Cephalotaxus
Harringtoniner
Sequence Inversion
'Cephalotaxus' är ett släkte evergreenväxter som tillhör familjen Cephalotaxaceae. Släktet innehåller cirka 10 arter och förekommer naturligt i östra Asien, från Himalaya till Japan.
De flesta arterna i släktet 'Cephalotaxus' är små träd eller buskar som kan bli upp till 20 meter höga. Bladen är smala och nålliknande, och sitter ensamma eller i små grupper på grenarna. De är gröna på båda sidor och har en långsam tillväxt.
De har också köttiga frön som sitter inneslutna i en skalartad struktur, som kallas en arillus. Fröna är ätliga och används traditionellt i den asiatiska medicinen för att behandla olika sjukdomar.
Det mest kända arten i släktet 'Cephalotaxus' är Cephalotaxus harringtonia, även känt som plommonkottaträd eller japansk plommonkotta. Detta träd förekommer naturligt i Japan och södra Korea och används ofta som prydnadsväxt på grund av sina attraktiva nålliknande blad och frukter.
Harrington-naglar är en typ av metallstavar som används inom ortopedisk kirurgi för att rätta av skolios (lateral krökning av ryggraden) och andra former av skleros (ryggens deformiteter). De utvecklades på 1950-talet av den amerikanske kirurgen Paul Harrington.
Harrington-naglar består av två metallstavar som fästes till vertebrala (ryggradsfenor) och sedan böjs så att de drar ryggraden tillbaka till en rakare position. Naglarna är vanligtvis gjorda av rostfritt stål eller titan och kan vara fast monterade eller removable (avyttras efter behandling).
Användning av Harrington-naglar har minskat på senare år, då andra typer av skoliosbehandlingar som till exempel segmentala instrumentering och fusion blivit vanligare.
'Sequence Inversion' är inte en etablerad medicinsk term. Det kan dock vara en term som används inom genetik och genomforskning för att beskriva ett fenomen där en sekvens av nukleotider (baspar) i DNA:t är orienterad i motsatt riktning jämfört med den ursprungliga sekvensen. Detta kan inträffa på grund av mutationer eller felaktigheter under replikationsprocessen.
I vissa fall kan en sekvensinversion ha ingen signifikant effekt på genuttryck eller funktion, medan den i andra fall kan leda till förändringar i genstruktur och -funktion, vilket kan orsaka olika sjukdomar och abnormaliteter.
Flammation, eller flamjonisering, är en normalt svar på skada eller infektion i kroppen. Det innebär en komplex process som involverar ett stort antal celler och signalsubstanser, med syfte att eliminera främmande ämnen eller reparera skadad vävnad. Under normala förhållanden är flammationen tillfällig och avslutas när faran har eliminerats. Men i vissa fall kan flammationen bli kronisk, vilket innebär att den pågår under en längre period och kan orsaka skada på kroppen istället för att hjälpa till med läkning.
Flammationen är en del av kroppens immunförsvar och inkluderar bland annat inflammering, svullnad, rödhet, värme och smärta i det drabbade området. Dessa symtom beror på att blodkärlen vidgar sig och tillåter fler vita blodkroppar och andra immunceller att nå skadan eller infektionen. Samtidigt frisätts också signalsubstanser, så kallade cytokiner, som attraherar ytterligare immunceller till området och aktiverar dem för att bekämpa inträngaren eller reparera skadan.
I vissa fall kan flammationen bli onormalt aktiverad eller underhålls, vilket kan leda till sjukdom. Exempel på sådana sjukdomar är reumatoid artrit, psoriasis och inflammatorisk tarmsjukdom. Dessa sjukdomar behandlas ofta med antiinflammatoriska läkemedel som hjälper till att minska symtomen och förhindra skada på kroppen.