"Bisköldkörtel tumörer" refererer til voksende, abnormale celler i skjoldbruskkirtelen. Skjoldbruskkirtelen er en endokrin gland, plassert i halsen, som produserer hormoner som kontrollerer metabolismen og vekst.

Bisköldkörtel tumører kan være godartet (benigne) eller ondartet (malignt). Godartede tumører vokser langsomt og størrelsen øker over tid, men de er vanligvis ikke livstruende. Ondartede tumører kan vokse raskt, spre seg til andre kroppdeler og kan være livstruende.

Det er viktig å oppsøke medisinsk veiledning hvis du oppdager noen av følgende symptomer: en utvidet biskjoldkörtel, hoste, strubevansproblemer, vanskelighet i slikking, vanskelighet i å synke, trang til å spise og vektforlust. En medisinsk undersøkelse kan avklare om det er noen abnormaliteter i skjoldbruskkirtelen og om det er behov for ytterligere behandling.

Bisköldkörtelhormoner, även kända som gonadotropiner, är hormoner som produceras och secretas av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hjärnan. Det finns två typer av bisköldkörtelhormoner: folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner är involverade i regleringen av reproduktiva funktioner, såsom ägglossning hos kvinnor och spermatozoiedenbildning hos män.

Folikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i äggstockarna hos kvinnor (foliklerna) och spermatozoidernas produktion i testiklarna hos män.

Luteiniserande hormon (LH) är involverat i den slutliga utvecklingen av en äggcell till en mogen äggcell som är redo för befruktning hos kvinnor, ett stadium som kallas ägglossning. Hos män stimulerar LH produktionen av androgener, såsom testosteron, i testiklarna.

Bisköldkörtelhormonerna kontrolleras av hypothalamus, en del av hjärnan som producerar och releasear hormonet gonadotropin-releasing hormone (GnRH). GnRH styr sekretionen av FSH och LH från hypofysens framlob.

'Bisköldkörtlar' er en uofficiell betegnelse for de to små, halvrunde lymfekirtler som ligger ovenfor skjoldbruskkirtlen i halsen. Den offisielle medisinske betegnelsen for disse kirtler er 'thyreoideaer'. Bisköldkörtelarnas funktion er å produsere hormoner som regulerer stoffskiftet og vækst hos mennesker. De to vanligste typer av bisköldkörtelssvulster er ikke-kreftforme (benigne) og kreftforme (maligne).

"Bisköldkörtelsjukdomar" (latin: "Maladies de la glande thyroïde") är en benämning på olika sjukdomar som drabbar sköldkörteln, en endokrin körtel belägen i halsen. Sköldkörteln producerar hormoner som reglerar ämnesomsättningen och hjärt- och kärlsystemet.

Exempel på bisköldkörtelsjukdomar inkluderar:

1. **Struma/Körtelbristning (latin: "Struma/Goitre")**: En ökad storlek på sköldkörteln som kan vara orsakad av brist på jod i kosten eller autoimmuna sjukdomar.
2. **Hyperthyreos (latin: "Hyperthyreosis")**: En överaktiv sköldkörtel som producerar för mycket thyroxin och triiodtyronin, vilket kan leda till symptom som nervositet, viktminskning, snabb puls och svettighet.
3. **Hypotyreos (latin: "Hypothyreosis")**: En underaktiv sköldkörtel som producerar för lite thyroxin och triiodtyronin, vilket kan leda till symptom som trötthet, viktminskning, känslighet för kyla och minnesförlust.
4. **Jodbrist (latin: "Deficit iodii")**: Brist på jod i kosten kan leda till en ökad storlek på sköldkörteln och underproduktion av thyroxin och triiodtyronin.
5. **Autoimmuna sjukdomar (latin: "Maladies auto-immunes")**: Exempelvis Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom, där kroppens immunförsvar attackerar sköldkörteln och orsakar en över- eller underproduktion av thyroxin och triiodtyronin.
6. **Sköldkörtelcancer (latin: "Carcinoma tiroideum")**: Ovanlig sjukdom där cancerceller växer i sköldkörteln. Symptomen kan variera, men inkluderar ofta en ökad storlek på sköldkörteln och svullnad i halsen.

Bisköldkörtelhormon-relaterat protein (BRPP) är ett protein som kodas för av genen NR0B1. Detta protein är involverat i regleringen av steroidogenes, det vill säga den process där steroidhormoner syntetiseras inom kroppen. BRPP har också visat sig ha en viktig roll i spermatogenesen, det vill säga bildandet av spermier. Detta protein är specifikt uttryckt i testiklar och äggstockar.

Parathyroid Hormone Type 1 Receptor (PTH1R) är en G-proteinkopplad receptor som binder till parathyroideahormon (PTH) och aktiverar signaltransduktionsvägar som reglerar kalciumhomöostas. Denna receptor finns främst i benet, tarmen och njurarna. I benet stimulerar PTH1R osteoklastaktiviteten och brytning av hydroxylapatitkristaller, vilket leder till frisättning av kalcium till blodomloppet. I tarmen ökar receptorn absorptionen av kalcium från tarmen. I njurarna stimulerar PTH1R återupptaget och nedbrytningen av fosfat, samtidigt som det minskar återupptaget av kalcium, vilket leder till ökad utsöndring av kalcium i urinen. Dessa processer hjälper till att reglera kroppens kalciumnivåer och hålla dem inom ett normalt intervall.

Parathormonreceptorer (PTH1R) är receptorproteiner i cellmembranet som binder till parathyroid hormon (PTH) och PTH-relaterat peptidhormon (PTHrP). Dessa receptorer är G-proteinkopplade receptorer och aktiveras av dess ligander, vilket leder till en signaltransduktion som reglerar kalciumhomöostas. PTH1R finns främst i ben och njurar, men kan även påträffas i andra vävnader som hjärta, lungor och hjärna. Aktivering av PTH1R leder till ökad osteoklastaktivitet och upplösning av benvävnad, samt ökad reabsorption av kalcium i njurarna, vilket leder till höjda nivåer av kalcium i blodet.

Hyperparathyreoidism är ett tillstånd där kroppens bisköldar (glandulae parathyroideae) producerar för mycket parathyroidhoromon (PTH). Detta hormon hjälper att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet. Om det produceras för mycket kan det leda till höga nivåer av calcium i blodet, ett tillstånd som kallas hyperkalcemi.

Det finns tre typer av hyperparathyreoidism: primär, sekundär och tertiär. Primär hyperparathyreoidism orsakas vanligtvis av en bensköld som överproducerar PTH. Sekundär hyperparathyreoidism orsakas av ett lågt kalciumnivå i blodet, vilket får bisköldarna att öka produktionen av PTH för att kompensera. Tertiär hyperparathyreoidism är en fortsatt överproduktion av PTH trots normala eller höga nivåer av kalcium i blodet, och detta ses oftast hos patienter med långvarig sekundär hyperparathyreoidism.

Symptomen på hyperparathyreoidism kan variera beroende på allvarligheten och kan inkludera trötthet, depression, ben- och muskelvärk, nedsatt rörlighet eller smärta i lederna, förvirring, minnesförlust, aptitförlust, illamående, ökad törst och urinering, njursten och njursvikt. Behandlingen beror på typen av hyperparathyreoidism och kan innebära observation, medicinering, kirurgi eller radioterapi.

Parathyroidektomi är en kirurgisk procedure där man delvis eller helt tar bort bihålarnas parathyroidea körtlar. Dessa körtlar producerar ett hormon som kallas parathormon, vilket hjälper till att reglera nivåerna av calcium och fosfat i blodet.

Denna operation utförs vanligtvis när en individ har en överfunktion i en eller flera av dessa körtlar, ett tillstånd som kallas hyperparatyreoidism. Detta kan orsaka höga nivåer av parathormon och calcium i blodet, vilket kan leda till symtom såsom trötthet, depression, ben- och muskelsmärtor, njursten och i vissa fall allvarliga komplikationer som njursvikt och försämrad kognitiv förmåga.

Det finns två typer av parathyroidektomi: delvis (subtotell) och total. Vid en delvis parathyroidektomi tar man bort en eller flera, men inte alla, körtlarna. Vid en total parathyroidektomi tar man bort alla fyra körtlarna. Efter en total parathyroidektomi kan patienten behöva livslång substitution med kalcium och vitamin D.

Hyperkalcemi definieras som ett medicinskt tillstånd där individen har för höga nivåer kalcium i blodet (serumkalcium). Normalvärdet för serumkalcium ligger vanligtvis mellan 2,2-2,6 mmol/L eller 8,8-10,4 mg/dL. Hyperkalcemi anses vara när serumkalciumnivåerna överstiger 2,6 mmol/L eller 10,4 mg/dL.

Detta tillstånd kan orsakas av olika sjukdomar och störningar i kroppen, exempelvis överfunktion av bisköldkörteln (hyperparatyreoidism), nedsatt njurfunktion, vissa cancerformer, eller som en biverkan till vissa läkemedel. Symptomen på hyperkalcemi kan variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat trötthet, muskelvärk, mag-tarmlöpningar, förvirring, och i allvarliga fall kan det leda till komplikationer som hjärtrytmrubbningar.