Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.

Urinblåstumörer är abnorma tillväxtor i vävnaden i urinblåsan. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), och de senare kallas blas cancer. De flesta urinblåstumörerna är elakartade. Symptomen på urinblåstumörer kan inkludera blod i urinen, smärta under urinerand och frekventa behov att gå på toaletten. Riskfaktorer för att utveckla urinblåstumörer innefattar rökning, exponering för kemikalier och vissa typer av infektioner i urinvägarna. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan omfatta operation, strålbehandling, kemoterapi eller immunterapi.

'Urinblåsesjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som påverkar urinblåsan och dess funktion. Det kan innefatta problem med att lagra eller tömma urinen korrekt. Några exempel på urinblåsesjukdomar är:

1. Benign prostatisk hyperplasi (BPH): En vanlig åldersrelaterad tillväxt av prostata som kan orsaka svårigheter med urinering.
2. Urinvägsinfektion (UTI): En infektion i någon del av urinsystemet, ofta orsakad av bakterier.
3. Interstitiell cystit/blåsanflammning: En kronisk blåsanflammning som kan orsaka smärta, behov av att urinera ofta och små urineringsmängder.
4. Neurogen blasafunktionsstörning: Skador på nervsystemet som kan leda till problem med urinlagring och tömning.
5. Urininkontinens: Förlust av kontroll över urinen, vilket kan vara orsakat av olika faktorer såsom svag blåsmuskulatur eller skada på nerver som styr blåsan.
6. Onkologiska tillstånd: Vissa cancerformer, såsom prostata-, blåsa- och livmodercancer, kan leda till urinblåsesjukdomar.

'Urinblåsestenar' är en medicinsk term som refererar till stenar eller kristaller som bildas i urinblåsan. Dessa stenar kan variera i storlek, från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer. De kan orsaka symptom som smärta, blod i urinen och frekventa behov av att urinera, särskilt om de är tillräckligt stora för att blockera urinflödet genom urinblåsan eller urinvägarna.

Urinblåsestenar bildas oftast som en komplikation av ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom infektion, urinvägsförändringar, metabola störningar eller för lite vätska i kroppen. Behandlingen kan variera beroende på storlek, antal och plats på stenarna, men kan innefatta smärtstillande medel, läkemedel som hjälper till att öka urinproduktionen eller avlägsnandet av stenarna genom operation.

Urotelial cells, även känt som transitional epithelial cells, är typen av celler som liningar de flesta delarna av urinvägar systemet, inklusive nedre delen av urinröret och urinblåsan hos människor. Dessa celler har en förmåga att sträcka ut sig och ändra form när de utsätts för variationer i tryck eller volym, vilket gör dem väl anpassade till deras funktion som en barriär som skyddar urinvägarna från infektion och skada. Urotelial cell cancer, också känd som transitional cell carcinoma, är en typ av cancer som kan drabba dessa celler i urinvägar systemet.

Transitional cell carcinoma (TCC) is a type of cancer that develops in the transitional epithelium, which is the tissue that lines the inner surface of certain organs in the body. This type of cancer is most commonly found in the urinary system, particularly in the bladder, ureters, and renal pelvis.

Transitional cell carcinoma is named for the transitional epithelial cells that it affects. These cells are able to change their shape and size as they stretch and contract, allowing them to adjust to the changing volume of the organs they line. In the bladder, for example, transitional epithelial cells line the inner surface of the organ and can stretch to accommodate the filling and emptying of the bladder.

TCC is a malignant tumor, meaning that it has the ability to invade surrounding tissues and organs and spread to other parts of the body (metastasize). It is usually treated with surgery, chemotherapy, or radiation therapy, depending on the stage and location of the cancer. In some cases, a combination of these treatments may be used.

Overactive bladder (OAB) is a common condition characterized by the involuntary contraction of the detrusor muscle in the urinary bladder, leading to symptoms such as:

1. Urinary urgency: A sudden, strong desire to urinate that cannot be delayed.
2. Frequency: The need to urinate more often than usual, typically eight or more times in a 24-hour period.
3. Nocturia: Waking up frequently during the night to urinate.
4. Urge incontinence: Leakage of urine that occurs when there is a strong urge to urinate.

These symptoms can significantly impact an individual's quality of life, causing distress, embarrassment, and limitations on daily activities. The exact cause of OAB is not always known, but it may be associated with underlying medical conditions such as neurological disorders, diabetes, or bladder infections. In many cases, however, the cause remains unclear. Treatment options for overactive bladder include behavioral modifications, pelvic floor exercises, medications, and, in some cases, surgical interventions.

"Blåskatarr" er en gammelnorsk betegnelse for en infektion i nedre luftveier, som oftest forårsaket av bakterien Haemophilus influenzae eller Streptococcus pneumoniae. Denne infeksjonen kan føre til opståen af betennelse og forsnævring i de nedre luftveier, inklusive bronkiene og lungerne. Symptomer på blåskatarr kan omfatte hoste, produktivt svedende, halskiver, feber, trang til å respirere og/eller brystpine under indånding.

I moderne medicinsk terminologi kaldes denne sygdom ofte for "lobar pneumoni" eller blot "pneumoni". Betegnelsen 'blåskatarr' er ikke lenger i brug innenfor den professionelle medicinske verden, men den kan stadig være kjent og brukt av lege i noen land deler.

"Blåshalshinder" er en norsk betegnelse for en medisinsk tilstand kalt "cyanosis". Cyanosis opstår når der ikke nok ilt i blodet, hvilket får huden og slimhinderne (herunder mundens indvendige overflade) til at få en blålig farve. Denne tilstand kan skyldes forskellige årsager, herunder problemer med lungefunktionen eller hjertets evne til at pumpe iltet blod rundt i kroppen.

Det er vigtigt at bemærke at "blåshalshinder" ikke er en diagnose i sig selv, men snarere et symptom på en underliggende medicinsk problem. Hvis du eller nogen anden oplever cyanose, bør det overvejes at søge medicinsk vurdering og behandling umiddelbart.

Neurogen blåsstörning (neurogen bladder dysfunction) är en typ av blåsstörning som orsakas av skada eller sjukdom i nervsystemet. Det kan leda till problem med urinlagring och urinering, inklusive svårigheter att tömma blåsan fullständigt, ofrivilliga urinläckage (inkontinens) eller en överaktiv blåsa.

Den vanligaste orsaken till neurogen blåsstörning är skada på ryggraden (ryggmärgsskada), men andra möjliga orsaker kan inkludera multipel skleros, Parkinsons sjukdom, diabetesskador och stroke. Behandlingen av neurogen blåsstörning beror på typen och svårighetsgraden av symtomen, men kan innefatta mediciner, behandlingar för att träna blåsan (blåsträning), slittmuskelinjektioner eller i vissa fall kirurgi.

Butylhydroxianisid nitrosamino, eller N-nitrosobutyl-4-hydroxybutylnitrosamin, är en kemisk förening som används i forskning. Det är en nitrosamin, vilket betyder att den innehåller en nitrosgrupp (-NO) och en aminogrupp (-NH2). Den bildas ofta när primära aminer reagerar med nitrit under vissa förhållanden.

Butylhydroxibutylnitrosamin är känd för att vara cancerogent, vilket betyder att den kan orsaka cancer hos djur och människor. Den har visat sig orsaka levercancer hos råttor och möss vid exponering i höga doser. Därför används den inte som en livsmedelsadditiv eller i produkter som kommer i kontakt med människor.

Det är viktigt att notera att nitrosaminer kan bildas i vissa livsmedel under speciella förhållanden, till exempel när proteinrik mat kokas vid höga temperaturer eller när livsmedel som innehåller nitritpreparat (till exempel korv och andra prekostade köttprodukter) steks eller grillas. Därför rekommenderar vissa hälsoråd att begränsa konsumtionen av livsmedel som kan innehålla höga nivåer av nitrosaminer.

Uriner, også kendt som enten at urinere eller at pi' i folkemunde, er den proces hvor organismen fjerner affaldsstoffer fra kroppen gennem udskillelse af urin gennem urinvejene og blæren. Urinen dannes i nyrerne som en del af det urinsystem, der hjælper med at holde væskebalance og fjerne affaldsstoffer fra kroppen. Når blæren er fuld, vil personen normalt opleve en trang til at tisse eller udskille urinen.

"Urinvägar" (latin: Viae urinariae) är ett samlingsbegrepp för de organ och strukturer i kroppen som transporterar urin från njurarna till yttre miljön. Det innefattar följande:

1. Njurarnas pelvis, urinledare (ureter), urinsäcken (urinblåsan) och urinröret (urethra).

Njurarna producerar urin som transporteras genom de smala rör som kallas urinledare till urinsäcken. När urinen fyller upp blåsan kommer det att kännas tryck, och vi upplever då en behov av att tömma vår blåsa genom att urinera via urinröret. Urinvägarna är viktiga för att hålla vår kropp i balans genom att reglera vattnets och ämnenas nivåer i kroppen.

En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.

Cystoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett cystoskop, ett slankt rör med en lins och en ljuskälla, för att titta in i urinblåsan. Cystoskopet införs genom urinröret och möjliggör direkt seende av blåsans inre yta. Denna undersökning används vanligen för att diagnostisera eller övervaka behandlingar av olika urinvägsrelaterade sjukdomar, såsom till exempel cancer, cystit (urinfluss), stenar i urinvägarna eller skador på urinblåsan.

Urininkontinens definieras som ofrivillig urinläckage, det vill säga att en person inte kan kontrollera när de urinerar. Det finns olika typer av urininkontinens, till exempel stressinkontinens (som orsakas av fysisk aktivitet som hosta, niac eller springa), urgeinkontinens (som orsakas av en stark och plötslig behov att urinera) och blandad inkontinens (som kombinerar båda typerna). Urininkontinens kan vara ett tecken på underliggande medicinska problem, så det är viktigt att söka vård om man upplever symptomen.

Urinvägskateterisering (urinary catheterization) är en medicinsk procedur där en slang, kallad urinkateter, placeras in i urinblåsan (urinal bladder) via urinröret (urethra). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av urin när en patient har svårigheter att urinera själv, till exempel på grund av operation, infektion, neurologisk skada eller andra hälsoproblem. Urinkatetern kan vara kvar i flera dagar eller veckor beroende på patientens behov och tillstånd. Denna procedur bör utföras med största möjliga omsorg för att undvika komplikationer som infektioner och skador på urinvägar och blåsa.

"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.

'Urinstämma' är ett medicinskt begrepp som refererar till de bakterier eller andra mikroorganismer som förekommer i urinen hos en individ utan att orsaka någon sjukdom. Detta kallas också för asymptomatisk bakteriuri. I vissa fall kan dock urinstammar vara ett tecken på en underliggande infektion eller annan medicinsk störning, särskilt hos äldre personer, gravida kvinnor och individer med nedsatt immunförsvar.

Det är viktigt att notera att när bakterierna i urinen ökar till ett visst stadium och orsakar symtom som smärta under urinering, frekvent behov av att urinera, stark lukt på urinen eller feber kan det vara tecken på en urinvägsinfektion (UVI). I sådana fall bör individen söka medicinsk vård för en korrekt diagnos och behandling.

"Cystectomi" är ett medicinskt begrepp på den kirurgiska proceduren att ta bort urinblåsan. Det kan vara total cystectomi, där hela urinblåsan tas bort, eller partiell cystectomi, där endast en del av urinblåsan tas bort. Denna operation utförs vanligtvis som behandling för cancer i urinblåsan eller andra sjukdomar som inte svarar på andra behandlingsmetoder. Efter operationen kan patienten behöva en urindrivande kateter eller en annan typ av urindrivande apparat, såsom en ileumkonduit eller en neobladder.

'Urodynamik' är en medicinsk term som refererar till studien och undersökningen av hur urinvägar och muskler fungerar när de styr urineringen. Det inkluderar mätningar av tryck, flöde och volymer i urinblåsan och urinröret under vila och vid olika former av aktivitet, till exempel vid skrämd eller provocerad sammandragning av muskler som styr urineringen.

Denna typ av undersökning kan användas för att diagnostisera och behandla olika typer av urinvägsproblem, såsom inkontinens, svårigheter med urinering eller återkommande urinvägsinfektioner. Genom att mäta och analysera dessa faktorer kan läkare få en bättre förståelse för patientens specifika problem och därmed kunna erbjuda mer effektiva behandlingsalternativ.

'Bufo marinus', ofta känd som den kanadensiska paddan eller giftig padda, är en artsdefinition inom medicinen. Denna art tillhör familjen paddor (Bufonidae) och är ursprungligen hemmahörande i södra USA, Central- och Sydamerika.

Den kanadensiska paddan är känd för att producera ett starkt neurotoxin som innehåller ämnen som kan vara farliga eller dödliga för människor och andra djur om det kommer i kontakt med huden eller om det konsumeras. Bufotoxinerna består bland annat av biologiskt aktiva peptider och steroider, inklusive bufaginer, bufoteniner och cinobufaginer.

I medicinen har den kanadensiska paddans gift använts traditionellt i vissa kulturer för olika ändamål, såsom behandlingar av diverse sjukdomar som hjärtproblem, cancer och psykiska störningar. Dock finns det inte tillräckligt med vetenskapliga bevis för att stödja användningen av paddans gift i medicinska sammanhang, och det kan vara farligt att använda det utan professionell medicinsk övervakning.

Medicinsk definieras "läkemedelstillförsel i urinblåsan" (i engelska: "bladder instillation" eller "intravesical therapy") som en behandlingsmetod där ett läkemedel tillfälligt införs direkt in i urinblåsan genom en slang (kateter) som leder in via urinröret. Detta görs vanligen under kontrollerade omständigheter, exempelvis under medicinsk övervakning i en klinisk setting.

Det är en behandlingsform som används vid vissa typer av sjukdomar eller skador på urinblåsan, till exempel interstitiell cystit (IC/BPS), inflammatoriska blåsalssjukdomar och efter behandling av vissa former av cancer i urinvägar. Läkemedlen som används kan vara diverse, beroende på diagnosen och syftet med behandlingen, men inkluderar ofta lokalbedövande medel, antiinflammatoriska läkemedel, immunmodulerande substanser eller kemoterapeutika.

Behandlingen kan vara av två typer: en engångsdos eller repetitiv (varierande från veckovisa till månadsvisa instillationer). Efter intrblåsningsbehandlingen får patienten ofta ligga still med full blasinnehåll i upp till en timme för att läkemedlet ska få tid att verka innan det tas bort via katetern.

Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.

"Urinvägsstenar" (ureteral stones eller nephrolithiasis) är en medicinsk term som refererar till förekomsten av stenar eller kristaller i urinledare (uretrarna) eller nedre delen av urinvägssystemet, inklusive njurarna. Dessa stenar kan variera i storlek från små sandkornsliknande partiklar till större, klumpiga formationer och de kan orsaka allvarliga smärtor eller obehag när de försöker röra sig genom urinvägarna.

Stenarna bildas ofta som ett resultat av avlagringar av mineralsalter i urinen, vilket kan ske om urinen är överkoncentrerad eller om urindränarna inte fungerar korrekt. Andra faktorer som kan öka risken för att utveckla urinvägsstenar inkluderar genetisk dispositionsfaktorer, vissa mediciner, lågt vattenintag och vissa livsstilsval som hög salt- eller proteinintag.

Symptomen på urinvägsstenar kan variera beroende på storleken och platsen på stenen, men de kan inkludera plötslig och stark smärta i ländryggen, sidan eller under magen, blod i urinen, illamående och kräkningar, frekvent behov av att urinera och smärta vid urinering. I allvarliga fall kan obehandlade urinvägsstenar leda till infektioner, njurskada eller nedsatt njurfunktion.

"Blod i urin" betyder att det finns synliga eller osynliga spår av blod i personens urin. Det medicinska begreppet för när det finns mindre mängder blod i urinen är hematuria, och den kan vara antingen "manifest" (synlig röd eller rosa färg på urinen) eller "oktult" (endast synlig under mikroskop).

Det kan finnas olika orsaker till blod i urinen, såsom infektioner, inflammation, stenar i urinvägar, njursjukdomar, vissa cancerformer eller skador på urinvägar. Om du upplever att du har blod i urinen rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få behandling om det behövs.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

En urinblåsefistel är en abnormal förbindelse (fistel) mellan urinblåsan och ett annat organ eller yta, till exempel tarm, könsorgan, hud eller slemhinnor. Den kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom infektioner, inflammation, trauma, cancer eller operationer. Symptomen på urinblåsefistel innefattar ofta utträdande av urin från en annan än den normala urinvägsöppningen, återkommande urinvägsinfektioner och irritation i det drabbade området. Behandlingen kan bestå av mediciner, kateterisering eller kirurgi beroende på orsaken till fisteln och dess svårighetsgrad.

Urinavledning, även kallat urinanalysering eller urintest, är en laboratorieundersökning av ett urinprov för att hjälpa till att diagnostisera eller övervaka olika medicinska tillstånd. Det inkluderar ofta att mäta urinenes volym, uppskatta densiteten (specific gravity), testa pH-värdet och undersöka eventuellt tecken på infektion, blod, protein, glukos och andra substanser.

Denna analys kan ge information om njurarnas funktion, nivåer av olika elektrolyter, närvaro av bakterier eller vita blodkroppar som kan indikera en infektion eller inflammation, och eventuella andra abnormaliteter i urinen. Resultaten från en urinavledning jämförs ofta med kliniska symtom och patientens medicinska historia för att ställa en diagnos eller planera behandling.

'Urinrör' (eller 'urethra') är ett rör som transporterar urin från urinblåsan och ut genom kroppen. Hos män leder urinröret även urinen ifrån prostata, sammanflödet av körtlarna runt penisroten och sädesblåsorna. Urinrörets öppning kallas för meatus. Hos kvinnor är urinröret mycket kortare än hos män och sträcker sig från urinblåsan till yttre könsorganen.

FANFT (N-[4-(5-nitro-2-furyl)-2-thiazolyl]formamide) er en kjemisk forbindelse som brukes i forskning. Det er blitt vist at FANFT kan føre til abnormal vækst og skader på urinblåsen når det gives til dyr i eksperimentelle studier. På grunn av denne forbindelsens potentiale å skade urinblåsen, er det blitt brukt som et modellsystem for å forske om mekanismer og behandlinger for blæreskader og kreft.

I medisinsk sammenheng kan FANFT være en del av en diskusjon eller rapport om eksperimentell forskning, men det er ikke en begrep som normalt vil være i bruk i klinisk praksis.

'Blåsexstrofi' er en betegnelse for et medicinsk tilstand hos mænd, der kendetegnes ved en vanskelighet eller udeblivelse af evnen til at få en erektion (erektile dysfunktion). Ordet 'blåsex' refererer til den blå farve, som kan ses under huden på penis, når der opstår en erektion. Dette skyldes, at blodet fylder de to cylindriske kamre (corpora cavernosa), der gør penis stift.

Strofi betyder 'forstyrrelse' eller 'lidelse', og dermed betyder 'blåsexstrofi' en forstyrrelse i den blå farve, som normalt ses under huden på penis under en erektion. Denne tilstand kan være permanent eller midlertidig, og den kan skyldes forskellige årsager, herunder fysiske skader, sygdomme, medicinering eller psykiske faktorer som stress, angst eller depression.

Det er vigtigt at bemærke, at 'blåsexstrofi' ikke er en officiel medicinsk diagnose, men snarere et slangudtryk for erektile dysfunktion. Hvis du oplever vanskeligheder med at opnå eller opretholde en erektion, bør du søge professionel medicinsk vejledning og behandling. Der findes effektive behandlingsmuligheder for denne tilstand, herunder medicin, mekaniske hjælpemidler og kirurgiske indgreb.

Ansträngningsinkontinens, även känt som stress urinary incontinence (SUI), är en form av urinerings inkontinens som karaktäriseras av oavsiktlig urinläckage under fysisk ansträngning eller ökad intraabdominal tryck, till exempel vid hosta, nisa, skratt, lyft eller springa. Det beror vanligtvis på att slutpluggarna i urinblåsan (urethra) är för svaga för att hindra urinen från att läcka ut under tryckförändringar. SUI är vanligare hos kvinnor än män, särskilt hos äldre kvinnor, och kan vara relaterad till graviditet, förlossning, menopaus eller andra sjukdomar som påverkar muskulaturen i bäckenbotten.

Kakodylsyra är en organisk förening med formeln (CH3)2AsO2H. Den är ett giftigt och luktande ämne som historiskt har använts inom medicinen, men numera inte längre på grund av sina skadliga effekter. Kakodylsyra var en del av den så kallade "kakodyldisulfinatet", ett läkemedel som användes mot syfilis under 1800-talet, men som visade sig ha allvarliga bieffekter och förknippades med neurologiska skador. Idag har kakodylsyra inga medicinska användningsområden.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

Saccharin är ett syntetiskt sötningsmedel som är mycket sött i smak, ungefär 300-500 gånger sötare än vanligt socker (sackaros). Det används ofta i livsmedel och drycker som sötas, särskilt för dem som är avsedda för diabetiker eller personer som vill minska intaget av kalorier. Saccharin är chemiskt sett en substans som kallas benzoesyraderivat. Det är lättlösligt i vatten och har ingen näringsvärde, vilket betyder att det inte innehåller några kalorier.

Saccharin har varit i bruk som sötningsmedel i över 100 år och är godkänt för användning av flera livsmedelsverk, däribland FDA (Food and Drug Administration) i USA och EFSA (European Food Safety Authority) inom EU. Dock har det ifrågasatts saccharins säkerhet under åren, och det har föreslagits att det kan ha en liten potential att öka risken för cancer hos djur vid mycket höga doser. Men det finns inga studier som visar ett samband mellan användning av saccharin och cancer hos människor vid normal användning.

'Urethral stricture' är en medicinsk term som refererar till en förträngning eller en försnörning i urinröret (uretra), vilket kan orsaka svårigheter vid urinering och i vissa fall även sexuella problem. Detta kan bero på olika orsaker, som exempelvis infektioner, skador eller inflammationer. Förträngningen kan vara av varierande allvarlighet och kan behandlas med metoder som inkluderar dilation (utvidgning), kirurgi eller andra medicinska ingrepp beroende på graden och platsen av förträngningen.

Interstitial cystitis (IC), också känd som blåssjuka eller irritabel blåsa, är en kronisk blasabnormaltitet som orsakar smärta, tryck och obehag i urinblåsan. Det saknas en allmänt accepterad medicinsk definition av interstitiell cystit, men Diagnostiska and Statistiska Manualen för Psykiatriska Störningar (DSM-5) definierar det som en kronisk blasautsättning orsakad av en icke-bakteriell inflammation. IC är vanligare hos kvinnor än män och tenderar att drabba äldre vuxna.

IC kan vara förknippad med andra symtom som frekvent urineringsbehov, smärta under eller efter sexuellt samlag, smärta vid menstruation och smärta i ländryggen eller buken. Även om orsaken till IC inte är fullständigt förstådd, tror forskare att det kan bero på skador på blasans slemhinna, autoimmuna reaktioner eller störningar i nerver som styr smärta och känsel.

Det finns ingen botemedel för IC, men behandlingen fokuserar vanligtvis på att lindra symtomen och kan innefatta livsstilsförändringar som diät, stresshantering och blasövningar. Vissa läkemedel som antiinflammatoriska medel, antidepressiva medel och smärtstillande medel kan också användas för att lindra symtom. I vissa fall kan kirurgi vara ett alternativ om andra behandlingar inte fungerar.

Cancerframkallande ämnen, eller cancerogena substanser, är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) och International Agency for Research on Cancer (IARC) substance som har förmågan att orsaka cancer hos människor. De kategoriseras baserat på den vetenskapliga bevisningen för deras cancerframkallande potential, från Grupp 1 (bevisat cancerogena) till Grupp 4 (troligen icke-cancerogena).

Exempel på cancerframkallande ämnen inkluderar vissa kemiska föreningar som asbest, bensen, benzidin och tjära, men även vissa virus som humant papillomavirus (HPV) och hepatit B-virus. Även tobaksrök är en starkt cancerframkallande faktor.

Det är viktigt att notera att exponering för höga nivåer av dessa ämnen under lång tid kan öka risken för cancer, men det finns ofta andra faktor som också kan spela in i cancerutvecklingen, såsom genetiska faktorer och livsstilsval.

'Slemhinna' (i engelska: 'mucous membrane') är ett slags slimtäckt, yttre vävnadslager som tapetserar inre ytor av kroppen. Det finns i många olika kroppsdelar, till exempel i näsa, mun, tarmar, urinvägar och könsorgan. Slemhinnan skyddar kroppen mot skador, smitta och uttorkning genom att producera ett slem som hjälper till att fånga upp smutsiga partiklar och hålla vätska i kroppen. Den hjälper också till att underlätta rörelser inom kroppen, till exempel när mat passerar genom tarmarna eller när slem lämnar luftvägarna vid andning.

"Cystostomy" är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där en öppning skapas mellan urinblåsan och bukhinnan, vanligtvis för att underlätta urindränage hos en patient. Detta kan vara tillfälligt eller permanent beroende på underliggande medicinska orsaker såsom neurologiska sjukdomar, skador eller avancerad cancer.

Den permanenta formen av cystostomi kallas även för suprapubisk cystostomi (SPC) och innebär att en kateter placeras genom huden ovanpå urinblåsan för att dränera urinen kontinuerligt. Den tillfälliga formen av cystostomi kan användas under akuta situationer, såsom efter en operation på urinvägar eller när patienten har svårigheter att urinera självständigt.

I allmänhet utförs cystostomi under narkos och kräver kompetens från en erfaren kirurg. Efter operationen måste patienten få vård för att förebygga infektioner och andra komplikationer, såsom skador på urinvägar eller blödningar.

En muskarinblockerare är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av acetylkolin på muskarinreceptorerna i kroppen. Acetylkolin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i nervsystemet och muskelaktiviteten.

Muskarinreceptorerna finns i flera olika typer, och muskarinblockerare kan ha olika effekter beroende på vilken typ av receptor de blockerar. De vanligaste användningsområdena för muskarinblockerare är att behandla certainty medicinska tillstånd som överaktiv blasser, glaukom, Parkinson sjukdom och muskelspasmer.

Det finns två huvudsakliga typer av muskarinblockerare: antikolinergika och antimuskarinergika. Antikolinergika blockerar både muskarin- och nicotinreceptorerna, medan antimuskarinergika bara blockerar muskarinreceptorerna.

Exempel på muskarinblockerare inkluderar atropin, scopolamin, ipratropium och tolterodine.

Medicinsk definieras Muskarin M3-receptorn som en muskarinreceptor som tillhör den tredje undergruppen av muskarinreceptorer (M1, M2, M3, M4 och M5). Dessa receptorer är G-proteinkopplade receptorer (GPCR) och aktiveras av det endogena liganden acetylcholin. När Muskarin M3-receptorn aktiveras via agonistbindning, leder det till aktivering av G-proteinet Gq eller G11, vilket i sin tur leder till aktivering av fosfolipas C (PLC) och ökad produktion av inositoltrisfosfat (IP3) och diacylglycerol (DAG). Detta resulterar i ökad intracellulär calciumkoncentration och aktivering av proteinkinas C (PKC), vilket leder till en rad fysiologiska effekter, såsom kontraktion av glatta muskler, sekretion från exokrina celler och ökad pulsfrekvens. Muskarin M3-receptorer finns främst i glatta muskler (till exempel bronki, tarmslemhinnan och blodkärl), exokrina körtlar (till exempel spegelsäckarna i ögat) och hjärtat.

Aminobiphenyl compounds are a group of chemical substances that consist of two phenyl rings connected by a single carbon-carbon bond, with an amino group (-NH2) attached to one of the phenyl rings. These compounds have been studied in medical research primarily due to their potential carcinogenic effects.

One well-known compound in this class is 4-aminobiphenyl, which has been classified as a human carcinogen by the International Agency for Research on Cancer (IARC). This compound was previously used in the manufacture of certain dyes and was also used as a rubber antioxidant. Exposure to 4-aminobiphenyl has been associated with an increased risk of bladder cancer, and it is thought to exert its carcinogenic effects by forming DNA adducts, which can interfere with the normal functioning of genetic material.

Other aminobiphenyl compounds have also been studied for their potential toxic and carcinogenic effects, but 4-aminobiphenyl is the most well-known and well-studied member of this class. It is important to note that exposure to these compounds should be avoided, and appropriate safety measures should be taken when handling them in an occupational setting.

'Urinledare' (i medicinsk kontext) refererar till de rör som transporterar urin från njurarna till urinblåsan. Dessa rör kallas också uretärer och är en del av urinvätsystemet. Det finns två slags urinledare: en på vardera sida av kroppen, kallade de tidiga eller uppstigande urinledarna (eller pelvis Kalicalices), som leder urinen från njurarna ner till urinblåsan. De två uppstigande urinledarna sammanstrålar sedan och bildar den slutliga delen av urinledaren, även kallad den nedstigande urinledaren eller uretra, som leder urinen från urinblåsan och ut genom kroppen via urinröret.

Urinvägs sjukdomar är en övergripande benämning på olika sorters medicinska tillstånd som drabbar urin systemet, inklusive nedre delen av urin tracten (blåsa och urinoir) samt övre delen av urin tracten (njurar och uretärer). Detta kan omfatta en bred skala av tillstånd, från infektioner och inflammation till strukturella abnormaliteter och cancersjukdomar. Några exempel på vanliga urinvägs sjukdomar inkluderar:

* Urinvägsinfektion (UTI): är en infektion som drabbar antingen nedre eller övre delarna av urin tracten. De flesta UTI:erna beror på bakterier, men de kan också orsakas av svampar eller jungfrulighet.
* Interstitiell cystit/blåsan irritation syndrom (IC/BPS): är en kronisk blåsan sjukdom som orsakar smärta, tryck och irritation i urin blåsan. IC/BPS kan vara mycket smärtsam och påverka patientens livskvalitet negativt.
* Nephrolitiasis: är när stenar bildas inuti njuren eller uretären. Stenarna kan orsaka smärta, blod i urinen och återkommande infektioner. I vissa fall kan de också blockera urin flödet och leda till allvarliga komplikationer som njurskada eller njursvikt.
* Urin tract cancer: är en ovanlig, men allvarlig sjukdom där cancertumörer bildas i urin tracten. De vanligaste typerna av urin tract cancer är njurens cellcancer och blås cancersjukdomar.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man anar att ha någon form av urin tract sjukdom, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

Uroplakin III är ett protein som är en del av de plasmliknande vesikelmembranen (PLVM) som täcker ytan på specialiserade celler i urinvägarna, kallade urothelceller. Uroplakiner är en grupp av fyra huvudsakliga proteiner (Ia, Ib, II, och III) som tillsammans bildar komplexa heterodimerer och trimera strukturer på ytan av PLVM. Dessa strukturer ger urinvägarna en extra skyddande barriär och hjälper till att förhindra penetration av bakterier, toxiner och andra skadliga substanser från att tränga in i underliggande vävnader. Uroplakin III är specifikt involverat i cellytanens struktur och funktion och har också visat sig spela en roll i cellsignalering och celldelning.

'Papillom' är ett medicinskt term som hänvisar till en benign (godartad) vävnadsöverväxt eller tumör med fingerliknande utskott. Ordet kommer från latinets 'papilla', vilket betyder liten, knölformad struktur.

I medicinsk kontext används ofta termen papillom för att beskriva en speciell typ av benign tumör som bildas i skiv- eller platt epitelgeweben, till exempel huden eller slemhinnor. Dessa tumörer kallas papillomer och kan vara associerade med olika infektioner, såsom humana papillomvirus (HPV).

Exempel på papillomer inkluderar vanliga vårtor, som orsakas av HPV-infektion, och är oftast ofarliga. Vissa typer av HPV-relaterade papillomer kan dock öka risken för cancerutveckling i specifika områden, till exempel livmoderhalscancer vid infektion med högrisk-HPV-stammar.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

En urinprovet är ett laboratoriediagnostiskt test som utvärderar olika aspekter på den urin som produceras och utsöndras från njurarna. Det kan inkludera analyser av urins kemiska sammansättning, fysiska egenskaper och mikrobiologiska innehåll.

En vanlig typ av urinprov är en urinsticksprova (dipstick), där ett pappersstreck doppas i en urinprovet för att upptäcka olika kemiska indikatorer. Detta kan mäta pH, protein, glukos, nitrit, leukocytesteraser (WBC-ester), blod, och bilirubin.

En annan typ av urinprov är en urinkultur, där en liten mängd urin placeras på ett näringsmedium för att se om det finns några bakterier som kan växa och identifieras. Detta används ofta för att diagnostisera urinvägsinfektioner (UTI).

Slutligen kan också en mikroskopisk undersökning av urinen göras för att upptäcka eventuella celler, kristaller eller andra partiklar som kan finnas i urinen.

'Vasopressin' er også kendt som antidiuretisk hormon (ADH) og er et peptidhormon dannet i hypothalamus og lagret i neurohypofysen. Dets hovedfunktion er at regulere vandbalancen i kroppen ved at kontrollere vandabsorptionen i nyrenes tubuli, samt at have en vasokonstriktorisk effekt på de glatte muskler i blodkarrene, hvilket får blodtrykket til at stige. Dette gør, at det ofte anvendes som lægemiddel ved behandling af hypotension og shock.

Uroplakin II är ett transmembrant protein som är en del av de plasmliknande vesikelstrukturer (uroplakar) som täcker ytan på specialiserade celler i urinvägarnas slemhinna, kallade urothelceller. Uroplakin II bildar tillsammans med andra uroplakiner en multimer komplex struktur som är viktig för att hålla urinvägarnas barrierfunktion intakt och skydda slemhinnan från skador, infektioner och toxiner. Dessutom har uroplakin II visat sig ha en potential roll i diagnostiseringen av vissa former av urinvägsinfektioner genom att det kan upptäckas i urinen under sjukdomstillståndet.

'Urinvägskirurgiska tekniker' refererar till de olika metoderna och procedurerna som används under kirurgiska ingrepp i urintransportsystemet, inklusive urinblåsan, urinledarna och njurarna. Detta kan omfatta öppen kirurgi, laparoskopisk kirurgi eller endoskopisk kirurgi med hjälp av specialdesignade instrument som cystoskop, ureteroskop och nefroskop.

Exempel på urinvägskirurgiska tekniker inkluderar:

* TSLH (Transurethral resection of the prostate) - en operation där man tar bort delar av prostata genom urinröret.
* URS (Ureterorenoscopy) - en operation där man använder ett ureteroskop för att undersöka och behandla problem i urinvägarna, till exempel stenar eller tumörer i urinledaren eller njuren.
* PCNL (Percutaneous nephrolithotomy) - en operation där man använder ett nefroskop för att ta bort stora njurstenar genom en liten incision i sidan av buken.
* Cystectomi - en operation där man tar bort allt eller delar av urinblåsan, ofta på grund av cancer.
* Nephroureterektomi - en operation där man tar bort en njure och den tillhörande urinledaren på grund av cancer.

Dessa tekniker kan användas för att behandla en rad olika sjukdomar och skador i urinvägarna, inklusive cancer, infektion, stenar, cystor och trauma.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

En kokarcinogenn är en kemisk substans som orsakar cancer i människor, särskilt cancer i lungorna, när den andas in. Denna term kommer från det tidigare användandet av tobaksprodukter med tillägg av tillsatsämnen som kokade under tillverkningsprocessen. Dessa tillsatsämnen ansamlades i lukten och rökbildningen och ökade risken för cancer hos dem som utsattes för denna blandning. Idag används termen mer sällan, men det finns fortsatt oro över vissa kemikalier i tobaksröken som kan vara kokarcinogener.

Carbachol är ett läkemedel som tillhör gruppen parasympatomimetika, vilka aktiverar muskarinreceptorerna i parasympatiska nervsystemet. Det används för att behandla glaukom och utgör en form av kolinerg agonist. Carbachol orsakar kontraktion av muskler i ögat, vilket leder till minskad intraokulär tryck.

Läkemedlet fungerar genom att imitera acetylkolin, en signalsubstans som överför impulser mellan nervceller och från nervceller till muskler och andra typer av celler. Carbachol binder till muskarinreceptorerna på ögonmusklerna och utlöser en kontraktion av musklerna, vilket i sin tur leder till att pupillen minskar (mios) och ögats främre kammare töjs ut. Detta medför en ökad ackommodationsförmåga och minskat intraokulärt tryck.

Carbachol kan ges som ögon drops eller injiceras direkt i ögat beroende på behandlingsindikationen.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som drabbar någon del av urin systemet, inklusive urin blåsa, urin ledningar eller urin tracten hos kvinnor. De flesta urinvägsinfektioner orsakas av bakterier, vanligtvis Escherichia coli (E. coli).

Behandlingen för en urinvägsinfektion innebär ofta att ta antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen. Vanliga antibiotika som används för att behandla obebyggda urinvägsinfektioner inkluderar trimetoprim/sulfametoxazol (Bactrim, Septra), fosfomycin (Monurol), nitrofurantoin (Macrobid) och ciprofloxacin (Cipro).

Den specifika behandlingen som rekommenderas kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av bakterier som orsakar infektionen, patientens hälsa allmänt och om de har några andra sjukdomar eller allergier.

Det är viktigt att fullständigt behandla en urinvägsinfektion för att undvika komplikationer som kan uppstå om infektionen sprider sig till andra delar av kroppen, såsom njurarna. Om du tror att du har en urinvägsinfektion bör du kontakta din läkare för att få en korrekt diagnos och behandling.

"Bäcken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av skelettet som utgör den bakre, nedre delen av kroppen och bildar en ringformad struktur. Bäckenet består av fyra ben, två sidoben (ilia, ischium) och ett blygdben (pubis) på varje sida som är sammanvuxna med varandra i det främre, nedre hörnet (symfysen).

Bäckenet har flera viktiga funktioner, bland annat att bilda en kraftig struktur för att skydda de inre organen och som en fästanordning för muskler och ligament. Det är också den del av kroppen där benen är fogade till resten av kroppen och möjliggör rörelser som gång, spring, sitt och stå.

Bäckenet är också viktigt för kvinnors fortplantning, eftersom det bildar en passageväg för fosterutvecklingen under graviditeten och hjälper till att stödja livmodern och andra reproduktiva organ.

Den hypogastriska pleskusen är ett autonomt nervnätverk beläget i bukhålan, närmare bestämt bakom ovanstande tarmslutningen (rectum) och framför bäckenbenet (os coxae). Det innehåller både parasympatiska och sympatiska nerver som styr bland annat blåshalskörtelns, urinblåsans och könsorganens funktioner. Skador på den hypogastriska pleskusen kan orsaka problem med tarmtömning, urinering och sexuell funktion.

Medicinsk definieras Muscarin M2-receptorn som en typ av muskarinreceptor, ett proteinet som är beläget i cellmembranet och binder till signalsubstansen acetylkolin. När acetylkolin binds till M2-receptorn öppnas kaliumkanaler i cellmembranet, vilket leder till en hyperpolarisering av cellen och dämpning av dess aktivitet.

M2-receptorerna är vanliga i det autonoma nervsystemet (ANS) och hittas bland annat i hjärtat, lungorna och urinblåsan. I hjärtat fungerar de som negativa kronotropa receptorer, vilket innebär att de sänker hjärtfrekvensen när de aktiveras. I lungorna reglerar de bronkiens konstriktion och i urinblåsan styr de avsvalningen.

M2-receptorerna är viktiga mål för läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel bradykardi (låg hjärtfrekvens), astma och överaktiv blasan.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

'Urineringsstörningar' är ett samlingsbegrepp för olika typer av problem med urineringn, inklusive:

1. Anömska (olösliga) blåsa: När blåsan inte tömmer sig fullständigt under urinerandet, vilket kan leda till återkommande infektioner och skada på njurarna.
2. Dröjande miktion: När det tar lång tid att starta urinering eller när strömmen av urin är svag.
3. Enuresis (sängpipi): Oavsiktlig urinläckage under sömnen hos barn som har passerat toalettträningen.
4. Förhöjd frekvens: När en person behöver gå på toaletten oftare än vad som anses vara normalt.
5. Hesitans: När det är svårt att börja urinera eller när det finns en känsla av att inte kunna tömma blåsan fullständigt.
6. Inkontinens (urinläckage): Oavsiktlig urinläckage under vardagen. Det kan delas in i två typer: stressinkontinens och urgeinkontinens. Stressinkontinens orsakas av att det ökar trycket på blåsan, till exempel vid hostning eller skratt, medan urgeinkontinens orsakas av en plötslig känsla av behov att urinera.
7. Neurogen urineringsstörning: När nervsystemet inte fungerar korrekt och påverkar blåsan och urinoarsfunktionen. Det kan bero på skador på ryggraden eller neurologiska sjukdomar som multipel skleros.
8. Nyckfullt blåsa: När en person avsiktligt håller tillbaka urinen, vilket kan leda till infektioner och skada på njurarna.
9. Nocturi: När en person vaknar upp under natten för att urinera. Det kan bero på olika orsaker som diabetes, hjärtsvikt eller prostatabesvär.
10. Overaktiv blåsa: När blåsan kontraherar ofrivilligt och orsakar en plötslig känsla av behov att urinera. Det kan bero på infektioner, neurologiska sjukdomar eller åldrande.
11. Retentionsurineri: När det finns svårigheter att tömma blåsan fullständigt och det kan leda till infektioner och skada på njurarna. Det kan bero på neurologiska sjukdomar, prostatabesvär eller medicinering.
12. Svullen prostata: När prostatan sväller och pressar mot urinoaren, vilket kan leda till besvär med urinering. Det är vanligt hos män över 50 år.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

'Hyperplasi' är inom medicinen ett tillstånd där det förekommer ökat celltal i en viss vävnad eller organ. Detta orsakas vanligtvis av en förhöjd stimulans på celldelning, ofta som svar på en patologisk process eller en endokrin störning. Hyperplasi kan vara reversibel om orsaken till den tar borts, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnads- eller organsväxt och öka risken för cancerutveckling.

Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

'Kontinenta urinreservoarer' är en typ av urinereservoar som används inom urologi och ger patienten möjlighet att kontrollera urinläckage och tömma reservoaren självständigt. Denna typ av reservoar konstrueras ofta med hjälp av patientens eget vävnadsmaterial, exempelvis tunntarm, som formas till en behållare och ansluts till urinledarna (uretrarna).

Det viktigaste målet med kontinenta urinreservoarer är att uppnå acceptabel blasvolym och kontinens, så att patienten kan känna tryck i reservoaren när den är full och tömma den självständigt genom att antingen hosta, pressa eller använda en muskelkontraktion (Valsalva manöver).

Det finns olika typer av kontinenta urinreservoarer, men de två vanligaste teknikerna är:

1. Hohlångsreservoaren: Denna typ av reservoar skapas genom att forma en tunnel av tunntarm (typiska 40-50 cm) till en S-formad behållare med två ändar. Ena änden är stängd och den andra ansluts till urinledaren. Reservoaren placeras vanligtvis under muskulaturen i buken och täcks av tarmludd (serosan) för att minska risken för komplikationer som fistelbildningar eller infektioner.
2. Studerande reservoaren: Denna typ av reservoar skapas genom att forma en kortare tunnel av tunntarm (typiska 15-20 cm) till en sfärisk behållare med en enda ända som är stängd. Reservoaren placeras vanligtvis under muskulaturen i buken och fylls med ett speciellt material, exempelvis Teflon eller silikon, för att öka dess volym och styrka.

Båda teknikerna har sina fördelar och nackdelar, men det är viktigt att diskutera dessa alternativ med en erfaren kirurg för att avgöra vilken metod som passar bäst i varje individuell situation.

Fluvoxamin är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas selektiva serotonin-återupptagshämmare (SSRI). Det används vanligtvis för att behandla olika psykiatriska tillstånd, framför allt ångestrelaterade störningar såsom social fobi och panikstörning. Fluvoxamin fungerar genom att öka mängden signalsubstans, serotonin, i hjärnan genom att blockera dess återupptagande i nervcellerna. På så sätt kan serotoninet fortsätta att verka som signalsubstans längre och på det viset korrigera eventuella brister i serotoninnivåer som kan vara associerade med olika psykiatriska tillstånd.

Det är viktigt att notera att användning av läkemedel, inklusive fluvoxamin, bör ske under läkarövervakning och efter en noggrann bedömning av patientens behov och möjliga risker.

'Anura' är en taxonomisk term inom zoologi och den används för att klassificera en grupp av amfibier, även kända som paddor. Det vetenskapliga namnet kommer från grekiskan och betyder 'utan svans', vilket refererar till deras typiska kroppsform utan en synlig svans hos de flesta vuxna djuren.

Anura innefattar två huvudgrupper: äkta paddor (Neobatrachia) och äldre, numera icke längre existerande arter som kallas för Gamle Världens paddor (Archaeobatrachia).

Exempel på välkända Anura-arter är grodor och fladdermöss. Dessa djur är kännetecknade av deras korta, kompakta kroppar, långa bakben, som de ofta använder för att hoppa eller simma, och sina våtbarhudade hudar. De flesta Anura-arter är också kända för sin metamorfos från ägg till grodyngel till fullvuxen individ.

Trängningsinkontinens, även känt som urgyni eller överaktiv blasser, är ett tillstånd där personen upplever en plötslig och ofta oönskad behov att urina, vilket kan leda till en oavsiktlig urinläckage före att personen hinner nå toaletten. Detta händer på grund av en kraftig och plötslig kontraktionshastighet hos blasans muskulatur, vilket orsakar o kontroll över urineringen. Tillståndet kan vara relaterat till ålder, men det kan även förekomma hos yngre personer, särskilt kvinnor som har haft barn. Andra faktorer som kan bidra till trängningsinkontinens inkluderar neurologiska sjukdomar, urinvägsinfektioner och vissa mediciner.

I'm sorry for the confusion, but "Bensidiner" doesn't seem to be a recognized medical term in English or in any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or field of study. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

"Urological diagnostic techniques" refer to the various methods and tools used by medical professionals to diagnose conditions related to the urinary tract and male reproductive system. These techniques can include:

1. Medical history and physical examination: A detailed medical history and physical examination are often the first steps in making a diagnosis. The doctor will ask questions about symptoms, medical history, and lifestyle factors that may be contributing to the condition. During the physical examination, the doctor may check for any abnormalities in the urinary tract or genital area.
2. Urinalysis: A urinalysis is a laboratory test that examines a sample of urine for various components such as red and white blood cells, bacteria, and chemicals. This test can help diagnose conditions such as urinary tract infections, kidney stones, and kidney disease.
3. Imaging tests: Various imaging tests may be used to visualize the urinary tract and surrounding structures. These include ultrasound, CT scan, MRI, and X-ray. These tests can help diagnose conditions such as kidney stones, tumors, and structural abnormalities.
4. Cystoscopy: A cystoscopy is a procedure that allows the doctor to examine the inside of the bladder and urethra using a thin, flexible tube with a camera and light on the end. This procedure can help diagnose conditions such as bladder cancer, interstitial cystitis, and bladder inflammation.
5. Urodynamic testing: Urodynamic testing is a series of tests that measure the function and efficiency of the urinary tract. These tests can help diagnose conditions such as urinary incontinence, bladder emptying problems, and neurogenic bladder.
6. Biopsy: A biopsy involves removing a small sample of tissue from the urinary tract or genital area for laboratory analysis. This test can help diagnose conditions such as cancer, inflammation, and infection.

These diagnostic techniques are used to identify the underlying cause of symptoms and develop an appropriate treatment plan.

Urografi är ett medicinskt undersökningsförfarande som används för att undersöka urinvägarna, det vill säga njurarna, urinledare och urinarytblandningsorganen. Den består av intravenös kontrastmedelsgivning följt av serier av röntgenbilder som tas för att studera hur kontrastmedlet passerar genom urinvägarna.

Det finns också en variant av urografi som kallas retrograde urografi, där kontrastmedlet införs direkt in i urinledaren via en tunn slang som leder in i urinblåsan under cystoskopi.

Urografi används ofta för att diagnostisera strukturella eller funktionella avvikelser i urinvägarna, såsom njursjukdomar, tumörer, stenar och andra abnormaliteter.

'Hydronefros' är ett medicinskt tillstånd där urinansamling i njuren orsakar en ökning av trycket och ledde till en abnormt uppsvällning av den. Detta händer när urinen inte kan rinna fritt genom urinvägarna, ofta på grund av en obstruktion någonstans i systemet. Hydronefros kan vara associerad med smärta, urinvägsinfektioner eller skada på njuren om det lämnas obehandlat.

'Fostrets urin canal' refererar till den tub som förbinder en fostrets blasor (urinblåsa) med den allmänna embryots eller fostrets mag-tarmkanal. Den kallas också för ureteroektodermal dukt, eller Müllers trakt i tidig fosterdifferentiering. I normala fall stängs kanalen av och blir en del av fostrets urin system medan den andra änden bildar en del av tarmen (vanligtvis blindt slutande). Om processen inte sker korrekt kan det leda till ett medfött missbildning som kallas för persistent urachus eller urachal cyst.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

Urologi är en gren inom medicinen som fokuserar på diagnosen, behandlingen och preventionen av sjukdomar relaterade till urinvägar och manliga reproduktionsorgan. Urologen är specialistläkare som har utbildat sig i detta område.

Urinvägar innefattar nedre delen av urinblåsan, urinrör, nefron (små enheter i njurarna som filtrerar blodet och producerar urin) samt könsorganen hos män, såsom prostata, testiklar och penis.

Urologiska tillstånd kan inkludera, men är inte begränsade till:

* Prostatacancer
* Blåsbäckenhinnecancer
* Njursvullnad (hydronefros)
* Nephrolithiasis ( njursten)
* Infektioner i urinvägar, såsom pyelonefrit och cystit
* Interstitiell cystit/blåsbäckenhinneinflammation
* Urininkontinens
* Erektionsproblem
* Hormonella störningar hos män

Det finns även en subspecialitet inom urologi som kallas pediatrisk urologi, där specialisten behandlar barn med urologiska tillstånd.

Nitrosaminer är en grupp kemiska föreningar som bildas när sekundära aminer reagerar med nitrit under vissa förhållanden, särskilt vid höga temperaturer. De flesta nitrosaminerna anses vara cancerogena och kan bildas i vissa livsmedel under till exempel rökning eller stekning av kött. Nitrosaminer finns också i tobaksrök och kan på så sätt orsaka cancer i andningsorganen.

Bufonidae er en familie i ordnen stungsmaskartade groddjur (Anura). Den inneholder cirka 370 arter, inklusive de välkända kännetecknas av den tjocka och knölformade huden samt giftiga körtlar bakom ögonen. De flesta arterna i familjen har en robust kroppsbyggnad med korta extremiteter, men det finns också undantag som exempelvis Caneroe-paddan (*Incilius valliceps*) från Mexiko och södra USA.

Giftet som produceras av Bufonidae-körtlarna är inte dödligt för människor, men kan orsaka irritation eller andningssvårigheter om det kommer i kontakt med ögon, slemhinnor eller sår. Det är värt att notera att vissa arter inom familjen har en mycket högre giftkoncentration än andra och kan vara farliga för människor.

Bufonidae-arter förekommer över stora delar av världen, men de flesta finns i tropiska områden i Central- och Sydamerika. Några arter har introducerats till andra kontinenter och kan orsaka ekologisk skada genom att konkurrera med inhemska arter om resurser eller äta upp dem.

Exempel på kända Bufonidae-arter är den vanliga paddan (*Bufo bufo*) som förekommer i Europa, guldbukig padda (*Incilius alvarius*) från sydvästra USA och nordvästra Mexiko samt Caneroe-paddan (*Incilius valliceps*) från Mexiko och södra USA.

Karcinom är en typ av cancer som utgår från epitelceller, det vill säga celler som bildar ytskiktet hos olika typer av vävnader i kroppen. Exempel på sådana vävnader är huden och de slemhinnor som tappar in organ i andnings- och matspjälkningssystemen.

Karcinomer kan vara mycket olika när det gäller deras utseende, beteende och svar på behandling. De kan vara långsamt växande eller snabbt växande, de kan sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser) eller inte.

Exempel på olika typer av karcinom inkluderar lungcancer (bronkialcancer), bröstcancer, prostata cancer, tarmsjukdom (kolorektal cancer) och hudcancer (basalcellscancer och plattcellscancer).

Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.

Medicinskt kan man definiera "muskarinautestimulerande läkemedel" eller "muskarinreceptorstimulerande läkemedel" som substanser som aktiverar muskarinreceptorer, en typ av acetylkolinreceptor. Acetylkolin är en signalsubstans i nervsystemet och muskarinreceptorerna finns bland annat i hjärtat, lungorna, urinvägar och ögonen.

Muskarinstimulerande läkemedel används till exempel för att minska produktionen av saliv och svett, sänka hjärtslaget och dämpa tarmsammandragningar. De kan också användas som mittagent i behandlingen av Parkinson sjukdom. Exempel på muskarinstimulerande läkemedel är pilocarpin, bensotropin och muscarin.

Tumörinvasion är när cancerceller invaderar och skadar vävnaden runt omkring en tumör. Detta kan leda till spridning av cancern till andra delar av kroppen, vilket kallas metastas. Tumörinvasion sker genom att cancercellerna penetrerar och förstör de normala cellstrukturerna och blod- eller lymfkärl i omgivande vävnad. Denna process underlättas av en rad olika mekanismer, inklusive celldelning, migration och angiogenes (bildning av nya blodkärl). Tumörinvasion är ett viktigt aspekt av cancerprogressionen och påverkar prognosen för patienter med cancer.

En urinvägsfistel är en abnormal förbindelse (anastomos) mellan urintransportsystemet och ett annat organ, vävnad eller yta. Den kan orsakas av en medfödd defekt eller som komplikation till infektioner, trauma, operationer eller cancer.

Fistlar kan förekomma mellan urinvägarna (urinblåsa, ureter eller urinoär) och tarmar, könsorgan, huden eller andra strukturer. Symptomen på en urinvägsfistel kan inkludera urinläckage från ett annat än det vanliga urineringsstället, infektioner, irritation och obehag. Behandlingen av en urinvägsfistel beror på orsaken och platsen men kan omfatta medicinsk behandling, kateterisering eller kirurgi.

'Njurbäcken' (renal pelvis en engelska) är den centrala, expanderande delen av urinvägssystemet i njuren där urinen samlas innan den transporteras till urinblåsan. Det är en slags trattformad struktur som har formen av en bägare och leder urinen från de två njurarnas funktionella enheter, de små nieren (nefron), till uretärerna och sedan till urinblåsan. Njurbäckens väggar är gjorda av muskulatur som hjälper till att transportera urinen genom peristaltiska rörelser.

Muskarinreceptorer är en typ av receptor som binder acetylkolin, en signalsubstans i nervsystemet hos djur. Det finns fem huvudsakliga subtyper av muskarinreceptorer, betecknade M1 till M5. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer som hjärt- och andningsfunktion, smärta, minnesbildning, samt kognitiva och emotionella funktioner.

Muskarinreceptorerna är metabotropa receptorer, vilket betyder att de verkar genom att aktivera signalsubstanser som modulerar andra proteiner i cellen istället för att direkt öppna eller stänga jonkanaler. När acetylkolin binder till muskarinreceptorerna utlöses en kaskad av intracellulära händelser som leder till aktivering eller inaktivering av olika enzymer och andra proteiner, vilket i sin tur påverkar cellens funktion.

M1-receptorer finns främst i centrala nervsystemet och är involverade i kognitiva processer som minnesbildning och inlärning. M2-receptorer återfinns huvudsakligen i hjärtat och andningssystemet, där de reglerar hjärtats frekvens och styr andningen. M3-receptorer finns i bland annat glatt muskulatur, slemhinnor och blodkärl, och är involverade i kontraktion av muskler, sekretion av vätskor och reglering av blodflödet. M4- och M5-receptorer återfinns huvudsakligen i centrala nervsystemet, där de deltar i reguleringen av dopaminutsläpp och andra neurotransmittorprocesser.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Inverterad papillom är en sällsynt sorts hudtumör eller vävnadsöverväxt som karaktäriseras av en benign (godartad) tillväxt av de små, upphöjda, fingerliknande strukturerna (papiller) på huden eller slemhinnan. Ordet "inverterat" refererar till att tumörstrukturen växer in i djupare hud- eller slemhinnalagern istället för att sticka ut som vanligt vid en papillom. Dessa tumörer är oftast små och kan vara röda, rosa, bruna eller samma färg som omgivande hud. De kan förekomma över hela kroppen, men de flesta upptäcks i slemhinnor som munhålan, näshålan och urinblåsan. Inverterade papiller är oftast ofarliga, men i sällsynta fall kan de bli canceroaserande (maligna) om de inte behandlas.

Urogenitala tumörer är en övergripande benämning på cancersjukdomar som utvecklas i de urogenitala organen, vilka inkluderar urinvägar och könsorgan. Till de vanligaste formerna av urogenitala tumörer hör:

1. Prostatacancer - en cancer som utgår från prostata-körteln hos män. Det är den vanligaste cancersjukdomen hos män i industrialiserade länder.
2. Högt placerad cancer i urinblåsan - en ovanlig cancerform som utvecklas i övergången mellan urinröret och urinblåsan, ofta hos unga kvinnor.
3. Peniscancer - en sällsynt cancerform som utvecklas i könsorganet penis hos män.
4. Testikelcancer - en cancerform som utvecklas i en av testiklarna hos män. Det är den vanligaste cancersjukdomen hos män i åldern 15-35 år.
5. Vulvacancer - en sällsynt cancerform som utvecklas i könsorganet vulvan hos kvinnor.
6. Cancer i livmoderhalsen (cervixcancer) - en cancerform som utvecklas i livmoderhalsen, ofta orsakad av humant papillomavirus (HPV).
7. Cancer i njurarna (kärlcellscancer, nyckercellscancer och onyktercellscancer) - cancersjukdomar som utvecklas i njurarna.
8. Cancer i urinröret (urotelcancer) - en cancerform som utvecklas i slemhinnan som tapetserar insidan av urinröret.

Urogenitala tumörer kan behandlas med olika metoder, beroende på cancersjukdomens typ, lokalisation och spridning. Behandlingen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi.

'Karcinom i situ' (CIS) är en term inom patologi och onkologi som betecknar en tidig form av cancer, där cancercellerna ännu inte har spritt sig utan begränsar sig till det ursprungliga vävnadsområdet. CIS innebär att cellerna har förändringar som är karakteristiska för cancer, men de har inte penetrerat basalmembranet och spridit sig till omgivande vävnad eller till andra delar av kroppen.

CIS kan ses som en precancerös tillstånd, eftersom det finns en risk att den kommer att utvecklas till en invasiv cancer om den inte behandlas. Det är viktigt att notera att CIS inte alltid kommer att leda till cancer, men det är ett tecken på att cellerna har förändrats och kan vara ett indikation på ökad risk.

Exempel på platser där karcinom i situ kan uppstå inkluderar:

* Bröstcancer (DCIS - duktal carcinoma in situ)
* Skvamös cellcancer i lungorna (SCCIS - squamous cell carcinoma in situ)
* Högt gradig cellytisk skivepitelcancer i cervix (CGIN - cervical glandular intraepithelial neoplasia, grade 3)

Behandlingen av CIS kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller observation beroende på typen och placeringen av tillståndet samt andra faktorer som ålder, allmäntillstånd och personliga preferenser.

Purinergic Receptors are a type of cell surface receptors that bind to and are activated by purines and pyrimidines, which are nucleotides and nucleosides. These receptors play important roles in various physiological processes, including neurotransmission, cardiovascular function, immune response, and inflammation. There are two main families of purinergic receptors: P1 and P2.

The P1 receptors are further divided into four subtypes (A1, A2A, A2B, and A3) and are selectively activated by adenosine. The activation of these receptors can have various effects on the body, such as modulating neurotransmitter release, regulating blood flow, and reducing inflammation.

The P2 receptors are divided into two subfamilies: P2X and P2Y. The P2X receptors are ionotropic receptors that form cation channels when activated, allowing the flow of ions such as calcium and sodium across the cell membrane. These receptors can be further divided into seven subtypes (P2X1-7).

The P2Y receptors are metabotropic receptors that activate intracellular signaling pathways when activated. They are further divided into eight subtypes (P2Y1, P2Y2, P2Y4, P2Y6, P2Y11, P2Y12, P2Y13, and P2Y14). These receptors can be activated by a variety of purines and pyrimidines, including ATP, ADP, UTP, and UDP.

Overall, purinergic receptors are important regulators of various physiological processes in the body, and their dysregulation has been implicated in several diseases, such as neurological disorders, cardiovascular disease, and cancer.

Kapsaicin är ett naturligt förekommande ämne som utvinns från chilipeppar (*Capsicum annuum*) och andra arter inom släktet *Capsicum*. Det är den aktiva substansen i dessa peppars starkt brännande smak. Kapsaicin verkar på särskilda smärtreceptorer (kallade TRPV1-receptorerna) i huden och slimhinnor, vilket leder till en känsla av hetta eller smärta.

I medicinskt sammanhang används kapsaicin ofta som ett smärtstillande medel, framförallt vid behandling av neuropatisk smärta och muskuloskeletell smärta. Det finns också forskning som tyder på att kapsaicin kan ha potential som antiinflammatoriskt medel. Kapsaicin används ofta i creams, gels eller plåster som appliceras direkt på huden och är tillgängliga receptfritt eller på recept beroende på dosering.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:

1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.

2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.

3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.

4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).

I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.

Vasotocin är ett neuropeptidhormon som förekommer hos leddjur, till exempel blötdjur och ryggradsdjur. Det är strukturellt sett likt hormonet oxytocin, som finns hos däggdjur, och har liknande funktioner.

Vasotocin deltar i regleringen av vissa kroppsliga funktioner, till exempel blodtryck, vatten- och saltbalans samt social beteende hos djur. Det produceras i hypothalamus, en region i hjärnan, och transporteras via blodomloppet till olika delar av kroppen där det utövar sina effekter genom att binda till specifika receptorer.

Det är värt att notera att begreppet 'vasotocin' används främst inom forskning och är inte vanligt förekommande i klinisk medicinsk praxis hos människor.

En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.

Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.

Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.

'Urolithiasis' er en medisk betegnelse for stenbildning i urinvejene, herunder nyrerne, urinledere og urinblæren. Disse stenfyldte aflejringer kan føre til smerter, blod i urinen, gentagne infektioner eller forstyrrelser i urinproduktionen. Stenene dannes som regel over en periode af tid, når der er for høje koncentrationer af mineralske salte i urinen. Små stenfyldte partikler kan typisk passere uden symptomer, mens større kan blive fastlåst og føre til kolikagtige smerter eller skader på de omkringliggende væv. Behandlingen affhnger af stenens størrelse, placering og sammensætning, men kan inkludere medicinsk behandling, lithotripsi (stenfragmentering ved hjælp af ultralyd eller røntgenstråler) eller kirurgisk fjernelse.

Den bukreflexen, också känd som abdominal reflex, är en reflex hos människan som involverar kontraktion av musklerna i buken när den översta delen av magen stimuleras på ett särskilt sätt. Reflexen uppstår på grund av att nervbanor i ryggmärgen aktiveras, vilket leder till en kontraktion av muskler som sträcker sig från nedre delen av bröstkorgen till översta delen av buken. Den bukreflexen kan vara svalt eller saknas hos personer med skada på vissa nerver i ryggmärgen, såsom en hög cervical skada.

Metylnitrosourea (MNU) är ett kraftfullt laboratoriepreparat som används som cancerogent ämne i forskningsstudier. Det är en typ av nitrosoura, en grupp av kemiska föreningar som innehåller en nitrosgrupp (-NO) och en ureagrupp (-NH-CO-NH2).

MNU är specifikt en alkylerande agens, vilket betyder att den kan reagera med DNA i celler och orsaka mutationer. Den kan orsaka en specifik typ av DNA-skada som kallas O6-metylguanin, vilket kan leda till onormal celldelning och slutligen cancer. MNU används ofta för att studera cancerutveckling och behandlingsstrategier i djurmodeller. Det är dock inte en substans som används inom klinisk medicin på människor.

Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det ena eller båda av de två njurarna. Den orsakas oftast av bakterier, vanligtvis Escherichia coli (E. coli), och drabbar främst kvinnor. Symptomen på pyelonefrit kan inkludera smärta i ryggen eller sidan, feber, trötthet, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika för att bekämpa infektionen och smärtstillande medel för att lindra smärtan. I allvarliga fall kan patienten behöva hospitaliseras för intravenös behandling.

"Dysuria" är ett medicinskt begrepp som betyder svårighet eller smärta vid urinering. Det kan orsakas av en rad olika tillstånd, inklusive infektioner, inflammation, irritation eller strukturella abnormaliteter i urinvägarna. Dysuria är ett vanligt symptom hos både män och kvinnor och kan vara kroniskt eller tillfälligt beroende på orsaken. Om du upplever dysuria rekommenderar vi att du söker medicinsk expertis för en korrekt diagnos och behandling.

'Urinvägstumörer' är en övergripande benämning på olika typer av cancersjukdomar som utvecklas i urintransportsystemet. Detta inkluderar nedre delen av urinblåsan, urinledare (uretr), urinsäckarna och njurarnas bägarceller (neyron).

Det finns två huvudsakliga typer av urinvägstumörer:

1. Urothelial carcinoma (UC): Den vanligaste typen av urinvägstumör, även känd som transitional cell carcinoma (TCC). Den utvecklas från de celler som bildar det yttre lagret i urinblåsan och urinledarna. UC kan vara icke-invasivt, när cancercellerna är begränsade till ytan av blåsan eller urinledaren, eller invasivt, när cancercellerna har penetrerat djupare lagren i vävnaden.

2. Renal cell carcinoma (RCC): Den vanligaste typen av njurcancer. RCC utvecklas från de celler som bildar tubulära strukturer inne i njuren, där urinen bildas och transporteras. Det finns flera undertyper av RCC, med clear cell carcinoma som den vanligaste.

Andra sällsyre typer av urinvägstumörer inkluderar squamous cell carcinoma, adenocarcinoma och sarcoma.

Euthanasia, även känt som "barmhärtig död", är en medicinsk term som refererar till den intentionella insättandet av en dödlig händelse med syfte att avsluta livet på ett sjukt eller lidande djur. Detta ska ske på ett snabbt, smärtfritt och humant sätt, ofta genom administration av en överdos av bedövningsmedel eller andra läkemedel som orsakar hjärtstopp eller andningsstillestånd. Euthanasian bör endast utföras av en licensierad veterinär och under strikta etiska riktlinjer för att säkerställa att djurets lidande minimeras så mycket som möjligt.

'Adrenergic beta-3 receptor agonists' refer to a class of medications that bind to and activate the beta-3 adrenergic receptors in the body. These receptors are found primarily in fat cells, where their activation is believed to increase the breakdown of fats and reduce the size of fat cells.

Beta-3 adrenergic receptor agonists have been studied as potential treatments for obesity and related conditions such as type 2 diabetes. By activating the beta-3 receptors, these medications may help to increase metabolism, promote weight loss, and improve insulin sensitivity.

Examples of beta-3 adrenergic receptor agonists include mirabegron (used to treat overactive bladder) and solabegron (currently in clinical trials for the treatment of obesity). However, more research is needed to fully understand the potential benefits and risks of these medications for weight loss and other conditions.

'Urinledartumörer' (på latin: Tumores urethrales) är abnorma vävnads growths i urinledaren, den tubulära struktur som transporterar urin från blåsan och ut genom urinröret. Dessa tumörer kan vara bensinnerva (icke cancerbildande) eller maligna (cancerbildande).

Maligna urinledartumörer är ovanliga, men de flesta av dem är transitional cell carcinomas (TCC), som också kan förekomma i blåsan och njurarna. Andra typer av maligna urinledartumörer inkluderar squamous cell carcinomas och adenocarcinomas.

Urinledartumörer kan orsaka symptom som blödning, smärta under urinerand, svullnad eller sårbarhet i området kring urinröret, förändrad urinflöde, och problem med kontrollen över urinen. Behandlingen beror på typen, storleken och spridningen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.

Muskelavslappning, eller engelska "muscle relaxation", är ett medicinskt tillstånd där musklerna slappnar av och blir mindre spända. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar, neurodegenerativa störningar, läkemedel eller psykiska tillstånd som stress och ångest.

I vissa fall kan muskelavslappning vara en önskad effekt av behandling, som i terapi där patienten aktivt tränar sin muskelrelaxation med hjälp av tekniker som andningsövningar och visualisering.

I allvarliga fall kan muskelavslappning leda till svårigheter att röra sig, svältkramper eller andningssvårigheter. I dessa fallen behandlas muskelavslappning ofta med läkemedel som muskelrelaxerande mediciner eller fysisk terapi för att hjälpa till att stärka musklerna och förbättra rörelseförmågan.

In medical terms, "diamines" do not have a specific definition related to medicine or the human body. The term "di" means two, and "amine" is a functional group in chemistry consisting of a nitrogen atom bonded to one or more alkyl or aryl groups. Therefore, a diamine is a chemical compound containing two amino groups.

However, there are some medical compounds that contain diamines, such as putrescine and cadaverine, which are produced during the decay of animal tissues. These compounds can have an unpleasant odor and are associated with the decomposition process. In certain medical contexts, "diamine" may refer to a compound containing two amino groups, but it is not a commonly used term in medicine.

Biologiska markörer, även kända som bio markörer eller biomarkrar, är en mätbar och objektiv utväg att uppskatta normala biologiska processer, patologiska processer eller farmakologiska respons på ett läkemedel, enligt definitionen från Förenta staternas livs- och medicinesäkerhetsverket (FDA).

Biologiska markörer kan vara olika typer av molekyler, såsom proteiner, gener, metaboliter eller celler, som finns i kroppen och kan mätas för att ge information om en persons hälsa, sjukdomstillstånd eller respons på behandling. Exempel på biologiska markörer inkluderar blodprover som hemoglobin A1c för diabetes, troponiner för hjärtinfarkt och PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer.

I medicinsk forskning används biologiska markörer ofta för att utvärdera effekterna av en behandling, diagnostisera sjukdomar eller övervaka sjukdomsförlopp. De kan också användas för att screena populationer för riskfaktorer för sjukdomar och för att utveckla personligare och precisionsmedicinska behandlingsmetoder.

Dioctyladipat (C~22H~38O~4~) er en organisk forbindelse som brukes som et plastifiseringst medium i produksjon av polyvinylklorid (PVC). Det er også kjent under handelsnavnet "Dioxolaner". Dioctyladipat er en ester av adipinsyre og 2-ethylhexanol, og det har blitt brukt i en rekke forskjellige industrielle applikasjoner siden 1950-tallet. Det er kjent for sin lav toxicitet og god varmebestandighet, men det kan være skjevballast i miljøet på grunn av svær nedbrytbarhet.

Mesenchymoma är en sällsynt typ av godartad (benign) tumör som utgår från mesenchymala stammceller, vilket betyder att den kan innehålla olika typer av vävnader som fettvävnad, muskulatur och bindväv. Tumören är oftast lokaliserad till buken eller retroperitonealt område (bakom bukhinnan). Mesenchymoma kännetecknas av att innehålla två eller fler olika histologiska komponenter, där minst en av dessa är en typ av muskulär tumör. Detta gör att den kan vara svår att diagnostisera och klassificera korrekt. Prognosen för mesenchymoma beror på storleken, lokaliseringen och om det finns någon ondartad (malign) komponent i tumören. Behandlingen består ofta av kirurgiskt avlägsnande av tumören.

Tumörstadieindelning, eller tumörgradering, är ett system för att bedöma hur aggressivt en tumör växer och om den sprider sig snabbt eller inte. Det hjälper läkare att bestämma prognosen och behandling för cancerpatienter. Det finns olika typer av tumörstadieindelningar, men de flesta använder sig av några gemensamma principer:

1. Cellulär differentiering: Här bedöms hur lika de cancersatta cellerna är jämfört med normala celler i samma typ av vävnad. Om cellerna ser mycket lika ut, betyder det att tumören har en högre differentiering och är mindre aggressiv. Om cellerna istället ser mycket olika ut jämfört med normala celler, betyder det att tumören har en lägre differentiering och är mer aggressiv.
2. Mitos (celldelning): Här räknas antalet mitoser per tio högkraftsmikroskopiska fält (HPF). En högre frekvens av mitoser visar på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.
3. Cellynukleär atypi: Här bedöms storleken, formen och läget på cellkärnan. Om cellkärnorna är oregelbundna i storlek och form, och om de är placerade nära cellytan, visar det på en högre grad av malignitet.
4. Nekros (död vävnad): Här letas efter nekrotisk vävnad inuti tumören. Om det finns nekros, visar det på en snabbväxande tumör och en högre grad av malignitet.

Dessa faktorer tas alla samman för att ge en tumör ett stadium och en grad. Det är viktigt att notera att olika cancertyper kan ha olika system för tumörstaging och -gradering, så det är alltid viktigt att konsultera en läkare eller specialist för att få rätt information om en specifik cancertyp.

'Kreatinin' är ett slags ämne som bildas i kroppen när musklerna bryter ner det aminosyra som heter kreatin. Det filtreras bort från blodet genom njurarna och tas sedan bort från kroppen via urinen. Nivåerna av kreatinin i blodet kan användas som ett mått på njurens funktion, eftersom en nedsatt njurfunktion kan leda till högre nivåer av kreatinin i blodet.

Oxotremorine är ett läkemedel som verkar som en agonist, det vill säga binder till och aktiverar, muskarina acetylkolinreceptorer i centrala nervsystemet. Det används främst för forskningsändamål för att studera kolesterolmetabolismen och muskarinreceptorernas funktion. Oxotremorine kan orsaka muskelsammenträngning, sveda i ögonen, ökat salivflöde och andra karaktäristiska symtom av muskarinreceptorsstimulering. Det bör inte användas som medicinskt terapeutiskt preparat hos människor på grund av sina kraftfulla biverkningar.

Cancerförstadier, eller "precancerous changes", är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Dessa förändringar sker gradvis över tid och kan vara reversibla under vissa omständigheter. Det finns olika typer av cancerförstadier beroende på vilken typ av cancer de kan leda till. Exempel på vanliga former av cancerförstadier inkluderar dysplasi, metaplasia och atypisk hyperplasi. Dysplasi är en förändring där cellerna i ett vävnadslager börjar se annorlunda ut än normalt och kan vara onormala i storlek, form eller antal. Metaplasia är en förändring där en typ av cell konverterar till en annan typ av cell som inte vanligtvis finns på den platsen. Atypiska hyperplasier är en ökning av cellantalet tillsammans med onormala cellförändringar.

Det är viktigt att notera att cancerförstadier inte alltid kommer att leda till cancer, men det finns en ökad risk för att de utvecklas till cancer jämfört med normala vävnader. Om cancerförstadier upptäcks kan läkare ofta behandla dem genom att avlägsna den onormala vävnaden eller använda andra metoder som kirurgi, strålbehandling eller mediciner för att minska risken för cancerutveckling.

'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.

'Lower urinary tract symptoms' (LUTS) refer to a group of symptoms related to the storage and evacuation of urine. These symptoms can be categorized into three main groups:

1. Storage symptoms: These include frequency, urgency, nocturia (waking up at night to urinate), and urge incontinence (the involuntary loss of urine associated with a strong desire to void).
2. Voiding symptoms: These include hesitancy (difficulty initiating the flow of urine), slow stream, intermittency (stopping and starting of the urine stream), straining, and terminal dribble (the small amount of urine that dribbles after finishing urination).
3. Post-micturition symptoms: These include a feeling of incomplete emptying and post-micturition dribble (the involuntary loss of urine immediately after finishing urination).

LUTS can be caused by various underlying conditions, including benign prostatic hyperplasia (BPH), overactive bladder (OAB), urinary tract infections, neurological disorders, and bladder cancer. It is essential to determine the underlying cause of LUTS to provide appropriate treatment.

Muskelhypertoni är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökad muskeltonus eller ökad spänning i musklerna. Det kan vara orsakat av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska sjukdomar som multipel skleros och cerebral pares, eller som en biverkan till vissa läkemedel. I vissa fall kan muskelhypertoni vara relaterad till skador på muskulaturen eller till kroppens balans- och koordinationssystem. Symtomen på muskelhypertoni kan variera från milda till allvarliga, beroende på orsaken och graden av hypertoni. De kan inkludera stelhet, spasmer, smärta och svårigheter med rörelse och koordination. Behandlingen av muskelhypertoni beror på orsaken till tillståndet och kan omfatta fysisk terapi, mediciner, injektioner med botulinumtoxin (Botox) eller i vissa fall kirurgi.

"Bakteriuri" är ett medicinskt begrepp som betyder att urinen innehåller bakterier i en koncentration som överstiger 100 000 koloniformande enheter per milliliter (cfu/ml). Detta fenomen kallas ofta för "bakteriuri" eller "asymptomatisk bakteriuri".

Det är värt att notera att när en person visar symtom på en urinvägsinfektion (UVI), såsom smärta vid urinering, frekvent behov av att urinera och smärta i underlivet, kan det finnas färre än 100 000 bakterier per milliliter i urinen. I sådana fall kan en läkare fortfarande ställa diagnosen UVI baserat på symtomen och andra tester, som ett positivt kulturresultat av urinen.

Asymptomatisk bakteriuri är vanligast hos äldre kvinnor, särskilt de som bor i vårdhem eller har katetrar i urinblåsan. Även om det ofta är obekvämt och kan öka risken för komplikationer, behöver inte alltid asymptomatisk bakteriuri behandlas med antibiotika. Läkaren kommer att bedöma om behandling behövs baserat på patientens symtom, allmänt hälsotillstånd och andra faktorer som kan påverka risken för komplikationer.

Urinvägsfysiologi är ett medicinskt område som handlar om hur urin systemet fungerar från att filtrera blodet i njurarna till att transportera och utsöndra urinen via urin ledare och urinoär. Det inkluderar studiet av olika mekanismer såsom glomerulfiltration, tubul transport, hormonell kontroll, samt neurologisk och muskulär kontroll av avskiljningsprocessen. Urinvägsfysiologin undersöker även patofysiologiska tillstånd som kan påverka urinsystemet såsom njursjukdomar, diabetes, njursten, urinvägsinfektioner och cancersjukdomar.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Metohexital är ett kortverkande, potent bet blockerande medel som används inom anestesi till intravenös sedering och induktion. Det är en tioetyl-derivat av barbituraten, som har snabb insättning och uppväckning efter användning. Metohexital orsakar muskelavslappning, sänkt blodtryck och kan också leda till andningsdepression. Det är vanligen reserverat för korta, icke-kirurgiska procedurer på grund av dess snabba verkan och uppvaknande.

En divertikel är en liten, utbuktning i tarmens vägg, vanligtvis bildad där blodkärl tränger genom muskelvävnaden. De flesta människor har några divertiklar i sin underkäke (colon), och de tenderar att öka i antal med åldern. Divertiklar är oftast små och orsakar inga problem, men ibland kan de bli inflammerade eller infekterade, vilket kan leda till divertikulit. I allvarliga fall kan detta orsaka komplikationer som tarmblödning, ämnesomsättningsrubbningar och hål i tarmen (perforation).

'Pteridium' är ett släkte av ormbunkar, som tillhör familjen Pteridaceae. Det mest kända arten inom släktet är brunagelsvans (*Pteridium aquilinum*), även kallad för vulkanört eller jättesvans. Denna ormbunk växer vilt över stora delar av världen och kan nå en höjd på upp till två meter.

Brunagelsvansen är känd för att innehålla skadliga ämnen, som kan vara skadliga om de intas i större mängder. Dessa ämnen kan orsaka mag- och tarmsymtom samt påverka leverfunktionen. Det är därför rekommenderat att undvika att äta denna ormbunk.

En medicinsk definition av "Nerver, utåtledande" (engelska: "Peripheral nerves") är de nervbanor som bildar det perifera nervsystemet och transporter nervimpulser till och från centrala nervsystemet, inklusive hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver är spridda över kroppen och innerverar muskler, hud och andra vävnader, vilket gör att de kan uppfatta smärta, temperatur, tryck och vibrationer samt styr muskelrörelser och automatiska kroppsfunktioner.

Urinanalys, även kallat urinprov eller urinupsamling, är ett vanligt laboratorietest som används för att undersöka olika aspekter av urinen, inklusive dess utseende, kemiska sammansättning och eventuellt påvisande av mikroorganismer eller andra substanser.

En urinutsöndring (urinalysis with sediment examination) är en del av en urinanalys där man undersöker det fasta beståndet i urinen, även kallat urinsediment. Detta inkluderar celler som kan påträffas i urinen, såsom röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och epitelceller, samt också kristaller, slaggämnen och eventuella bakterier eller parasiter.

Denna undersökning görs vanligen genom att centrifugera en urinprovet för att koncentrera de fasta partiklarna i botten av provröret. Sedan tas en liten del av den koncentrerade vätskan upp och undersöks under ett mikroskop för att identifiera och räkna antalet olika celler, kristaller och andra partiklar.

Urinutsöndringen kan ge värdefull information om patientens njurfunktion, eventuella infektioner eller inflammationer i urinvägar samt andra sjukdomar som kan påverka urinproduktionen och utsöndringen.

'Urogenitala systemet' är ett samlingsnamn för de två anatomiska systemen; urinsystemet (uro-), som transporterar urin ut från kroppen, och genitalsystemet (genital), som är involverat i reproduktionen.

Urinsystemet består av två njurar, två uretrar, urinblåsa och urinoverslutare. Njurarna producerar urin som transporteras genom uretrarna till urinblåsan där den lagras innan den tömms genom urinoverslutaren.

Genitalsystemet består hos män av testiklar, bitestikel, penis och prostata, medan det hos kvinnor består av äggstockar, äggledare, livmoder, slid och blygdläppar. Genitalsystemet är involverat i produktionen, transporten och befruktningen av ägg och spermier samt menstruationen hos kvinnor.

Båda systemen fungerar tillsammans för att eliminera avfallsprodukter och underhålla reproduktionsfunktionen i kroppen.

Substans P är ett neuropeptid som initialt isolerades från häst- och oxbränsveri. Det består av 11 aminosyror och är involverat i smärta, inflammation och hedomodulering. Substans P verkar genom att binda till G-proteinkopplade receptorer, vilket leder till aktivering av signaltransduktionsvägar som orsakar smärta och ökad blodgenomströmning. Det är också involverat i regleringen av aptit, sömn och minnesfunktioner. Substans P har undersökts för sin potential som terapeutiskt mål för behandling av smärta, depression och andra sjukdomar.

"Cystotomy" är en medicinsk term som refererar till ett kirurgiskt ingrepp där urinblåsan öppnas upp för att undersöka, behandla eller korrigera olika medicinska tillstånd. Det kan användas för att ta prover, avlägsna stenar, reparera skador eller korrigera birthdefekter relaterade till urinblåsan. Efter operationen syms såreskanterna vanligtvis till igen med absorbabla/icke-absorbabla suturer eller klips.

Karcinosarkom är en sällsynt cancerart som kännetecknas av samtidig påväxt av både epitelceller (som utgör de flesta solid tumörer, till exempel carcinom) och mesenchymala celler (som bildar stödjevävnad i kroppen, till exempel sarcom). Denna cancerart kan uppstå i olika vävnader i kroppen, men är vanligast i lungor, urinblåsan och tarmarna. Karcinosarkom har ofta aggressivt beteende och en hög risk för att sprida sig till andra delar av kroppen (metastasera). Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Butylamin er en organisk forbindelse med den kemiske formel C4H11N. Det er en sekundær amin, der består af en butylgruppe (en alifatisk kol hydroxidgruppe) knyttet til en aminosgruppe. Butylamin har en skarp, ætsende lugt og er let opløselig i vand. Det anvendes ofte som en building block i organisk syntese og findes naturligt i visse planter og dyr.

Osmose är en biologisk och fysikalisk process som involverar diffusion av vattenmolekyler genom en semipermeabel membran, från ett område med lägre salthalt eller sötningsgrad till ett område med högre salthalt eller sötningsgrad, tills jämvikt uppnås. Detta sker på grund av osmotisk tryck som skapas av olika koncentrationer av partiklar på varside om membranen. Osmos spelar en viktig roll inom cellernas homeostasis och vätskebalans i levande organismer.

Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.

'Vätske- och elektrolytbalans' refererar till jämvikten av vatten och elektrolyter i kroppen. Elektrolyter är mineraler som löses upp i vår kroppsvätska, som natrium, potassium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. Dessa elektrolyter har elektrisk laddning och spelar en viktig roll för olika funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktioner, nervimpulser och vätskebalans.

Vätske- och elektrolytbalansen handlar om att ha rätt mängd vatten och rätt koncentrationer av dessa elektrolyter i olika kroppsvätskor, såsom blod, lymfa och cellvätska. Förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som dehydrering, överhydrering, elektrolytförgiftning eller onormala hjärtrytmrubbningar.

Människor förlorar och behöver regelbundet ersätta vätska och elektrolyter genom aktivitet, svettning, urinering och avskälning. En ohälsosam kosthållning, vissa mediciner, sjukdomar eller skador kan störa denna balans och leda till onormalt höga eller låga nivåer av vatten och elektrolyter i kroppen.

Arylamin-N-acetyltransferas (NAT) är ett enzym som katalyserar acetylering av aromatiska aminer. Det finns två huvudtyper av NAT-enzym i människor, NAT1 och NAT2, båda kodade för av separata gener. Dessa enzymer hjälper till att neutralisera och eliminera xenobiotika (främmande ämnen) från kroppen genom att acetylera dem, vilket gör det lättare för dem att excretas. Variationer i NAT-aktivitet kan påverka individens sårbarhet för cancer och andra sjukdomar som är relaterade till exponering av aromatiska aminer.

Purinergic P2X receptors are a type of ligand-gated ion channel that are activated by the binding of extracellular ATP (adenosine triphosphate) and other related purines. These receptors play important roles in various physiological processes, including neurotransmission, pain perception, and immune response.

P2X receptors are composed of three subunits that form a homo- or heterotrimeric complex. There are seven different P2X subunit genes (P2X1-7) identified in mammals, each with unique functional and pharmacological properties. When ATP binds to the extracellular domain of the receptor, it triggers a conformational change that opens the ion channel, allowing the flow of cations such as calcium, sodium, and potassium across the cell membrane.

P2X receptors are widely expressed in various tissues, including the central and peripheral nervous systems, cardiovascular system, respiratory system, gastrointestinal tract, and immune system. In the nervous system, P2X receptors are involved in synaptic transmission, neuronal excitability, and neuroinflammation. In the cardiovascular system, they regulate vascular tone and blood pressure. In the respiratory system, they modulate airway smooth muscle contraction and inflammatory responses. In the gastrointestinal tract, they regulate intestinal motility and secretion.

Dysfunction of P2X receptors has been implicated in various pathological conditions, including chronic pain, neurodegenerative diseases, cardiovascular diseases, respiratory diseases, and gastrointestinal disorders. Therefore, P2X receptors are considered as potential therapeutic targets for the treatment of these conditions.

Akrolein, med den kemiska formeln C3H4O, är en färglös, mycket reaktiv och giftig flyktig vätska med en stark, irriterande lukt. Den är en aldehyd som naturligt förekommer i rök från bränder, och kan även produceras av vissa industriprocesser och transporteringsmedel. Akrolein kan orsaka irritation i ögon, näsa, hals och lungor, och långvarig eller intensiv exponering kan leda till allvarliga skador på luftvägar och centrala nervsystemet.

'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.

'Urinrörstumörer' (eller 'urethral tumors' på engelska) är en övergripande benämning på olika typer av god- och elakartade tumörer som kan uppstå i urinröret. Urinröret är den tub som transporterar urinen från blåsan och ut genom könsorganen.

Godartade (benigna) urinrörstumörer innefattar bland annat papilläma, fibroepitelium och polyper. Dessa tumörer tenderar att vara långsamt växande och orsaker sällan allvarliga komplikationer. De kan behandlas genom kirurgisk avlägsnande.

Elakartade (maligna) urinrörstumörer är däremot mycket ovanligare än godartade och innefattar framförallt transsitionalcellscancer, squamosacellscancer och adenocarcinom. Dessa tumörer kan vara invasiva och sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser). Behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller systemisk behandling med kemoterapi eller målgerichtet terapi.

Prognosen för patienter med elakartade urinrörstumörer varierar stort beroende på typ, storlek, läge och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen. I allmänhet är prognosen sämre än för flera andra typer av cancer.

Urinrörssjukdomar, även kända som urinvägsinfektioner (UTI), är infektioner som drabbar antingen urinblåsan (cystit) eller urintraktens övre delar, inklusive nedre delen av uretär och njurarna (pyelonefrit). De flesta urinvägsinfektionerna orsakas av bakterier som kommer in i urinröret från tarmen.

Bakterien Escherichia coli (E. coli) är den vanligaste orsaken till obebydda urinvägsinfektioner, men andra bakterier, virus och svampar kan också vara orsaker. Infektionen kan uppstå när bakterierna färdas upp från yttre genitalien via urinröret in i blåsan eller vidare upp till njurarna.

Faktorer som ökar risken för utveckling av urinvägsinfektioner inkluderar:

* Kvinnlig könet (på grund av den kortare urinröret hos kvinnor)
* Diabetes
* Nedsatt immunförsvar
* Användning av katetrar för urindränage
* Aktivt sexualliv
* Menopaus

Symptomen på en urinvägsinfektion kan inkludera:

* Smärta eller brännande känsla vid urinering
* Frekvent behov av att urinera, även om det ofta endast är en liten mängd urin som tas ut
* Förändrad urinfärg (mörkare än vanligt eller blodig)
* Skarp smärta i underlivet eller ryggen
* Fuktighet, illaluktande doft eller irritation i genitalierna

Om läkaren misstänker en urinvägsinfektion kan de be om en urinprovsanalys för att fastställa diagnosen och avgöra vilken typ av bakterie som orsakar infektionen. Behandlingen består ofta av antibiotika, men det är viktigt att slutföra hela behandlingskursen för att undvika återfall.

Parasympathetic nervous system is the part of the autonomic nervous system that generally functions to promote rest, digestion, and recovery. It is responsible for the body's "rest and digest" response, which is the counterpart to the sympathetic nervous system's "fight or flight" response.

The parasympathetic nervous system is activated in situations of relaxation and safety, allowing the body to conserve energy and perform maintenance and repair tasks. It does this by decreasing heart rate and blood pressure, increasing digestive activity, and promoting tissue growth and healing.

The parasympathetic nervous system is controlled by cranial nerves III, VII, IX, and X, as well as sacral nerves S2-S4. These nerves release the neurotransmitter acetylcholine, which binds to receptors in target organs and causes a variety of effects, including relaxation of smooth muscle, dilation of blood vessels, and increased secretion of digestive enzymes.

Overall, the parasympathetic nervous system plays an important role in maintaining homeostasis and promoting overall health and well-being.

"Serös membran" är en typ av slät, glänsande och nästan transparent membran som löper inuti kroppen och producerar ett seröst (vattnigt) sekret. Denna typ av membran finns i olika delar av kroppen, till exempel i bröstcisternerna, hjärtsäcken, lungornas yttre skal och bukhinnan. Seröst hinna hjälper till att reducera friktionen mellan rörliga strukturer och underlättar deras glidande mot varandra.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

En urinary catheter är ett medicinskt instrument som används för att dränera urin från urinblåsan. Det kan vara indikerat i olika situationer, till exempel vid svårigheter att tömma blåsan själv, under operationer eller vid långvarlig sängliggande.

Det finns två huvudsakliga typer av urinary catheters: Foley catheters och straight catheters. Foley cathetern är den mest vanliga typen och har en inflatable balloon på änden som håller katten inne i urinblåsan. Straight catheters saknar ballong och används oftast under kortare tidsperioder.

Urinary catheters bör hanteras med stor omsorg för att undvika infektioner och skador på urinvägarna.

'Kolinerga stimulatorer' är en grupp av läkemedel som aktiverar kolinacetylkolinreceptorerna i kroppen. Kolinacetylkolin är en signalsubstans (neurotransmittor) som spelar en viktig roll i flera fysiologiska processer, till exempel regleringen av muskelaktivitet, hjärt- och kärlsystemet, andningssystemet och kognitiva funktioner.

Kolinerga stimulerare efterliknar verkan av kolinacetylkolin genom att binda till dess receptorer och utlösa en signalsvar i cellen. Dessa läkemedel används för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom Alzheimers sjukdom, glaukom, Parkinson sjukdom, muskelspasticitet och refluxösamma tillstånd. Exempel på kolinerga stimulerare inkluderar donepezil, galantamin, rivastigmin och pyridostigmin.

En medicinsk definition av "nerver, inåtledande" (afferent nerver) är nervceller eller nerveimpulser som leds in i centrala nervsystemet, till exempel från huden, musklerna eller organen, för att bearbetas och tolkas som känselintryck, smärta, temperatur eller proprioception (kroppens position och rörelse). Detta står i kontrast till "efferent nerver", som leder signaler ut från centrala nervsystemet för att styra muskelaktivitet och kroppens funktioner.