Benign intrakraniell tryckökning
Plasmacellsgranulom
Neuroepiteltumörer
Papillödem
Orbital pseudotumör
Likvorshuntar
ACTH-producerande hypofysadenom
Hypofysär ACTH-överproduktion
Huvudvärk
Granuloma, Plasma Cell, Pulmonary
Ventrikuloperitoneal shunt
Kolsyreanhydrashämmare
Fetma, sjuklig
Acetazolamid
"Benigne intrakraniell tryckökning" (engelska: "benign intracranial hypertension") är ett medicinskt tillstånd där det ökar trycket inne i hjärnan utan att det finns någon underliggande sjukdom eller skada som orsakar det. Tillståndet kännetecknas av högt tryck inne i liquorvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen, men utan att det finns några andra tecken på skada på hjärnan eller nervsystemet.
Personer med "benigne intrakraniell tryckökning" kan uppleva symtom som huvudvärk, synproblem (såsom synnedsättning, dubbelseende eller undervisning), yrsel och ljud i öronen. Även om tillståndet kallas "benign", kan det fortfarande vara allvarligt och behöva behandlas för att förebygga permanenta skador på synnerven. Behandlingen kan innebära mediciner som minskar produktionen av liquorvätska eller ökar dess avflöde, samt viktminskning och andra livsstilsförändringar.
Enligt National Organization for Rare Disorders (NORD) definieras Plasmacellsgaranom som följande:
"Plasma cell granuloma, also known as inflammatory pseudotumor, is a benign mass that can develop in various organs of the body. It is composed of plasma cells, which are white blood cells that produce antibodies, and other immune cells. The cause of plasma cell granulomas is not well understood, but they are thought to occur as a result of an abnormal immune response to an infection, injury, or inflammation. Plasma cell granulomas can cause symptoms depending on their location in the body. For example, if they develop in the lungs, they may cause coughing, chest pain, and shortness of breath. If they occur in the head and neck, they may cause difficulty swallowing, hoarseness, or nasal congestion. Treatment options for plasma cell granulomas include surgery to remove the mass, corticosteroids to reduce inflammation, and radiation therapy."
Så en medicinsk definition av Plasmacellsgranulom är en samling av plasma cells och andra immunceller som bildar en godartad massa i olika kroppsdelar. Orsaken till Plasmacellsgranulom är inte väl etablerad, men det tros bero på en abnormal immunrespons till en infektion, skada eller inflammation. Behandlingen kan innebära kirurgi för att ta bort massan, corticosteroider för att minska inflammationen och strålbehandling.
Neuroepiteliöma är en typ av tumör som utgår från neuroepitelet, det vilket är den embryonala celltyp som ger upphov till nervceller och gliaceller i centrala nervsystemet. Neuroepiteliöma tumörer kan vara bensinnesfyllnader (benigna) eller maligna (cancerartade), beroende på graden av onkogen potential hos de celler som tumören utgår från. Dessa tumörer kan förekomma i hjärnan, med hjärnbarken (kortex) och ventrikelsystemet som vanliga placeringsställen. De kan också förekomma i ryggmärgen.
Det finns flera undergrupper av neuroepiteliöma tumörer, beroende på vilken celltyp de utvecklas från och deras histologiska egenskaper. Exempel på neuroepiteliöma tumörer inkluderar medulloblastom, ependymom, astrocytom och oligodendrogliom. Behandlingen för neuroepiteliöma tumörer kan bestå av kirurgi, radioterapi och/eller kemoterapi, beroende på typen och graden av tumören.
'Papillødem' er en øget tryk på pappillerne i øjnene, som oftest forårsaget af en forhøjet intrakranialtryk (ICP). Pappillen er den del af nerverne, der forlader hjernen og går igennem øjenbunden. Ved et papillødem ses pappillen være forstørret og kan have en rødlig farve på grund af stærkere gennemblødning.
Papillødem kan være tegn på alvorlige tilstande som hjerneødem, men can også skyldes andre årsager, såsom øjebindhindinflammation (optisk neuritis), grøn stær (glaukom) eller abnormiteter i venøse systemet i øjet.
Hvis du observerer tegn på papillødem, bør du søge medicinsk vurdering hurtigst muligt for at afklare årsagen og behandle den underliggende sygdom.
En orbital pseudotumör är en benign (godartad) och icke-neoplastisk (icke cancerartad) massa eller svelling i oktetten runt ögat, även känd som Orbita. Termen "pseudotumör" används för att beskriva en struktur som liknar en tumör, men som inte är en äkta neoplasm (ett tillväxt av celler som växer snabbare än vanligt).
Orbital pseudotumörer kan orsakas av en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive inflammatoriska, infektionsrelaterade, immunologiska och reaktiva processer. Exempel på dessa tillstånd är orbital inflammation (inflammatorisk pseudotumör), abscess (infektionsrelaterad pseudotumör), Thyroid-associated ophthalmopathy (immunologisk pseudotumör) och IgG4-relaterad sjukdom (rektiv pseudotumör).
Även om orbital pseudotumörer ofta är asymptomatiska, kan de orsaka symtom som förändringar i synfältet, diplopi (dubbelseende), proptosis (utbuktning av ögat) och smärta eller tryck i oktetten runt ögat. Dessa symtom beror på den plats där pseudotumören är belägen och hur stor den är.
Diagnostiseringen av en orbital pseudotumör innebär vanligtvis en kombination av klinisk bedömning, bilddiagnostik (till exempel magnetresonanstomografi eller datortomografi) och ibland biopsi för att fastställa orsaken till svullnaden. Behandlingen beror på orsaken till pseudotumören och kan innefatta antiinflammatorisk behandling, antibiotika eller kirurgiskt avlägsnande av massan.
Likvor är en klar, lysande vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och hjälper till att skydda dessa organ genom att absorbera stötar och skapa ett buffert mot tryckvariationer. Likvorshuntar är abnorma anatomiska förbindelser mellan likvorvätskan och blodomloppet eller annan kroppsvätska, vilket orsakar en onormalt hög flöde av likvor från centrala nervsystemet till andra delar av kroppen. Detta kan leda till ett underskott av likvor i hjärnan och ryggmärgen, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis huvudvärk, yrsel, balansstörningar och i vissa fall neurologiska skador. Likvorshuntar kan vara inneboende eller uppstå till följd av skada eller sjukdom, till exempel hjärntumörer eller trauma. Behandlingen för likvorshuntar kan bestå av kirurgiska ingrepp, medicinsk behandling eller både och.
En ACTH-producerande hypofysadennom är en typ av godartad (benign) tumör i hypofysen, den del av endokrina systemet som producerar hormoner. Denna speciella typ av hypofysadennom producerar ett hormon som kallas adrenocorticotrop hormon (ACTH). Överproduktion av ACTH leder till överproduktion av cortisol, ett steroidhormon, från binjurarna. Detta tillstånd kallas Cushings syndrom och kan orsaka en mängd symtom som ökad fetma, muskelsvaghet, hudbrist, högt blodtryck, förhöjd blodsocker och benbrott. Behandlingen av ACTH-producerande hypofysadennom innebär ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören, strålbehandling eller medicinsk behandling med hormonhämmare.
Hypofysär ACTH-överproduktion, även känt som Cushings syndrom, är ett tillstånd där äldre hypofysen i hjärnan överproducerar adrenokortikotrop hormon (ACTH). Detta leder till en ökad produktion och release av kortisol från binjuremärgen. Symptomen på detta tillstånd kan inkludera among annat:
* Ökad fetma, särskilt runt magen och ansiktet
* Muskelsvaghet
* Ovanpåliggande rödaktiga akne
* Håravfall
* Menstruationsstörningar hos kvinnor
* Ökad aptit med viktminskning
* Psykiatriska symtom som depression, irritabilitet och sömnstörningar
* Ödem i ansiktet och benen
* Högt blodtryck
* Ökat blodsocker
* Osteoporos
Det är viktigt att diagnostisera och behandla hypofysär ACTH-överproduktion så snart som möjligt för att undvika fortsatt skada på kroppen. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på orsaken till tillståndet.
Huvudvärk definieras inom medicinen som en obehaglig känsla eller smärta i huvudet eller halsen. Den kan variera i styrka, från mild till stark, och kan kännas utlöst av olika orsaker såsom spänningar i musklerna i halsen och huvudet, blodbrist i hjärnan, infektioner eller andra sjukdomar. Huvudvärkar kan vara akuta eller kroniska, beroende på om de varar under en kortare eller längre tidsperiod. Symtomen kan också variera, inklusive tryck eller smärta, stickningar, pulseringar eller brännande känslor i huvudet. I allvarliga fall kan huvudvärk vara ett tecken på en livshotande sjukdom och kräver då akut medicinskt ingripande.
'Pulmonary plasma cell granuloma' är en sällsynt lungsrelaterad patologisk förändring som kännetecknas av en samling av immunceller, däribland plasma cells, i lungvävnaden. Detta ledde till bildandet av en granulom, ett välavgränsat område av inflammation.
Plasma cells är vit blodkroppar som producerar antikroppar och spelar därför en viktig roll i immunförsvaret. I en pulmonary plasma cell granuloma, dessa celler samlas tillsammans med andra inflammatoriska celler, såsom lymfocyter och macrophages.
Även om orsaken till pulmonary plasma cell granulomas inte är fullständigt förstådd, anses det att de kan vara relaterade till olika sjukdomstillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och reaktiva processer till främmande ämnen. I vissa fall kan orsaken vara okänd.
Symptomen på pulmonary plasma cell granuloma kan variera från ingen symptom alls till andningssvårigheter, hosta eller bröstsmärta. Behandlingen beror på underliggande orsak och symtom; ibland behövs inget behandlingsbehov om det inte finns några symtom. I andra fall kan kirurgiskt avlägsnande, läkemedelsbehandling eller observation vara lämplig.
En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt ingrepp där en tunn slang placeras från den laterala ventrikeln i hjärnan till bukhålan. Detta görs vanligtvis för att lindra ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologi som påverkar cerebrospinalvätskan (CSF) flöde.
Shunten består av tre huvuddelar: en ventrikulär kateter, en valv och en peritoneal kateter. Ventrikulära katetern placeras i den laterala ventrikeln i hjärnan och är ansluten till ett valv som reglerar flödet av CSF från hjärnan till bukhålan. Peritoneal katetern är en tunn slang som leder CSF från valvet till bukhålan där det kan absorberas.
Denna typ av shunt används ofta för att behandla infantil hydrocefalus, men kan också användas för vuxna med hydrocefalus orsakad av trauma, tumörer, infektion eller andra sjukdomar som påverkar CSF-flödet.
Kolsyreanhydrashämmare är ett samlingsbegrepp för läkemedel som verkar genom att hämma enzymet karbonsyraanhydras, vilket resulterar i minskad produktion av magnat syra i mag-tarmkanalen. Dessa läkemedel används primärt för behandling av sjukdomar som kännetecknas av ökad magsyraproduktion, såsom peptisk ulcus och gastroesofageal refluxsjukdom (GERD). Exempel på kolsyreanhydrashämmare inkluderar prilosec (omeprazol), prevacid (lansoprazol) och nexium (esomeprazol).
Sjukligt fetma, eller Adipositas, definieras som en allvarlig och kronisk sjukdom där det finns ett obehagligt överskott av fettvävnad i kroppen. Det mäts vanligen med kroppsmasseindex (BMI), som är ett kvotvärde som utgörs av vikten dividerat med storleken i kvadraterna på kroppslängden. En person anses ha sjukligt fetma när BMI är över 30.
Sjukligt fetma kan orsaka en rad allvarliga hälsoproblem, inklusive diabetes typ 2, högt blodtryck, hög kolesterol, sömnapné, ledvärk, gallvägsproblem och ökad risk för vissa typer av cancer. Det kan också leda till social diskriminering och minskat självförtroende. Sjukligt fetma behandlas vanligen med kombinationen av livsstilsförändringar, mediciner och i vissa fall kirurgi.
Acetazolamide är ett läkemedel som tillhör gruppen karboanhydrashämmare. Det används ofta för att behandla glaukom, men kan även användas för att behandla höjda koldioxidnivåer i blodet (metabol acidos), epilepsi och för prevention av höjning av tryck vid höjdssjukan.
Acetazolamide fungerar genom att blockera enzymet karboanhydras, vilket resulterar i minskad produktion av salt och vätska i kroppen. Detta kan hjälpa att reducera ögontryck och förhindra att koldioxidnivåerna i blodet stiger.
Läkemedlet ges vanligen som tabletter eller kapslar, och bör användas under en läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar som trötthet, yrsel, förändrad smakupplevelse, illamående och minnesförlust.