan reagerar den med calcium- och fosfatjoner i kroppsvätskorna och bildar en jämn, hård yta som kan fästa implantat till benet.

En av de stora fördelarna med polykarboxylatcement jämfört med traditionella cementer är att det saknar bunden kolesterolestrar, vilket minskar risken för allergiska reaktioner och inflammation i kroppen. Dessutom är den mindre exotermisk under polymerisationen, vilket kan minska risken för termisk skada på omgivande vävnader.

"Bentäthet" är inget medicinskt begrepp som används inom den medicinska terminologin. Det kan dock vara en förvrängning av det medicinska begreppet "bensjuklighet", som refererar till någons sannolikhet att insjukna i viss typ av sjukdom under en given tidsperiod.

Jag rekommenderar därför att ni ser efter rätt stavning och begrepp när ni letar efter medicinska informationer, för att undvika missförstånd eller felaktig information.

'Bensresorption' er en medisinsk betegnelse for den proces, hvor kroppen absorberer (tager op) bensen fra det miljø, den udsættes for. Bensen er en type hydrokarbon, der findes naturligt i olie og gas, men som også kan frigives under forskellige industrielle processer og forureningsepisoder.

Lange tids udsættelse for høje niveauer af bensresorption kan være skadeligt for helbredet, især for centralnervesystemet, reproduktionssystemet og immunsystemet. Derfor er det vigtigt at mindske eksponeringen for bensen så meget som muligt, særligt for arbejdere i industrier med høj risiko for bensudlægning, såsom olie- og gasindustrien.

'Cementing' er en prosedyre innen interventional radiology og invaserende kardiologi. Det innebærer å feste en prostesis, som regel en stent, i place i et blodkar eller i hjertet ved hjelp av medisinsk cement. Cementen er vanligvis en kunstig, biokompatibel substans som størker sin styrke når den størkes under trykk.

Den typen cement som vanligst brukes i denne konteksten er akryl-basert, og kalles ofte 'bone cement' eller 'polymethylmethacrylate' (PMMA). Når den blandes med vann blir den flytende og kan pumperes inn i området der prostesen skal plasseres. Når cementen størkes under trykk, blir den fast og holder prostesen i place.

Cementering er en effektiv måte å behandle mange typer av strukturelle hjertesvikt og blodkarsskader, fordi det kan hjelpe å støtte eller fjerne skadete områder og forbedre blodgjennomstrømningen.

Zirconium är ett grundämne med symbol Zr och atomnummer 40. I rent tillstånd är zirconium ett silvervitt, hårt, korrosionsbeständigt transistionmetall.

I medicinsk användning är zirkonium ofta förekommande i form av zirkonoxid, som exempelvis används i vissa slags kärlproteser och ortopediska implantat på grund av dess biokompatibilitet och mekaniska styrka. Zirkoniumdioxid används också i tandimplantat och tandfyllningar.

Zirconium-26, ett radioaktivt isotop av zirconium, har använts i medicinsk diagnostik som en kärnspinnresonans-kontrastmedel för att undersöka leverfunktionen.

Bariumsulfat är ett vit, opakkt, icke-magnetiskt och oorganiskt pulver som används som kontrastmedel inom medicinen. När det intas av patienten, absorberar blygloidnivåerna i kroppen bariumsulfatet, vilket gör att strukturerna i mag-tarmkanalen kan ses tydligt på röntgenbilder. Det används ofta för att undersöka strukturen och funktionen hos mat-/vätskeupptagningen i tarmarna samt att upptäcka eventuella skador eller sjukdomar i mag-tarmkanalen, såsom cancer, divertiklar, inflammationer eller andra abnormaliteter.

Det är viktigt att notera att bariumsulfat inte får användas hos patienter med bekanta allergier mot preparatet eller vid förstoppning, magsår, blödningar i mag-tarmkanalen, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), eller om patienten har någon form av blockage i tarmarna. Det kan också ha allvarliga bieffekter om det används tillsammans med andra läkemedel som innehåller järn, magnesium, eller kalcium.

"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.

More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.

In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.

It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."

Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.

Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:

* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.

Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

En kompressionsfraktur är en benfraktur som orsakas av ett tryck eller kraftigt slag, vilket resulterar i att benbitarna pressas eller krossas ihop. Detta kan inträffa när en kraftig stöt appliceras på en bembristning, ofta vid höga hastigheter som i trafikolyckor. Kompressionsfrakturer är vanliga i ryggraden och kan leda till allvarliga skador eller funktionsnedsättningar om de inte behandlas korrekt.

"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.

Calciumfosfater är ett samlingsnamn för oorganiska salter som bildas när calciumjoner (Ca2+) kombineras med fosfatjoner (PO43-). Det finns flera olika typer av calciumfosfater, men de två vanligaste är hydroxiapatit (Ca10(PO4)6(OH)2) och brushit (CaHPO4·2H2O).

Hydroxiapatit är den huvudsakliga komponenten i människans tänder och ben, där det utgör upp till 70% av deras mineralmassa. Det är ett mycket hårt material med en hög buffertkapacitet, vilket gör att det kan hjälpa att reglera kroppens pH-värde.

Brushit däremot förekommer ofta i patologiska sammanhang, såsom vid njursten eller urinsyrabildning i lederna (gikt). Det är ett mindre stabilt mineral som kan bildas när urinen har ett för högt pH-värde och/eller när koncentrationen av calcium och fosfat är för hög.

I medicinsk kontext kan calciumfosfater vara intressanta i samband med till exempel ben- och mineralstoffmetabolism, njursjukdomar och läkemedelsbehandlingar som påverkar dessa processer.

En ryggradsfraktur är en allvarlig skada där någon eller flera av de ben i ryggen (vertebrala) som bildar ryggraden är brustna eller skadade. Detta kan orsakas av olika skäl, till exempel trauma såsom bilolyckor, fall eller våld, men kan även vara relaterat till svaga ben på grund av osteoporos eller tumörer. Ryggradsfrakturer kan leda till smärta, förlust av rörelseförmåga och i allvarliga fall kan orsaka skador på nervsystemet.

'Porositet' refererer til den relative mængde af porer (hulrum) i et fast stof, som f.eks. et biologisk væv eller et syntetisk materiale. Porøsiteten har en betydning for materialets egenskaber, herunder styrken, fleksibiliteten og evnen til at transportere væske eller gas gennem det. I medicinsk sammenhæng kan porositet være relevant for forståelse af processer som absorption, diffusion og transport i biologiske væv, herunder huden, lungerne og nyrene.

Gentamicin är ett aminoglykosidantibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, såsom Pseudomonas aeruginosa och Enterobacteriaceae. Det fungerar genom att binda till och stör den bakteriens ribosomala 30S-subenhet, vilket stoppar proteintranslationsprocessen och dödar bakterien. Gentamicin används vanligen via injektion eller som topisk behandling för ögoninfektioner. Liksom andra aminoglykosider kan gentamicin orsaka skada på njurar och hörsel ifall doseringen inte kontrolleras noggrant.

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedical.com, är ett benersättningsmedel (engelska: "nutritional supplement") en produkt som tillhandahåller näringsämnen som kan komplettera eller förbättra din vanliga kost. Detta inkluderar vitaminer, mineraler, aminosyror, essentiella fettsyror och andra substanser som kan ha en potential nyttig effekt på ditt hälsotillstånd. Benersättningsmedel kan vara i form av tabletter, kapslar, pulver eller drycker.

Det är viktigt att notera att benersättningsmedel inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost, utan snarare som ett komplement till den. Det är alltid rekommenderat att först konsultera en läkare eller dietist före början av bruket av någon typ av benersättningsmedel för att undvika onödvändiga hälsorisker och för att säkerställa att det är lämpligt för din specifika behov.

I medicinsk kontext kan "hårdhet" referera till olika aspekter beroende på vilket sammanhang det används. Här är några exempel:

1. **Vaskulär hårdhet:** Detta handlar om förhöjda nivåer av kalcium i artärväggarna, vilket kan leda till att artärerna blir styva och mindre flexibla. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

2. **Benhårdhet:** Detta är en ovanlig benvävsnedsättning där benväven blir övermättad med kalcium, vilket gör benen mer sårbara, sköra och kan leda till smärtor och svullnader.

3. **Hudhårdhet:** Detta kan vara ett tecken på en hudsjukdom eller åldrande, där huden blir tunnare, torrare och mer känslig för skador.

4. **Tandhårdhet:** Detta är en term som används för att beskriva tandemalji, vilket är den hårda ytan på tänderna som skyddar dem mot skador. Tandemaljen kan vara hård eller mjuk beroende på personens ålder och vård av tänderna.

Den specifika betydelsen av "hårdhet" i en medicinsk kontext beror alltså på vilket sammanhang det används, så det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget för att förstå exakt vad som menas.

Zinkoxid-Eukalyptusoljecement (Zinkoxid-Eugenol-Cement) är ett sorts cement som används inom tandvården. Det består av en blandning av zinkoxid och eugenol, som är eterisk olja från klipplagerträd (*Eucalyptus globulus*).

Denna typ av cement används ofta som ett provisoriskt fyllningsmaterial eller som en underläggning under permanenta amalgamfyllningar. Det är populärt på grund av sin lätta hantering, god isoleringsförmåga och förmåga att reducera smärta genom sin kylande effekt.

Zinkoxid-Eukalyptusoljecement har också en viss antibakteriell verkan, vilket gör det till ett användbart material för temporära fyllningar och underläggningar. Det är dock inte lämpligt som ett permanent fyllningsmaterial på grund av sin sårbarhet mot fukt och sin tendens att brytas ned över tiden.

“Human development” i medicinsk kontext refererer til den proces hvor et menneske vokser og udvikler sig fra et fertiliseret æg (zygote) til en voksen. Denne proces inkluderer fysisk, kognitiv og social udvikling.

Fysisk udvikling omfatter vækst i størrelse og vægt, organudvikling og muskel- og skeletudvikling. Kognitiv udvikling refererer til den måde hvorpå barnet udvikler sine tanker, sprog, minde og læringsferdigheder. Social udvikling omfatter barnets evne til at etablere og opretholde forhold, samarbejde med andre og udvikle empati.

Human development er en kompleks proces, der påvirkes af mange forskellige faktorer, herunder genetiske faktorer, ernæring, miljø, oplevelser og sundhedsforhold. Læger og andre sundhedsfaglige professionelle kan overvåge barnets udvikling gennem regulære undersøgelser og tage skridt for at støtte en normal og sund udvikling, hvis behovet opstår.

Benmärgsceller, även kallade hematopoetiska stamceller, är celler som har förmågan att utvecklas till olika typer av blodceller. De kan delas in i två grunder: myeloida och lymfatiska benmärgsceller. Myeloida benmärgsceller kan utvecklas till röda blodceller, vita blodceller som granulocyter, monocyter och makrofager samt blodplättar. Lymfatiska benmärgsceller kan utvecklas till olika sorters vita blodceller som lymfocyter, B-celler, T-celler och naturliga killer (NK-celler). Benmärgscellerna återfinns i ryggradens mjukvävnad och är viktiga för att producera de celler som utgör blodet.

Emulgering är en process där två icke-lösliga faser, som vatten och olja, blandas till en stabil homogen lösning. Emulgeringsmedel är kemiska ämnen som underlättar denna process genom att reducera gränsen mellan de två faserna och förhindra separation.

Enligt medicinsk terminologi kan emulgeringsmedel definieras som:

"Kemiska ämnen som underlättar bildandet av en homogen blandning av två olika, oftast olja och vatten, genom att reducera gränsen mellan dem och förhindra separation. Emulgeringsmedel används vanligtvis i farmaceutiska formuleringar för att förbättra löslighet, stabilitet och hållbarhet av läkemedel."

Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.

Skelettsjukdomar är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar skelettet och lederna. Detta kan innefatta allt från smärtsamma akuta tillstånd som exempelvis benskador, till kroniska sjukdomar som osteoporos och reumatoid artrit. Skelettsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga faktorer, infektioner, trauma, cancer och autoimmuna störningar. Vissa skelettsjukdomar kan leda till smärta, svårigheter att röra sig och försämrad kvalitet på livet om de inte behandlas korrekt.

"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.

'Adhesivitet' er en medisinsk terminologi som refererer til styrken eller kvaliteten på en vesens evne til å holde sammen eller tilbakemelding mellom to overflater. I den medicinske konteksten kan det ofte henvise til hvordan et implantat holder fast i kroppen, så som en pacemaker eller en ledprotes. Adhesiviteten kan vurderes ved å måle den kreft det tar å trenge isseparert fra overflater eller ved å evaluere omfanget av vævstilknytninger som utvikles mellom implantatet og omgivende veske.

En höftprotes, även kallat höftendoprotes eller konstgjord höft, är en medicinsk implantat som används för att ersätta en skadad eller artritisk höftled. Den består av tre delar: en kula (femurkomponenten) som fästes i lårbenet, en sockel (acetabulumkomponenten) som fästes i bäckenet och ett polyetentraspolymer (PE-liner) mellan kulan och sockeln som tillåter rörelse. Höftprotesen återställer funktionen och reducerar smärtan i höften genom att ersätta den skadade ledytan med en glidande yta. Det är en vanligartad operation för äldre patienter med svår artros eller andra sjukdomar som orsakar höftskada, och kan även användas för unga patienter med höftskador som inte kan botas på annat sätt.

Ortopedi är en gren inom medicinen som fokuserar på prevention, diagnostisering och behandling av skelett- och muskuloskeletala sjukdomar och skador. Orthopaedic equipment (ortopedisk utrustning) refererar till de hjälpmedel och instrument som används inom ortopedi för att stödja, korrigera eller behandla olika skelett- och muskuloskeletala tillstånd. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till:

1. Ortopediska skor, orthotics: Anpassade enheter som placeras inuti skor för att stödja foten och underbenet, korrigera felställning eller förhindra skador. Exempel på detta är skonhälar, plantarfasciaortoser och knäskålshalter.
2. Proteser: Konstgjorda extremiteter som ersätter en del eller hela en amputerad kroppsdel, till exempel ben- eller armproteser.
3. Bandage och splintar: Flexibla eller stela bandage används för att immobilisera, stödja och skydda skadade led eller muskler under läkning. Exempel på detta är handledsbandage, knäbandage och vristsplintar.
4. Stötknappar: Används för att lindra smärta och stödja leden hos personer med artros eller andra degenerativa tillstånd. Exempel på detta är knä- eller fingersidostötknappar.
5. Traction devices: Används för att korrigera skador eller avvika i ryggraden, till exempel skolios eller lordos.
6. Mobiliseringsutrustning: Används för att hjälpa patienter med rörelseförluster att öva och stärka muskler och ledfunktioner, till exempel gångtränare eller cykeltränare.
7. Operationstillbehör: Används under kirurgiska ingrepp för att hålla patienten stilla och ge bättre åtkomst till operationsområdet, till exempel operationstablex, skalpeller och kirurgiska spikar.
8. Rehabiliteringsutrustning: Används för att hjälpa patienter att återhämta sig efter sjukdom eller skada, till exempel elektrisk muskelstimulering och balans- och koordinationstränare.

Protesrelaterade infektioner (eng. Prosthesis-related infections) är infektioner som uppstår när ett medicalt implantat, till exempel en protes, blir koloniserad av patogena bakterier eller svampar. Dessa infektioner kan drabba alla typer av medicinska implantat, men är speciellt vanliga vid proteser som används för att ersätta en kroppsdel, till exempel en knä- eller höftprotes.

Infektionen kan uppstå akut, direkt efter operationen, eller chroniskt, långt efter att protesen har implanterats. Symptomen på en protesrelaterad infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta smärta, svullnad, rödness och sår vid operationsstället, feber och allmän sjukdomskänsla.

Protesrelaterade infektioner kan vara mycket svåra att behandla eftersom de ofta orsakas av biofilm-bildande bakterier som är svåra att döda med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort protesen och genomföra en omoperation för att röja ut infektionen.

"Benign prostatic hyperplasia (BPH)" er den mest almindelige medicinske betegnelse for bennybildning. Det handler om en uoverflødig vækst og forstørrelse af prostataen, som normalt ses hos ældre mænd. Prostatakirtlerne vokser ind under tryk på urinrøret, hvilket kan medføre smertefulde, besværlige urinblæreproblemer.

BPH er ikke cancer og er typisk ikke livstruende, men den kan have en betydelig negativ indvirkning på kvaliteten af livet for de ramte mænd. Symptomerne inkluder hyppigt behov for at urinere, besvær ved at begynde at urinere, en strømmende urinstrømme og en følelse af ufuldstændig blæreudrømnings.

BPH kan behandles på mange måder, herunder medicinsk behandling, mindre invasive procedurer eller kirurgi alt efter patientens alder, sundhedstilstand og sværhedsgrad af symptomerne.

"Acrylate resins" er en type plastmateriale som består av polymere eller copolymere av esterne av akrylsyre eller metakrylsyre. Disse materialene kan være i form av hårde, transparente plastmasser eller blødere, flexible gummiagtige materialer. De brukes ofte i produksjonen av lacker, lim, fyldstoffer og andre kjemiske produkter.

En akrylharts er egentlig den termale for-polymeriseringen av en akrylatmonomer til en vis grad av polymerisering, som kan formes og stivnes ved å fullføre denne prosessen. Dette gjør at akrylhartser ofte brukes i produksjonen av produkter som må stivnes etter å ha blitt formet, som f.eks. i tilfelle med tandfyllinger og andre type plastprodukter.

Kyphoplasty är en invasiv medicinsk procedur som används för att behandla frakturer i ryggradens benskiva vävnad, vanligtvis orsakade av osteoporos eller bencancer. Proceduren innebär att en tunn tub kirurgiskt införs genom huden och mellanmuskulaturen till den skadade ryggradskotan.

Därefter introduceras två inflatable ballonger in i ryggradskotan via tuben. Ballongerna expanderas för att återställa ryggradens normala form och höjd, vilket kan minska smärtan och förbättra funktionen hos patienten. När ballongerna har placerat kotan i rätt position fylls de med en cementartad substans som stelnar och håller kotan på plats.

Kyphoplasty är en effektiv behandlingsmetod för smärta och funktionsnedsättning orsakade av frakturer i ryggraden, särskilt hos äldre patienter med osteoporos.

'Building materials' are not a medical term, but rather refer to the materials used in the construction or repair of buildings and other structures. These can include a wide variety of substances such as wood, concrete, steel, glass, brick, and many others. In a medical context, certain building materials may be relevant if they contain substances that could potentially cause harm to human health, such as lead in older paint or asbestos in insulation. Exposure to these substances can lead to various health problems, including respiratory issues, cancer, and neurological damage. However, it's important to note that the medical effects of building materials are typically related to exposure levels and individual sensitivities, rather than the materials themselves.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Höftledsplastik, även känd som totala höftledsprotes, är en typ av elektiv (planerad) ortopedisk kirurgi där den skadade eller nedslitna höftleden ersätts med en konstgjord protes. Protesen består vanligtvis av en bäckenkomponent som fixeras till bäckenbenet och en kulformad komponent som sitter i låret, separerade av en smidig lager av material som minskar friktionen. Höftledsplastik utförs vanligtvis när andra behandlingsmetoder har misslyckats eller vid allvarlig artros i höftleden. Målet med operationen är att lindra smärta, förbättra rörligheten och återställa funktionen i höftleden.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

Polymerization är ett biokemiskt eller kemiskt fenomen där små, repeaterande subenheter, även kallade monomerer, kombineras för att bilda en större molekyl med högre molekylär vikt, kallad polymer. I en polymer har varje monomer ett funktionellt grupp som reagerar med en annan monomers funktionell grupp, vilket resulterar i en kedja av monomerer som är bundna tillsammans.

I biologiska system, exempelvis under DNA-replikationen och transkriptionen, är polymerization ett viktigt steg där enzymatiska maskinerier bygger upp långa kedjor av nukleotider för att skapa DNA- eller RNA-molekyler. I konstgjorda material, till exempel plaster och gummi, är polymerization ett process där monomerer kombineras för att bilda långa polymerkedjor med specifika egenskaper som hårdhet, elasticitet och termostabilitet.

En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.

Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.

Dental bonding är en konserverande tandvårdsbehandling där ett kompositmaterial som matchar patientens naturliga tandfärg appliceras och härdar på ytan av tanden. Det används ofta för att reparera små skador eller defekter, såsom sprickor, skador orsakade av slitage, eller för att förbättra utseendet på tänder genom att ändra deras form, storlek eller färg.

Under proceduren skrapar tandläkaren bort små mängder av tandemalj från ytan av tanden för att förbereda den för bindningen. Sedan appliceras ett limämne på tanden, och kompositmaterialet appliceras i flera skikt och härdas med en speciell lampa som utsänder ultraviolett ljus. Slutligen formas och slipas materialet till önskad form och poleras för att ge ett naturligt utseende.

Dental bonding är en relativt enkel, snabb och kostnadseffektiv tandvårdsbehandling som ofta kan utföras under ett enda besök till tandläkaren.

'Ledprotes' er en medisinsk term som refererer til en type ledsjur (ledinflammasjon) der det involveres en overdrevent reaksjon i kroppen mot et bestemt proteín i ledet. Dette proteinet, kalt 'ledprotein', er normalt tilstede i ledet og spiller en viktig rolle i å holde ledet sundt og bevegelig.

Ved en ledprotes oppstår det imidlertid en autoimmunreaksjon der kroppens immunsystem forveksler ledproteinet med et fremmed legeme, og starter en angrepskampanje mot dette proteinet. Dette resulterer i en inflammasjon i ledet som kan være smertefulle og føre til svingende smerter, stivhet og svelling i ledet. I tillegg kan den akutte inflammasjonen over tid utvikle seg til en kronisk ledprotes hvor leddampe og knusingsskader også kan oppstå.

Ledproteis er en behandlingsvei for ledprotes, der innebærer å gi pasienten et preparat som inneholder det selvsamme proteinet de har en overdrevent reaksjon mot. Dette hjelper å regulere immunsystemets reaksjon og redusere inflammasjonen i ledet.

'Spinal infusion' (oder 'subarachnoidalinfusion') är en medicinsk term som refererar till en metod där läkemedel eller andra vätskor ges direkt in i den lilla utrymmet runt ryggmärgen, känt som subarachnoidalutrymmet, via en lumbar punktion eller en implanterad kateter.

Denna metod används ofta för att ge smärtlindring vid smärttillstånd, såsom cancerrelaterade smärtor, och kan också användas för att administrera andra läkemedel, som antibiotika eller anestetika, beroende på behandlingsbehov.

Vid en lumbar punktion placerar läkaren en tunn nål i ryggraden i nedre delen av ryggen för att nå subarachnoidalutrymmet och infundera läkemedlet. Vid användning av en implanterad kateter fästs den under huden och leds genom ett rör till subarachnoidalutrymmet, vilket gör det möjligt att ge kontinuerliga små doser över en längre tidsperiod.

Det är viktigt att notera att spinal infusion bör utföras under läkarövervakning och i en kontrollerad miljö, såsom ett sjukhus eller en klinik, på grund av potentiala komplikationer, som huvudvärk, infektion eller skada på ryggmärgen eller nervrötter.

Osseointegrering är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta, funktionella och mekaniska anslutningen av en konstgjord implantat till levande benvävnad utan mellanliggande skikt. Detta uppnås genom att en implantat yta speciellt behandlas för att främja benvävnsinväxt direkt in i implantatytan, vilket ger en stabil och hållbar anslutning. Denna process kan tillämpas inom olika områden som ortopedisk kirurgi, tandkirurgi och öron-näs-hals-kirurgi för att exempelvis återställa funktion eller ersätta en del av ett skelett eller en tand.

Osteomyelitis är en infektion i ben- eller broskvävnaden, ofta orsakad av bakterier som når benet via blodomloppet eller direkt via ett sår eller skada på benet. Infektionen kan leda till att benvävnaden slås sönder och att benet till slut kan behöva amputeras ifall den inte behandlas tillräckligt snart och effektivt. Symptomen på osteomyelit kan inkludera smärta, rodnad, svullnad och varmtemperatur i det drabbade området, samt feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av osteomyelit består vanligen av antibiotika och ibland kirurgiskt avlägsnande av död vävnad.

I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.

Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.

Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.

Toluidiner är en grupp organiska föreningar som består av basstrukturen benzen med två metylgrupper och en aminogrupp. De kan vara primära, sekundära eller tertiära aminer beroende på hur många väteatomer som är bundna till den kolatom i aminogruppen som inte är bundet till någon annan grupp.

Toluidinerna är kända för sin toxicitet och cancerframkallande verkan, och används därför sällan inom medicinen. De kan dock förekomma som biprodukter vid vissa kemiska reaktioner och kan då utgöra en hälsorisk om de inte hanteras korrekt.

I'm sorry for any inconvenience, but I was unable to find a medical definition for "Benmatrix." It is possible that there may be a typo or other error in the term, as it is not recognized in the medical field. If you have more context or information about where you encountered this term, I may be able to provide more insight or help you find the correct definition.

'Skenben' er en medisinsk betegnelse for en type fraktur (knøskebrud) i underarmsknoglen (ulna), der sker nær leddet til armen. Det vil si at bruddet sker i den del av underarmsknoglen som ligger nærmest skulderen og håndleddet. Skenbenet er en vigtig del av bærekraftsystemet i underarmen, og et knøskebrud her kan føre til smerter, svelling, blåmærker og/eller begrænset rørelseevne i armen. Behandlingen af skenben kan inkludere opplasting, sleng, behandling med splint eller gips, fysioterapi og i vissa tilfeller kirurgi.

Tobramycin är ett aminoglykosid antibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, till exempel Pseudomonas aeruginosa. Det fungerar genom att störa bakteriens protein syntes och på så sätt dödar eller hämmar tillväxten hos bakterien. Tobramycin ges vanligen som injektion, men kan också ges som ögon- eller öronsalva för behandling av vissa typer av infektioner i dessa områden.

En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, som består av stamceller. Detta görs vanligtvis för att ersätta en skadad eller sjuk benmärg, till exempel vid behandling av cancerformen leukemi.

Den nya benmärgen kan komma från en donator (allogen transplantation) eller från patienten själv (autolog transplantation). Innan transplantationen måste patienten ofta genomgå kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera sina egna skadade stamceller och förbereda kroppen för den nya benmärgen.

Efter transplantationen kan patienten drabbas av komplikationer som graft-versus-host-sjukdom (GVHD), där donatorns immunsystem attackerar mottagarens kropp. Även infektioner är vanliga efter benmärgstransplantation, på grund av den nedsatta immunförsvar som följer proceduren.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

Självläkande av tandresiner refererar till en process där kompositresin, som används i tandvård, kan härda och stelna utan yttre ljuskura efter kontakt med saliv eller annan fuktighet i munhålan. Denna förmåga beror på en kemisk reaktion som sker när resinmonomeren kommer i kontakt med vatten, vilket orsakar en polymerisation av monomeren och bildandet av ett härdat, fast material.

Det är viktigt att notera att självläkande av tandresiner inte är lika effektivt som konventionell ljuskurad kompositresin när det gäller mekaniska egenskaper och hållbarhet. Därför används denna typ av resiner främst för tillfälliga reparationer eller i speciella tillämpningar där konventionell ljuskurad kompositresin är olämplig.

Ryggraden, även känd som ryggkotpelaren eller vertebralpelaren, är den centrala strukturen i ryggradsdjurs (däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar) axialskelett. Den består av en serie av benartade strukturer som kallas ryggkotor, som är sammanlänkade med diskar av broskvävnad. Ryggkotorna skyddar ryggradens nervtrådar och hjälper till att stödja huvudet och kroppen samt möjliggör rörelse i ryggraden. Den övre delen av ryggraden, kallad halsryggen, innehåller de sju översta ryggkotorna som är involverade i att stödja huvudet.

'Calcium complexes' er en betegnelse for forbindelser der involverer jonisert calcium (Ca2+) og et andet ion eller molekyle. Kalcium komplekser dannes, når calciumionen interagerer med andre ioner eller molekyler i en opløsning, for at danne en stabil stabiliseret struktur gennem koordinering af elektronpar på det andet ion eller molekyle.

Et eksempel på et kalciumkompleks er calciumhydroxid (Ca(OH)2), der dannes, når calciumioner reagerer med hydroxidioner (OH-). Andre eksempler inkluderer calciumsulfat (CaSO4), calciumphosphat (Ca3(PO4)2) og kalciumcitrat (Ca3(C6H5O7)2).

Kalciumkomplekser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder blodkoagulation, muskelkontraktion, cellesignalering og knoglevævsdannelse. De kan også have anvendelser inden for medicinen, f.eks. som supplementer til at forbedre calciumoptagelsen i kroppen eller som aktive ingredienser i visse lægemidler.

Kromlegeringar är en typ av legering där krom (Cr) är ett väsentligt legermetall tillsammans med järn (Fe) och ofta nickel (Ni). Legeringarna innehåller vanligtvis mellan 10,5 och 30 procent krom. Andra vanliga legermetaller i kromlegeringar är molybden (Mo), vanadin (V) och mangan (Mn).

Kromlegeringar har hög hållfasthet, slitstyrka och motståndskraft mot korrosion, även vid höga temperaturer. Dessa egenskaper gör dem till en populär val för tillverkning av komponenter som behöver tåla hårda mekaniska påfrestningar och aggressiva miljöer, såsom i kemisk industri, olje- och gasutvinning samt flyg- och fordonsindustrin. Exempel på produkter gjorda av kromlegeringar inkluderar rör, ventiler, härdar, axlar och lagerhuvuden.

"Silicater" är ett samlingsnamn för naturligt förekommande mineraler som huvudsakligen består av silicium och syre. De har formeln SiO2 i sin rensta form, men kan innehålla spår av andra element som aluminium, järn, magnesium, kalcium och kalium. Silicater är mycket hårda och motståndskraftiga material som används i en rad olika industriella tillämpningar, inklusive glas, keramik och betong. De kan också förekomma som mineralen kvarts, flint och asbest.

Osteoblast är en typ av cell som är involverad i benets formation och hälsa. De är mesenchymala celler, vilket betyder att de utvecklas från den sorts stamceller som bildar bindväv, muskler och kärl. När osteoblastcellerna mognar, producerar de ett proteinrikt matrix, som kallas ostéoid, som sedan mineraliseras för att forma benvävnad. Osteoblastcellerna sitter fast i den nya benvävnaden och fortsätter att producera substans som hjälper till att stärka benen. När benvävnaden är fullständigt mineraliserad, kan osteoblastcellerna omvandlas till stillasittande benceller, kända som osteocyty.

"Benskörhet" refererar till den mekaniska styrkan hos benvävnaden, vilket är ett mått på benens förmåga att hantera mekanisk belastning. En nedsatt benskörhet kan leda till en ökad risk för frakturer (brott i benen). Benskörhet kan mätas med hjälp av olika tekniker, till exempel täthetsmätningar med hjälp av dubbelenergix-strålning eller med hjälp av biokemiska markörer i blodet.

En vanlig orsak till nedsatt benskörhet är osteoporos, en skelettrelaterad sjukdom som kännetecknas av låg benmassa och skör benvävnad, vilket ökar risken för frakturer. Andra orsaker till nedsatt benskörhet kan vara vissa mediciner, läkemedelsöveranvändning, njursjukdomar, malabsorption, kronisk lungsjukdom och andra sjukdomar som påverkar hormonnivåer. Även livsstilsfaktorer som brist på motion, tobaksrökning, alkoholmissbruk och onormalt låg kroppsvikt kan bidra till en nedsatt benskörhet.

Carboxymethylcellulose natrium, också känt som sodium carboxymethylcellulose (CMC), är ett artificiellt hydrokolloid polysackarid framställt genom etoxylering av cellulosa. Det används ofta som en thickener, stabilisator eller emulsionsmedel i livsmedels-, kosmetiska och farmaceutiska produkter. I medicinska sammanhang kan CMC användas som ett smidigt läkemedel för att underlätta sväljning av tabletter eller kapslar. Det är också vanligt förekommande i kontaktlinsfluid för att behålla fuktigheten och öka komforten. CMC är godkänt som livsmedelstillsats inom EU och har E-nummer E466.

Tandprotesfastsättning är ett sammanfattande begrepp för de metoder och material som används för att fästa tandproteser, även kallade falska tänder eller tandersättningar, i munnen. Det kan vara fråga om totalproteser som ersätter allt kvarstående tandskelett eller partiella proteser som endast ersätter en del av tänderna.

Det vanligaste sättet att fastsätta en tandprotes är med hjälp av prostetfastsättningsmaterial som häftar sig till den svalkade och fuktiga munvätskan i munhålan, så kallad svalgvätskebaserad (salivbaserad) fastsättning. Det gör att protesen hålls på plats av sugan och ventilationen i munhålan.

En annan metod är med hjälp av implantat, där små skruvar av titan eller keramik fästes direkt i käkbenet. Tandprotesen kan sedan fästas på dessa implantat med hjälp av speciella skruvar och adapter. Denna metod kallas för implantatbaserad fastsättning och ger en mycket bättre hållfasthet än den svalgvätskebaserade metoden.

Det är viktigt att notera att tandprotesfastsättning är en individuell behandling och att val av metod beror på flera faktorer, såsom patientens preferenser, munsituation, ekonomiska förhållanden med mera.

Magnesiumoxid är ett salt av magnesium och syre, med kemisk formel MgO. Det är ett fast, vit, icke-flyktigt material som ofta används inom medicinen som en laxerande behandling på grund av dess förmåga att öka vattnets upptagning i tjocktarmen och frisätta magnesiumjoner. Magnesiumoxid är också ett vanligt ingrediens i antacider och jäsningsmedel.

Temporär tandfyllning är en metod inom tandvården som används för att fylla ett hål eller en defekt i en tand som orsakats av karies eller skada. En temporär tandfyllning är tänkt att vara en tillfällig lösning, oftast fram till den nästa tandläkartillfället, då en permanent fyllning kan placeras.

Temporära tandfyllningar kan bestå av olika material, beroende på syftet och varaktigheten. Några exempel är:

1. Zinkoxid-eugenol: Detta är ett vanligt val för temporära fyllningar eftersom det är lätt att arbeta med och har god isoleringskapacitet. Det kan även hjälpa till att reducera smärtan eftersom eugenol har en lugnande effekt på nervändar.

2. Cavit: Cavit är ett tvåkomponentsackematerial som sätts upp genom att blandas tillsammans just innan användning. Det här materialet har god hållbarhet och isoleringskapacitet, men kan vara mer komplicerat att arbeta med än zinkoxid-eugenol.

3. Glasionomer: Glasionomer är ett typiskt val när det behövs en temporär fyllning som ska hålla i längre tid, exempelvis efter rotbehandlingar eller vid delvis avslagna tänder. Glasionomer har god hållbarhet och kan binda till dentin, men är inte lika starkt isolerande som zinkoxid-eugenol eller Cavit.

Det är viktigt att notera att temporära tandfyllningar inte är tänkta att vara en definitiv lösning och bör ersättas med en permanent fyllning så snart det är möjligt för att undvika ytterligare skada på tanden eller återkommande karies.

"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).

En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:

1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.

Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.

I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.

Ryggradstumörer, eller spinala tumörer, är abnorma tillväxtar av celler inom ryggraden och ryggmärgen. De kan vara either benigna (godartade) eller maligna (elakartade), och de kan uppstå i olika delar av ryggraden eller ryggmärgen.

Tumörer i ryggraden kan delas in i två kategorier: intradurala tumörer och extradurala tumörer. Intradurala tumörer finns inne i den hårda membran som omsluter ryggmärgen (dura mater), medan extradurala tumörer finns utanför den hårda membranen.

Intradurala tumörer kan delas upp i två underkategorier: intramedullära tumörer och extramedullära tumörer. Intramedullära tumörer växer inne i ryggmärgen självt, medan extramedullära tumörer växer utanför ryggmärgen men inne i den hårda membranen som omsluter det.

Extradurala tumörer är vanligare än intradurala tumörer och kan orsakas av metastaser från cancer i andra delar av kroppen. De kan också uppstå lokalt, till exempel som resultat av en skada eller infektion i ryggraden.

Symptomen på ryggradstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar smärta, kramper, svaghet eller förlust av känsel i armar eller ben, problem med blåsan eller tarmen, och i vissa fall kan det leda till att personen blir rörelsehindrad eller förlamad.

Behandlingen av ryggradstumörer beror på flera faktorer, inklusive typen av tumör, dess storlek och placering, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

Aluminiumsilikater är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller aluminium, syre och silicium. Dessa ämnen kombineras vanligtvis i form av polymera nätverk där aluminium- och siliciumatomer är fästade till varandra via syreatomer.

Aluminiumsilikater förekommer naturligt i mineraler som feldspar, kaolinit och mica, men de kan även syntetiseras i laboratoriemiljö eller i industriella processer. De har en mångfald av användningsområden, till exempel som bindemedel i cement och andra byggmaterial, som absorbenter av vatten och gaser, samt som katalysatorer i kemiska reaktioner.

Det saknas dock specifika medicinska användningsområden för aluminiumsilikater. Även om de kan ingå i vissa medicinska produkter, till exempel som excipient i läkemedel eller som aktiv ingrediens i antacida, så är det inte aluminiumsilikatet i sig som har den terapeutiska effekten, utan andra komponenter i produkterna.

'Skrapning' kan i medicinsk kontext översättas till 'skrubba' eller 'debridera'. Det handlar om att rengöra och renlägga en sår yta genom att ta bort död, skadat eller infekterat vävnad. Det görs för att underlätta läkning och förebygga komplikationer som infektioner. Det kan utföras med olika metoder såsom mekanisk debridement (med hjälp av exempelvis vattensprutor, skrapverktyg eller chirurgiska instrument), kemisk debridement (med hjälp av speciella lösningar) eller biologisk debridement (med hjälp av levande organismer som bakterier eller enceller).

Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.

Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:

1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.

I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

Polymetakrylsyror (PMA) är konstgjorda polymerer som består av metakrylatmonomerer. De används inom olika medicinska tillämpningar, framför allt inom tandvård där de används som en del av kompositfyllningsmaterial för att fylla ut och stärka tänder efter återställning. PMA har goda mekaniska egenskaper, är transparenta och har en låg termisk expansion, vilket gör dem till en populär val i tandvårdsmaterial. De kan också användas inom andra områden som kontaktlinsfluid och hudsalva på grund av deras goda biokompatibilitet.

Arthroplasty är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt förfarande där en gelenkartilage eller en del av en skadad eller smärtsam led ersätts med konstgjorda material, såsom metall, plast eller keramik. Syftet är att återställa funktionen och lindra smärtan i den skadade leden. Det finns olika typer av arthroplasty, inklusive total joint replacement (TJR), som är en operation där man ersätter slitna ändar på benet och lårbenet med konstgjorda komponenter, ofta används den för att behandla allvarlig artros i knä- eller höftleden.

Skelettmuskuloskeltala metabola sjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar skelettet och muskulaturen och orsakas av störningar i ämnesomsättningen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan påverka benvävnad, ledbildning, mineralisering och kalciumhomöostas. Exempel på skelettmuskuloskelta metabola sjukdomar inkluderar osteoporos, hypo- och hyperparatyroidism, fenylketonuri och flera andra.

En fettemboli är ett medicinskt tillstånd som inträffar när små fettpartiklar blockerar blodkärlen. Detta kan orsakas av en skada eller störning i kroppens normala funktion, såsom under en operation eller vid en allvarlig skada. Fettemboli kan leda till andnings- och cirkulationssvikt samt i värsta fall dödsfall. Symptomen på fettemboli kan variera beroende på storleken på blockaden och vilka blodkärl som är drabbade, men kan inkludera andnöd, hosta, bröstsmärta, yrsel, förvirring och svaghet. Behandlingen av fettemboli består ofta av stödjande vård, såsom syreterapi, mediciner för att stötta hjärt- och lungfunktionen och i vissa fall operationellt ingrepp för att avlägsna blockaden.

"Benbrott" er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til "broken bone" eller "fracture" på engelsk. I medisinsk sammenhenging refererer det til en skade på skelettet der en eller flere deler av et ben har blitt revnet eller knust.

Fracturer kan oppstå som følge av uhell, direkte trauma, overbelastning, sykdomme som svækkjer benstrukturen eller bruk av visse medisiner. Symptomer på en fractur inkluderer smerte, utsving i funksjonen av det berørte leddet, synlig deformitet, svelling og blåhet i området rundt skaden.

Det finnes forskjellige typer av benfracturer, som kan klassifiseres basert på stedet, retningen, artens grad og mekanismen til skaden. Behandlingen av en fractur kan innebære reduksjon (realigering), immobilisering ved hjelp av en slags støtte som en gips- eller splint, operasjon og rehabilitering for å fremme heling og å gi tilbake funksjonen.

"Akrylater" är ett samlingsnamn för en grupp syntetiska organiska polymerer som innehåller akrylat- eller metakrylatfunktionella grupper. De används ofta i tillverkning av hartser, lim, lacker och färger på grund av deras starka bindande egenskaper och deras förmåga att torka snabbt genom en polymerisationprocess.

I medicinskt sammanhang används akrylatpolymerer ofta i tandvården, till exempel som en komponent i kompositfyllningar och lim för ortodontiska apparater. De kan även användas i kontaktlinsindustrin och inom hud- och slemhinnebehandlingar på grund av deras goda biokompatibilitet.

Bisfenol A-glycidylmetakrylat (BPAGM) er en kjemisk forbindelse som ofte brukes i produksjonen av plastprodukter, særlig type som kallas epoksiplast. BPAGM er en slags modifikert bisfenol A-molekyl som har blitt koblet til to glycidylmetakrylat-grupper. Dette gjør at BPAGM kan polymerisere og stivnes ved høy temperatur i nærvarheten av en lyskegle, noe som er vanlig i produksjonen av særlige slags plastprodukter.

BPAGM har vært brukt i en rekke forskjellige applikasjoner, inkludert i fremstillingen av små elektroniske komponenter, tandfyllinger og andre medisinske produkter. Men på grunn av bekymringer om sine eventuelle skadelige helseeffekter, er bruken av BPAGM blitt sterk begrenset i noen land og forbudt i andre.

I medisinsk sammenheng kan BPAGM være relevant fordi det har vært påvist at denne kjemisk forbindelsen kan frigis fra deplastprodukter som inneholder den, og overføres til fødevarer eller drikkevann. Derfor kan mennesker potensielt bli utsatt for BPAGM gjennom vanlige daglige aktiviteter som spisning og drikking. Studier har vist at høye nivåer av BPAGM i kroppen kan være skadelige for helse, særlig for barns utvikling. Derfor er det viktig å være oppmerksom på mulige kilder til BPAGM-eksposisjon og ta forholdsregler for å redusere denne eksposisjonen så mye som mulig.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

En läkemedelsbärare, även kallad en formulering eller en dosageform, är ett preparat som används för att leverera ett aktivt läkemedel till en patient. Bäraren kan vara i olika former beroende på läkemedlets art och hur det behöver tas in i kroppen. Några exempel på läkemedelsbärare är tabletter, kapslar, salvor, lozenges, droppar, injektionsvätskor och transdermala patchar.

Läkemedelsbäraren innehåller ofta olika typer av hjälpämnen som hjälper till att stabilisera, konservera eller förbättra läkemedlets verkan, absorption, distribution och eliminering i kroppen. Dessa hjälpämnen kan vara exempelvis fyllmedel, bindemedel, smakstoff, konserveringsmedel, färgämne och dispersionsmedel.

Det är viktigt att utforma en lämplig läkemedelsbärare eftersom det kan påverka läkemedlets säkerhet, effektivitet och hur länge det behåller sin verkan.

Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.

'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.

"Benvävsbildning" är en medicinsk term som refererar till att kroppen bildar ett överflödigt eller oönskat vävnadsmassa som består av benvävnad. Detta kan ske på flera ställen i kroppen, men är vanligast i leder och ledhinnor. Benvävsbildning kallas även för "osteofytoser" eller "osteoartrit".

Det finns olika orsaker till benvävsbildning, men den vanligaste orsaken är åldrande och slitage på leder och ledhinnor. Andra orsaker kan vara skador, infektioner, tumörer eller sjukdomar som exempelvis reumatoid artrit.

Benvävsbildning kan orsaka smärta, stelhet, svullnad och nedsatt rörelseförmåga i de berörda områdena. Behandlingen av benvävsbildning kan innebära mediciner som lindrar smärtan och inflammationen, fysisk terapi för att öka rörligheten och styrkan, eller i vissa fall kirurgi för att avlägsna överflödiga benvävnadsmassor.

"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.

Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.

Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.

Polystyren är ett syntetiskt, termoplastiskt material som tillhör gruppen styrenpolymer. Det är en homopolymer av monomeren styren och består av en lineär kedja av stilbenväteenheter. Polystyren är transparent, hård och skör med en hög härdighet och god elektrisk isolationsförmåga. Det används bland annat till förpackningsmaterial, isolermaterial och i olika slag av produkter som kylskåp, tv-apparater och leksaker.

I medicinen refererar kompositmaterial till ett material som består av två eller flera olika komponenter, som kombinerats för att ge en specifik egenskap eller funktion. Dessa komponenter kan vara i form av faser, fiberorientering eller ytbehandlingar. Exempel på kompositmaterial inom medicinen är fiberförstärkta kompositer som används för att ersätta ben- och broskvävnad, samt kompositer bestående av polymerer och keramik som används för tandfyllningar.

'Light-curing of dental adhesives' refererar till ett process inom tandvården där en speciell typ av ljuskälla används för att härda eller stelga dentaladhesiva material. Dessa material, som används för att fästa olika typer av restaurativa och kosmetiska tandbehandlingar, är ofta ljuskänsliga och kan hårdnas genom exponering för ljus med viss våglängd och intensitet.

Under processen placeras ljuskällan i kontakt med adhesivet och aktiverar en kemisk reaktion som orsakar polymerisation av monomererna i materialet, vilket resulterar i en hård, stabil och fast förbindelse mellan det och tandytan. Denna metod används ofta inom tandvården eftersom den är snabb, effektiv och ger en hög kvalitet på förbindelsen mellan materialet och tanden.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.

En knäprotes är ett konstgjort led som ersätter ett skadat eller artritiskt knäled. Den består vanligtvis av en kombination av metall-, keramiska och plastmaterial. Det finns tre huvuddelar i en knäprotes: femurkomponenten, tibiakomponenten och en patellacomponent. Femur- och tibiakomponenterna ersätter ytorna på lårbenet och skenbenet, medan patellacomponenten ersätter baksidan av knäskålens ledyta. Syftet med en knäprotes är att förbättra rörelsefriheten, minska smärtan och återställa funktionen hos det skadade knät.

Benmorfolgenprotein 2, eller Osteokalcin, är ett protein som primärt produceras i benvävnad och är involverat i mineraliseringen av ben. Det uttrycks av osteoblaster och innehåller tre gamma-karboxylglutaminsyra (GLA)-residuer, vilket gör att det kan binda till hydroxylapatitkristaller i benvävnaden. Osteokalcin har också visat sig ha en roll i regleringen av kalciumhomöostas och energi metabolism. Det är ett viktigt markör för benbildning och omsättning, och nivåerna kan användas som indikatorer på skelettrelaterade sjukdomar som osteoporos.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

Tandkronan är den del av tanden som sitter djuptest i käken och är det som återstår av tanden när dess rotblotta har försvunnit genom nedbrytning eller bortoperation. Tandkronan innehåller tandemaljen, dentin och cement, och är den del av tanden som är synlig i munhålan. Den kan vara naturlig eller konstgjord, som vid till exempel kronbesättningar.

'Ledplastik' er en medisinsk betegnelse for en type kirurgisk operasjon der ledet (som regel et skulder-, knæ- eller hofteled) erstattes med en kunstig prostese. Målet med en ledplastik er å lindre smerter, forbedre funksjonen og gjenoprette mobiliteten hos pasienter som lider av ledsykdomme som artritt, ledskader eller leddegenerasjon.

Under en ledplastik-operasjon fjernes det skadede ledet og erstattes med en prostese som består av en sokkel (som er fiksert i knoglen) og en kule (som beveger seg i sokkelen). Disse prosentene kan være fremstilt av forskjellige materialer, inkludert metall, plastikk eller keramikk.

Etter operasjonen må pasienten vanligvis gå igjennom en periode med intensiv fysisk terapi for å styrke muskler og forbedre bevegelsen i det nye ledet.

'Tandben' er på engelsk kendt som 'Dental Pulp'. Det er det bløde væv, der findes inden i tanden. Tandpulpen indeholder blodkar, nerver og bindevæv. Den forsyner tanden med næring og sensorisk følelse. Hvis tandpulpen bliver inficeret eller skadet, kan det resultere i smerte, tandkarse eller abscesser. Derfor er det vigtigt at beskytte tandpulpen mod skader og infektioner, hvilket opnås ved at have en god tandsundhed og gennemgå regelmæssige tandlægeundersøgelser.

Metakrylater är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en metakrylatgrupp (-CH2=C(CH3)COO-). Den mest vanliga och välkända metakrylaten är metylmetakrylat, som används kommersiellt för att producera härdande plaster och härdbar lim. Andra exempel på metakryler inkluderar etylmetakrylat, butylmetakrylat och 2-etoxietylmetakrylat.

I medicinsk kontext kan metakrylater användas som en del av kompositen i vissa tandfyllningsmaterial. Dessa material har visat sig vara effektiva för att reducera mikrobiell kontamination och minska sannolikheten för sekundär karies vid tandfyllningar. Metakrylatbaserade kompositer används också inom ortopedia, oftalmologi och andra medicinska tillämpningar där härdbart plaster behövs.

Det är viktigt att notera att metakrylatbaserade material kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer. Allergiska reaktioner på metakrylater är sällsyna, men när de uppstår kan de vara allvarliga och inkludera kontaktdermatit, konjunktivit och astma.

Aluminiumföreningar är kemiska föreningar som innehåller aluminium i en positiv jonform, ofta i formen Al3+. Aluminium förekommer naturligt i jordskorpan och finns i många olika mineraler. När aluminium reagerar med andra kemiska substance bildas aluminiumföreningar.

Det finns många olika slags aluminiumföreningar, beroende på vilka andra grundämnen som är inblandade i reaktionen. Några exempel på aluminiumföreningar är aluminiumoxid (Al2O3), aluminiumklorid (AlCl3) och aluminiumsulfat (Al2(SO4)3).

Aluminiumföreningar används inom en mängd olika industrier, till exempel som katalysatorer, för att behandla dricksvatten, i produktionen av papper, glas och keramik, samt inom medicinen.

Det är värt att notera att aluminium kan vara skadligt för hälsan vid höga exponeringar, särskilt för personer med nedsatt njurfunktion.

"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Ultraljud' er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker høyfrekvente lydbølger for å produsere bilder av intern organer og vevsystemet i kroppen. Metoden kalles også sonografi. I ultralydsundersøkelsen plasseres en liten, fleksibel sensor (transducer) på huden over det område som skal undersøkes. Sensoren sender ut lydbølger som passerer gjennom kroppen og reflekteres tilbake til sensoren fra forskjellige strukturer i kroppen. Denne informasjonen bearbeides av en computer for å produsere et todimensjonalt eller tredimensjonalt bilde som viser det interne området. Ultralyd er en sikker, ikke-invasiv undersøkelsesmetode som ikke bruker ioniserende stråling og har ingen kjent bivirkninger.

I medicinsk kontext är 'tandporslin' ett material som används inom tandvården för att tillverka olika typer av tandbeläggningar och proteser. Tandporslinet är ett keramiskt material som är hårt, ljust och biokompatibelt, det vill säga väl tolererat av kroppen. Det används ofta för att skapa estetiskt tilltalande tandbeläggningar (till exempel frontringar) eftersom dess vita färg och genomskinlighet liknar naturlig tandsubstans. Tandporslin kan även användas i kombination med metaller för att skapa kronor, broar och andra typer av tandproteser.

'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.

Dentinbondingmedel, eller dentinbindemedel, är ett material som används inom tandvården för att kemiskt och mekaniskt binda en kompositfyllning till patientens eget dentin. Detta medel består oftast av hydrofila monomerer, såsom hydroxietylmetakrylat (HEMA) och ftialsyror, som interagerar med den hydrofila dentinnäten. Genom denna kemiska reaktion skapas en starkare och hållbar förbindelse mellan kompositfyllningen och patientens tand, vilket underlättar lagning av kaviteten och minskar risken för återinträde av karier.

Reoperation, även kallat "omopereration", är en term inom medicinen som refererar till att en patient behöver genomgå en ny operation för samma sjukdom eller skada efter att ha genomgått en tidigare operation. Det kan bero på att den första operationen inte löst problemet fullt ut, att komplikationer har uppstått eller att patientens tillstånd har försämrats. Orsaken och typen av reoperation varierar beroende på diagnosen och individuella faktorer hos patienten.

I medical terms, 'keramik' refererer til et materiale som består af ikke-organiske, nonmetalliske komponenter, der er udvundet fra jordklumpen. Keramiske materialer er typisk hårde, skøre og gode isolatorer for varme og elektricitet. De anvendes ofte i medicinske implantater, som fx knogletilvækstmateriale, takket være deres biokompatibilitet og modstandsdygtighed overfor korrosion.

Rotfyllningsmaterial, även kallat endodontiskt fyllnadsmaterial eller rotfyllnad, är ett material som används inom tandvården för att sluta igen den kanal som finns inne i en tands rotation efter att den desinficerats under en rotbehandling. Detta görs för att förhindra att bakterier tränger in i canalen och orsakar en infektion, så kallad apikal periodontit.

Det vanligaste materialet som används idag är gutaperka, ett termosettmaterial bestående av en blandning av gutta percha och zinkoxidé eller andra fyllnadsmedel. Gutaperkan är flexibelt, lättformbar och har god biokompatibilitet, vilket gör den till ett idealiskt material för rotfyllningar.

Andra typer av material som kan användas inkluderar cement, exempelvis zinkoxid-eugenol-cement och kalciumhydroxid-cement. Dessa material har dock vissa nackdelar jämfört med gutaperka, såsom sämre längre hållbarhet och ökad risk för reinfektion.

Syntetiskt harts är en typ av harts som är framställd konstgjord genom kemisk syntes i laboratorium, till skillnad från naturliga harts som utvinns från träd och växter. Syntetiska harts kan vara gjorda på basis av olika råmaterial, till exempel kol, väte och koldioxid, eller petroleumprodukter som eten och propen.

Syntetiska harts används ofta inom industrin för att skydda ytor mot fukt, smuts och andra skador. De kan också användas som bindemedel i lacker och färger, samt som isoleringmaterial. Syntetiska harts har ofta bättre egenskaper än naturliga harts, såsom högre hållfasthet, bättre värmebeständighet och längre livslängd.

'Silver' är ett grundämne med symbol 'Ag' och atomnummer 47 i periodiska systemet. Det är ett övergångsmetall som naturligt förekommer i sitt renodlade tillstånd samt i legeringar med andra metaller, såsom guld och koppar.

I medicinsk kontext används silver ofta på grund av dess antibakteriella egenskaper. Det kan finnas i olika former, som till exempel silvernanosilver eller kolloidalt silver, som har visat sig kunna eliminera eller reducera bakterier, svamp och vissa virus. Silverpreparat används ofta inom vården för att behandla sår, brännskador och andra infektioner. Dock bör man vara försiktig med överdriven exponering för silver, eftersom det kan leda till en blåaktig hudfärg som kallas argyria.

'Skjuvstyrka' (engelsk: shear strength) er en begrep i fysikken og teknisk mekanikken som betegner evnen til et materiale eller en struktur til å modstå skjeve spenninger uten å gå i stykker eller deformeres plastisk. Skjuvstyrke er definert som den normale spenningskomponenten parallelle med overfladen, multiplisert med koeffisienten for friktionsmodstand mellom overfladene. Det er en viktig parameter i beregninger av stabilitet og sikkerhet i byggingselementer som bolker, plater, bøyele, fundamenter og jordmasser. Skjuvstyrken varierer mellom forskjellige materialer og kan bli påvirket av faktorer som temperatur, fuktighet og belastningens hastighet.

Zinkoxid (ZnO) är ett oorganiskt ämne som används som ett vitt pigment och som kan ha antibakteriella egenskaper. Det är en oxid av zink, och förekommer naturligt i mineralet zinkit. Zinkoxid används ofta i kosmetiska produkter, medicinska salvor och bandage, tandkräm, solskyddsmedel och andra topiska produkter på grund av dess förmåga att motverka bakteriersväxt och fungera som ett skyddande skal. Det är också en vanlig ingrediens i vissa typer av medicinskt tillbehör, såsom suturer och tandfyllningar.

"Dentala härtlampor" (eng. "Dental caries") är en kronisk infektionssjukdom som orsakas av mikroorganismer i munhålan. Sjukdomen karaktäriseras av en progressiv nedbrytning och destruktion av hårtissustan (tandemaljan) som leder till uppkomst av kaviteter, så kallade "härtlampor", i tänderna.

Den vanligaste orsaken till dental caries är en kombination av mikroorganismer, främst Streptococcus mutans och Lactobacilli, som bildar en biofilm (tandplack) på tändernas yta. När man äter kolhydrater, särskilt socker och stärkelse, producerar dessa bakterier sura ämnen som sänker pH-värdet i munhålan. Det låga pH-värdet leder till att hårtissustans mineraler löses upp, vilket orsakar kaviteterna i tänderna.

Riskfaktorer för dental caries inkluderar dålig oral hygien, hög sockerkonsumtion, torr mun, brist på fluorid och vissa medicinska tillstånd som kan påverka salthalt i tänderna eller salivflödet.

För att förebygga dental caries rekommenderas god oral hygien med täta tandborstningar, användande av tandtråd och fluoridtillsatser. En hälsosam kost med begränsad sockerkonsumtion kan också hjälpa att minska risken för dental caries. Regelbundna tandläkartillfällen rekommenderas också för tidig upptäckt och behandling av eventuella skador på tänderna.

"Hjässben" (latin: os sagittale) är ett ben i människans skalle som bildar bakre delen av hjässan. Det är ett smalt, lodrätt ben som delar skallen i två halvor från bakhuvudet till pannbenen. Hjässbensets främre del kallas frontospiquamal och dess bakre del occipitospiquamal.

Hjässbenet är viktigt för att skydda hjärnan och hjässbenet hjälper också till att forma formen på huvudet. Det är ett av de sex benen som bildar människans kranium, tillsammans med pannbenen, tinningbenen, nackbenet och stort temporalbenet.

Klindamycin är ett antibiotiskt läkemedel som används för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier, till exempel hudinfektioner, lunginflammation, och infektioner i mun, tänder och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa bakteriens förmåga att producera protein, vilket är nödvändigt för deras tillväxt och överlevnad. Klindamycin är speciellt användbart mot stafylokocker som är resistenta mot meticillin (MRSA) och anaeroba bakterier. Läkemedlet kan ges oralt (via munnen), intravenöst (via en injektion direkt in i blodbanan) eller topisk (applikeras på huden som en salva eller kräm).

I medicinsk kontext, avser "hårdhetstester" ofta metoder för att mäta stelhet eller hårdhet i olika kroppsdelar som ett sätt att diagnosticera eller övervaka sjukdomstillstånd. Det vanligaste exemplet på detta är en "hårddhetstest" av sköldkörteln, även kallat palpation, där läkaren använder sin finger för att känna efter sköldkörtelns storlek, form och hårdhet. Om sköldkörteln känns övertaxad, knölformad eller hård kan det vara tecken på en överfunktion eller en tumör i sköldkörteln. Andra exempel på hårdhetstester inkluderar palpation av levern, lymfknutorna och andra kroppsdelar för att upptäcka eventuella avvikelser eller sjukdomar.

'Kompomer' är ett medicinskt term som används för att beskriva en typ av plastmaterial som används inom tandvården. Det är en blandning av härdbara och flexibla polymerer, vanligtvis acrylater och metakrylatpolymerer, som kombineras med en fyllningsmaterial såsom glasionomer.

Kompomerer har flera fördelar jämfört med andra typers fyllningsmaterial. De är lätta att formas till önskad form och storlek, härdar snabbt, är relativt kostnadseffektiva och kan ge en god estetisk effekt eftersom de ofta är transparenta eller halvtransparenta.

Dessa material används ofta för att fylla små till medelstora kaviteter i tänder, särskilt hos barn och unga patienter. De kan också användas som ett bindemedel vid sammanfogning av tandproteser eller andra tandrestaurationsmaterial.

Det är viktigt att notera att kompomerer inte är lika hållbara som amalgamfyllningar och kan kräva ersättning efter några år. Dessutom kan de vara mera känsliga för fukt än andra fyllningsmaterial, vilket kan påverka deras hållbarhet över tiden.

'Rotstift' er en ikke-medicinsk betegnelse, der ofte bruges i en bred administrativ og økonomisk sammenhæng for at beskrive nedskæringer eller besparelser, typisk ved at reducere budgetter, personalestyrker eller andre ressourcer. Jeg kan ikke give en medicinsk definition af "rotstift", da det ikke er en medicinsk term.

X-ray microtomography (micro-CT) är en icke-destruktiv teknik för att generera tredimensionella (3D) bilder av inre strukturer hos ett material eller ett objekt, genom att använda röntgenstrålning.

I en typisk mikro-CT-scanning, roteras objektet i en rotationstomograf som är utrustad med en källa för röntgenstrålning och en detektor. Under varje rotation av objektet, tas en serie tvådimensionella (2D) radiografier från olika vinklar runt objektet. Dessa 2D-bilder används sedan för att rekonstruera en serie tänjda 2D-bilder som representerar varje tvärsnitt av objektet i dess djupriktning. Slutligen, kan dessa tänjda 2D-bilder kombineras för att skapa en 3D-bild av objektets inre struktur.

Mikro-CT är ett användbart verktyg inom forskning och tillämpningar som inkluderar materialvetenskap, biologi, paleontologi, geologi och industriell non-destructive testing (NDT). Det kan användas för att undersöka strukturer på mikrometerskalan, vilket gör det till en kraftfull metod för att studera komplexa inre strukturer hos materialer och objekt.

"Tandfyllningar" är en medicinsk behandlingsmetod som används för att fylla och skydda hål i tänder orsakade av karies eller andra skador. De vanligaste materialen som används för tandfyllningar inkluderar amalgam, kompositresin och glasjonomer. Tandfyllningar hjälper inte bara till att återställa tands form och funktion, utan även att förhindra ytterligare skador och infektioner i munhålan.

I medicinen kan 'partikelstorlek' referera till storleken på små partiklar, särskilt inom kontexten för läkemedel och andra terapeutiska behandlingar. Partikelstorleken kan ha en betydande effekt på hur ett läkemedel agerar inuti kroppen, inklusive dess absorption, distribution, metabolism och eliminination.

Partikelstorleken mäts vanligtvis i mikrometer (µm) eller nanometer (nm). I vissa fall kan partikelstorleken variera över ett brett intervall, vilket kan resultera i en heterogen population av partiklar.

Exempel på terapeutiska behandlingar där partikelstorlek är viktig inkluderar inhalationssteroider för astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), nanopartikelbaserade läkemedel och liposomalt encapsulerade läkemedel.

I slutändan kan en korrekt kontrollerad partikelstorlek förbättra effektiviteten och säkerheten hos ett läkemedel, vilket kan leda till bättre kliniska resultat för patienter.

Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.

Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.

'Pulpaisolering' är en medicinsk term som refererar till en procedure där tandpulpan, det levande vävnadsmaterialet inne i en tands rotkanal, isoleras från den omgivande tandsubstansen och miljön. Detta görs vanligtvis genom att fylla kanalen med en icke-biologiskt material, såsom guttaperka eller en syntetisk polymer, för att försegla och skydda pulpan från yttre infektioner, skador och irritanter. Denna behandling kallas ofta även för rotbehandling och används vanligtvis när en tand har blivit skadad eller angripen av karies så djupt att det orsakar smärta eller infektion i pulpan.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker är metoder för att utföra kirurgiska ingrepp genom mycket små snitt eller inkapslingar, istället för de traditionella öppna kirurgiska procedurerna med stora snitt. Dessa tekniker innebär ofta användning av specialdesignade instrument, kamera och belysning som introduceras genom små inkapslingar i kroppen. Exempel på minimalinvasiva kirurgiska tekniker är laparoskopi, thorakoskopi och artroskopi.

Laparoskopi används vanligen för bukhålsoperationer, där en liten kamera och instrument introduceras genom små snitt i magen. Thorakoskopi är en teknik som används för att operera på lungor och mediastinum genom små inkapslingar mellan revbenen. Artroskopi är en minimalinvasiv metod för att undersöka och behandla leder, där en liten kamera och instrument introduceras genom ett mycket litet snitt i ledhinnan.

Minimalinvasiva kirurgiska tekniker kan minska smärtan, blodförlusten, nedrekomplikationerna, skarvaffekterna och rehabiliteringstiden efter operationen jämfört med traditionell öppen kirurgi.

Radioimmunodetection (RID) är en typ av diagnosmetod inom medicinen som kombinerar användning av radioaktiva isotoper och antikroppar för att detektera och mäta specificerade molekyler eller celler i levande organismen.

I denna metod använder man först en radioaktivt märkt substans, som kallas radioligand, som binder specifikt till ett målprotein eller antigen i kroppen. Sedan injiceras denna radiomärkta substans in i patienten och spreds till de olika vävnaderna.

Efter en viss tidpunkt scannar man patienten med hjälp av en gammakamera eller PET-scanner för att detektera var radioliganden har accumulerat i kroppen, vilket indikerar närvaron av målproteinet eller antigenet.

RID är en mycket känslig metod och kan användas för att detektera små mängder av specifika molekyler eller celler in vivo. Denna teknik används ofta i onkologi för att detektera cancerceller, men den kan också användas för att diagnostisera och monitorera andra sjukdomar som exempelvis endokrina störningar och infektioner.

Calciumhydroxid, också känt som slaked lime eller kaustisk kalk, är ett vitt, fast ämne med formeln Ca(OH)2. Det är en alkalisk hydroxid av calcium och har stark basisk reaktion. Calciumhydroxid används ofta inom medicinen för att behandla mag-tarmsjukdomar som exempelvis sårbar magsäck (gastrit) eller ökad magsyra (hyperaciditet). Det kan också användas för att neutralisera magsyra vid magöverfullning och för att behandla limestone-inducerad metabol acidosis. Lokalt kan calciumhydroxid användas som ett pasta eller gel för att behandla tandköttsinflammationer (gingivit) och andra orala infektioner på grund av dess förmåga att neutralisera syror och döda bakterier.

"Dentalt mikroläckage" är ett medicinskt begrepp som refererar till en mycket liten skada eller defekt i tätheten hos en tandfyllning eller en krona. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive dålig arbetsmetod vid placeringen av fyllningen eller kronan, slitage över tiden eller påverkan från bettet. Mikroläckaget kan leda till att bakterier tränger in under fyllningen eller kronan och orsakar en ny cariesläsion eller en infektion i tandköttet. I vissa fall kan det behövas göras en ny fyllning eller krona för att åtgärda problemet.

Farmaceutisk kemi, også kendt som medicinal kemi, er et forskningsområde der ligger på grænsen mellem kemi og medicin. Disciplinen beskæftiger sig med at forstå de kemiske processer der styrer udviklingen, produktionen og virkningen af lægemidler.

Farmaceutisk kemi dækker over en bred vifte af emner, herunder syntese af nye lægemiddelkandidater, opklaring af deres molekylære mekanismer og farmakologiske egenskaber, design af optimale farmaceutiske formuleringer samt studier af absorption, distribution, metabolisme og ekskretion (ADME) af lægemidler i kroppen.

Formålet med farmaceutisk kemi er at udvikle sikkere og effektive lægemidler, der kan anvendes til forebyggelse, diagnostik og behandling af sygdomme. Disciplinen spiller en central rolle i udviklingen af nye terapeutiske strategier og er et vigtigt redskab i kampen mod sygdomme verden over.

Vancomycin är ett starkt antibiotikum som används för att behandla allvarliga infektioner orsakade av grampositiva bakterier, särskilt sådana som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Det är vanligtvis administrerat intravenöst (via en blodkärl) i sjukhusmiljö.

Exempel på infektioner som kan behandlas med vancomycin innefattar:

* Infektioner orsakade av methicillin-resistent stafylokocker (MRSA)
* Komplikationer efter kolonkirurgi
* Infektioner i blodet (sepsis)
* Infektioner i hjärtat (endocardit)

Vancomycin fungerar genom att hindra bakteriernas cellväggars utveckling, vilket leder till deras död. Det kan dock ha allvarliga biverkningar, särskilt vid för lång eller för hög dosering, inklusive skada på hörseln och njurarna.

En permanent tandfyllning är en metod för att behandla karies orsakad skada på tänder. Den innebär att en speciell plastliknande cement eller kompositmaterial fylls in i hålrummet (kaviteten) som bildats i tanden efter att cariesangreppet har avlägsnats. Detta återställer formen och funktionen på tanden, och förhindrar vidare skada orsakad av bakterier och sönderfall.

Permanenta tandfyllningar kan även användas för att korrigera andra skador på tänder, såsom sprickor eller defekter i emaljen. De är tillverkade av långvariga material som är designade att matcha tändernas färg och hålla i många år med rätt vård och underhåll.

En biofilm är en samling av mikroorganismer, såsom bakterier och svampar, som fastsätter sig på ytor och producerar en slags skyddande matrix av extracellulär polymerföreningar (EPS). Denna matrix kan innehålla proteiner, kolhydrater, nukleinsyror och andra biomolekyler. Biofilmen fungerar som ett komplext ekosystem där mikroorganismerna kan kommunicera och samarbeta med varandra, vilket gör dem mer motståndskraftiga mot miljöfaktorer, såsom uttorkning, UV-strålning och kemiska rengöringsmedel. Biofilmer kan bildas på många olika ytor, inklusive levande vävnader, medicinska enheter och vattenledningssystem, och de kan vara svåra att avlägsna helt.

Osteoklast är en typ av cell som förekommer i benvävnaden och har till uppgift att bryta ner (resorba) och återanvända benvävnad. De är specialiserade celler som hör till det mononukleära fagocytsystemet och är multinukleära, vilket betyder att de innehåller flera kärnor. Osteoklastbildningen stimuleras av olika signalsubstanser, bland annat RANKL (receptoraktiverande kostimulerande ligand), som utsöndras av osteoblaster och andra celler i benvävnaden. När osteoklasterna har fullbordat sin uppgift att bryta ner benvävnaden, undergår de apoptos (programmerad celldöd). Förhöjda nivåer av osteoklastaktivitet kan leda till benförlust och sjukdomar som exempelvis osteoporos.

"Apatiter" är ett samlingsnamn på en grupp mineral som inkluderar hydroxylapatit, fluorapatit och klorapatit. Dessa mineral är fosfater av kalcium och har en gemensam kemisk formel: Ca5(PO4)3X, där X kan vara OH-, F- eller Cl-. Apatiter förekommer naturligt i naturen och de är viktiga som råmaterial för framställning av konstgjord benväv och som källa till fosfor i konstgödsel.

I medicinsk sammanhang kan apatit också användas för att beskriva en form av benväv, ofta kallad "biologisk apatit", som huvudsakligen består av kalciumfosfat i mineralform. Denna typ av benväv är viktig för stödjande struktur och mineralsättning i skelettet hos djur, inklusive människor.

Tandfyllningsmaterial, även känt som "tandfyllning", är ett material som används för att fylla upp och reparera en kavitet eller hålighet i en tands struktur. Detta kan vara orsakat av caries (tandförfall), skada eller brytning. Fyllningsmaterialet hjälper till att återställa tanden till dess ursprungliga form och funktion, samtidigt som det förhindrar ytterligare skada eller infektion. Det finns olika typer av tandfyllningsmaterial, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och guld, vardera med sina egna fördelar och nackdelar beroende på användningsområde och personlig preferens.

"Bencystor" er en feilstavning av "benceptor", som igen er en gammeldags betegnelse for et protein kalt "benzodiazepin-bindingsstedet" i GABA-A-receptorer. Dette proteinet binder til benzodiazepiner, en type av sedativa midler, og forsterker deres virkning på GABA-A-receptorerne. I dag brukes betegnelsen "benceptor" sjeldent, og i stedet brukes mer nøyaktige terminologier for å beskrive disse proteinetes struktur og funksjon.