Bronksammandragning
Astma, ansträngningsutlöst
Metakolinklorid
Bronkiella provokationstester
Astma
Histamin
Natriumkromoglikat
Forcerad utandningsvolym
Marsvin
Aerosoler
Bronkiell hyperreaktivitet
Lungtänjbarhet
Albuterol
Ipratropium
Nedocromil
Neurokinin-2-receptorer
Neurokinin A
SRS-A
Lunga
Luftstrupe
Histaminblockerare
Allergisk chock
Vagusnerv
Hyperventilering
Leukotrien E4
Helkroppspletysmografi
Luftrörssjukdomar
Spolmask
Gallamintrietiodid
Klorfeniramin
Leukotrienblockerare
Leukotrien D4
Atropin
Muskarin M2-receptor
Dubbelblindmetod
Klemastin
Terbutalin
Andningsfunktionstester
Ovalbumin
Glatt muskulatur
Cross-Over Studies
Takykininer
Histamin H1-blockerare
Sulfiter
Kinoliner
Leukotriener
Trombocytaktiveringsfaktor
Topputandningsflöde
Takykininreceptorer
Vagotomi
Andningssystemet
Spirometri
Terfenadin
Sprayapparater
Dos-responskurva, läkemedel
Bensalkoniumföreningar
Kolinerga blockerare
Muskarin M3-receptor
Neurokinin-1 Receptor Antagonists
Bradykinin
Tromboxan A2
Substans P
Andningsmekanik
Hostdämpande medel
Pyrilamin
Hypersensitivity
Andning
Bronkoalveolär sköljvätska
Bronkospirometri
Adrenerga betastimulerare
Vitalkapacitet
Difenhydramin
Funktionell residualkapacitet
Anestesi
Adrenergic beta-2 Receptor Agonists
Propranolol
Saltlösning, hyperton
Klorfluorkarbonater
Skopolaminderivat
Acetylkolin
Respiratorisk överkänslighet
Leukotrienreceptorer
Tromboxaner
Ketotifen
Parasympatikusblockerare
Histaminfrisättning
Utandningsreservvolym
Piperidiner
Lufttryck
15-hydroxi-11-alfa,9-alfa-(epoxymetano)prosta-5,13-diensyra
Hosta
Pilokarpin
Sammandragning
Muskelsammandragning
Andetagsvolym
Acetater
Antigener
Muskarinblockerare
Hundar
Tromboxan B2
Eosinofila leukocyter
Muskarinreceptorer
Reflex
Tromboxanreceptorer
Metysergid
Furosemid
Parasympatiska nervsystemet
Lipoxigenashämmare
Indometacin
Metaproterenol
Vävnadskallikreiner
Eikosanoider
Rolipram
Lungsjukdomar, obstruktiva
Svaveldioxid
Tidsfaktorer
Dosreglerade inhalatorer
Serotonin
Passiv kutan anafylaxi
Prostaglandinendoperoxider, syntetiska
Glyceryletrar
Mastceller
Fosfodiesterashämmare
Pirenzepin
Flurbiprofen
BW-755C
Tromboxan-A-syntas
Adenosinmonofosfat
Lidokain
Lungans gasutbyte
Adenosin-5´-(N-etylkarboxamid)
Luftrörskatarr
Läkemedelstolerans
Läkemedelsöverkänslighet
Exsudat och transsudat
Maximalt mellanutandningsflöde
Muskarinstimulerare
"Bronchsammandragning" er en medisinsk term som refererer til å høre lyden av luftpassasjen i de større bronkene under veiledning av et stetoskop. Denne lyden er normalt ikke hørbar under normal avlytning, men kan oppdages ved å trykke stetoskopet hardt mot brystet over de store bronkene. Bronchsammandragningen kan være forstærket ved forskjellige lungsymptomer som eksempelvis infeksjoner, astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Lyden av bronchsammandragning er karakteristisk fordi den låter høyere pitchet og skarpere enn lyden av normal ånding. Den kan også være mer hørbar under utåt-ånding (ekspirium) enn innåt-ånding (inspirium).
Det er viktig å undersøke for bronchsammandragninger når en pasient har symptomer som kan tyde på en lungsjukdom, da det kan være et indikator på en alvorlig situasjon.
"Exertional asthma" er en type av astma som utløses eller forværres ved fysisk aktivitet. Som med andre typer av astma kan det føre til åpningsproblemer i de små luftveiene, hvilket kan resultere i hoste, pibelende andedrag og/eller kortat åndedrct. Disse symptomene oppstår typisk under eller umiddelbart etter fysisk aktivitet og kan forværres ved kolde og tørre luftforhold. Det er viktig å søke medisinsk veiledning hvis du mener at du lider av exertional asthma, slik at en korrekt diagnose kan stilles og behandling kan startses.
Bronkialspasm är en medicinsk term som refererar till en abnorm contraction eller spasmer av de glatta musklerna i de bronkiala luftvägarna i lungorna. Detta orsakar en snävare passage för luften att flöda in och ut från lungorna, vilket kan leda till andnöd, hosta och/eller bröstsmärtor. Bronkialspasmer kan vara ett tecken på sjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Bronchoskopisk effektiv dosering (BED) eller "bronchial squeezing medication" refererar till läkemedel som ges under bronchoskopi och har till syfte att reducera överflödig sekretproduktion, eradicera eventuell infektion och underlätta avlägsnandet av sekret från de centrala luftvägarna. Exempel på sådana medel inkluderar antibiotika, antiseptiska lösningar och mukolytika. Genom att reducera sekretans sammanpressningsgrad på de centrala luftvägarnas slemhinnor kan andningen underlättas hos patienter med nedsatt lungfunktion, till exempel sådana som lider av kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller bronkiektasi.
Luftvägsmotstånd (Airway resistance) är ett mått på hur mycket luften möttr resistans när den passerar luftvägarna under andningen. Det beräknas som förhållandet mellan tryckfallet över luftvägarna och flödet av luft genom dem. Luftvägsmotståndet kan vara ökat vid olika lungsjukdomar, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och lungemfysem. Ökat luftvägsmotstånd kan leda till andnöd och sämre syresättning i blodet.
Metamfetamin är ett starkt centralstimulerande preparat och ett av de aktiva substanserna i drogen krympboende. Metakolinklorid är däremot ett läkemedel som används för att behandla metamfetaminmissbruk.
Metakolinklorid är en långverkande, reversibel inhibitor av det enzym som bryter ner dopamin (dopaminhydroxylas). Genom att hindra nedbrytningen av dopamin ökar koncentrationen av dopamin i hjärnan och minskar på så sätt behovet av metamfetamin.
Metakolinklorid ges ofta som en del av ett multimodalt behandlingsprogram för metamfetaminberoende, tillsammans med psykosocialt stöd och andra medicinska behandlingar. Det bör endast användas under övervakning av en läkare på grund av riskerna för biverkningar som sänkt blodtryck, yrsel, trötthet, illamående och kräkningar.
Bronkiellprovokationstest, eller bronchialde challenges, är en medicinsk undersökningsmetod där man utsätter patientens luftrör för en allt större mängd av ett ämne som misstänks orsaka andningssvårigheter. Testet används främst för att diagnostisera eller utesluta bronkiell astma, men kan även användas för andra luftvägsrelaterade sjukdomar.
Under en Bronkiellprovokationstest mäter man patientens lungfunktion före och efter utsättningen av det provocerande ämnet. För att testa på bronkiella reaktivitet använder man ofta metakolin, ett substans som orsakar bronkospasm hos personer med hyperreaktiva luftrör. Andra substanser som kan användas inkluderar histamin och koldioxid.
Testet utförs vanligen på en lungspecialistklinik under kontrollerade förhållanden, där patienten får andas in det provocerande ämnet genom ett spray eller en nebuliseringsmask. Man mäter sedan patientens lungfunktion med hjälp av en spirometri, som mäter luftvolym och flöde i lungorna.
Det är viktigt att notera att Bronkiellprovokationstest inte bör utföras på patienter med allvarlig kärlkramp, högt blodtryck eller andra allvarliga hjärt-kärlsjukdomar, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar.
'Luftrör' är ett medicinskt begrepp som refererar till de rörformiga strukturerna i kroppen som andningsluften passerar genom. Det finns två typer av luftrör: det övre och det nedre.
Det övre luftröret, också känt som näsa och svalg, börjar vid näsborrarna och fortsätter ner till struphuvudet. Det består av tre delar: näshålan, svalget och näsöppningarna i svalget (choanae).
Det nedre luftröret är en fortsättning på det övre luftröret och börjar vid struphuvudet och fortsätter ner till lungorna. Det består av två delar: luftstrupen (trachea) och de två bronkerna som delar sig och leder in i vardera lunga.
Luftrörens främsta funktion är att transportera luft till och från lungorna under andningen, så att syre kan tas upp av kroppen och koldioxid kan avges som en biprodukt.
Astma är en kronisk inflammatorisk luftvägsjukdom som karaktäriseras av omvända, ofta periodvis återkommande andningssvårigheter och hosta. Det beror på en ökad respons hos luftvägarnas musklatur, slemhinnor och immunförsvar mot olika utlösande faktorer som till exempel allergier, luftföroreningar eller infektioner. Den inflammatoriska reaktionen leder till en förträngning av de mindre luftvägarna och slemproduktion, vilket kan orsaka andningsbesvär som hosta, bröstsmärta, tryck i bröstet och diffus dyspné (andnöd). Astma klassificeras ofta som allergiskt eller icke-allergiskt beroende på dess orsak. Diagnosen astma ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, lungfunktionstester och andningsprov. Behandlingen innefattar ofta läkemedel som inhalationssteroider, kortikosteroider, bronkdilatatorer och leukotrienantagonister för att kontrollera inflammationen och lindra symtomen.
Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.
Natriumkromoglikat är ett medikament som används som profylaktisk behandling för att förebygga astmasymtom och andningssvårigheter orsakade av hypersensitivitet, till exempel allergisk rhinitis (inklusive häständer) och ögoninflammation (könjunctivit). Det fungerar genom att stabilisera mastcellerna i kroppen, vilket förhindrar de kemiska signaler som frisätts under en allergisk reaktion och orsakar sammandragning av musklerna runt luftvägarna.
Natriumkromoglikat är tillgängligt på marknaden i form av ögondroppar, inandningspulver eller tablettform. Det är vanligen inte ett förstahandsval för behandling av akut astma, men kan vara användbart som en komplementär behandling tillsammans med andra läkemedel.
Det är viktigt att notera att Natriumkromoglikat bör användas under övervakning av en läkare och att det kan ha vissa biverkningar, såsom hosta, irritation i halsen eller magont.
'Forcerad utandningsvolym' är en medicinsk term som refererar till den maximala volymen av luft som en person kan andas ut på kommando. Det mäts vanligtvis under standardiserade förhållanden, där individen tar en djupt inandningsvåg följt av ett maximalt, tvångsmässigt utandningsförsök.
Det är viktigt att notera att forcerad utandningsvolym inte ska förväxlas med vital kapacitet, som är den totala mängden luft en person kan andas ut efter maximal inandning. Forcerad utandningsvolym inkluderar den extra volymen av luft som kan tvingas ut genom att kontrahera muskler i bröstkorgen och magen, vilket gör den till ett mer precist mått på andningskapacitet och lungfunktion.
Även om forcerad utandningsvolym är ett användbart verktyg för att bedöma lungfunktion, bör det inte användas ensamt som diagnosmetod för lungsjukdomar eller andra hälsoproblem. I stället bör det ses som en del av en komplett medicinsk utvärdering.
Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.
Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).
En bronkvidgande medel, också känd som bronchodilatator, är ett läkemedel som används för att vidga de luftburna vägarna (bronker och bronkioler) i lungorna. Detta gör det lättare att andas, särskilt för personer med obstruktiva lungsjukdomar som astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Bronkvidgande medel fungerar genom att slappna av den glatta muskulaturen runt de luftburna vägarna, vilket orsakar en ökning i deras diameter och minskar resistansen mot luftflödet. Detta kan leda till förbättrad andningsvolym, mindre andnöd och en förbättrad kvalitet på livet för personer med lungsjukdomar.
Det finns olika typer av bronkvidgande medel, inklusive beta-2-agonister, antikolinergika och teofyllin. Varje typ har sina egna specifika mekanismer och användningsområden, och de kan användas ensamma eller i kombination beroende på patientens behov och sjukdomstillstånd.
I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.
If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.
Aerosoler definieras inom medicinsk kontext som en suspension av mycket små luftburen partiklar, ofta mindre än 5 mikrometer i diameter. Dessa partiklar kan innehålla bland annat virus, bakterier eller allergeni och kan hos människor orsaka andningssjukdomar när de inhaleras. Aerosoler kan genereras från olika källor såsom hostning, tal, exersiserande aktiviteter eller mekaniska processer som sprayar eller nebuliserar vätskor.
Bronkiell hyperreaktivitet (BHR) är en medicinsk term som refererar till en ökad benägenhet för de luftburna vägarnas muskler i lungorna, specifikt bronkien, att reagera på olika stimuli genom att kontrahera och orsaka en förträngning av luftvägarna. Detta leder till andningssvårigheter som hosta, bröstsmärta och diffus dyspni (andnöd). BHR kan vara associerat med flera olika lungrelaterade sjukdomar, inklusive astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och bronkiell inflammation.
Det är värt att notera att det finns ingen specifik gräns för hur mycket en persons luftvägar måste reagera för att diagnostiseras med BHR, utan istället bedöms individuella reaktioner i relation till den specifika provokationen och den personens bakgrund och symptom. Provokationsprov används ofta för att fastställa diagnosen, där luftvägarnas respons på olika stimuli, som till exempel metakolin eller histamin, mäts.
Metakolinföreningar (eng. "choline esters") är en grupp av organiska föreningar som innehåller en esterbindning mellan kolin och en karboxylsyra. De är kemiskt relaterade till neurotransmittorn acetylkolin, som också är en metakolinförening. Exempel på metakolinföreningar inkluderar acetylkolin, karbakol och metakolin. Dessa föreningar har diverse farmakologiska egenskaper och används inom medicinen som läkemedel, till exempel i behandlingen av glaukom och muskarinreceptor-relaterade sjukdomstillstånd.
Lungtänjbarhet (eng. Compliance) är ett mått på hur mycket luftvolym som förändras i lungorna när trycket mellan alveolerna och atmosfären ändras. Det kan ses som ett mått på lungornas elasticitet, där en högre komplians betyder att lungorna är mer "tänjbara" eller "deformationsbart". Lungtänjbarheten mäts ofta i liters per cm vatten (L/cmH2O).
Normalvärdet för lungtänjbarhet hos en vuxen person ligger vanligtvis mellan 100-200 ml/cmH2O. Vid sjukdom eller skada i lungorna kan lungtänjbarheten vara nedsatt, vilket kan leda till problem med andning och syreupptagningen.
Albuterol, även känt som salbutamol, är ett kortverkande bronchodilatatorium som används för att lindra andningssvårigheter orsakade av astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsåkommor. Det fungerar genom att relaxera musklerna i de smala luftvägarna i lungorna, vilket ökar luftflödet och underlättar andningen. Albuterol är tillgängligt som injektionsvätska, tablett, pulver för inandning och som aerosol för inandning.
Ipratropium är ett läkemedel som tillhör gruppen muskarinreceptorantagonister, och används ofta för att behandla obstruktiv lungsjukdom (OLS), såsom astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOLS).
Ipratropium fungerar genom att blockera muskarinreceptorerna i luftvägarnas glattmuskulatur, vilket orsakar avslappning av muskulaturen och vidgar luftvägarna. Detta underlättar andningen och lindrar andningssvårigheter.
Ipratropium ges oftast som aerosol via en handhållen inhalator eller som nebulisat med hjälp av en kompressor. Läkemedlet börjar verka snabbt, vanligen inom 5-15 minuter efter användning, och varar i ungefär 4-6 timmar.
Ipratropium kan användas ensamt eller tillsammans med andra läkemedel som kortisoninhalatorer, beta-2-agonister eller leukotrienantagonister för att behandla OLS.
Nedocromil är ett medikament som används som anti-inflammatorisk behandling för att förebygga och lindra symptomen på allergiska sjukdomar, till exempel astma och rinit (allergisk rhinit). Det verkar genom att stabilisera mastcellerna i kroppen, vilket minskar frisättningen av histamin och andra substanser som orsakar inflammation.
Nedocromil tillhandahålls vanligtvis som ett nasalspray eller ögonsalva och används ofta som en komplementär behandling tillsammans med andra läkemedel, såsom kortikosteroider. Det är vanligen väl tolererat och har få biverkningar, men kan i sällsynta fall orsaka irritation eller illamående.
Det är viktigt att använda nedocromil precis som det prescriberats av en läkare och inte överskrida den rekommenderade dosen, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar.
Neurokinin-2-receptor (NK-2R) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till peptidhormonet neurokinin B. När neurokinin B binder till NK-2R aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till cellulära svar, såsom ökad calciumkoncentration inne i cellen.
NK-2R förekommer naturligt i människokroppen och är involverade i en rad fysiologiska processer, däribland smärtperception, inflammation och immunförsvar. Dessa receptorer kan även spela en roll i patofysiologiska tillstånd som sårbarhet för kronisk smärta, neuropsykiatriska sjukdomar och cancer.
Läkemedel som blockerar NK-2R har utvecklats för behandling av olika medicinska tillstånd, såsom astma, irritabel tarm och sårbarhet för kronisk smärta.
Neurokinin A (NKA) er ein peptid hormon som er del av en gruppe av sustanser kalla tachykininer. NKA produseres naturlig i kroppen og fungerer som en transmitter i nervsystemet, særlig i det sympatiske nervesystemet. Det er involvert i reguleringen av blodtrykk og smertestemninger, og det kan også spille en rolle i endringer i appetitt og søvn. NKA binder seg til reseptorer som kaller neurokinin 1 (NK1) reseptorer, og det er involvert i ulike fysiologiske prosesser som inflammasjon og smerteoverføring.
'SRS-A' står för 'Slow-Reacting Substance of Anaphylaxis', som är ett äldre och mindre använt namn på en grupp signalsubstanser i kroppen som kallas leukotriener. Leukotriener är lipidmediatorer som deltar i inflammation och allergiska reaktioner, såsom astmaattacker.
Det finns två huvudtyper av leukotriener: SRS-A (nu oftare kallat cysteinylleukotriener) och LTB4. Cysteinylleukotriener orsakar bronkiell spasm, ökad sekretion av slem i lungorna och ökat permeabilitet i kapillärväggarna, vilket kan leda till andningssvårigheter och astmasymptom.
Dessutom bör nämnas att det finns läkemedel som är designade för att blockera effekterna av cysteinylleukotriener, såsom montelukast (Singulair) och zafirlukast (Accolate), vilka används i behandlingen av astma.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
Luftrören (latin: Trachea) är en rörformad, muskulös och slitygig struktur i andningssystemet hos däggdjur. Det förbinder näshålorna och munhålan med de två lungornas bronker via stämbanden. Luftrörens främsta funktion är att leda luft till och från lungorna under andningen.
Luftrören börjar vid det nedre delarna av halsen, omedelbart under stämbanden, och sträcker sig ner till broncherna som delar upp sig i vardera lunga. Det är omgivet av brosk, vilket ger strukturen styrka och flexibilitet för att möta de mekaniska kraven under andningen och hostning.
En histaminblockerare, även känd som antihistamin, är ett läkemedel som blockerar verkan av histamin i kroppen. Histamin är en kemisk substans som frisätts från vissa celler i samband med sjukdom eller allergi och orsakar symptom som rodnad, klåda, snuva, tårflöde och hosta.
Histaminblockerare delas in i två grupper: H1-antihistamin och H2-antihistamin. H1-antihistamin används främst för att lindra allergisymptom som snuva, klåda och rodnad, medan H2-antihistamin används för att behandla mag-tarmrubbningar orsakade av höga halter av histamin i magsäcken.
Det är värt att notera att vissa äldre H1-antihistaminer kan orsaka sömnighet och försämrad koncentration som biverkningar, medan de nyare H1-antihistaminerna tenderar att ha mindre avsevärda biverkningar.
En allergisk chock, även känd som anafylaxi, är en livshotande överreaktion av kroppens immunsystem på ett ämne (allergen) som den uppfattar som farligt. Reaktionen utlöses vanligtvis inom minuter efter att personen har varit i kontakt med allergivätskan och kan involvera flera olika kroppsfunktioner.
Allvarliga symptomen på en allergisk chock kan omfatta andnöd, hosta, yrsel, svimning, accelererat hjärtslag, snabb puls, svullnad i ansikte, läppar, hals eller tunga, samt hudutslag, klåda och kramp i magen eller tarmsystemet. I värsta fall kan allergisk chock leda till koma eller död om den inte behandlas omedelbart.
Den vanligaste orsaken till en allergisk chock är livsmedel, följt av insektsbett och -sting, läkemedel och latex. Behandlingen av en allergisk chock innefattar ofta injektion av adrenalin (epinefrin), som hjälper att minska svullnaden och öka hjärtverksamheten, samt andra läkemedel för att behandla specifika symptom. Personer med känd allergi som kan utlösa en allergisk chock bör ha ett aktionsplan och vara välutbildade om hur de ska hantera en sådan situation.
Den vagusnerven (latin: nervus vagus) är den tionde cranial nervesnerven och är den nerv som innerverar de flesta av kroppens inre organ. Den går från hjärnan via halsen till bröstet och buken, och styr bland annat hjärtats, lungornas och mag-tarmsystemets funktioner. Den vagusnerven är en del av det parasympatiska nervsystemet och bidrar till att hålla kroppen i ett jämviktstillstånd.
Hyperventilation är ett tillstånd där man andas för djupt och/eller för snabbt, vilket leder till att koldioxidhalten i blodet minskar. Detta kan orsaka symptom som yrsel, svimning, muskelkramper, yrsel och hosta. Långvarig hyperventilation kan också leda till förändringar i blodets pH-värde, vilket kan ha negativa effekter på kroppens funktioner. Hyperventilation kan vara ett tecken på sjukdom eller stress och bör undersökas av en läkare om det uppträder ofta eller är kraftigt.
Leukotriene E4 (LTE4) är en lipidmediator som spelar en viktig roll i den inflammatoriska svarscascaden, särskilt vid astma och andra allergiska sjukdomar. Det bildas från arachidonsyra genom en biokemisk process som innefattar flera enzymer, däribland 5-lipoxygenas och LTC4 syntas.
LTE4 är ett kraftfullt bronkospastiskt medel och orsakar konstriktion av de glatta musklerna i de luftburna vägarna, ökat vattentryck i lungorna och ökat permeabilitet hos kapillärväggarna. Dessa effekter bidrar till andningssvårigheterna, hosta och slemproduktion som är vanliga symtom vid astma.
LTE4 kan mätas i urin och användas som en biomarkör för inflammatorisk aktivitet vid astma och andra luftvägsjukdomar.
Helkroppspletysmografi är en icke-invasiv metod för att mäta volymen och flödet av blod, luft eller andra vätskor i kroppen. Den utförs genom att använda tryck- och volymmätningar för att bestämma hur mycket plats som fylls upp av en viss vätska eller gas inuti kroppen.
Det är vanligtvis använt i medicinska sammanhang för att undersöka hjärt- och lungfunktion, cirkulationssystemet och övriga kroppsvävnader. Helkroppspletysmografi kan vara antingen aktiv eller passiv beroende på om patienten behöver andas in och ut eller inte under undersökningen.
Denna metod är säker, smärtfri och ger ofta mycket information om patientens tillstånd.
Luftrörssjukdomar, även kända som respiratoriska sjukdomar eller luftvägsjukdomar, är en övergripande term för en grupp medicinska tillstånd som drabbar luftvägarna i bröstkorgen. Detta inkluderar näsan, svalget, struphuvudet, luftrören och lungorna. Luftrörssjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektioner, allergi, irritanter, strukturella abnormaliteter eller cancer.
Exempel på luftrörssjukdomar inkluderar:
1. Förkylning (vanlig förkylning)
2. Influenza (gripp)
3. Bronkit (inflammation i de stora luftvägarna)
4. Astma (kramp i luftrören)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) som inkluderar kronisk bronkit och emfysem
6. Lunginflammation (pneumoni)
7. Tuberkulos
8. Lungsarkoidos
9. Lungcancer
10. Allergisk rhinit (allergi i näsan)
Symptomen på luftrörssjukdomar kan variera beroende på vilket tillstånd det rör sig om, men de vanligaste symptomen inkluderar hosta, slemproduktion, bröstsmärta, andnöd, nässelutslag och feber. Behandlingen av luftrörssjukdomar beror på vilket tillstånd det rör sig om, men kan innefatta läkemedel, rehabilitering eller i vissa fall kirurgi.
'Spolmask' er en utstyr som brukes under medisinske behandlinger for å sikre at pasienten får riktig dosis av medisinen. En spolmask er oftest en plastmaske som formes til pasientens ansikt og har et hul i midten der en slange eller en slags rør er koblet fast. Denne slangen/røret er forbundet til en medicinsk sprøytetillatelse som gir ut medisinen i en gasform. Når pasienten inhalerer gjennom spolmasken, får de korrekt dosert medisin direkte til lungene sine. Spolmasker brukes oftest under behandlinger for å unngå at medisinen kommer i kontakt med øyene eller munnen og for å sikre at den riktige dosis når pasienten.
I'm sorry, I need to clarify your question. Gallamintrietiodid is not a recognized medical term or substance in medicine or pharmacology. It seems that the term might be a combination of "galla" (which could refer to gallic acid, a type of plant phenolic compound), "mint," and "triiodide." However, without further context or clarification, it's not possible for me to provide an accurate medical definition for this term.
Klorfeniramin är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas antihistaminer. Det används ofta för att behandla allergiska reaktioner, såsom snuva, bjällra, irriterad hals och ögoninflammation. Klorfeniramin fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket hjälper att reducera symtomen av allergier. Det kan också användas för att behandla sömnsnöd och oro. Läkemedlet finns tillgängligt som tabletter, kapslar, flytande lösningar och receptfritt över kontanten. Vanliga biverkningar inkluderar trötthet, torr mun och förvirring.
Leukotriener Blockerare är en typ av läkemedel som används för att behandla astma och allergier. De verkar genom att blockera effekterna av leukotrierner, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation i kroppen.
Leukotriener receptor antagonister (LTRAs) är en underkategori av leukotrienblockerare som direkt blockerar leukotrienreceptorer och förhindrar således att leukotrierner binder till dem och utlöser inflammation. Exempel på LTRAs inkluderar montelukast, zafirlukast och pranlukast.
Leukotriener syntetashämmare är en annan underkategori av leukotrienblockerare som blockerar enzymet 5-lipoxygenas, vilket förhindrar produktionen av leukotrierner. Exempel på leukotriener syntetashämmare inkluderar zileuton.
Leukotrienblockerare används ofta som en komplementär behandling till kortikosteroider och beta-2-agonister för att kontrollera astmasymptom och förebygga astmaattacker. De kan också användas för att behandla allergiska rhinit, såsom säsongsbundna allerginier.
Leukotriene D4 (LTD4) är ett lipidmediator som spelar en viktig roll i den inflammatoriska svaret i kroppen. Det produceras från arakidonsyra, en fettsyra som frigörs från cellmembranet när cellen aktiveras. LTD4 är ett starkt bronkospastiskt ämne och orsakar sammandragning av de glatta musklerna i de luftburna vägarna, vilket kan leda till andnöd och astmaattacker. Det är en del av den så kallade "slow-reacting substance of anaphylaxis" (SRS-A) som ingår i det tidiga inflammatoriska svaret. LTD4 verkar genom att binda till specifika receptorer, CysLT1 och CysLT2, på cellmembranet.
Atropine är ett t.ex. i belladonna förekommande alkaloid, som blockerar parasympatiska nervsystemet och används vid kolika, bradykardi, astma med mera. Det verkar utöver detta avspändande på glatt muskulatur och pupiller samt hemmar svettningar. Atropin kan orsaka torkad mun, hals, och ögon, förvirring, hallucinationer, okej hälsorörelser, snabb hjärtslag, rödaktig hy och feber vid överdosering.
Medicinsk definieras Muscarin M2-receptorn som en typ av muskarinreceptor, ett proteinet som är beläget i cellmembranet och binder till signalsubstansen acetylkolin. När acetylkolin binds till M2-receptorn öppnas kaliumkanaler i cellmembranet, vilket leder till en hyperpolarisering av cellen och dämpning av dess aktivitet.
M2-receptorerna är vanliga i det autonoma nervsystemet (ANS) och hittas bland annat i hjärtat, lungorna och urinblåsan. I hjärtat fungerar de som negativa kronotropa receptorer, vilket innebär att de sänker hjärtfrekvensen när de aktiveras. I lungorna reglerar de bronkiens konstriktion och i urinblåsan styr de avsvalningen.
M2-receptorerna är viktiga mål för läkemedel som används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel bradykardi (låg hjärtfrekvens), astma och överaktiv blasan.
"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.
I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.
Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.
Klemastin är ett antihistaminläkemedel som används för att behandla symptom relaterade till allergier, såsom snuva, brynblockering, irriterad hals och ögonreger. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket reducerar allerginducerade svar som orsakas av histaminutsläpp. Klemastin kan också användas för att behandla symptom relaterade till kikhosta och andra virusinfektioner. Det bör inte användas hos personer med nedsatt njurfunktion eller svår leverfunktionsnedsättning. Vanliga biverkningar inkluderar trötthet, torr mun och ögon, och yrsel.
Terbutalin är ett läkemedel som tillhör en grupp av kemiska substanser som kallas beta-2-adrenergika agonister. Det används vanligen för att behandla symptomen vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra luftvägsbesvär, genom att relaxera musklerna i de små luftvägarna i lungorna och på så sätt öka luftflödet.
Terbutalin finns tillgängligt som tablett, flytande lösning och aerosol för inandning. Läkemedlet bör användas enbart under läkarens kontroll och enligt deras rekommendationer, eftersom det kan ha vissa biverkningar och kontraindikationer.
En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:
1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.
2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.
3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.
Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga
Kapsaicin är ett naturligt förekommande ämne som utvinns från chilipeppar (*Capsicum annuum*) och andra arter inom släktet *Capsicum*. Det är den aktiva substansen i dessa peppars starkt brännande smak. Kapsaicin verkar på särskilda smärtreceptorer (kallade TRPV1-receptorerna) i huden och slimhinnor, vilket leder till en känsla av hetta eller smärta.
I medicinskt sammanhang används kapsaicin ofta som ett smärtstillande medel, framförallt vid behandling av neuropatisk smärta och muskuloskeletell smärta. Det finns också forskning som tyder på att kapsaicin kan ha potential som antiinflammatoriskt medel. Kapsaicin används ofta i creams, gels eller plåster som appliceras direkt på huden och är tillgängliga receptfritt eller på recept beroende på dosering.
Ovalbumin är ett protein som utgör den dominerande delen av äggvitan i hönsägg. Det är ett globulärt protein med en molekylmassa på ungefär 45 kDa och består av 385 aminosyror. Ovalbumin används ofta som modellprotein inom immunologi och allergiforskning, eftersom det är ett av de mest välstuderade allergenen hos hönsägg.
'Lungventilation' (eller 'lunga ventilation') refererer til den proces hvor luft bevæges ind og ud af lungerne under respirationen. Det består af to faser: inhalation (inspiration) og exhalation (expiration). Under inhalation trækker musculaturen i thorax (brystkassen) luft ind i lungerne, hvilket øger volumenet og sænker trykket inde i lungerne. Under exhalation slapper musculaturen af, hvilket får brystkassen til at synke sammen igen, reducerer volumenet og forhøjer trykket inde i lungerne, så luften bliver presset ud igen. Dette er en nødvendig proces for at sikre levering af ilt til kroppen og fjerne affaldsstoffer som CO2 fra kroppen.
"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.
En "cross-over" studie är en klinisk forskningsdesign där varje deltagare tilldelas att använda två eller flera olika behandlingsalternativ i en specifik sekvens under olika tidsperioder, vanligtvis med en randomiserad tilldelning.
Efter varje tidsperiod (perioden kallas för "cross-over") samlas data in om deltagarnas svar på de olika behandlingarna. Dessa data jämförs sedan för att bedöma och jämföra effekterna av de olika behandlingsalternativen.
Cross-over studier är användbara när det gäller att undersöka effekter hos små grupper av deltagare, då varje deltagare fungerar som sin egen kontroll. Dessa studier kan också minska den variabilitet som orsakas av individuella skillnader mellan deltagarna, eftersom varje deltagare får både behandling A och B.
Det är viktigt att notera att cross-over studier inte är lämpliga för alla typer av forskningsfrågor, särskilt då det gäller studier där en behandling kan ha en varaktig effekt eller risk som sträcker sig över tidsperioden mellan cross-over.
"Antiastmatika" är en samlande benämning på läkemedel som används för att behandla och lindra symtom relaterade till astma, såsom hosta, andnöd och bröstsmärta. De flesta antiastmatika medel verkar genom att minska inflammationen i lungorna och/eller vidga de luftburna vägarna i lungorna (bronkiodilation).
Det finns olika typer av antiastmatika medel, bland annat:
1. Kortikosteroider: Dessa är inflammationsdämpande läkemedel som ges via inandning eller som tablett för att reducera inflammationen i lungorna och förebygga astmasymtom.
2. Bronchodilatatorer: Dessa läkemedel verkar genom att vidga de luftburna vägarna i lungorna, vilket underlättar andningen. De kan vara både kortverkande (som ger snabb lindring av symtom) och långverkande (som används för att kontrollera astmasymtom över tid).
3. Leukotrienmodulatorer: Dessa läkemedel blockerar effekterna av leukotriener, kemiska signalsubstanser som orsakar inflammation och sammandragning av de luftburna vägarna i lungorna.
4. Antikolinerga medel: Dessa läkemedel blockerar muskarinreceptorer i lungorna, vilket hjälper att förhindra sammandragning av de luftburna vägarna och underlättar andningen.
5. Kombinationstermedel: Det finns också kombinationsläkemedel som innehåller två eller flera aktiva substanser med olika mekanismer för att behandla astma.
Det är viktigt att använda antiastmatika medel enligt läkares rekommendationer och följa instruktionerna för dosering och användning för att uppnå optimal effekt och minska risken för biverkningar.
Takykininer är en grupp neuropeptider, som är kända för att vara involverade i smärtperception, inflammation och homeostatiska processer i centrala nervösa systemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De aktiverar G-proteinkopplade receptorer, kända som neurokinin 1 (NK1), neurokinin 2 (NK2) och neurokinin 3 (NK3) receptorerna.
De två viktigaste takykininer i människan är substance P och neurokinin A, som båda uttrycks från samma gen, preprotaksykin (PPT), men klipps isär av proteaser för att producera de två olika peptiderna. Substance P är en stark smärtmedlare och inflammatorisk mediator, medan neurokinin A har en mer välbevarad roll i regleringen av andning och bronkiodilation.
Takykininer spelar också en roll i andra fysiologiska processer som till exempel blodtryck, aptit, sömnschema, minnesfunktion och emotionella respons. Deregleringar i takykinin-systemet har visats vara involverade i flera sjukdomszustånd, inklusive smärtsjukdomar, neuropsykiatriska störningar och kronisk inflammation.
En histamin H1-blockerare, även känd som antihistamin, är ett läkemedel som blockerar effekterna av histamin i kroppen. Histamin är en kemisk signalämne som frisätts från vissa celler under olika sjukdomszustånd och reaktioner på irritanter eller allergeni. När histamin binder till sina receptorer, H1-receptorerna, i blodkärlen och luftvägarna orsakar det förträngning av kärl increasingly blood flow to the affected area and symptoms such as itching, redness, swelling, and runny nose. Histamin H1-blockers prevent histamine from binding to these receptors, which reduces or eliminates these symptoms. These medications are often used to treat allergies, hay fever, hives, and other conditions that involve histamine release.
"Sulfite" er ein betegnelse for salter, estre og estere av svovelsyrlighet (H2SO3). Disse forbindelsene inneholder sulfongruppen (-SO3) og kan forekomme naturlig i viss mat og drikke, men de brukes også som konserveringsmiddel og antioxidant i mange fødevarer og drikke. Sulfiter er godkjent til bruk i mat- og drikkevareindustrien i flere land, men noen mennesker kan ha allergiske reaksjoner på dem. I USA må produkter som inneholder sulfiter mer en 10 ppm (parts per million) være mærket med en advarsel om å inneholde svovelholdige konserveringsmidler.
Kinoliner, även kända som fluorokinoloner, är en grupp av antibiotika-preparat som är syntetiskt framställda och har en kinolonstruktur. De verkar genom att hämta enzymet DNA-gyras, vilket är nödvändigt för bakteriens DNA-replikation och transkription. På så sätt hämmas bakteriens tillväxt och multiplikation.
Kinoliner används vanligen för att behandla allvarliga infektioner orsakade av gram-negativa bakterier, som exempelvis urinvägsinfektioner, lunginflammationer och mag-tarminfektioner. De kan också användas för att behandla komplicerade hud- och webbinfektioner orsakade av både gram-positiva och gram-negativa bakterier.
Exempel på vanligt använda kinoliner är ciprofloxacin, levofloxacin och ofloxacin. Det är viktigt att notera att kinoliner inte ska användas för behandling av lindrigare infektioner eller infektioner som kan behandlas med andra typer av antibiotika, eftersom det finns en risk för biverkningar och resistensutveckling.
Leukotriener är en typ av lipidmediatorer som spelar en viktig roll i inflammatoriska processer i kroppen. De produceras främst av vita blodkroppar, såsom eosinofiler och neutrofiler, under stimulering av olika immunogena agens som exempelvis allergen, infektion eller skada.
Leukotrienerna är involverade i diverse patologiska processer som bronkospasm, edem och ökad sekretion vid astma, allergisk rhinit, COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och andra inflammatoriska tillstånd. De har också en viktig roll i patogenesen av hudsjukdomar som eksem och psoriasis.
Det finns fyra huvudsakliga typer av leukotriener: LTB4, LTC4, LTD4 och LTE4. Dessa molekyler utövar sin biologiska aktivitet genom att binda till specifika receptorer på målceller, vilket leder till en uppsättning cellulära svar som kan variera beroende på typ av leukotrien och typ av målcell.
I medicinsk kontext används ofta läkemedel som blockerar leukotrienreceptorerna eller hämstar leukotrienbiosyntesen för att behandla inflammatoriska sjukdomstillstånd, särskilt astma och allergisk rhinit.
Trombocytaktiveringsfaktorer (TPA) är proteiner som aktiverar trombocyter (blodplättar), vilket leder till att de blir mer klebriga och kan hjälpa till att stänga av blödningar. Det finns flera olika TPA, men ett exempel är thromboxan A2. När trombocyterna aktiveras bildas även substansen ADP (adenosindifosfat), som kan leda till en fortsatt aktivering av fler trombocyter. TPA spelar därför en viktig roll i hemostasen, det vill säga blodets förmåga att stelna upp och stänga av skador på kärlen.
"Topp utandningsvolym" eller "toppputandningsflöde" (tidigare benämnt som MVV, Maximal Voluntary Ventilation) är en andningstestmetod som mäter den maximala volymen av luft som kan andas ut ur lungorna per minut under maximal ansträngning. Det mäts vanligtvis i liter/minut (L/min).
Det är ett indirekt mått på den totala lungvolymen och det maximala andningskapaciteten hos en individ, och kan användas för att bedöma andningsfunktionen och identifiera eventuella andningsrelaterade problem eller sjukdomar. Vidare kan topp utandningsvolym användas som ett mått på andningsträningseffekter eftersom det ofta ökar hos personer som tränat andningen regelbundet under en längre tid.
Takykininreceptorer är en typ av G-proteinkopplade receptorer som binder till neuropeptider, som är korta peptidmolekyler som fungerar som signalsubstanser i nervsystemet. Takykininer är en grupp av neuropeptider som inkluderar substance P, neurokinin A och neurokinin B. Dessa neuropeptider binder till tre olika typer av takykininreceptorer: NK1, NK2 och NK3.
NK1-receptorerna binder främst till substance P och är involverade i smärta, inflammation och emotionella respons. De kan hittas i höga koncentrationer i hjärnan, ryggmärgen och tarmarna.
NK2-receptorerna binder främst till neurokinin A och är involverade i bronkiodilation, slemproduktion och smärta. De kan hittas i höga koncentrationer i lungorna, mag-tarmkanalen och centrala nervsystemet.
NK3-receptorerna binder främst till neurokinin B och är involverade i reguleringen av sömnen, aptiten och smärta. De kan hittas i höga koncentrationer i hjärnan och ryggmärgen.
Takykininreceptorer är viktiga mål för läkemedelsutveckling inom områden som smärtlindring, behandling av psykiatriska sjukdomar och behandling av andningsbesvär.
'Vagotomi' är ett medicinskt begrepp som refererar till kirurgiskt genomfört skärande av den vagala nerven, vilket ofta används som en behandlingsmetod för magulsaker. Den vagala nerven, eller det tionde kranialnerven, innehåller parasympatiska nerver som reglerar många kroppsliga funktioner, däribland matsmältningssystemet.
Vagotomi kan användas för att behandla problem som gastresaliegastriter (irritabelt slemhinna i magsäcken) och ulcuskrankhet (mag- eller tarmulcus). Genom att skära av delar av den vagala nerven kan man reducera mängden syra som produceras i magsäcken, vilket kan hjälpa att lindra symtomen och förebygga återfallsrisker. Det finns också varianter av denna operation där enbart en del av nerven skärs av eller selektivt stympas för att få samma effekt.
I svenska medicinska sammanhang används begreppet andningssystemet ofta för att referera till de strukturer i kroppen som är involverade i respirationen, det vill säga processen där syre tas in och kolmonoxid avges.
Andningssystemet kan delas upp i övre och undre andningsvägar. Övre andningsvägen inkluderar näsa, näsanghålor, svalg och struphuvud. Undre andningsvägen består av luftrör, bronker, lungornas bronkioler och alveoler.
När luften andas in genom näsan eller munnen passerar den först övre andningsvägen. Här värms luften upp, fuktas den och renas den från främmande partiklar med hjälp av cilier och slem i svalget och näshålorna.
Därefter passerar luften genom luftröret ner till lungorna. I lungorna delar sig luftröret upp i två bronker som leder in till vardera lunga. Bronkerna delar sig sedan upp i allt mindre grenar, kallade bronkioler, som slutligen mynnar ut i de små luftsäckarna, alveolerna.
I alveolerna sker gasutbytet mellan luften och blodet. Syret diffunderar från luften in i blodet medan kolmonoxiden diffunderar ut från blodet och andas ut.
Spirometri är en vanlig andningsprovning som mäter lungfunktionen. Den mäter hur mycket luft du kan andas ut och hur snabbt du kan andas ut den. Detta görs genom att du blåser in och ut i ett instrument som kallas ett spirometer. Spirometrin används ofta för att hjälpa läkare att diagnostisera och övervaka lungrelaterade sjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra andningsproblem. Med hjälp av spirometri kan läkaren avgöra om din luftvägsfunktion är normal, förbättrad eller försämrad jämfört med tidigare tester.
Atropine derivatives are a group of medications that chemically mimic the properties of atropine, a natural compound found in plants such as belladonna and deadly nightshade. Atropine and its derivatives are classified as anticholinergics because they block the action of acetylcholine, a neurotransmitter that activates muscarinic receptors in the body.
The main therapeutic uses of atropine derivatives include:
- Treating or preventing bradycardia (slow heart rate) and reducing salivation during surgical procedures
- Dilating the pupils for eye examinations
- Reducing bronchial secretions in patients with chronic obstructive pulmonary disease (COPD)
- Managing symptoms of Parkinson's disease, such as tremors and rigidity
- Treating poisoning caused by organophosphate pesticides or nerve agents
Some common atropine derivatives include:
- Hyoscine (scopolamine): used to prevent motion sickness and postoperative nausea and vomiting
- Ipratropium bromide: a bronchodilator used to treat COPD and asthma
- Homatropine: used as an eye drop to dilate the pupils for eye examinations
- Glycopyrrolate: used to reduce salivation, bronchial secretions, and gastric acid production
- Tropicamide: used as an eye drop to dilate the pupils for eye examinations
It's important to note that atropine derivatives can have significant side effects, especially when used in high doses or in patients with certain medical conditions. These side effects include dry mouth, blurred vision, constipation, urinary retention, confusion, and agitation. In severe cases, they can cause delirium, hallucinations, and even coma.
Luftvägshinder är ett medicinskt begrepp som refererar till någonting som förhindrar luften från att flöda fritt genom andningsvägar, vilket kan orsaka andnöd eller andningssvårigheter. Detta kan bero på olika anatomiska avvikelser, strukturella skador, inflammation eller funktionella störningar i luftvägarna.
Exempel på luftvägshinder inkluderar, men är inte begränsade till:
1. Struma (en förstorad sköldkörtel som trycker på luftstrupen)
2. Epiglottit (inflammation eller svullnad av struphuvudet)
3. Obstruktion i näsan, svalget eller luftstrupen (till exempel orsakat av en tumör, polyper, främmande kropp eller andningsvägssekret)
4. Astma (kramp i de muskler som omger de små luftvägarna i lungorna)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) (förträngning av de små luftvägarna orsakad av tobaksrökning eller andra skador)
6. Anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion som kan orsaka svullnad i svalget och andningsvägarna)
7. Åldersrelaterade förändringar i strukturen och funktionen av de övre luftvägarna.
Terfenadin är ett antihistaminpreparat som används för att behandla symtom på säsongsbunden och helårig allergisk rhinit, kronisk idiopatisk urtikaria (nässelutslag) och ögonsymptom orsakade av miljöallergener. Terfenadin är en icke-sedativ antihistamin som verkar genom att blockera histamin H1-receptorer, vilket lindrar allergisymtom som snuva, nästäppa, irriterade ögon och klåda.
Preparatet säljs under varumärken som Seldane och Teldane och fanns tidigare även som generiska läkemedel. Terfenadin är numera inte längre tillgängligt på den flesta marknader, eftersom det har visat sig ge allvarliga biverkningar i samband med hjärtarytmier när det används tillsammans med vissa andra läkemedel. Dessa biverkningar beror på att terfenadin kan förlänga QT-intervallet, vilket är ett tecken på en förlängd och försvagad hjärtrytm.
Istället används ofta andra antihistaminer som fexofenadin (Allegra) eller loratadin (Claritin), som inte har samma biverkningar som terfenadin.
Enligt medicinskt perspektiv är en sprayapparat (även känd som en inhalationsenhet eller inhalator) ett medicinteknologiskt enhet som används för att leverera läkemedel i form av aerosoler eller andra finfördelade partiklar till luftvägarna. Sprayapparater är vanligtvis designade för att administrera läkemedel direkt till lungorna, vilket gör dem speciellt användbara för behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros.
Det finns två huvudsakliga typer av sprayapparater: pressad sprayapparat och tryckkammare inhalatorer. Pressade sprayapparater använder en mekanism som trycks in för att pressa ut läkemedlet i form av aerosol, medan tryckkammare inhalatorer använder en tryckkammare där patienten andas in läkemedlet genom att skapa ett negativt lufttryck. Varje typ har sina egna fördelar och nackdelar, och rätt typ av sprayapparat bör väljas utifrån patientens behov och förmåga att använda den korrekt.
En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.
Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.
Etanolaminer är en grupp av organiska föreningar som innehåller en etanolgrupp (–CH3CH2O–) och en aminogrupp (–NH2, –NHR eller –NR2, där R kan vara ett kolväte). De två viktigaste etanolaminerna är monoetanolamin (MEA) och dietanolamin (DEA), som används inom industrin för att neutralisera syror och främja kemiska reaktioner. Etanolaminer förekommer naturligt i levande växter och djur, inklusive människokroppen, där de fungerar som neurotransmittorer och signalmolekyler.
Bensalkoniumföreningarna är en grupp kvaternära ammoniumföreningar som används som desinfektionsmedel och konserveringsmedel inom medicinen. De har baktericid verkan mot många olika typer av bakterier, inklusive grampositiva och gramnegativa stavbakterier samt vissa sporbildande bakterier. Bensalkoniumföreningarna är även virucidala och kan användas för att inaktivera många olika typer av virus, inklusive HIV, herpes simplex-virus och influensavirus.
De vanligaste bensalkoniumföreningarna som används inom medicinen är:
* Bensalkoniumnklorid (C8H10ClNBr)
* Bensalkoniumbromid (C8H10BrNCl)
* Bensalkoniumklorid (C8H10Cl2N)
Bensalkoniumföreningarna är irriterande för hud och slemhinnor vid koncentrationer över 0,5%, och kan orsaka kontakteksem och andra hudskador. De bör därför användas med försiktighet och i enlighet med produktens rekommenderade användning. Vid överdosering eller missbruk kan bensalkoniumföreningar orsaka allvarliga hälsoeffekter, inklusive andningsbesvär, yrsel, krampanfall och i värsta fall död.
En allergeni är ett främmande protein som kan utlösa en överreagerande immunreaktion hos vissa individer. När en person som är känslig för en viss allergen utsätts för den, producerar deras immunsystem IgE-antikroppar specifika för den allergien. Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofiler i kroppen, vilket orsakar de klassiska allergi symptoms som snuva näsa, irriterade ögon, hosta, hudutslag och andningssvårigheter. Exempel på vanliga allergener inkluderar pollen, husdammsvårtor, djurdander, skalbaggar och vissa livsmedel som nötter, mjölk, ägg, fisk och skaldjur.
Lungvolymmätningar (Lung Volume Measurements) är en grupp av tekniker som används för att mäta olika delar av luftvolymerna i lungorna. Det finns fyra huvudsakliga volymer som mäts:
1. Total Lung Capacity (TLC): Den totala lungkapaciteten är summan av alla luftvolymer i lungorna, inklusive den residuala volymen.
2. Vital Capacity (VC): Den vitala kapaciteten är den maximala mängden luft som kan andas ut efter en maximal inandning.
3. Inspiratory Reserve Volume (IRV): Det inspiratoriska reservvolymen är den extra luft som kan andas in över och above den normala inandningsvolymen.
4. Functional Residual Capacity (FRC): Den funktionella residualkapaciteten är den mängd luft som finns kvar i lungorna efter en normal utandning.
Lungvolymmätningar kan användas för att diagnostisera och övervaka behandling av lungsjukdomar som exempelvis COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och astma, samt för att bedöma lungfunktionen före operationer där det är viktigt att känna till patientens lungvolymer.
Colinerga blockerare är en typ av läkemedel som blockerar effekterna av signalsubstansen acetylkolin i kroppen. Acetylkolin är en neurotransmittor, vilket betyder att det överför signaler mellan nervceller och från nervceller till andra typer av celler, som muskelceller.
Colinerga blockerare fungerar genom att binda till acetylkolinreceptorerna på cellernas yta utan att aktivera dem, vilket förhindrar att acetylkolin själv kan binde och utlösa en signal. Detta kan vara användbart inom medicinen för att behandla tillstånd där ökad aktivitet av acetylkolin kan vara skadlig, som i vissa typer av muskelspasmer, överaktiva blåsor och glaukom.
Det finns två huvudtyper av colinerga blockerare: muskarina receptorantagonister och nicotina receptorantagonister. Muskarina receptorantagonister blockerar acetylkolinreceptorer i det som kallas det parasympatiska nervsystemet, som styr vissa automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag och andning. Nicotina receptorantagonister blockerar acetylkolinreceptorer i det som kallas det sympatiska nervsystemet, som styr kroppens "kamps- eller flyktrespons".
Exempel på colinerga blockerare inkluderar atropin, skopolamin och ipratropium.
Medicinsk definieras Muskarin M3-receptorn som en muskarinreceptor som tillhör den tredje undergruppen av muskarinreceptorer (M1, M2, M3, M4 och M5). Dessa receptorer är G-proteinkopplade receptorer (GPCR) och aktiveras av det endogena liganden acetylcholin. När Muskarin M3-receptorn aktiveras via agonistbindning, leder det till aktivering av G-proteinet Gq eller G11, vilket i sin tur leder till aktivering av fosfolipas C (PLC) och ökad produktion av inositoltrisfosfat (IP3) och diacylglycerol (DAG). Detta resulterar i ökad intracellulär calciumkoncentration och aktivering av proteinkinas C (PKC), vilket leder till en rad fysiologiska effekter, såsom kontraktion av glatta muskler, sekretion från exokrina celler och ökad pulsfrekvens. Muskarin M3-receptorer finns främst i glatta muskler (till exempel bronki, tarmslemhinnan och blodkärl), exokrina körtlar (till exempel spegelsäckarna i ögat) och hjärtat.
Neurokinin-1 (NK-1) receptor antagonists are a class of drugs that block the action of substance P, a neuropeptide involved in pain transmission and inflammation. These drugs work by binding to NK-1 receptors found on nerve cells, preventing substance P from activating them and transmitting pain signals. NK-1 receptor antagonists have been studied for their potential use in treating various conditions associated with pain and inflammation, such as migraine headaches, depression, and irritable bowel syndrome. Some examples of NK-1 receptor antagonists include aprepitant, fosaprepitant, and rolapitant.
Bradykinin är en biologiskt aktiv peptid som består av 9 aminosyror och spelar en viktig roll i kroppens inflammatoriska respons. Det produceras som ett resultat av aktivering av det enzymkomplex som kallas kallikrein-kinin-systemet, och har diverse fysiologiska effekter såsom vasodilation (dilatering av blodkärl), ökat permeabilitet av kapillärer, samt smärta och svullnad i området där det bildats. Bradykinin binder till specifika receptorer på cellmembranet, G-proteinkopplade receptorerna B2 och B1, för att utöva sina effekter.
Thromboxan A2 (TXA2) är en biologiskt aktiv substans som tillhör eikosanoideklassen och bildas i kroppen från arakidonsyra, en fettsyra som finns i cellmembranet. TXA2 produceras framförallt av trombocyter (blodplättar) under koagulationsprocessen, men även andra celltyper som leukocyter och endotelceller kan producera det.
TXA2 har starka vasokonstriktoriska egenskaper, vilket innebär att den orsakar en sammandragning av blodkärlen och därmed en minskad blodgenomströmning. Denna effekt kan leda till ett ökat risk för blodproppar (tromboser) och ischemisk hjärtsjukdom.
Dessutom har TXA2 en proaggregerande verkan på trombocyter, vilket innebär att den främjar sammanlänkning av trombocyter till varandra och bildandet av blodproppar. Denna effekt kan under vissa omständigheter vara livsfarlig, särskilt vid hjärtinfarkt eller stroke.
TXA2 verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet, vilket utlöser en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som leder till de biologiska effekterna. Det finns också läkemedel som blockerar TXA2-receptorerna och används för att behandla vissa typer av hjärt-kärlsjukdomar, såsom trombocythämmare som aspirin och klopidogrel.
Substans P är ett neuropeptid som initialt isolerades från häst- och oxbränsveri. Det består av 11 aminosyror och är involverat i smärta, inflammation och hedomodulering. Substans P verkar genom att binda till G-proteinkopplade receptorer, vilket leder till aktivering av signaltransduktionsvägar som orsakar smärta och ökad blodgenomströmning. Det är också involverat i regleringen av aptit, sömn och minnesfunktioner. Substans P har undersökts för sin potential som terapeutiskt mål för behandling av smärta, depression och andra sjukdomar.
Andningsmekaniken (respiratory mechanics) är det område inom fysiologi som handlar om de mekaniska processerna involverade i andningen. Det inkluderar studiet av de krafter och mekanismer som påverkar rörelserna hos lungorna och bröstkorgen under andning, samt hur dessa påverkar respirationsvolymer och luftflöden.
De viktigaste komponenterna i andningsmekaniken innefattar:
1. Kompliance (deformabilitet) av lungorna och bröstkorgen, som bestämmer hur mycket de kan expandera under tryckförändringar.
2. Resistans i luftvägarna, som påverkar hur lätt eller svårt det är att andas in och ut luft.
3. Olika muskelgrupper, såsom interkostalmusklerna, diafragen och hals- och bröstkorgsmuskulaturen, som arbetar tillsammans för att generera de nödvändiga tryckförändringarna för att möjliggöra andning.
Andningsmekaniken kan påverkas av en rad olika faktorer, inklusive ålder, kön, lungvolym, luftvägsdiameter och muskelstyrka. Dysfunktion i andningsmekaniken kan leda till andningssvårigheter och respiratoriska komplikationer, vilket gör det viktigt att förstå dessa processer för att kunna diagnostisera och behandla andningsrelaterade sjukdomar.
Hostdämpande medel, även kända som immunosuppressiva medel, är en grupp läkemedel som används för att undertrycka eller dämpa det normalt fungerande immunsvaret hos en värd (människan eller ett djur). Dessa medel används ofta efter organtransplantationer för att förhindra avstötning av det transplanterade organet, samt i behandlingen av autoimmuna sjukdomar där det immunsystemet attackerar och skadar kroppens egna celler eller vävnader.
Exempel på hostdämpande medel inkluderar:
1. Glukokortikoider (kortison) - hämmar inflammationen genom att hämma aktiviteten hos immunceller och cytokiner.
2. Kalcineurinhämmare (exempelvis cyklosporin A, tacrolimus) - blockerar kalcineurinförändringarna som är nödvändiga för T-cellaktivering.
3. Antimetaboliter (exempelvis azatioprin, mykofenolat mofetil) - hämma DNA-syntesen och cellcykeln, vilket påverkar immuncellernas förmåga att dela sig och utvecklas korrekt.
4. T-cellreceptorblockerare (exempelvis basiliximab, daclizumab) - binder till och blockerar CD25-receptorn på aktiverade T-celler, förhindrar därmed aktivering av dessa celler.
5. Monoklonala antikroppar (exempelvis infliximab, adalimumab) - binder till och neutraliserar specifika cytokiner som är involverade i immunresponsen, vilket minskar inflammationen.
Det är viktigt att notera att långvarig användning av dessa läkemedel kan leda till allvarliga biverkningar och komplikationer, såsom njur- eller leverfunktionsnedsättning, ökad infektionsrisk och ökad risk för cancerutveckling. Därför måste patienter som behandlas med dessa läkemedel regelbundet övervakas av en läkare.
Pyrilamine är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas antihistaminer. Det används vanligtvis för att behandla allergiska reaktioner, såsom snuva, bjällra och irriterad hals. Pyrilamine fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket reducerar symptomen av allergier. Det kan också användas för att behandla sömnproblem och oro, men det är inte lika vanligt som andra läkemedel som används för dessa ändamål.
Pyrilamine kan ges som tabletter eller intravenöst (direkt in i en ven). Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och varningarna på läkemedelsförpackningen, eftersom överdosering av pyrilamine kan orsaka allvarliga biverkningar som förvirring, hallucinationer, snabb hjärtslag och yrsel.
Som med alla läkemedel, bör du prata med din läkare eller apotekare om eventuella kontraindikationer eller varningar innan du börjar använda pyrilamine.
Hypersensitivity är en överdrivet kraftig eller oproportionerlig reaktion av det immunförsvaret mot ett främmande ämne, till exempel ett protein i pollen eller ett läkemedel. Det kan delas in i fyra olika typer (I-IV) beroende på vilken mekanism som orsakar reaktionen. Exempelvis orsakas typ I-hypersensitivitet av omedelbar överkänslighet, där antikroppen IgE utsöndras och binder till mastceller eller basofiler, vilket leder till degranulering och frisättning av mediatorer som orsakar symtomen. Andra typer av hypersensitivitet involverar andra delar av det adaptiva immunförsvaret, såsom T-celler eller komplementsystemet.
In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.
Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.
Bronchoalveolär sköljvätska, eller BAL (bronchoalveolar lavage), är en medicinsk term som refererar till en teknik där ett slags vätska används för att tvätta och samla in celler och andra partiklar från de små luftsäckarna (alveolerna) i lungorna. Denna procedure används ofta för att diagnostisera eller behandla olika lungsjukdomar, som lunginflammation, interstitiell lungvävssjukdom och cancer.
Den bronkoalveolära sköljvätskan är vanligtvis en fysiologisk saltlösning som sprutas in i lungorna med hjälp av en bronchoskop, ett slags tunn tub som leds genom näsan eller munnen och ner i luftvägarna. När vätskan har suttit i luftvägarna under en kort stund, dras den tillbaka tillsammans med de celler och partiklar som funnits i alveolerna. Denna vätska kan sedan analyseras för att få information om patientens lungstatus och hälsa.
Bronkospirometri är en medicinsk undersökningsmetod som mäter luftvägarnas funktion, särskilt de mindre luftvägarnas förmåga att expandera och contrahera. Den innebär att man mäter luften som andas ut från lungorna med hjälp av en apparat som kallas för spirometer.
Under undersökningen får patienten andas in djupt och sedan blåsa ut så fort och hårt de kan genom ett munstycke som är anslutet till spirometern. Metoden kan användas för att diagnostisera och övervaka luftvägsförträngning, till exempel vid astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Genom att analysera de uppmätta värdena kan läkaren bedöma patientens lungfunktion och se om det finns några tecken på andningsbesvär. Bronkospirometri är en smärtfritt och icke-invasiv undersökning som normalt tar endast några minuter att genomföra.
'Inhalation' är inom medicinen ett begrepp som refererar till att andas in eller ta in luft eller gaser genom näshålan eller munnen och ner i lungorna. Detta sker vanligtvis aktivt under andningen, men kan också ske passivt när man exponeras för ångor eller rök. Inhalation används också som metod för att ge läkemedel till patienter, där ett läkemedel i form av en aerosol eller gas inandas och absorberas direkt i lungorna.
"Adrenergic beta-stimulators" är en grupp läkemedel som aktiverar betareceptorerna i det sympatiska nervsystemet, vilket leder till en ökad produktion och release av katolaminer (t.ex. adrenalin och noradrenalin). Detta resulterar i en varierande effekt beroende på vilken subtyp av betareceptor som aktiveras.
Generellt kan sägas att betastimulerare har effekter som inkluderar ökad hjärtrytmsfrekvens, ökad kontraktilitet hos hjärtmuskulaturen, bronkiodilatation (vid aktivering av bet2-receptorer), och lipolys (fettnedbrytning). Dessa läkemedel används ofta för att behandla astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), bradykardi (långsam hjärtrytm) och hypotension (lågt blodtryck).
Exempel på betastimulerande läkemedel inkluderar:
* Albuterol (Salbutamol)
* Terbutalin
* Metaproterenol
* Fenoterol
* Isoprenaline
Det är viktigt att notera att överaktivering av betareceptorerna kan leda till biverkningar som tremor, nervositet, sömnlöshet, och i extrema fall kardiovaskulära komplikationer såsom förhöjt hjärtfrekvens, högt blodtryck och i värsta fall hjärt rytm rubbningar.
Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.
'Forcerat utandningsflöde' är ett medicinskt begrepp som ofta används inom områdena lung- och andningsmedicin. Det kan definieras som en form av aktiv andning där individen aktivt och med större kraft än normalt pressar ut luften från sina lungor.
Detta kan ske under olika förhållanden, till exempel vid behandlingar såsom manuell eller mekanisk ventilation, där det kan användas som ett sätt att hjälpa patienten att tömt lungorna på luft och öka utbytet av syre och koldioxid. Det kan också förekomma spontant hos personer med andningssvårigheter, till exempel vid astmaanfall eller andra former av obstruktiv lungsjukdom, där individen försöker aktivt pressa ut luft för att öka luftflödet genom de delvis blockerade luftvägarna.
Det är värt att notera att forcerat utandningsflöde kan vara fysiskt ansträngande och bör därför användas med försiktighet, särskilt hos personer med svaga andningsmuskler eller andra andningsrelaterade problem.
'Vitalkapacitet' er en medicinsk terminologi, der refererer til det maksimale beløb af luft, som et personligt lunge kan udsætte sig for efter en dyb indånding. Dette mål anvendes ofte som en del af en række diagnostiske eller funktionelle prøver, der måles for at evaluere lungefunktion og eventuel lungesygdom. Vitalkapaciteten er et vigtigt mål for at bestemme den totale lungevolumen og kan hjælpe med at diagnosticere forskellige lungepatologier, herunder restriktive og obstruktive lungesygdomme.
Diphenhydramine är ett antihistamin som används för att behandla allergier, kikhosta, orolig mage och sömnsvårigheter. Det fungerar genom att blockera histamins effekter i kroppen. Histamin är en kemisk substans som frisätts av kroppen under en allergisk reaktion eller när individen utsätts för ett irriterande ämne, vilket orsakar symptom som snuva näsa, klåda, och ögoninflammation. Diphenhydramine kan också användas som lugnande medel och för att behandla rörelseörder eller muskelspasmer.
Det medicinska namnet på läkemedlet är ofta 'Diphenhydramin' eller 'Difenhidramin'. Det finns receptbelagda och receptfria produkter som innehåller diphenhydramine, till exempel i form av tabletter, kapslar, flytande läkemedel, och hudsalvor.
Som alla läkemedel bör diphenhydramine användas enligt recept eller instruktioner på förpackningen, och eventuella biverkningar ska meddelas till en läkare eller apotekare.
Functionell residual kapacitet (FRC) är ett begrepp inom andningsfysiologi och refererar till den luftvolym som finns kvar i lungorna efter normal utandning. Detta är den luft som fortfarande finns kvar i lungorna även efter att de muskler som används vid andningen, såsom diaframman och interkostalmusklerna, har slappnat av. FRC är viktig för att säkerställa en tillräcklig syre-kolmonoxid-utbyte i lungorna, och påverkas av flera faktorer som till exempel kroppsställning, ålder, kön och eventuella lungsjukdomar.
Anestesi är en medicinsk term som refererar till den tillfälliga förlusten av känsel, rörelse och medvetande, orsakad av läkemedel som kallas anestetika. Det finns olika typer av anestesi, inklusive total anestesi (där patienten är fullständigt medvetslös), regional anestesi (där en specifik del eller område av kroppen blir bedövad) och lokal anestesi (där en liten area blir bedövad). Anestesi används vanligtvis under operationer och andra medicinska ingrepp för att förebygga smärta och obehag.
Adrenergic beta-2 receptor agonists are a type of medication that binds to and activates beta-2 adrenergic receptors, which are found in various tissues throughout the body, including the lungs, blood vessels, and skeletal muscle. When these receptors are activated, they cause a range of effects, such as relaxation of smooth muscle, increased heart rate and force of contraction, and enhanced metabolic activity.
Beta-2 agonists are commonly used to treat respiratory conditions such as asthma and chronic obstructive pulmonary disease (COPD). They work by relaxing the smooth muscle in the airways, which helps to open up the airways and improve breathing. Some examples of beta-2 agonists include albuterol, terbutaline, and salmeterol.
It's worth noting that while beta-2 agonists can be effective in treating respiratory conditions, they can also have side effects, such as tremors, anxiety, and rapid heart rate. Long-acting beta-2 agonists (LABAs) have been associated with an increased risk of severe asthma attacks and death, particularly when used without an inhaled corticosteroid. As with any medication, it's important to use beta-2 agonists only as directed by a healthcare provider.
Propranolol är ett beta-blockerande läkemedel, vilket betyder att det blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin i kroppen. Det gör så genom att binda till beta-receptorerna i hjärtat och blodkärlen, vilket sänker pulsen, minskar blodtrycket och förhindrar certaina hjärtarytmier. Propranolol används vanligen för behandling av olika typer av hjärtsjukdomar, hypertension (högt blodtryck), sjuka fingrar eller tår på grund av dålig cirkulation (Raynauds sjukdom) och vissa former av migrän. Det kan även användas för att behandla oro och ångest, eftersom det minskar hjärtslaget och andningsfrekvensen, vilket kan ha en lugnande effekt.
En saltlösning, hyperton, är en lösning med högre salthalt än den normala fysiologiska koncentrationen i kroppen. Det vanligaste saltet som tas hänsyn till när man pratar om osmolaritet och tonicitet i kroppen är natriumklorid (NaCl), alltså vanligt sett sjö salt.
I en hyperton saltlösning kommer vatten att diffundera från celler som befinner sig i denna lösning till den omgivande lösningen på grund av osmosen, eftersom det är ett gradient i salthalt mellan cellen och den hypertona lösningen. Detta kan leda till att cellerna kan skadas eller förlora sin funktion, beroende på hur länge de utsätts för denna miljö.
Klorfluoralkarbonater (CFCs) är konstgjorda kemiska föreningar som består av kol, klor, fluor och väte. De har använts som köldmedium i kyl- och fryssystem, brandsläckningsmedel och som sprayföreningar i aerosoldosor. På grund av deras negativa effekt på ozonlagret i atmosfären är de sedan 1980-talet reglerade av Montrealprotokollet och produktionen och användningen är numera förbjuden i de flesta länder.
'Skopolaminderivat' er en betegnelse for syntetiske eller halvsyntetiske stoffer som har deres farmakologiske effekt basert på strukturelle likheter med naturlig skopolamin, som er et alkaloid fra belladonna-planten. Disse stoffer har muskelrelaxerende, antispasmodiske, og anti-sekretoriske egenskaper. De blir ofte brukt i behandling av gastrointestinale lidelser som irritabel tarmsykdom (ITB), forstoppelse, og kramp i tarmen. Skopolaminderivat kan også være en ingrediens i visse typer antihistamin/søvnmedisiner på grunn av deres sedative effekter. Som med noen andre antikolinergika, kan skopolaminderivater føre til bivirkninger som tørre munn, forvirring, synsvurderinger, og forstyrrelser i hjerterytmen ved høyere doser.
Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:
1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.
2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.
3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.
4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.
ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.
'Respiratorisk överkänslighet' (även känd som respiratorisk allergisk reaktion eller luftvägsreaktion) är en medicinsk term som refererar till en ökad respons i luftvägarna till ett ämne som normalt inte orsakar problem. Detta skiljer sig från astma, som är en kronisk inflammatorisk sjukdom i de lägre luftvägarna.
Respiratorisk överkänslighet kan vara orsakad av exponering för olika ämnen såsom pollen, sporer, damm, djurdander eller kemiska substanser. När en person med respiratorisk överkänslighet exponeras för ett av dessa ämnen kan det leda till symtom som hosta, nässelfeber, snuva, bröstsmärta och andnöd.
Det är viktigt att skilja mellan respiratorisk överkänslighet och astma eftersom de behandlas på olika sätt. En person med respiratorisk överkänslighet kan få lindring av symtomen genom att undvika exponering för det allergen som orsakar problemen, medan en person med astma kan behöva läkemedel för att öppna luftvägarna och reducera inflammationen.
Leukotrienereceptorer är proteiner i cellmembranet som binder till leukotriener, lipida signalsubstanser involverade i inflammation och immunrespons. När leukotrienerna binder till sina respektive receptorer aktiveras signaltransduktionen, vilket leder till cellreaktioner som exempelvis konstriktion av luftvägarna, sekretion av slem och ökat permeabilitet i kapillärer. Det finns fyra typer av leukotriener (LTA4, LTB4, LTC4 och LTD4) och var och en binder till sin specifika receptor (CysLT1, CysLT2, BLT1 och BLT2). Dessa receptorer spelar därför en viktig roll i patofysiologiska processer som astma, allergier, hudinflammation och neurodegenerativa sjukdomar.
Tromboxaner är en typ av signalsubstanser, kända som eikosanoider, som bildas i kroppen av en process som kallas cyklooxygenas (COX) enzymverkning på fettsyror. Det finns flera olika typer av tromboxaner, men de mest välkända är tromboxan A2 och tromboxan B2.
Tromboxan A2 är den mest aktiva formen och spelar en viktig roll i blodets koagulering (trombosbildning) och små blodkärlens konstriktion (trångbringande av blodkärlen). Det gör också att plättarna (trombocyter) blir mer "klebriga" och sammanfogas lättare, vilket kan leda till blodproppar. Tromboxan A2 produceras främst i aktiverade blodplättar under trombosbildningen.
Tromboxan B2 är en metabolit av tromboxan A2 och har en kortare halveringstid. Det fungerar som ett hormon och kan orsaka konstriktion av glatt muskulatur i blodkärlen, vilket kan leda till ökat blodtryck.
Tromboxaner är involverade i flera patologiska processer, inklusive ateroskleros, hjärtinfarkt, stroke och astma. Förekomsten av tromboxaner kan minskas med hjälp av läkemedel som kallas COX-hämmare, till exempel aspirin och icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).
Ketotifen är ett antihistaminmedel som används för att behandla allergiska reaktioner och astma. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket hjälper att reducera symtomen orsakade av allergi som hosta, nässelfeber, ögonrodnad och andningssvårigheter. Ketotifen finns tillgängligt som både orala tabletter och ögontröppel. Den kan också ha en viss verkan som mastcellstabilisator, vilket ytterligare kan minska sannolikheten för astmaattacker.
En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, en del av det autonoma nervsystemet som styr kroppens automatiska funktioner såsom hjärtrytm, andning och tarmfunktion. Parasympatikusblockerare gör detta genom att blockera acetylkolinreceptorerna i parasympatiska nervsynapser, vilket förhindrar att signalsubstanser överförs mellan nervceller.
Detta kan leda till en reducerad aktivitet hos den parasympatiska nervsystemet och ökad aktivitet hos det sympatiska nervsystemet, som i sin tur kan orsaka ökat hjärtslag, pupillvidgning, ökad svettning och andra symtom. Parasympatikusblockerare används ofta för att behandla sjukdomar såsom hjärtarytmier, kolika magbesvär och överaktiva blåsor.
'Histaminfrisättning' är ett medicinskt begrepp som refererar till när kroppen frisätter ett överskott av histamin, ett biologiskt ämne som bland annat har en roll i immunförsvaret och allergiska reaktioner. Normalt sett regleras histaminnivåerna i kroppen genom att olika celler tar upp och metaboliserar det, men vid histaminfrisättning fungerar denna regulering inte korrekt. Detta kan leda till en rad symtom som kan variera från milda till allvarliga, beroende på hur mycket histamin som frisätts och individens särskilda känslighet.
Histaminfrisättning kan orsakas av olika faktorer, såsom allergiska reaktioner, infektioner, vissa läkemedel (till exempel morfin, opiater och monoaminooxidashämmare), alkohol, fysisk ansträngning eller stress. Symptomen på histaminfrisättning kan vara bland annat rodnad, värme, klåda, nästäppa, hosta, andnöd, magont, kramp i tarmen, diarré och sänkt blodtryck. I allvarliga fall kan det leda till anafylaxi, en livshotande allergisk reaktion som kräver omedelbar medicinsk behandling.
Utandningsreservvolymen (ERV, Exhaled Residual Volume) är den volym luft som fortfarande finns kvar i lungorna efter att en maximal utandning förekommit. Detta innebär att ERV representerar den luft som inte kan tas ut på ett säkert sätt, och därför alltid kommer att vara kvar i lungorna.
ERV mäts vanligen under kontrollerade laboratorieförhållanden med hjälp av speciella andningsprovokationsmetoder och utrustningar som till exempel en spirometer eller bodyplethysmografi. Värdet på ERV kan variera beroende på individuella skillnader, men är vanligen i storleksordningen mellan 0,5-1,5 liter luft hos en vuxen person.
Det är viktigt att notera att ERV inte ska förväxlas med den totala lungvolymen (TLC) eller den vitala kapaciteten (VC), som båda mäter andra aspekter av lungfunktionen.
Piperidiner är en typ av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, där varje kolatom har två väteatomer bundna till sig. Denna struktur kallas även hexahydropyridin, eftersom den kan ses som en cyklisk amin med formeln (CH2)5NH.
Piperidiner är vanliga i naturen och förekommer i många naturliga produkter, såsom alkaloider. De har också ett stort antal användningsområden inom medicinen, där de exempelvis kan användas som läkemedelsbas till att öka lösligheten och absorptionen av vissa substanser i kroppen.
Många läkemedel som innehåller piperidinringar har sedativ, muskelavslappnande, smärtstillande eller antiinflammatoriska effekter. Exempel på sådana läkemedel är hydrokodon, oxykodon och fenylbutazon.
Lufttryck är ett mått på den kraft som atmosfärens luft ger upphov till på olika ytor och i olika djup. Det standardmått som används för att mäta lufttrycket är pascal (Pa), men det kan även uttryckas i millibar (mb) eller i mm kvicksilver (mmHg).
I medicinsk kontext avses ofta med lufttryck det tryck som andningsluften utövar på lungorna under inandning och utandning. Det normalt sett normala lufttrycket vid havsytan är ungefär 101 325 Pa (1 atm), men luftpressuren kan variera beroende på höjden över havet, väderförhållanden med mera.
I samband med sjukdomar eller skador på lungorna kan lufttrycket i lungorna bli förhöjt eller sänkt, vilket kan ha negativa effekter på andningsfunktionen och syresättningen av kroppen. Exempel på sådana tillstånd är lungsäcksinflammation (pneumothorax), lungkollaps (atelektas) eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
'Andnöd' kan definieras som en situation där ett individuellt eller gemensamt andningssystem inte orkar möta kroppens behov av syre, vilket kan leda till hypoxi och i slutändan till döden om det inte behandlas. Detta kan bero på olika orsaker, som till exempel skador, sjukdomar eller utomkontrollfaktorer som kvävning eller drunkning. Andnöd är en medicinsk nödsituation och kräver genast vård.
I medicinsk kontext, betyder ‘fuktighet’ vanligen förekomsten eller nivån av vatten eller vätska på eller i kroppen. Denna fuktighet kan komma från kroppsvätskor, såsom svett, slem, blod eller andra kroppsfluider. Fuktigheten kan mätas eller bedömas i olika kroppsdelar, beroende på sammanhanget.
I vissa fall kan ‘fuktighet’ även användas för att beskriva ett tillstånd där slemhinnor i kroppen producerar för mycket slem, vilket kan ses vid allergier, influensa och andra respiratoriska sjukdomar.
I'm sorry for the confusion, but "Hosta" is not a medical term. It is actually a genus of plants in the family Asparagaceae, commonly known as hostas or plantain lilies. They are popular ornamental plants valued for their beautiful foliage and flowers. If you have any medical terms or concepts that you would like me to define or explain, I'd be happy to help!
Injektioner, intravenösa (IV) är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller en fluid direkt införs in i en ven med hjälp av en injektionsnål. Detta görs vanligtvis med en injektionsspruta eller en infusionsset, som till exempel en intravenös kateter.
Intravenösa injektioner används ofta när det behövs snabb påverkan av läkemedlet i kroppen, då absorptionen via magsäcken undviks och läkemedlet istället kommer direkt in i blodomloppet. Det kan vara speciellt användbart vid akuta tillstånd, smärtlindring, eller när patienten har svårigheter att svälja.
Säkerheten är viktigt vid intravenösa injektioner, och rutinmässiga procedurer bör följas för att minimera komplikationer som infektioner eller skador på venerna.
Pilokarpin är ett parasympatomimetiskt läkemedel, vilket betyder att det aktiverar parasympatiska nervsystemet. Det gör så genom att binda till muskarinreceptorerna i kroppen och efterliknar effekterna av den signalsubstans som kroppen själv producerar, acetylkolin.
Pilokarpin används ofta för att behandla torra ögon orsakade av Sjögrens syndrom eller andra tillstånd där tårproduktionen är nedsatt. Det gör detta genom att stimulera saliv- och tårkörtlarna att producera mer sekret.
Läkemedlet kan också användas för att behandla glaukom, en ögonsjukdom som orsakas av ett högt tryck i ögat. Pilokarpin verkar vidga pupillen och minska ögontrycket genom att stimulera kontraktion av muskler i ögat.
Pilokarpin kan ges som ögondroppar, tablett eller intravenöst. Vid användning av pilokarpin kan det uppstå biverkningar såsom trötthet, yrsel, hudadflänsning, ökat sveda och kramper i mag-tarmkanalen.
"Sammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till inåtbuktande av magen, ofta orsakat av muskelspasmer eller kramper i magmuskulaturen. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom gastrit, gastroenterit, förstoppning eller irritabelt tarm syndrom (IBS). Ibland kan även psykiska faktorer som ångest och stress spela en roll i att utlösa sammandragningar. Vid allvarliga eller kroniska symtom bör man söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få rätt behandling.
Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.
'Anteilvolym' (også kalt andelstøttrykk eller fractional exhaled volume of carbon dioxide, FeCO2) er en måling af det relative indhold af CO2 i den udånde luft. Det er defineret som forholdet mellem udåndets CO2-volum og totalt udåndet volum under specifikke forsøgsbetingelser, typisk udført under kontrollerede vejrforhold og standardiserede respiratoriske manøvrer.
Anteilvolym er et vigtigt klinisk mål, der ofte anvendes i intensivmedicinsk pleje for at overvåge patienters respiratoriske funktion og tilpas behandlingen. For eksempel kan ændringer i andetagsvolymet vise på komplikationer som lungeemboli, lungeödem eller respirationssvigt.
Det er vigtigt at understrege, at korrekt tolkning af andetagsvolym må tage højde for patientens kliniske tilstand, medicinske behandling og andre faktorer, der kan påvirke dette mål. Derfor bør andetagsvolym altid overvåges i sammenhæng med andre kliniske data og under ledelse af en erfaren læge eller sygeplejerske.
'Acetate' er en organisk forbindelse der består af en carbonatom, to syregrøruppementer (-COOH) og tre hydroxylgrupper (-OH). Det er også kendt som et 'surt esther', da det har egenskaber fra både en carboxylsyre og en alkohol.
I medicinsk sammenhæng, kan acetat henvise til forskellige ting, herunder:
1. Et salt eller ester af eddikesyre (acetic acid).
2. En intravenøs løsning af natriumacetat, der bruges til at behandle syre-base-forstyrrelser i kroppen.
3. En type kontaktlinseløsningsmiddel, der indeholder en acetatbuffer for at hjælpe med at regulere pH-værdien på øjet.
4. Et lokalbedøvelsesmedie, der anvendes før små kirurgiske indgreb.
5. En type bindemiddel, der bruges i operationssuturer til at lukke sår.
Det er vigtigt at notere, at betydningen af 'acetat' kan variere alt efter konteksten, så det er altid en god ide at undersøge specifikt hvad der menes i en given medicinsk sammenhæng.
"Antigen" er en medisinsk term som refererer til et stoff som kan aktivere immunsystemet og fremkalde en immunrespons. Antigener består vanligvis av strukturer som kaller T-cellsreseptorer og B-cellsreseptorer, som er spesielle proteiner på overflater av hvite blodlegemer kalt T-celler og B-celler. Når et antigen binder til en av disse reseptorer, aktiveres immunsystemet for å bekjempe det fremmede stoffet. Antigener kan være proteiner, kulhydrater, lipider eller andre molekyler som finnes på overflater av bakterier, svamp, virus, parasitter eller andre substances som ikke tilhører kroppen.
En muskarinblockerare är ett läkemedel eller substans som blockerar effekterna av acetylkolin på muskarinreceptorerna i kroppen. Acetylkolin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i nervsystemet och muskelaktiviteten.
Muskarinreceptorerna finns i flera olika typer, och muskarinblockerare kan ha olika effekter beroende på vilken typ av receptor de blockerar. De vanligaste användningsområdena för muskarinblockerare är att behandla certainty medicinska tillstånd som överaktiv blasser, glaukom, Parkinson sjukdom och muskelspasmer.
Det finns två huvudsakliga typer av muskarinblockerare: antikolinergika och antimuskarinergika. Antikolinergika blockerar både muskarin- och nicotinreceptorerna, medan antimuskarinergika bara blockerar muskarinreceptorerna.
Exempel på muskarinblockerare inkluderar atropin, scopolamin, ipratropium och tolterodine.
Budesonid är ett syntetiskt kortikosteroidmedel som används som antiinflammatorisk behandling vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsåkommor. Preparatet verkar genom att minska inflammationen i de drabbade områdena i luftvägarna. Det reducerar slemproduktion, hosta och andningssvårigheter. Budesonid ges vanligen som inandningsspray eller som en nebuliseringslösning för inhalation. Lokala biverkningar kan vara halsirritation och harkling. Systemiska biverkningar är ovanliga men kan innefatta ökad aptit, sömnsjukdom, förändringar i humör och vätskeansamling i kroppen.
Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.
'Kolinerga fibrer' är en typ av nervfiber som använder signalsubstansen acetylkolin för att överföra signaler i nervsystemet hos djur, inklusive människor. Kolinerga fibrer ingår i det parasympatiska nervsystemet och är involverade i en rad autonoma funktioner som exempelvis reglering av hjärtfrekvens, pupillstorlek, tarmrörelser och andning.
Det finns två huvudsakliga typer av kolinerga fibrer: parasympatiska fibrer och sympatiska fibrer som använder acetylkolin som neurotransmittor, men de har motsatta effekter på kroppens funktioner. Parasympatiska fibrer är involverade i vila, återhämtning och digitalisering av kroppen, medan sympatiska fibrer aktiverar kroppens fight-or-flight-svar.
Kolinerga fibrer delas ofta in i två grupper baserat på deras morfologi: myelinerade och icke-myelinerade fibrer. Myelinerade fibrer har en myelinbransch som omger axonet, vilket möjliggör snabbare nervimpulstransmission än icke-myelinerade fibrer. Icke-myelinerade fibrer saknar denna myelinbransch och har därför en långsammare nervimpulstransmission.
I medicinsk kontext kan kolinerga fibrers funktion ha betydelse vid diagnostisering och behandling av olika sjukdomar, till exempel neurologiska störningar eller autonoma nervsystemsrelaterade tillstånd som Parkinson's sjukdom, multipl skleros och Alzheimer's sjukdom.
Thromboxane B2 (TXB2) är ett stabilt, nedbrytningsprodukt av thromboxan A2 (TXA2), som är en prostaglandin-liknande substans som bildas i kroppen. TXA2 är en stark vasokonstriktor och aggregerar blodplättar, vilket kan leda till blodproppar och trombosbildning.
TXB2 saknar den biologiska aktiviteten hos TXA2, men används som ett markör för aktiviteten av TXA2 i kroppen. Det kan mätas i blodprover för att undersöka om en person har förhöjda nivåer av TXA2, vilket kan vara associerat med sjukdomstillstånd som thrombotiska händelser och inflammatorisk aktivitet.
Eosinofila leukocyter, även kända som eosinofiler, är en typ av vit blodcell (leukocyt) som deltar i immunförsvaret och inflammatoriska processer i kroppen. De kan identifieras under mikroskop eftersom de innehåller ett högt antal granuler som tar upp vissa färgämnen, såsom eosin, vilket ger cellerna en röd-orange färg. Normalvärdet för eosinofiler i blodet ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9 celler per liter. Ett ökat antal eosinofiler kallas eosinofili och kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel allergier, parasitinfektioner eller autoimmuna sjukdomar.
Muskarinreceptorer är en typ av receptor som binder acetylkolin, en signalsubstans i nervsystemet hos djur. Det finns fem huvudsakliga subtyper av muskarinreceptorer, betecknade M1 till M5. Dessa receptorer spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer som hjärt- och andningsfunktion, smärta, minnesbildning, samt kognitiva och emotionella funktioner.
Muskarinreceptorerna är metabotropa receptorer, vilket betyder att de verkar genom att aktivera signalsubstanser som modulerar andra proteiner i cellen istället för att direkt öppna eller stänga jonkanaler. När acetylkolin binder till muskarinreceptorerna utlöses en kaskad av intracellulära händelser som leder till aktivering eller inaktivering av olika enzymer och andra proteiner, vilket i sin tur påverkar cellens funktion.
M1-receptorer finns främst i centrala nervsystemet och är involverade i kognitiva processer som minnesbildning och inlärning. M2-receptorer återfinns huvudsakligen i hjärtat och andningssystemet, där de reglerar hjärtats frekvens och styr andningen. M3-receptorer finns i bland annat glatt muskulatur, slemhinnor och blodkärl, och är involverade i kontraktion av muskler, sekretion av vätskor och reglering av blodflödet. M4- och M5-receptorer återfinns huvudsakligen i centrala nervsystemet, där de deltar i reguleringen av dopaminutsläpp och andra neurotransmittorprocesser.
En reflex är en automatisk, snabb och involuntär muskulär respons eller reaktion på en stimulus, som orsakas av en kedja av nervsignaler i centrala och perifera nervsystemet. Reflexer hjälper till att skydda kroppen från skada genom att snabbt utlösa en muskulär kontraktion eller rörelse som motverkar den skadliga stimulen.
Ett exempel på en reflex är knäreflexen, även känd som patellarreflexen. Den utlösas när läkaren gently slår lätt på knäskålens undersida med en hammare, vilket får knäskålen att röra sig reflexmässigt. Detta sker eftersom den perifera nerverna i benet registrerar smärtan och skickar signaler till ryggmärgen, där de leds via en speciell bana av neuroner till den aktiverade muskeln (musculus quadriceps femoris), vilket orsakar en kontraktion och rörelse.
Reflexer är viktiga för att underhålla balans, koordinera rörelser och skydda kroppen från skada. De kan också användas som diagnostiska verktyg inom medicinen för att undersöka nervfunktionen och det neuromuskulära systemet.
Tromboxanreceptorer är proteiner på cellytan som binder till prostaglandinhormonet tromboxan A2 (TXA2). När tromboxan A2 binds till sin receptor aktiveras den och sätter igång en signaltransduktionskaskad inne i cellen, vilket leder till olika fysiologiska effekter beroende på celtyp. Tromboxanreceptorer spelar bland annat roll för blodets koaguleringsprocess och smärtperception.
Det finns två huvudsakliga typer av tromboxanreceptorer, TPα och TPβ, som skiljer sig åt i sina egenskaper och funktioner. TPα är den vanligaste receptorn i blodkärlen och aktivering av denna receptor leder till konstriktion av blodkärl och ökat blodtryck. TPβ återfinns främst i plättar (trombocyter) och är involverad i aggregation av plättar, vilket är en viktig del av blodets koaguleringsprocess.
Tromboxanreceptorer kan vara ett mål för läkemedel som används för att behandla sjukdomar som beror på överaktiva tromboxansignaler, till exempel vissa former av hjärt- och kärlsjukdomar.
Metysergidd är ett syntetiskt hallucinogent preparat som verkar som serotoninantagonist och agonist. Det används primärt för behandling av migrän, clusterhuvudvärk och i viss mån även för behandling av klusterpsykos. Preparatet påverkar blodkärlen i hjärnan och kan orsaka konstriktion (smalning) av de stora halsartärerna, varför det är kontraindicerat vid existerande eller historik av cerebrovaskulära sjukdomar.
Metysergidd har också potentialen att påverka humöret och används i viss mån för behandling av depression, dock med en viss varning om ökad risk för serotoninsyndrom när kombinerat med andra serotonerga läkemedel.
Det bör också nämnas att metysergidd har potentialen att orsaka fysisisk beroende och abstinenssymptom vid plötslig avbrott, varför det rekommenderas att avsluta behandlingen gradvis.
Furosemid är ett loopdiuretikum, som används för att behandla vattenansamling i kroppen orsakad av hjärtsvikt, levercirros och njursjukdomar. Det fungerar genom att öka urinproduktionen och på så sätt minska svullnaden i kroppen. Furosemid gör detta genom att blockera den naturliga återupptagningen av salt och vatten i njurarna, vilket leder till en ökad utsöndring av urin. Medicinen kan också användas för att behandla högt blodtryck och glaukom.
Fenoterol är ett läkemedel som tillhör kategorin beta-2-stimulerande agonister. Det används för att lindra andningssvårigheter hos patienter med astma och andra lungsjukdomar, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Fenoterol verkar genom att relaxera musklerna i de luftvägar som förbinder lungorna med syrgassystemet, vilket underlättar andningen.
Läkemedlet ges vanligtvis som inandningsspray och bör användas enligt en läkares rekommendationer. Fenoterol kan också ha andra medicinska användningar, men dessa ska diskuteras med en läkare eller apotekare.
Det är viktigt att notera att fenoterol bör användas under läkarövervakning och att patienter som använder det ska följa precis de instruktioner som ges av sin läkare. Oavsett vilket läkemedel som används, kan det finnas risk för biverkningar eller komplikationer, särskilt om det används felaktigt eller i för lång tid.
Parasympathetic nervous system is the part of the autonomic nervous system that generally functions to promote rest, digestion, and recovery. It is responsible for the body's "rest and digest" response, which is the counterpart to the sympathetic nervous system's "fight or flight" response.
The parasympathetic nervous system is activated in situations of relaxation and safety, allowing the body to conserve energy and perform maintenance and repair tasks. It does this by decreasing heart rate and blood pressure, increasing digestive activity, and promoting tissue growth and healing.
The parasympathetic nervous system is controlled by cranial nerves III, VII, IX, and X, as well as sacral nerves S2-S4. These nerves release the neurotransmitter acetylcholine, which binds to receptors in target organs and causes a variety of effects, including relaxation of smooth muscle, dilation of blood vessels, and increased secretion of digestive enzymes.
Overall, the parasympathetic nervous system plays an important role in maintaining homeostasis and promoting overall health and well-being.
Lipoxygenase (LOX) inhibitors, eller lipoxigenashämmare, är en grupp av ämnen som hämmar enzymet lipoxygenas. Lipoxygenaser är en grupp enzymer som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar genom att katalysera oxidationen av polyungrda fettsyror, särskilt arakidonsyra, till lägre omättade hydroperoxider. Dessa ämnen är förstadier till eikosanoider som leukotriener och lipoxiner, vilka är signalmolekyler involverade i inflammation och immunförsvar.
Lipoxygenasehämmare används inom medicinen för att behandla sjukdomar där inflammation och immunreaktioner spelar en viktig roll, till exempel astma, allergier, neuroinflammatoriska sjukdomar och cancer. Genom att hämma lipoxygenasaktiviteten kan man minska produktionen av pro-inflammatoriska eikosanoider och på så sätt reducera inflammationen i kroppen.
Indometacin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2, COX-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, ämnen som orsakar smärta och inflammation.
Indometacin används vanligen för att behandla smärtor och inflammation relaterade till artros, reumatoid artrit, gikt och andra muskuloskelettala sjukdomar. Det kan också användas för att behandla migrän och andra typer av huvudvärk.
Liksom med andra NSAID-preparat kan indometacin orsaka biverkningar som mag-tarmrubbningar, ökad risken för blodproppar och hjärtinfarkt, höjd blodtryck och nedsatt njurfunktion. Dessa biverkningar tenderar att vara mer vanliga vid långvarig användning eller höga doser av läkemedlet.
Metaproterenol är ett läkemedel som tillhör kategorin beta-2-adrenergika. Det används för att lindra andningssvårigheter hos personer med astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) och andra luftvägsrelaterade sjukdomar.
Metaproterenol fungerar genom att stimulera beta-2-adrenergiska receptorer i lungorna, vilket orsakar relaxation av de glatta musklerna runt de luftburna vägarna och ökar därmed luftflödet till lungorna. Detta hjälper att lindra andningssvårigheter och öka syreupptaget i blodet.
Läkemedlet ges vanligtvis som ett aerosol för inandning eller som en tablett som tas peroralt (genom munnen). Det är viktigt att följa din läkares instruktioner när du använder metaproterenol och att inte överskrida den rekommenderade dosen.
Som med alla läkemedel kan metaproterenol ha biverkningar, inklusive hjärtklappning, tremor, yrsel, huvudvärk och sömnsättning. Om du upplever allvarliga biverkningar eller andningssvårigheter efter att ha använt metaproterenol ska du omedelbart kontakta din läkare eller sundhetspersonal.
Kallikreiner är en grupp enzymer som finns naturligt i kroppen och har en viktig roll inom blodtryckregleringen, inflammation och smärta. Vävnadskallikreiner är en speciell undergrupp av dessa enzymer som främst finns i olika typer av vävnader, till exempel huden, lungorna och tarmarna. De produceras av specifika celler, så kallade mastceller och granulocyter.
Vävnadskallikreiner deltar i diverse fysiologiska processer, bland annat genom att spjälka specifika proteiner och utsöndra vasoaktiva ämnen som påverkar blodkärlens permeabilitet och smärtreceptorers aktivitet. Dessa enzymer kan också vara involverade i patologiska processer, såsom inflammation och tumörbildning. I vissa fall kan förhöjda nivåer av vävnadskallikreiner vara associerade med sjukdomstillstånd, till exempel hudinflammationer och cancer.
Eikosanoide är en grupp signalsubstanser som är derivat av fettsyror med 20 kolatomer, och de spelar en viktig roll inom immunologi och inflammation. De två huvudgrupperna av eikosanoider är prostaglandiner och leukotriener. Prostaglandinerna är involverade i en rad fysiologiska processer, såsom smärta, feber, samt blodflödes- och slemhinnsreglering. Leukotrienierna bidrar till inflammationen genom att attrahera vita blodkroppar till inflammationsområdet och orsaka konstriktion av luftvägarna.
Eikosanoider syntetiseras från fettsyror med två dubbelbindningar, såsom arakidonsyra, eikosapentaenoinsyra (EPA) eller dokosahexaenoinsyra (DHA). Den specifika eikosanoiden som bildas beror på vilken typ av enzym som aktiveras för att bryta ned fettsyran. Cyklooxygenas-enzym (COX) är ett exempel på ett sådant enzym, och det finns två huvudtyper: COX-1 och COX-2. Förekomsten av dessa enzymer varierar mellan olika celltyper, och de aktiveras i samband med inflammation eller skada.
Eikosanoider har kort livslängd och verkar lokalt i den cell som de producerats inom. De är involverade i en rad sjukdomar, såsom astma, reumatoid artrit, cancer och kardiovaskulära sjukdomar. Flera läkemedel riktas mot eikosanoidreceptorerna för att behandla dessa tillstånd.
Rolipram är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas fosfodiesteras-4-hämmare. Det används i forskning för att studera effekterna av att blockera fosfodiesteras-4, enzymet som bryter ner cAMP (cyklisk AMP), ett signalsubstans i celler. Rolipram har undersökts för potentialen som behandling för depression och neurodegenerativa sjukdomar, men det har inte godkänts för kliniskt bruk hos människor på grund av biverkningar och brist på tillräcklig effektivitet.
Obstruktiva lungsjukdomar är en grupp sjukdomar som kännetecknas av ett förträngt luftflöde i de lägre luftvägarna (bronker och bronkioler) i lungorna. Detta orsakas vanligen av inflammation, slemavsättning eller muskulär överaktivitet som stänger till eller förtränger luftvägarna delvis eller helt.
Exempel på obstruktiva lungsjukdomar inkluderar:
1. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD): En kronisk inflammatorisk lungsjukdom som orsakas av exponering för skadliga ämnen, vanligtvis rökning. COPD innefattar både kronisk bronkit och emfysem.
2. Astma: En kronisk luftvägsinflammatorisk sjukdom som orsakas av en överreaktion på olika utlösare, såsom pollen, damm, rök eller stress. Astmans symptom inkluderar andnöd, hosta och syrgaspåtagande.
3. Bronkiektasi: En sjukdom där de mellersta luftvägarna i lungorna är skadade och utvidgade, vilket orsakar en förtjockning av luftvägarnas väggar och en ökad slemproduktion.
4. Cystisk fibros (CF): En ärftlig sjukdom som orsakas av mutationer i CFTR-genen, vilket leder till en förändrad saltbalans i kroppen och en överdrivet viskös sekret i luftvägarna.
5. Bronkiolit: En akut infektion som orsakas av virus och drabbar de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna, vilket kan leda till andningssvårigheter hos spädbarn och små barn.
Det är viktigt att söka vård om man upplever andnöd, hosta eller andra andningssymptom som inte förbättras över tiden. En läkare kan undersöka orsaken till symptomen och ge en korrekt diagnos och behandling.
Svaveldioxid, SO2, är en gasartig förening av svavel och syre. Den bildas när svavel brinner i luft till exempel vid förbränning av kol med svavelhaltigt malm. Svaveldioxid är irriterande för slemhinnor och kan orsaka hosta, irritation i hals och andningssvårigheter. Långvarig eller intensiv exponering kan leda till kronisk bronkit och emfysem. Svaveldioxid bidrar också till surt regn genom att reagera med vattenångan i atmosfären och bilda svavelsyra.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
En dosreglerad inhalator är ett medicinskt förarligt instrument som används för att leverera en precis dos av ett läkemedel i form av aerosol, som kan inhaleras djupt in i lungorna. Denna typ av inhalatorer är vanligen förprescribed för personer med astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) eller andra luftvägsrelaterade sjukdomar.
Dosreglerade inhalatorer har en mekanism som mäter ut en exakt dos av läkemedlet varje gång den används, vanligtvis genom att trycka ned en knapp eller skjuta tillbaka en spak. Detta garanterar att patienten får rätt mängd medicin och hjälper till att undvika överdosering eller underdosering.
Exempel på dosreglerade inhalatorer är:
* Diskus-inhalatorer, som innehåller en speciell kammare med läkemedlet och har en munstycke som patienten andas genom för att få i sig medicinen.
* Kapsel-inhalatorer, där läkemedlet packas i små kapslar som placeras i inhalatorn och sprutas ut när den aktiveras.
Det är viktigt att använda dosreglerade inhalatorer korrekt för att få full effekt av läkemedlen och undvika biverkningar. Patienter bör alltid följa anvisningarna från sin läkare eller apotekare vid användning av dessa inhalatorer.
Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.
"Passiv kutan anafylaxi" är ett sällsynt tillstånd som orsaks av överföring av IgE-antikroppar från en sensibiliserad individ till en icke-sensibiliserad individ via blodtransfusion eller moderkaka. Detta leder till en immunologisk reaktion som liknar den vid aktiv anafylaxi, men utan direkt exponering för ett allergen hos den drabbade personen. Symptomen kan vara milda till moderata och inkluderar hudutslag, pruritus (kittlande känsla på huden), erytem (rödhet av huden) och edema (svullnad). I allvarliga fall kan det leda till andningssvårigheter, hypotension och i värsta fall chock. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk vård om man misstänker passiv kutan anafylaxi.
Arylsulfonater är en organisk kemisk funktionell grupp med formeln Ar-SO2-R, där Ar står för ett aromatiskt kolväten och R kan vara en alkyl-, aryl- eller akrylgrupp. Denna typ av föreningar kallas också sulfonater eller sulfonsyraester. De bildas när en sulfonsyra reagerar med en alkohol under katalys av en syra, så kallad esterificering.
Exempel på arylsulfonater inkluderar toluen sulfonat (C6H5CH3SO2O-) och fenylbensensulfonat ((C6H5)2C6H4SO2O-). Dessa föreningar är viktiga i organisk syntes, eftersom de är goda leaving groups och kan underlätta substitutionreaktioner. De används också som surfaktanter och dispersionsmedel inom industrin.
Prostaglandin-endoperoxider är lipidmediatorer som naturligt förekommer i kroppen och har en viktig roll i reguleringen av flera fysiologiska processer, såsom inflammation, smärta, feber och blodflöde. De syntetiseras genom en biokemisk process som inleds med att en fettsyra, vanligtvis arakidonsyra, oxideras av enzymet cyclooxygenas (COX).
Syntetiska prostaglandin-endoperoxider är artificiellt framställda substanser som efterliknar de naturliga prostaglandin-endoperoxiderna. De kan användas inom medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och tillstånd, såsom smärta, inflammation, astma och kramper i livmodern under menstruationen. Syntetiska prostaglandin-endoperoxider är ofta mer stabila och lättare att hantera än de naturliga substanserna, men de kan också ha en större risk för biverkningar och komplikationer.
'Glycerol trinitrate' (GTN) er ein legeartet medikament som brukes for å slapp av blodkärler og redusere blodtrykk. Det er også kjent under navnene 'nitroglycerin' og 'glyceryltrinitrat'. GTN virker ved å relaksere de glatte musklene i blodkärlene, derved forbedrer det blodfløyet og reduserer trykket i vener og arterier.
GTN brukes ofte som akutt behandling av angina pectoris (sviket hjerte) og for å forebygge anginaangrep under fysisk aktivitet eller stress. Det kan også brukes som behandling for kronisk halsvenerdistensjon, hypertension (høyt blodtrykk), akut myokardieinfarkt (hjerteinfarkt) og andre tilstander der det er behov for å vasodilatera blodkärlene.
GTN kan administreres på ulike måter, inkludert som sublinguale tabletter (som lazes under tungen), sprøytetranche (som spreies under tungen) eller som en salve eller plaster som limes til huden.
Mastceller är en typ av immuncell som innehåller granuler med flera olika biologiskt aktiva ämnen, såsom histamin, heparin och leukotriener. De spelar en viktig roll i allergiska reaktioner och inflammation genom att frisätta dessa mediatorer när de aktiveras. Mastceller finns främst i vävnader som är i kontakt med omgivningen, till exempel huden, slemhinnor och lungvävnad. De kan också vara inblandade i immunförsvaret mot infektioner och cancer.
Fosfodiesteras inhibitors (PDE-inhibitors) är en grupp läkemedel som hämmar ett enzym som kallas fosfodiesteras. Detta enzym bryter ned signalsubstanser i cellen som kallas cAMP och cGMP. Genom att hindra detta enzym från att fungera kan koncentrationen av dessa signalsubstanser öka, vilket leder till en relaxerande effekt på glatt muskulatur och ökat blodflöde i olika delar av kroppen.
PDE-hämmare används bland annat för behandling av erektil dysfunktion, lungemboli, högt blodtryck, hjärtsvikt och astma. Exempel på PDE-hämmare är sildenafil (Viagra), tadalafil (Cialis) och salmeterol (Serevent).
Pirenzepin är ett läkemedel som tillhör kategorin antihistaminhjälpmedel, mer specifikt det subgrupp som kallas antimuskarinergika. Det används främst för behandling av funktionella mag-tarmsjukdomar såsom magsyraöverdrivenhet (GORD), irritabel tarm och funktionell dyspepsi.
Pirenzepin fungerar genom att blockera muskarinreceptorer i mag-tarmkanalen, vilket hjälper att reducera överdrivet sekretorisk aktivitet och minska spasmer i musklerna i matstrupen. Detta kan leda till lindring av symptom som sura uppstötningar, magonti, illamående och kräkningar.
Viktigt att notera är att pirenzepin inte bör användas hos personer med glaukom, obstruktiv urinvägsförstoppning eller behandling med andra muskarinreceptorblockerare, eftersom detta kan öka risken för biverkningar som torka i munnen, förvirring och synrubbningar.
Flurbiprofen är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att lindra smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2, COX-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, ämnen som orsakar smärta och inflammation.
Flurbiprofen finns tillgängligt på recept och kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive smärtor i muskler och led, menstruationssmärtor, artros, reumatoid artrit och andra inflammatoriska sjukdomar. Det kan också användas för att behandla feber och smärta efter operationer.
Som alla läkemedel bör flurbiprofen användas under ledning av en läkare, som kommer att besluta om doseringen och hur länge det ska användas baserat på patientens individuella behov och hälsotillstånd. Det är viktigt att följa din läkares instruktioner noga när du tar flurbiprofen eller något annat läkemedel.
I'm sorry for the confusion, but "BW-7
Thromboxane A-synthase (TXA2-syntase) är ett enzym som katalyserar konversionen av arachidonsyra till tromboxan A2 (TXA2). TXA2 är en potent kärlkonstriktor och plättaggregant, vilket betyder att det orsakar blodkärlsförträngning och plättaktivering. Detta gör att det spelar en viktig roll i hemostasen (blodstillningsprocessen) och kan även bidra till patofysiologiska processer som thrombos (blodproppsbildning) och ateroskleros (förfettning av kärlväggar). TXA2-syntas finns främst i trombocyter (blodplättar), men kan även hittas i andra celltyper som endotelceller och leukocyter.
Adenosinmonofosfat (AMP) är en nukleotid som består av en fosfatgrupp, en ribos och en adeninbas. Det är en viktig källa av energibärande fosfatgrupper inom celler och spelar också en roll i syntesen av andra nukleotider. AMP kan konverteras till andra nukleotider som adenosindifosfat (ADP) och adenosintrifosfat (ATP), beroende på cellens energibehov.
Lidokain är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det fungerar genom att blockera nervimpulser i det ställe där det appliceras, och på så sätt förhindrar det att smärtsignaler når hjärnan. Lidokain kan användas vid små kirurgiska ingrepp, till exempel för att ta prover på vävnad eller för att placera en kateter. Det kan också användas för att lindra smärta orsakad av sår, skador eller inflammation. Lidokain finns i form av kräm, gel, spray eller injektionsvätska.
An "athlete" is a person who is physically trained and competes in sports, games, or other physical activities that require stamina, strength, and skill. The term can also refer to someone who trains and participates in athletic events as a hobby or for exercise rather than as a professional or competitive sport.
In a medical context, an athlete may be defined more specifically based on the level of training and competition they engage in. For example, a "competitive athlete" is someone who engages in regular, intense physical training and competes at a high level in organized sports, while a "recreational athlete" is someone who participates in physical activity for enjoyment, fitness, or stress relief, but does not compete at a high level.
It's important to note that the definition of an athlete can vary depending on the context and the specific medical guidelines being used. In general, however, the term "athlete" refers to someone who is physically active and trains regularly to improve their performance in a particular sport or activity.
Lungans gasutbyte, även känt som pulmonell gasutbyte, är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden syre och kolmonoxid som diffunderar över alveolär-kapillärmembranet i lungorna. Detta gasutbyte är en nödvändig process för att syre ska kunna transporteras från luften vi andas in till blodomloppet, och för att kolmonoxid ska avlägsnas från blodet och utandas igen.
Under normala förhållanden är lungans gasutbyte mycket effektivt, och syre-kolmonoxid-diffusionen sker fort och löper tillbaka till jämvikt. Därför kan andningen och syresättning i blodet hålla en konstant nivå, även under fysiskt aktiva tillstånd då behovet av syre ökar.
Även om lungans gasutbyte är en viktig process för att upprätthålla homeostas i kroppen, kan det påverkas negativt av olika sjukdomar och skador som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsvikt och hög altitud. Dessa tillstånd kan leda till syrgasbrist eller hypoxi, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för kroppens funktioner och överlevnad.
Luftrörskatarr, även känd som rhinitis, är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation i näshålan. Detta kan orsakas av en viral eller allergisk infektion, irritanter som tobaksrök eller torra luft, eller hormonella förändringar under graviditeten eller puberteten. Symptomen på luftrörskatarr innefattar nysningar, klåda i näsan, halsont och möjligen en lätt feber. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som öroninflammation eller lunginfektion.
Läkemedelstolerans definieras som den grad av exponering för ett läkemedel vid vilken en given population har en acceptabel sannolikhet att inte uppleva några allvarliga eller obehagliga biverkningar under den planerade användningen. Det innebär att efter upprepad exponering för ett visst läkemedel kan en persons kropp bli mer van vid substansen och utveckla en ökad tolerans, vilket kan kräva högre doser för att uppnå samma effekt. Tolerans kan vara immunologisk eller farmakologisk, där den förstnämnda beror på immunsystemet och den senare på kroppens fysiologiska respons på läkemedlet. Det är viktigt att notera att ökad tolerans inte innebär ökat terapeutiskt värde eller bättre verkningsgrad, utan snarare en minskad sannolikhet för biverkningar vid högre doser.
Läkemedelsöverkänslighet definieras som en minskad tolerance för ett läkemedel, vilket orsakar en oönskad och ofta negativ reaktion i patienten. Det kan bero på en individuell särskiljbar allergisk respons eller en icke-allergisk, farmakologisk respons.
Allergisk läkemedelsöverkänslighet uppstår när patientens immunsystem reagerar på ett läkemedel som en främmande substans och utvecklar antikroppar mot det. Nästa gång patienten tar samma läkemedel, kommer dessa antikroppar att binda till läkemedlet och aktivera immunsystemet, vilket orsakar en allergisk reaktion. Allergiska läkemedelsöverkänslighetsreaktioner kan variera från milda symptomen som hudutslag eller näsflöde till allvarliga anafylaktiska chocker.
Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet orsakas av en förändring i patientens farmakologiska respons mot ett läkemedel, vilket kan bero på genetiska faktorer, andra sjukdomar eller interaktioner med andra läkemedel. Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet kan ge symtom som yrsel, illamående, kräkningar och i vissa fall livshotande hjärt- och lungkomplikationer.
Det är viktigt att identifiera och undvika läkemedelsöverkänslighetsreaktioner genom att informera patienter om potentiella biverkningar, uppmärksamma symptomen och dokumentera alla kända läkemedelsöverkänsligheter i patientens medicinska journal.
Exsudat och transsudat är två typer av vätskor som kan accumulera i kroppens olika kompartment, till exempel i en cavum (en kroppshåla) eller i ett hörn av lungan. De två typerna skiljer sig åt genom sin sammansättning och orsaker.
Exsudat är en vätska som innehåller höga nivåer av protein och celler, ofta viträkkceller (leukocyter). Den bildas till följd av inflammation eller skada på kapillärväggarna. Exempel på orsaker till exsudat kan vara lunginflammation, lungemboli eller cancer.
'Maximalt mellanrumsflöde' (engelska: Maximum flow rate) är inom fysiologin och medicinen ett mått på den maximala volymen av en fluid, till exempel blod eller luft, som kan passera genom ett organ eller en kärlväg under en given tidsperiod. Det kan användas för att bedöma hur väl ett organ fungerar eller hur effektivt ett kärlvägarverk är.
I samband med hjärtat, kan maximalt mellanrumsflöde exempelvis definieras som den maximala volymen blod som hjärtat kan pumpa ut under en minut (minutvolym). Detta kan användas för att bedöma hjärtats pumpfunktion och om det behövs ytterligare behandling, till exempel mediciner eller operationer.
Det är värt att notera att maximalt mellanrumsflöde inte ska förväxlas med hjärtfrekvens (antalet slag per minut) eller strokevolym (hur mycket blod som pumpas ut vid varje slag).
Medicinskt kan man definiera "muskarinautestimulerande läkemedel" eller "muskarinreceptorstimulerande läkemedel" som substanser som aktiverar muskarinreceptorer, en typ av acetylkolinreceptor. Acetylkolin är en signalsubstans i nervsystemet och muskarinreceptorerna finns bland annat i hjärtat, lungorna, urinvägar och ögonen.
Muskarinstimulerande läkemedel används till exempel för att minska produktionen av saliv och svett, sänka hjärtslaget och dämpa tarmsammandragningar. De kan också användas som mittagent i behandlingen av Parkinson sjukdom. Exempel på muskarinstimulerande läkemedel är pilocarpin, bensotropin och muscarin.
Bensadinon, även känt som bensamid, är ett centralstimulerande medel som tillhör gruppen amfetaminliknande substanser. Det används huvudsakligen för behandling av ADHD (Uppåtmodstörning) och nässelfeber (urtikaria).
I medicinsk kontext refererar 'bensamider' till bensadinon, men det är värt att notera att termen kan vara missvisande eftersom den låter som en pluralform. Det korrekta sättet att referera till substansen i medicinsk kontext är "bensadinon".