'Breath holding' är när en person intentionellt eller oavsiktligt stoppar andningen under en viss period. Det kan ske som ett svar på starka känslor, fysiskt ansträngning, eller som en reflex vid yttre stimuli som till exempel näsplog eller isvätska.

En medicinsk definition av 'breath holding' är:

"Den vilja eller reflexmässiga aktiviteten att stoppa andningen under en viss tidsperiod, vanligtvis associerad med hypoxi och hyperkapni som kan leda till sänkt hjärtslag och i värsta fall medvetandaledsättning."

Hypoventilering är ett medicinskt tillstånd där andningsvolymen eller andningsfrekvensen är för låg, vilket leder till att mängden syre i blodet minskar och mängden koldioxid i blodet ökar. Detta kan orsaka andningsbrist (hypoxi) och en förhöjd halter av koldioxid i blodet (hyperkapni). Orsakerna till hypoventilering kan vara många, inklusive neurologiska sjukdomar, muskuloskeletala problem eller läkemedelsverkan. Symptomen på hypoventilering kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, sömnbrist och i allvarliga fall medvetslöshet eller koma. Behandlingen av hypoventilering kan bestå av andningsstimulans, andningshjälpmedel eller mekanisk ventilation.

En "andningsprov" (i medicinska sammanhang även känt som "blåsluftsprov", engelska: "spirometry") är en undersökningsmetod där man mäter andningens volymer och flöden. Det görs vanligen med hjälp av ett andningsprovskåp, även kallat spirometer.

Under provet blåser patienten in så mycket luft som möjligt i lungsan, och sedan ut again. Spirometern mäter då bland annat hur stor volym luften patienten kan andas in och ut, vilket kallas för forcierad vital kapacitet (FVC). Andra värden som kan mätas är exempelvis andningsvolymen vid full utandning efter maximal inandning (IC), andningsflödet och flödesvariationerna under olika delar av andningen.

Andningsprov används bland annat för att diagnostisera och bedöma allvarlighetsgraden hos lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och restriktiva lungsjukdomar. Det kan också användas för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa sjukdomar.

Andningsstillestånd, även kallat apnea, definieras medicinskt som ett upphörande av andningen som varar i minst tio sekunder. Det kan delas in i olika typer beroende på orsaken till andningsstoppet: obstruktivt, centralt eller mixedn (en kombination av de två förra). Obstruktivt andningsstillestånd uppstår när det finns en mekanisk hindring för luftflödet i övre luftvägarna, medan centralt andningsstillestånd beror på störningar i andningscentrum i hjärnan.

In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.

Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.

'Vilja' är ett filosofiskt och etiskt begrepp som handlar om den fria, medvetna och önskvärda handlingen att välja mellan alternativ. Det finns ingen direkt motsvarighet till detta begrepp inom medicinen, men det kan diskuteras i termer av patientens autonomi och deras rätt att ta självständiga beslut om sin egen vård och behandling.

I medicinsk kontext kan man tala om 'informed consent', som är en process där patienten informeras om behandlingsalternativ, risker, fördelar och konsekvenser av olika behandlingsoptioner, så att de kan ta ett beslut baserat på sina värderingar, preferenser och önskemål. Detta process innebär att patienten har kapacitet, information och fri vilja att ge sitt samtycke till en viss behandling.

Ibland kan det vara relevant att tala om 'capacity to consent', som avser patientens förmåga att förstå, väga och fatta beslut om sin egen vård och behandling. Om en patient saknar denna förmåga kan en närstående eller en vårdgivare ges rätten att fatta beslut i patientens ställe, men detta ska ske på ett sätt som är i patientens bästa intresse och respekterar deras tidigare önskemål så mycket som möjligt.

Andningsmekaniken (respiratory mechanics) är det område inom fysiologi som handlar om de mekaniska processerna involverade i andningen. Det inkluderar studiet av de krafter och mekanismer som påverkar rörelserna hos lungorna och bröstkorgen under andning, samt hur dessa påverkar respirationsvolymer och luftflöden.

De viktigaste komponenterna i andningsmekaniken innefattar:

1. Kompliance (deformabilitet) av lungorna och bröstkorgen, som bestämmer hur mycket de kan expandera under tryckförändringar.
2. Resistans i luftvägarna, som påverkar hur lätt eller svårt det är att andas in och ut luft.
3. Olika muskelgrupper, såsom interkostalmusklerna, diafragen och hals- och bröstkorgsmuskulaturen, som arbetar tillsammans för att generera de nödvändiga tryckförändringarna för att möjliggöra andning.

Andningsmekaniken kan påverkas av en rad olika faktorer, inklusive ålder, kön, lungvolym, luftvägsdiameter och muskelstyrka. Dysfunktion i andningsmekaniken kan leda till andningssvårigheter och respiratoriska komplikationer, vilket gör det viktigt att förstå dessa processer för att kunna diagnostisera och behandla andningsrelaterade sjukdomar.

Dykning kan definieras som en aktivitet där en individ helt eller delvis dyker under vattenytan med hjälp av andningsapparat, såsom en andetagspåse eller en autonom andningsapparat. Dykning innebär ofta att man förflyttar sig under vattnet och kan omfatta en mängd olika aktiviteter, som exempelvis sportdykning, tekniskt dykning, kommersiellt dykning och fritidsdykning. Dykning kan utföras i en mängd olika miljöer, som hav, sjöar, floder och konstgjorda simbassänger.

En artefakt i en medicinsk kontext refererar till något som skapas av den tekniska processen att göra en mätning eller undersökning, istället för att vara en naturlig del av det man studerar. Artefakter kan orsaka felaktiga eller missledande resultat om de inte identifieras och korrektureras. Exempel på artefakter inkluderar rörliga linjer på ett EKG orsakade av muskelrörelser, eller ringar runt en patient i en MRI-skanner som kan orsaka skenbara strukturer på en bild.

En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:

1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.

2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.

3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.

Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

'Utandning' (engelska: 'exhalation') är inom medicinen och fysiologin den process där gaser, främst koldioxid och vattendamp, elimineras från lungorna under utandningsfasen i andningscykeln. Detta sker som en naturlig del av andningen när lungornas luvfickor (alveoler) expanderar och trycket inne i lungorna minskar jämfört med atmosfärstrycket, vilket leder till att luften strömmar ut genom luftvägarna och till slut ut ur näsan eller munnen. Utandning är en livsnödvändig process som hjälper till att reglera syre-koldioxid-balansen i kroppen.

'Pentan' är ett organisk förening som tillhör alkanerna, och har den kemiska formeln C5H12. Det finns fem isomera former av pentan beroende på var kolatomerna sitter i förhållande till varandra: n-pentan, isopentan (methylbutan), och tre isomerer av dimetylpropan (neopentan, isohexan och 2,2-dimetylpropan).

'Pentaner' är egentligen inte en medicinsk term, utan snarare en kemisk. Men eftersom pentan kan användas som ett lösningsmedel i vissa medicinska tillämpningar, så kan man möjligen tala om 'pentaner' när man menar olika former av pentan som används inom medicinen.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Laktulose är ett sönderfallbart kolhydrat som används som läkemedel, framförallt för att behandla constipatio (förstoppning) hos vuxna och barn. När Laktulose tas in, metaboliseras det inte i tunntarmen, utan passerar över till tjocktarmen där bakterierna bryter ned det till syra och gaser. Detta leder till en sänkning av tjocktarmsph-värdet, vilket gör att tarminnehållet blir mer vattendragande och lösligt, och därmed underlättar avföringen.

Laktulose används också för att behandla portosystemisk encefalopati (PSE), ett tillstånd som kan uppstå hos personer med levercirros. I detta tillstånd orsakar höga nivåer av ammoniak i blodet symptom som förvirring, sömnlöshet och minnesförlust. Laktulose konverteras till syra i tjocktarmen, vilket gör att ammoniaken omvandlas till en form som kan tas upp av bakterierna istället för att absorberas in i blodbanan.

I medicinsk terminologi kan Laktulose definieras som: "En icke-absorberbar, sönderfallande kolhydratlösning som används för behandling av constipatio och portosystemisk encefalopati genom att öka osmotiska trycket i tjocktarmen och minska absorptionen av toxiner, såsom ammoniak."

'Väte' ( Wasser) är inom medicinen och biologin en viktig och vanlig kemisk förening med formeln H2O. Det består av två väteatomer (H) som är bundna till en syreatom (O). Vatten är en polär molekyl, vilket betyder att den har en positivt laddad sida (väteatomerna) och en negativt laddad sida (syreatomen). Detta gör att vatten har egenskaper som gör det speciellt viktigt för levande organismer, såsom sin förmåga att lösa många olika typer av molekyler och agera som en kylningsvätska i kroppen. Vatten är också ett mycket vanligt beståndsdel i levande vävnader och är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion.

Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.

"Flyktiga organiska föreningar" (FOF) är en kategori av kemiska föreningar som innefattar kol, väte och ofta andra grundämnen som syre, kväve, svavel eller halogener. FOF har låga smältpunkter och kokpunkter, vilket gör att de lätt kan avdunsta vid rumstemperatur eller när de utsätts för värme.

Många FOF förekommer naturligt i naturen, till exempel i oljor, kolväten och eteriska oljor. Andra FOF är syntetiska och används inom industrin som lösningsmedel, kylmedel, drivmedel och i produkter som hushållsrengörsmittel, parfymer och läkemedel.

Exempel på vanliga FOF är metan, etanol, aceton och dietyleter. Även om dessa föreningar ofta används i vardagen kan de vara farliga om de inte hanteras korrekt, eftersom de kan orsaka irritation av luftvägar, ögon och hud, och i vissa fall kan vara explosiva eller giftiga.