Sår, icke-penetrerande
Multitrauma
ISS-skala
Vägtrafikolyckor
Säkerhetsbälten
Bröstkorgsskador
Sår, penetrerande
Child Restraint Systems
Skadeskala, förkortad
Sår och skador
Skottskador
Stickskador
Hjärnskador
Ryggmärgsskador
Reperfusionsskada
Den motsvarande medicinska termen för "bukskador" är "abdominal trauma". Det handlar om en skada eller skada på bukhålan eller de organ som ligger inne i buken. Abdominal trauma kan orsakas av olika faktorer, till exempel trafikolyckor, våld, fall eller arbetsskador. Skadan kan vara öppen eller stängd och kan påverka olika organ i buken, såsom levern, mjälten, tarmarna, urinvägarna och fortplantningsorganen. Symptomen på abdominal trauma kan variera beroende på typen och svårhetsgraden av skadan, men kan inkludera smärta, blod i urinen eller avföringen, illamående, kräkningar och chocktillstånd. Behandlingen av abdominal trauma beror på typen och svårhetsgraden av skadan och kan omfatta kirurgi, läkemedel och andra behandlingsmetoder.
"Icke-penetrerande sår" är en medicinsk term som används för att beskriva en typ av skada på huden eller vävnaden som inte involverar någon genomträngning eller öppning av skinnet. Detta skiljer sig från penetrerande sår, där ett objekt tränger igenom huden och orsakar en inre skada.
Icke-penetrerande sår kan vara olika slag, till exempel:
1. Abrasioner: Detta är ytor på huden där det har skrapats bort ett lager av död hud. De kan vara små och superficiala eller stora och djupare, beroende på orsaken till skadan.
2. Kontusioner: Detta är en typ av blåmärke som uppstår när det blir en kraftig påverkan på ett område utan att huden penetreras. Det kan vara små punkteringar i kapillärerna under huden som orsakar den blå färgen.
3. Skivsår: Detta är en typ av sår som uppstår när det finns ett för litet blodflöde till en del av kroppen, vilket gör att huden och vävnaden dör. Skivsår kan vara små eller stora och kan vara mycket smärtsamma.
Icke-penetrerande sår behandlas vanligen genom rengöring, desinfektion och vila för att ge huden möjlighet att läka sig själv. I vissa fall kan det behövas ytterligare behandlingar som bandage, kompression eller smärtstillande medel.
'Multitrauma' er en medicinsk betegnelse for en patient som har lidt flere skader eller sår som følge av et traume, ofte involverende flere kropsdele eller systemer. Det kan også blive refereret til som 'polytrauma'.
I klinisk praksis defineres multitrauma ofte ved at have en Injury Severity Score (ISS) på 16 eller derover. ISS er en skala som måler alvorligheden af traumaskader baseret på deres beliggenhed og alvorlighed. Hver kropsdel eller systems skade scorer fra 0-6, og de tre mest alvorlige skader i hver af de seks forskellige kropsregioner (hoved/hals, bryst, abdomen, overkrop, underkrop og ekstremiteter) tages sammen for at beregne den totale ISS. En ISS på 16 eller derover anses som et multitrauma, da dette niveau oftest er forbundet med en signifikant stigning i morbiditet og mortalitet.
Det er vigtigt at understrege at multitrauma ikke bare omfatter fysisk skader, men også kan inkludere psykologiske skader som følge af traume.
ISS står för "Injury Severity Score" och är en medicinsk skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av skador efter ett trauma. Skalan baserar sig på de tre delarna: huvud- och halsskada, thoraxskada och abdominell skada samt extremitets- och yttre skada. Varje del bedöms med en poängskala från 0 till 6 beroende på hur allvarlig skadan är. Slutsumman av dessa poäng ger ISS-värdet, som kan variera mellan 1 och 75. ISS-värdena kategoriseras sedan i olika allvarlighetsgrader: mild (1-8), moderat (9-15), svår (16-24) och mycket svår (25-75). En högre ISS-poäng indikerar en allvarligare skada och en sämre prognos.
Traffiksjukdom (vägtrafikolycka) definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som en händelse som involverar minst ett fordon och som orsakar skada, död eller materiell skada. Det kan också inkludera fotgängare och cyklister. Orsaken till en trafikolycka kan variera, men de flesta är på grund av faktorer som mänskligt beteende, tekniska defekter och miljömässiga faktorer.
En säkerhetsbälte är ett viktigt passivsäkerhetssystem i fordon som håller föraren och passagerarna på plats under normala körförhållanden, men också ger extra skydd vid olyckor eller kraftiga bromsningar. Den består vanligtvis av en rem som löper över bältet och ska spännas mot ryggstöd och/eller själva fordonets kaross för att hålla passageraren på plats.
Säkerhetsbältena är utformade för att hjälpa till att reducera risken för allvarliga skador eller dödsfall genom att hålla kroppen i plats och förhindra att den kastas runt i fordonet under en olycka. De är vanligtvis utrustade med en spännfunktion som aktiveras när bältet dras ut från sin rulle, vilket gör att det spänns mot passageraren och håller den fast vid sitt läge.
Det är viktigt att notera att säkerhetsbältena ska användas korrekt för att ge full effekt. De bör dras så tätt som möjligt över midjan och axlarna, utan att trycka på magen eller strupen. Barn behöver använda speciella barnstolar eller säkerhetsbälten som är anpassade till deras storlek och vikt för att få optimal skydd.
"Bröstkorgsskada" är en allmän term för skador på bröstkorgen, som kan omfatta lungor, hjärta, stora blodkärl och andra strukturer inne i bröstkorgen. Det finns olika typer av bröstkorgsskador, beroende på vilken del av bröstkorgen som är skadad och hur allvarlig skadan är.
En typ av bröstkorgsskada är lungskador, som kan orsakas av olika faktorer som rökning, infektioner, exponering för kemiska ämnen eller fysisk skada. Lungskador kan vara milda och simma över med tiden, men de kan också vara allvarliga och livshotande.
Ett annat exempel på en bröstkorgsskada är trauma till hjärtat, som kan orsakas av trafikolyckor, våld eller andra typer av fysisk skada. Hjärttrauman kan leda till komplikationer som hjärtklappning, blödningar och skador på de stora blodkärlen.
Bröstkorgsskador kan också vara relaterade till strukturer som brösten, revbenen och ryggmärgen. Skador på dessa strukturer kan orsaka smärta, svårigheter att andas och andra symtom.
I medicinska sammanhang beskrivs bröstkorgsskador ofta mer specifikt, beroende på vilken del av bröstkorgen som är skadad och hur allvarlig skadan är. Behandlingen av bröstkorgsskador varierar också beroende på typ och allvarlighetsgrad, men kan innefatta mediciner, andningst Therapy, kirurgi eller andra behandlingsmetoder.
Penetrating wound, på svenska "penetrerande sår", är en medicinsk term som refererar till en typ av skada orsakad av ett trauma där ett objekt tränger igenom huden och djupare vävnader. Detta kan inträffa när någonting skär, sticker eller skjuter igenom kroppen, vilket orsakar en ingående väg av skada.
Penetrerande sår kan variera i djup och svårighetsgrad beroende på vad som orsakat skadan och hur djupt objektet tränger in. De kan potentiellt skada vitala strukturer såsom blodkärl, nerver, muskler, ben, eller inre organ, beroende på var skadan inträffar.
Vård av penetrerande sår kan kräva akut medicinsk behandling, inklusive rengöring, stängning och eventuell operation för att reparera skadade vävnader eller organ. Prognosen för en persons hälsotillstånd efter en penetrerande skada kan variera mycket beroende på typen av skada, platsen där den uppstod och omfattningen av skadan.
A Child Restraint System (CRS) is a device designed to protect children from injury or death in motor vehicle crashes. According to the medical definitions provided by the World Health Organization (WHO), a CRS is defined as:
"A structure designed to protect, restrain and position children during vehicle transportation. This may include infant carriers, convertible seats, and booster seats. The system should be appropriate for the child's age, size, and development, and must be installed and used correctly according to the manufacturer's instructions."
CRS are crucial in reducing the risk of severe injury or death in children involved in motor vehicle crashes. It is essential to use a CRS that meets the safety standards of the country where the vehicle is being operated and ensure it is properly installed and adjusted for the child's size and age.
"Skadeskala, förkortad" refererar till olika system för att bedöma svårighetsgraden av skador eller sjukdomar. Exempel på förkortade skadeskalor inkluderar:
* AIS (Abbreviated Injury Scale): en skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av en individuell skada, från 1 (mild) till 6 (dödlig).
* GCS (Glasgow Coma Scale): en skala som används för att bedöma medvetandotillstånd hos en persons huvud- eller halsskada, från 3 (djupt medvetslös) till 15 (fullt medvetet).
* ISS (Injury Severity Score): en skala som används för att bedöma allvarlighetsgraden av flera skador hos en individ, genom att summera de tre högsta AIS-poängen på olika kroppsdelar. ISS-poängen kan variera från 1 till 75.
Dessa förkortade skadeskalor används ofta inom akut medicin och trauma vård för att snabbt och effektivt bedöma patienters skador och behandlingsbehov.
'Sår och skador' refererar till fysisk skada på kroppen, vanligtvis på huden eller vävnader under huden. Det kan vara orsakat av en rad olika faktorer, inklusive mekaniska trauma (som knivskärsverktyg, fall eller trafikolyckor), termisk skada (brännskador orsakade av eld, heta föremål eller kemikalier), elektrisk skada och kemisk skada.
Sår kan vara öppna sår som penetrerar huden och exponerar underliggande vävnad, eller stängda sår där huden inte är brutet men ändå har skadats. Öppna sår inkluderar snitt, sting, skråmärken, stick och brännskador. Stängda sår kan vara kontusioner, blåmärken eller muskelskador.
Skador kan också klassificeras som ytliga (superficial) eller djupa (deep), beroende på hur djupt skadan har trängt in i kroppen. Ytliga sår orsakar ofta mindre allvarlig skada och läker vanligtvis snabbare än djupa sår. Djupa sår kan vara mer svåra att behandla och kan leda till komplikationer som infektion, blödning och ärrbildning.
En bukoperation, också känd som abdominell kirurgi, är en operation där en kirurg gör en incision (snitt) i buken för att diagnostisera eller behandla diverse medicinska tillstånd. Det finns många olika typer av bukoperationer beroende på vilket område av buken som ska opereras och vad som är orsaken till operationen. Några exempel på bukoperationer inkluderar appendektomi (borttagande av appendix), kolonresektion (borttagande av en del av tjocktarmen), gastrektyomi (minskning av magsäcken) och cholecystektomi (borttagande av gallblåsan).
En medicinsk kontext, betyder "skottskada" skada orsakad av ett skott från en eldhandvapen. Skottskador kan variera i allvarlighetsgrad beroende på vilken del av kroppen som träffas, hur stor kaliber vapnet har och om projektilen expanderar eller fragmenterar vid träffen.
Lätta skottskador kan orsaka blåmärken, små sår eller skråmor, medan allvarligare skador kan resultera i blödning, infektion, skada på organ, benbrott eller till och med dödsfall. Vid behandling av skottskador är det viktigt att snabbt bedöma skadans allvarlighet, stoppa eventuell blödning, rengöra sår och ge antibiotika för att förebygga infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att reparera skador eller ta bort fragment som trängt in i kroppen.
'Stickskada' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en skada på en muskel, sen eller annan vävnad i kroppen orsakad av direkt tryck eller trubbig trauma. Det kan inträffa när en hård yta pressar mot kroppen under en längre tid eller vid en plötslig påkörning, som i en trafikolycka. Stickskador kan orsaka smärta, svullnad, blåmärken och skada vävnaden djupt inne i kroppen. I allvarliga fall kan stickskador leda till komplikationer som blodproppar eller nervskador.
Hjärnskada (traumatisk hjärnskada) definieras som skada på hjärnan orsakad av ett yttre våld. Det kan vara olyckor, fall, trafikolyckor, våld eller sportrelaterade skador. Hjärnskador kan variera från milda, som en hjärnskakning, till allvarliga, som komatoskada eller dödsfall. Symptomen på en hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som skadats och hur allvarlig skadan är. Symptomen kan inkludera minnesförlust, koncentrationssvårigheter, irritabilitet, humörsvängningar, huvudvärk, yrsel, svårt att tala eller svälja, och i allvarliga fall kan det leda till förlamning, medvetandeförlust eller dödsfall.
Idrottsskada är ett samlingsbegrepp för skador eller skada som orsakas av fysisk aktivitet inom idrott, träning eller annan form av fysisk aktivitet. Skadorna kan vara akuta eller kroniska och drabba olika delar av kroppen, till exempel muskler, senar, ligament, ben, ledband, brosk, skelett, nervsystemet eller andningsorganen.
Exempel på idrottsskador inkluderar men är inte begränsade till:
* Muskelbristningar och muskelskador
* Sen- och ligamentskador, såsom anslutningsbandsskada (spridd senbandsskada) eller korsbands skada
* Ledskador, som ledinflammationer, meniskskador eller artros
* Brott i benen, till exempel frakturer eller stressfrakturer
* Hjärnskador och skallskador, såsom hjärnskakningar eller medmärken
* Andningsorganens skador, som lunginflammationer eller blödningar i lungorna
Idrottsskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive felaktig träning, bristfällig teknik, otillräcklig uppvärmning, överansträngning, trauma och kollisioner. För att förebygga idrottsskador rekommenderas korrekt träning, teknik och uppvärmning, samt skyddsutrustning som hjälmar, armbågsskydd, knäskydd och benskydd.
Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.
Reperfusionsskada är skador eller skadegörande processer som uppstår när blodflödet till en organism, ett organ eller vävnad återställs efter en period av ischemi eller minskat blodflöde. Denna skada kan inträffa på grund av en atherosklerotisk händelse, som en hjärtinfarkt eller stroke, där ett område har varit utan syre för en längre tid och sedan får tillbaka syretillförseln genom återetablering av blodflödet.
Reperfusionsskadan orsakas av en kombination av olika mekanismer, bland annat oxidativ stress, inflammation, calciumöverbelastning och excitotoxicitet. Dessa processer kan leda till celldöd, celldamage och funktionell nedsättning i det drabbade området.
För att förhindra eller mildra reperfusionsskador används ofta terapeutiska strategier som ischemiaprotektion, exempelvis genom att ge läkemedel som skyddar cellmembranen eller reducerar oxidativ stress, samt genom mekanisk återöppning av kärl med hjälp av tekniker som trombolys eller angioplasti.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.