Blödarsjuka
Hemofili B
Faktor VIII
Faktor IX
Blodkoagulationsfaktorhämmare
Hemartros
Koagulantia
Faktor VIIa
Blodkoagulationsstörningar, ärftliga
Genetic Therapy
von Willebrand Diseases
Blodkoagulation
Chromosome Inversion
Partiell tromboplastintid
Isoantikroppar
Blodstillning
Dependovirus
Genetiska vektorer
Heterofila antikroppar
von Willebrands faktor
Faktor VII
Trombelastografi
Ledsjukdomar
Blödning i munnen
Katalytiska antikroppar
Hundar
Blodtransfusion
Rekombinanta proteiner
Argininvasopressin
Blödningstid
Blodstillande medel
Antikroppar
Pregnadiener
Hemofili, ofta kallat "blödarsjuka", är en genetisk blödningsrubbning som orsakas av ett defektivt eller saknat proteín som behövs för blodets att koagulera korrekt. Det finns två huvudtyper av hemofili: A och B. Hemofili A är den vanligaste formen och orsakas av en brist på klottingfaktorn VIII, medan hemofili B orsakas av en brist på klottingfaktorn IX.
Personer med hemofili har ofta långvariga blödningar efter skada eller operation och kan också drabbas av spontana inre blödningar, särskilt i lederna och musklerna. Symptomen på hemofili varierar beroende på hur allvarlig defekten är. Vid milda fall kan symptomen vara begränsade till lätta blödningar efter skada eller operation, medan svårare fall kan leda till upprepade blödningar, kronisk smärta, skador på lederna och i värsta fall död.
Hemofili är en genetisk sjukdom som vanligtvis ärvs från föräldrar till barn, men den kan också uppstå spontant på grund av nya mutationer. Behandlingen av hemofili består ofta av preventiv substitution av de saknade klottingfaktorerna och god vård av blödningar när de inträffar.
Hemofili B är ett genetiskt sjukdomstillstånd som orsakas av ett defekt eller brist på koagulationsfaktorn IX, vilket leder till förlängd blödnings tid. Detta kan resultera i spontana blödningar, särskilt in i lederna och muskler. Hemofili B är en X-kromosom-relaterad recessiv sjukdom, vilket betyder att det är arvsförmedlat via moderns X-kromosom och främst drabbar män. Sjukdomen kan variera i allvarlighetsgrad beroende på hur mycket faktorn IX som saknas.
Faktor VIII, också känd som antihemofilisfaktor B, är ett protein som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Det produceras i levern och är en essentiell komponent i den koagulationskaskad som bildar blodproppar (blodomlagring) vid skada på kärlväggar. Faktor VIII aktiveras av trombin och fungerar sedan som en kofaktor till faktor IXa, vilket leder till ytterligare aktivering av koagulationskaskaden och bildandet av ett stabilt blodpropp.
Defekter eller nedsättningar i Faktor VIII kan leda till hemofili A, en ärftlig blödningsrubbning som kännetecknas av långvariga och ofta svåra blödningar. Behandlingen för hemofili A innefattar vanligen intravenös substitution av konstgjord Faktor VIII.
Faktor IX, också känd som Christmas faktor, är ett enzym som spelar en viktig roll i blodets koagulationskaskad. Det produceras i levern och är ett protein som aktiveras när blodet koagulerar för att stänga av blödningar. Faktor IX-defekter orsakar den sjukdomen hemofili B.
En blodkoagulationsfaktorhämmare är ett ämne som hindrar eller minskar blodets förmåga att koagulera, alltså bilda blodproppar. Detta kan uppnås genom att hämma en eller flera av de enzymer och proteiner som är involverade i koagulationskaskaden, som är den biokemiska processen som leder till bildandet av ett blodpropp. Exempel på blodkoagulationsfaktorhämmare innefattar heparin, warfarin och direkta orala antikoagulanter (DOAC) såsom apixaban och rivaroxaban. Dessa mediciner används vanligen för att förebygga eller behandla sjukdomstillstånd som är kopplade till ökat risk för blodproppar, såsom föryngring av blodproppar (tromboser) och stroke.
Hemartros är när blod samlas upp i en ledkapsel eller en ledpåse. Ordet kommer från de grekiska orden "hema" som betyder blod och "arthron" som betyder led. Detta kan orsakas av en skada, som en fraktur eller en lyftad menisk, eller en sjukdom som exempelvis hemofili. Symtomen på hemartros innefattar smärta, svullnad och stelhet i leden. Behandlingen kan bestå av vila, is, kompression och höjning (RICE) för att minska smärtan och svullnaden, fysisisk terapi för att återställa rörelseförmågan och i vissa fall kirurgi för att reparera skadan.
Coagulantia är ett medicinskt begrepp som hänvisar till förekomsten av blodproppar eller koagulerade klumpar av blod i kroppens blodkärl. Dessa kan varaarteriella, vilket innebär att de bildas i artärerna, eller venösa, vilket innebär att de bildas i venerna. Blodproppar kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom blodstillande mediciner, sjukdomar som påverkar blodet eller hjärtat, skador på kärlen eller ett sämre blodflöde. Symptomen på coagulantia kan variera beroende på var proppen sitter och hur stor den är, men de kan inkludera smärta, rodnad, värme och svullnad i det drabbade området, samt andningssvårigheter eller yrsel om proppen befinner sig i lungorna.
Factor VIIa, också känd som aktiverad Faktor VII, är ett enzym som spelar en viktig roll i koagulationskaskaden, den serie biokemiska reaktioner som leder till blodets koagulering eller blodstillning.
Faktor VIIa produceras av levern och aktiveras vid skada på kärlen eller vid förekomst av trombin. När Faktor VIIa aktiveras, kan det katalysera en reaktion som leder till bildandet av trombin från protrombin. Trombin är ett viktigt enzym i koagulationskaskaden eftersom det orsakar omvandlingen av fibrinogen till fibrin, vilket resulterar i att blodet koagulerar och bildar en blodpropp för att stoppa blödningen.
Faktor VIIa används också som ett läkemedel vid behandling av vissa blödningsrubbningar, såsom hemofili.
'Arvade blodkoagulationsstörningar' (eng. 'Inherited coagulation disorders') är medicinska tillstånd där individens blod har en nedsatt förmåga att koagulera orsakad av genetiska mutationer. Detta leder till ett ökat risk för onormalt blödande (excessive bleeding) eller blodproppar (thrombosis). Exempel på arvade blodkoagulationsstörningar inkluderar hemofili A och B, von Willebrands sjukdom och faktor V Leiden mutation. Dessa tillstånd kan vara allvarliga och kräver ofta livslång behandling och övervakning.
Heterozygotidentifiering (eller heterozygote identifikation) är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till den process där man bestämmer om en individ är bärare av två olika varianter (allaslor eller alleler) av samma gen, det vill säga är heterozygous för en viss gen. Detta kan ske genom att jämföra de två kopiorna av samma gen som finns på respektive kromosompar i cellkärnan.
Denna typ av identifiering används ofta inom genetisk rådgivning och diagnos, till exempel för att fastställa om en individ bär på en recessiv genetisk sjukdom eller är en heterozygot bärare av en genetisk mutation som kan öka risken för vissa sjukdomar. Genom att identifiera heterozygota individer kan man även spåra och förebygga genetiska sjukdomar inom familjer och populationer.
Genetic therapy, också känt som genteknikell behandling eller genmodifiering, är en typ av terapi där gener (DNA-sekvenser) introduceras i eller tas bort från en persons celler för att behandla eller förebygga en sjukdom. Detta kan göras på olika sätt, till exempel genom att ersätta defekta gener med friska kopior, stänga av överaktiva gener eller införa nya gener som ger cellerna ny funktionalitet.
Genetisk terapi har potentialen att behandla en rad olika genetiskt betingade sjukdomar, till exempel genetiska sjukdomar som cystisk fibros och muskeldystrofi, men även cancer och vissa infektionssjukdomar. Genom att korrigera de underliggande orsakerna till dessa sjukdomar kan genetisk terapi möjligen leda till varaktiga eller till och med permanenta förbättringar i patienternas hälsotillstånd.
Det är värt att notera att det fortfarande finns tekniska, etiska och säkerhetsrelaterade utmaningar kopplade till genetisk terapi, och att den fortfarande befinner sig i en relativt tidig fas av utveckling och forskning.
Von Willebrand's disease (VWD) är en medfödd blödningsrubbning som orsakas av ett defekt eller brist på von Willebrand-faktorn, ett protein som hjälper blodet att koagulera. Det finns tre huvudtyper av VWD: typ 1 (den vanligaste och mildaste formen), typ 2 (med varierande allvarlighetsgrad) och typ 3 (den allvarligaste formen). Symptomen på VWD kan inkludera lätta blåmärken, näsaflöde, tungblödning och långvarig men inte alltid kraftig menstruation hos kvinnor. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, familjehistoria och laboratorietester som mäter nivåer av von Willebrand-faktor och aktivitet i blodet. Behandlingen kan innebära försiktighet med trauma, mediciner som hjälper blodet att koagulera, såsom desmopressin eller koncentrat av von Willebrand-faktor, och i vissa fall operationer eller transfusioner.
'Blodkoagulation' er en naturlig prosess hvor plasmakoagulationsfaktorer i blodet reagerer med hverandre for å forme en blodkoagel som stopper blødning etter skade på blodkjertelen. Denne prosessen involverer omskingling av fibrinogen til fibrin, som formet en tredimensional nettverk som holder de sammen blodcellene i plassert og stenger hulen i vævet. Koagulasjonsprosessen aktiveres når blødning oppstår og reguleres av et kompleks system av både prokoagulasjonselementer, antikoagulasjonselementer og fibrinolytiske enzimer for å forebygge uønsket blodkoagulering og for at sikre at koaguleringen er begrenset til området der det trengs.
'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.
En chromosominversion är en genetisk mutation där en del av ett chromosoms arm böjer tillbaka på sig själv och sedan återintegrerar i det ursprungliga chromosomet, men i motsatt orientering. Detta innebär att sekvensen av generna på den inverterade armen är desorganiserad jämfört med den ursprungliga sekvensen.
Det finns två typer av chromosominversioner: pericentriska och paracentriska. I en pericentrisk inversion är brytpunkterna på varsin sida av centromeren, medan i en paracentrisk inversion är brytpunkterna på samma arm av chromosomet men fortfarande långt ifrån centromeren.
Chromosominversioner kan ha olika effekter på individens fenotyp (utseende och egenskaper) beroende på var de är lokaliserade och hur stor andel av chromosomet som är inverterat. I vissa fall kan en chromosominversion inte orsaka några synliga effekter alls, medan den i andra fall kan leda till abnormaliteter eller sjukdomar.
Blood coagulation factors, också kända som koagulationsproteiner eller gerinnungsfaktorer, är en grupp av proteinmolekyler som spelar en viktig roll i blodets koagulering (gerinnande) process. När ett blodkärl skadas och blöder, aktiveras koagulationsfaktorerna i en kaskadreaktion för att bilda en blodpropp (tromb) och stoppa blödningen.
Det finns 13 kända blodkoagulationsfaktorer, och de betecknas med romerska siffror från I till XIII. Var och en av dessa faktorer har en specifik funktion i koagulationskaskaden. Några exempel är:
* Faktor I (fibrinogen): En protein som omvandlas till fibrin, som bildar nätverket i blodproppen.
* Faktor II (protrombin): Enzymet som konverteras till trombin, som klipper av fibrinogena till fibrin.
* Faktor IX (Christmasfaktorn): Enzymet som aktiverar faktor X i den intrinsika koagulationsvägen.
* Faktor X (Stuart-Prowerffaktorn): Enzymet som konverteras till trombin, vilket är en kritisk punkten i koagulationskaskaden.
Många av dessa faktorer aktiveras genom en serie enzymatiska reaktioner, där varje faktor aktiverar nästa faktor i kedjan. Vissa faktorer aktiveras också av yttre signaler, till exempel när ett blodkärl skadas eller när specifika signalsubstanser frisätts.
För att förhindra överdrivet koagulering och trombosbildning finns det också en grupp av proteiner som kallas naturliga antikoagulationsfaktorer, till exempel protein C, protein S och antitrombin III. Dessa proteiner hjälper till att kontrollera koagulationsprocessen och förhindra onormal trombosbildning.
Partiell tromboplastintid (PTT) är ett laboratoriemedicinskt förfarande som mäter tiden det tar för en patientens plasma att koagulera när en reagent som innehåller partiklar av tromboplastin och en aktiverad delen av faktor XII (Hageman-faktorn) tillsätts.
PTT används ofta för att screena patienter för koagulationsstörningar, såsom nedsatt funktion hos de intrinsiska eller gemensamma koagulationsvägarna, nedsatt faktor-XIII-aktivitet eller när man vill upptäcka eventuell heparinbehandling. Vidare kan PTT användas för att monitorera effekten av behandling med läkemedel som påverkar koagulationssystemet, till exempel låga molekylära hepariner och direkt orala antikoagulantia (DOAK).
Det är viktigt att notera att PTT inte mäter aktiviteten hos vitamin K-beroende faktorer II, VII, IX och X, som istället mäts med protrombintid (PT).
Blood coagulation tests, also known as coagulation studies or clotting tests, are a series of medical tests used to evaluate the blood's ability to clot. These tests measure the time it takes for a blood sample to clot and can help identify any underlying bleeding disorders, liver disease, or medication side effects that may affect the blood clotting process.
The most common blood coagulation tests include:
1. Prothrombin Time (PT): Measures the time it takes for a blood sample to form a clot after the addition of calcium and tissue factor. This test is used to evaluate the extrinsic and common pathways of the coagulation cascade.
2. Activated Partial Thromboplastin Time (aPTT): Measures the time it takes for a blood sample to form a clot after the addition of calcium, phospholipid, and an activator. This test is used to evaluate the intrinsic and common pathways of the coagulation cascade.
3. International Normalized Ratio (INR): A standardized ratio that compares the PT of a patient's blood sample to a normal reference range. The INR is commonly used to monitor anticoagulant therapy, such as warfarin.
4. Thrombin Time (TT): Measures the time it takes for a fibrin clot to form after the addition of thrombin. This test is used to evaluate the final common pathway of the coagulation cascade and can help identify the presence of fibrinogen or thrombin inhibitors.
5. Fibrinogen Level: Measures the amount of fibrinogen, a protein involved in blood clotting, present in the blood sample. Low levels of fibrinogen may indicate an increased risk of bleeding, while high levels may indicate an increased risk of thrombosis.
6. D-dimer Test: Measures the presence of D-dimer, a byproduct of fibrin degradation, in the blood sample. High levels of D-dimer may indicate the presence of a blood clot or recent thrombosis.
These tests are typically performed using a blood sample drawn from a vein and analyzed in a laboratory. The results can help diagnose bleeding disorders, identify an increased risk of thrombosis, monitor anticoagulant therapy, and guide treatment decisions.
Isoantikroppar är antikroppar som bildas i kroppen när främmande, icke-självproteiner (antigener) introduceras i individens blodkretslopp. I sjukvården används begreppet ofta för att beskriva antikroppar som reagerar mot antigener på cellernas yta, särskilt vid transfusioner och transplantationer.
I en medicinsk kontext refererar isoantikroppar vanligtvis till antikroppar som är specificerade för ABO-systemet eller Rh-systemet hos röda blodkroppar. Dessa system innehåller antigener på ytan av röda blodkroppar, och när en individ exponeras för ett främmande antigen i dessa system kommer deras immunförsvar att producera specifika isoantikroppar för att bekämpa det.
Ibland kan isoantikroppar också bildas som en reaktion på graviditet, där moderns kropp producerar antikroppar mot fetusens röda blodkroppar om de har olika ABO- eller Rh-blodgrupper. Detta kan leda till komplikationer som hemolytisk anemi hos det nyfödda barnet.
"Blodstillning" eller "Hemostasis" är ett medicinskt begrepp som refererar till den process som får blödningen att upphöra när ett kärl skadas. Denna process består av två huvudsakliga faser:
1. Vaskulär fas: Konstriktion (trångning) av de skadade blodkärlen och aggregation (sammanlagring) av blodplättar (trombocyter) vid skadan för att bilda en provisorisk blodstillningsbar platta.
2. Koaguleringsfas: Aktivering av hemostas-systemet som orsakar omvandlingen av fibrinogent till fibrin, vilket leder till skapandet av ett nätverk av insolubila trådar som hjälper till att stabilisera blodstillningsbar plattan och bilda en blodpropp.
Den slutliga produkten av denna process är en blodpropp som består av aggregerade blodplättar, fibrin och andra koaguleringsfaktorer som hjälper till att stänga av blödningen och börja reparationsprocessen.
A dependovirus är en typ av bakteriovirus, som är obligatoriskt beroende av att infektera celler som redan är infekterade av ett annat virus, vanligtvis ett adenovirus, för att kunna fullborda sin livscykel. Dependovirus tillhör familjen Parvoviridae och har en enkelsträngad DNA-genom. Det är känt för att orsaka sjukdom hos djur, men det finns inga bevisat samband mellan dependovirus och mänsklig sjukdom.
Den medicinska termen "Helblodskoagulationstid" (engelska: "Prothrombin time", förkortat "PT") används för att mäta hur lång tid det tar för ett blodprov att koagulera, alltså omvandlas från flytande till fast form. PT är ett vanligt laboratorietest som mäter aktiviteten hos de enzymer som är involverade i koagulationsprocessen i kroppen.
Testet utförs genom att blodplasmatan blandas med en substans som saknas naturligt i blodet, tillsats av tromboplastin och calciumjoner. Tromboplastinet aktiverar protrombinkinasen, vilket leder till omvandlingen av protrombin till thrombin och bildandet av en koagel (blodkoagulering). PT mäts i sekunder och jämförs med ett standardvärde.
Ett förlängt PT kan indikera en koagulationsrubbning, som kan orsakas av leverfunktionsstörningar, vitamin K-brist, användning av antikoagulantia eller andra sjukdomstillstånd. PT används också för att övervaka effekten av behandling med oral antikoagulantia som warfarin.
"Genetiska vektorer" är ett begrepp inom genetik och molekylär biologi som refererar till små, artificiella DNA-molekyler som används för att transportera en specifik gen eller ett annat genetiskt material in i celler eller virus. Genetiska vektorer är ofta modifierade versioner av naturligt förekommande virus, som till exempel adenovirus, retrovirus eller aptamer, men kan också vara plasmider eller andra små DNA-molekyler.
Genetiska vektorer är konstruerade så att de kan införlivas i cellens genetiska material och därmed leda till uttryck av den insatta genen. De används ofta inom forskning för att studera geners funktion, men kan också användas terapeutiskt för att behandla sjukdomar genom att ersätta eller korrigera defekta gener. Genetiska vektorer är en viktig del av genterapi och andra genbaserade behandlingsmetoder.
Heterofila antikroppar är en typ av antikroppar som binder till två olika epitoper eller antigenstrukturer, där minst ett av dessa inte hör till den egna individens organism. Termen "hetero" refererar till att antikroppen binder till två olika antigener, medan "fila" refererar till att de är direkt riktade mot två olika epitoper på samma eller skilda molekyler.
Heterofila antikroppar kan uppstå som en reaktion på en infektion, vaccination eller vid autoimmuna sjukdomar. De kan också vara av naturlig occuriens, vilket betyder att de förekommer i individen utan någon uppenbar orsak. Heterofila antikroppar har potential att störa immunologiska funktioner och bidra till sjukdomsprocesser, men de kan också ha en skyddande effekt under vissa omständigheter.
Det är värt att notera att begreppet "heterofil" används inom immunologin även för att beskriva proteiner som har förmågan att binda till två olika molekyler, oavsett om de är av antikroppslig eller annan natur.
Von Willebrand-faktorn (vWF) är ett protein som spelar en viktig roll i blodets koagulationsprocess. Det produceras huvudsakligen i endotelceller, som lining av blodkärlen, och i megakaryocyter, de celler som bildar trombocyter (blodplättar).
vWF har två viktiga funktioner:
1. Platelet adhesion och aggregation: vWF hjälper till att fästa trombocyter till skadade endotelceller i blodkärlen, vilket initierar koagulationsprocessen. Detta gör genom att binda till receptorer på trombocytmembranet och till kollagenexponerat vid skada på blodkärlsväggen.
2. Transport and stabilization of Factor VIII: vWF fungerar också som en transportprotein för koagulationsfaktorn VIII, skyddar det från nedbrytning och hjälper till att förlänga dess halveringstid i blodet.
Von Willebrand-syndrom är ett blödningssjukdom orsakat av en defekt eller brist på von Willebrand-faktorn, vilket leder till nedsatt trombocytfunktion och/eller nedsatt stabilitet och aktivitet hos Factor VIII. Detta kan resultera i lätta blödningar, speciellt från mun, näsa, tarmar och kvinnliga könsorgan.
Faktor VII, också känd som protrombinkonvertas, är ett enzym som spelar en viktig roll i koagulationskaskaden, den serie biokemiska reaktioner som leder till bildandet av blodproppar och stoppar blödningar. Faktor VII aktiveras av vävnadstromboplastin när ett sår eller en skada uppstår, och aktiverad Faktor VII konverterar i sin tur faktor X till dess aktiva form, faktor Xa. Detta är en kritisk reaktion som initierar bildandet av en blodpropp och stoppar blödningen. Faktor VII produceras naturligt i levern och kräver vitamin K för sin syntes.
Trombelastografi är en laboratorieundersökning som mäter koagulering och lysis (när blodet blir till blodpropp och när proppen upplöses) av hela blodet, istället för att bara mäta koagulationsfaktorer i blodplasmа. Denna metod ger information om hur snabbt en blodpropp bildas, dess styrka och hur länge den kan hålla, samt hur snabbt proppen löses upp. Trombelastografi används ofta för att diagnostisera koagulationsrubbningar och välja rätt behandling vid operationer, för gravida kvinnor som riskerar att drabbas av blodproppar, samt för patienter med kardiologiska sjukdomar eller trauma.
"Ledsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som drabbar leden och dess omgivande vävnader. Lederna är de gångjärnsartade strukturerna i kroppen som möjliggör rörelse mellan olika ben och ledpannor. Ledsjukdomarna kan delas in i två huvudkategorier: degenerativa (förslitningsskador) och inflammatoriska sjukdomar.
Degenerativa ledsjukdomar orsakas av nötning eller skada på ledens yta, oftast som en följd av åldrande eller överansträngning. Den vanligaste degenerativa ledsjukdomen är artros (osteoarthritis), som kännetecknas av smärta, stelhet och nedsatt rörlighet i leden.
Inflammatoriska ledsjukdomar uppstår när det uppkommer en inflammation i leden på grund av ett överaktivt immunsystem eller infektion. Exempel på inflammatoriska ledsjukdomar är reumatoid artrit, psoriasisartrit och gikt (podagra). Dessa sjukdomar kan orsaka smärta, ömhet, svullnad och rödning i leden.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever smärta eller andra symptom relaterade till lederna, för att få en korrekt diagnos och behandling.
'Blödning i munnen' (orala blödning) är när det uppstår blod utflöde från någon del av munhålan. Orsakerna kan variera, från triviala skador på mjuka vävnader som sker vid t ex tandborstning eller matkonsumtion, till allvarligare tillstånd såsom koagulationsrubbningar eller sjukdomar i munhålan. Blödningar kan också uppstå som komplikation till vissa mediciner eller sjukdomstillstånd. Symtomen på en oral blödning kan inkludera synliga blodfläckar i munnen, blod i saliven, smak av metall i munnen och ibland svullnad eller smärta i området där blödningen sker.
Katalytiska antikroppar, även kända som katalytiska antibodies eller abzymes, är en typ av antikroppar som har enzymatisk aktivitet och kan katalysera kemiska reaktioner. De bildas som en del av immunsystemets respons mot främmande ämnen, så kallade antigen, men de kan också framkallas i laboratoriemiljö genom immunisering med övergångstillståndsintermediärer eller andra haptener-protein-konjugat.
Katalytiska antikroppar har potentialen att användas inom medicinen som terapeutiska verktyg för att behandla olika sjukdomar, till exempel cancer och autoimmuna sjukdomar. Dessa antikroppar kan designas för att binde specifikt till vissa proteiner eller celler och sedan katalysera en kemisk reaktion som skadar eller dödar målcellen.
Det är värt att notera att katalytiska antikroppar fortfarande är under forskning och utveckling, och det kommer att ta tid innan de blir tillgängliga som terapeutiska alternativ inom klinisk praktik.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion. Det kan användas för att behandla blodbrist (anemi), blödningar, sjukdomar som påverkar blodet och vissa arvsdefekter. Transfusionen måste matchas med mottagarens blodtyp för att undvika allvarliga komplikationer som transfusionsreaktioner.
Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.
Argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH), är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. Hormonet har en viktig roll i regleringen av vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera nivåerna av vätska i blodet.
När nivåerna av vätska i blodet är för låga, ökar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar smalare blodkärl och minskat urinvolym. Detta hjälper till att höja blodtrycket och bevara vätskan i kroppen. Omvänt, när nivåerna av vätska i blodet är för höga, minskar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar vidgade blodkärl och ökat urinvolym. Detta hjälper till att sänka blodtrycket och avlägsna överflödig vätska från kroppen.
Argininvasopressin kan också användas som läkemedel för att behandla vissa former av diabetes insipidus, en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med hormon eller svarar på det korrekt.
'Blödningstid' (haemorrhage time) är en term inom medicinen som refererar till tiden det tar för blodet att stelna, eller koagulera, efter att ett blodkärl skadats. Detta är en viktig faktor vid operationer och trauma, då en lång blödningstid kan leda till allvarliga blodförluster och komplikationer.
Den normala blödningstiden för människoblad varierar beroende på metoden som används för att mäta den, men är ungefär 5-10 minuter. Vid skada på ett blodkärl kommer blodplättarna (trombocyter) och andra koaguleringsfaktorer att aktiveras och interagera med varandra för att bilda en blodpropp och stelna blodet.
Det finns olika sjukdomstillstånd som kan påverka den normala blödningstiden, till exempel koagulationsrubbningar orsakade av leverfunktionsnedsättning, läkemedelsbehandling eller genetiska faktorer. Dessa sjukdomstillstånd kan leda till en förlängd blödningstid och ökat risk för allvarliga blödningar.
Enligt medicinskt perspektiv är ett "blodstillande medel" (eller hemostatisk medel) ett preparat som används för att stävja eller förhindra blödningar. Det kan vara ett läkemedel som intas oralt, injiceras eller appliceras lokalt på sårytan. Blodstillande medel fungerar genom att på olika sätt påverka blodets koaguleringssystem, komprimerar blodkärlen eller stödjer bildandet av blodproppar (tromboser). Exempel på blodstillande medel inkluderar vitamin K-antagonister, trombocytaggregationshämmare och direkta orala antikoagulanter.
"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.
I den medicinska kontexten betyder "pregnani" att en kvinna är gravid, det vill säga att hon är i ett tillstånd där hon bär på ett foster inne i livmodern. Graviditeten börjar vanligtvis när befruktningen har inträffat och embryot har fastnat i livmoderns slida, vilket sker ungefär 1-2 veckor efter den ovulatoriska cykeln.
Graviditeten delas ofta in i tre trimestrar, var och en med sin egen uppsättning fysiska förändringar och symtom. Under de första tre månaderna (första trimestern) kan kvinnan uppleva symptom som illamående, trötthet, bröstvärk och urinvägsinfektioner. Andra trimestret (4-6 månader) är ofta en mer bekväm period med mindre symtom, men under det tredje trimstret (7-9 månader) kan kvinnan uppleva ökat obehag på grund av den växande buken och förändringar i rörelsemönstret.
Det är viktigt att notera att graviditeten inte bara påverkar kvinnans kropp, utan också hennes psykiska hälsa. Det kan vara en tid av stora förändringar och det är viktigt att få stöd och information under denna period.
Förbundet Blödarsjuka i Sverige - Wikipedia
Förbundet Blödarsjuka i Sverige - Svenskalag.se
Hela september uppmärksammar vi ITP / Förbundet Blödarsjuka i Sverige - Svenskalag.se
170526-2 blo?darsjuka | Henrik Brändén
Aroseniusfonden - Förbundet Blödarsjuka i Sverige
Tandvård och kirurgi för blödarsjuka | Blödarsjukaguiden
Då & Nu: Blödarsjuka | Medicinska fakulteten
Massage oftast positivt - men inte alltid | GP
Skräddarsydda uppdragsutbildningar - exempel | Lunds universitet
Konflikten och sjukförsäkringarna - krock mellan motstridiga krav kan vara förklaring | Doktorn.com
Medlemsbarn - Hjärtebarnsfonden - Folksam
Karolinska Universitetssjukhuset
Trombyl® - FASS Allmänhet
Symtom, orsak och behandling - läs mer om sällsynta hälsotillstånd - Netdoktor
Fråga: Smärtsamma blödningar på palmar-sidan av DIP och PIP lederna.
Hepatit C | Akademiska
Blödningar - 1177
Farlig forskning: Oroade experter drar i bromsen | Forskning & Framsteg
20 miljoner för en botad patient - Janusinfo.se
Erikshjälpen samarbetar med Football For All - Postkodlotteriet
Rekordmånga TBE-fall 2023 - Jakt & Jägare
Efter åtta år i rullstol kan Nea Mustonen gå igen
Ny studie: mRNA-vaccinerna har startat pandemi av VAIDS - ett allvarligt skadat immunförsvar - NewsVoice
Arosenius i ord och bild | Göteborgs universitet
Life Science-dagen 2023
genetik | Jonas Mosskin
Gästbloggare: Inger Atterstam om 30 år med hiv / aids - Noaks ArkNoaks Ark
Ideella organisationer som arbetar med hiv - Hiv idag
FÖRBUNDET BLÖDARSJUKA I SVERIGE4
- Förbundet Blödarsjuka i Sverige (FBIS) är ett förbund som organiserar personer med blödningsrubbningar som hemofili, von Willebrands sjukdom, ITP och närbesläktade sjukdomar i Sverige. (wikipedia.org)
- Förbundet Blödarsjuka i Sverige arbetar för att förbättra livet för personer som har olika typer av blödningsrubbningar och även deras närstående. (fbis.se)
- För att stimulera forskningen och sprida kunskap har Förbundet Blödarsjuka i Sverige tagit initiativet till Aroseniusfonden. (fbis.se)
- Patienten Anders Molander har blödarsjuka och är engagerad i Förbundet Blödarsjuka i Sverige. (janusinfo.se)
Blodsmittande sjukdom1
- Ha någon blodsmittande sjukdom, blödarsjuka eller keloid ärrbildning. (studioaroma.se)
Minskat1
- Treo ska inte heller användas av dem som har magsår, blödarsjuka, minskat antal blodplättar (trombocytopeni), skrumplever, svår hjärtsvikt eller svår njursjukdom. (kronansapotek.se)
Blodsjukdomar1
- Individer med cancer, hud- eller blodsjukdomar, blödarsjuka ska inte genomgå PRP-behandling. (klinikvillastan.se)
Diabetes2
- Om det naturliga urvalet fått styra skulle väl diabetes, blödarsjuka, högt blodtryck och pest ha försvunnit eftersom friska människor skulle fört släktet vidare? (mosskin.se)
- Nej, vi rekommenderar inte att gravida, ammandes eller de med blödarsjuka/diabetes bör utföra behandlingen. (estetikcentrum.se)
Ivar1
- Han led av blödarsjuka och Träffar för ivar arosenius konst. (netlify.app)
Konst1
- Arosenius led av blödarsjuka, och närheten till döden återspeglas i hans konst. (web.app)
Barn1
- Det var inte bara homosexuella män som drogs in i tragedin, det var många fler: lesbiska kvinnor, blödarsjuka, narkomaner, barn-kvinnor i de fattigaste av u-länder. (noaksark.org)
Organisation1
- Vi är en rikstäckande organisation med tio regionföreningar för dem med blödarsjuka och deras närstående. (fbis.se)
Hela1
- Trots att hon såg Gud hela hennes son från blödarsjuka hade Nea Mustonen svårt för att tro på att Gud skulle kunna hela även henne från den sjukdom som tvingade henne att ta sig fram i rullstol.Men en enkel bön skulle förändra allt. (varldenidag.se)
Personer5
- Förbundet Blödarsjuka i Sverige (FBIS) är ett förbund som organiserar personer med blödningsrubbningar som hemofili, von Willebrands sjukdom, ITP och närbesläktade sjukdomar i Sverige. (wikipedia.org)
- Dessa faktorkoncentrat revolutionerade behandlingen och öppnade möjligheten för personer med blödarsjuka att resa, arbeta och leva ett fullvärdigt och självständigt liv. (blodarsjukaguiden.se)
- Behandlingen ska ej tas av personer som äter blodförtunnande medicin, blödarsjuka, gravida eller vid feber. (bokadirekt.se)
- Fokus i Henrik Schedins essä ligger på hans personliga erfarenheter av införsel, eller smuggling, av livsviktig medicin till behövande blödarsjuka personer i Nepal. (sydasien.se)
- Personer som diagnostiseras med blödarsjuka tilldelas ett riskkort. (hemofilia.fi)
Hemofili4
- Den vanligaste behandlingen av blödarsjuka (hemofili A och B) är faktorkoncentrat. (blodarsjukaguiden.se)
- Vid behandling av blödarsjuka (hemofili A och B) kan vissa människor utveckla"inhibitorer" eller antikroppar. (blodarsjukaguiden.se)
- Blödarsjuka (hemofili) är en grupp av flera sjukdomar s. (doktorn.com)
- Hemofili (även kallat blödarsjuka) är en sällsynt och ärftlig blödningsrubbning. (cslbehring.se)
Behandlas1
- gentekniskt framställda) koncentrat av koagulationsfaktorerna VIII och IX, blev tillgängliga i slutet av 1990-talet och de flesta som idag diagnostiseras med blödarsjuka behandlas med ett sådant läkemedel. (blodarsjukaguiden.se)
Behov2
- CityTappen är en blodgivarcentral som främst arbetar med blödarsjuka barns behov av vita blodkroppar. (acoab.se)
- De som lider av blödarsjuka har lika stort behov av läkemedel nu, som innan corona kom och det känns viktigt att vi kunde bemöta det, säger Kevin Cheraghi. (octapharma.se)
Senaste1
- Det senaste från BioStock » Första blödarsjuka patienten in i Idogens studie » Carbiotix uppdaterar i väntan på GRAS-godkännande » PolarCool stärkta av resultat från 5-årig klinisk studie » Elicera Therapeutics tecknar första internationella samarbetsavtalet kring iTANK » Potential för biotech i ett turbulent finansieringsklimat Läs BioStocks nyhetsbrev för v.41 här. (borskollen.se)
Dotter1
- Den första är ett otvivelaktigt brott och illdåd, barnen hotade ingen, dessutom hade den obotligt sjuke invalide Alexei och bärarna av blödarsjuka av hans dotter ingen chans vare sig för ett fullfjädrat familjeliv eller för tronen. (topwar.ru)
Barn1
- Hon är själv frisk och så även hennes man, men hon blir nu orolig om faderns blödarsjuka kan gå vidare till hennes barn. (netlify.app)
Start1
- Bolagets första och längst komna projekt IDO 8 , behandling av patienter med svår blödarsjuka, förbereds just nu för klinisk prövning med start i slutet av 2021. (biostock.se)