Bufo marinus
Bufo bufo
Bufonidae
Rhodotermus
Syra-bas-jämvikt
Urinblåsa
Acari
Petromyzon
Recurrent Laryngeal Nerve
Adaptation, Ocular
Vasopressiner
Natrium
Encyklopedier, principer
Utställningar
Museer
Sverige
Livsuppehållande system
'Bufo marinus', ofta känd som den kanadensiska paddan eller giftig padda, är en artsdefinition inom medicinen. Denna art tillhör familjen paddor (Bufonidae) och är ursprungligen hemmahörande i södra USA, Central- och Sydamerika.
Den kanadensiska paddan är känd för att producera ett starkt neurotoxin som innehåller ämnen som kan vara farliga eller dödliga för människor och andra djur om det kommer i kontakt med huden eller om det konsumeras. Bufotoxinerna består bland annat av biologiskt aktiva peptider och steroider, inklusive bufaginer, bufoteniner och cinobufaginer.
I medicinen har den kanadensiska paddans gift använts traditionellt i vissa kulturer för olika ändamål, såsom behandlingar av diverse sjukdomar som hjärtproblem, cancer och psykiska störningar. Dock finns det inte tillräckligt med vetenskapliga bevis för att stödja användningen av paddans gift i medicinska sammanhang, och det kan vara farligt att använda det utan professionell medicinsk övervakning.
'Bufo bufo' er en art som hører under familien skrubbeleoparder (Bufonidae) i ordnen padder (Anura). Denne arten, også kjent som den almindelige skrubbeleopard eller europæiske skrubbeleopard, er den største og mest udbredte art av skrubbeleoparder i Europa.
Bufo bufo-arter har en robust kropp med en bred, flad hoved som ofte har en tydelig kønspapir (hudflap) på hannen. De har en grov, vortet hud og korte lemmer med tykke, bløde polster under fødderne som hjælper dem med å bevege seg rundt på land. Bufo bufo-heimer er brune eller grå i farger og har ofte mørke, uregelmessige pletter på ryggen.
Denne arten lever for det meste på land og er aktiv om natten (er en nataktiv art). De lever av en variert kost som inkluderer insekter, ormer, snegl og små ryggradsdyr. Bufo bufo-heimer har giftkirtler bak øynene som producerer et giftig sekret som de kan sprøyte ut for å forsvare seg mot rovdyr.
Bufo bufo er en viktig art i økosystemet og spiller en viktig rolle i kontrollen av insekter og andre små leddyr. De har også en kulturmessig betydning og er ofte brukt som symboler i myter, sagn og folketro.
Bufonidae er en familie i ordnen stungsmaskartade groddjur (Anura). Den inneholder cirka 370 arter, inklusive de välkända kännetecknas av den tjocka och knölformade huden samt giftiga körtlar bakom ögonen. De flesta arterna i familjen har en robust kroppsbyggnad med korta extremiteter, men det finns också undantag som exempelvis Caneroe-paddan (*Incilius valliceps*) från Mexiko och södra USA.
Giftet som produceras av Bufonidae-körtlarna är inte dödligt för människor, men kan orsaka irritation eller andningssvårigheter om det kommer i kontakt med ögon, slemhinnor eller sår. Det är värt att notera att vissa arter inom familjen har en mycket högre giftkoncentration än andra och kan vara farliga för människor.
Bufonidae-arter förekommer över stora delar av världen, men de flesta finns i tropiska områden i Central- och Sydamerika. Några arter har introducerats till andra kontinenter och kan orsaka ekologisk skada genom att konkurrera med inhemska arter om resurser eller äta upp dem.
Exempel på kända Bufonidae-arter är den vanliga paddan (*Bufo bufo*) som förekommer i Europa, guldbukig padda (*Incilius alvarius*) från sydvästra USA och nordvästra Mexiko samt Caneroe-paddan (*Incilius valliceps*) från Mexiko och södra USA.
Jag kan hjälpa till med att leta upp information om släktet Rhodotermus, som tillhör stammen svampar. Det finns två beskrivna arter inom detta släkte: Rhodotermus fairfaxius och Rhodotermus pediculatus. Dessa är små, xerotoleranta (torftoleranta) svampar som främst förekommer i varma och fuktiga miljöer, såsom komposter och jordbruksprodukter.
Rhodotermus-svamparna kan orsaka skador på organiska material, till exempel genom att bryta ned cellulosa i växter. Dessa svampar är inte vanligtvis kopplade till mänskliga sjukdomar eller medicinska kontexter.
Denna information bygger på allmänt tillgänglig vetenskaplig forskning och kan kompletteras genom att undersöka senare publikationer inom området.
Fotoreceptorerceller är specializeda nervceller i ögats näthinna (retina) som reagerar på ljus och konverterar det till elektriska impulser, vilka sedan skickas via nerver till hjärnan för bearbetning och tolkning som syn. Det finns två typer av fotoreceptorerceller: stavar och tappar. Stavarna är ansvariga för mörkerseende och detaljrik gråskalebild, medan tapparna ger oss färgseende och skarp seende i dagsljus.
'Syra-bas-jämvikt' (pH-homöostas) är ett medicinskt begrepp som beskriver den balans mellan syra och bas som hålls i kroppen för att upprätthålla en optimal pH-nivå i olika kroppsvätskor, till exempel blodet. En normal pH-värde för blod är cirka 7,4, och avvikelser från detta kan leda till ohälsa eller sjukdom.
Kroppen reglerar syra-bas-jämvikten genom att utväxla ämnen med omgivningen, till exempel genom andning (utväxling av koldioxid) och urinproduktion (utväxling av vätejoner). Dessutom finns det inre buffertsystem i kroppen som hjälper att motverka stora förändringar i pH-värdet.
Om syra-bas-jämvikten störs kan det leda till acidos eller alkalos, beroende på om pH-värdet blir för lågt (acidos) eller för högt (alkalos). Detta kan orsakas av olika sjukdomar, skador eller läkemedel. Exempel på orsaker till acidos kan vara diabetes, njursjukdomar och lungemboli, medan alkalos kan orsakas av mag-tarmsjukdomar, överdosering av vissa läkemedel eller förlorande av för mycket vätska.
'Anura' är en taxonomisk term inom zoologi och den används för att klassificera en grupp av amfibier, även kända som paddor. Det vetenskapliga namnet kommer från grekiskan och betyder 'utan svans', vilket refererar till deras typiska kroppsform utan en synlig svans hos de flesta vuxna djuren.
Anura innefattar två huvudgrupper: äkta paddor (Neobatrachia) och äldre, numera icke längre existerande arter som kallas för Gamle Världens paddor (Archaeobatrachia).
Exempel på välkända Anura-arter är grodor och fladdermöss. Dessa djur är kännetecknade av deras korta, kompakta kroppar, långa bakben, som de ofta använder för att hoppa eller simma, och sina våtbarhudade hudar. De flesta Anura-arter är också kända för sin metamorfos från ägg till grodyngel till fullvuxen individ.
Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.
Metohexital är ett kortverkande, potent bet blockerande medel som används inom anestesi till intravenös sedering och induktion. Det är en tioetyl-derivat av barbituraten, som har snabb insättning och uppväckning efter användning. Metohexital orsakar muskelavslappning, sänkt blodtryck och kan också leda till andningsdepression. Det är vanligen reserverat för korta, icke-kirurgiska procedurer på grund av dess snabba verkan och uppvaknande.
'Acari' er en systematisk klasse under leddyr (Arachnida), som inneholder små, ubevisst øyeblikksakuttende dyr kjent som miter og demninger. Disse dyrene har oftest fire par ben og kan være så små at de kun er synlige under et mikroskop. De lever av å spise andre dyrs kjøtt eller saft, og nogle arter kan være skadedyr eller vektore for sykdommer som kan påvirke mennesker, husdyr og planter.
Petromyzon är det vetenskapliga namnet på en grupp av parasitiska, fiskliknande ryggradsdjur som kallas för äkta sötvattensålar. De tillhör klassen Cyclostomi och är de enda nu levande medlemmarna i underklassen Petromyzontiformes.
Petromyzon har ett cylindriskt, långsträckt, nästan ormlika utseende och kan bli upp till 1,5 meter långa. De saknar käkar och har i stället en rund, muskulös mun som används för att suga på köttet hos andra fiskar. Deras kropp är täckt av flera rader av små hudtänder, och de har ett system av blodkärlsfilter som hjälper dem att få i sig näringsämnen från sitt byte.
Äkta sötvattensålar lever i sötvatten och simmar uppströms i floder för att leka. De är hermafroditer, vilket betyder att de har både hon- och hanorgan. Efter leken dör de vanligtvis.
Det finns cirka 40 arter av Petromyzon, varav några kan vara parasitiska på kommersiellt värdefulla fiskar och därför betraktas som skadedjur i vissa områden. Andra arter är hotade eller sällsynta, och listas som hotade av Internationella naturvårdsunionen (IUCN).
Recurrent laryngeal nerve (RLN) är en gren av vagusnerven (10:e kraniella nerven) som försörjer rösten och andningen i hals- och halsoområdet. Varje sida har en RLN, som innerverar stämbanden och de intralaryngala musklerna.
Den rekurrerande laryngeala nerven har ett ovanligt lopp, eftersom den avviker från sin normala kraniala bana för att loopa runt den nedre delen av sköldkörteln (lårbenet) på vänster sida och den återgående arteria subclavia på höger sida, innan den stiger upp till halsen.
Skador på RLN kan orsaka röstförändringar, heshet eller andningssvårigheter. Skador på RLN är en möjlig komplikation under kirurgiska ingrepp i hals- och halsoområdet, till exempel vid operationer för sköldkörteltumörer eller struphuvudschirurgi.
'Hyperkapni' betyder att ett persons koldioxidhalt i blodet är för hög. Normalvärdet för koldioxidpartialtryck (pCO2) i blodet ligger vanligtvis mellan 35 och 45 mmHg. Hyperkapni definieras som när pCO2-värdet överstiger 45 mmHg.
Hyperkapni kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom lungförlamning, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), sömnapné och andra störningar i andningsmönstret. Symptomen på hyperkapni kan variera beroende på svårighetsgraden och kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, förvirring, andfåddhet och i allvarliga fall koma eller till och med död.
Behandlingen av hyperkapni beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandlingar som andningsstimulans, syreterapi, mekanisk ventilation eller behandling av underliggande sjukdom eller störning.
Ocular adaptation is a natural physiological process in which the eye changes its sensitivity in response to changes in the surrounding light level. This allows the eye to maintain optimal visual performance over a wide range of lighting conditions. There are two types of ocular adaptation: dark adaptation and light adaptation.
Dark adaptation is the process by which the eye adjusts to low light levels, allowing it to see better in the dark. When we enter a dark room from a bright outdoor environment, the pupils dilate to allow more light to enter the eye, but this initial increase in light does not immediately restore normal vision. Instead, the visual system takes some time to adapt to the new low light level. During this period, the sensitivity of the rods (the photoreceptor cells responsible for vision at low light levels) increases, allowing us to see better in the dark.
Light adaptation is the process by which the eye adjusts to bright light levels, allowing it to see better in bright conditions. When we move from a dimly lit indoor environment to a bright outdoor environment, the pupils constrict to reduce the amount of light entering the eye. However, this initial reduction in light does not immediately restore normal vision. Instead, the visual system takes some time to adapt to the new high light level. During this period, the sensitivity of the cones (the photoreceptor cells responsible for color vision and fine detail) decreases, allowing us to see better in bright conditions.
Ocular adaptation is a continuous process that occurs throughout our waking hours, allowing us to maintain optimal visual performance in different lighting conditions. Disruptions to this process can lead to visual disturbances, such as difficulty seeing in the dark or sensitivity to bright light.
'Vasopressin' er også kendt som antidiuretisk hormon (ADH) og er et peptidhormon dannet i hypothalamus og lagret i neurohypofysen. Dets hovedfunktion er at regulere vandbalancen i kroppen ved at kontrollere vandabsorptionen i nyrenes tubuli, samt at have en vasokonstriktorisk effekt på de glatte muskler i blodkarrene, hvilket får blodtrykket til at stige. Dette gør, at det ofte anvendes som lægemiddel ved behandling af hypotension og shock.
'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
I medicinsk kontext, betyder "utställningar" ofta referera till synliga eller mätbara tecken eller symptom på en sjukdom eller skada. Dessa kan vara subjektiva, som rapporteras av patienten själv, såsom smärta eller yrsel, eller objektiva, som kan observeras eller mätas av en läkare eller annan vårdpersonal, såsom förändringar i puls, blodtryck eller andning. Utställningar är viktiga för att ställa diagnoser och utvärdera effekterna av behandlingar.
I medicinska sammanhang kan "utställningar, principer" (engelska: "presentations, paranoid") vara relaterat till psykiatrisk diagnos enligt DSM-5 (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders). Detta är en del av kategorin "psychotiska störningar" och innefattar en grupp symtom som kan vara tecken på paranoid schizofreni eller annan psykos.
Enligt DSM-5 definieras "utställningar, principer" som:
"Minst ett av följande symptom måste ha varit närvarande under en veckoperiod:
1. Förföljelseidéer: fast övertygelse att en eller flera personer eller organisationer är mot en, vill skada en eller förfölja en utan rimlig grund.
2. Grandiosa tankar, som inte på något sätt är förenliga med kulturen och socialt accepterade roller: övertygelse om att vara en exceptionell person, ha extraordinära förmågor, vara speciellt vald eller ha ett speciellt förhållande till en högre makt eller kändis.
3. Högljudda och oförklarliga tankar (som inte är svar på hallucinationer): upplevelse av att höras tala, kommentera eller ge råd i tankarna, utan att det finns någon som faktiskt gör det.
4. Persekuторiska hallucinationer: hallucinerade röster som ger order, talar om den drabbade eller kommenterar deras handlingar eller tankar."
Det är viktigt att notera att en diagnos av paranoid schizofreni eller annan psykisk störning bör endast ställas av en kvalificerad och erfaren psykiater efter en genomgripande undersökning och bedömning.
'Museum' är inget medicinskt begrepp. Det är ett allmänt begrepp som oftast refererar till en plats där konst, historiska föremål eller vetenskapliga samlingar visas och bevaras för allmänheten, forskning eller undervisning. Exempel på olika typer av museer inkluderar konstmuseer, historiska museer, naturhistoriska museer och medicinska museer.
'Ryggradslösa djur' (invertebrater) är en parafyletisk grupp inom zoologin som inkluderar alla djur, utom ryggradsdjuren (vertebrata). Detta är ett mycket stort och varierat taxon som omfattar nästan alla former av liv från de enkla encelliga organismerna till de komplexaformer som blötdjur, leddjur och blötdjursliknande djur. Ryggradslösa djuren saknar ryggrad (ryggrad) och har ofta ett exoskelett eller en hård yttre kroppskappa för skydd och stöd. De kan vara encelliga, såsom vissa former av protozoer, eller mycket komplexa, som blötdjuren och ryggradsdjursliknande djuren.
Jag förstår att du är looking for a medical definition of "Sweden" som ett geografiskt område, men det finns inget specifikt medicinskt terminologi för ett land som Sverige. I stället kan vi tala om de olika hälsovårdssystemet och folkhälsan i Sverige.
Sverige är en nordisk nation i Norra Europa, känd för sin välfärdsstat och avancerade hälso- och sjukvården. Det svenska hälso- och sjukvårdssystemet är huvudsakligen statligt finansierat och erbjuder allmän tillgänglighet till vård för alla medborgare. Det finns också en stark fokus på preventiv medicin, folkhälsa och forskning inom områden som cancer, neurovetenskap och genetik.
"Lifesustaining systems" (LSS) är ett samlingsbegrepp för de medicinska behandlingar och tekniker som används för att upprätthålla livet hos en patient som inte kan andas eller whose heart has stopped beating. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:
1. Ventilatorbehandling (mechanisk ventilation): Användning av en maskin för att hjälpa patienten att andas genom att leverera syre och/eller avlägsna koldioxid från lungorna.
2. Kranskirurgi eller kateterbaserad reperfusion: Behandlingar som återställer blodflödet till hjärtat efter en hjärtinfarkt.
3. Hämodialys: En process där blod tas bort från kroppen, renas och returneras tillbaka till patienten för att ersätta nedsatt njurfunktion.
4. Medicinsk näringstilförsel (artificiell nutrition): Användning av en slang eller en enteral nutrition tube för att ge patienten näringsrikt vätska direkt in i mag-tarmkanalen när de inte kan äta eller dricka tillräckligt mycket på egen hand.
5. Extrakorporal livsuppehållande terapi (ECLS): En behandling där blod tas bort från kroppen, pumpas igenom en maskin som tar bort koldioxid och/eller tillför syre, och sedan returneras tillbaka till patienten.
LSS används ofta för att stabilisera en patients livsviktiga funktioner under en akut sjukdom eller skada, medan läkaren och/eller specialisten bedömer om det finns möjlighet till återhämtning eller om behandlingen bör avbrytas.