Oorganiska eller organiska föreningar som innehåller bor som en integrerad del av molekylen.
Oorganiska eller organiska derivat av borsyra, B(OH)3 eller H3BO3.
En teknik för tumörbehandling, särskilt gliom och melanom, som går ut på att tillföra isotopen bor-10 till målcellerna och sedan neutronbestråla dem.
Grundämne och spårämne med kemiskt tecken B, atomnummer 5 och atomvikt 10.81. Isotopen bor-10 används som neutronfångare i borneutroninfångningsterapi.
Samlingsnamn på borhydrider, analoga med alkaner och silaner. Ett flertal är kända. Några har höga energivärden och används i bränslen.
Oorganiska eller organiska salter och estrar av borsyra.
En klass oorganiska eller organiska föreningar som innehåller borhydridanjonen (BH4-).
Neutrontherapi är en form av strålbehandling där neutroner används istället för fotoner eller elektroner. Neutroner har en högre energideposition i djupare delar av tumörvävnad jämfört med fotoner och elektroner, vilket gör att de är effektiva mot djupare belägna tumörer som inte svarar på andra former av strålbehandling. Neutronterapin orsakar också en högre andel dubbelbrytningar i DNA-molekyler, vilket kan leda till större skador på cancercellernas DNA och därmed ökad effektivitet i att eliminera cancerceller.
Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.
I medicinsk kontext, är neutroner en form av subatomar partikel som främst är relevant inom strålbehandling och strålsäkerhet. Neutronstrålning kan användas i behandlingen av vissa typer av cancer, då neutronerna orsakar skada på cellkärnan hos cancerceller när de absorberas. Men definitionen av neutroner per sé är en grundläggande fysikalisk term och kan definieras som en sorts subatomär partikel utan elektrisk laddning, med ungefär samma massa som en proton.
Sulfhydrylgrupper, eller mer korrekt sulfhidrylgrupper, är en funktionell grupp inom kemi och biokemi som består av en svavelatom (S) bindd till ett väteatom (H) med en covalent enkelbindning. Den vanligaste förekomsten av denna grupp i levande system är när den är bunden till en kolatom i en organisk molekyl, och skrivs därför ofta som -SH. Sulfhydrylgrupper finns naturligt i vissa aminosyror, såsom cystein, och har betydelse för proteiners struktur och funktion genom att bilda disulfidbroar (-S-S-) med varandra eller binda till andra svavelhaltiga molekyler som koenzym A.
Den inbördes placeringen av atomer, atomgrupper eller joner i en molekyl, samt antal, typ av och plats för kovalenta bindningar.

"Borföreningar" är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva föreningar eller sammanslutningar av celler eller vävnader i kroppen som kan vara skadliga eller patologiska. Dessa föreningar kan uppstå när olika typer av celler börjar växa och dela sig snabbare än normalt, vilket kan leda till att de bildar en massa eller ett klump som stör den normala funktionen hos det omgivande vävnaden.

Exempel på borforeningar inkluderar tumörer, cystor och skleroser. Tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancerceller eller inte. Cystor är slutna säckar fyllda med vätska, luft eller andra substanser som bildas inuti kroppen. Skleroser är förhårdnader eller förtjockningar av vävnad som kan orsaka skador på organen och deras funktioner.

Det är viktigt att notera att borforeningar kan vara asymptomatiska (utan symtom) under en längre tid, men kan också leda till allvarliga hälsoproblem om de inte behandlas i tid. Därför är regelbundna läkaregarderingar och undersökningar viktiga för att upptäcka och behandla borforeningar i ett tidigt stadium.

'Borsyra' (bursa) är en liten, fuktig säck som innehåller vätska och finns runtom om kroppen, ofta belägen mellan ben och ledpanna eller mellan muskler och ben. Boursyror fungerar som en sorts amortisering och skyddar därmed mot friktion och slitage mellan olika vävnader i rörelse.

Medicinskt sett kan 'Borsjukdomar' (bursit) uppstå när boursyra blir inflammerad, vilket kan orsakas av en skada, infektion eller överansträngning. Detta kan leda till smärta, ömhet och svullnad i den berörda området. Behandlingen för bursit kan inkludera vila, isbehandling, inflammationsdämpande läkemedel och fysioterapi. I vissa fall kan operation behövas om andra behandlingsmetoder inte fungerar.

Boron Neutron Capture Therapy (BNCT) är en typ av behandling som kombinerar strålterapi och kemoterapi för att behandla cancer. Den bygger på principen att bor-10, en isotop av grundämnet bor, kan absorbera långsamma termiska neutroner, vilket resulterar i en spontan splittring av atomkärnan och emissionen av alfa partiklar och lithium-7.

I BNCT-behandlingen ges patienten först en dos av ett ämne som innehåller bor-10, ofta i form av en borger affin för en specifik cancertyp. Sedan exponeras patienten för en ström av termiska neutroner, vanligtvis från en nuclear reaktor eller en accelerator. När bor-10-atomerna absorberar neutronerna splittras de och frigör alfa partiklar och lithium-7, vilka har en mycket kort räckvidd i kroppen (ungefär en cell) och därmed endast skadar cancerceller som har tagit upp bor-10-ämnet.

BNCT har visat lovande resultat i behandlingen av vissa typer av cancer, särskilt hjärncancer och huvud- och halscancer, men det finns fortfarande begränsad klinisk erfarenhet och forskning pågår för att utvärdera effektiviteten och säkerheten vid större skalor.

I am not a medical professional, but I can try to help you with the translation of the term "bor." In the context of medicine, "bor" is most likely derived from the English word "boron," which refers to a chemical element with the symbol B and atomic number 5. Boron is not a biological or medical concept itself, but it is used in various medical applications such as boron neutron capture therapy for cancer treatment.

The definition of 'Bor' in a medical context would be:

Bor (Boron): A chemical element with symbol B and atomic number 5. Boron is a metalloid that has various medical applications, including its use in boron neutron capture therapy for cancer treatment.

'Borane' är en grupp kemiska föreningar som innehåller väteatomer och boratomer. Den enklaste och mest välkända boranen är diboran (B2H6). Boraner är mycket reaktiva och används ofta inom organisk syntes och som reduceringsmedel. De kan bildas genom reaktion av väte med metallborider eller genom termolys av borohydrider. Boraner är giftiga och korrosiva mot metaller.

"Borater" är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller boren, vanligen i formen av borat-anjoner. Boraatanionerna har strukturformeln B(OH)4-, BO2-, BO3- eller komplexare former som BO2(OH)2- och BO(OH)4-. Borater förekommer naturligt i mineraler som borax, kernit och colemanit. De används inom olika industrier, till exempel glas-, keramik- och textilindustrin, samt som källa till boren i nutritionsbranschen.

'Borhydride' är ett samlingsnamn för salter och ester av borkväveättiksyra (HBNHB). Det medicinska användningsområdet för borhydride är begränsat, men i vissa fall kan natriumborhydrid (NaBH4) användas som reduktionsmedel inom organisk kemi vid behandling av visst slags förgiftningar.

Det är dock viktigt att notera att användning av borhydride ska endast ske under kontrollerade medicinska omständigheter och under läkarsvår supervision, på grund av dess starka reducerande egenskaper och potentialen att orsaka skada om det används okorrekt.

Neutrontherapi, eller neutronstrålbehandling, är en form av strålterapi som använder sig av neutroner istället för fotoner (vanlig röntgenstrålning) eller elektroner. Neutroner är en typ av subatomär partikel som finns naturligt i alla atomkärnor, förutom väteatomernas.

I neutronterapi accelereras neutroner till höga hastigheter och riktas sedan mot cancerceller. När neutronerna träffar cancercellerna interagerar de med cellkärnans atomkärnor, vilket orsakar en kedjereaktion som skapar joniserande strålning och frisätter höga energimängder. Detta skadar cancercellernas DNA och kan leda till celldöd eller försvagning av cellen.

Neutronterapi är speciellt effektiv mot vissa typer av cancer, särskilt sådana som har en hög andel långsamt delande celler, som prostatacancer och sarcom. Detta beror på att neutronstrålningens joniserande effekter är mer effektiva mot långsamt delande celler än snabbt delande celler, såsom de flesta normala celler i kroppen.

Det finns dock vissa risker och biverkningar relaterade till neutronterapi, särskilt för högre doser. Dessa kan inkludera skador på hjärtat, lungor, levern och andra organ, samt ökad risk för sekundära cancerer. Därför används neutronterapi vanligtvis endast när andra former av strålbehandling har visat sig vara otillräckliga eller ineffektiva.

Isotoper är atomer av samma grundämne, det vill säga med samma antal protoner i kärnan, men med olika antal neutroner. Detta ger upphov till att isotoperna har olika massa, eftersom neutronerna bidrar till atomkärnans totalmassa. Isotoper kan vara stabila eller instabila (radioaktiva), där de senare sakta avsänder energirika partiklar och/eller strålning för att nå en stabilare kärnnivå.

Neutroner är subatomära partiklar som finns i alla atomkärnor, förutom i de enklaste isotoperna av väte (protium). De har ungefär samma massa som protoner men saknar elektrisk laddning. Neutronernas egenskaper och beteende är viktiga inom områden som kärnkemi, strålskydd och kärnteknik.

Sulfhydrylgrupper, även kända som tioler, är en organisk funktionell grupp med formeln -SH. En sulfhydrylförening är en molekyl som innehåller en sådan grupp. De förekommer naturligt i proteiner och några vitaminer, och har viktiga roller i biokemi, till exempel som kofaktorer i enzymer eller som antioxidanter.

Exempel på sulfhydrylföreningar inkluderar aminosyran cystein och det reducerade formerna av glutation och lipoinsyra. Dessa föreningar kan delta i reaktioner som involverar oxidation-reduktion, där de kan ge upp ett elektronpar och bli oxiderade till disulfidbryggor (-S-S-) eller andra former av svavelhaltiga föreningar.

Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.

Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.