Cancerförstadier, eller "precancerous changes", är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Dessa förändringar sker gradvis över tid och kan vara reversibla under vissa omständigheter. Det finns olika typer av cancerförstadier beroende på vilken typ av cancer de kan leda till. Exempel på vanliga former av cancerförstadier inkluderar dysplasi, metaplasia och atypisk hyperplasi. Dysplasi är en förändring där cellerna i ett vävnadslager börjar se annorlunda ut än normalt och kan vara onormala i storlek, form eller antal. Metaplasia är en förändring där en typ av cell konverterar till en annan typ av cell som inte vanligtvis finns på den platsen. Atypiska hyperplasier är en ökning av cellantalet tillsammans med onormala cellförändringar.

Det är viktigt att notera att cancerförstadier inte alltid kommer att leda till cancer, men det finns en ökad risk för att de utvecklas till cancer jämfört med normala vävnader. Om cancerförstadier upptäcks kan läkare ofta behandla dem genom att avlägsna den onormala vävnaden eller använda andra metoder som kirurgi, strålbehandling eller mediciner för att minska risken för cancerutveckling.

"Oral submucous fibrosis" (OSF) är en kronisk, progressiv och ibland förknippad med malignitet sjukdom som drabbar mjuktissystemet i munhålan. Den karaktäriseras av ett förtjockat underlim, ofta asymmetriskt beläget, vilket orsakar en alltmer stelhet och indragning av munhålans slemhinna. Detta kan leda till problem med att öppna munnen helt, svälja och tala. OSF är vanligast i delar av Asien, särskilt bland dem som har en tradition av bete betel, vilket innehåller arekanötter, lime och tobak, men den kan också förekomma hos individer som inte använder dessa produkter. Andra orsaker till OSF kan vara kemisk exponering, dålig näringsstatus och genetiska faktorer. Behandlingen av OSF kan innebära mediciner för att lindra symtomen, fysioterapi för att öka rörligheten i munhålan och i vissa fall kirurgi för att avlägsna det indragna underlimmet.

Pernicious anemia is a specific type of vitamin B12 deficiency anemia that is caused by an autoimmune process leading to poor absorption of vitamin B12 from food. The condition is characterized by the presence of antibodies against intrinsic factor, a protein produced in the stomach that is necessary for vitamin B12 absorption.

The lack of vitamin B12 leads to impaired production of red blood cells, which can result in symptoms such as fatigue, weakness, pale skin, shortness of breath, and neurological problems like numbness or tingling in the hands and feet. If left untreated, pernicious anemia can lead to serious complications, including nerve damage and cognitive impairment.

Treatment typically involves vitamin B12 replacement therapy, either through oral supplements or regular injections of the vitamin. It is important to diagnose and treat pernicious anemia early to prevent long-term complications.

'Munhåletumörer' refererar till alla typer av tumörer eller abnorma växtor som utvecklas i munhålan. Det kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna) typer av tumörer.

Godartade munhåletumörer är oftast icke-cancerösa och växer långsamt. De kan dock orsaka obehagliga symptom som svullnad, smärta eller svårigheter med att tugga, svälja eller tala.

Elakartade munhåletumörer däremot är cancerösa och kan metastasera (sprida sig) till andra delar av kroppen. De vanligaste elakartade munhåletumörerna inkluderar squamous cell carcinoma, adenocarcinoma och melanoma. Dessa typer av tumörer kan orsaka symptom som sår eller ulcerationer i munhålan, svullnad, smärta, röd-vit prickar eller ljusfläckar på munhålans slemhinna.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några av dessa symptom för att få en korrekt diagnos och behandling så snart som möjligt.

Stenochirurgisk definition:

En magtarmtumör (gastric tumor) är en abnormell tillväxt i slemhinnan eller äventyret i magsäcken. Magsäckstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenom och de elakartade tumörerna kallas adenocarcinom. Andra typer av elakartade tumörer som kan förekomma i magsäcken är neuroendokrina tumörer, lymfomer och sarkomer.

Adenocarcinom är den vanligaste typen av magsäckscancer och utgår ofta ifrån magsäckens slemhinna. Riskfaktorer för att utveckla magsäckscancer innefattar bland annat infektion med Helicobacter pylori, magitillstånd som kräver långvarig behandling med protonpumpshämmare, levercirros, matvanor (t.ex. saltrik mat och rökning), ålder och ärftlighet. Symtom på magsäckscancer kan vara illamående, kräkningar, buksmärtor, viktminskning och blod i avföringen. Diagnosen ställs vanligen genom endoskopi och biopsi, och behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

'Metaplasia' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en typ av vävnad omvandlas till en annan typ av vävnad, som normalt inte förekommer på den platsen. Detta sker ofta i samband med långvarig irritation eller inflammation och är en adaptiv respons för att ersätta den skadade vävnaden med en mer motståndskraftig typ. Metaplasia kan vara reversibel om orsaken till irritationen avlägsnas, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnadsväxt och cancer.

Atrofisk gastrit är en medicinsk term som beskriver en kronisk inflammation i magsäcken (gastriten) som har lett till en förtunning och förlust av den normala strukturen och funktionen hos magvävnaden. Denna sjukdomsprocess orsakar atrofi, det vill säga en nedbrytning och försvagning, av de celler som producerar magsaften (parietalcellerna) och de celler som bildar den skyddande slimhinnan i magen (övriga epitelceller).

Atrofisk gastrit kan delas in i två typer beroende på vilka områden av magsäcken som är drabbade:

1. Fundusgastrit: Den övre, bakre delen av magsäcken (fundus) är inflammerad och atrofierad.
2. Corpusgastrit: Den centrala delen av magsäcken (corpus) är inflammerad och atrofierad.

Atrofisk gastrit kan vara asymptomatisk, men kan också leda till symptom som illamående, kräkningar, buksmärtor, minskad aptit och viktminskning. Den är också en riskfaktor för magcancer, eftersom den skapar ett miljö där cancerogena ämnen kan utvecklas.

Den vanligaste orsaken till atrofisk gastrit är infektion med bakterien Helicobacter pylori (H. pylori). Andra orsaker kan vara autoimmuna sjukdomar, kirurgiska ingrepp och användning av protonpumpshämmare under lång tid.

'Livmoderhalstumörer' (cervix cancer) är en typ av cancersjukdom som utgår från livmoderhalsen, det vill säga den nedre, trattformade delen av livmodern där den stöter an på slidan. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta livmoderhalstumörerna är elakartade och orsakas vanligtvis av humant papillomavirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.

Det finns två huvudtyper av livmoderhalstumörer:

1. Plattcellstumörer (squamous cell carcinomas): Dessa tumörer utgår från platta epitelceller i livmoderhalsens slemhinna och är den vanligaste typen av livmoderhalscancer.
2. Adenocarcinomer: Dessa tumörer utgår från körtlar i livmoderhalsens slemhinna och är mindre vanliga än plattcellstumörerna.

Andra, mer ovanliga typer av livmoderhalstumörer inkluderar adenosquamos tumörer, neuroendokrina tumörer och undifferentiaterade carcinomer.

Symptomen på livmoderhalscancer kan vara vaginal blödning, obekanta vaginalsmärtor, smärta under samlag eller en ovanlig vaginal avsöndring. Om cancer misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som kolposkopi, biopsi och bilddiagnostik för att ställa en diagnos och bestämma behandlingsalternativ. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder beroende på cancertyp, storlek, omfattning och patientens allmänna hälsotillstånd.

'Leukoplakia, oral' är en medicinsk term som används för att beskriva vita, plackliknande förändringar i munhålan. Detta är en vanlig benign (ickecancerös) mukos membranös vävnadsläsion orsakad av lokal irritation eller skada. Leukoplaki kan vara asymptomatisk eller ge upphov till obehag i munhålan, som klåda eller smärta.

Leukoplaki är en vit eller grå, lokaliserad, icke-härmande och ofta asymptomatisk skleros (förtjockning) av oral mukosan (munhålaslemhinnan). Det är ett förhöjd riskområde för att utveckla oral cancer, så det bör övervakas regelbundet och behandlas om det inte försvinner.

Kolposkopi är en metod för att undersöka kvinnors underliv, specifikt slidan och slidkransen, med hjälp av ett instrument som kallas kolposkop. Kolposkopen är en lupp som låter läkaren titta närmare på slidan och slidkransen för att upptäcka eventuella cellförändringar eller skador.

Under en kolposkopi-undersökning applicerar läkaren ett särskilt lösning på slidan, som gör det möjligt att se cellerna i slidan och slidkransen tydligare under kolposkopen. Om läkaren upptäcker några ovanliga eller misstänkta områden kan de ta en liten prov (biopsi) från området för vidare analys.

Kolposkopi är ett vanligt ingrepp som används för att screena och diagnostisera cervikala cellförändringar, inklusive cancer i tidiga stadier.

Gastroskopi, även känt som övre gastrointestinal (GI) endoskopi, är en typ av endoskopisk undersökning där en flexibel, slangformad utrustning, känd som en gastroskop, införs genom munnen och nedanför struphuvudet in i matstrupen, magsäcken och delar av tolvfingertarmen.

Den huvudsakliga anledningen till att gastroskopi utförs är för att undersöka symtom som kan vara relaterade till problem med övre GI-trakten, såsom dyspepsi (magont), blod i magtarmkanalen, svårdiagnostiserad illamående eller kräkningar, besvär med sväljning och viktminskning. Den kan också användas för att ta prover för biopsi, för att undersöka eventuella misstänkta lesioner eller för att behandla vissa problem som hittats under undersökningen, till exempel polyper eller blödningar.

Under proceduren får patienten ofta ett svalgmedel för att reducera gaggenreflexen och förbättra synfältet för läkaren. Proceduren är vanligtvis väl tolererad, men det kan kännas obehagligt när gastroskopen glider ned i strupen. I allmänhet tar proceduren cirka 15-30 minuter att genomföra. Efteråt kan patienten uppleva en lätt illamående eller sömnlöshet, men detta tenderar att vara milda och tillfälliga.

Aberrant crypt foci (ACF) are defined as small clusters of abnormal-looking crypts in the colon or rectum, which are visible when viewed under a microscope. These crypts have various abnormalities such as increased size, elongation, and thickened epithelial lining compared to normal crypts. ACF are considered to be early preneoplastic lesions, meaning they have the potential to develop into colon cancer over time. They are often found in individuals with a history of colon polyps or colon cancer, as well as those at higher risk for developing colorectal malignancies.