"Biomechanical phenomena" refer to the mechanical laws and principles that govern the functioning of biological systems, such as the human body. These phenomena describe how forces and motion affect the structure and function of living tissues, organs, and organ systems. They are studied in the field of biomechanics, which applies engineering principles to understand and solve problems related to biological systems. Examples of biomechanical phenomena include the way bones and muscles work together to produce movement, the forces that act on the heart during a cardiac cycle, or the mechanics of breathing.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
'Viktbärande' är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala belastningen eller påfrestningen på kroppen orsakad av att bära vikt, vanligtvis i form av kroppsfett och muskler. Detta inkluderar också faktorer som relaterar till hur vikten fördelas över kroppen, såsom central eller perifer, då detta kan ha en betydande effekt på hälsa och sjukdom.
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
En död kropp, vanligtvis en människokropp.
Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.
Ett materials egenskap att kunna återta sin ursprungliga form efter distortion.
Ett mått på det högsta tryck ett material kan tåla utan att svikta.
"Rörelseomfång i led (ROM) refererar till den totala rörelsen, uttryckt i grader, som en led kan utföra inom sitt normale funktionella intervall, från full extension till maximal flexion, samt eventuell rotation och lateral flexion, beroende på ledens anatomiska och funktionella beskaffenhet."
En benskruv är en metallstav som används inom ortopedisk kirurgi för att stabilisera och foga ihop två benfrakturer, vilket underlättar benens naturliga healingprocess genom att hålla de skadade benbitarna i rätt position. Benskruvarna finns i olika former, storlekar och material, men de flesta är gjorda av titan eller rostfritt stål, som är material som inte orsakar större reaktioner i kroppen. De kan vara permanenta eller tillfälliga, beroende på typen av skada och patientens individuella behov.
Tredimensionella avbildniingar av anatomiska strukturer. Modeller kan användas i stället för hela djur eller organismer för undervisning, övningar och studier.
Implanterbara fixeringsanordningar som fästs vid benfragment med skruvar för att hålla ihop fraktursprickor och avlasta brottstället under tiden för benläkningen.
Elasticitetsmodul, även kallad Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet och bestäms som spänning per deformation. Det definieras som sambandet mellan mekanisk spänning och relativa längdeändringar i ett material då det belastas elastiskt. Elasticitetsmodulen uttrycks vanligtvis i enheten pascal (Pa) eller gigapascal (GPa).
Invändiga anordningar för att vid läkning av benbrott hålla brottytorna/brottdelarna i rätt läge. Genom att tillämpa principer för biomedicinsk teknik kan kirurgen sätta in metallplåtar, spikar, skenor osv för att korrigera skelettdefekter.
I en enstaka medicinsk mening kan 'Längdkotor' (eller "Longitudinal ligaments" på engelska) definieras som en typ av bindvävsband som löper parallellt med ryggkotornas längdaxel i ryggraden. Dessa ligament är viktiga för att stödja och stabilisera ryggraden genom att hålla ryggkotorna på plats och begränsa deras rörelse. Det finns två huvudtyper av längdkotor i ryggraden: anterior (främre) och posterior (bakre) längdkotor. De anteriora längdkotorna hjälper till att stabilisera intervertebrala skivor, medan de posteriora längdkotorna stödjer baksidan av varje ryggkota.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Det längsta och största benet i skelettet. Det sitter mellan höften och knät.
Sättet att gå.
I en medicinsk kontext, kan termen "señor" användas som ett respektfullt och formellt addressat till en man, ofta som en del av en patients fullständiga namn inom vissa spanskspråkiga länder, särskilt inom vården. Exempelvis kan en patient kallas "Señor García" där "Señor" används för att visa respekt och hövlighet. Det är dock viktigt att notera att användandet av "señor" i denna kontext kan variera beroende på region och kulturell tradition.
"En ryggrad, även känd som ryggmärgs canalen eller vertebral column, är en stapel av benartade strukturer (vertebrala kotor) som ger mekanisk stöd, skyddar ryggmärgen och faciliterar rörelser i kroppen."
Den hårda substans som bildas mellan och runt brottändarna av ett brutet ben under den normala läkningsprocessen.
In medicine, mechanical processes refer to bodily functions or treatments that involve physical forces or actions rather than chemical or biological changes. For example, the movement of air in and out of the lungs during breathing, the flow of blood through the heart and vessels, or the use of medical devices such as ventilators or dialysis machines to support or replace impaired bodily functions.
"X-ray microtomography (micro-CT) is a non-destructive imaging technique that uses X-rays to create cross-sectional images of small objects, typically with dimensions ranging from a few millimeters to several centimeters. By reconstructing the series of 2D X-ray images, a 3D visualization of the object's internal structure can be generated, allowing for detailed analysis and measurement of various features at the microscopic level."
Leden mellan lårben och skenben.
"Kroppsrörelse" är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och aktiviteter som kroppen kan utföra, inklusive flexion, extension, rotation, lateral flexion och abduktion av muskler och leder, samt större rörelsemönster som gå, springa, dansa och cykla.
Spinal fusion är en neurokirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment kirurgiskt förenas till ett kontinuerligt segment för att korrigera en deformitet, stabilisera en instabil region av ryggraden eller eliminera smärta orsakad av oartikulerade rörelser mellan vertebrala segment. Detta åstadkommes vanligen genom att placera bengraftmaterial och/eller hårdvara (skruvar, stänger, plattor) mellan de två segmenten för att främja benbildning och skapa en fast struktur.
Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.
Datorbaserade, funktionella modeller av fysiska system och förlopp, som t ex kemiska processer.
En medicinsk definition av "skenben" är ett röntgenbild av benet, vanligtvis tas det med hjälp av en speciell röntgenapparat som fokuserar på benet. Det används ofta för att diagnostisera brusten, artrit, frakturer och andra skador eller sjukdomar i benet.
Användning av invändigt anbringade stödanordningar (metallplattor, spikar, stavar osv) för att hålla ett benbrott i rätt läge.
En intervertebral disc är en skiva av vävnad som sitter mellan varje ryggkotstock (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av ett yttre skikt av tufft bindväv, annulus fibrosus, och ett inre geléartat kärnmaterial, nucleus pulposus. Intervertebral discen fungerar som en kuddning och amortisering mellan ryggkotorna, samt möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden.
I en enstaka mening kan vridmoment (torque) definieras som en mekanisk storhet som beskriver kraftens rotationsverkan kring en given punkt eller axel. Det mäts vanligtvis i newtonmeter (Nm).
Kraften i tuggmusklerna när käkarna bits ihop.
Stämband, även kända som rörelseband eller stimmål, är en par av muskulära membran som reglerar tonhöjden och ljudstyrkan under fonation, eller röstproduktion, i den mänskliga struphuvudet. De två stämbanden är fästade vid varsin ryggradsbensprocess i halsen och spänns samman när de vibrerar för att producera ljud.
Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.
Ledbrosk definieras som en skada på ledbanden, de tåliga band som hjälper till att stabilisera och stödja en led. Denna skada kan orsaka smärta, svullnad och instabilitet i leden. Ledbrosk kan vara ett tecken på en överansträngning, en skada eller en sjukdom som artrit. Behandlingen kan innefatta vila, isbehandling, smärtstillande mediciner, fysioterapi och i vissa fall operation.
Tryck är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som verkar på en viss yta, vanligtvis uttrycks som newton per kvadratmeter (N/m2 eller Pascal, Pa), och används för att beskriva olika fysiologiska fenomen såsom blodtryck, lufttryck och cerebrospinalvätskans tryck.
The patellar ligament, also known as the patellar tendon, is a strong band of tissue that connects the bottom of the kneecap (patella) to the top of the shinbone (tibia). It plays a crucial role in enabling the extension and straightening of the leg at the knee joint.
Det fysiologiska återställandet av benvävnad och funktion efter ett benbrott, vari ingår kallusbildning och normal återbildning av benvävnad.
Ett kraftigt ledband i knät mellan lårbenets yttre ledyta och fördjupningen i främre delen av skenbenets eminentia intercondylaris.
I medicinen refererar "rotation" vanligtvis till den process där en läkarstudent, praktikant eller annan medicinsk student flyttas från en klinisk placering eller avdelning till en annan under sin utbildning. Detta görs för att ge dem ett bredare perspektiv och mer omfattande kunskaper inom sitt fält. Rotationer kan vara obligatoriska eller valfria och kan sträcka sig över flera veckor eller månader beroende på lärosätet och specialiseringen.
"Bröstkotor, eller mjölkkörtlar, är en del av det kvinnliga reproduktiva systemet som producerar och sekreterar moderkaka under graviditeten och modersmjölk efter förlossningen."
"Sensknader" är ett medicinskt begrepp som refererar till skador på de sensoriska nervcellerna eller deras signalöverföring, vilket kan leda till förändrade känselkänslor eller sällsynt total förlust av känsel i en del av kroppen.
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.
Omvandling av mekaniska stimuli till kemisk reaktion i celler. Processen kan äga rum i såväl celler specialiserade i att överföra mekanisk retning, som t ex mekanoreceptorer, som parenkymceller, som inte primärt är mekanosensoriska.
"Proteaser und implantat är två olika typer av medically inserted or surgically placed devices, where proteaser är en grupp enzymer som bryter ner proteiner i kroppen, medan ett implantat är en främmande substans eller enhet som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta eller stödja en struktur eller funktion."
Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.
"Mekanisk vridning" är en term inom medicinen som refererar till rotation eller torsion av en struktur orsakad av ett yttre mekaniskt kraftfält, till exempel vid en trauma eller under en operation.
Syn. cervikalkotor; C1-C7.
Akillessena. Vadmuskelns sena till hälen.
I medicinen refererar 'böjlighet' till den naturliga förmågan hos vissa vävnader, särskilt brosk och ledkapslar, att kunna sträckas och vecklas tillbaka utan skada. Detta är möjligt tack vare deras speciella struktur som består av ett nätverk av kollagena fibriller inbäddade i en matrix av proteoglykaner och andra extracellulära matrisproteiner, vilket ger vävnaden dess elastiska egenskaper.
Mineralmängden per kvadratcentimeter benyta är det mått som används i klinisk praktik. Egentligen borde densiteten anges i gram per milliliter. Oftast används absorptionsfotometri eller röntgendatorto mografi för bestämning av bentäthet.
Leden mellan foten och nedre delen av benet, bestående av facies articularis inferior och malleolaris tibiae, facies articularis malleolaris fibulae, malleolus medialis (inre fotknölen), malleolus lat eralis (yttre fotknölen) och trochlea tali (språngbenets övre ledyta).
Raynaud's phenomenon is a condition that affects the blood vessels, often in the fingers and toes, causing them to narrow (constrict) in response to cold temperatures or stress, leading to discoloration and symptoms such as numbness, pain, and pins-and-needles sensations.
Framkallande av ljud genom stämband som vibrerar under utandning.
Musculoskeletal physiologic phenomena refer to the mechanical and physical processes that occur within the musculoskeletal system, which is made up of the bones, muscles, tendons, ligaments, and other tissues that provide support, stability, and movement to the body. These phenomena include the contraction and relaxation of muscles, the generation and transmission of forces across joints, the production and absorption of shock and vibration during movement, and the regulation of blood flow and nerve impulses within the musculoskeletal tissues. Understanding these physiologic phenomena is essential for diagnosing and treating musculoskeletal injuries and disorders, as well as for designing and implementing exercise and rehabilitation programs to improve function and prevent future problems.
"Vävnadsteknik" refererar till den vetenskapliga disciplinen som studerar och utvecklar metoder för att konstruera, regenerera eller reparera biologisk vävnad, ofta med hjälp av artificiella material eller tekniker. Det kan inkludera användning av celler, proteiner, polymers och andra biokompatibla material för att skapa konstruktioner som efterliknar naturlig vävnad, med syfte att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos skadad eller sjuk vävnad inom den medicinska behandlingen.
Blanka, flexibla band av fibrig vävnad som förbinder skelettbenens ledändar. De är böjliga, starka och icke utdragbara.
Brist på stadga i en led eller ledprotes. Bidragande faktorer är ledsjukdom och skicket hos ledens omgivande strukturer, som ledkapsel, ledband och muskler.
Ortopediska fixationsanordningar är medicinska produkter eller konstruktioner som används för att stabilisera, foga eller hålla samman ben-, led- eller skelettdelar i rätt position under läkande och rehabilitering av skador, sjukdomar eller deformiteter. Detta kan innefatta exempelvis skruvar, plattor, band, spikar, nitar, stänger, klamrar och andra typer av implantat eller ortoser som används i ortopedisk kirurgi och behandling.
Den yttersta delen av de nedre extremiteterna (benen) hos ryggradsdjur, bestående av tarsus (ankeln), metatarsus (mellanfoten), falangerna (tåbenen) och mjukvävnaderna kring dessa.
Ett polypeptidämne som innehåller ungefär en tredjedel av allt protein i ett däggdjur. Det utgör huvudbeståndsdelen av hud och bindväv, och den organiska delen av ben- och tandsubstans. Olika former av kollagen produceras i kroppen, men alla består av tre alfapolypeptidkedjor ordnade i en trippelspiral. Kollagen skiljer sig från andra fibrösa proteiner, som t ex elastin, genom sitt innehåll av prolin, hydroxiprolin och hydroxilysin, avsaknad av tryptofan, samt särskilt genom sitt höga innehåll av polargrupper, ansvariga för proteinets svällande egenskaper.
Brott på lårbenet.
En medicinsk definition av 'ledband' är en smal, ringformig struktur av bindväv som omsluter en led och styrter rörelserna i den genom att begränsa ledens rörelseomfång. Ledbandet består av kollagena fibriller och elastiska fiber som ger det styrka och flexibilitet. Det kan även innehålla fett, nerver och blodkärl.
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
Skenbensfraktur är en benfractur (benbrott) som sker i den tredje av de tre rörliga benen i foten, även känt som skelettets mellersta fotben. Fracturen kan vara either transversell, spiral, komplex eller comminuted beroende på hur benet brustit. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad och blåmärken i området, och ibland kan det vara svårt att gå eller stå på foten. Behandlingen kan bestå av immobilisering med ett gypsat bandage eller en sko för att hjälpa benet att läka rätt. I vissa fall kan kirurgi behövas om fracturen är instabilt eller om det finns andra komplikationer.
"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En ortopedisk tekniker är en person som under övervakning av en legitimerad läkare, vanligtvis en ortoped, utför praktiska procedurer och använder speciella instrument och apparater för att hjälpa till med diagnostisering, prevention, korrection och rehabilitering av patienter med muskuloskeletala problem, såsom ben- och ledskador eller sjukdomar.
Ortopedi är en medicinsk specialitet som fokuserar på prevention, diagnosis och behandling av muskuloskelettala sjukdomar och skador, inklusive ben- och ledproblem. Ortoser är anpassade ortopediska enheter, som exempelvis skor, stötvågar, proteser eller korsettar, som används för att stödja, korrigera, förhindra eller lindra symptom orsakade av muskuloskelettala tillstånd. Ortosens syfte är att förbättra funktionen, reducera smärta och förebygga ytterligare skada.
En suturtekniker är en kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal som specialiserat sig på att utföra precisionella syttningar av vävnader under operationer för att främja läkandet och återställa funktionen efter skada eller sjukdom.
I en enda mening kan sclera definieras som den vita, bakre, opaka delen av ögat hos däggdjur, inklusive människor, som skyddar det inre ögat och ger struktur till det.
Allmänna eller ospecificerade ryggskador, inklusive muskelskador.
Tillämpning av ingenjörs- och teknikvetenskap inom biomedicinsk forskning och hälso- och sjukvård.
Rörelse eller förmåga att röra sig från en plats till en annan. Detta gäller såväl människor, ryggradsdjur eller ryggradslösa djur som mikroorganismer.
Djur, utvalda pga specifika särdrag, som används i experimentellt syfte och för undervisning och tester.
I medicinsk kontext används begreppet "acceleration" vanligtvis för att beskriva en hastighetsökning hos ett fysiskt objekt, ofta i samband med rörelse hos en patients kropp eller kroppsdelar. Exempelvis kan acceleration användas för att beskriva den hastighetsökning som sker under en muskelkontraktion eller vid vissa former av medicinska behandlingar, såsom mekanisk ventilation där lungornas volyym och luftflöde kan accelerera under in- och utandning. Det är dock viktigt att notera att användningen av begreppet kan variera beroende på kontexten.
Leden mellan ytorna på det nedre och det övre ledutskottet hos angränsande kotor.
Ståltrådar, som ofta träds genom hud, mjuk vävnad och ben, för fixering av brutna ben. Kirschnertrådar eller Kirschnerapparat kan dessutom användas för anslutning till trådsträck.
Alla syntetiska eller naturliga ämnen, utom läkemedel, som kan förbättra, förstärka, ersätta eller användas för behandling av kroppens organ, vävnader eller funktioner.
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
Förflyttning av en massa från en nivå till en högre. Begreppet inbegriper såväl biomekaniska påfrestningar till följd av arbete med att flytta föremål från ett plan till ett annat som effekterna av olika typer av teknik för hantering och förflyttning av patienter.
I prosthetics, a "prosthetic construction" typically refers to the artificial limb or body part that is created to replace a missing or damaged one. This construction is designed to replicate the function and, in some cases, the appearance of the original body part as closely as possible. It is usually composed of various materials such as plastics, carbon fiber, and metal, and is custom-made to fit the individual's specific needs and anatomy. The prosthetic construction may include components like joints, hinges, or motors to help restore mobility and independence for the person.
'Gående' är en form av aktiv locomotion som innebär att en individ färdas framåt på två ben, med en cyklisk rörelse som alternerar mellan stöd- och svängfas, vilket kräver balans, koordination och kontroll av kroppens segment och muskulatur.
En suturankare är ett medicintekniskt instrument som används under kirurgiska ingrepp för att approximera och hålla samman vävnader med hjälp av suturer eller klister. Suturankaren förenklar och underlättar den kirurgiska sömningen genom att tillhandahålla en precis kontroll över behandlad vävnad, vilket resulterar i starkare, mer jämnare och ästetiskt bättre slutna sår.
En medicinsk bristning definieras som en plötslig, ofrivillig och kraftfull kontraktion av musklerna i livmodern, vilket orsakar smärta och kan leda till förtida födsel.
Mått på töjbarheten hos en kammare, som t ex en lunga (lungtänjbarhet) eller urinblåsan. Tänjbarheten anges som volymförändring per tryckenhetsförändring.
"Tissue scaffolds" refer to artificial or naturally derived three-dimensional structures that are used as a template for the growth and regeneration of new tissue in medical treatments and therapies. These scaffolds provide a support system for cells to attach, grow, and differentiate, while also allowing for the transport of nutrients and waste products. They can be made from a variety of materials, including polymers, ceramics, and decellularized tissue, and are designed to degrade over time as the new tissue forms. The ultimate goal of using tissue scaffolds is to restore the function and structure of damaged or diseased tissues and organs.
Polymethylmethacrylate (PMMA) är ett syntetiskt, termoplastiskt material som används inom olika områden inom medicinen, såsom ortopedisk kirurgi och tandvård. I en mening kan PMMA definieras som:
"Hornhinna, eller keratosis hornica, är en benign tumör som består av överväxt keratin (hornmaterial) på huden, oftast på händer och fötter. Den kan vara åkomma som man får från birth eller som utvecklas under livet."
Total Disc Replacement (TDR) är en metod för att behandla smärta och funktionsnedsättning i ryggraden orsakad av skadade intervertebrala skivor i ryggkotorna. TDR innebär att man ersätter den skadade skivan med en konstgjord protes, som är konstruerad för att efterlikna den normalt förekommande rörelsen och funktionen hos en frisk intervertebral disk. Protesen består vanligtvis av två metallplattor, en övre och en undre, som är fästade vid de överliggande och underliggande ryggkotorna, samt en gummi-liknande kärna emellan dem för att möjliggöra flexion och extension. TDR utförs vanligtvis genom en kirurgisk operation och kan vara ett alternativ till fusion av ryggkotorna vid vissa typer av diskoskleros eller diskushernier.
Ett tillstånd som kännetecknas av balans eller funktionsharmoni. I fysiologisk mening avses muskelskelettsystemets reaktioner vid gång, i stående och sittande ställning, eller vid andra kroppsrörelser. Stabilitet och jämvikt är förknippade med kontrollen av kroppens tyngdpunkt.
Smärtsamma tillstånd orsakade av överbelastning av vissa delar av det muskuloskeletala systemet, ofta yrkesrelaterade. De kännetecknas av inflammation, värk och nedsatt funktion hos leder, ledband och nerver.
Den böjliga delen av benet mellan lårbenet och skenbenet.
I en enkel medicinsk definition refererar pronation till rotationen av underarmen (forearmen) så att handflatan vänds med palmen nedåt eller baksidan av handen vänds framåt. Detta sker vanligtvis när armen flexeras och roteras inåt, vilket är en normal rörelse som sker under vardagliga aktiviteter såväl som under vissa idrotter.
Skador på knät eller knäleden.
I den medicinska kontexten är "Titan" inte en etablerad term med en specificerad och konsistens definition. Det kan vara en förkortning eller ett varumärke för ett specifikt medicinskt instrument, produkt eller teknik, men utan ytterligare kontextualiserande information är det inte möjligt att ge en medicinsk definition av "Titan" i en enda mening.
Vävnad som stödjer och förbinder andra vävnader. Den består av bindvävsceller, inbäddade i en stor mängd extracellulär grundmassa.
Den humerale benet (os humeri) är ett av överarmsbenen och är beläget mellan skulderbladet och underarmen. Humerus är det längsta benet i övre extremiteten och articular med både skulderbladet och underarmen, vilket gör den viktig för rörelser som ska kunna utföras av armen.
En ledförbindelse mellan underkäkens ledhuvud och tinningsbenets ledutskott.
Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.
Ryggradsfraktur är ett medicinskt tillstånd som innebär att någon eller flera av de 33 benen i ryggraden, även kallade vertebrala kotor, är brutna eller skadade. Frakturer kan orsakas av olika faktorer såsom trafikolyckor, falls, våldsam behandling eller sjukdomar som försvagar benen, till exempel cancer eller osteoporos. Symptomen på en ryggradsfaktur kan inkludera smärta, stelhet, svullnad, skador på nerver och i allvarliga fall kan det orsaka problem med andning och blodtryck. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, men den kan omfatta vila, smärtstillande läkemedel, behandling för att hålla ryggraden i rätt position, operation eller rehabilitering.
Osseointegrering är ett medicinskt tillstånd där en konstgjord implantat, vanligtvis gjort av titan, direkt fästs till benvävnaden utan mjuka vävnader emellan. Detta uppnås genom en process där implantatet och benvävnaden växer ihop på cellnivå, vilket skapar en starkt hållfast förbindelse. Osseointegrering är viktigt inom områden som tandvården och prostetik, eftersom det möjliggör för proteser att fästas direkt till benen eller käken utan behov av skruvar, lim eller andra hjälpmedel.
Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.
En videoinspelning är ett optiskt eller digitalt registerat videobild på händelse, procedur eller handling som skett under en viss tidpunkt, vilket kan användas för medicinska utvärderingar, dokumentation och undervisning.
Ledbrosken tillhörande skenbenets övre ändyta.
Den platta, trekantiga benformationen som sitter i knäts framdel.
Den utskjutande delen på varje sida av bålens nedersta del som utgörs av bäckenets yttersida och den övre lårbensleden.
Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.
En medicinsk definition av 'Benbrott' (bicepsbrachii sén ruptur) är när muskeln biceps brachii, som löper från skulderbladet ner till framsidan av överarmsbenet, delas itu eller avslutas. Detta orsakas vanligtvis av en plötslig kraftfull kontraktion eller slitet på muskeln, ofta i samband med idrott och äldre ålder. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och minskad rörlighet i den drabbade armen.
Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.
"Viskositet är ett mått på en fluids inre friktion eller motstånd mot deformation, som uttrycks i poise (P) eller siemens (S). Ju högre viskositet, desto tjockare och långsammare flyter vätskan."
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
The temporomandibular joint (TMJ) disc, also known as the articular disc, is a fibrocartilaginous structure located within the TMJ, which is the joint that connects the mandible (lower jaw) to the temporal bone of the skull. The disc functions to cushion and facilitate smooth movement between the bones during activities such as chewing, speaking, and yawning. It divides the joint space into two compartments and glides along with the movements of the jaw.
Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedur där man skär eller delar benet i ett specifikt segment, för att korrigera en deformitet eller avvika benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftledsdysfunktioner, skulptera benens form eller behandla ledsmärtor orsakade av abnorma belastningar på leden. Osteotomi kan också användas i kombination med andra operationer, såsom för att fästa en ledprotes.
Intramedullär frakturfixering är en metod för att stabilisera och hålla ihop benfragmenten efter en intraartikulär längsgående skada på en lårbensfraktur, där en metallstav (nagel) införs genom skaran i mitten av benet (intramedullärt), för att fästa och hålla samman de två ändarna av benet under healingprocessen.
En brosktyp vars massa innehåller stora buntar av kollagen typ 1. Fiberbrosk finns typiskt i ryggradens broskskivor (diskar), blygdbenssymfysen, skenbensmeniskerna och brosk i synovialleder.
Nätverksliknande ämne i det extracellulära utrymmet och i förbindelse med cellytans basalmembran. Det främjar cellförökningen och erbjuder en stödstruktur för celler och lysat i odlingsskålar.
En grupp strukturellt besläktade kollagener som bildar de typiska kollagenfiberknippena som förekommer i bindvävnad.
"Rygg" refererer til den bagerste del av kroppen som støtter hodet, halsen og øvrige overkroppa. Den består av en række av revner, muskler og bindavler som sammen holder kroppen oprett og tillater bevegelse i alle retninger.
"Höftledet, eller acetabulum, är en kulformig led som sammanbinder höftbenets (os coxae) huvud med bäckenet (pelvis), och tillåter rörelser som flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion."
I en mening kan lumbosakralregionen definieras som den lägsta delen av ryggraden, som består av de fem ländryggskotorna (lumbarvertebrae) och den sakrale regionen, inklusive de fem sammanvuxna bäckenkotorna (sacral vertebrae). Denna region utgör en övergångszon mellan ryggraden och korsbenet och stöder vikt av kroppen samt tillåter rörelse i höft- och ländryggsregionen.
Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.
Sammanfattande benämning på två utdöda reptilordningar från Mesozoikum, nämligen Saurischia och Ornithischia.
Benskörhet som beror på att mängden av benvävnad minskar. Skelettetblir poröst och bräckligt och risken för frakturer ökar. Två typer förekommer: benskörhet efter menopaus (postmenopausal osteoporos) och åldersrelaterad benskörhet.
I en enkel mening kan 'protesimplantation' definieras som en medicinsk procedur där en konstgjord (konstruerad) protes utplaceras och fästes i kroppen för att ersätta eller stödja en defekt, skadad eller saknad del av kroppen. Detta kan gälla olika slags proteser såsom öronsnäckproteser, linsproteser, knä- eller höftproteser och så vidare. Protesimplantationen utförs vanligtvis under operation och syftet är att förbättra patientens funktion, rörelsefrihet och livskvalitet.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Mätning av hornhinnans främre yta, dess krökning och form. Den används ofta för att ställa diagnos på keratokon och andra hornhinnesjukdomar, och fastställa hornhinneförändringar efter keratotomi eller keratoplastik. En viktig tillämpning är vid anpassning av kontaktlinser. För mätning av hornhinnans topografi kan ett flertal typer av teknik användas: keratometri, keratoskopi, profilfotografering, datorstödd bildbehandling, videokeratografi m fl.
Teoretiska framställningar som simulerar hjärt-kärlsystemets uppförande och verkningssätt, processer eller fenomen. Hit hör även matematiska beräkningar och bearbetning med datorer och annan elektronisk utrustning.
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
"Elastisk vävnad är en typ av bindväv som består av speciella proteiner, såsom elastin och kolagen, vilka ger vävnaden förmågan att sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form efter deformation."
En medicinsk definition av 'stygn' är: En metod för att approximera och förena vävnader genom att använda ett igensatt, oftast metalliskt föremål som träs igenom vävnaderna för att hålla ihop dem medan de läker.
Icke-inflammatorisk, vanligen dubbelsidig framträngning av ögats hornhinna, vars topp är förskjuten nedåt och mot näsan. Fenomenet uppträder oftast hos kvinnor i pubertetsålder. Orsaken är okänd, men ärftliga faktorer kan ligga bakom. Benämningen -konus avser konformen på hornhinnans framträngning.
Intervertebral Disc Degeneration (IDD) refers to the structural and functional changes that occur in the intervertebral discs of the spine due to aging, injury, or disease. These changes include loss of water content, decreased disc height, tears or fissures in the annulus fibrosus (the outer layer of the disc), and degeneration of the nucleus pulposus (the inner, gel-like portion of the disc). IDD can cause pain, stiffness, and reduced mobility in the spine, and is often associated with other spinal conditions such as herniated discs and degenerative joint disease.
Anbringande av ett ämne för att minska friktionen mellan två ytor. Det kan röra sig om oljor, fetter och liknande ämnen för smörjning av medicinsk utrustning, men även om ämnen som används för att minska vävnadsfriktion, som t ex hudsalvor eller vaginala glidmedel.
Intraocular pressure (IOP) refererar till den tryck som utövas mot ögats näthinna, det transparenta skiktet längst bak i ögat där optiska nerver och synskörden finns. IOP mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och är en viktig indikator på ögonhälsa. En normal IOP ligger vanligen mellan 10-21 mmHg, men värden kan variera mellan olika individer. Ökat IOP är ett huvudsakligt tecken på glaukom, en grupp av ögonsjukdomar som kan leda till synförlust om de inte behandlas.
Enligt Stedds Medicinskt Lexikon:
Syntetiska eller naturliga material avsedda att ersätta ben eller benvävnad. De omfattar hårda polymerer, naturlig korall, hydroxylapatit, betatrikalciumfosfat och ett flertal andra biomaterial. Som i nerta ämnen han ersättningsmaterialen införlivas i omgivande vävnad eller gradvis ersättas av ursprunglig vävnad.
Den kroppsdel där benet och foten möts. Syn. ankel; fotled.
Broskbildande polymorfa celler.
Fysiologisk anpassning (eng. physiological adaptation) refererar till de förändringar och anpassningar som sker inom levande organismers fysiologiska system, såsom andnings-, kardiovaskulära och endokrina system, i respons till långvariga eller plötsliga förändringar i deras inre och yttre miljö. Detta hjälper organismen att upprätthålla homeostas, en jämvikt av kroppens interna processer, och öka dess överlevnadschans under påverkande faktorer som exempelvis klimatförändringar, höga eller låga temperaturer, syrgasyttrekt orörda miljöer eller förändrade näringsriktningar. Fysiologisk anpassning kan ske på genetisk nivå genom naturligt urval eller på kortare sikt genom reversibla fysiologiska justeringar som exempelvis ökad hjärtfrekvens under fysisk
I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.
I en medicinsk kontext, kan 'led' definieras som ett sammansatt ledvävnadsstruktur som möjliggör rörelse och stöd mellan två eller flera skelettben. Leden består av en gles yta på varje ben, övervikad av en glänsande vit vätska (sinovialvätska) fylld kapsel som hjälper till att reducera friktionen mellan de två benen. Leden kan även innehålla inre ledstrukturer såsom menisken i knäleden och läderskivan i handleden, vilka hjälper till att fördela trycket och ge extra stöd under rörelse.
Stickor eller stavar av ben, metall eller annat material för fixering av fragment eller ändar av brutna ben.
I en enkel mening kan rotatorkuffen definieras som en grupp muskler och senor i skulderleden som hjälper till att stabilisera leden, underlätta rörelser och skydda den från skada. Rotatorkuffsen består av fyra muskler: subskapularis, supraspinatus, infraspinatus och teres minor. Dessa muskler har sina ursprungspunkter på skulderbladet och fäster på överarmsbenets (humerus) huvud. Deras funktion är att stabilisera leden under rörelser, rotera överarmsbenet och dra det bakåt eller framåt beroende på vilken muskel som kontraheras.
I medicinsk kontext, refererar "tumme" vanligtvis till den förvuxna, abnorma vävnaden som bildas vid tumörbildning. En tumme kan vara godartad (benign) eller elakartad (malign), beroende på om den är cancervävnad eller inte. Det är viktigt att diagnosticera och behandla en tumme så snart som möjligt för att förhindra spridning av eventuell cancer.
Biokompatibla material som monteras i (benförankrade) eller på (subperiosteala) käkbenet som bas för en krona, brygga, tandprotes eller för att stabilisera en försvagad tand.
"Torso" refererer til den øvre del af kroppen hos mennesker og dyr, der omfatter brystet, maven og ryggen, men uden arme, hoved og ben.
Förändringar av eller avvikelser från fotens normala form och storlek.
'No-reflow phenomenon' refererar till ett medicinskt tillstånd som kan inträffa under eller efter en koronar angiografi eller en annan invasiv kardiologisk procedur, där blodflödet i det koronarvasculära systemet inte återställs fullt ut, trots att ett lyckat mekaniskt återöppnande av ett tillagrat och blockerat kranskärl har skett. Detta orsakas vanligtvis av mikrovaskulära skador eller spasmer som förhindrar effektiv blodflödesrestaurering i det drabbade området, vilket kan leda till myokardieffekter som frånfällning och hjärtmuskelskada.
I en enda mening kan man definiera vibration inom en medicinsk kontext som "den rörelse och de skälvningar som uppstår när kroppsdelar eller strukturer vibrerar oroväckande eller smärtsamt, ofta orsakat av exponering för mekaniska krafter eller störningar i kroppens funktion." Detta kan inträffa till följd av olika sjukdomstillstånd eller yttre faktorer, såsom användande av vissa maskiner eller verktyg.
Tuggande och malande av föda i munnen.
Den kontinuerliga omsättningen av benmassa och mineral, i vilken ingår först resorption av ben (osteoklastisk aktivitet) och därpå återbildning av ben (osteoblastisk aktivitet). I det vuxna skelettet sker nybildningen av ben vid skilda punkter. Processen säkerställer skelettets integritet livet igenom och spelar en viktig roll i kalciumhomeostasen. Obalans mellan de två motverkande processerna i b enomsättningen, resorptionen och nybildningen, kan leda till en del metaboliska bensjukdomar, som t ex osteoporos.
I en enkel medicinsk definition kan 'arbetsprestation' (work performance) syfta på en individs förmåga att utöva sin yrkesroll effektivt och effektivt, inklusive kognitiva, fysiska och emotionella aspekter. Detta täcker ofta ett brett spektrum av färdigheter som innefattar kunskaper, minneskapacitet, motoriska förmågor, kommunikationsförmåga, sociala kompetenser och psykologisk hälsa. Arbetsprestation kan påverkas av många faktorer, till exempel medicinska tillstånd, behandlingar, stress, arbetsmiljö och personliga omständigheter.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
"Tandrotshinna" är en odontologisk term som refererar till en inflammation i tandköttet, det mjuka vävnadslagret runt tanden. Den kan orsakas av en infektion från en karies- eller parodontalförändring, eller en skada på tandköttet. Tandrotshinna visar sig ofta som en röd, svullen och smärtsam fläck i tandköttet, och kan leda till obehag vid konsumtion av heta, kalla, söta eller syrliga livsmedel. I vissa fall kan den utvecklas till en abscess om den inte behandlas tillräckligt snart.
Den del av ryggraden som ingår i bäckengördeln.
I medicinen refererar "skor" ofta till ett sätt att mäta eller rangordna sjukdomars allvar, frekvens, intensitet eller frekvens av symptom, komplikationer eller andra aspekter av en patients hälsotillstånd. Skalan kan vara subjektiv eller objektiv och används ofta för att övervaka behandlingsrespons, förutsäga prognos eller jämföra resultat mellan olika behandlingar eller populationer. Exempel på skor inkluderar smärtskalor (som 0-10), funktionsskalor (som Karnofsky Performance Status Scale) och graderingar av sjukdomsaktivitet eller komplikationer (som Child-Pugh-skalan för levercirros).
Det smalaste av de två benpiporna i underbenet, beläget bredvid skenbenet (tibia). Det är, i förhållande till sin längd, det slankaste av kroppens långa skelettben. Syn. fibula.
I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Ett benbrott med splittrad eller krossad benvävnad.
Löpning är en form av aerob exercis som innebär att man upprepade gånger och rytmiskt sätter fötterna på marken för att framskrida i hög hastighet över en viss distans. Det är en kroppslig aktivitet som involverar stora muskelgrupper, särskilt benen, och kräver andning och hjärtslag i ökad takt för att möta den ökade syrebehovet under aktiviteten. Löpning kan utföras på olika underlag som till exempel asfalt, grus, gräs eller en bana inomhus.
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
Yttre anordningar för att hålla trådar eller stift som satts in i en eller båda benytor vid fixering av en fraktur i rätt läge. Dessa anordningar tillåter lätt åtkomst till läkningsstället och justering under läkningens gång.
Mellanfotens fem långa ben, som bildar leder med fotvristbenen upptill och tårnas falangealben nederst.
"Numerisk analys, datorstödd" kan definieras som ett område inom matematik och datavetenskap där datorer används för att utveckla och implementera numeriska metoder för att lösa komplexa matematiska problem, exempelvis differentialekvationer och optimeringsproblem, med hög numerical precision och effektivitet.
Tandförflyttning, eller ortodonti, är en specialitet inom tandvården som fokuserar på diagnostik, prevention och korrektion av onormal positionering och skilda former av illa utvecklade tänder och käkar för att återställa deras funktionella och estetiska normalitygda relationer och underhålla den stabiliteten.
The deltoid muscle is a large, triangular-shaped muscle that covers the shoulder joint and is responsible for shoulder abduction (lifting the arm out to the side), flexion (raising the arm forward), and extension (helping to return the arm to its original position after flexion). It is composed of three distinct sets of fibers - anterior, middle, and posterior - each responsible for different movements of the shoulder.
Proteser för armar, ben eller delar av dessa.
En (schematisk) beräkningsmetod bestående av en serie algebraiska formler och/eller logiska steg för lösning av ett givet problem.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Ett protein som utgör en stor del av kroppens elastiska vävnader.
Ett undersökningsverktyp baserat på ultraljud, vilket används inte bara för att titta på mikrostrukturer i metaller, utan även i levande vävnad. I biomedicinska tillämpningar kan ljudhastigheten i normala och onormala vävnader kvantifieras så att deras elasticitet och andra egenskaper kan särskiljas.
Studier av system som uppför sig oproportionerligt (icke-linjärt) under initialförhållanden eller vid störande påverkan. Icke-linjära
Tonometri är en medicinsk term som refererar till metoder eller instrument för att mäta ögats intraokulära tryck (IOP), det vill säga trycket inne i ögat. Detta är viktigt vid screening, diagnostisering och övervakning av glaukom, en ögonförhöjning som kan leda till synskada om det inte behandlas. Ett vanligt använt tonometri-instrument är ett så kallat applanationstonometer, som mäter IOP genom att mäta hur mycket ett standardiserat tryck deformerar ögats yta.
Förnyelse eller reparation av förlorad benvävnad. Processen omfattar ej kallus som bildas efter benfrakturen, men inte ersatts av hårt ben.
Användning av polariserat ljus vid mikroskopering så att objektets optiska egenskaper vid viss orientering av ljusets polarisationsplan ger fenomen som synliggörs och motsvarande märbara parametrar.
Användning av fästanordningar av metall för att hålla fast brutna skelettben i rätt läge för läkning.
"Ryggradssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar ryggraden och den kringliggande muskulaturen, nervsystemet och lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till strukturella, degenerativa, inflammatoriska, infektionsrelaterade eller cancerartade orsaker. Exempel på ryggradssjukdomar inkluderar skleros, diskbråck, rytmisk celiakis, osteoporos, reumatoid artrit och cancer i ryggraden.
'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur på bagerste side af kroppen, der forbinder armen med rygsøjlen. Den består af tre deler: øvre, mellemste og nedre skuldromuskler, samt deres tilhørende skeletdele. Skuldren er involveret i bevægelser som at løfte arme, rotere dem og trække dem frem og tilbage.
En medicinsk definition av 'arm' är den övre extremiteten på människokroppen, som sträcker sig från skulder till fingertoppar. Den består av överarmsbenet (humerus), underarmsbenet (ulna och radius) och handleden, samt 27 ben i handen (8 karpaler, 5 metakarpaler och 14 fingerben).
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
"Biological evolution" refers to the gradual change and diversification of species over time through processes such as mutation, selection, gene flow, and genetic drift. This results in the development of new characteristics and traits in populations, leading to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in biology that explains the diversity of life on Earth.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
En strålben är en tunn, rörlig benartad struktur som består av hyalint kostnansvävnad och hos människan finns två strålben belägna i varje hand, ett i varje fingrar utom tummen. Deras funktion är att underlätta flexion och extension av fingerarticulationerna samt ger kraft och styvhet till de rörliga fingrarna.
I medicinsk kontext, betyder "Benhin" ett rött pigment som förekommer naturligt i vissa kroppsvätskor och vävnader hos människor, till exempel i ögats regnbågshinna. Benhinnan är en del av det visuella systemet och hjälper till att filtrera ljus som kommer in i ögat. Det är ett viktigt indikator på hälsan hos det visuella systemet, eftersom förändringar i färgen eller mängden av benhinnan kan vara tecken på olika sjukdomstillstånd.
Teoretiska framställningar som efterliknar hur system, processer eller fenomen uppför sig eller verkar. De kan omfatta bruk av matematiska beräkningar, datorer och andra elektroniska hjälpmedel.
'Lårbenshuvud' (latin: capitulum femoris) är den knölig, sfäriska änden på lårbenet (femur) som artikulerar med höftledens ledpanna och bildar höftleden tillsammans med blygdbenet (os pubis) och situbenen (os ischii).
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Utrustning eller föremål som behövs för utövande av en sport (t ex bollar, slagträn, racketar, skidor, skridskor, rep, tyngder osv), eller som behövs som kroppsskydd vid utövandet.
"Får är ett domesticerat djur som tillhör fågel familieskapet, och är känt för sin ullproduktion. De hålls ofta inom jordbruk för att producera ull, kött och skinn."
Den medicinska definitonen av 'olekranon process' är det utskjutande, nästan triangulära benet ovanför den bakre delen av armbågsleden, där överarmsbenet (humerus) och underarmsbenet (ulna) möts. Det fungerar som en punkt för muskel- och ligamentanslutningar och ger stöd till muskler som rör armen.
'Sus scrofa' är den vetenskapliga beteckningen för vildsvin, ett djur som tillhör familjen släpgrisar (Suidae). Det är den art av svin som förekommer vilt över stora delar av Eurasien och Nordafrika. Vildsvinet är ett robust och anpassningsbart djur som kan leva i olika habitat, från skogsområden till odlingsmark. Det kännetecknas bland annat av sin tjocka hud, långa snabel och grova borst på ryggen. Vildsvinet är allätare och har en diversifierad föda som kan inkludera växter, rötter, frukt, as och smådjur. Det är också ett mycket intelligent djur med starka sociala band.
En typ av bindväv utan kärl, bestående av kondrocyter (broskceller)i en grundsubstans av typ 2-kollagen och kondroitinsulfat. Det finns tre typer av broskvävnad: hyalint brosk, fibröst brosk och elastiskt (gult) brosk.
En bollsport som utövas av två mot varandra spelande lag med en stor, hårdpumpad boll på en stor, rektangulär spelplan, där det gäller att få in bollen i motståndarlagets mål. Bollen får inte vidröra armar eller händer. Ett lag består av elva spelare på planen.
En typ av svepmikrosond där en sond systematiskt åker över ytan på ett preparat i ett rastermönster. Den verikala rörelsen registreras då en fjäder på sonden stiger och faller med toppar och gropar på ytan. Dessa utslag ger upphov till en topografisk bild av preparatet.
Kirurgiskt avlägsnande av en ryggradsdisk, helt eller delvis. Den vanligaste indikationen för ingreppet är diskförskjutning eller bråck. Förutom genom sedvanligt kirurgiskt ingrepp kan operationen utföras som perkutan diskektomi eller laparoskopisk diskektomi, av vilka den perkutana metoden är vanligast.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
"Djurs flykt" refererer til den naturlige respons, som mange dyr har, når de er udsat for stress eller truet af farlige situationer, hvor de søger at undvige eller stikke af fra dette. Dette kan involvere at flygte eller bevæge sig væk hurtigt og direkte væk fra den truende situation.

Biomechanics is the application of mechanical principles to living organisms, and biomechanical phenomena refer to the observable events or characteristics that result from the interaction of biological structures and mechanical forces. These phenomena can occur at various levels of organization within the body, including the molecular, cellular, tissue, and whole-body levels.

Examples of biomechanical phenomena include:

1. The way that muscles and tendons work together to generate force and movement in joints.
2. The mechanical properties of bones, such as their strength, stiffness, and toughness, which allow them to withstand loads and stresses.
3. The fluid dynamics of blood flow through the cardiovascular system, including the effects of pressure, resistance, and viscosity on circulation.
4. The mechanics of respiration, including the movement of the diaphragm and chest wall during breathing.
5. The biomechanics of locomotion, such as the gait cycle in walking or running, and the forces that act on the body during these activities.

Understanding biomechanical phenomena is essential for understanding how the human body functions and for developing effective strategies for preventing and treating injuries and diseases.

Mekanisk påfrestning inom medicinen refererar till krafter som verkar mekaniskt, det vill säga fysisk på kroppen eller dess delar. Det kan handla om tryck, drag, skjuvning, rotation eller kombinationer av dessa. Exempel på mekaniska påfrestningar inkluderar stötar, slag, lyft, tryck från tyngdkraften, rörelser med onormal belastning och så vidare. Dessa påfrestningar kan leda till skador eller smärtor i kroppen beroende på deras storlek, varaktighet och område där de verkar.

"Viktbärande" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva den totala belastningen eller stressen som placeras på skelettet och lederna, vanligtvis i samband med viktfördelning. Denna belastning kan orsaka smärta eller ökad slitage över tid, särskilt i leder som bär stort av vikten, såsom knä- och höftleder. Faktorer som kan påverka viktbärandet inkluderar kroppsvikt, muskelstyrka, balans, hållning och rörelsemönster.

Ett exempel på en medicinsk definition är: "Viktbärande är den totala kraften eller belastningen som utövas på bäckenet, ländryggen och de underliggande lederna och strukturerna. Denna belastning beror på kroppsvikt, muskelstyrka, balans och rörelsemönster." (Kendall, McCreary, & Provance, 2019)

Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.

I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.

I den medicinska kontexten kan "lik" tolkas som en person som är identisk eller mycket lik en annan person vad gäller genetiska, fysiska eller mentala drag. Det vanligaste exemplet på detta är en tvilling, där två individer delar samma uppsättning genetisk information och kan vara mycket lika fysiskt och beteendemässigt.

Det finns två typer av tvillingar: enoyota (identiska) tvillingar och tvåoyota (oidentifierbara) tvillingar. Enoyota-tvillingar utvecklas från samma befruktade ägg (zygote) och delar därför samma DNA-sekvens, medan tvåoyota-tvillingar utvecklas från skilda befruktade ägg och har separata DNA-sekvenser.

Även om tvillingar är det vanligaste exemplet på "lik", kan begreppet också användas för att beskriva andra släktingar som delar en stor andel genetisk information, såsom syskon, kusiner och syskonbarn.

"Draghållfasthet" er en term som brukes innen medicin og describes the ability of a medical device, such as a catheter or a stent, to remain in place once it has been inserted into the body. The term is composed of two words: "drag," which means "to pull" or "to draw" in Swedish, and "hållfasthet," which means "firmness" or "strength" in Swedish.

More specifically, draghållfasthet refers to the amount of force required to dislodge a medical device from its intended position in the body. A higher draghållfasthet value indicates that the device is more resistant to being pulled out of place, while a lower value suggests that it may be easier to dislodge.

In clinical practice, the draghållfasthet of a medical device is an important consideration when selecting the appropriate product for a given patient or procedure. Devices with higher draghållfasthet values may be preferred in situations where there is a risk of the device being accidentally dislodged, such as in highly active patients or those with certain medical conditions that may increase the risk of displacement.

It's worth noting that the term "draghållfasthet" is primarily used in Swedish-speaking countries and may not be commonly recognized in other parts of the world. In English-speaking contexts, similar concepts may be described using terms such as "radial force," "burst strength," or "flexural stiffness."

I'm happy to help you understand the medical definition of "elasticity"!

In a medical context, elasticity refers to the ability of tissues in the body to stretch and return to their original shape when the stretching force is removed. This property is due to the presence of elastin fibers in the extracellular matrix of the tissue, which can stretch and recoil like a rubber band.

Elasticity is an important property of many tissues in the body, including blood vessels, lungs, and skin. For example, the elasticity of blood vessels allows them to expand and contract with each heartbeat, helping to regulate blood pressure. Similarly, the elasticity of lung tissue allows the lungs to expand and contract during breathing, while the elasticity of skin helps it to stretch and rebound when we move or grow.

However, the elasticity of tissues can be affected by various factors, such as aging, disease, and injury. For example, emphysema is a lung disease that is characterized by the destruction of elastin fibers in the lungs, leading to decreased elasticity and difficulty breathing. Similarly, injuries that damage the elastin fibers in skin can lead to scarring and loss of elasticity, resulting in wrinkles or other changes in appearance.

Overall, elasticity is a crucial property of many tissues in the body, and its maintenance is essential for proper function and health.

"Tryckhållfasthet" (eng. "pressure resistance") är ett mått på en materials förmåga att motstå deformation under tryck. Det definieras ofta som det maximala trycket som kan appliceras på ett material innan det permanent deformeras eller går sönder. Tryckhållfastheten mäts vanligen i enheter som pascal (Pa), psi (pound-force per square inch) eller bar (100 000 Pa). Det är ett viktigt begrepp inom materialvetenskap och används ofta vid konstruktion av komponenter som utsätts för höga tryck, till exempel i rörledningar, hydrauliska system och trycksensorer.

Rörelseomfång i led, även kallat ledartikulation eller ledrörlighet, är ett mått på hur mycket ett led kan röra sig inom sitt normativa område. Det mäts vanligtvis i grader (°) med hjälp av en goniometer och varierar beroende på vilket led som mäts.

För att bestämma rörelseomfånget i ett led placeras goniometern vid ledets axlar och mäter gradvis förflyttningen från den utgångsposition där benet eller armen är sträckt ut till maximal flexion (böjning). Andra rörelser som kan mätas inkluderar extension (utsträckning), abduktion (bortförande) och adduktion (införande).

Normala värden för rörelseomfång i led varierar beroende på individuella skillnader, ålder och kön. Vid en läkarexamination eller fysioterapeutisk undersökning jämförs den mätta rörelsen med normativa värden för att avgöra om det finns några begränsningar eller stelheter i leden.

Begränsad rörelseomfång kan bero på en rad olika orsaker, till exempel skador, sjukdomar, inflammationer eller åldersrelaterade förändringar. Om rörelseomfånget i leden är starkt begränsat eller saknas helt kan det vara ett tecken på allvarligare skada eller sjukdom och behöver undersökas vid en läkare.

"Benskruv" är en benämning på en typ av ortopedisk implantat som används under operationer för att stabilisera och fixera frakturer eller lösa ledband i benet. De består vanligtvis av metall, ofta titan, och har trådliknande utformning med skruvar på ändarna för att fästa dem fast i benet.

Det finns olika typer av benskruvar, inklusive intramedullära (placeras inuti benmärgskanalen) och extramedullära (placeras utanpå benmärgskanalen). Intramedullära skruvar är vanligare vid behandling av längre benfrakturer, medan extramedullära skruvar används oftare för kortare frakturer eller för att stabilisera ledband.

Benskruvarna hjälper till att hålla benbitarna på plats under helandeprocessen och kan vara permanenta eller temporära, beroende på typen av skada och patientens behov. Efter operationen och läkning kan benskruven eventuellt tas bort genom en ytterligare operation om den inte behövs längre.

Anatomical models are three-dimensional representations of the structures and components of the human body or its parts. These models can be created in various forms such as physical models made of materials like plastic or wax, or digital models used in computer simulations. Anatomical models serve as educational tools for students, healthcare professionals, and researchers to visualize and understand complex anatomical structures and relationships that may be difficult to appreciate through two-dimensional images alone. They can also be useful for planning and practicing surgical procedures, studying pathologies, and developing medical devices or treatments.

'Benplattor' er en medisinsk terminologi som refererer til en type skade på knoklene i underbenet, særligt i skankelen og/eller spolebenet. Denne skade opstår oftest som en komplikation til benbrud eller benoperationer, hvor en del af benknoget ikke får nogen tilstrækkelig blodforsyning og derfor dør. Dødt knoglevæv kaldes nekrose, så betegnelsen 'benplattor' refererer til de døde plader af knoglevæv.

Den mest almindelige årsag til benplattor er trauma, som fører til en fraktur, hvor blodforsyning til knoglefragmenterne afbrydes. Andre mulige årsager kan være infektion, kronisk alkoholisme, rygning og forskellige sygdomme, der påvirker blodcirkulationen, som f.eks. lægemiddelinduceret akroosteoporose eller sickle cell anemia.

Behandling af benplattor kan variere alt efter størrelsen og beliggenheden af det døde knoglevæv, men den typiske behandlingsmetode er enten at vente på, at plattet naturligt opløses og erstattes med nyt, levende knoglevæv over tid, eller at fjerne dem kirurgisk. I mange tilfælde vil patienten også have behov for rehabilitering for at hjælpe med at opretholde mobilitet og styrke i det påvirkede ben.

Elasticitetsmodul, även kallat Youngs modulus, är ett mått på ett material's styvhet eller motstånd mot deformation under mekanisk påverkan. Det definieras som spänning per enhetsdeformation och har enheten pascal (Pa) i SI-enheter.

Elasticitetsmodulen kan beräknas genom följande formel:

E = σ/ε

där E är elasticitetsmodulen, σ är spänningen och ε är deformationen.

Elasticitetsmodulen är ett viktigt koncept inom mekanik och materialvetenskap, eftersom den kan användas för att förutsäga hur ett material kommer att bete sig under olika former av belastning. Vid lägre värden på elasticitetsmodulen är materialet mer "mjukt" och lättare deformerbart, medan högre värden indikerar en styvare och mindre deformerbar egenskap hos materialet.

Inre fixturer, även kallat interna organ eller inre vävnader, är de strukturer som finns inuti kroppen och utgör det mesta av vår fysiologi. De inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, tarmarna, könsorganen och flera andra organ och vävnader. Dessa strukturer har ofta specifika funktioner som är nödvändiga för att upprätthålla livet och hälsa hos en individ. Exempelvis är lungorna ansvariga för andningen, levern renar blodet från skadliga ämnen, njurarna filtrerar blodet och tar bort avfall, medan tarmarna absorberar näringsämnen från maten.

I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.

"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.

Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.

'Gång' är ett medicinskt terminologi som refererar till den normativa, rytmiska och koordinerade processen av att ställa sig upp, bibehålla balans och föra kroppen framåt genom att successivt sätta ner och lyfta fötterna. Det är en komplex motorisk funktion som involverar flera olika muskler, senor, ligament och nervbanor för att koordinera rörelserna i benen, höfterna, ryggen och magmusklerna. Gång kan vara störd eller påverkad av en rad olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, muskuloskeletala skador eller åldrande.

I am sorry, but "Senor" is a Spanish title or term of respect used to address or refer to a man, particularly an older one. It does not have a medical definition. If you have any medical questions or terms that you would like me to define, please let me know!

Ryggraden, även känd som ryggkotpelaren eller vertebralpelaren, är den centrala strukturen i ryggradsdjurs (däggdjur, fåglar, reptiler och fiskar) axialskelett. Den består av en serie av benartade strukturer som kallas ryggkotor, som är sammanlänkade med diskar av broskvävnad. Ryggkotorna skyddar ryggradens nervtrådar och hjälper till att stödja huvudet och kroppen samt möjliggör rörelse i ryggraden. Den övre delen av ryggraden, kallad halsryggen, innehåller de sju översta ryggkotorna som är involverade i att stödja huvudet.

"Kallus" är ett medicinskt begrepp som refererar till den knölig, benartade vävnad som bildas under huden när benet läker efter en fraktur eller skada. Kallus utgörs av nybildat brosk och benvävnad som växer sam och stärker benet så att det kan bära vikten igen. Det kan kännas hårt och knöligt till touchen och ses ofta som en klump under huden i området där benet har brutits. Kallusen blir med tiden allt mindre och mer smälter samman med den övriga benvävnaden, vilket gör att benet återfår sin ursprungliga form och funktion.

I medico-biologisk kontext refererar "mekaniska processer" ofta till de fysiologiska processerna som involverar mekanisk påverkan eller interaktion med celler, vävnader och organ. Exempel på mekaniska processer inkluderar:

1. Transportprocesser: Blodcirkulation, lymfcirkulation, diffusion och osmos är exempel på transportprocesser som involverar rörelse av fluid eller molekyler genom kroppen med hjälp av tryckskillnader, koncentrationsgradienter eller andra mekaniska styrkor.

2. Muskuloskeletala funktioner: Rörelser och kroppsställning är exempel på mekaniska processer som involverar muskelaktivitet och skelettstrukturer för att producera kraft, rörelse och stabilitet.

3. Respirationsprocesser: Inandning och utandning är mekaniska processer som involverar lungornas expansion och kontraktion för att möjliggöra syre-koldioxid-utbyte mellan luften och blodet.

4. Urinproduktion och avskiljning: Njurarnas glomerulära filtration, tubulär reabsorption och sekretion är exempel på mekaniska processer som bidrar till produktionen och avskiljningen av urin.

5. Övriga processer: Andra exempel på mekaniska processer inkluderar hjärtats pumpning, tarmrörelser, spermatogenes och fosterutveckling.

X-ray microtomography (micro-CT) är en icke-destruktiv teknik för att generera tredimensionella (3D) bilder av inre strukturer hos ett material eller ett objekt, genom att använda röntgenstrålning.

I en typisk mikro-CT-scanning, roteras objektet i en rotationstomograf som är utrustad med en källa för röntgenstrålning och en detektor. Under varje rotation av objektet, tas en serie tvådimensionella (2D) radiografier från olika vinklar runt objektet. Dessa 2D-bilder används sedan för att rekonstruera en serie tänjda 2D-bilder som representerar varje tvärsnitt av objektet i dess djupriktning. Slutligen, kan dessa tänjda 2D-bilder kombineras för att skapa en 3D-bild av objektets inre struktur.

Mikro-CT är ett användbart verktyg inom forskning och tillämpningar som inkluderar materialvetenskap, biologi, paleontologi, geologi och industriell non-destructive testing (NDT). Det kan användas för att undersöka strukturer på mikrometerskalan, vilket gör det till en kraftfull metod för att studera komplexa inre strukturer hos materialer och objekt.

Knäled, även kallat articularis genus, är den led som sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia) och möjliggör rörelser som böjning, streckning, rotation och skjuvning i knäet. Ledhuvudet på lårbenet (condylus femoris) artikulerar med ledyta på skenbenet (platå på tibia) samt med knäskålens (patella) baksida. Knäleden är omgiven av ledkapsel, ligament och muskler som ger stabilitet och underlättar rörelserna i leden.

'Kroppsrörelse' är ett samlingsbegrepp för alla de rörelser och movement som kroppen kan utföra. Det inkluderar allt från små, precisa rörelser som att röra en finger till större rörelser som att gå, springa eller dansa. Kroppsrörelse kan också innefatta subtilare aspekter av kroppsspråk och nonverbala kommunikation.

I en medicinsk kontext kan 'kroppsrörelse' också användas för att beskriva en persons förmåga att kontrollera och koordinera sina muskler och leder för att utföra vardagliga aktiviteter, som att klä sig själv eller hala sig upp på en stol. Besvären med kroppsrörelse kan vara temporärt eller permanent och orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, muskuloskeletala sjukdomar eller åldrande.

Spinal fusion är en kirurgisk procedur där två eller flera vertebrala segment i ryggraden förenas till ett kontinuerligt segment. Detta uppnås vanligtvis genom att placera en bit av benväv (bengraft) mellan de två segmenten, vilket sedan växer samman och skapar en fast länk mellan dem. Ibland används även metallimplantat som skruvar, stänger eller plattor för att hålla de fusionerade segmenten i rätt position medan benväven läker.

Den huvudsakliga orsaken till spinal fusion är att behandla smärta och instabilitet i ryggraden som orsakas av olika tillstånd, såsom degenerativa skador på diskarna (de gummartade kuddarna mellan varje ryggkotor), skleros (härdning) eller frakturer av ryggkotorna, skolios eller andra former av ryggradsförvridningar, tumörer eller infektioner.

Det är viktigt att notera att spinal fusion kan minska flexibiliteten i ryggraden och kan leda till ökad belastning på de omgivande segmenten, vilket kan orsaka nya problem över tiden. Därför bör alla andra behandlingsalternativ undersökas innan en spinal fusion rekommenderas, och den ska endast utföras av en erfaren kirurg specialiserad på ryggradskirurgi.

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

"Datorsimulering" er en betegnelse for en metode der bruger en dators model for å afterbere, forutsi eller illustrere forløp og adferd hos et fysisk eller biologisk system, en samling av regler, en proces eller en enhet. Dette gjøres ved å lage en matematisk modell som beskriver systemet, og deretter kjøre denne modellen i en simuleringsmotor som kan beregne hvordan systemet vil oppfører seg under forskjellige tilstande og betingelser.

I medisinsk sammenhengg kan datorsimulering brukes på mange ulike områder, for eksempel:

* Fysiologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan forskjellige fysiologiske systemer i kroppen fungerer, som for eksempel hjertets slag, lungens veksling av luft eller nyrefunksjonen.
* Farmakologisk simulering: Her brukes datorsimulering til å forstå og forutsi hvordan legemer reagerer på forskjellige lægemidler, slik at man kan optimere dosering og forebygge bivirkninger.
* Kirurgisk simulering: Her brukes datorsimulering til å planlegge og forberede kirurgiske ingreper, slik at kirurgen kan få en bedre forståelse av hvordan operasjonen vil gå, og eventuelt praktisere den første gang.
* Medicinsk undervisning: Datorsimuleringer kan også brukes som en del av medicinsk utdanning, slik at studenter kan lære om forskjellige sykdommer og behandlingsmuligheter ved å interagere med virtuelle pasienter.

Dette er bare noen eksempler på hvordan datorsimuleringer kan brukes innenfor medicinen, men det finnes mange andre muligheter også.

'Skenben' er en medisinsk betegnelse for en type fraktur (knøskebrud) i underarmsknoglen (ulna), der sker nær leddet til armen. Det vil si at bruddet sker i den del av underarmsknoglen som ligger nærmest skulderen og håndleddet. Skenbenet er en vigtig del av bærekraftsystemet i underarmen, og et knøskebrud her kan føre til smerter, svelling, blåmærker og/eller begrænset rørelseevne i armen. Behandlingen af skenben kan inkludere opplasting, sleng, behandling med splint eller gips, fysioterapi og i vissa tilfeller kirurgi.

"Intern frakturfixering" är en form av behandling för benbrott där benet stabiliseras från insidan utan att öppna huden. Detta kan uppnås genom användning av intramedullära nitar, skruvar eller plattor som placeras inuti den skadade benen. Syftet är att förhindra ytterligare skada och främja rätt benheling genom att hålla de skadade benbitarna på rätt plats under läkningstiden. Denna metod används ofta när det finns risk för infektion eller andra komplikationer som orsakas av öppen kirurgi.

En intervertebral disc (mellanhalskota) är en typ av kushformad struktur som sitter mellan varje ryggradsben (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av två delar: en fuktig, geléaktig kärna inuti (nucleus pulposus) och en yttre ring av stödjande bindväv (annulus fibrosus). Disken fungerar som en amortisering mellan varje ryggradsben, för att dämpa stötar och minimera slitage på de närliggande benen. Den tillåter också flexibilitet i ryggen genom att möjliggöra rörelse mellan varje segment av ryggraden.

'Vridmoment' är ett begrepp inom fysiken och används sällan inom medicinen. Det kan dock i vissa fall användas för att beskriva en kraft som verkar på en struktur och orsakar en rotationsrörelse eller en twisting-rörelse. Ett exempel på detta är när en benfraktur orsakar ett vridmoment på den underliggande muskulaturen eller kring en led, vilket kan leda till skada på musklerna eller ledbanden.

Emellertid är det inte vanligt att använda termen 'vridmoment' inom medicinen och det finns inget etablerat medicinskt definition av detta begrepp.

I'm sorry for the confusion, but "bettstyrka" is a Swedish term and it doesn't have a direct equivalent in English or medical terminology. However, I can provide you with a rough translation and explanation of the term.

"Bettstyrka" translates to "bed strength" or "bed capacity" in English. It generally refers to the maximum number of patients that a hospital ward or healthcare facility can accommodate and provide care for during a specific period, usually expressed as beds per day, week, or month. This term is often used to describe the capacity planning and resource allocation in healthcare settings.

Stämband, även kända som rörelseband eller stimmålsgördel, är ett par membranliknande strukturer i larynx (struphuvudet) hos däggdjur. Deras huvudsakliga funktion är att kontrollera öppning och stängning av glottis, det vertikala gapet mellan stämbanden som leder till luftvägarna. När vi andas är glottis öppen, men när vi sväljer stänger sig stämbanden för att förhindra att mat och dryck tränger ner i luftvägarna.

Stämbandens rörelser och form skapar också unika resonansrum som ger varje persons röst dess speciella kvalitet, volym och ton. Vid fonation (röstbildning) vibrerar stämbanden mycket snabbt för att producera ljudvågorna som bildar tal och sång.

Stämbandens storlek, form, tjocklek, spänstighet och position kan variera mellan individer och påverka deras röstegenskaper. Ändringar i stämbandsfunktioner kan leda till röstrubbningar eller andra röstrelaterade problem.

"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.

Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.

Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.

'Ledbrosk' er en medisinsk term som refererer til en skade på ledbåndene i et led. Ledbåndene holder knoklene sammen og hjælper med at styre bevægelsen i leddene. En ledbroskskade kan variere fra en let distorsjon, hvor ledbåndet er overstrakt eller smallt, til en alvorlig skade, hvor ledbåndet er delvis eller helt revnet.

Ledbroskskader forekommer oftest i fødderne, hænderne, knæene og anklerne, særligt i forbindelse med sports- eller arbejdsrelaterede aktiviteter, som involverer hurtige bevægelser, skiftende retninger eller stød. Symptomer på en ledbroskskade kan inkludere smerte, svelling, blåt og/eller lyslæsioner, hævede knogler og/eller manglende rørelse i det skadede led. Behandlingen af en ledbroskskade kan variere alt efter alvorheden og omfatte hvile, kompressering, is, opdræt (RICE), fysioterapi, immobilisering eller i værste fald kirurgi.

I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:

1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.

'Patellar ligament' (alternatively referred to as the 'patellar tendon') is a strong band of fibrous connective tissue that connects the patella (kneecap) to the tibial tuberosity, which is the bony prominence on the front part of the shinbone (tibia). This ligament plays a crucial role in transmitting forces from the quadriceps muscle to extend the knee joint. It's important not to confuse the patellar ligament with the 'patellar retinaculum,' which are two strong bands of tissue on either side of the patella, reinforcing the joint capsule and helping to maintain the patella's position during knee movements.

Medicinskt sett betyder frakturläkning att benfrakturer (skador där benet brutits) har läkt till ett sådant stadium att det fungerar normalt igen och kan utsättas för normal belastning. Under läkningsprocessen bildas kalksalter i området runt frakturen, vilket hjälper till att förena de två ändarna på benet igen. När frakturen är läkt har denna kalksaltsbildning hårdnat och blivit ett starkt, fast material som kallas kallus.

Läkningen av en fraktur kan variera beroende på flera faktorer, såsom frakturens allvarlighet, belägenhet och typ, samt patientens ålder och hälsotillstånd. Vid behandling av en fraktur kan immobilisering med ett slag av stöd, som en gips eller en ortos, vara nödvändigt för att hjälpa till att hålla benet i rätt position och skydda det under läkningsprocessen.

I vissa fall kan kirurgi behövas för att stabilisera frakturen med skruvar, plattor eller stänger. Efter operation kan patienten få en slags stöd som hjälper till att stötta benet under läkningsprocessen. Fysisk terapi och övningar kan också vara viktiga för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan, styrkan och balansen i det skadade benet efter frakturläkningen.

'Främre korsband' (latin: Ligamentum cruciatum anterius) är ett parallellt ligament i knäleden som förbinder lårbenet (femur) med skenbenet (tibia). Det främre korsbandet löper från den främre delen av lårbenets överkant till en punkt bakom skenbenets insida, nedanför knäets ledpanna.

Dess huvudsakliga funktion är att hindra:

1. Förflyttning av skenbenet framåt under lårbenet.
2. Rotation av skenbenet när benet böjs.

Det främre korsbandet är en mycket viktig struktur i knäleden eftersom det hjälper till att stabilisera knät och förhindra oönskad rörelse under aktivitet. Skador på det främre korsbandet är vanliga bland idrottare och kan orsaka instabilitet, smärta och svullnad i knäleden.

I medical terms, "rotation" often refers to the regular and periodic assignment of medical trainees (such as medical students or residents) to different clinical departments or services within a teaching hospital. The purpose of these rotations is to provide trainees with a broad exposure to various medical specialties and subspecialties, allowing them to gain diverse clinical experiences, develop a wide range of skills, and prepare for their future careers in medicine.

For example, a first-year medical resident might rotate through the following services during their training: internal medicine, surgery, pediatrics, obstetrics and gynecology, psychiatry, and family medicine. Each rotation typically lasts several weeks to a few months, depending on the program's structure and requirements.

In addition to clinical rotations, "rotation" may also refer to the movement of body parts around an axis or a fixed point. For instance, in anatomy, you might learn about the rotation of various bones, joints, or muscles during specific movements or activities. In pharmacology, "drug rotation" refers to the practice of changing medications periodically to reduce the risk of adverse effects and promote continued therapeutic efficacy.

"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.

"Senskada" er en medisinsk term som refererer til skader på de sensoriske nervesystemet, som styrer våre sansefunksjoner slik som høring, syn, smak, berøring og løyndelse. Disse skadene kan føre til forstyrrelser i evnen til å oppfatte en eller flere av disse sansemessige stimuli. Senskadene kan være forårsaket av mange forskjellige faktorer, inkludert skader, sykdommer, infeksjoner, eksponering for toksiner og narkotiske stoffer, og degenerative tilstander. Symptomene på senskador kan variere mye, men de kan inkludere smerte, formyndring, kvalme, høreløshet, blindhet, forstyrret smak eller løyndelse, og andre forstyrrelser i sansefunksjonen. Behandlingen av senskador vil avhenge av den underliggende årsaken og kan inneholde medisinsk behandling, terapi, kirurgi eller rehabilitering.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

Mekanotransduktion på cellulär nivå refererar till den process där celler kan konvertera mekaniska signaler, som exempelvis tryck, sträckning eller vibrationer, till biokemiska signaler. Detta sker genom olika mekanismeter, t.ex. med hjälp av receptorproteiner i cellmembranet eller via cytoskelettet. Genom mekanotransduktion kan cellen på så sätt svara på och adoptera sig efter sin mekaniska omgivning. Processen är viktig för en rad fysiologiska funktioner, såsom celldifferentiering, celldelning, cellyta reglering och skelettmuskulatur kontraktion.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

"Mekanisk vridning" er en term som ofte brukes innen medisin og relaterte fagdiscipliner for å beskrive en form for skade på de hvite delene i ryggmärkene eller andre nervesystemer. Denne skaden oppstår når noen eller noe utsatt for en kraftig rotasjon eller tvangsposisjon av rygraden, som fører til at de hvite delene i ryggmärkene blir mekanisk vredet eller strakt.

Denne skaden kan føre til en rekke symptomer, inkludert smerter, kramper, forminsking av sansen og/eller bevegelsesevne i lemmene, samt andre neurologiske symptomer. Mekanisk vridning kan skje som en følge av ulykker, sportsskader eller andre traumer til ryggen.

Det er viktig å søke medisinsk behandling umiddelbart etter at have opplevd en mekanisk vridning, selv om det ikke foreligger akutte symptomer, for å unngå mer alvorlig skade og for å hjelpe til å forbedre sannsynligheten for en fullstendig gjenopprettelse.

En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.

I svensk medicinsk terminologi definieras "hälsa" som: "det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet och inte bara frånvaron av sjukdom eller funktionsnedsättning." Den här definitionen kommer från Världshälsorganisationen (WHO) och har använts sedan 1948.

Denna breda definition inkluderar alla aspekter av en persons välbefinnande, inte bara deras fysiska hälsa. Det betonar också vikten av att ta hänsyn till de sociala och psykologiska faktorerna som kan påverka en persons välbefinnande.

"Böjlighet" kan i medicinsk kontext översättas till "flexibilitet". Det är ett mått på rörligheten hos en led eller en kroppsdel. Hög böjlighet kan också kallas "hypermobilitet". Ibland används termen "ledböjlighet" för att specificera att man talar om en leds flexibilitet.

Det är värt att notera att det finns skilda meningar inom medicinen om huruvida hög böjlighet är något positivt eller negativt. Ibland kan det vara fördelaktigt, som i dans eller gymnastik. Men ibland kan det leda till smärta och skada, särskilt om det inte finns tillräckligt mycket muskelstyrka eller koordination för att stödja den extra rörligheten.

"Bentäthet" är inget medicinskt begrepp som används inom den medicinska terminologin. Det kan dock vara en förvrängning av det medicinska begreppet "bensjuklighet", som refererar till någons sannolikhet att insjukna i viss typ av sjukdom under en given tidsperiod.

Jag rekommenderar därför att ni ser efter rätt stavning och begrepp när ni letar efter medicinska informationer, för att undvika missförstånd eller felaktig information.

'Fotled' (latin: articulatio talocruralis) är den joint som sitter mellan underbenet (tibia och fibula) och foten (talus). Den består av två sammanlänkade ledpannor, en mellan över-/underbenet (talo-crural) och en mellan överbenet och fotens calcaneus (subtalar). Fotleden är viktig för stånd, gång och balans genom att möjliggöra flexion/extension (plantarflexion/dorsiflexion) av foten.

Raynaud's sjukdom, även känd som Raynaud's fenomen eller Raynaud's syndrom, är ett medicinskt tillstånd där blodflödet i fingrar och tår (ibland också näsa, öron och tunga) minskar orsakat av att små blodkärl kontraherar sig när de utsätts för kyla eller stress. Detta leder till en förändring i hudfärgen, som vanligtvis blir vit först (avstannad blodflöde), sedan blå (syrebrist) och slutligen röd (återgång av blodflödet). Symptomen kan vara obehagliga men tenderar att vara reversibla.

Raynaud's sjukdom kan delas in i två kategorier: primärt Raynaud's, som inte är förknippat med någon underliggande sjukdom, och sekundärt Raynaud's (också kallat Raynaud's fenomen), som ofta uppstår till följd av en annan medicinsk tillstånd eller exponering för toxiner. Sekundärt Raynaud's kan vara ett tecken på en allvarligare sjukdom, såsom kollagenos, lupus, sklerodermi eller rheumatoid artrit.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du tror att du har Raynaud's, särskilt om du upplever allvarliga symtom eller om du har andra riskfaktorer för underliggande sjukdomar. Behandlingen kan inkludera livsförändringar som undvikande av kyla och stress, medicinsk behandling med blodflödesförbättrande läkemedel eller symtomatisk behandling för smärta eller andra besvär.

'Ljudbildning' (även känd som 'adventitia' eller 'parapneumonic effusion') är en medicinsk term som refererar till en onormal ansamling av flytande vätska i hålrummet mellan lungbladen (pleurahålan). Denna vätska kan orsaka att lungorna fastnar och inte fungerar korrekt. Ljudbildning kan vara ett tecken på en underliggande infektion, inflammation eller skada i bröstet. I vissa fall kan ljudbildningen bli infekterad och bilda en abscess, även känd som empyem. Symtomen på ljudbildning kan inkludera hosta, bröstsmärta, andfåddhet och feber. Behandlingen beror på orsaken till ljudbildningen, men den kan omfatta antibiotika, dränering av vätskan eller kirurgi.

Musculoskeletal physiological phenomena refer to the mechanical and biological processes that occur within the musculoskeletal system, which is made up of the bones, muscles, tendons, ligaments, joints, and associated tissues. These phenomena include:

1. Muscle Contraction and Relaxation: The ability of muscles to contract and relax in response to nerve impulses, allowing for movement and stability of the body.
2. Joint Motion: The movement of joints, which is made possible by the articulation of bones and the action of surrounding muscles, ligaments, and other tissues.
3. Bone Growth and Remodeling: The continuous process of bone formation and breakdown, which allows for growth, repair, and adaptation to mechanical stresses.
4. Connective Tissue Function: The role of tendons, ligaments, and other connective tissues in providing support, stability, and flexibility to the musculoskeletal system.
5. Neuromuscular Control: The integration of neural and muscular processes that allow for coordinated movement and posture.
6. Sensory Perception: The ability of the musculoskeletal system to sense and respond to mechanical stimuli, such as pressure, tension, and pain.
7. Metabolic Processes: The energy production and consumption that occurs within muscles and other tissues during physical activity.
8. Inflammatory Responses: The immune response to tissue damage or infection within the musculoskeletal system, which can lead to pain, swelling, and impaired function.
9. Aging and Degenerative Changes: The natural changes that occur in the musculoskeletal system over time, including loss of muscle mass, bone density, and joint flexibility.

'Vävnadsteknik' (i engelska 'Tissue Engineering') är ett multidisciplinärt forskningsområde som kombinerar principer från cellbiologi, bioengineering och medicinsk vetenskap för att utveckla metoder för att ersätta, reparera eller förbättra funktionen hos skadade eller sjukliga vävnader och organ. Detta uppnås genom att kultivera celler på speciellt designade biomaterialskaffoldar (scaffolds) som ger stöd och guidance under cellernas differentiering och vävnadsformation. Syftet är att skapa funktionella substitut för mänskliga vävnader och organ som kan användas inom regenerativ medicin och transplantationsmedicin.

Ligament är ett band av bindväv som håller ben och ledknutar samman och styr deras rörelser. De är starka, elastiska och relativt oeflexibla, vilket gör dem anpassade för att begränsa rörelse i en viss riktning och hålla två ben eller leddelar i rätt position relativt varandra. Ligamenten består huvudsakligen av kollagenfibriller som ger styrka och hållfasthet, och de får ofta sin blodförsörjning från omgivande vävnader snarare än direkt ifrån artärer. Exempel på vanliga ligament inkluderar korsbandet (cruciate ligament) i knäleden, skulderbladsliggamentet (coracoclavicular ligament) och ligamenten i fotwristleden (tarsometatarsalligament).

Medicinskt kan ledinstabilitet definieras som en situation där en eller flera strukturer runt en led, såsom ligament eller menisk, inte längre fungerar korrekt och inte längre kan stödja och kontrollera ledens rörelser på ett normalt sätt. Detta kan resultera i ökad rörlighet inom leden och en högre risk för skada eller artrit. Ledinstabilitet kan vara relaterat till en traumatisk skada, överanvändning eller en degenerativ sjukdom som åldrande. Symptomen på ledinstabilitet kan inkludera smärta, svullnad, känsla av instabilitet eller att leden går ur led. Behandlingen kan bestå av vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall kirurgi.

Ortopediska fixationsanordningar är medicinska enheter som används för att stabilisera och stödja ben, led eller annan skelettdel under läkande efter en skada eller operation. Dessa kan vara exempelvis splintar, bandage, korsettar, plåtar, skruvar och proteser. De hjälper till att hålla kroppsdelarna på rätt plats, minska smärta och förhindra ytterligare skada under rehabiliteringen.

I medicinsk kontext kan ‘fot’ definieras som den del av kroppen som utgör underdelen av benet och består av tre huvudsakliga delar: fotskål, mellanfot och tåben. Foten innehåller också 26 ben, 14 små ben, 28 muskler och ett antal senor, ligament och blodkärl. Den har en rad viktiga funktioner, däribland att bära upp kroppsvikten, balansera kroppen när den står eller går och hjälpa till med avancemanget under gång.

Kollagen är ett protein som finns i djurs och människors kroppar. Det är ett strukturprotein som utgör en viktig del av bindväv, ben, hud, senor och leder. Kollagen ger styrka och elasticitet åt dessa vävnader. Det är det mest förekommande proteinet i djurriket och utgör upp till 30% av allt protein i en människokropp.

Det finns flera olika typer av kollagen, men de vanligaste är typ I, II och III. Typ I kollagen är det starkaste och mest vanliga och hittas bland annat i huden, benen och senorna. Typ II kollagen hittas främst i brosk och leder och ger dem deras elasticitet. Typ III kollagen finns i blodkärl, hud och andra mjuka vävnader.

Kollagens molekyler är uppbyggda av tre polypeptidkedjor som spirals samman till en tresnöring. Dessa tresnörningar sitter sedan ihop med varandra i långa fibriller som ger kroppsvävnaderna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

Lårbensfraktur (femurschaftfraktur) är en benfraktur som sker i den långa, raka delen av lårbenet (femurschaftet). Det kan orsakas av högkraftstrauma, till exempel vid bil- eller sportrelaterade olyckor. Äldre personer med lägre benstyrka och ökad benfragilitet är också susceptibla för att utveckla lårbensfrakturer även efter lindrigare trauma, till exempel en fall.

Lårbensfrakturer kan vara slutna (med intakt hud) eller öppna (med sönderslitna vävnader och utsatt benmärg). De kan också klassificeras efter frakturmönstret, till exempel transversella, spiralfrakturer eller komplexa frakturmönster. Komplikationer av lårbensfrakturer kan innefatta blodförlust, blodproppar, infektion och senare komplikationer som artros i leden ovanför frakturen. Behandlingen för lårbensfrakturer bestäms ofta av frakturmönstret, patientens ålder och allmäntillstånd samt eventuella associerade skador.

"Ledband" er en fremdeles brukt betegnelse for en smertefølelse i halsen og nakken, oftest karakterisert ved et trykkende eller indespærret skipperi. I medicinsk sammenheng vil mange nå mer præcist beskrive dette som "cervicogen halspine smerte" eller "musculoskeletal nakkesmerte". Disse betegnelser understreger at smerten har sin opprinnelse i muskler, senevar og ledd i hals- og nakkeområdet.

Det er viktig å undersøke og behandle underliggende årsaker til smerten, som kan inkludere overbelastning, feilholdninger eller traumer. Behandlingen kan omfatte fysioterapi, smertestillende medisiner, relaksasjonsteknikker og endelig hvis nødvendig, intervensjonelle behandlingsformer som infiltrering av lokalbedøvelse eller steroider.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

En skenbensfraktur är en benfraktur (ett brutet ben) som sker i den tunna, långa benstaven i underbenet, även känd som skenbenet eller fibula. Skenbenet ligger parallellt med vaden ( eller tibia) och är mindre i diameter och har ofta en mindre roll i bärandet av kroppsvikten jämfört med vaden.

Skenbensfrakturer kan vara slutna, där benstücken fortfarande är ihopkopplade efter frakturen, eller öppna, där det finns en sönderslitning i huden och direkt kontakt mellan benbitarna och omgivningen. Frakturer kan också klassificeras som stabila eller instabila beroende på hur mycket benstuckena har förskjutits från varandra efter frakturen.

Symptomen på en skenbensfraktur innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller blodflöde under huden, med eventuell deformitet eller förkortning av benet. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men i vissa fall kan andra bildgivande procedurer behövas för att klargöra skadan fullständigt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av immobilisering (exempelvis med en gips eller en ortos), smärtstillande läkemedel, och i vissa fall operation för att korrigera frakturen och stabilisera benet med skruvar, plattor eller stänger.

'Skjuvstyrka' (engelsk: shear strength) er en begrep i fysikken og teknisk mekanikken som betegner evnen til et materiale eller en struktur til å modstå skjeve spenninger uten å gå i stykker eller deformeres plastisk. Skjuvstyrke er definert som den normale spenningskomponenten parallelle med overfladen, multiplisert med koeffisienten for friktionsmodstand mellom overfladene. Det er en viktig parameter i beregninger av stabilitet og sikkerhet i byggingselementer som bolker, plater, bøyele, fundamenter og jordmasser. Skjuvstyrken varierer mellom forskjellige materialer og kan bli påvirket av faktorer som temperatur, fuktighet og belastningens hastighet.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Ortopedisk tekniker är en yrkestitel som i Sverige inte är skyddad. En ortopedisk tekniker kan vara en person som har kompetens och utbildning inom området ortopedi, det vill säga lärdomar kring prevention, diagnostisering, behandling och rehabilitering av skador och sjukdomar i rörelseorganen.

En ortopedisk tekniker kan till exempel arbeta med att tillverka, anpassa och reparera ortoser (stöd) och proteser (ersättningar) för personer med rörelsehinder eller skador. De kan också vara specialistutbildade inom områden som till exempel ortopedisk mekanik, where they can work with the adjustment and repair of assistive devices such as wheelchairs, walkers, and crutches.

It is important to note that the specific responsibilities and competencies of an orthopedic technician may vary depending on the country and the specific job setting. In some countries, there may be formal education and certification programs for orthopedic technicians, while in others, the role may be more informally defined.

'Ortos' kommer från grekiskan och betyder rät, rak eller rätt. 'Ser' kommer också från grekiskan och betyder att sträcka ut sig. Så en medicinsk definition av 'ortoser' skulle vara:

En ortos är en anordning som används för att stödja, korrigera eller förbättra funktionen hos en kroppsdel som inte fungerar korrekt på grund av en skada, sjukdom eller missbildning. Det kan vara exempelvis en ortopedisk sko, en knästöd, en stövel med höjd eller en armstöd. Den är oftast anpassad för den enskilda användaren och syftet är att hjälpa till att lindra smärta, korrigera hållning, förbättra balansen eller öka rörligheten.

En suturtekniker (også kendt som suture technician eller surgical suturing technician) er en sundhedsfaglig medarbejder, der har specialiseret sig i at udføre suturer og andre slutningsmetoder på patienter efter operationer eller andre invasive procedurer. Deres hovedopgave er at sikre at sårene bliver lukket på en sikker og æstetisk måde for at mindske risikoen for infektioner, komplikationer og at forbedre helingprocessen.

Suturteknikere arbejder ofte under overvågning af kirurger eller andre lægefaglige medarbejdere i operationssale, men de kan også arbejde i andre sundhedsfaglige områder som f.eks. notfaldrum, klinikker og sygehuse. Deres ansvarsområder kan inkludere:

* At vurdere sårenes størrelse, form, dybde og lokation for at bestemme den bedste slutningsmetode
* At foretage suturer med forskellige typer nåle og tråd alt efter patientens behov
* At fjerne suturer eller klips et vist antal dage efter operationen
* At dokumentere procedurerne korrekt i patientjournalen
* At opbevare og forberede instrumenter, nåle og tråd til brug under operationer

For at blive suturtekniker skal man normalt have en relevant sundhedsfaglig uddannelse og gennemgå en specifik on-the-job training eller et kurssystem for at lære de nødvendige færdigheder. Derudover kan det være påkrævet at have certificering fra en relevant fagorganisation for at kunne arbejde som suturtekniker i visse lande eller regioner.

'Sclera' er en del av øyet og betegner den hvite, bakte del som holder øyballen sammen og beskytter de inre strukturene i øyet. Den sclerale hvitten består av et tynt lag kollagenfibriller og elastisk bindivetein, og er relativt ufølsom for smerte og berøring. Scleraen er viktig for å gi øyballen form og styrke, og er også viktig for regulering av intraokulært trykk.

'Ryggskador' är ett samlingsbegrepp för skador eller skada på ryggraden och de angränsande vävnaderna. Det kan inkludera skador på ben, muskler, ligament, nerver och ryggradens benskivor (diskar). Ryggskador kan vara milda, med smärta och obehag, eller allvarliga, som orsakar permanent skada eller förlamning. De kan uppstå till följd av olyckor, sportrelaterade skador, våld eller åldrande. Exempel på olika typer av ryggskador är skivbråck, ryggmärgsskada, frakturer (brott i ryggraden) och muskel- eller ligamentskador.

"Biomedical technology" kan definieras som tillämpningen av tekniska principer och metoder inom biologi och medicin för att utveckla, förbättra och använda system, enheter, produkter och processer som hjälper till att förstå, diagnosera, behandla och förebygga sjukdomar och hälsoproblem. Detta kan inkludera exempelvis utvecklingen av medicinska implantat, diagnostiska instrument, terapeutiska tekniker och datorsimuleringar av biologiska system. Biomedical technology är en multidisciplinär område som kombinerar kunskaper inom bland annat ingenjörsvetenskap, biologi, medicin, fysik och datavetenskap.

I medicinska sammanhang kan förflyttning avser man oftast rörelse eller förändring av läge hos ett organ, en kroppsdel eller en struktur inuti kroppen. Detta kan ske spontant på grund av sjukdom eller skada, eller så kan det vara en avsiktlig handling som utförs under en medicinsk procedur eller operation.

Exempel på medicinska tillstånd där förflyttning kan vara relevant inkluderar:

* Förskjutning av en benbit efter ett benbrott
* Organförflyttning under en transplantationsoperation
* Förflyttning av hjärtat under en hjärtkirurgisk procedure
* Förändringar i ryggmärgens position som kan leda till neurologiska symtom

I vissa fall kan förflyttning vara en normal och önskvärd process, som under läkemedelsverkan där ett läkemedel verkar på ett specifikt område i kroppen.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

In medical terms, "acceleration" is not a term that is typically used to describe a specific condition or disease. However, in a general physics context, acceleration refers to the rate of change in the velocity of an object. In other words, it's how quickly an object changes its speed or direction.

In the context of human physiology and movement, acceleration can refer to the rate at which a body part changes its speed or direction. For example, when you suddenly stop walking or change directions, your body must rapidly adjust to maintain balance and prevent falls. This rapid adjustment involves accelerating various parts of your body in response to the change in motion.

It's worth noting that while "acceleration" is not a medical term per se, it can have important implications for health and wellness, particularly in areas such as sports medicine, rehabilitation, and injury prevention.

Intervertebral är ett medicinskt term som refererar till något som är beläget mellan, eller relaterad till, de små ben i ryggraden som kallas vertebror. De flesta vanliga användningarna av termen intervertebral hänvisar till diskarna mellan varje par av vertebror, kallade intervertebrala skivar. Dessa skivar agerar som gångjärn och amorteringshjälpmedel mellan varje ryggradsförben, vilket möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden. Intervertebral diskarna består av en geléartad kärna omgiven av en tuffare, sklerotisk yttre kapsel. I vardagligt tal kan man säga att "intervertebralt" betyder "mellan ryggkotorna".

I medicinska sammanhang används begreppet "frakturtråd" för att beskriva smala, flexibla metallstavar som används under operationer för att stabilisera och hålla ben eller ledbrytningar (frakturer) på plats medan de läker. Frakturtrådar är ofta gjorda av bioabsorbabla material, såsom poly-L-laktid (PLLA), vilket innebär att de successivt bryts ned och absorberas av kroppen över tid. Detta undviker behovet av en separat operation för att ta bort trådarna efter läkningen är fullbordad.

'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.

'Sårläkning' (engelska: 'Wound healing') är ett komplext fysiologiskt process som sker efter att kroppen har skadats och en vävnadsbarriär har brutits. Det innebär återställandet av strukturellt och funktionellt integritet i den skadade vävnaden genom en koordinerad serie händelser som involverar olika celltyper, tillväxtfaktorer, cytokiner och extracellulära matrixproteiner.

Sårläkning kan delas in i tre faser:

1. Hemostasis-fasen: Den första fasen av sårläkning innebär hemostas, där skadan orsakar blodflödesförlust och kroppen svarar med att koagulera blodet för att stoppa blödningen. Detta leder till bildandet av en blodpropp (trombus) som innehåller bland annat blodplättar (trombocyter), fibrin och andra koagulationsfaktorer. Samtidigt släpper aktiverade blodplättar ut growth factors som lockar till sig celler till skadan för att påbörja reparationsprocessen.

2. Inflammatorisk fas: Den andra fasen av sårläkning kallas inflammatorisk fas och innebär en intensiv immunrespons där celler som neutrofiler, monocyter/makrofager rekryteras till skadan för att neutralisera eventuella patogener och börja reparationsprocessen. Dessa celler frisätter cytokiner, growth factors och matrixmetalloproteinas (MMP) som bidrar till att koordinera den efterföljande regenerationen av vävnaden.

3. Proliferativ fas: Den tredje fasen av sårläkning kallas proliferativ fas och innebär en aktiv neovaskularisering (bildning av nya blodkärl) och produktion av extracellulär matrix (ECM). Fibroblaster producerar kollagen och andra ECM-proteiner som bildar en ny grund för den regenererande vävnaden. Epitelceller migrerar till skadan och bildar ett nytt epitelegdämnande över den regenererade vävnaden.

4. Remodellering: Den fjärde och sista fasen av sårläkning kallas remodellering och innebär en återbildning av vävnaden till dess ursprungliga form och funktion. Detta sker genom en kontinuerlig process där ECM-proteiner bryts ned och nyproduceras, samt att blodkärlen mognar och differensieras.

Sårläkning är en komplex process som involverar ett stort antal celler, signalsubstanser och molekyler. Förståelsen av de underliggande mekanismerna bakom sårläkningen är viktigt för att utveckla effektiva behandlingsmetoder för sårläkningsrubbningar som drabbar många patienter världen över.

'Lyft' är ett engelskt verb som betyder "att lyfta eller bära upp någonting eller någon". I medicinsk kontext kan det användas för att beskriva en procedure där man lyfter bort tryck från en viss del av kroppen. Detta görs ofta för att förebygga skador orsakade av sängliggande, för att minska smärta eller för att underlätta läkning efter operationer eller skador. Exempelvis kan patienten få lyfta upp överkroppen med hjälp av kuddar eller en speciell sjukhusbädd för att underlätta andningen och minska risken för lunginflammation.

"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.

Medicinskt sett betyder "gående" att en person har förmågan att ta steg och förflytta sig själv över marken med hjälp av sina ben. Det inkluderar också förmågan att hålla balansen, koordinera rörelserna och anpassa sig till olika underlag och miljöförhållanden. Gående är en grundläggande funktion för självständighet och deltagande i vardagsaktiviteter.

'Suturankare' er en medisinsk term som refererer til en persons jobb eller roll som syer sammen sår etter operasjon eller traume. En suturankar har typisk utdanningsgrad i helsefag og er ansvarlig for å veilede pasienten gjennom helingsprosessen etter suturingen, inkludert vare sjåfør og fjerne suturer ved behov. Deres hovedmål er å sikre at sår healer korrekt og forbedre estetisk og funksjonell utfall.

"Bristning" er en medisinsk betegnelse for den s situation der oppstår når livmoderen ("matrisa") ikke korrekt formes seg rundt barnet under graviditeten. Dette kan føre til at livmoderen brister, hvilket kan være livstruende for both mor og barn. Bristninger kan skje sent i graviditeten, ofte i slutten av den tredje trimesteren eller under fødselen.

Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp hvis du tror du har en bristning. Symptomene kan inkludere plutselige bukpiner, blodgir, trykk i underlivet og/eller smerter i skjenken. Behandlingen vil typisk involvere kirurgiske ingrep som f.eks. en cesarean-fødsel for å redusere risikoen for komplikasjoner.

I medicinsk kontext, betyder "tänjbarhet" (engelska: "compliance") ett mått på hur mycket en organ, struktur eller hålighet i kroppen kan ändra sin volym i samband med tryckförändringar. Det är ett uttryck för elasticiteten hos det aktuella området. Tänjbarheten mäts ofta i enheten milliliter per centimeter kvadrat (ml/cm2) eller som ett förhållande. En hög tänjbarhet innebär att strukturen är mycket deformerbar och kan expandera betydligt vid ökat tryck, medan en låg tänjbarhet istället anger att strukturen är mindre deformerbar och endast expanderar marginellt under motsvarande förhållanden.

'Tissue scaffolds' refererar till tredimensionella konstruktioner som används inom regenerativ medicin för att stödja tillväxten och differentieringen av celler, vilket i slutändan kan leda till formationen av nytt vävnadstissematerial. Dessa skaffolds är ofta gjorda av biokompatibla material som kan brytas ned och absorberas av kroppen över tiden.

Scaffolds designas för att efterlikna de naturliga strukturerna och egenskaperna hos det vävnadstissematerial som ska regenereras. De kan vara porösa för att underlätta cellinvasion, näringsupptagande och avfallsutflöde, och ha specifika ytor och strukturer för att påverka celladhesion, differentiering och funktion.

Scaffolds kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive ledskador, hjärt-kärlsjukdomar, lever- och lungsjukdomar, diabetes och neurologiska skador. De kan också användas i kombination med stamceller, tillväxtfaktorer och andra terapeutiska agenter för att öka deras effektivitet och specificitet.

Polymetylmetakrylat (PMMA) är ett syntetiskt, transparent, termoplastiskt material som används inom många olika industrier, inklusive medicinsk teknik. Det är känt under varumärken som Plexiglas, Acrylite och Lucite.

I en medicinsk kontext är PMMA ofta associerat med biokompatibla implantat, såsom linsimplantat för ögonsjukvård och benrekonstruktionsmaterial. Det används också som bärarmaterial för kontaktlinser och tandfyllningar.

PMMA är en polymer av metylmetakrylat (MMA) och bildas genom polymerisation av MMA-monomeren. Den har goda mekaniska egenskaper, som hög hållfasthet, styvhet och slitstyrka, samt är kemiskt inert och motstår åldrande. Dess transparenta och ofärgade egenskaper gör det lämpligt för användning i optiska tillämpningar.

'Hornhinna' (latin: *cornua conjunctiva*) är ett par benformade strukturer i ögats främre del, vid gränsen mellan konjunktivan och bindehinnan. Dessa hornformade utskott har till uppgift att skydda ögat från skada när vi blinkar eller torkar bort något från ögonlocken. De är vanligtvis vita eller transparenta, men kan bli röda eller inflammerade vid irritation eller infektion.

Det är värt att notera att begreppet 'hornhinna' inte används i den medicinska diagnosen *keratokonjunktivitisk sarkoidos*, som kan vara orsaken till eventuella förväxlingsrisker.

'Total Disc Replacement' (TDR) är en metod för behandling av degenerativa ledskador i ryggraden, vanligtvis i ländryggen eller nacken. Vid denna operation ersätts skadade intervertebrala diskar med konstgjorda diskimplantat. Dessa implantat är oftast gjorda av metall och/eller plastmaterial, och är konstruerade för att efterlikna rörelserna i en naturlig disk - flexion, extension, rotation och lateral böjning.

Syftet med TDR är att återställa rörelsefriheten och lindra smärtan hos patienter som inte har fått tillräcklig lindring av konservativa behandlingsmetoder eller som har komplikationer efter en traditionell fusion. Vidare kan TDR möjliggöra snabbare återhämtning och minskad belastning på angränsande segment jämfört med traditionell fusion.

"Postural equilibrium" refererar till förmågan att upprätthålla och kontrollera kroppens balans och stabilitet under olika stillastående och rörliga positioner. Det innebär att koordinera muskulaturen, sensoriska input från exempelvis ögon, innerörat och proprioceptorer (känselorgan i musklerna och lederna) för att hålla kroppen i en balanserad position. Postural equilibrium är viktigt för att kunna utföra vardagliga aktiviteter som stående, gående och att hålla sig upprätt under olika rörelsemönster.

"Belastningsskada" är ett begrepp inom medicinen som används för att beskriva skador eller skadepatologi som orsakas av en överdriven belastning på kroppen. Detta kan inträffa när kroppen utsätts för en större belastning än den är anpassad för, till exempel vid repetitiva rörelser, kraftfulla lyft eller långvarig kvarstående spänning.

Belastningsskador kan drabba olika delar av kroppen, såsom muskler, senor, ligament, ben, ledband och brosk. Exempel på belastningsskador inkluderar tennisarmbåge (epikondylit), golfarm (epikondylalgii), IT-bandssjukdom (ITBS) och patellofemoral smärta (PFS).

Symptomen på en belastningsskada kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, svullnad, stelhet, rörelsebegränsning och svaghet. Behandlingen för belastningsskador kan omfatta vila, isbehandling, kompression, höjning (RICE), fysioterapi, smärtstillande läkemedel och i vissa fall operation.

För att förebygga belastningsskador är det viktigt att vara medveten om hur kroppen används under arbete, träning eller andra aktiviteter, så att man kan minska risken för överbelastning. Detta kan innebära att ta regelbundna pauser, variera aktiviteterna och använda korrekt teknik vid lyft och rörelser.

'Knä' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av kroppen där lårbenet och skenbenet möts. Det består av benet's två översta ledstycken, knäleden (articulatio genus) och knäskålen (femurkondylen). Knäleden är en synovial joint som tillåter flexion, extension, rotation och lateral/medial böjning av benet.

Knät har också ett antal ligament och muskler som stödjer och ger stabilitet till leden, inklusive quadriceps femoris (framför), hamstrings (bakom) och knäskålsligamenten (på insidan och utsidan av knät).

Knäleden kan vara utsatt för skador som meniskskador, patellofemoral smärta, med mera. Även sjukdomar som artros (degenerativ ledsjukdom) kan påverka knät och orsaka smärta och funktionsnedsättning.

I'm happy to help you with that! In a medical context, pronation is a term that describes the normal movement of the foot and ankle that allows the body to adapt to uneven surfaces while walking or running. During pronation, the arch of the foot collapses slightly, allowing the ankle to roll inward and the foot to flatten out. This motion helps to distribute the forces of impact evenly across the foot and lower limb, reducing stress and strain on the joints and muscles.

However, excessive or prolonged pronation can sometimes contribute to problems such as flat feet, heel pain, shin splints, and knee pain. In these cases, orthotics or other treatments may be recommended to correct the alignment of the foot and ankle and reduce symptoms.

'Knäskada' är ett allmänt begrepp som kan omfatta olika typer av skador på knäleden eller knäet. Det kan exempelvis röra sig om:

1. Senor och ligamentbristningar/-skador: Detta innebär skador på de band som håller knäets ben i rätt position. Exempel på detta är framför allt korsbandet, men också andra ligament kan drabbas.

2. Meniskskada: I knäleden finns det två skivformade kroppar, menisken, som agerar som en form av amortisering mellan lårbenet och skenbenet. En skada på denna struktur kan orsaka smärta och svullnad i knät.

3. Broskskador: Brosket i knäleden, chondrom, kan skadas till följd av exempelvis en stark påfrestning eller en olycka. Detta kan leda till smärta och sämre rörlighet i knät.

4. Knäledsinflammation: Också känd som bursit, är en inflammation av den lilla säckformade vätskefyllda kapseln (bursan) som finns mellan olika delar av knät. Detta kan orsaka smärta och svullnad i knät.

5. Broskfrakturer: I vissa fall kan brosket i knäleden spricka eller skadas, vilket kallas för en broskfraktur. Denna typ av skada är vanligare hos barn och ungdomar än hos vuxna.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en knäskada, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.

Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:

1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.

I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.

"Bindväv" (i medicinsk kontext) refererar till den typ av vävnad som hjälper till att hålla kroppens olika strukturer på plats och stödja dem. Den består av ett nätverk av proteiner, bland annat kollagen och elastin, som sitter fast i en grund substance som kallas extracellulär matrix. Bindväv hjälper också till att transportera näringsämnen, syre och avfallsprodukter mellan blodomloppet och cellerna i kroppen.

Det finns tre huvudsakliga typer av bindväv: lös bindväv, fast bindväv och speciell bindväv. Lös bindväv består av ett tunnare nätverk av proteiner och har en mer flytande grundsubstans, vilket gör den mer flexibel och anpassningsbar. Fast bindväv har ett tjockare proteinnätverk och mindre grundsubstans, vilket gör den styvare och mer strukturellt stödjande. Speciell bindväv inkluderar typer som är specifika för vissa organ eller vävnader, såsom federvävnad i öronen och brosk i lederna.

Bindväv kan skadas på olika sätt, till exempel genom inflammation, infektion, trauma eller degenerativa sjukdomar. Sådana skador kan leda till symptom som smärta, svullnad, rörelsebegränsning och försämrad funktion i den drabbade strukturen. Behandlingen av bindvävsrelaterade problem beror på orsaken och kan innefatta vila, behandling med läkemedel, fysisk terapi eller kirurgi.

Den humerus är, i medicinsk terminologi, den översta benen i överarmsbenet (armens längre del) som artikulerar med skulderbladet och underarmsbenet. Humerus är ett av de längre rörbenen i kroppen och har en kropp (corpus humeri), två ändar (extremiteter) och tre tuberkler. Den proximala extremiteten artikulerar med skulderbladet och bildar axelleden, medan den distala extremiteten artikulerar med underarmsbenet och bildar armbågsleden tillsammans med två andra ben, ulna och radium.

'Käkled' refererar till den lägre leden i ansiktsskelettet som förbinder underkäken (mandibulan) med tinningbenet (temporale). Denna led består av två delar: en konkav del på tinningbenet, glenoid fossa, och en konvex del på undersidan av underkäken, condylus mandibulae. Käkleden är en kondylär led, vilket innebär att den består av en rund, rörlig del (condylus) som rör sig i en grop eller fossa (glenoid fossa).

Käkledens främsta funktion är att möjliggöra öppning och stängning av munnen, samt sidväxling av underkäken. Dessa rörelser är viktiga för aktiviteter som äta, tala och andas.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

En ryggradsfraktur är en allvarlig skada där någon eller flera av de ben i ryggen (vertebrala) som bildar ryggraden är brustna eller skadade. Detta kan orsakas av olika skäl, till exempel trauma såsom bilolyckor, fall eller våld, men kan även vara relaterat till svaga ben på grund av osteoporos eller tumörer. Ryggradsfrakturer kan leda till smärta, förlust av rörelseförmåga och i allvarliga fall kan orsaka skador på nervsystemet.

Osseointegrering är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta, funktionella och mekaniska anslutningen av en konstgjord implantat till levande benvävnad utan mellanliggande skikt. Detta uppnås genom att en implantat yta speciellt behandlas för att främja benvävnsinväxt direkt in i implantatytan, vilket ger en stabil och hållbar anslutning. Denna process kan tillämpas inom olika områden som ortopedisk kirurgi, tandkirurgi och öron-näs-hals-kirurgi för att exempelvis återställa funktion eller ersätta en del av ett skelett eller en tand.

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

En videoinspelning är ett digitalt eller analogt lagringsdokument som innehåller rörlig bild och ljud. Inom medicinen kan videoinspelning användas för att dokumentera kroppens yttre eller inre, till exempel med hjälp av en endoskopisk kamera under en operation eller en ultraljudsundersökning. Videoinspelningar kan också användas i utbildningssyfte för att demonstrera kliniska scenarier eller procedurer.

Tibiala menisken, ofta bara kallade "meniscus", är halvmånformade skivar av broskvävnad i knäleden. De två méniskerna i varje knä, den mediale (inre) och laterala (yttre), delar upp knäledsgropen mellan lårbenet (femur) och skinnet (tibia). Ménisken har flera funktioner, bland annat att dämpa stötar, fördela trycket och leda synovialvätskan i knäleden. Den tibiala ménisken är mer rörlig än den översta, femurala méniskan. Skador på ménisken, såsom skållningar eller trasigheter, är vanliga orsaker till smärta och funktionsnedsättning i knäet.

'Knäskål' (popliteus muscle bursitis) är en inflammation i en liten vätskesäck, en bursa, som ligger mellan knäskålsmuskeln (musculus popliteus) och underarmsbenet (ulna) i knät. Knäskålsmuskeln hjälper till att rotera lårbenet inåt när benet böjs. Bursan fungerar som en amortisering mellan muskeln och benet, för att underlätta rörelserna i knät.

Popliteus muscle bursitis kan uppstå till följd av en skada eller överansträngning på muskeln eller omkringliggande vävnad, vilket orsakar inflammation och smärta i knäskålen. Symptomen inkluderar smärta och ömhet i det baksida av knät, särskilt när man böjer eller sträcker benet. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar och bilddiagnostik som röntgen, ultraljud eller magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen innefattar ofta vila, isapplikationer, smärtstillande läkemedel och fysioterapi. I vissa fall kan operation behövas om inflammationen inte förbättras med konservativ behandling.

I medicinska sammanhangen refererar begreppet "höft" vanligtvis till höftleden, som är den led som sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Höftleden är en boll-och-glidled där huvudet på lårbenets längsgående benstång (trochanter major) mötter en cupliknande yta (acetabulum) på det breda höftbenet.

Höftleden är en viktig led i kroppen eftersom den möjliggör rörelser som går ut på att svinga benen fram och tillbaka, vilket är nödvändigt för att kunna gå, springa och stå stilla. Dessutom absorberar höftleden stora delar av kroppsvikten när vi står eller rör oss, så den är utsatt för en viss grad av slitage och skada över tiden.

I'm sorry for the confusion, but "Bencement" is not a medical term that I am familiar with. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain language or field within medicine. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

"Benbrott" er en norsk betegnelse som direkte kan oversattes til "broken bone" eller "fracture" på engelsk. I medisinsk sammenhenging refererer det til en skade på skelettet der en eller flere deler av et ben har blitt revnet eller knust.

Fracturer kan oppstå som følge av uhell, direkte trauma, overbelastning, sykdomme som svækkjer benstrukturen eller bruk av visse medisiner. Symptomer på en fractur inkluderer smerte, utsving i funksjonen av det berørte leddet, synlig deformitet, svelling og blåhet i området rundt skaden.

Det finnes forskjellige typer av benfracturer, som kan klassifiseres basert på stedet, retningen, artens grad og mekanismen til skaden. Behandlingen av en fractur kan innebære reduksjon (realigering), immobilisering ved hjelp av en slags støtte som en gips- eller splint, operasjon og rehabilitering for å fremme heling og å gi tilbake funksjonen.

"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.

Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.

'Viskositet' är ett mått på en fluid (gas eller vätska) motstånd mot deformation, det vill säga hur mycket den tenderar att strömma eller flyta. Det kan definieras som den relativa mellan två lager av fluid som rör sig parallellt med varandra med olika hastighet. En högre viskositet innebär ett större motstånd och därmed en långsammare strömning. Viskositeten uttrycks vanligen i enheten pascal sekund (Pa·s) i SI-systemet, men det kan också användas andra enheter som poise (P) och centistokes (cSt). Viskositeten påverkas av temperaturen, så att den tenderar att minska vid ökad temperatur.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Temporomandibular Joint Disc, också känt som TMJ-disc eller munspegeldiskus, är en halvmånformad skiva av bindväv som separerar två ledpannor i temporomandibulärt led (TMJ), den led som möjliggör rörelser för käken.

Disken fungerar som en buffert och amorterar stötar när käken öppnas och stängs, samt glider fram och tillbaka över ledhuvudet under olika rörelser av käken såsom gapning, skratt, tuggning och pratande. Den hjälper också att fördela trycket på leden när du tuggar mat. I vissa fall kan TMJ-disken bli skadad eller rubbats från sin normala position, vilket kan orsaka smärtor, svullnad och andra symtom relaterade till temporomandibular dysfunktion (TMD).

Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till den kirurgiska proceduren där man skär benet i ett specifikt ställe för att korrigera en deformitet eller förändra benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftdeformationer, återställa normal benlängd efter benfrakturer eller behandla artros. Osteotomin kan utföras med olika typer av kirurgiska verktyg, såsom sågar eller raspblad, och kan vara öppen eller minimalt invasiv beroende på operationsteknik. Efter operationen behöver benet ofta stabiliseras med exempelvis skruvar, plattor eller bandage för att underlätta läkningen och uppnå önskad korrektion.

Intramedullär frakturfixering är en typ av operationsmetod inom ortopedisk kirurgi där benfrakturer behandlas med en metallstav som placeras in i den centrala marrow-kanalen (intramedullära) av det skadade benet. Denna metod används vanligen vid långa raka benfrakturer, särskilt på lårbenet och skenbenet.

Under operationen görs en incision i skinnet och musklerna för att komma åt den intramedullära kanalen. Därefter skärs benets slut intryckta (reducering) och metallstaven, oftast gjord av titan eller stål, införs in i kanalen. Staven fixeras sedan till de två frakturändarna med hjälp av skruvar eller klamrar för att hålla benet i rätt position medan den läker.

Fördelarna med intramedullär frakturfixering är att det ger en stabil konstruktion, mindre invasiv behandling och snabbare återhämtning jämfört med traditionell platt- eller spikfixering. Dock kan det även finnas risker relaterade till operationen, såsom infektion, blödning, beninfektion (osteomyelit) och skador på nerver eller blodkärl.

I'm happy to help you with a medical definition of "fibrocartilage" in English, which is the term you likely meant to ask about. Fibrocartilage is a type of connective tissue that contains both collagen fibers and cartilaginous matrix. It is characterized by its firmness and flexibility and can be found in various parts of the body where strong, flexible support is required. Examples include the intervertebral discs in the spine, the menisci in the knee joint, and the labrum in the shoulder and hip joints.

Extracellular Matrix (ECM) är ett nätverk av strukturella och funktionella molekyler som utom cellerna (extracellulärt) bildar en biologiskt aktiv miljö i flera typer av vävnader. ECM består huvudsakligen av proteiner, såsom kollagen, elastin, fibronectin och laminin, samt polysackarider, som glykosaminglykaner (GAG) och proteoglycaner. Dessa molekyler interagerar med varandra och med cellmembranet för att ge strukturell stöd, skapa barriärer, reglera celldelning, differentiering, migration, adhesion och apoptos, samt modulera signaltransduktion och homeostas. ECM kan variera mellan olika vävnader och är dynamiskt under olika fysiologiska och patologiska tillstånd, inklusive embryonal utveckling, vuxen vävnadens normala funktion och sjukdomar som fibros, cancer och autoimmuna sjukdomar.

Fibrillära kolagener är en typ av kolagen som bildar starka, stela fibriller i vävnader som hud, senor, ligament och brosk. Det finns tre huvudsakliga typer av fibrillära kolagener: kolagen typ I, II och III. Kolagen typ I är den vanligaste typen och hittas i höga koncentrationer i huden, ben, senor och ligament. Kolagen typ II återfinns huvudsakligen i brosk och hyalint cartilage, medan kolagen typ III hittas i blodkärlsväggar, mjuk muskulatur och hud. Fibrillära kolagener är viktiga för att ge stöd och integritet till vävnader och hålla ihop dem tillsammans.

'Rygg' kan på medicinska svenska definieras som den bakre, raka delen av ryggraden (kolumnen) som sträcker sig från nedre halsen till höftområdet och skyddar ryggmärgen. Ryggen består av flera sammanvuxna kotor, bindväv, muskler och nerver. Den är också känd som den thorakala regionen eller thoraxryggen.

Höftleden, även kallat coxofemoral led, är det största ledet i kroppen och sitter mellan höftbenet (os ilium) och lårbenet (femur). Det består av en kula (caput femoris) på lårbenets överarmsända som passar in i en skålformad grop (acetabulum) på höftbenet. Höftleden tillåter rörelser såsom flexion, extension, abduktion, adduktion, rotation och cirkumduktion av benet. Ledhuvudet är klätt i ett glatt brosk (cartilago articularis), som minskar friktionen och skyddar ledytan. Ledhålan (capsula articularis) omger höftleden och innehåller en synovialvätska som smörjer leden och reducerar friktionen.

Lumbosacral regionen refererer til den del af ryggraden (columna vertebralis) som består af de fem nederste lænd i lændestammen (lumbalregionen) og den øverste del af korsbenet (sakrum). Dette er en overgangszone mellem rygens mobile segment og det relative fasta bækken, hvor mange vigtige musculøse, ledbåndslige og nervemæssige strukturer findes. Lumbosacral regionen er specielt vigtig, fordi den indeholder de fem nederste lænd, der bærer det meste af kroppens vægt og tillader bevægelse i ryggraden. Desuden udspringer store pyramidale nervesystemets store motoriske nervebaner til benene fra denne region.

Medicinskt talat refererar käken till det underkäksben (mandibulan) som är den rörliga benplattan i ansiktsskelettet hos djur, inklusive människor. Det består av en horisontell del (den rörliga delen) och två vertikala delar. Käken hjälper till att forma munhålan, stödjer käkmusklerna och är viktig för aktiviteter som äta, tala och andas.

Enligt biologin är "dinosaurie" (av grekiskans *deinos*, "fruktansvärd" och *sauros*, "ödla") ett samlingsnamn på en grupp utdöda kräldjur som dominerade jordens landlevande fauna under större delen av Mesozoikum, det vill säga för cirka 160 miljoner år sedan. Dinosaurierna var mycket mångfaldiga och spände över en rad olika storlekar, former och livsstilar. De flesta av dem var tvåbenta växtätare eller köttätare, men det fanns även fyrbenta exemplar och några som levde i vattnet.

Trots att de ofta förknippas med stora, grova reptiler var många dinosaurier relativt små och lättbyggda. De flesta av dem hade en upprätt hållning och rörde sig på två ben, men det fanns också arter som gick på alla fyra. Dinosauriernas storlek var mycket varierande, från små köttätare som kunde jaga insekter till gigantiska växtätare som kunde bli upp till 30 meter långa och väga över 100 ton.

Dinosauriernas utdöende förknippas ofta med ett stort asteroidnedslag för cirka 65 miljoner år sedan, men det är fortfarande en öppen fråga hur stor roll asteroidnedslaget spelade i deras undergång. Andra teorier pekar på att de gradvis dog ut till följd av klimatförändringar och konkurrens med andra djurgrupper, som fåglarna, som är dinosauriernas närmaste nu levande släktingar.

"Benskörhet" refererar till den mekaniska styrkan hos benvävnaden, vilket är ett mått på benens förmåga att hantera mekanisk belastning. En nedsatt benskörhet kan leda till en ökad risk för frakturer (brott i benen). Benskörhet kan mätas med hjälp av olika tekniker, till exempel täthetsmätningar med hjälp av dubbelenergix-strålning eller med hjälp av biokemiska markörer i blodet.

En vanlig orsak till nedsatt benskörhet är osteoporos, en skelettrelaterad sjukdom som kännetecknas av låg benmassa och skör benvävnad, vilket ökar risken för frakturer. Andra orsaker till nedsatt benskörhet kan vara vissa mediciner, läkemedelsöveranvändning, njursjukdomar, malabsorption, kronisk lungsjukdom och andra sjukdomar som påverkar hormonnivåer. Även livsstilsfaktorer som brist på motion, tobaksrökning, alkoholmissbruk och onormalt låg kroppsvikt kan bidra till en nedsatt benskörhet.

Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.

Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).

Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

"Hornhinnetopografi" refererer til studiet og beskrivelsen af overfladen på forhornet bindevæv (tunicia conjunctiva), særligt det som dækker øjets hornhind. Hornhinden er en gennemsigtig membran, der holder øjet fugtigt og beskyttet.

En Hornhinnetopografi indeholder typisk information om højden, regulærheden, tykkelsen og eventuelle forandringer på overfladen af hornhinden. Den kan være nyttig i diagnostiske formål, især når det gælder sygdomme eller tilstande, der påvirker øjets overflade, såsom tørre øjne, infektioner eller kirurgiske indgreb.

En Hornhinnetopografi udføres ofte ved hjælp af specialiserede lys- og billedteknikker, herunder slitlamp (biomikroskopi), konfokal mikroskopi eller computertomografi. Disse metoder giver en detaljeret og præcis visualisering af hornhinnetopografien, hvilket kan hjælpe øjenlæger med at evaluere patienternes tilstand og planlægge behandlingen bedre.

Hjärt-kärlmodeller, även kända som cardiovaskulära modeller, är matematiska eller datorbaserade representationer av hjärt-kärlsystemet i kroppen. Dessa modeller används för att simulera och förutsäga hur systemet fungerar under olika förhållanden, såsom hälsa och sjukdom. Hjärt-kärlmodeller kan vara mycket enkla eller mycket komplexa beroende på vilka aspekter av systemet som behöver studeras.

En enkel hjärt-kärlmodell kan bestå av en enda differentialekvation som beskriver blodflödet genom kroppen. Mer avancerade modeller kan inkludera flera komponenter, såsom hjärtat, artärer, vener och kapillärer, samt muskler, ventiler och andra strukturer som påverkar blodflödet. Dessa modeller kan användas för att simulera olika sorters sjukdomar, såsom hjärtsjukdomar, blodproppar och högt blodtryck.

Hjärt-kärlmodeller kan vara antingen deterministiska eller stokastiska. Deterministiska modeller ger alltid samma utdata givet samma indata, medan stokastiska modeller inkluderar en slumpkomponent som gör att utdata kan variera mellan simuleringar. Stokastiska modeller används ofta när systemet är mycket komplext eller om det finns många okända variabler.

Hjärt-kärlmodeller används inom flera olika områden, såsom medicin, biologi, fysik och ingenjörsvetenskap. Inom medicinen används de ofta för att simulera effekterna av läkemedel, operationer och andra behandlingar. Inom biologin används de för att studera hur blodflödet påverkar cellfunktion och vävnadsuppbyggnad. Inom fysiken används de för att simulera strömning av fluid i rör och andra system. Inom ingenjörsvetenskapen används de för att designa bättre hjärt-lungsmaskiner, proteser och andra medicinska enheter.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

Elastic connective tissue, också känt som elastisk vävnad, är en typ av bindväv som har en hög andel elastin, ett protein som ger vävnaden den förmågan att sträckas ut och sedan återta sin ursprungliga form. Denna typ av vävnad finns i kroppen på platser där flexibilitet och rörlighet är viktiga, till exempel i lungornas luftvägar, artärernas väggar, huden och ligamenten. Elastisk vävnad kan jämföras med en gummiband som sträcks ut när det utsätts för ett stretchande kraft men sedan snabbt återgår till sin ursprungliga längd när kraften tas bort.

'Stygn' er en medisinsk behandlingsmetode som innebærer å lukke sammen to sårde vevler i kroppen ved hjelp av ein tråd (stygget). Stygget sitser i de to vevløypa og trekker sammen disse løypane når det tirslar seg. Dette hjelper til å stoppe blodet fra å flyte ut og stenger av området for infeksjon. Eit stygn kan også holde de to vevløypa på plass mens de heiler saman.

Ei vanleg metode er å bruke ein nål for å trekke tråden gjennom kroppen og si tråden i de to vevløypa som skal sys. Når stygget sitter fast, klippes tråden av og limas inn mot huden slik at det ikke skal påleggje eller forstyrre heileprosessen. Eit stygn bør fjernast etter at sårn er lukket og har vokst sammen, noe som vanlegvis tar ein til to uker.

Keratokonus är ett mediko-kirurgiskt begrepp som beskriver en progressiv, non-inflammatorisk, ekvatorial bulging och thinning av corneans bows stromal layer, vilket resulterar i irreguljär astigmatism och nedsatt synskärpa. Detta kan leda till subjektiva besvär som dubbelseende, ljusstrålar och minskad kontrastseende. I senare stadier av sjukdomen kan cornean scarring och vesikelbildning förekomma, vilket ytterligare försämrar synskärpan. Keratokonus är vanligtvis en bilateral, asymmetrisk tillstånd med varierande svårighetsgrad mellan ögonen. Den orsakas av okända faktorer och kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.

Intervertebral Disc Degeneration (IDD) är en naturlig åldersrelaterad förändring som sker i de mjuka skivarna (intervertebrala diskar) mellan varje ryggkotstock (vertebra) i ryggraden. Disken består av ett yttre skikt av tuffare bindväv, annulus fibrosus, och ett inre geléartat skikt, nucleus pulposus.

IDD innebär en nedbrytning av dessa skikten, vilket kan leda till smärta, stelhet och sämre rörlighet i ryggen. Denna process kan påverka disken mekaniska egenskaper, som exempelvis förmågan att absorbera stötar och utsätta ryggkotorna för ökat slitage. IDD kan också orsaka andra åkommor såsom bandscheibssjukan (disc herniation) eller led Degenerativa skador.

Värt att notera är att IDD inte alltid orsakar symtom och det finns många individer som har en viss grad av degenerering utan att uppleva några besvär alls. Även om ålder är den största riskfaktorn för IDD, kan faktorer såsom övervikt, rökning, brist på motion och olyckor också bidra till dess utveckling.

Medicinskt talat refererar ‘smörjning’ till ett medicineringssätt där ett medel, ofta i form av en salva eller olja, appliceras utanpå huden eller på slemhinnor för att lindra smärta, reducera irritation eller som läkemedel. Smörjningen kan också användas för att underlätta rörelseomfattningar i lederna.

Det är viktigt att notera att smörjningsmedlen inte ska förtäras eller komma i kontakt med sår eller öppna sårställen, eftersom de inte är avsedda för detta ändamål och kan orsaka skada.

Intraocular pressure (IOP) är det tryck som finns inne i ögat. Det mäts vanligtvis i enheten millimeter kvicksilver (mmHg). IOP regleras genom ett balans mellan produktion och avflöde av kamretinasvätska, som fyller upp främre delen av ögat. Normalvärdet för IOP ligger vanligtvis mellan 10-21 mmHg, men värden kan variera mellan individer. Ökat IOP är en vanlig orsak till grön starr (glaukom), som kan leda till permanent synskada om det inte behandlas.

En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.

Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedical.com, är ett benersättningsmedel (engelska: "nutritional supplement") en produkt som tillhandahåller näringsämnen som kan komplettera eller förbättra din vanliga kost. Detta inkluderar vitaminer, mineraler, aminosyror, essentiella fettsyror och andra substanser som kan ha en potential nyttig effekt på ditt hälsotillstånd. Benersättningsmedel kan vara i form av tabletter, kapslar, pulver eller drycker.

Det är viktigt att notera att benersättningsmedel inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost, utan snarare som ett komplement till den. Det är alltid rekommenderat att först konsultera en läkare eller dietist före början av bruket av någon typ av benersättningsmedel för att undvika onödvändiga hälsorisker och för att säkerställa att det är lämpligt för din specifika behov.

'Wrist’ er en del av armen som forbinder hånden med underarmen. På medisinsk språk, refererer vi ofte til det som ‘carpus’ eller ‘wrist joint’. Wristen består av 8 små ben (os carpi) staplet på hverandre og en runde ledkapsel som tillater bevegelse mellom disse bena og underarmen (forearm). Den primære funksjonen til wristen er å gi oss muligheten for å bevege vår hånd i mange retninger, inkludert op-og-ned-bevegelse, sidelong bevegelse og rotasjon.

'Broskceller' (chondrocytes) är celler som finns i broskvävnad. Brosk är en elastisk, gegrof typ av bindväv som huvudsakligen består av ett stort antal extracellulära matrisproteiner, bland annat kollagen och proteoglykaner. Broskcellerna producerar och underhåller denna matris genom att sekretera dessa proteiner. De är specialiserade celler som är anpassade för att fungera i de mekaniska belastningarna som brosk utsätts för, särskilt i ledvävnader. Broskcellerna har förmågan att expandera och producera mer matris när brosket utsätts för påfrestningar eller skador, vilket gör att det kan repareras och återhämta sig.

Fysiologisk anpassning (eng. "physiological adaptation") refererar till de mekanismer och processer som inträffar inom en organisms kropp för att möjliggöra överlevnad och optimal funktion i en viss miljö. Detta kan involvera ändringar på cell-, vävnads- eller systemnivå, och kan ske som svar på både kortvariga och långvariga stimuli. Exempel på fysiologisk anpassning inkluderar reglering av kroppstemperatur, blodtryck, andning, och metabolism.

'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.

In a medical context, 'leder' er typisk en betegnelse for et medisinsk fagfølelse eller tilstand karakteriseret ved smerte og skade i en led, som normalt inneholder knogler, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan også være inflammeret eller have andre patologiske forstyrrelser.

Her er en formel medicinsk definisjon av 'leder':

En led er en struktur som tillater bevegelse mellan två bena eller andra strukturer i kroppen. Ledene inneholder vanligvis ben, senevæv, slimhinder og ledvev. Leder kan utsattes for skader, smitte og andre patologiske tilstander som fører til smerte, stivhet, svelling eller funksjonsnedsettelse.

"Benspikar" er en norsk betegnelse for en type lægemiddel, som kaldes "benzodiazepiner" på engelsk. Benzodiazepiner er et stort og varieret stofklasse av sedativa/hypnotiska midler, som har en rango av terapeutiske bruksområder, inkludert behandling av angstanfeller, søvnforstyrrelser, muskelspasmer, epilepsi og alkoholentoksikasyon.

De mest vanlige benzodiazepiner inkluderer:

* Diazepam (Valium)
* Lorazepam (Ativan)
* Clonazepam (Klonopin)
* Alprazolam (Xanax)
* Temazepam (Restoril)

Benzodiazepiner virker ved å binde til GABA-A receptorane i hjernen, forstærkende den inhiberende effekten av gamma-aminobutyrsyre (GABA), som er en neurotransmitter som har en calming og relaxant effekt på nervesystemet.

Dette medfører at de har en rango av sideeffekter, inkludert sløse, forvirring, minnesefterlysninger, og i høye doser, respirasjonsdepression. Lengevarige bruk kan også føre til toleranse, fysisk avhengighet og abstinenssykdom når bruken av midlet stoppes. Derfor bør benzodiazepiner bare brukes under kortvarig behandling og under steng overvaking av en lege.

Rotatorcuff är ett samlingsnamn för fyra muskel-senefasta bänder (supraspinatus, infraspinatus, teres minor och subscapularis) i axelregionen som hjälper till att stabilisera skulderbladet och armbågsbenets rörelser. Dessa muskler roterar och flyttar skulderbladet för att möjliggöra olika positioner och rörelser i axelleden, såsom lyfta upp och vrida armarna. Rotatorcuffens tendoner fäster på överarmsbenets (humerus) yta och kan bli skadade eller inflammerade, vilket kan orsaka smärta och begränsad rörlighet i axeln.

I den medicinska kontexten refererar termen "tumme" vanligtvis till tummen på handen. Men i vissa fall kan det även användas för att beskriva en abnorm tumörliknande vävnadsformation eller svullnad i kroppen. I den senare betydelsen är det dock mer korrekt att använda termen "tumör".

Så, medan "tumme" ofta inom medicinen refererar till den tumme vi har på vår hand, kan det i andra sammanhang syfta på en abnorm formation som kallas tumör.

Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.

'Torso' är ett medicinskt terminologi som refererar till den övre delen av människokroppen, inklusive bröstkorgen och buken, men utan huvud, armarna eller benen. Det består av rygg, bröst, mag och bäcken.

Fotmissbildningar, eller kongenitala foot deformities, är avvikelser i fotens utveckling och struktur som förekommer vid födelsen. Det finns olika typer av fotmissbildningar, men några vanliga exempel inkluderar:

1. Talipes equinovarus (klumpfot): Den mest vanliga typen av fotmissbildning där foten är vriden inåt och neråt så att sulan pekar bakåt.
2. Talipes calcaneovalgus (plattfot): Här är foten vridet uppåt och utåt, vilket kan resultera i en plattfot.
3. Metatarsus adductus (förvrängd fotbåge): Förvrängning av fotbågen där den är vriden inåt.
4. Polydactyly (fler tår): En person föds med fler än fem tår på ena eller bägge fötterna.
5. Syndactyly (sammanslagna tår): Tår som är sammanvuxna vid födelsen.
6. Club foot (stigbygel fot): En missbildning där foten är vridet och deformeras, vilket kan påminna om en stigbygel.

Fotmissbildningar kan vara isolerade till foten eller vara relaterade till andra medfödda avvikelser eller syndrom. Behandlingen beror på typen och svårhetsgraden av missbildningen, men den kan innefatta observation, stretching, ortoser (stöd), kirurgi eller en kombination av dessa.

'No-reflow phenomenon' är ett medicinskt tillstånd som kan inträffa efter en hjärtinfarkt eller under en koronarangiografi. Det innebär att blodflödet i det drabbade kärlet eller området inte återställs trots att oklampning av kärlet har skett. Detta beror vanligtvis på att små blodkärl i området är skadade eller förträngda, vilket förhindrar att blod når till det drabbade området. No-reflow phenomenon kan leda till fortsatt skada på hjärtmuskeln och sämre prognos efter en hjärtinfarkt. Behandlingen av no-reflow phenomenon kan innefatta användning av läkemedel som dilaterar blodkärlen, mekanisk oklampning eller andra behandlingsmetoder beroende på underliggande orsak och allvarlighetsgrad.

Medicinskt sett kan vibrationer definieras som mekaniska rörelser som överförs till kroppen via exempelvis en yta eller ett föremål. Vibrationer kan upplevas som en snabb, upprepad rörelse som kan påverka olika delar av kroppen beroende på frekvens, amplitud och exponeringstid.

Långvarig exponering för vibrationer kan leda till skador på muskler, senor, leder och nerver, särskilt i händer och armar. Detta kallas vibrationssjukan eller hand-armvibrationssyndromet (HAVS). Symptomen kan inkludera småkramper, känselbortfall, smärtor och försämrad rörlighet i händer och fingrar.

För att undvika vibrationsskador rekommenderas användning av mekaniska buffertar, regelbundna pauser och teknikträning för att minska exponeringen för vibrationer under arbetet.

I den medicinska kontexten kan "tuggning" definieras som den process då tänder och käkar arbetar tillsammans för att krossa och skärva maten i små delar så att de enkelt kan sväljas och fördigestioneras. Tuggningen är en viktig del av näringsintaget och hjälper också till att stimulera spytproduktionen, underhålla tändernas hälsa och stödja det orala sammanhanget.

Den medicinska termen "benomning" (engelska: "nerve blocking") refererar till en metod där man tillfälligt stoppar nervimpulsernas transmission i en specifik nerv, vanligen för att lindra smärta. Det kan åstadkommas genom att injicera ett läkemedel, oftast en lokalbedövningsmedel eller en kemisk substans som stör nervsignaleringen, direkt in i nerven eller i närheten av den.

Benomning används ofta inom smärreoperativa ingrepp, som exempelvis under skönhetsoperationer eller vid behandling av kronisk smärta. Effekten är tillfällig och varar vanligen från en timme upp till ett par veckor, beroende på vilket läkemedel som används och hur mycket som injiceras.

Ibland kan benomning också användas för att underlätta diagnostiska procedurer eller vid behandling av muskelspasmer.

"Arbetsprestation" är ett begrepp inom arbshälsa och medicin som refererar till en individ´s förmåga att utföra arbetsrelaterade uppgifter och ansvarsområden. Den medicinska definitionen av "arbetsprestation" kan variera, men ofta inkluderar den följande aspekter:

1. Kognitiv förmåga: innefattar förmågan att tänka klart, lära sig nya saker, ta beslut och lösa problem.
2. Fysiska förmågor: innefattar styrka, uthållighet, rörlighet, balans och koordination.
3. Psykiska förmågor: innefattar emotionell stabilitet, psykisk hälsa och välbefinnande.
4. Sociala förmågor: innefattar kommunikationsförmåga, samarbetsvilja och förmågan att bygga och underhålla relationer på arbetet.
5. Förmåga att hantera stress: innefattar förmågan att klara av arbetsrelaterad stress och andra stressorer i livet.

En läkare eller annan medicinsk expert kan utvärdera en persons arbetsprestation genom att undersöka deras symptom, funktionsnivå, sjukdomshistorik och andra relevanta faktorer. Syftet med en sådan utvärdering är ofta att fastställa om en person har några begränsningar eller funktionshinder som kan påverka deras förmåga att utföra sitt arbete, och om det behövs någon form av anpassning eller stöd för att underlätta deras arbetsprestation.

"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).

En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:

1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.

Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.

'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.

'Korsben' er en betegnelse for en type skade på benet, hvor begge benes underarmsknogler (ofte kaldt 'skinneben') er brutt i et eller flere steder. Dette skaber ofte en formation som minder om et kors, derfor navnet 'korsben'. Denne type skade kan forekomme ved alvorlige ulykker, fx bil- eller arbejdsulykker, og kan medføre varierende grad af funktionsnedsættelse i benet. Behandlingen kan inkludere operation, stabilisering med ekstern fastsætning, fysio- og ergoterapi samt smertestillende behandling.

'Skores' er en uvanlig betegnelse i medisinsk sammenheng. Jeg antar at du sannsynligvis refererer til begrebet 'skader', som kan være en relevant medicinsk term. En skade innebærer at kroppens strukturer, såsom væv, muskler, sener, nerver eller knokler, bliver beskadiget på grunn av fysisk trauma, sykdom, infeksjon eller andre faktorer.

Hvis du mente noe annet med 'skor', kan du vennligst klargjøre spørsmålet for å få en mer presis svar.

'Vadben' är ett medicinskt begrepp som refererar till smärta eller obehag i lårbensfogens område, där lårets två ben (femur och tibia) möts. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel trauma, artrit, infektion eller inflammation. Vadban kan också vara relaterat till problem med muskler, senor eller nerver i området. I vissa fall kan vadben vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersöka orsaken till smärtan och behandla den tillräckligt. Behandlingen av vadben kan innebära vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel eller i vissa fall operation.

I medicinsk kontext kan "hårdhet" referera till olika aspekter beroende på vilket sammanhang det används. Här är några exempel:

1. **Vaskulär hårdhet:** Detta handlar om förhöjda nivåer av kalcium i artärväggarna, vilket kan leda till att artärerna blir styva och mindre flexibla. Detta kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar som stroke och hjärtinfarkt.

2. **Benhårdhet:** Detta är en ovanlig benvävsnedsättning där benväven blir övermättad med kalcium, vilket gör benen mer sårbara, sköra och kan leda till smärtor och svullnader.

3. **Hudhårdhet:** Detta kan vara ett tecken på en hudsjukdom eller åldrande, där huden blir tunnare, torrare och mer känslig för skador.

4. **Tandhårdhet:** Detta är en term som används för att beskriva tandemalji, vilket är den hårda ytan på tänderna som skyddar dem mot skador. Tandemaljen kan vara hård eller mjuk beroende på personens ålder och vård av tänderna.

Den specifika betydelsen av "hårdhet" i en medicinsk kontext beror alltså på vilket sammanhang det används, så det är viktigt att ta hänsyn till sammanhanget för att förstå exakt vad som menas.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

En splitterfraktur är en typ av benfractur där ett smalt, spetsformat fragment av benet skiljs loss från den huvudsakliga frakturen. Detta inträffar oftast när en kraftig stöt orsakar en sned benfraktur, vilket får det ena endskelettet att spjälka itu och splittra av sig i ett smalt stycke. Splitterfrakturer är vanliga vid skador orsakade av höga hastigheter eller vid våldsam mekanisk påverkan, som i fallet med bil- och skidolyckor eller vid våldsskador.

'Löpning' är ett vanligt begrepp inom läkemedicinen, specifikt inom området kardiologi. Det refererar till en patologisk tillstånd där hjärtat inte pumpar blod effektivt runt kroppen. Orsaken kan vara att hjärtkammaren (ventrikeln) inte fylls tillräckligt med blod innan den kontraherar, att kontraktionen är för svag eller en kombination av båda.

Löpning kan delas in i två typer: systolisk och diastolisk. Systolisk löpning inträffar när hjärtats kontraktion (systole) inte genererar tillräcklig tryckstegring för att pumpa blod ut från hjärtat, vilket kan leda till ett sämre blodflöde till kroppen. Diastolisk löpning inträffar när hjärtats relaxationsfas (diastole) är för kort eller påverkad, vilket resulterar i att hjärtkammaren inte fylls tillräckligt med blod innan nästa kontraktion.

Löpning kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffmissbildningar, kardiomyopati eller koronarvaskulär sjukdom. Symptomen på löpning kan innefatta andfåddhet, trötthet, yrsel, svimning och i allvarliga fall även medvetslöshet. Diagnosen ställs vanligtvis genom att använda sig av olika former av medicinska undersökningsmetoder, såsom EKG, echokardiografi eller hjärt-LVV. Behandlingen kan bestå av livsförlängande åtgärder som mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på underliggande orsak och svårighetsgrad.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

Externa fixatorer är en typ av medicinsk utrustning som används för att stabilisera och fästa ben och ledfrakturer i position under behandling och läkningsprocessen. Den består vanligen av ett antal stålrör, skruvar och muttrar som är monterade på den yttre sidan av kroppen.

Externa fixatorer används ofta när det finns komplikationer eller behov av att korrigera benpositionen under läkningsprocessen. De kan också användas när patienten inte är en kandidat för traditionell sluten skruddistributionsbehandling, till exempel vid öppen fraktur eller infektion.

Den yttre fixatorn består av två delar: bärramen och stångarna. Bärramen är fäst vid benet med hjälp av skruvar som träs igenom huden och skallen, för att sedan skruvas fast i ståndena. Stängerna är monterade på bärramen och kan justeras för att korrigera benpositionen.

Externa fixatorer ger läkaren möjlighet att kontrollera benpositionen under hela behandlingen, vilket kan underlätta läkningsprocessen och minska risken för komplikationer som till exempel malunion eller nonunion.

Metatarsalben er en betegnelse for en type af benfracturer (knoglevæksskader) der forekommer i fodens midterste del, hvor metatarsalknoglerne befinder sig. Metatarsalknoglerne er de lange, smalle ben, der udgør den midterste del af foden og forbinder fodskallen med tæerne.

En metatarsalbenfractur opstår som regel som følge af en direkte traume eller et stort tryk på foden, fx ved en fald eller en sportsrelateret skade. Symptomerne på en metatarsalbenfractur kan inkludere smerte, svelling og blå mærker i det berørte område, begrænset bevægelighed i foden, og i visse tilfælde kan der også være synlige deformiteter.

Behandlingen af en metatarsalbenfractur afhænger af flere forhold, herunder placeringen og alvorligheden af fracturen, samt patientens alder og aktivitetsniveau. Mindre alvorlige fracturer kan ofte behandles med immobilisering, hvori foden holdes i en fast position med båndages eller gips, så knoglerne kan gene sig korrekt. Alvorligere fracturer, herunder dem der involverer flere knogler eller forskydning af knoglefragmenterne, kan kræve operation for at stabilisere skaden og sikre en korrekt heling.

I alle tilfælde er det vigtigt at søge medicinsk behandling umiddelbart efter en mistænkt metatarsalbenfractur, da tidlig behandling kan hjælpe med at forhindre komplikationer og sikre en bedre helingsproces.

"Numerisk analys, datorstödd" kan definieras som användandet av datorkraft och numeriska metoder för att lösa matematiska problem som involverar kontinuerliga variabler och funktioner. Detta inkluderar approximation och iteration av lösningar till differentialekvationer, integraler och serier, samt linjär algebra och optimering.

Syftet med datorstödd numerisk analys är att kunna beräkna numeriska approximationsvärden till problem som annars kan vara för svåra eller omöjliga att lösa analytiskt. Genom att använda sig av effektiva algoritmer och datorkraft kan man få hög numerical precision och noggrannhet i sina beräkningar.

Exempel på tillämpningar av datorstödd numerisk analys inkluderar simuleringar inom fysik, ingenjörsvetenskap och ekonomi, samt dataanalys och maskininlärning inom datavetenskap.

'Tandförflyttning' (engelska: 'tooth movement') är inom tandvården och ortodonti processen där en eller flera tänder flyttas från sin ursprungliga position i käken till en ny position. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en ortodontisk apparat, såsom en fast eller lös spake, som utövar en kontinuerlig kraft på tanden för att gradvis förflytta den över tiden. Tandförflyttning kan också ske naturligt under puberteten när käken växer och tänderna justeras i position.

Den mest vanliga orsaken till tandförflyttning är att korrigera en onormal bithållning eller för att förbättra ett persons estetiska utseende. Andra anledningar kan vara att skapa plats för en extra tand, att stänga gap mellan tänderna eller att justera tänders position efter en tandläkareingrepp som till exempel en rotkanalbehandling eller en tandextraktion.

Tandförflyttning kan vara ett långvarigt och komplext förfarande beroende på hur mycket tanden måste flyttas och vilken typ av ortodontisk apparat som används. Det är viktigt att följa din tandläkares eller ortodontists instruktioner noggrant för att säkerställa en framgångsrik behandling och undvika komplikationer såsom skada på tänderna, käken eller kringliggande vävnader.

Den deltoideus musculus, ofta enbart kallad deltoiden, är en muskel som täcker den övre delen av skulderbladet och hjälper till att lyfta och rotera armen. Den deltoideus musculus kan delas in i tre delar:

1. Anteroinferior del (deltoideus anterior): Den främre, nedre delen av muskeln som börjar vid överarmsbenet (humerus) och fäster vid överarmens skålformiga ledpanna (glenoidkaviteten).
2. Posterior del (deltoideus posterior): Den bakre, övre delen av muskeln som också börjar vid överarmsbenet och fäster vid akromionprocessen på skulderbladet.
3. Lateral del (deltoideus lateralis): Den yttre, sidliga delen av muskeln som börjar vid överarmsbenets ridgeformade utskott (tuberculum majus) och fäster vid akromionprocessen på skulderbladet.

Deltoideus musculus är en kraftfull muskel som är viktig för att utföra olika typer av rörelser i armen, till exempel lyfta och rotera armen.

'Konstgjorda extremiteter', även kända som proteser, är en medicinsk definition för en artificiell ersättning av en extremitet, till exempel en arm eller ett ben, som har förlorats eller tvingats amputeras. Dessa konstgjorda extremiteter kan vara antingen statiska eller aktiva och är ofta designade för att efterlikna den naturliga extremitetens funktion så nära som möjligt. De kan tillverkas av en mängd olika material, inklusive metall, plast och kompositmaterial, och kan vara anpassade specifikt för den enskilde användaren. Konstgjorda extremiteter kan hjälpa personer med amputationer att återfå rörelseförmåga, balans och självständighet i sitt vardagsliv.

En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.

Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:

* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.

Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Elastin är ett protein som förekommer i bindväv och hör till extracellulära matrisen. Det ger vävnader elasticitet, så att de kan sträckas ut och sedan återgå till sin ursprungliga form. Elastin är mycket slitstarkt och kan utsättas för upprepade mekaniska påfrestningar under en lång tid utan att märkbart förlora sin elasticitet.

I kroppen finns det stora mängder av elastin i bl a lungorna, artärernas väggar och huden. I lungorna möjliggör elastinen att alveolerna kan expandera under inandning och sedan snabbt återgå till sin ursprungliga form under utandning. I artärväggarna bidrar elastinen till att blodkärlen kan expandera och kontrahera under hjärtats slag, vilket hjälper till att reglera blodflödet genom kroppen. I huden ger elastin hudens flexibilitet och förmåga att återgå till sin ursprungliga form efter att den har sträckts ut.

Elastin är ett mycket stabilt protein som kan vara i kroppen i flera decennier, men med åldern kan mängden elastin minska och huden blir mindre elastisk, vilket kan leda till bildning av rynkor och andra tecken på åldrande.

Akustisk mikroskopi är en typ av mikroskopi som använder sig av ultraljud för att generera skarpa, högupplösta bilder av ett objekt på cell- eller subcellulär nivå. Denna metod gör det möjligt att undersöka struktur och funktion hos levande celler utan att skada dem, eftersom ultraljuden är icke-invasiva och penetrerar lätt genom biologiska vävnader.

I akustisk mikroskopi använder man sig av piezoelektriska kristaller för att generera högfrekventa ultraljudsvågor, vanligtvis med en frekvens på 100 MHz till 1 GHz. Dessa vågor fokuseras genom ett objektiv och reflekteras tillbaka av objektet, vilket gör att de kan detekteras och tolkas av en mottagare. Genom att analysera skillnaden i fas och amplitud hos de reflekterade ultraljudsvågorna kan man skapa en högupplöst bild av objektet.

Det finns två huvudsakliga typer av akustisk mikroskopi: kontakt- och flytande cell-akustisk mikroskopi. Kontakt-akustisk mikroskopi använder en fast, piezoelektrisk transducer för att generera ultraljudsvågor och fokusera dem genom ett objektiv direkt på det undersökta objektet. Flytande cell-akustisk mikroskopi placerar objektet i en ultrafink vätska, vilket gör att ultraljudsvågorna kan penetrera lättare och ge bättre upplösning.

Akustisk mikroskopi har flera tillämpningar inom biologin och medicinen, bland annat för att studera cellytor, membranstrukturer, intracellulära processer och cell-cellinteraktioner. Den kan också användas för att undersöka materialegenskaper och struktur hos syntetiska material.

Innebörden av begreppet "icke-linjär dynamik" inom medicinen är den vetenskapliga granskningsprocessen och analysmetoden för att undersöka och förutsäga hur komplexa system, till exempel biologiska system som kroppen eller olika sjukdomar, kan uppföra sig över tiden.

Icke-linjär dynamik studerar ofta hur små förändringar i ett system kan leda till stora och oförutsägbara effekter, vilket kallas för den icke-linjära kausaliteten. Detta skiljer sig från linjär dynamik, där man antar att små förändringar leder till proportionellt mindre effekter.

Icke-linjär dynamik kan användas inom medicinen för att analysera och förstå sjukdomars utveckling, diagnostisera sjukdomar och utvärdera behandlingsalternativ. Exempel på områden där icke-linjär dynamik kan vara till nytta är neurologi, kardiologi, onkologi och immunologi.

Tonometri är ett medicinskt instrument eller metod som används för att mäta trycket inne i ögat, även kallat intraokulärt tryck (IOP). Detta är viktigt vid screening, diagnos och follow-up av glaukom, en ögonförhöjning som orsakas av högt IOP.

Det vanligaste sättet att mäta IOP med tonometri är med kontaktmetoden, där en pappliknande spets (ofta gjord av plast eller glas) trycks lätt mot ögats yta efter att ögat har bedövats med droppar. Denna metod kallas ofta för applanationstonometri och mäter direkt det tryck som behövs för att flata en del av ögonytan.

Det finns också icke-kontaktmetoder, till exempel så kallad reboundtonometri där en liten metallklump fälls ut och sedan studsar tillbaka när den träffar ögats yta. Genom att mäta tiden och avståndet för studsen kan man beräkna IOP.

I allmänhet krävs speciell medicinsk utbildning för att korrekt utföra tonometri och tolka resultaten.

"Benign prostatic hyperplasia (BPH)" er den mest almindelige medicinske betegnelse for bennybildning. Det handler om en uoverflødig vækst og forstørrelse af prostataen, som normalt ses hos ældre mænd. Prostatakirtlerne vokser ind under tryk på urinrøret, hvilket kan medføre smertefulde, besværlige urinblæreproblemer.

BPH er ikke cancer og er typisk ikke livstruende, men den kan have en betydelig negativ indvirkning på kvaliteten af livet for de ramte mænd. Symptomerne inkluder hyppigt behov for at urinere, besvær ved at begynde at urinere, en strømmende urinstrømme og en følelse af ufuldstændig blæreudrømnings.

BPH kan behandles på mange måder, herunder medicinsk behandling, mindre invasive procedurer eller kirurgi alt efter patientens alder, sundhedstilstand og sværhedsgrad af symptomerne.

Polarisationsmikroskopi är en mikroskopiteknik som använder sig av polariserat ljus för att undersöka material med dubbelbrytning, såsom kristaller och speciella sorters cellstrukturer. Genom att analysera hur ljuset polariseras och dephaseras när det passerar genom ett preparat kan man dra slutsatser om materialets orientering, brytningsindex och struktur. Polarisationsmikroskopi används ofta inom materialvetenskap, geologi och biomedicinsk forskning för att studera exempelvis ben- och broskvävnad, muskelceller och olika slags cellkärnor.

En frakturfixering är ett samlingsbegrepp för olika metoder och tekniker som används för att stabilisera och hålla ihop benfragmenten efter en fraktur. Detta görs vanligen med metallimplantat såsom skruvar, plattor eller stänger, men kan även innefatta externt fixering med kirurgisk bandage eller splint. Syftet är att stabilisera benet under läkningens fas och återställa rörelseförmågan så snart som möjligt.

Ryggradssjukdomar, även kända som muskuloskeletala sjukdomar, är en grupp av medicinska tillstånd som påverkar ryggraden och relaterade strukturer, inklusive ben, muskler, ligament, nerver och grå substans. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan variera i allvarlighet från milda till livshotande. Några exempel på ryggradssjukdomar inkluderar:

1. Osteoartrit: En degenerativ ledsjukdom som orsakas av slitage och åldrande, ofta drabbar stora leder som knä och höft, men kan också påverka ryggraden.
2. Skleros: En kronisk autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i hjärnan och ryggmärgen.
3. Interkostal neuralgi: Irriterande eller skadade nerver mellan revbenen kan orsaka smärta, särskilt vid djup andning eller hosta.
4. Ryggradsförstoring: En ökning i ryggradens höjd som orsakas av osteofyter (knölar) på vertebrala kropparna.
5. Skolios: En abnormal böjning eller krökning av ryggraden, ofta under uppväxten och kan vara associerad med muskuloskeletala tillstånd som cerebral pares eller muskeldystrofi.
6. Osteoporos: En benvävnads sjukdom karaktäriserad av låg benmassa och försämrad mikroarkitektur, vilket ökar risken för frakturer.
7. Ryggradsförlamning: Total eller partiell förlust av rörelseförmåga i kroppen på grund av skada till ryggmärgen.
8. Spinal stenos: En smalnad av ryggradens kanaler som orsakar tryck på nerverna och kan leda till smärta, svaghet eller känselbortfall i armar och ben.
9. Reklamsjuka: Små fragment av diskmaterial som pressas ut från en skadad intervertebral disk och orsakar irritation eller kompression av nerverna.
10. Cervikogen kronisk smärta: Kronisk smärta i nacken och halsen som orsakas av degenerativa förändringar i ryggraden.

'Skuldra' refererer til den muskuløse og skeletale struktur som findes i øvre del af rygsøjlen hos mennesker. Det er en del af det såkaldte axiale skelet og består af to deler: den cervicale region med de syv øverste hvirvelbuer, samt den thorakale region med de tolv nederste brysthvirvelbuer. Skuldren er forbundet med skuldergordelen via articulationes acromioclavicularis og articulationes sternoclavicularis.

Skulderen har flere vigtige funktioner, herunder at beskytte nervesystemet og blodkarrene i hjernestammen og hjernen, samt at give struktur og støtte til hoved og nakke. Den tillader også bevægelse af arme og hoved gennem forskellige led og muskler, der er forbundet med skulderen.

In medical terms, an "arm" is the upper limb of the human body that extends from the shoulder to the hand. It is composed of three major parts: the upper arm (between the shoulder and elbow), the forearm (between the elbow and wrist), and the hand. The arm contains three bones: the humerus in the upper arm, the radius and ulna in the forearm. There are also muscles, blood vessels, nerves, and connective tissues that enable movements like flexing, extending, rotating, and grasping.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Medical definition of "Biological Evolution" is:

The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Strålbehandling, eller radiation therapy, är en typ av behandling som använder joniserande strålning för att döda cancerceller och hämma deras förmåga att dela sig och växa. Strålben innebär användning av högenergiska strålar, vanligtvis röntgenstrålar eller elektronstrålar, för att förstöra cancercellernas DNA och på så sätt hindra dem från att föröka sig.

Strålbehandling kan användas som enbart behandling eller tillsammans med andra typer av cancerbehandlingar, till exempel kirurgi, kemoterapi eller immunterapi. Den kan ges både externt (från utsidan av kroppen) och internanter (från insidan av kroppen). Extern strålbehandling är den vanligaste formen och innebär att en strålkälla riktas mot tumören. Intern strålbehandling, även kallat brachyterapi, innebär att en radioaktiv källa placeras direkt i eller nära tumören.

Strålbehandling kan vara effektivt för att minska tumörstorleken, lindra symtom och förlänga livet hos cancerpatienter. Dock kan strålbehandling också orsaka biverkningar som är relaterade till behandlingsområdet, såsom hudirritation, trötthet, illamående och diarré. Långsiktiga biverkningar kan också uppstå, beroende på vilken del av kroppen som behandlas och hur hög stråldosen är. Dessa biverkningar kan inkludera förändringar i huden, ökad risk för andra cancerformer och skador på organ.

I'm sorry for any inconvenience, but I need a bit more context to provide an accurate and helpful response. The term "Benhinna" is not a commonly used medical term in English-language medicine. It's possible that it might be a term used in a specific medical tradition or language other than English.

If you could provide more information about where you encountered this term, or what context it was used in, I may be able to give you a more precise and helpful answer. Thank you for your understanding!

Teoretiska modeller inom medicinen är abstrakta representationer av biologiska system, fenomen eller processer. De är konstruerade för att förenkla och förutsäga beteendet hos komplexa system, såsom cellulärt fungerande, organsystemsfunktion och sjukdomsutveckling.

Teoretiska modeller kan vara matematiskt baserade, använda dator simuleringar eller vara konceptuella. De hjälper forskare att undersöka hur system fungerar under olika förhållanden och hjälper till att generera hypoteser som kan testas genom experiment. Dessa modeller är viktiga verktyg inom translational medicin, klinisk forskning och epidemiologi.

Lårbenshuvud, på latin "caput femoris", är den del av lårbenet (femur) där det articulerar med höftleden. Det är en kulaformad ledyta som sitter uppåt och bakåt på lårbenet och passar in i höftledens skålformade ledpanna, acetabulum. Lårbenshuvudet är omgivet av brosk, så kallat ledbrosk ("cartilago articularis"), som dämpat slid mellan lårbenshuvudet och höftbenet (os ilium).

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Idrottsutrustning' kan definieras som de olika typer av utrustning och utförandeartiklar som används under idrott, fysisk aktivitet och träning. Detta inkluderar allt från bollar, klubbor, skidor och hjälmar till viktsaker, gymnastikmattor och tävlingskläder. Idrottsutrustning kan vara nödvändig för att kunna utöva en idrott eller aktivitet på ett säkert och effektivt sätt, samt kan också förbättra prestandan och minska risken för skador.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

'Olecranon process' er en del av underarmen hos mennesker og visse dyr, der det forener med albuebenet ('humerus'). Det er en del av humerusbonen som utgjør den spisserte ende av armen og gir støtte til den ledet muskelen ('triceps brachii'). Olecranonprocessen er også hvor albuebenet lår opp mot skulderbladet ('scapula') for å forme albuen ('shoulder joint'). I medisinsk sammenheng kan man også referere til olecranonprocessen som 'olecranon spurven' eller blot 'olecranon'.

'Sus scrofa' er en latinuttrykkelse som betegner den wildsvin-art, også kendt som vildsvin eller eurasisk vildsvin. Det er en art af selvstændige svin, der lever i store dele av Eurasia og Nordafrika. De er kendt for deres størrelse, stærke bygning og intelligens.

Vildsvinet er et allesøgende dyr som spiser alt fra planter til mindre dyr, inklusive mus, rotter og reptiler. De lever typisk i skove, fugtige enge og andre områder med tæt vegetation.

I noen regioner er vildsvinet blevet en invasiv art som konkurrerer med lokal fauna og forårsager skader på landbrugsarealer. I andre områder, såsom Storbritannien, er de blevet en del af den naturlige fauna etter at vært udsatt i flere hundre år siden.

'Brosk' er en type væv som findes i dyreorganismers krops, herunder mennesker. Det består af et stort antal tynde og fjedrende fibre, der er ophobet i en geléagtig substans. Brosk er ikke så hårdt som knogler, men er mere stiv end muskler og slimhinder.

Broskvævet findes oftest i bevægelige dele af kroppen, hvor det fungerer som en slags amortisering mellem knoglerne og dermed mindsker slid og skader under bevægelse. Et eksempel på et sted, hvor brosk findes, er i knæet, hvor der er et lag brosk bag knæskånen (patella) kaldet det bagre knæbrosk (posterior cruciate ligament).

Brosk har også en vigtig rolle i at absorbere stød og fordele trykket jævnt over et areal. Dette gør det muligt for leddene at bevæge sig glidende og smidigt, uden at blive beskadiget af gentagne slitage.

I takt med alderen kan brosket blive mindre elastisk og forløsere sig, hvilket kan føre til ledbesvær og smerter. Desuden kan skader på brosket være smertefulde og svære at helbrede, da det har en begrænset evne til at regenerere sig selv.

Fotboll (soccer in English) är en populär sport som spelas mellan två lag med vardera elva spelare, inklusive en målvakt. Spelet går ut på att skjuta i motståndarlagets mål med hjälp av foten eller huvudet, medan man försöker hindra motståndarna från att göra detsamma. Spelarna får inte använda händerna eller armarna, förutom målvakten som kan använda händerna inom sitt straffområde. Målet är att göra flest möjliga mål under en match som normalt varar i 90 minuter, indelat i två halvlekar à 45 minuter. Vinnande lag är det som har gjort flest mål efter full tid, eventuellt inklusive förlängning och straffläggning om det står oavgjort.

Atomkraftmikroskopi, även känt som atomärkraftmikroskopi (AFM) eller skanningstunnelmikroskopi (STM), är en teknik inom ytfysiken som möjliggör direkt visuellt avbildande och mätning av ytor på atomnivå. Den grundläggande principen bakom AFM är att en fin spets, ofta gjord av diamant eller silicium, placeras mycket nära ett provytor och rörs fram och tillbaka över ytan. Spetsen interagerar med atomer på ytan genom krafter som attraktionskrafter, repulsiva krafter och van der Waals-krafter. Genom att mäta denna interaktion kan AFM avbilda ytor med en upplösning på några hundratusendelar av en nanometer, vilket är tillräckligt för att kunna se enskilda atomer.

AFM kan användas för att undersöka olika typer av prov, inklusive ledande och icke-ledande material, biologiska preparat och ytor med komplexa topografier. Den kan även mäta mekaniska egenskaper som styvhet, adhesion och viskositet på atomnivå. AFM är därför ett mycket använt verktyg inom forskning och utveckling inom områden som nanoteknik, materialvetenskap, ytfysik, kemi och biologi.

"Diskektomi" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela en intervertebral disk tas bort. Denna typ av operation utförs vanligtvis för att lindra smärta eller andra symtom orsakade av ett tryck på nervrötter i ryggmärgen, som kan uppstå till följd av en skadad disk.

I en diskotomi kan både kärnan (nucleus pulposus) och yttre lagret (annulus fibrosus) av disken tas bort. Detta görs ofta när konservativa behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga för att lindra smärtan eller förbättra funktionen hos patienten.

Det är viktigt att notera att det finns också en annan typ av operation som kallas microdiskektomi, där man använder ett mikroskop för att underlätta operationen och minska skadan på omgivande vävnader. Microdiskektomi är ofta mindre invasiv än en traditionell diskektomi.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

"Animal flight" i medicinsk kontext refererar till kroppens inneboende mekanismer för att hantera stress och överlevnad. Detta inkluderar fysiologiska, beteendemässiga och psykologiska svar på stressorer eller hot. Fysiologisk "flight" involverar kroppens snabba aktivering av det sympatiska nervsystemet för att förbereda sig för en flykt-eller-kampsituation, vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning och muskelaktivitet.

Beteendemässig "flight" kan involvera att undvika eller fly från en stressfylld situation eller hot. Psykologisk "flight" kan innebära att man försöker undvika att tänka på, prata om eller hantera en stressfylld situation eller minnen av ett trauma.

Det är värt att notera att detta begrepp inte ska förväxlas med "djurflykt", som refererar till flygförmåga hos djur.

I medicinsk kontext kan "vridning" (engelska: torsion) avse en patologisk tillstånd där ett organ eller struktur vrides runt sin egen axel, vilket kan leda till skada eller avbruten blodförsörjning. Ett exempel är mag-torsion, där magen vridits runt sig själv och orsakar en avbruten blodflöde till organet. Detta är ett medicinskt akut tillstånd som kräver omedelbar kirurgisk behandling.

"Armbågsled" er en oversættelse af "wrist joint" på dansk. Det er den led, der forbinder hånden med underarmen. Armbågsleddet består af otte knogler: to slagsben (radius og ulna) i underarmen og syv små knogler (handrodens carpalia) i hånden. Disse knogler er forbundet med både ledbånd, muskler og senevner, der gør det muligt at bevæge armen og hånden på en varieret måde.

En humeral fractur är en benbrottsfractur (en fraktur eller ett sprick i benet) som drabbar överarmsbenet, också känt som humerus. Humerus är det långa benet i överarmen som sitter mellan axeln och armbågen.

Humerala fracturer kan vara slutna (där skalet inte är trasigt) eller öppna (där skalet har brutits sönder och benbitarna sticker ut genom huden). De kan också klassificeras som proximala, diaphysära eller distala humeralfracturer beroende på var på överarmsbenet fracturen har inträffat. Proximala fracturer sker nära axeln, diaphysära fracturer sker i mitten av överarmsbenet och distala fracturer sker nära armbågen.

Förutom smärta och svullnad kan symtomen på en humeral fractur också inkludera:

* Skräp eller deformitet i området runt överarmsbenet
* Svårigheter att röra armen eller vridas på handleden
* Kraftigt blodflöde från skadan, särskilt om det är en öppen fractur
* Svaghet eller känselbortfall i armen

Behandlingen för humerala fracturer kan innebära att placera benbitarna tillbaka på rätt plats och hålla dem fast med ett slags stöd, såsom en gips- eller fiberglasplinträ. I vissa fall kan kirurgi behövas för att fästa benbitarna tillsammans igen med skruvar, pinnar eller plattor. Fysioterapi kan också vara ett viktigt del av behandlingen för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan och styrkan i armen efter en humeral fractur.

Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.

Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:

* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna

Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Ergonomi definieras inom medicin ofta som läran om människans interaktion med sitt arbetsmiljö och tekniska enheter, med fokus på att optimalisera komfort, prestanda och hälsan genom att anpassa arbetsuppgifterna, utrustningen och miljön till människans fysiska och kognitiva förmågor och begränsningar. Ergonomi handlar också om att förebygga arbetsskador och sjukdomar genom att reducera belastningar på kroppen, exempelvis genom att anpassa sittpositioner, lyftteknik och arbetstider.

Kranialsuturerna är de skarpa kanter eller ledpunkterna mellan benen i ett nyfött persons kranium. De tillåter de olika delarna av skallbenen att expandera och öka i storlek under den tidiga barndomen, när hjärnan växer snabbt. Det finns sex kranialsuturer hos människor:

1. Sagittal sutur: Den löper från bakre delen av skallen (occipitalbenet) till främre delen (frontalbenet) och delar upp skallen i två halvor.
2. Koronalsutur: Denna sutur går från en tinningben (temporalt ben) till den andra och skiljer de två parietala benen åt.
3. Lambdasutur: Detta är den vinkelformade suturen som bildar ett "V" eller "Y" bakom huvudet där de två parietala benen möts occipitalbenet.
4. Metopiska sutur: Denna sutur finns hos nyfödda barn och skiljer de två delarna av det främre skallbenet (frontalbenet) åt. Den stängs vanligtvis före två års ålder.
5. Squamosasutur: Denna sutur finns mellan tinningbenen (temporalt ben) och det bakre skallbenet (occipitalbenet).
6. Frontosphenoidalsutur: Denna sutur finns mellan det främre skallbenet (frontalbenet) och det övre tinningbenet (storhjärnshålan).

Kranialsuturerna är viktiga för att tillåta ett jämn och kontrollerat tillväxtmönster hos barnets kranium. De bör stanna öppna så länge som det behövs för att underlätta den fortsatta utvecklingen av hjärnan, men de kommer gradvis att växa samman och stelna med åldern.

'Månbenet' (latin: Malleus) är ett ben i mittöronet (os temporale) som hör till hörselapparaten. Det sitter fast i trumhinnans framkant och är det minsta av de tre mellanöronbenen (ossicula auditus). Månbenet har formen av en liten klubba med ett stort, rundat huvud och en smalare skaft som fortsätter ner i tinningbenet (incus).

Månbenets främsta funktion är att underlätta överföringen av ljudvibrationer från trumhinnan till tinningbenet. När trumhinnan vibrerar påverkas månenbenet, som i sin tur vidarebefordrar rörelsen till tinningbenet och därefter innerörat där ljudenergin omvandlas till nervsignaler som tolkas av hjärnan.

In medical terms, friction refers to the force that resists the sliding or rubbing of two surfaces against each other. It is a contact force that occurs when two objects or surfaces come into direct contact and move relative to each other. Friction can be beneficial in some cases, such as providing traction for walking or gripping objects, but it can also be harmful, leading to wear and tear on tissues and causing pain or injury.

In the context of medicine, friction may also refer to the resistance that occurs when one body structure moves over another, such as when a joint moves. This type of friction can lead to inflammation, pain, and decreased range of motion in the affected area. For example, osteoarthritis is a condition characterized by the breakdown of cartilage in joints, leading to increased friction between bones and resulting in pain and stiffness.

Friction can also be used in medical procedures, such as during the application of dressings or bandages to wounds. In these cases, friction can help to keep the dressing in place and promote healing by increasing blood flow to the area. However, too much friction can cause skin breakdown and lead to further injury.

'Supination' er en begrep i lægevidenskaben, der refererer til den bevægelse, hvor forearmen (underarmen) roteres således, at palmens yderside vender opad. Dette sker typisk, når man gør en udåndingsbevægelse eller står på tærren og forbereder sig til at gå. Supinationen er modsat pronationen, hvor forearmen roteres således, at palmens inderside vender opad.

SårläkningBiomechanical PhenomenaKroppsrörelseBenombyggnadBentäthetBenresorptionTerapeutisk ekvivalens. Specialiteter och yrken ...