Bulimia nervosa är en ätstörning som kännetecknas av perioder med bingec eating, det vill säga överdrivet och ofta hastigt förtärande av mat i kombination med kompensatoriska beteenden för att undvika viktmålning, till exempel självinducerad illamående eller överdriven motion.

Den som lider av bulimia nervosa upplever ofta en kraftig skamkänsla och skuldkänslor i samband med sina bingec eating-perioder, vilket kan leda till ett hemligt liv och svårigheter att söka vård. Bulimia nervosa kan leda till allvarliga hälsoproblem som exempelvis mag-tarmsjukdomar, elektrolytbrist, hjärtsvikt och i värsta fall även dödsfall.

Det är viktigt att söka professionell hjälp om man misstänker att man själv eller någon annan lider av bulimia nervosa. Behandlingen kan innebära terapi, medicinsk behandling och stöd från anhöriga och supportgrupper.

Anorexia nervosa är en allvarlig matpsykisk störning som kännetecknas av ett överdrivet oro för vikt och kroppsform, vilket leder till att den drabbade personen avsiktligt undviker att äta tillräckligt med föda för att hålla sig vid en normal kroppsvikt. Personer med anorexia nervosa har ofta ett starkt behov av kontroll och kan bli besatta av tanken på att ha kontroll över vad de äter och vikten de väger.

De flesta personer med anorexia nervosa är kvinnor, men män kan också drabbas av sjukdomen. Anorexia nervosa börjar ofta under tonåren eller tidiga vuxenlivet, men kan även debutera senare i livet.

Sjukdomen kan leda till allvarliga hälsoproblem och komplikationer, inklusive muskelsvaghet, nedsatt immunförsvar, hjärtsvikt, njurskador och i värsta fall död. Behandling av anorexia nervosa kräver ofta ett multidisciplinärt team, inklusive läkare, psykiatriker, dietister och terapeuter, för att behandla de fysiska och psykiska aspekterna av sjukdomen.

Bulimia nervosa, ofta förkortat bulimia, är en ätstörning som kännetecknas av återkommande episoder av ocontrollerad överätning (krampaktig insättning av stora mängder mat under en kort tidsperiod), följt av tvångsmässiga metoder för att kompensera för det överskott av kalorier, till exempel självinducerad illamående eller överdriven motion. Dessa beteenden uppträder minst en gång i veckan under en period på minst tre månader.

Individen med bulimia har ofta ett förvrängt kroppsbild och en intensiv rädsla för viktuppgång. Bulimia kan leda till allvarliga hälsoproblem, såsom electrolyte imbalances, tooth decay, och i värsta fall dödsfall. Behandlingen av bulimia innefattar ofta kombinationen av psykoterapi, medicinsk behandling och näringslära.

Eating disorders are mental health conditions characterized by significant and persistent disturbances in eating behaviors and associated thoughts and emotions. They can have serious physical and psychological consequences if left untreated. According to the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5), there are several types of eating disorders, including:

1. Anorexia Nervosa: Individuals with anorexia nervosa have a distorted body image and an intense fear of gaining weight. They restrict their food intake to the point of self-starvation, leading to significantly low body weight.
2. Bulimia Nervosa: People with bulimia nervosa engage in recurrent episodes of binge eating followed by compensatory behaviors such as purging (e.g., self-induced vomiting, misuse of laxatives or diuretics), fasting, or excessive exercise to prevent weight gain.
3. Binge Eating Disorder: Those with binge eating disorder experience recurrent episodes of binge eating without the compensatory behaviors seen in bulimia nervosa. They feel a lack of control over their eating and often experience shame, distress, and guilt afterward.
4. Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder (ARFID): Individuals with ARFID have a persistent failure to meet appropriate nutritional and/or energy needs, leading to significant weight loss, poor growth, or nutritional deficiencies. This is not due to a lack of available food or a cultural practice.
5. Other Specified Feeding or Eating Disorders (OSFED): OSFED includes disorders that do not meet the full criteria for any of the above eating disorders but still cause significant distress and impairment. Examples include atypical anorexia nervosa, subthreshold bulimia nervosa, and purging disorder.
6. Unspecified Feeding or Eating Disorders (UFED): UFED is used when the specific eating disorder is not known due to insufficient information or when the clinician chooses not to specify the reason.

Eating disorders can affect people of all ages, genders, and backgrounds. They often co-occur with other mental health conditions such as depression, anxiety, and obsessive-compulsive disorder (OCD). Early intervention and treatment are crucial for improving outcomes and promoting recovery.

Binge Eating Disorder (BED) is a medical condition defined by the American Psychiatric Association's Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, Fifth Edition (DSM-5) as follows:

1. Recurrent episodes of binge eating characterized by both of the following:
a. Eating, in a discrete period of time (e.g., within any 2-hour period), an amount of food that is definitely larger than what most people would eat in a similar period of time under similar circumstances.
b. A sense of lack of control over eating during the episode (e.g., a feeling that one cannot stop eating or control what or how much one is eating).
2. The binge-eating episodes are associated with three or more of the following:
a. Eating much more rapidly than normal.
b. Eating until feeling uncomfortably full.
c. Eating large amounts of food when not physically hungry.
d. Eating alone because of being embarrassed by how much one is eating.
e. Feeling disgusted, depressed, or very guilty afterward.
3. Marked distress regarding binge eating is present.
4. The binge eating occurs, on average, at least once a week for three months.
5. The binge eating is not associated with the regular use of inappropriate compensatory behaviors (e.g., purging) and does not occur exclusively during the course of bulimia nervosa or anorexia nervosa.

BED is differentiated from social overeating or simply eating too much on occasion, as it involves recurrent episodes of binge eating accompanied by a sense of loss of control and marked distress. It's important to note that BED is a serious mental health condition that requires professional evaluation and treatment.

"Kroppsuppfattning" refererar till individens subjektiva uppfattning och känsla av sin egen kropps storlek, form och funktion. Det inkluderar personens självbild, självkänsla och attityd gentemot sin egen kropp. Kroppsuppfattning kan variera över tiden och påverkas av olika faktorer som sociala normer, familjebakgrund, medier, psykiska hälsotillstånd och fysiska förändringar.

Det är viktigt att notera att kroppsuppfattning inte alltid korrelerar med den faktiska storleken eller formen på en persons kropp. Någon kan ha en normalvikt eller vara muskulös, men fortfarande uppleva sig som överviktig eller otillräckligt attraktiv. På motsatt vis kan någon med övervikt uppleva sig normalt eller till och med smal. Dessa diskrepansier mellan subjektiv kroppsuppfattning och objektiva fysiska mått kallas ofta för kroppssjälvbildsdistorsioner.

Dessutom kan kroppsuppfattning ha en betydande inverkan på individens psykiska hälsa, självkänsla och livskvalitet. Negativa kroppsuppfattningar kan leda till lägre självkänsla, depression, ätstörningar och social isolering. Positiva kroppsuppfattningar kan i stället främja en högre självkänsla, bättre psykisk hälsa och ett mer positivt livsutförande.

Kräkning definieras inom medicinen som den aktiva processen där det övre delen av mag-tarmkanalen (över oesofagus) rensas genom att snabba, ryckiga kontraktioner i matstrupen (oesofagus) och magmuskulaturen pressar upp maginnehållet genom munnen. Kräkningar orsakas ofta av en reaktion på oönskade substanser eller syreattacker på mag-tarmväggen, men kan även vara ett symtom till sjukdomar eller biverkningar till läkemedel.

Feeding behavior kan definieras som de mentala, emotionella och fysiska processer som styr hur individen letar upp, förbereder, konsumerar och tillfredsställs av sin näringsintag. Detta inkluderar instinkter, aptitreglering, smakpreferenser, matval, mättnadskänsla och sociala aspekter som matvanor och tabun. Feeding behavior kan påverkas av en rad faktorer som ålder, kognition, emotionell status, kultur, erfarenheter och fysiska tillstånd som sjukdomar eller skador.

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är en utförlig handbok publicerad av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt som ett referensverk för att diagnostisera och klassificera olika mentala störningar.

DSM innehåller en systematisk presentation av kriterier och symptom som behövs uppfylla för att ställa en diagnos på olika psykiatriska tillstånd, från neuropsykiatriska störningar till affektiva och personlighetsstörningar. Den innehåller också information om prevalens, incidens, riskfaktorer, komorbiditet och relaterade medicinska eller psykosociala problem för varje diagnos.

DSM har gått igenom flera uppdateringar sedan den publicerades första gången 1952, med senaste utgåvan DSM-5 som publicerades 2013. Det är värt att notera att DSM inte är det enda systemet för klassificering av mentala störningar; Världshälsoorganisationen (WHO) har också sitt eget klassifikationssystem, ICD-10 Kapitel V: Mentala och beteendestörningar.

'Manualer, principer' refererar inom medicinen ofta till en samling riktlinjer och riktmärken som används för att standardisera vården och behandlingen av patienter. Dessa dokument kan innehålla information om bästa praxis, rekommendationer om diagnostiska tester och terapeutiska metoder, samt riktlinjer för att hantera specifika sjukdomar eller tillstånd.

Manualer och principer utvecklas ofta av experter inom sitt område, såsom läkare, sjuksköterskor och forskare, och grundas på den senaste forskningen och kliniska erfarenheterna. De är tänkta att användas som en vägledning för vårdpersonal och patienter, men bör inte ses som stela regler utan snarare som flexibla riktlinjer som kan anpassas till varje patients unika behov och situation.

Exempel på manualer och principer inom medicinen kan vara kliniska riktlinjer för att hantera högt blodtryck, riktlinjer för smärtreduktion vid cancerbehandling eller riktlinjer för att förhindra infektioner i sjukvårdsinstitutioner.

'Aptitlöshet' kan definieras som en minskad känsla av hunger eller förlorad aptit. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom sjukdomar, stress, depression, vissa mediciner och äldre ålder. I allvarliga fall kan aptitlöshet leda till onormalt låg kroppsvikt eller näringsbrist.

I medicinsk kontext används ofta termen 'anorexia' istället för aptitlöshet, särskilt när det rör sig om en sjukdomstillstånd som karaktäriseras av en kraftig och outredd aptitlöshet. Anorexia kan vara ett symtom på en underliggande sjukdom eller ett sjukdomstillstånd i sig självt, såsom anorexia nervosa.

Kognitiv terapi (CT) är en form av psykoterapi som utvecklades under 1960-talet av psykiatern Aaron T. Beck. CT bygger på kognitiva modeller och teorier om hur individens tankar, känslor och beteenden hänger samman.

CT fokuserar på att identifiera och utmana negativa och irrealistiska tankemönster, sätta igång positiva tankeprocesser och främja emotionell balans och välbefinnande. Metoden innefattar också tekniker för stresshantering, problemlösning och kommunikationsförbättring. CT har visat sig vara effektivt vid behandling av en rad psykiska störningar, bland annat depression, ångeststörningar, personlighetsstörningar och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

'Hunger' definieras inom medicinen som ett starkt behov av näring, ofta på grund av en längre tid utan mat. Det aktiverar hungerhormonet ghrelin och orsakar aptit, medan det minskar nivåerna av hormonet leptin, som signalerar mättnad.

I allvarliga fall kan hungerkänslor leda till undernäring eller extremt underviktigt tillstånd. Undernäring kan ha allvarliga konsekvenser för hälsan och kan påverka alla kroppens system, inklusive immunsystemet, muskelsystemet och det nervösa systemet.

Hyperphagia är ett medicinskt begrepp som betyder "oöverdrivet eller onormalt hungerskäl" och definieras ofta som en patologisk hunger som leder till överätning. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom ämnesomsättningssjukdomar, neurologiska störningar eller psykiska tillstånd som Prader-Willi syndrom och BED (bulimia nervosa med utan kastning). Vid hyperphagia kan individen ha svårigheter att kontrollera sitt hungerskäl och äta mycket stora mängder mat på en gång, vilket kan leda till övervikt eller fetma.

I medicinsk kontext kan "mättnad" (satiety) syfta på det fysiologiska tillstånd då hungerkänslan minskar och kroppen upplevs vara näringsmättad efter en måltid. Det är ett komplext fenomen som involverar flera hormoner, signalsubstanser och nervbanor i kroppen. Mättnaden regleras av bland annat mängden energi (kalorier) och näringsämnen i maten, men också av faktorer som smaken, lukt, konsistens och matens presentation. När man känner sig mätt har aptiten ofta stillats och man upplever inte längre behov av att äta tillfällig mat eller onödigt mycket. Mättnaden är en viktig del i en hälsosam närings- och livsstilstäkt för att undvika övervikt och relaterade hälsoproblem som diabetes, hjärtsjukdomar och stroke.

'Satiation' och 'Satiety' är två närbesläktade begrepp inom närings- och hungerkontroll.

Satiationen refererar till den process där en individ känner sig mätt efter att ha ätit föda tills dess att de inte längre känner behov av att äta mer under en given måltid. Det är ett akut fenomen som påverkas av flera faktorer, inklusive energihalt, volym, smak, textur och näringsinnehåll i maten.

Satietyresponsen (eller bara 'satiety') refererar till den känsla av mättnad som du upplever efter en måltid, vilket fördröjer återigen behovet att äta igen. Det är ett mer kroniskt fenomen som varar i timmar eller till och med dagar efter en måltid. Satietyresponsen påverkas av flera faktorer, inklusive energihalt, näringsinnehåll, sötningsmedel, hungerhormoner och metabolism.

I medicinska sammanhang kan satietyresponsen vara av intresse för att förstå och behandla övervikt och fetma, eftersom en förbättrad satietyrespons kan hjälpa till att minska kaloriintaget och underlätta viktminskning.

'Informell social kontroll' är inte en etablerad medicinsk term, utan snarare en sociologisk koncept. Men det kan ändå vara relevant att diskutera i vissa socialmedicinska sammanhang.

Informell social kontroll avser de oskrivna regler och normer som styr beteenden och handlingar inom en grupp eller ett samhälle. Det handlar om den osynliga kontrollen som uppstår när individer i en grupp påverkar varandras beteende genom att ge feedback, godkännande eller oapprobation.

I en socialmedicinsk kontext kan informell social kontroll diskuteras i relation till hälsobeteendenanden hos individer och populationer. Exempelvis kan positiv informell social kontroll uppmuntra fysisisk aktivitet, hälsosam kosthållning eller rökfrihet genom att en grupp av vänner eller bekanta stöttar och uppmuntrar varandra till att antaga sådana beteenden. På motsatt sätt kan negativ informell social kontroll också verka som ett hinder för positiva hälsobeteendenanden, om individer känner tryck att anpassa sig till ogynnsamma beteenden inom sin grupp.

I medicinsk forskning och policy kan det vara viktigt att ta hänsyn till de roller som informell social kontroll spelar i förhållande till individers och populationers hälsa, då det kan ha potential att stödja eller försvåra interventioner och politik som syftar till att främja positiva hälsobeteendenanden.

"Psykiatrisk status" är ett sammanfattande begrepp för en individuals mentala hälsa och psykiatriska symptom. Det kan bedömas och graderas med olika skattningsskalor. Några vanliga skattningsskalor inkluderar:

1. Clinical Global Impression (CGI): Denna skala används för att snabbt bedöma allvarlighetsgraden av en patients mentala ohälsa. Skalan har två delar: CGI-Severity och CGI-Improvement. CGI-Severity bedöms från 1 (normalt) till 7 (mycket allvarligt sjukt), medan CGI-Improvement bedöms från 1 (mycket förbättrad) till 7 (mycket försämrad).

2. Positive and Negative Syndrome Scale (PANSS): Denna skala används för att mäta psykotiska symptom, såsom hallucinationer och desorganiserat tänkande, samt negativa symptom, såsom avflackning och socialt tillbakadragande. Skalan innehåller 30 objektiva kliniska observationer som bedöms från 1 (ingen symtomatologi) till 7 (extrem symptomatologi).

3. Hamilton Depression Rating Scale (HDRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av depression. Skalan innehåller 17 eller 21 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 2, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare depression.

4. Young Mania Rating Scale (YMRS): Denna skala används för att mäta allvarlighetsgraden av mani. Skalan innehåller 11 objektiva kliniska observationer som bedöms från 0 till 4 eller 0 till 8, beroende på frågan. Högre poäng indikerar allvarligare mani.

Dessa är några exempel på skalor som används för att mäta psykiatriska symptom och deras allvarlighetsgrad. Det finns också andra skalor som mäter andra aspekter av mentala hälsoproblem, såsom ångest, trauman och personlighetsstörningar.

Impulsivt beteende kan definieras som handlingar eller beslut som tas hastigt och ofta utan full påtanke om konsekvenserna. Det innebär att en individ agerar på en impuls snarare än efter en välvägd övervägande. Impulsivt beteende kan vara ett tecken på vissa psykiska störningar, som till exempel ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet), personlighetsstörningar eller affektiva störningar. Det kan också vara en del av normalt beteende, särskilt hos barn och ungdomar, men i högre grad än vad som är normalt kan det orsaka problem i sociala sammanhang, skola eller arbete.

"Sinnesrörelse" är ett begrepp inom neurologi och psykiatri som refererar till en subjektiv upplevelse av rörelse, trots att den kroppsliga rörelsen saknas. Det kan också kallas för pseudomotorisk sinnesrörelse eller kinästetisk hallucination. Denna upplevelse kan vara mycket övertygande och kan leda till förvirring och oro hos den drabbade.

Sinnesrörelser kan uppstå som en följd av skador på vissa delar av hjärnan, såsom basala ganglierna eller cerebellum, eller som en biverkning av vissa mediciner eller droger. De kan också förekomma i samband med neurologiska sjukdomar som Parkinson's sjukdom och multipla skleros. I vissa fall kan sinnesrörelser vara ett tecken på en psykiatrisk störning, såsom schizofreni.

"Sjukdomar bland tvillingar" refererar till en situation där en eller båda tvillingsyskonen har en diagnoserad sjukdom. Det kan vara speciellt intressant att studera sjukdomar bland tvillingar eftersom de delar en stor andel av sina genetiska makeup och kan ha utsatts för liknande miljöfaktorer under sin uppväxt, vilket gör dem till ett naturligt experiment för att undersöka hur mycket som är genetiskt betingat och hur mycket som beror på miljön.

Det finns två huvudsakliga typer av tvillingar: enoygotiska (ett ägg) och dicygotiska (två ägg). Enoygotiska tvillingar delar 100% av sina gener, medan dicygotiska tvillingar normalt delar 50% av sina gener. Om en enoygotisk tvilling har en sjukdom, finns det en högre sannolikhet att den andre enoygotiska tvillingen också kommer att utveckla samma sjukdom jämfört med dicygotiska tvillingar.

Genetiska faktorer kan spela in i uppkomsten av många sjukdomar, men miljöfaktorer kan också vara viktiga. Genom att studera sjukdomar bland tvillingar kan forskare få en bättre förståelse för hur genetiska och miljömässiga faktorer interagerar och påverkar risken för att utveckla specifika sjukdomar. Detta kan hjälpa till att utveckla bättre preventiva strategier, diagnostiska metoder och behandlingsalternativ.

En personlighetsprofilformulär är ett verktyg som används inom psykologin och psykiatrin för att bedöma och beskriva en persons personlighet. Det kan vara en frågeformulär eller intervju som mäter olika aspekter av personligheten, till exempel personlighetsdrag, kognitiva stilar, värderingar, intressen och emotionella reaktioner.

Formuläret kan innehålla frågor om hur individen upplever sig själv och hur han eller hon uppfattas av andra, som till exempel "Jag blir ofta irriterad över småsaker" eller "Vännerna ser mig som någon som är mycket social". Responsen på dessa frågor kan kategoriseras och jämföras med normgruppen för att få en beskrivning av personligheten.

Personlighetsprofilformuläret används ofta inom klinisk praktik, men även inom arbetslivet för att matcha personer med lämpliga jobb och miljöer. Det är viktigt att notera att en personlighetsprofil inte är ett stelstansande eller definitivt beskrivning av en persons personlighet, utan snarare en ögonblicksbild som kan förändras över tiden och i olika situationer.

Eating, in a medical context, refers to the process of consuming food. It involves the physical act of taking food into the mouth, chewing, and swallowing, as well as the digestive processes that occur in the body to break down and absorb nutrients from the food. Proper eating is essential for maintaining good health, growth, and energy levels, and can help prevent various medical conditions such as malnutrition, obesity, and chronic diseases.

'Självdestruktivt beteende' är ett psykiologiskt och medicinskt begrepp som refererar till handlingar eller beteenden som kan skada eller hota en persons fysiska eller mentala välbefinnande. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, såsom att skära sig själv, försöka ta sitt liv (självmord), missbruka droger eller alkohol, äta för lite eller för mycket, och inte ta hand om sin hälsa på ett adekvat sätt.

Självdestruktivt beteende kan vara ett tecken på underliggande psykiatriska problem, såsom depression, bipolär sjukdom, gränsrubbningar eller posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Det kan också vara en coping-strategi för att hantera känslor av frustration, rädsla, vrede eller sorg. I vissa fall kan självdestruktivt beteende även vara en form av självmordsförsök, där personen inte har direkta intentioner att ta sitt liv, men ändå deltar i handlingar som kan vara livshotande.

Det är viktigt att notera att självdestruktivt beteende inte är en normell eller hälsosam sätt att hantera känslor eller stress. Om du eller någon annan upplever självdestruktiva tankar eller handlingar, bör du söka professionell hjälp så snart som möjligt.

Kroppsmasseindex (BMI) är ett mått som används för att uppskatta om någon har en hälsosam vikt i relation till sin längd. Det beräknas genom att dividera kroppsvikten i kilogram med längden i meter i kvadrat (kg/m2).

BMI-skalan delas vanligen in i följande kategorier:

* Undervikt: BMI under 18,5
* Normalvikt: BMI mellan 18,5 och 24,9
* Övervikt: BMI mellan 25 och 29,9
* Fetma: BMI 30 eller högre

Det är värt att notera att BMI inte är ett perfekt mått på hälsosam vikt eftersom det inte kan skilja mellan muskelmassa och kroppsfett. Till exempel kan en person med mycket muskler ha en högre BMI än en person med samma längd och vikt som har mer kroppsfett istället för muskler, men fortfarande vara hälsosamt. Därför bör BMI användas tillsammans med andra faktorer såsom blodtryck, kolesterolnivåer och livsstilsfaktorer som diet och motion för att bedöma en persons hälsosamma vikt.

"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.

I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.

'Ghrelin' er ein hormon som produseres i magsystemet, mer specifikt i magsækkens sider og i fundus. Ghrelin er kjent for sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll. Det øker også voksenvokterhormonets (GH) sekretion og har effekter på innlegging av fedt og glukosmetabolisme. Ghrelin er ofte referert til som «hungerhormonet» på grunn av sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

'Magsäcks tömning' (gastric lavage) är en medicinsk procedure där magin hos en patient rensas genom att fylla den med en stor mängd vätska och sedan tömmas. Detta görs vanligtvis för att undanröja toxiner, irritanter eller främmande föremål som kan ha sväljts eller hamnat i magen på annat sätt. Proceduren utförs ofta med hjälp av en slang som löper ner genom munnen och ned i matstrupen och kontinuerligt pumpar vätska in och ur magen tills den är rensad.

'Patientavhopp' (engelska: 'patient dropout') är ett uttryck som används inom hälso- och sjukvården för att beskriva en situation där en patient avbryter sin behandling eller sitt deltagande i forskningsstudier innan de är slutförda. Det kan inträffa av olika anledningar, som t.ex. biverkningar till behandlingen, brist på effektivitet, svårigheter att följa instruktionerna, psykiska eller sociala problem, för höga kostnader eller brist på tillgänglighet till fortsatt vård. Patientavhopp kan ha en negativ inverkan på patientens hälsa och behandlingsresultat, samt på forskningens pålitlighet och giltighet.

Fenfluramin är ett centralstimulerande ämne som tillhör gruppen fenetylaminer. Det användes förr som appetitdämpande medel i viktminskningspreparat, tillsammans med phenmetrazin under varumärket Phen-Fen. Fenfluramin ökar frisättningen av serotonin i hjärnan genom att blockera serotoninreceptorer och på så sätt minska aptiten.

På grund av allvarliga biverkningar, som hjärtklaffbrist och lungblödningar, togs Fen-Fen och fenfluramin ut ur kliniskt bruk under 1990-talet. Användandet av fenfluramin är numera begränsat till forskningssyfte och under kontrollerade förhållanden.

Neuroimaging är en medicinsk term som refererar till användandet av olika tekniker och metoder för att skapa bilder av hjärnan och nervsystemet. Detta kan inkludera:

1. Magnetresonanstomografi (MRT): Använder starka magnetfält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av hjärnans struktur och funktion.
2. Datorsisttomografi (CT/CAT): Använder röntgenstrålning för att producera skiktade, tvådimensionella bilder av hjärnan.
3. Positronemissionstomografi (PET): Använder små mängder radioaktivt material för att följa aktiviteten i hjärnan.
4. Funktionell magnetresonanstomografi (fMRT): En variant av MRT som mäter aktiviteten i hjärnan genom blodflödet till olika områden under olika mentala eller fysiska aktiviteter.
5. SPECT: En typ av skanning som använder radioaktiva ämnen för att producera bilder av hjärnans blodflöde och kärl.
6. Elektroencefalografi (EEG): Använder elektroder placerade på skallen för att mäta hjärnans elektriska aktivitet.
7. Magnetoencefalografi (MEG): Använder magnetfält för att mäta hjärnans elektriska aktivitet.

Neuroimaging används ofta inom forskning och klinisk praktik för att diagnostisera sjukdomar, skada eller avvikelser i hjärnan, som exempelvis stroke, tumörer, demens, epilepsi, multipla skleros och psykiatriska störningar.

'Kostval' er en norsk medisinsk betegnelse som refererer til den totala mengden med kost som en person spiser eller drikker over en periode tid. Det inkluderer alle typer av kost, slik som kosthold, frukt, grønnsaker, kjøtt, fisk, meieriprodukter og mer. Kostvalget er viktig for å sikre at ein får i mot en tilstrekkelig mengde næringsstoffer for å holde seg sund og forebygge sykdommer. En lave kostval kan føre til kressing, mangel på næringsstoffer og økt risiko for ulike helseproblemer som hjerte- og karsykdommer, diabetes og viktforhold.

'ADHD' står för 'Attention Deficit Hyperactivity Disorder', som är ett neuropsykiatriskt tillstånd som kännetecknas av symptom som svårigheter att hålla koncentrationen, vara uppmärksam och/eller vara orolig eller överaktiv. Symptomen måste ha varit présent under minst sex månader och ha påbörjats före 12 års ålder. Tillståndet kan delas in i tre huvudgrupper:

1. Predominantly Inattentive Type (ADHD-PI): personen har svårigheter att hålla koncentrationen, är distraherad och/eller glömmer ofta saker.
2. Predominantly Hyperactive-Impulsive Type (ADHD-PHI): personen är orolig, impulsiv och kan ha svårigheter att sitta stilla under längre perioder.
3. Combined Type (ADHD-C): personen uppfyller kriterierna för både Predominantly Inattentive Type och Predominantly Hyperactive-Impulsive Type.

Det är viktigt att notera att ADHD kan ha en negativ påverkan på en persons liv och funktionalitet, men med rätt behandling och stöd kan personer med ADHD leda ett lyckosamt liv.

Metylfenidat är ett centralstimulerande preparat som primärt används för behandling av ADHD (upppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) hos barn, ungdomar och vuxna. Preparatet fungerar genom att blockera nedbrytningen av neurotransmittorerna dopamin och noradrenalin i hjärnan, vilket leder till ökad koncentration och uppmärksamhet. Methylphenidate är också ibland använt för behandling av narkolepsi.

En inlärningsstörning (ILS) är en neuroutvecklingsstörning som kännetecknas av svårigheter att lära sig och behålla nya kunskaper och färdigheter, till exempel i anledning av att informationsprocesseringen i hjärnan inte fungerar optimalt. Det kan handla om svårigheter med att läsa, räkna, skriva eller förstå abstrakta begrepp, och det kan vara svårt att generalisera vad man lärt sig till nya situationer. I allmänhet har personer med ILS en normal till hög intelligens, men de har ofta också andra symtom som exempelvis kort Minne, uppmärksamhetsproblem och motoriska svårigheter. För att ställa diagnosen använder man sig av olika tester och observationer, och det är viktigt att utreda om det finns några underliggande orsaker till de symtom som visar sig, som exempelvis hörsel- eller synproblem. Behandlingen består ofta av specialpedagogiska insatser, sociala stödjande insatser och i vissa fall medicinska behandlingar.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Centralstimulerande medel, även kända som psyko stimulanter, är en grupp av läkemedel som ökar aktiviteten i centralnervösa systemet (hjärnan och ryggmärgen). De verkar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan, framförallt dopamin och noradrenalin.

Exempel på centralstimulerande medel inkluderar:

* Amphetaminer (såsom Adderall och Dexedrine)
* Metylphenidat (såsom Ritalin och Concerta)
* Modafinil (såsom Provigil)

Dessa läkemedel används ofta för att behandla neurologiska tillstånd som ADHD (uppfattningssvårigheter med/utan sömnlöshet), narkolepsi och vissa former av depression. De kan också användas off-label för att behandla andra tillstånd, såsom utmattning och kronisk trötthet.

Även om dessa läkemedel kan vara effektiva vid behandling av vissa medicinska tillstånd, kan de också ha en potential för missbruk och beroende. Därför är det viktigt att endast använda dem under en läkares övervakning och strikt efter recept.

I medicinska sammanhang kan "Planeringsutskott inom hälso- och sjukvård" översättas till "Healthcare Planning Committee". Detta är en grupp eller kommitté som ansvarar för att planera, utveckla och implementera strategier och initiativ för att förbättra hälso- och sjukvården på olika nivåer, inklusive regionalt, lokalt eller inom en viss institution.

Deras uppgifter kan omfatta att fastställa visionen och målen för hälso- och sjukvården, utvärdera behovet av olika tjänster och resurser, planera för framtida behov, prioriteta initiativ och projekt, samt övervaka och utvärdera resultaten av de genomförda planerna.

Healthcare Planning Committee kan bestå av representanter från olika områden inom hälso- och sjukvården, såsom administratörer, läkare, sjuksköterskor, socialarbetare, patienter och anhöriga, för att se till att alla perspektiv och intressen beaktas under planeringsprocessen.

'Uppmärksamhet' är ett centralt begrepp inom kognitiv psykologi och neurovetenskap, och refererar till den mentala process där individen aktivt fokuserar sin perception, tankar och handlingar på en viss sak eller händelse. Det kan delas upp i olika komponenter som att orientera sig mot en stimuli, selektiv uppmärksamhet (fokusera borta från distraktioner) och delad uppmärksamhet (hantera flera saker samtidigt). Inom medicinsk kontext kan uppmärksamhetsstörningar vara ett symtom eller en diagnos, som i ADHD (Uppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) där svårigheter att upprätthålla uppmärksamhet är centrala.