Hinder i urinblåsans hals som försvårar urintömningen.
"Urinblåsa" refererar till den abnorma samlandet och ackumuleringen av urin i blåsan som orsakas av någon form av obstruktion eller sängvilsanslutning i urinvägarna, vilket förhindrar normal urinavskiljning.
Cancer i urinblåsan.
Sjukdomar i urinblåsan.
En medicinsk definition av "urinrör" (urethra) är ett rörformigt organ som transporterar urinen från urinarys blåsa (urinblåsan) till yttre könsorganen, där den utsöndras från kroppen.
Konkrement (stenar) bildade i urinblåsan eller transporterade dit via urinledarna. Syn. cystoliter.

"Blåshalshinder" er en norsk betegnelse for en medisinsk tilstand kalt "cyanosis". Cyanosis opstår når der ikke nok ilt i blodet, hvilket får huden og slimhinderne (herunder mundens indvendige overflade) til at få en blålig farve. Denne tilstand kan skyldes forskellige årsager, herunder problemer med lungefunktionen eller hjertets evne til at pumpe iltet blod rundt i kroppen.

Det er vigtigt at bemærke at "blåshalshinder" ikke er en diagnose i sig selv, men snarere et symptom på en underliggende medicinsk problem. Hvis du eller nogen anden oplever cyanose, bør det overvejes at søge medicinsk vurdering og behandling umiddelbart.

Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.

Urinblåstumörer är abnorma tillväxtor i vävnaden i urinblåsan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och de senare kallas blas cancer. De flesta urinblåstumörerna är elakartade. Symptomen på urinblåstumörer kan inkludera blod i urinen, smärta under urinerand och frekventa behov att gå på toaletten. Riskfaktorer för att utveckla urinblåstumörer innefattar rökning, exponering för kemikalier och vissa typer av infektioner i urinvägarna. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan omfatta operation, strålbehandling, kemoterapi eller immunterapi.

'Urinblåsesjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som påverkar urinblåsan och dess funktion. Det kan innefatta problem med att lagra eller tömma urinen korrekt. Några exempel på urinblåsesjukdomar är:

1. Benign prostatisk hyperplasi (BPH): En vanlig åldersrelaterad tillväxt av prostata som kan orsaka svårigheter med urinering.
2. Urinvägsinfektion (UTI): En infektion i någon del av urinsystemet, ofta orsakad av bakterier.
3. Interstitiell cystit/blåsanflammning: En kronisk blåsanflammning som kan orsaka smärta, behov av att urinera ofta och små urineringsmängder.
4. Neurogen blasafunktionsstörning: Skador på nervsystemet som kan leda till problem med urinlagring och tömning.
5. Urininkontinens: Förlust av kontroll över urinen, vilket kan vara orsakat av olika faktorer såsom svag blåsmuskulatur eller skada på nerver som styr blåsan.
6. Onkologiska tillstånd: Vissa cancerformer, såsom prostata-, blåsa- och livmodercancer, kan leda till urinblåsesjukdomar.

'Urinrör' (eller 'urethra') är ett rör som transporterar urin från urinblåsan och ut genom kroppen. Hos män leder urinröret även urinen ifrån prostata, sammanflödet av körtlarna runt penisroten och sädesblåsorna. Urinrörets öppning kallas för meatus. Hos kvinnor är urinröret mycket kortare än hos män och sträcker sig från urinblåsan till yttre könsorganen.

'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.

Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.