Kemikalier och läkemedelTekniker och utrustning för analys, diagnostik och terapi
Blodgruppering och korstestningABO-blodgruppssystemHistokompatibilitetsprövning
Blodgruppering och korstestning
Analys av erytrocyter för påvisande av förekomst eller avsaknad av blodgruppsantigener, analys av serum för eventuella antikroppar mot dessa antigener, samt urval av kompatibelt blod genom korstestnin g av prov från givare och mottagare. Korstestning görs före en transfusion.
ABO-blodgruppssystem
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
Histokompatibilitetsprövning
Identifiering av MHC-antigener från vävnadsdonatorer och möjliga mottagare, vanligtvis med serologiska tester. Donatorer och mottagare bör tillhöra samma ABO-blodgrupp och ha så stor överensstämmelse som möjligt mellan histokompatibilitetsantigener för att risken för vävnadsavstötning skall kunna minimeras.
'Blodgruppering och korstestning' är en laboratoriemedicinsk term som refererar till en analysmetod för att kategorisera individers blodgrupp (A, B, AB eller O) baserat på närvaron eller avsaknaden av specifika antigener på de röda blodkropparnas yta, samt för att identifiera förekomsten av antibildningar som reagerar korsvänt med antigen på främmande blod (t.ex. A-antikropp hos en individ med blodgrupp B).

'Blodgruppning' refererar till en typ av laboratorietest som används för att bestämma en persons blodgrupp, vilket är en klassificering baserad på förekomsten av olika antigener (proteiner och kolhydrater) på de röda blodkropparnas yta. De vanligaste blodgrupperna är A, B, AB och O, och varje grupp delas sedan in i positiv (+) eller negativ (-) beroende på förekomsten av ett annat antigen, Rh-faktorn (eller D-antigenet).

'Korstestning', även känd som 'blodgruppskompatibilitetstest', är en metod för att fastställa om två personers blod kan blandas utan risk för en immunologisk reaktion. Detta test inkluderar blandning av ett litet prov av den potentiella donatorns blod med serum från en potential mottagare, för att se om det uppstår någon agglutination (sammanflockning) eller hemolys (cellplasmabrytning). Korstestningen hjälper till att undvika transfusionsreaktioner och komplikationer som kan orsakas av olika blodgrupper och antikroppar.

Det ABO-blodgruppsystemet är ett genetiskt system för blodtypbestämning hos människor, baserat på två huvudsakliga antigener (A och B) och de antikroppar som kan reagera med dem. Blodgruppen delas in i fyra kategorier: A, B, AB och O, beroende på vilka antigener som finns på individens röda blodkroppar. Antikroppar finns vanligtvis inte naturligt förekommande i plasma hos personer med samma antigen som på sina röda blodkroppar, men de kan utvecklas efter exponering för främmande antigener, till exempel vid en blodtransfusion eller graviditet. Denna typisering av blodgrupper är viktig i samband med bland annat blodtransfusioner och organtransplantationer för att undvika allvarliga immunreaktioner.

ABO-blodgruppsystemet är ett genetiskt system för blodtypindelning hos människor, som grundar sig på förekomsten eller saknaden av två olika sockerstrukturer (antigener) på ytan av de röda blodkropparna. Dessa antigener kallas A och B. Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper inom ABO-systemet: A, B, AB och O.

1. Blodgrupp A: Personer med denna blodgrupp har A-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot B-antigen.
2. Blodgrupp B: Personer med denna blodgrupp har B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot A-antigen.
3. Blodgrupp AB: Personer med denna blodgrupp har både A- och B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar och producerar inga antikroppar mot antingen A- eller B-antigen.
4. Blodgrupp O: Personer med denna blodgrupp har inga A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar, men de producerar både antikroppar mot A- och B-antigen.

Det är viktigt att matcha blodtransfusioner och organtransplantationer korrekt enligt ABO-blodgruppssystemet för att undvika allvarliga komplikationer som immunreaktioner eller transplantatförkastning.

En histokompatibilitetsprövning, även kallad HLA-typering eller vävnadsgruppstestning, är en typ av laboratorietest som används för att matcha donator och mottagare inför en transplantation av organ, benmärg eller celler. Testet mäter de humana leukocyttantigen (HLA) proteiner som finns på ytan av alla celler i kroppen, med undantag för röda blodkroppar. Dessa proteiner är viktiga för att immunsystemet skall kunna skilja egna celler från främmande, och en missmatch mellan donator och mottagare kan leda till att mottagaren avstöter det transplanterade organet eller vävnaden. Syftet med histokompatibilitetsprövningen är därför att hitta den bästa matchningen mellan donator och mottagare, vilket minskar risken för avstötningsreaktioner och ökar chansen för en lyck

Histokompatibilitetsprövning, även känd som HLA-typering eller vävnadskompatibilitetstestning, är en typ av laboratorietest som används inom transplantationsmedicin för att matcha donator och mottagare så väl som möjligt. Detta görs genom att jämföra human leukocyte antigen (HLA) antigener, som är proteiner på ytan av våra celler, mellan båda parter.

HLA-antigener delas upp i olika klasser (A, B, C, DR, DQ och DS), och varje individ har ett unikt HLA-mönster som är ärftligt från sina föräldrar. Genom att jämföra HLA-typerna hos en potentiell donator och mottagare kan läkare fastställa om de är kompatibla eller inte. En bättre match mellan donator och mottagare kan minska risken för avstötningsreaktioner, som kan leda till transplantatets misslyckande.