"Blåsljud" er en medisinsk betegnelse for et lydfænomen, der kan høres under auskultation (med brug af stetoskop) af lunnen. Det opstår, når luft passrer gennem de delte membraner (vallader) i lungernes luftveje, oftest som følge af en infektion eller anden skade, der har resulteret i et hul eller en forbindelse mellem to separate luftvejsgrene. Blåsljud kan også kaldes "subkutant emissionsluft" eller "subkutant crepitation".

Det er vigtigt at bemærke, at blåsljud ikke skal forveksles med andre lydfænomener, der kan høres under auskultation af lunnen, såsom krepitationer (tynde, knasende eller pibende lyde), rhonchi (brummende eller hvæsende lyde) eller wheezing (strygende eller siselende lyde). Disse andre lyde kan have andre årsager og behandles på forskellig vis.

Hjärtauskultation är en medicinsk undersökningsmetod där läkare eller annan vårdpersonal lyssnar på hjärtats ljud med hjälp av ett stetoskop. Metoden används för att upptäcka ovanliga eller abnorma hjärtljud som kan vara tecken på olika hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

Under en hjärtauskultation placeras stetoskopet vanligen på olika ställen på den undersöktes bröstkorg, beroende på vad som ska lyssnas efter. Exempelvis kan stetoskopet placeras längst ned till vänster på bröstkorgen för att lyssna på det tidiga hjärtats slag (apsidljudet), eller högre upp och lite till vänster för att lyssna på det senare hjärtats slag (basal ljudet).

Genom att analysera olika aspekter av hjärtljudet, såsom dess intensitet, tonhöjd, timing, och karaktär, kan vårdpersonal dra slutsatser om den undersöktes hjärtats hälsotillstånd. Vissa abnormiteter i hjärtljudet kan indikera problem som hjärtsvikt, hjärtmuskelsjukdom, hjärtfel eller andra sjukdomar som påverkar hjärtat.

Fonokardiografi är en icke-invasiv undersökningsmetod inom medicinen som används för att studera hjärtats funktion. Metoden bygger på att man placerar ett mikrofonliknande sensorelement på det utsida av bröstet och registrerar de ljud som hjärtat genererar under varje hjärtslag. Dessa ljud kan sedan analyseras för att bedöma olika aspekter av hjärtats funktion, såsom hjärtklaffarnas rörelser, hjärtmuskulaturens styrka och omfång, samt eventuella strukturella skador eller sjukdomar i hjärtat. Fonokardiografin är en viktig del av klinisk undersökning inom kardiologi och kan bidra till att ställa diagnoser, planera behandlingar och övervaka effekterna av olika terapeutiska åtgärder.

En hälsokontroll är en systematisk undersökning och bedömning av en persons hälsa och välbefinnande. Det inkluderar ofta en kombination av en fysisk examination, medicinska tester och frågor om personens livsstil, medicinsk historia och familjemedicinsk historia. Syftet med en hälsokontroll är att identifiera eventuella sjukdomar eller riskfaktorer för sjukdomar i ett tidigt stadium, så att behandling kan ges så snart som möjligt för att förbättra utgången och minska komplikationer. Hälsokontroller rekommenderas vanligen regelbundet beroende på ålder, kön, medicinsk historia och andra faktorer.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

Fentermin är ett centralstimulerande medel, som används som appetitdämpande läkemedel för kortvarig behandling av fetma. Det aktiverar noradrenalinets release och hämrar dess återupptag i nervcellerna, vilket leder till en minskad aptit och ökad termogenesis (värmeproduktion). Fentermin bör endast användas under kontrollerade förhållanden på grund av potentialen för missbruk och biverkningar som höjd blodtryck, pulseringar i halsen, sömnsnöd, yrsel, och i värsta fall lung- och hjärtfel. Det ska endast preskrivas som en del av kombinerad viktminskningsbehandling som innefattar diet, motion och beteendemönstringar.

Hjärtklaffarna är strukturer i hjärtat som kontrollerar flödet av blod genom hjärtats kamrar och kärl. Det finns fyra hjärtklaffar: två atrioventrikulära klaffar (mitral- och trivalvklaffarna) och två semilunära klaffar (aorta- och pulmonalklaffarna).

Atrioventrikulära klaffarna separerar de övre hjärtkamrarna, atrierna, från de undre kamrarna, ventriklarna. Mitralklaffan har två flapsliknande segment, och trivalvklaffen har tre. Dessa klaffar öppnas under diastolen för att låta blodet strömma från atrierna till ventriklarna, och stängs under systolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i atrierna.

Semilunära klaffar finns mellan varje hjärtkammare och de stora kärlen som leder bort från hjärtat. Aortaklaffen separerar vänster ventrikel från aortan, och pulmonalklaffen separerar höger ventrikel från lungartären. Dessa klaffar har tre halvmånformade segment, eller cusps, som öppnar sig under systolen för att låta blodet strömma ut från hjärtat till kroppen och stängs under diastolen för att förhindra att blodet flödar tillbaka in i hjärtkamrarna.

Pergolid är ett läkemedel som används för att behandla Parkinson sjukdom. Det verkar genom att imitera dopamin, en kemisk substans som saknas i hjärnan hos personer med Parkinson. Pergolid tillhör en grupp av läkemedel som kallas dopaminreceptoragenter.

Läkemedlet ges vanligen som tablett och används ofta tillsammans med andra behandlingar för Parkinson sjukdom. Några vanliga biverkningar av pergolid inkluderar illamående, yrsel, huvudvärk och sömnsjukdom. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga biverkningar som problem med ögonrörelserna, feber och aggressivt beteende.

Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du tar pergolid och att rapportera omedelbart alla allvarliga biverkningar.

Hjärtklaffsjukdomar är en benämning på medicinska tillstånd där hjärtklaffarna, valven som kontrollerar flödet av blod genom hjärtat, inte fungerar korrekt. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom slitage, infektioner, strukturella defekter eller sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen.

Det finns två huvudtyper av hjärtklaffsjukdomar: stenos (förträngning) och insufficiens (regurgitation eller icke-slutna klaffar). Vid stenos är hjärtklaffen för trång, vilket gör att det blir svårare för blodet att passera genom den. Detta kan leda till högt tryck uppströms klaffen och sämre blodförsörjning till kroppen. Vid insufficiens är hjärtklaffen läckande, vilket gör att blodet kan läcka tillbaka genom den när hjärtat pumpar ut blodet. Detta kan leda till ökat volymbelastning på hjärtkammaren och sämre pumpfunktion över tid.

De fyra hjärtklaffarna som finns i människans hjärta är aortaklaffen, mitralisklaffen, pulmonalisklaffen och tricuspidalklaffen. Varje klaff kan drabbas av stenos eller insufficiens, och sjukdomarna kan vara medfötta eller utvecklas under livet. Behandlingen för hjärtklaffsjukdomar kan innebära mediciner, operationer eller kirurgiska ingrepp som ersätter eller reparerar klaffarna.

5-HT2B-serotoninreceptorn är en typ av serotoninreceptor, som är en sorts proteiner i cellmembranet hos djur. Den aktiveras av neurotransmittorstillståndet serotonin (5-hydroxytryptamin, 5-HT) och är involverad i signalering mellan nervceller inom det centrala nervsystemet och andra delar av kroppen.

5-HT2B-serotoninreceptorn är en G-proteinkopplad receptor som uttrycks i flera olika vävnader, däribland hjärtat, blodkärlen, mag-tarmkanalen och det centrala nervsystemet. När serotoninet binder till 5-HT2B-receptorn aktiveras en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till cellyta eller celldelning, inflammation, samt reglering av blodtrycket och hjärtats kontraktion.

Förändringar i 5-HT2B-serotoninreceptorn har visat sig vara involverade i flera sjukdomstillstånd, däribland vissa former av psykiatriska störningar och hjärtsjukdomar.

Fenfluramin är ett centralstimulerande ämne som tillhör gruppen fenetylaminer. Det användes förr som appetitdämpande medel i viktminskningspreparat, tillsammans med phenmetrazin under varumärket Phen-Fen. Fenfluramin ökar frisättningen av serotonin i hjärnan genom att blockera serotoninreceptorer och på så sätt minska aptiten.

På grund av allvarliga biverkningar, som hjärtklaffbrist och lungblödningar, togs Fen-Fen och fenfluramin ut ur kliniskt bruk under 1990-talet. Användandet av fenfluramin är numera begränsat till forskningssyfte och under kontrollerade förhållanden.

Dexfenfluramine är ett centralstimulerande medel som under en period användes som appetitdämpande läkemedel för att behandla fetma. Preparatet blockerar serotoninreceptorer i hjärnan, vilket leder till en minskad aptit och kaloriintag.

Dexfenfluramine marknadsfördes under varumärkena Redux och Ionamin innan det togs bort från marknaden på grund av allvarliga biverkningar, särskilt hjärtklaffbristfunction. Det är numera inte längre tillgängligt som läkemedel.

'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.

Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.

Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.

"Blodtryckssänkande medel" är en benämning på läkemedel som används för att sänka ett patient's blodtryck. Detta görs vanligtvis genom att vidga blodkärlen, minska hjärtans arbetsbelastning eller påverka salt- och vattenbalansen i kroppen. Exempel på sådana läkemedel inkluderar ACE-hämmare, ARB:s, kalciumkanalblockerare, diuretika och betablockare. Genom att sänka blodtrycket kan dessa mediciner hjälpa till att förebygga eller behandla sjukdomar som hypertension (högt blodtryck), hjärtinfarkt, stroke och njurförsämring.

Renal hypertoni, även känt som sköldkörtelhypertoni, är ett tillstånd där njurarna producerar urin med högre koncentration av salt (natrium) än normalt. Detta leder till en ökad mängd vätska som absorberas tillbaka till kroppen och en ökning av blodvolymen, vilket i sin tur kan leda till högt blodtryck (hypertoni).

Det är värt att notera att renal hypertoni inte ska förväxlas med primärt högt blodtryck eller essentiell hypertoni, som orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. I stället är renal hypertoni ett sekundärt tillstånd som orsakas av någon underliggande sjukdom eller skada, såsom njursjukdomar, vissa läkemedel eller hormonella rubbningar.

För att diagnostisera renal hypertoni behövs vanligen en kombination av kliniska tester och undersökningar, inklusive blod- och urinprov, bilddiagnostik och ibland speciella funktionstester på njurarna. Behandlingen av renal hypertoni beror på underliggande orsaken till tillståndet, men kan innefatta förändringar i livsstilen, ändringar i medicinering och i vissa fall specifika behandlingsmetoder för den underliggande sjukdomen.

En blodtrycksmätning är en medicinsk undersökning där man mäter det tryck som blodet utövar på kärlväggarna i artärerna, vanligtvis i de stora blodkärlen i armarna. Detta ger två värden: systoliskt blodtryck (det högsta trycket under hjärtats slag) och diastoliskt blodtryck (det lägsta trycket mellan hjärtslag). Blodtrycksmätning används ofta som ett screeningverktyg för att upptäcka högt blodtryck, som kan leda till allvarliga hälsoproblem om det inte behandlas.