'Brucella abortus' är en bakterie som orsakar sjukdomen brucellos hos djur, särskilt nötkreatur. Den kan också orsaka sjukdom hos människor som utsätts för bakterien, ofta genom kontakt med infekterade djurs fluider eller födoämnen gjorda av infekterat kött eller mjölk. Sjukdomen hos människor kallas ofta Malteserfeber eller abortfeber och kan ge upphov till symtom som feber, trötthet, muskelvärk, svullnadar och ledsmärtor. I allvarliga fall kan den även orsaka komplikationer såsom hjärtsjukdomar, leversvikt och neurologiska symtom.

"Brucella" är en genus av små, aeroba, intracellulära bakterier som orsakar zoonosen brucellos. Det finns flera olika arter av Brucella, men de flesta infektioner hos människor orsakas av Brucella abortus (relaterad till nötkreatur), Brucella melitensis (relaterad till får och getter) och Brucella suis (relaterad till grisar). Infektionen överförs vanligtvis till människor genom kontakt med infektiös animaliskt material, som rå meat, ost eller dricksvatten, men kan också sprids via luftburna droppar från en infekterad individ. Symptomen på brucellos inkluderar feber, svårigheter att andas, trötthet, muskel- och ledsmärtor, och hudutslag. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika som doxycyklin och rifampicin.

Brucellosis är en zoonotisk bakteriell infektion orsakad av arter av släktet Brucella. Den överförs vanligtvis från djur till människor genom kontakt med infekterade djurs fluider eller födoämnen som inte har tillräckligt uppvärmts, såsom rå mjölk eller ost. Infektionen kan också sprida sig via andningsluften och direkt person-till-person-kontakt är mycket sällsynt.

Typiska symtom på brucellos inkluderar feber, svårigheter att andas, trötthet, muskelvärk, svettningar, huvudvärk och matskälsymptom som illamående och kräkningar. Symtomen kan vara milda eller kraftiga och kan komma och gå under en längre tidsperiod. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer såsom endokardit, meningit, artrit och osteomielit.

Brucellos behandlas vanligtvis med antibiotika som kan ges under en längre tidsperiod för att säkerställa att infektionen har eliminerats fullständigt. För prevention av brucellos rekommenderas att undvika exponering för infekterade djur och att tillaga föda korrekt, särskilt kött och mjölk. Vaccin finns tillgängliga för att skydda djur mot infektion, men det finns inget godkänt vaccin för människor.

Brucellosis bovina är en zoonotisk infektion orsakad av bacteriesläktet *Brucella* (vanligtvis *Brucella abortus*), som kan drabba både nötkreatur och människor. Infektionen hos nötkreatur kan leda till spontana aborter, infertilitet och allmänt sjukdomstillstånd. Människor kan smittas genom kontakt med infekterade djurs fluider eller via konsumtion av oprocessat mejeriprodukter från infekterade djur. Symptomen hos människor inkluderar feber, svår trötthet, muskel- och ledsmärtor, samt eventuellt hudutslag och sjukdom i lever och milt. Behandlingen av mänsklig brucellos består vanligtvis av antibiotika som doxycyklin och rifampicin under en längre tidsperiod. För att förhindra spridning av sjukdomen hos nötkreatur används vaccination och strikta hygienrutiner vid kontakt med djuren och deras produkter.

Brucellavaccinet är ett levande vaccin som innehåller attenuerade (svaga) stammar av bakterien *Brucella abortus* och används för att immunisera djur, främst nötkreatur, mot brucellos, en zoonotisk infektion som orsakas av olika arter av släktet *Brucella*. Infektionen kan överföras till människor och orsaka allvarliga hälsoproblem.

Genom att vaccinera djur mot brucellos minskar risken för spridning av sjukdomen, vilket också minskar risken för mänsklig smitta. Det vanligaste brucellevaccinet som används för nötkreatur kallas *Brucella abortus* strain 19 (S19) och är effektivt för att reducera antalet aborter hos dräktiga kor och minska överföringen av sjukdomen mellan djuren.

Det bör dock poängteras att detta vaccin inte rekommenderas för användning hos människor, då det kan orsaka milda till allvarliga biverkningar och även kunna ge falskt positivt resultat i blodprover.

'Brucella melitensis' är en gramnegativ kockbacill som orsakar sjukdomen brucellos hos människor och djur, framförallt får och getter. Den överförs vanligen via kontaminerad mat eller direktkontakt med infekterade djur. Sjukdomen kan ge upphov till en varierande symptombild som kan inkludera feber, svårigheter att andas, muskel- och ledsmärtor, trötthet och neurologiska symtom. I allvarliga fall kan den orsaka systemiska infektioner och komplikationer såsom endocardit, meningit och osteomyelit. 'Brucella melitensis' är behandlingsbar med antibiotika, men behandlingen kan vara långvarig och kräva kombinationsterapi för att eliminera infektionen fullständigt.

'Brucella ovis' är en bakterie som orsakar en sjukdom hos får, känd som ovins brucellos. Bakterien infekterar ofta tjurarslar och kan orsaka infertilitet och missbildningar hos foster. Den kan också spridas till människor genom direkt kontakt med infekterade djur eller deras kroppsfluider, men detta är mycket ovanligt. I människan kan den orsaka en allvarlig infektion som påminner om andra former av brucellos, med symptom som feber, trötthet, svullnad och smärtor i lederna och musklerna.

'Brucella canis' är en bakterie som orsakar en zoonotisk infektionssjukdom som kallas hundbrucellos. Bakterien förekommer naturligt hos hundar, särskilt bland taxonomiska underfamiljer av Canidae (vilda hunddjur), och kan orsaka reproduktivt misslyckande, stillfödda döda valpar och andra negativa hälsorelaterade symptom hos drabbade djur.

Infektionen hos människor är ovanlig men kan uppstå vid direkt kontakt med infektiös material, till exempel via skador på huden eller slemhinnor, eller genom inandning av smittat luftpartikelmaterial. Symptomen hos människor kan variera, men de vanligaste symptomen innefattar feber, trötthet, svullnadar i lymfkörtlarna, muskel- och ledsmärtor, huvudvärk och svårigheter att andas. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer som hjärtsjukdomar, neurologiska symtom eller lunginflammation.

Prevention och kontroll av 'Brucella canis'-infektioner är viktigt för att skydda både djursjukvårdare och deras patienter. Det rekommenderas att alla hundar som antas ha blivit exponerade för bakterien testas före kastrering eller reproduktion, och att infekterade djur isoleras och behandlas så snart som möjligt. Dessutom bör god hygien och personlig skyddsutrustning användas vid kontakt med drabbade djur för att minimera risken för smitta hos människor.

Veterinärabort definieras som en spontan eller inducerad avbrutt av en djurs graviditet före fulltermin. Det kan inträffa av olika anledningar, till exempel på grund av genetiska abnormaliteter, infektioner, hormonella störningar eller strukturella problem med reproduktionssystemet. I vissa fall kan veterinärabort ingripa och inducera abort för att skydda djurets hälsa om graviditeten anses vara hög risk.

Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.

Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.

Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.

Agglutinationstest är en typ av laboratorietest som används inom medicinen för att identifiera och mäta närvaron av antikroppar eller antigener i ett prov, såsom blod. Testet fungerar genom att blanda tillsammans ett prov med en reagens, vanligtvis bestående av specifika antikroppar eller antigener, som binder till motsvarande substans i provet om den finns där. När de två komponenterna binder samman bildas klumpar eller aggregat, ett fenomen kallat agglutination.

Agglutinationstesterna kan användas för att diagnostisera en rad olika sjukdomar och tillstånd, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och blodgruppstyp. Exempel på vanliga agglutinationstester är Coombs-testet, som används för att upptäcka antikroppar som binder till röda blodkroppar, och Widal-testet, som används för att diagnostisera tyfoidfeber.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Erythritol är ett sockeralfabet som tillhör gruppen polyoler, även kända som sötningsmedel på sockersyra-bas. Det är en kolhydrat som naturligt förekommer i vissa frukter och fermenterade livsmedel, men den flesta erytritolsuppléments tillverkas kommersiellt genom en fermentationsprocess.

Erythritol är unikt bland polyoler eftersom det nästan fullständigt absorberas i tjockt tarmsystemet och utsöndras också nästan oförändrat via urinen. Detta betyder att det inte orsakar någon signifikant ökning av blodsockernivåer eller kaloriintag, eftersom det vanligtvis inte metaboliseras som en energikälla i människokroppen.

Erythritol används ofta som sockersubstitut i lågkaloris- och diabetessmärre livsmedel på grund av dess söta smak och låga kaloriinnehåll. Det är cirka 70% så sött som vanligt socker (sackaros), men har noll kalorier per gram. Dessutom har erytritol visat sig ha en mindre påverkan på blodsockernivåerna jämfört med andra sockeralfabet, vilket gör det till ett attraktivt alternativ för personer med diabetes eller som försöker begränsa sitt kaloriintag.

I allmänhet anses erytritol vara säkert att konsumera i rimliga mängder, men överkonsumtion kan orsaka mag-tarmsymtom som diarré och flatulens hos vissa individer.

'Chlamydophila' är ett släkte inom familjen Chlamydiaceae, som består av obligata intracellulära bakterier som orsakar olika infektionssjukdomar hos människor och djur. De två viktigaste patogena arterna är 'Chlamydophila pneumoniae', som kan orsaka lunginflammation, och 'Chlamydophila trachomatis', som kan orsaka könsorganinfektioner, blindtarmsinflammation hos barn och ögoninflammation (trakom). Infektionerna sprids ofta via droppburen smitta eller sexuellt.

'Bison' är ett släkte i familjen slidhornsdjur (Bovidae) och underfamiljen slidhornsbisonoxider (Bisoninae). Det finns två nu levande arter: Amerikansk bison (Bison bison), även känd som buffel, och Europeisk bison (Bison bonasus), även kallad wisent.

Den amerikanska bisonen är den större av de två arterna och kan bli upp till 3,5 meter lång och nästan två meter hög med en vikt på över en ton. Den har en robust kroppsbyggnad och ett stort huvud med en bred panna. Hanarnas horn är mycket större än honornas. Amerikansk bison lever i Nordamerika, främst i USA och Kanada.

Den europeiska bisonen är något mindre än den amerikanska och kan bli upp till tre meter lång och en meter hög med en vikt på mellan 500 och 900 kilogram. Den har också en robust kroppsbyggnad, men hornen är kortare och mer böjda än hos den amerikanska arten. Europeisk bison lever i östra Europa, främst i Polen och Vitryssland.

Båda arterna har en viktig ekologisk roll som betesdjur och bidrar till att skapa och underhålla öppna landskap. De är också viktiga för människan, inte minst kulturellt och historiskt. Båda arterna var nära att utrotas på grund av jakt och habitatförlust, men har genom åtgärder för skydd och avel lyckats återhämta sig något.

Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.

'Brucella suis' är en bakterieart som orsakar sjukdomen brucellos hos grisar och kan även infektera människor. Bakterien överförs vanligtvis till människor genom kontakt med infekterade djur eller konsumtion av oprocessat djurprotein, som rått kött eller opastöriserad mjölk från infekterade djur. Sjukdomen hos människor kan vara allvarlig och ge upphov till symtom som feber, trötthet, svullnad av lymfkörtlar, muskel- och ledsmärtor samt neurologiska symptom. Behandlingen av brucellos hos människor innebär ofta långvarig antibiotisk behandling med kombinationer av olika typer av antibiotika.

Komplementfixerings test (CFT) är en typ av immunologisk tester som används för att diagnostisera infektioner orsakade av encapsulerade bakterier, såsom Streptococcus pneumoniae och Haemophilus influenzae type b.

Testet fungerar genom att kombinera ett prov som tros innehålla antikroppar mot en specifik patogen med ett komplementsystem bestående av proteiner som normalt finns i serum. Om antikroppar är närvarande i provet, kommer de binda till den specifika bakterien och aktivera komplementsystemet, vilket orsakar en kedja av reaktioner som slutligen leder till att ett komplementprotein klyvs och bildar en membranattackkomplex (MAC).

MAC-komplexet skapar en por i cellmembranet hos bakterien, vilket orsakar dess död. I CFT mäts den mängd komplement som konsumerats under testets gång, och detta kan användas för att indirekt bestämma antikropparnas koncentration i provet.

Testet är användbart eftersom det kan ge en indikation på om en individ har utvecklat en immunrespons mot en specifik patogen, och kan hjälpa till att fastställa om en aktiv infektion finns eller inte. Det är också användbart för att övervaka effekterna av vaccinationer som ger skydd mot encapsulerade bakterier.

Ochrobactrum anthropi är en art av gramnegativ bakterie som tillhör ordo Neisseriales och familjen Brucellaceae. Den är vanligen motståndskraftig mot flera antibiotika, inklusive carbapenemer, och kan kolonisera olika typer av miljöer såsom vatten, jord och klosetter. I människor kan den orsaka opportunistiska infektioner, ofta hos immunsupprimerade individer eller efter att ha passerat kliniska barriärer under medicinska ingrepp. Infektioner kan vara lokaliserade till bl a urinvägar, blodomloppet, lungsäckar och hud. Symptomen kan variera beroende på platsen för infektionen men kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärtor och andningssvårigheter.

Bakterielle vacciner är preparat som används för att inducera immunitet mot infektioner orsakade av bakterier. De kan innehålla hela eller delar av bakterier, som dödade eller avskaligade, eller specifika proteiner (antigen) från bakterien.

Det finns två huvudsakliga typer av bakteriella vacciner:

1. Konjugatvaccin: Denna typ av vaccine innehåller en koppling av en bakteriepolysackarid till ett protein. Detta hjälper att stärka immunsvaret genom att aktivera T-celler, som är viktiga för att eliminera infektioner. Konjugatvacciner används ofta för att skydda mot bakterier som orsakar allvarliga sjukdomar hos barn, till exempel Haemophilus influenzae typ b (Hib) och pneumokocker.

2. Subunit vaccin: Denna typ av vaccine innehåller en specifik del av bakterien, såsom ett protein eller en polysackarid, som orsakar immunsvaret. Exempel på subunitvacciner är den dTP-vaccinen (diftieri, tetanus och stelkramp) och Hepatitis B-vaccinen.

Bakteriella vacciner kan ge aktiv immunitet, vilket innebär att kroppen producerar en immunrespons som ger skydd mot framtida infektioner med samma bakterie. De kan också ge passiv immunitet, där immunglobuliner (antikroppar) från vaccinet ger omedelbar, men tillfällig, immunitet.

Det är viktigt att notera att bakteriella vacciner inte skyddar mot alla typer av bakterieinfektioner och att de inte behandlar aktiva infektioner. De används främst för att förebygga sjukdomar och minska spridningen av infektioner i populationen.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Medicinskt tal är 'sjukdomsalstrande förmåga' eller 'patogenetisk potential' ett mått på hur väl en given mikrob (bakterie, virus, svamp, etc.) orsakar sjukdom hos en värd. Detta beror på en kombination av mikrobenns egna karaktäristika och värdens immunförsvar. En hög sjukdomsalstrande förmåga innebär att en mikrob orsakar sjukdom hos de flesta individer den infekterar, medan en lägre sjukdomsalstrande förmåga betyder att en mikrob kan kolonisera eller bosätta sig hos en värd utan att orsaka några tydliga symtom.

Det är viktigt att notera att sjukdomsalstrande förmåga inte är ett stelt begrepp, utan kan variera beroende på olika faktorer som till exempel värdens ålder, hälsa och immunförsvar. Vissa mikrober kan också ha en högre sjukdomsalstrande förmåga under speciella omständigheter, till exempel när de utvecklar resistens mot vanliga behandlingsmetoder som antibiotika.

'Mjälte' är ett medicinskt begrepp som refererar till kroppens stora salivkörtlar, som ligger i huvudet och halsen. De två största mjältena är glandula parotis (öronmjälta) och submandibulär glandula (underkäkmjälta). Dessa körtlar producerar saliv som hjälper till att smida upp maten så att den blir lättare att svälja. Mjältena kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas mjältinflammation (sialadentis) eller mjältinfektion (sialit). Andra medicinska tillstånd som kan drabba mjälten inkluderar tumörer och stenar i gångsystemet för saliven.

Rose bengal är ett fluorescerande, rödviolett färgämne som används inom oftalmologi (ögonläkekonst) för att diagnostisera sårbarhet eller skada av ögonens yta, korneans epitel. Det gör det genom att färga död cellmaterial på ögonytan, vilket kan ses under slitlampsexamination. Färgämnet absorberas inte av levande celler. Rose bengal används också som en histologisk färgningsmetod för att markera nekrotiska områden i vävnader.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.

I'm sorry for the confusion, but "bufflar" is not a medical term. It may be that there is a spelling mistake or you are looking for a term that is not recognized in English or medical language. Can you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner, också kända som bakteriecellväggsproteiner eller bakteriemembranproteiner, är proteiner som är integrerade i den yttre membranen hos Gram-negativa bakterier och den enda membranen hos Gram-positiva bakterier. Dessa proteiner spelar en viktig roll i bakteriens överlevnad och patogenicitet, genom att vara involverade i processer som cellväxt, celldelning, näringsupptag, sekretion av toxiner och andra virulensfaktorer, samt skydd mot defensiva mekanismer hos värden.

Bakteriella yttermembranproteiner kan vara klassificerade som integrala membranproteiner eller perifera membranproteiner beroende på deras interaktion med membranet. Integrala membranproteiner är kovalent bundna till lipidbilagan i membranet och sträcker sig genom hela membranet, medan perifera membranproteiner är lösliga proteiner som associerar till membranets yta via icke-kovalenta interaktioner.

Exempel på bakteriella yttermembranproteiner inkluderar poriner, som bildar kanaler genom membranet och reglerar transporten av molekyler över membranen, samt autolysiner, enzymer som bryter ned peptidoglykan i cellväggen och bidrar till celldelning och morfologi. Andra exempel är toxinproteiner, som används av patogena bakterier för att infektera värden, och effluxpumpproteiner, som exporterar toxiska substanser från cellen.

Vaccination, även känt som immunisering, är en förebyggande metod för att skydda en individ mot infektionssjukdomar genom att exponera dem för ett antigen som liknar den patogen som orsakar sjukdomen. Detta stimulerar immunsystemet att producera en immunrespons, vilket innebär att kroppen lär sig att känna igen och bekämpa den specifika patogenen om individen exponeras för den i framtiden.

Det finns olika typer av vacciner, men de flesta innehåller ett dödad eller avsvagt patogen, en del av ett patogen eller ett genetiskt material som kodar för ett protein från patogenen. När vaccinet ges till en individ, triggas immunsystemet att producera specifika antikroppar och aktivera T-celler som är specialiserade på att bekämpa den specifika patogenen. Dessa immunitetsmekanismer förblir i kroppen även efter att vaccinet har avtagit, vilket ger en långvarig skydd mot sjukdomen.

Vaccination är en effektiv metod för att kontrollera och eliminera infektionssjukdomar på populationnivå, och det rekommenderas starkt av världshälsoorganisationen (WHO) och andra hälsovårdsmyndigheter att alla individer ska vaccineras enligt de nationella immunisationsschemana som finns i respektive land.

"Fårssjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som kan drabba får. Detta kan inkludera infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, såväl som genetiskt betingade sjukdomar och andra tillstånd som beror på näringsbrist, miljöförhållanden eller stress.

Exempel på vanliga fårsjukdomar är:

1. Klos (Coccidiosis): Orsakas av en parasitisk protozo och drabbar främst lamm under första levnadsåret. Symptomen kan vara diarré, viktminskning och i allvarliga fall död.
2. Pneumoni: Inflammation i lungorna som kan orsakas av olika bakterier eller virus. Symptomen kan vara hosta, andnöd, feber och sänkt aptit.
3. Blåtung (Bluetongue): En virussjukdom som överförs av myggor och drabbar främst får under varma årstider. Symptomen kan vara hög feber, sänkt aptit, svullnad i huvud och hals samt blåfärgad tunga.
4. Skabb (Scabies): En parasitsjukdom orsakad av en mjöldagg mitesser som orsakar klåda och hudskador.
5. Mag-tarmsjukan (Enterotoxemia): Orsakas av överväxt av bakterien Clostridium perfringens i mag-tarmkanalen och kan ge symptom som diarré, kolik, förlamning och död.
6. Tickfeber (Tick-borne fever): En bakteriesjukdom som överförs av fästingar och orsakar feber, trötthet, minskad aptit och lammning hos drabbade djur.
7. Fotsvullnad (Footrot): En bakteriell infektion i hovarna som kan ge upphov till svullnad, sår och låmhet.
8. Ögonsjukdomar: Infektioner i ögonen kan orsaka rodnad, slemma utsöndringar och synnedsättning hos drabbade djur.
9. Födanivårelaterade sjukdomar: För låga eller höga näringsintag kan ge upphov till fetma, undernäring, förstoppning eller diarré.
10. Parasitsjukdomar: Infektioner med parasiter som löss, maskar och kvalster kan orsaka klåda, hudskador, minskad aptit och viktnedgång.

Hydroxybenzoates are salts or esters of hydroxybenzoic acids, which are a group of aromatic acid compounds with a benzene ring substituted with one or more hydroxyl groups and a carboxylic acid group. The most common hydroxybenzoic acids are ortho-, meta- and para-hydroxybenzoic acids, also known as salicylic acid, gentisic acid and protocatechuic acid respectively.

Hydroxybenzoates are widely used as preservatives in pharmaceuticals, cosmetics and food products due to their antimicrobial properties. They are effective against a broad range of bacteria, yeasts and molds. The most commonly used hydroxybenzoates are methylparaben, ethylparaben, propylparaben and butylparaben, which are esters of p-hydroxybenzoic acid.

In medical context, hydroxybenzoates may also be used as intermediates in the synthesis of various drugs and pharmaceutical compounds. They can act as antioxidants, stabilizers and chelating agents, helping to improve the stability, safety and efficacy of drug products. However, it's important to note that some people may have allergies or sensitivities to certain hydroxybenzoates, so they should be used with caution in such cases.

'Getter' är inget etablerat medicinskt begrepp. Det kan möjligen vara en förkortning eller förvrängning av ett medicinskt begrepp på ett annat språk, men utan ytterligare kontext är det svårt att ge en exakt definition.

Om 'getter' används som en förkortning eller förvrängning av engelska ordet 'getters', kan det syfta på speciella metoder inom programmering som används för att hämta värden från ett objekt. Detta har dock ingenting med medicin att göra.