Ett trassligt nätverk av blodkärl i tredje, fjärde och de laterala hjärnventriklarna. Det reglerar tilldels produktion och sammansättning av cerebrospinalvätskan.
Den tunna, kärlrika hinnan som täcker större delen av ögonbotten mellan näthinnan och senhinnan. Syn. koroidea.
Godartade eller elakartade tumörer som uppstår i plexus choroideus (ådernäthinnan) i hjärnans ventriklar. Papillom och karcinom är de vanligaste histologiska subtyperna och har en tendens att fortplan ta sig i ventrikulära och subaraknoida utrymmen. Kliniska symtom är huvudvärk, ataxi och förändringar av medvetandegraden, främst pga hydrocefalus.
"Papilloma of the choroid plexus" refers to a benign (non-cancerous) tumor that develops in the choroid plexus, which is a network of blood vessels in the brain that produces cerebrospinal fluid (CSF). This type of tumor is relatively rare and typically affects children under the age of 10.
Den vanligaste typen av intraokulära tumörer är koroidala maligna melanom. De uppkommer vanligtvis efter puberteten och ökar i incidens med stigande ålder. De flesta maligna melanom i ögats uveala omr åden utvecklas från godartade melanom (födelsemärken).
Sjukdomstillstånd hos åderhinnan (koroidea), inklusive ärftliga koroidala sjukdomar, tumörer och andra abnormaliteter i druvhinnans (uvea) kärlskikt.
Tumörer belägna i hjärnans ventriklar, inklusive de båda sidoventriklarna, den tredje och den fjärde ventrikeln. De kan vara primära (t ex plexus choroideustumörer eller subependymalgliom (ependymom)) , metastaser från andra organ, eller utväxter från lokalt invasiva tumörer i intilliggande delar av hjärnan.
Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.
The uvea, also known as the uveal tract or vascular tunic, is the middle layer of the eye located between the retina (inner layer) and sclera (outer layer). It consists of three main structures: the iris (the colored part of the eye), the ciliary body (responsible for accommodation and production of aqueous humor), and the choroid (a layer of blood vessels that provides nutrients to the retina).
Ett tunt membran som omger hjärnventriklarna och ryggmärgens mittkanal.
Näthinnan (conjunctiva) är ett slimhinna som täcker ögats främre yta och insidan av ögonlocken. Näthinnepigmentepitelet är den del av näthinnan som innehåller pigmentceller, vilka ger ögat dess naturliga färg. Variationer i mängden och typen av pigment i näthinnepigmentepitelet kan resultera i individuella variationer i ögonfärg.
I en enda mening kan sclera definieras som den vita, bakre, opaka delen av ögat hos däggdjur, inklusive människor, som skyddar det inre ögat och ger struktur till det.
Fortskridande, autosomal, recessiv, diffus atrofi som drabbar ögats åderhinna, färgepitel och näthinna och börjar redan under barndomen.
Ornithine-oxo-acid transaminase (OAT) är ett enzym som katalyserar en omvandling av ornitin till glutaminsyra och en oxo-syra till en motsvarande aminosyra. Detta enzym finns naturligt i levern hos däggdjur, inklusive människor, och är viktigt för metabolismen av aminosyror. OAT kan vara särskilt användbart som markör för skada på leverceller, eftersom dess aktivitet minskar vid leverpåverkan orsakad av olika sjukdomar eller toxiner.
I medicinsk kontext refererar "eye" till det organ som uppfattar ljus, skuggor och bilder och ger oss synen. Ögat är ett komplext sensoriskt system som består av flera strukturer, inklusive cornea, iris, pupill, lins, glaskropp, näthinna och optisk nerv. Alla dessa strukturer arbetar tillsammans för att uppfatta och tolka det ljus som faller på näthinnan och skapa synsinnet. Ögat är ett av de viktigaste sinnena som ger oss möjlighet att interagera med vår omgivning och uppleva världen runt oss.
De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.
En ringformad vävnad som sträcker sig från senhinnesporren till näthinnans ora serrata. Den består av en uveal del och en epiteldel. Ciliarmuskeln sitter i uvealdelen, och ögonlockshåren i epiteldelen . Syn. strålkroppen.
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.
Näthinnan (conjunctiva) är ett slimhinna som täcker ögats främre yta och insidan av ögonlocken. Näthinnepigmentepitelet är den del av näthinnan som innehåller pigmentceller, vilka ger ögat dess naturliga färg. Variationer i mängden och typen av pigment i näthinnepigmentepitelet kan resultera i individuella variationer i ögonfärg.
Slutna håligheter eller blåsliknande svullnader, normala eller onormala, klädda med epitelvävnad och oftast med innehåll av någon flytande eller halvflytande substans.
Fluoresceinangiografi är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi ( ögonsjukvård) där fluoresceinfärgämne injiceras intravenöst, för att studera blodflödet i näthinnan och kringliggande blodkärl. Färgämnet absorberas av retinas blodkärl och under ultraviolett ljus lyserar det upp, vilket gör att blodkärlen kan ses på ett mycket tydligt sätt. Detta används för att diagnosticera olika sjukdomstillstånd som drabbar näthinnan och dess blodkärl, såsom diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderförkalkning, ögoninflammationer och andra tillstånd.
Prealbumin är ett protein som produceras i levern och finns naturligt i serum. Det används som markör för näringsstatus och proteinbalans, eftersom halten kan minska vid proteinbrist eller inflammation. Prealbuminet har också en kortare halvtid än albumin, vilket gör att det snabbare reflekterar akuta förändringar i näringsstatus.
Långtidsverkande, vattenlösligt bredspektrumderivat av Cefalexin.
Sjuklig förändring, bestående av nybildning av blodkärl i ögats åderhinna (koroidea).
Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.
Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.
Gliom (nervkittstumörer) som uppstår ur ependymocyter och yttrar sig som elakartade hjärntumörer hos barn eller som godartade ryggmärgstumörer hos vuxna. De kan utvecklas på alla nivåer i ventrikelsystemet eller ryggmärgens mittkanal. Intrakraniella ependymom uppstår oftast i den fjärde ventrikeln och utgörs av täta, cellulära tumörer, som kan innehålla ependymrör och perivaskulära pseudorosetter. Ryggradsependymom är vanligtvis godartade, papillära eller myxopapillära tumörer.
Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).
De främsta delen av ögats druvhinna (uvea), vilken skiljer den främre ögonkammaren från den bakre. Den består av två skikt: stromat (bindvävsskikt) och färgepitelet. Färgen på regnbågshinnan beror på mängden melanin i bindvävsskiktet vid reflektion från det färgade epitelskiktet
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Den inre, konkava delen av ögat, bestående av näthinnan, åderhinnan, senhinnan, synnervspapillen och blodkärl, vilka kan ses med hjälp av oftalmoskop.
Den genomskinliga, geléartade massan som fyller utrymmet mellan ögonlinsen och näthinnan. Den är omsluten av en tunn hinna och utgör ungefär fyra femtedelar av ögongloben. Glaskroppen består till 99% av vatten.
En oregelbunden hålighet i rombencefalon, mellan förlängda märgen, bryggan och isthmus framför och lillhjärnan bakom. Den löper i ett med ryggmärgskanalen och hjärnakvedukten (aquaeductus cerebri), och genom öppningar i sidan och mitten står den i förbindelse med det subaraknoida rummet.
Hålrum i de båda hjärnhalvorna som härrör från embryots nervrör. De är åtskilda genom skiljeväggen septum pellucidum, och båda sidoventriklarna kommunicerar med den tredje ventrikeln genom Monros foramen, genom vilken även sidoventriklarnas plexus choroidei hänger samman med den tredje ventrikelns plexus choroideus.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
En näthinneavlossning, även känd som detachering av näthinnan eller retina detachment, är ett tillstånd där näthinnan (den ljuskänsliga skiktet inuti ögat) lossnar från sin underliggande lagring i ögonbotten. Detta kan orsaka synförlust eller fläckar i synfältet och kräver ofta omedelbar medicinsk behandling för att undvika permanent skada på synen.
Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.
I en enda mening: 'Näthinnekärlet' (Cornea) är den transparenta, skålformade membranen som täcker framsidan av ögat och skyddar det från smuts, skador och infektioner, medan det också hjälper till att bryta upp ljus och fokusera det in i ögat.
Sturge-Weber syndrom (SWS) är ett sällsynt neurologiskt och hudrelaterat tillstånd, som kännetecknas av en nonvascular bladig kapillärmalformation (PCM) i pannan och/eller skallen, ofta associerad med ögon- (glaukom) och/eller neurologiska symptom.
Nedbrytningsförändringar i näthinnans gula fläck.
Nervknutor i det parasympatiska nervsystemet, omfattande ciliar-, pterygopalatinus-, submandibular- och öronganglierna i huvudet, samt ändnervknutorna till målorgan i bröstkorg och buk.
Medfödd missbildning av ögat, så att vissa av ögats strukturer saknas pga ofullständig sammanfogning av den intraockulära springan under fosterutvecklingen.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
En indikatorftalfärg som är gulgrön i utstryk av normal tårvätska och klargrön i en mer alkalisk lösning, som t ex kammarvatten, och används därför både terapeutiskt och för diagnos i samband med hornhinneskador.
Visna-Maedi virus är ett retrovirus som orsakar en slowly progressive, degenerativ lungdisease hos får, även känd som ovine progressive pneumonia (OPP). Det är ett subtyp av lentivirus och relaterat till människans HIV. Visna-Maedi virus infekterar främst monocyter/makrofager i lungorna och centrala nervsystemet, orsakande inflammation och skada på vävnaden över tid.
En trikarbocyaninfärg som används diagnostiskt för leverfunktionstester och vid mätning av blodvolym och hjärtkapacitet.
Fetal diseases refer to medical conditions that affect a fetus during pregnancy, which can be caused by genetic abnormalities, infections, or environmental factors and may result in developmental defects, growth restriction, or even fetal death.
Vävnadsprepareringsteknik som går ut på att injicera plast (akrylat) i blodkärl eller andra ihåliga kärl och behandla vävnaden med något frätande medel. Resultatet blir en negativ avgjutning eller fast kopia av utrymmet i vävnaden som kan undersökas i ett svepelektronmikroskop.
Närsynthet är en typ av synnedsättning där individens förmåga att se på långt håll är nedsatt, medan närseendet och förmågan att uppfatta detaljer på nära håll ofta är normala eller till och med förbättrade.

'Plexus choroideus' er en del av hjernens vannsystem, som består av et kompleks nettverk av blodkar i de fire ventriklerne (huler) i hjernen. Plexus choroideus dannes av specialisierte cellsitter (ependymale celler) som vokser inn i venntriklene og formes til et tett nettverk av blodkar. Dette nettverket er direkte forbundet med det cerebrospinalvæske (CSF), som fyller opp ventriklerne og omgir hjernen og rygmarven. Plexus choroideus er ansvarlig for produksjonen av CSF, som fungerer som en slags kjedebuffert som skaper en beskyttende og næringsrig miljø for centralnervesystemet (CNS).

The choroid is a part of the eye located between the retina and the sclera, which is the white, protective outer coating of the eye. It is a vascular layer that contains a large number of blood vessels that supply oxygen and nutrients to the outer layers of the retina. The choroid plays a critical role in maintaining the health and function of the retina, particularly the photoreceptor cells that are responsible for vision.

Damage to the choroid can lead to serious eye conditions such as age-related macular degeneration (AMD), polypoidal choroidal vasculopathy (PCV), and central serous chorioretinopathy (CSC). These conditions can cause vision loss or impairment, making it essential to maintain the health of the choroid through regular eye exams and good overall eye health practices.

Plexus choroideus är en del av det centrala nervsystemet (CNS) som producerar cerebrospinalvätska (CSF). Plexus choroideustumörer är ovanliga och kan vara bensindrivna (primära) eller metastatiska. De primära plexus choroideustumörerna delas vanligtvis upp i två typer:

1. Papillärt carcinom: Detta är den vanligaste typen av bensindriven plexus choroideustumör och är en låggradig malign tumör som ofta drabbar barn och unga vuxna. Den har en tendens att infiltrera omgivande strukturer, men metastaserar sällan.
2. Adenocarcinom: Detta är en höggradigt malign tumör som kan uppstå i plexus choroideus eller vara en metastas från en annan plats i kroppen. Den har en tendens att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen.

Symptomen på plexus choroideustumörer kan inkludera huvudvärk, yrsel, synnedsättning, minnesförlust, förändrat beteende och hydrocefalus (övertryck i hjärnan). Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi. Prognosen varierar beroende på typ, storlek och läge på tumören samt patientens allmänt tillstånd.

Choroid plexus papilloma är en sällsynt godartad hjärntumör som utvecklas i choroidplexuset, det vill säga de blodkärlsförgreningar som producerar cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnans ventriklar. Tumören består av välvuxna papiller som liknar de fingerliknande utskotten på en stjälk, och den kan orsaka ökad produktion av CSF vilket leder till ett tillstånd som kallas hydrocefalus. Symptomen påverkar ofta huvudets storlek, balansen och medvetandegraden. Choroid plexus papillom är vanligast hos barn under 1 år och behandlas vanligtvis genom kirurgi för att avlägsna tumören. Prognosen är oftast god efter behandling, men det kan finnas risk för återfallsjukdom.

Choroid neoplasms refer to tumors that originate in the choroid, which is the layer of blood vessels and connective tissue located between the retina and the sclera (the white part of the eye). These tumors can be benign or malignant. Malignant choroid neoplasms are typically classified as melanomas, which are cancerous tumors that arise from pigment-producing cells called melanocytes. Benign choroid neoplasms include hemangiomas, which are tumors made up of blood vessels, and nevi, which are benign collections of melanocytes.

Choroid neoplasms can cause various symptoms depending on their size and location. They may cause vision loss, floaters, flashes of light, or a dark spot in the visual field. In some cases, choroid neoplasms may not cause any symptoms and are discovered during routine eye examinations.

The diagnosis of choroid neoplasms typically involves a comprehensive eye examination, including a dilated fundus examination, optical coherence tomography (OCT), fluorescein angiography, and sometimes ultrasound or magnetic resonance imaging (MRI). A biopsy may be necessary to confirm the diagnosis and determine the type of tumor.

Treatment options for choroid neoplasms depend on several factors, including the size, location, and type of tumor, as well as the patient's age and overall health. Treatment options may include observation, laser therapy, radiation therapy, or surgical removal of the tumor. In some cases, systemic therapy with chemotherapy or immunotherapy may be necessary for malignant choroid neoplasms that have spread beyond the eye.

Choroid diseases refer to a group of medical conditions that affect the choroid, a layer of blood vessels located between the retina and the sclera in the eye. The choroid plays a crucial role in providing nutrients and oxygen to the outer layers of the retina. Choroid diseases can cause vision loss or impairment by affecting the normal functioning of the retina. Here are some examples of choroid diseases:

1. Choroidal neovascularization (CNV): This is a condition where new blood vessels grow from the choroid into the retina, leading to fluid accumulation and distortion of vision. CNV can occur in age-related macular degeneration, myopia, and other eye conditions.
2. Chorioretinitis: This is an inflammation of the choroid and retina that can be caused by infections, autoimmune diseases, or trauma.
3. Central serous retinopathy (CSR): This is a condition where fluid accumulates under the retina, causing vision loss or distortion. CSR often affects the macula, the central part of the retina responsible for sharp, detailed vision.
4. Polypoidal choroidal vasculopathy (PCV): This is a condition characterized by abnormal blood vessels in the choroid that can leak fluid or blood, causing vision loss. PCV often occurs in conjunction with age-related macular degeneration.
5. Choroideremia: This is a genetic disorder that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Choroideremia primarily affects males and is caused by mutations in the CHM gene.
6. Multiple evanescent white dot syndrome (MEWDS): This is a condition characterized by small white spots on the retina that can cause vision loss or distortion. MEWDS often affects young women and resolves on its own within a few weeks or months.
7. Serpiginous choroiditis: This is a rare inflammatory condition that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Serpiginous choroiditis often affects both eyes and can be difficult to treat.

Hjärnventrikeltumörer är en typ av hjärntumör som utvecklas i de ventrikulära systemet, som är en samling håligheter inne i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska (CSF). Dessa tumörer kan vara bensinnesinflammatoriska (meningiomer), gliomatösa eller metastatiska till sin natur. De kan orsaka symptom som huvudvärk, kräkningar, synproblem och neurologiska symtom beroende på deras storlek och plats. Behandlingen inkluderar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

'Uvea' (eller 'uvéa') er en anatomisk betegnelse for den del af øjet, der består af regnbuehinden (iris), cillarmusklen og corpus ciliare samt årebindet (choroid). Disse strukturer udgør mellem 70-80% af øjets vævsmasse og er beliggende mellem den ydre hinde, sclera, og det indre lag, retinaen. Uvean er blodfattig og har en rødlig farve på grund af de mange blodkar, der findes her. Dens vigtigste funktioner inkluderer at forsyne øjet med næringsrige stoffer og ilt gennem blodforsyningen samt at hjælpe med at regulere øjets indre tryk.

Ependym är en typ av gläntcell som liner cerebrospinalvätskan (CSF) i centrala nervsystemet (CNS). Dessa celler bildar ett tätt täckande lag, ependymalcellskiktet, som tapper in i ventriklar och kanaler i hjärnan och ryggraden. Deras huvudsakliga funktion är att producera, transportera och cirkulera CSF samt att ge strukturell support till CNS. Ependymceller har också potentialen att differensiera till neuroner under utvecklingen. Patologiska tillstånd som kan drabba ependym inkluderar ependymom, en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller.

"Näthinnepigmentepitel" är ett medicinskt terminologi som refererar till den pigmenterade epitelvävnaden i regnbågshinnan (iris) i ögat. Denna typ av epitel har en funktion att producera och lagra melanin, det pigment som ger ögats iris dess unika färg. Variationer i mängden och typen av melanin i näthinnepigmentepitelet kan resultera i de olika irisfärgerna hos människor, från ljust blå till mörkt brunt.

'Sclera' er en del av øyet og betegner den hvite, bakte del som holder øyballen sammen og beskytter de inre strukturene i øyet. Den sclerale hvitten består av et tynt lag kollagenfibriller og elastisk bindivetein, og er relativt ufølsom for smerte og berøring. Scleraen er viktig for å gi øyballen form og styrke, og er også viktig for regulering av intraokulært trykk.

"Gyroatrofi" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormt snabb rotation eller cirkulation av celler, vätskor eller andra strukturer inom kroppen. Detta fenomen kan ses i olika patologiska tillstånd, såsom inflammation, infektion och cancer. I vissa fall kan gyratrofi leda till skador på omgivande vävnader och organ.

Ornithine-oxo-acid transaminase, även känt som ornitin-oxo-syra transaminas, är ett enzym som katalyserar en reversibel överföring av aminosyragruppen från ornitin till oxo-syror (keto-syror) såsom pyruvat och α-ketoglutarat. Detta enzym spelar en viktig roll i metabolismen av aminosyror, speciellt de som innehåller ringformade kolkedjor, genom att hjälpa till att omvandla dem till intermediärer i citronsyracykeln. Ornithin-oxo-acid transaminas förekommer naturligt i levern och njurarna hos däggdjur, inklusive människor. Genetiska defekter eller skador på detta enzym kan leda till sjukdomstillstånd såsom ornitintransaminasuri.

In medical terms, "eye" refers to the specialized sense organ located in the front part of the head that is responsible for receiving and processing visual information. The eye is a complex structure made up of various parts including:

1. Cornea: The clear, dome-shaped surface at the front of the eye that refracts light and protects the eye.
2. Iris: The colored part of the eye that controls the amount of light entering the eye by adjusting the size of the pupil.
3. Pupil: The opening in the center of the iris that allows light to enter the eye.
4. Lens: A biconvex structure located behind the iris that further refracts light and focuses it onto the retina.
5. Retina: A layer of light-sensitive cells at the back of the eye that convert light into electrical signals that are transmitted to the brain.
6. Optic nerve: The nerve that carries the electrical signals from the retina to the brain, where they are interpreted as visual images.
7. Vitreous: A clear, gel-like substance that fills the space between the lens and the retina and helps maintain the shape of the eye.

Overall, the eye is responsible for capturing light, converting it into electrical signals, and transmitting those signals to the brain for processing and interpretation as visual information.

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

"Ciliarkroppen" er en del av øynens slemhinneskikt (konjunktiva) som ligger mellom øyet og øyelappen. Ciliarkroppen inneholder små, bevegelige hår (cilia), som vipper tilbake og frem for å holde øynens overflate ren og fuktig ved å fordele tårer over øyeoverflaten. Dessutertakk holder ciliarkroppen også øyelinsen på plass. Ciliarkroppens funksjon kan bli redusert eller forsvinne som en del av visse medisinske tilstander, for eksempel ved sykdommen primær ciliar dyskinesi.

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

Den medicinska definionen av "blod-hjärnbarriären" (BHB) är ett system av cellmembran som kontrollerar och begränsar utbytet av substanser mellan blodomloppet och centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Den består huvudsakligen av endotelceller i de små blodkärlen som försörjer hjärnan, vilka är sammanbundna av täta skrynklor som begränsar vad som kan diffundera över till det omgivande vävnaden. Dessutom finns det en underlagrad basalmembran och glialceller (särskilt astrocyter), vilka bidrar till att upprätthålla och reglera barriärens integritet och funktion.

BHB har till syfte att skydda hjärnan från skadliga substanser, toxiner och patogener som kan finnas i blodet, samtidigt som den tillåter nödvändiga näringsämnen, hormoner och signalsubstanser att passera över för att underhålla och kommunicera med nervcellerna (neuroner). Den här selektiva permeabiliteten gör att BHB är av stor betydelse för hjärnans homeostas och funktion. Vissa sjukdomar, skador och läkemedel kan dock påverka BHBs integritet och leda till en störd hjärnfunktion.

"Näthinnepigmentepitel" är ett medicinskt terminologi som refererar till den pigmenterade epitelvävnaden i regnbågshinnan (iris) i ögat. Denna typ av epitel har en funktion att producera och lagra melanin, det pigment som ger ögats iris dess unika färg. Variationer i mängden och typen av melanin i näthinnepigmentepitelet kan resultera i de olika irisfärgerna hos människor, från ljust blå till mörkt brunt.

"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.

En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.

Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.

Fluoresceinangiografi (FA) är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi, som används för att undersöka blodflödet i ögats retina och kringliggande blodkärl. Metoden bygger på att man injicerar ett fluorescerande färgmedel, vanligtvis fluorescein, in i patientens blodomlopp. Färgämnet absorberas av blodkärlen och under stimulans med ljus av en viss våglängd kommer det att fluorescera, det vill säga avge ljus av en annan våglängd.

Genom att använda en specialkamera som är utrustad med ett filter som blockerar den ursprungliga ljuskällan och endast tillåter det fluorescerande ljuset att nå kamerans sensor, kan man fånga bilder av retinas blodkärl. Dessa bilder ger oftalmologen information om eventuella skador, sjukdomar eller avvikelser i ögats blodkärlsystem, såsom retinopati, åderbrist, diabetesrelaterade komplikationer och andra tillstånd som kan påverka ögats hälsa.

Fluoresceinangiografi är ett viktigt verktyg inom oftalmologisk diagnos och efterföljande behandling, särskilt vid granskning av komplexa sjukdomstillstånd eller vid övervakning av behandlingsresultat.

Prealbumin, også kjent som transthyretin, er ein protein i serumet som produseres i leveren. Det har en gjennomsnittlig halveringstid på 2 dager, litt lengre enn albuminet (serumproteinet med lengst halveringstid). Prealbumin er et viktigt klinisk marker for næringsstatus og kan brukes som indikator for malnutrasjon. Nedsatt prealbuminnivå kan vise på ein dårligere næringstilstand og kan forutsi en dårligere prognose hos pasienter med sår, infeksjon eller kreft.

Cefadroxil är ett antibiotikum som tillhör gruppen cefalosporiner av första generationen. Det används för behandling av olika bakteriella infektioner, såsom hudinfektioner, lunginflammation och urinvägsinfektioner. Cefadroxil fungerar genom att stoppa tillväxten och multiplikationen av de bakterier som orsakar infektionen.

Läkemedlet ges vanligen per oral (via munnen) och är aktivt mot en rad olika gram-positiva och gram-negativa bakterier, inklusive stafylokocker, streptokocker och Escherichia coli.

Som med alla antibiotika kan överanvändning eller felaktig användning av cefadroxil leda till resistens hos bakterier, vilket kan komplicera framtida behandlingar av infektioner. Därför bör läkemedlet endast användas enligt rekommenderad dos och tidplan under övervakning av en läkare.

"Vascularization in the cornea" refererar till den proces där blodkärl växer in i corneans bindvävsskikt, ofta som ett svar på skada eller sjukdom. I en frisk cornea finns det inga blodkärl i nästan hela det centrala området för att underhålla transparensen och att ge klart seende. Men när cornean vascularization uppstår, kan den leda till minskad genomskinlighet och nedsatt syn. Orsakerna till corneal vascularization kan vara infektion, trauma, entropion, trakom, kontaktlinsbärare, among others. Behandlingen av corneal vascularization beror på orsaken och graden av sjukdomen.

Hjärnventriklarna är utrymmen fyllda med cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnan. Det finns fyra hjärnventriklar: de två laterala ventriklarna, den tredje ventrikeln och den fjärde ventrikeln. De laterala ventriklarna är belägna i varje hemisfär av hjärnbarken, den tredje ventrikeln ligger mellan de två halvkulorna av thalamus och den fjärde ventrikeln ligger under cerebellum och förbinder sig med central canalen i ryggraden. Hjärnventriklarna är viktiga för att producera, cirkulera och resorbiera CSF, som hjälper till att skydda hjärnan och nerverna genom att absorbera stötar och skada.

'Vattenskalle' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. Uttrycket används ibland informellt för att beskriva någon som är stur, envis eller oöm på huvudet, men det finns ingen direkt motsvarighet i den professionella medicinska terminologin. I vissa fall kan termen användas metaforiskt för att beskriva en persons beteende eller inställning, men det är inte en diagnos som ställs av en läkare eller annan medicinsk expert.

Ependymom är en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller, celler som tapetserar de ventriklar och centrala kanalerna i hjärnan och ryggmärgen. Dessa celler producerar cerebrospinalvätska (CSF), som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen.

Ependymom kan vara av olika typer beroende på var de uppstår i centrala nervsystemet. De kan delas in i intrakraniala ependymomer (som uppstår i hjärnan) och spinala ependymomer (som uppstår i ryggmärgen). Intrakraniella ependymomer är vanligare än spinala ependymomer.

Ependymom kan vara av olika grader av malignitet, från låggradiga till höggradiga. Låggradiga ependymomer växer långsammare och är mindre benägna att sprida sig, medan höggradiga ependymomer är mer aggressiva och har en högre risk att spridas till andra delar av centrala nervsystemet.

Symptomen på ependymom kan variera beroende på var tumören finns lokaliserad, men kan inkludera huvudvärk, kräkningar, yrsel, balanssvårigheter och nedsatt syn eller hörsel. Behandlingen för ependymom består vanligtvis av kirurgi för att ta bort så mycket av tumören som möjligt, följt av strålbehandning och/eller kemoterapi beroende på typen och graden av tumör.

Hjärnsjukdomar är en övergripande term för sjukdomar som drabbar hjärnan och kan påverka dess struktur, funktion eller kemi. Detta inkluderar en bred varierad palett av tillstånd, från neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom, till stroke, hjärntumörer, multipla skleros, epilepsi, mentala ohälsa som schizofreni och depression, samt neurologiska störningar som autism och ADHD. Hjärnsjukdomar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner, trauma, livsstilsfaktorer eller okända orsaker. Symptomen varierar beroende på vilken typ av hjärnsjukdom det rör sig om, men kan inkludera minnesförlust, förändringar i kognition, motoriska störningar, smärta, sinnesförluster och beteendeförändringar.

"Regnbågshinna", även känt som "iris", är den del av ögat som bestämmer dess färg och reglerar mängden ljus som kommer in i ögat. Det är en muskelartad struktur med koncentriska cirkulära och radieala fibrer som kan kontrahera för att justera pupillens storlek och kontrollera mängden ljus som når näthinnan. Regnbågshinnan består av två skikt: det främre, pigmenterade epitelet och det bakre, muskelartade stromat. Färgen på regnbågshinnan beror på typen och mängden pigment som finns i den främre epitelet.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

'Fundus Oculi' er en medisinsk terminologi som refererer til bakendelen av øyet, også kalt øynesfonden. Denne området inkluderer synsnerven, macula, optisk disk (hvor synsnerven kommer fra hjernen), blodkar og andre strukturer som kan være viktige for å evaluere øyens helse og funksjon. En undersøkelse av fundus oculi gjennomføres vanligvis ved bruk av en oftalmoskop, en slags lys som skiner inn i øyet og gjør det mulig for lege eller annen medisinsk personale å se strukturerne på bakendelen av øyet.

'Glaskroppen' (latin: corps vitreum) är ett geléartat substance som fyller ut det mellersta och största delen av ögats bollform. Den består till stor del av vatten, men även av en speciell typ av proteiner som kallas collagen. Glaskroppen hjälper till att ge ögat dess form och sitter fast vid ögonbotten och kräver därför ingen blodförsörjning. Den är helt transparent och reflekterar ljuset så att den bakre delen av ögat kan ses genom den, inklusive näthinnan och de blodkärl som förser näthinnan med syre och näringsämnen.

Den fjärde hjärnventriklen (latin: ventriculus quartus) är en del av det centrala nervösa systemets ventrikelsystem, som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Den fjärde ventriklens läge är under i hjärnbalken (latin: mesencephalon) och förbinder sig med den tredje hjärnventriklen ovanför genom ett smalt gångsystem kallat aqueductus cerebralis. Från den fjärde ventriklens framsida fortsätter CSF-flödet genom två små öppningar, foramen oftalmicum och foramen Luschka, till den subarachnoidala utrymmet runt hjärnan och ryggmärgen. Den fjärde ventriklens baksida är förbunden med det centrala kanalen i värkstakarna (latin: medulla oblongata) genom foramen magnum.

I svensk medicinsk terminologi är de laterala ventriklarna två håligheter i varsin hjärnhälft som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). De laterala ventriklarna består av en främre, mellersta och bakre del och är förbundna med den tredje ventrikeln via foramen interventriculare. Deras huvudsakliga funktion är att producera och cirkulera CSF, som skyddar hjärnan och ryggmärgen samt hjälper till att upprätthålla dess homeostasis.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

Näthinnesavllosning, eller "Descemet's Membrane Detachment" på engelska, är ett ovanligt ögonläkarterm som betecknar när näthinnan (Descemet's membrane) lossnar från iris och/eller kroppen cillaris i ögat. Näthinnan är en tunn, transparent membran som täcker överögonlinsen och skyddar ögats inre strukturer.

Näthinneavlossning kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, ögonkirurgi eller sjukdomar som Fuchs' endotelial dystrofi. Symptomen på näthinneavlossning kan inkludera smärta, rodnad, ljuskänslighet och försämrad syn. Behandlingen av näthinneavlossning beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, mediciner eller ytterligare kirurgi.

Spindelvävhinna, även känd som plexus brachialis neurapraxia eller sönderslitning av nerven i axeln, är en skada på de nerver som kontrollerar rörelsen och känseln i armen. Denna typ av skada inträffar ofta när armen slits med stor kraft bakåt och uppåt, vilket kan sträcka eller till och med slicka sönder de nerver som löper genom axelns ledpanna. Skadan orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i armen och handen på den skadade sidan. I vissa fall kan skadan vara tillfällig och läka sig själv över tid, medan andra fall kan kräva operation och/eller rehabilitering för att återställa funktionen i armen.

"Näthinnekärlet" (latin: *vasa vasorum*) är ett kapillärt blodkärl som försörjer stora och medelstora arteriernas väggar med näring och syre. Dessa kärl finns i den mittersta tunica media-skiktet hos de större och medelstora arteriellas väggar. Näthinnekärlen är väsentliga för att underhålla och bibehålla strukturen och funktionen hos artärväggarna, särskilt i de områden där det är svårare för syre- och näringsriktat blod att nå.

Sturge-Weber syndrom (SWS) är en sällsynt neurologisk och hudrelaterad genetisk sjukdom som kännetecknas av en nonvenerisk, kapillär malformation i ansiktet (portvinsstämpel), ofta tillsammans med abnormiteter i hjärnan och ögonen. Sjukdomen orsakas av mutationer i PORCN-genen och är vanligtvis sporadisk, det vill säga den uppstår spontant snarare än att ärvas från föräldrar.

Huvudsymptomen på SWS innefattar:

1. Portvinsstämpel (naevus flammeus): En rödaktig eller purpurröd, ofta enflammad hudförändring som vanligtvis täcker ansiktets ena sida och kan sträcka sig till ögonbrynen, näsa, kind och/eller tinningar.

2. Hjärnrelaterade symtom: Abnormiteter i hjärnbarken (leptomeningeala angiomatoser) som kan leda till epilepsi, migrän, försämrad kognition, motoriska svårigheter och i vissa fall hemiatrofi (halva kroppen kan bli mindre än den andra).

3. Ögonsymtom: Glaukom (grön starr) som orsakas av ökad tryck i ögat, kan leda till synnedsättning eller blindhet om det inte behandlas.

Sjukdomen kan variera mycket i svårighetsgrad mellan individer, och prognosen beror på vilka organ som är drabbade och hur allvarligt de är påverkade. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att kontrollera epilepsi och ökad tryck i ögat, samt eventuellt kirurgi för att korrigera hjärn- eller ögonrelaterade problem.

Medicinskt kan makuladegeneration definieras som en progressiv och ofta med åldern relaterad ögonsjukdom som orsakar skada på den centrala synen. Det sker till följd av att det centrala området i näthinnan, kallat gula fläcken eller makulan, börjar degenerera.

Makuladegeneration kan delas in i två typer: torr (atrofisk) och fuktig (neovaskulär). Torr makuladegeneration är den vanligaste formen och kännetecknas av att ljuskänsliga celler i näthinnan bryts ned. Fuktig makuladegeneration är mer aggressiv och orsakas av nybildning av blodkärl under näthinnan som läcker och skapar ödem, vilket kan leda till snabb försämring av synen.

Symptomen på makuladegeneration inkluderar nedsatt central synskärpa, svårigheter att urskilja kontraster, distorsion av raka linjer och en försämrad förmåga att läsa eller känna igen ansikten. Även om det inte finns någon botande behandling för torr makuladegeneration, kan fuktig makuladegeneration behandlas med mediciner som injiceras direkt i ögat för att reducera nybildningen av blodkärl och stabilisera synen.

"Parasympathetic ganglion" är en medicinsk term som refererar till en samling av nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen, som är en del av det parasympatiska nervsystemet. Det parasympatiska nervsystemet är ett av de två delsystemen i autonoma nervsystemet (det andra är det sympatiska nervsystemet), och det är involverat i reguleringen av vila, återställdhet och digitalisering av kroppsfunktioner efter att en stressreaktion har utlösts.

Parasympatiska ganglier innehåller cellkroppar för preganglionära neuron som skickar signaler från hjärnan till efferenta neuron i de parasympatiska grenarna. Dessa efferenta neuron innerverar olika organ och muskler i kroppen, såsom hjärtat, lungorna, mag-tarmkanalen och könsorganen, och de frisätter neurotransmittor som orsakar en minskning av puls, andning och fördjupad avkoppling.

Exempel på parasympatiska ganglier inkluderar gangeion cervicale superius, gangeion cervicale inferius, gangeion sacrale, samt en mängd små ganglier längs med det parasympatiska nervsystemets grenar.

'Kolobom' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en inneboende, ofta konformat defekt i en eller flera strukturer i ögat. Det kan vara associerat med andra ockulära anomalier och syndrom. Kolobomet kan påverka olika delar av ögat, såsom iris, cornea, korneoréfleksen, glaskroppen eller näthinnan. Det uppstår ofta under fostertiden när ögats strukturer utvecklas och kan variera i storlek och svårighetsgrad. I allmänhet är kolobom ett kosmetiskt problem, men i vissa fall kan det leda till nedsatt syn eller blindhet beroende på dess placering och omfattning.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Fluorescein är ett fluorescerande, gulorangefärgat ämne som används inom medicinen, bland annat inom oftalmologi (ögonläkekonst) och i diagnostiska procedurer för att påvisa skador eller abnormaliteter i kroppen.

I oftalmologin används fluorescein ofta som en färgande lösning som droppas in i patientens öga för att underlätta undersökning av ögonytan och det övriga ögonvävnadssystemet. När fluoresceinet exponeras för blått eller ultraviolett ljus lyser det upp med en karakteristisk grönaktig färg, vilket gör att oregelbundenheter och skador i ögonens ytor kan upptäckas och undersökas.

Fluorescein används också inom andra medicinska områden, exempelvis som ett kontrastmedel under flurescensangiografi (en typ av röntgenundersökning) för att visualisera blodkärl och läckage i kroppen. Det kan också användas för att upptäcka skador på huden eller slemhinnor, samt för att undersöka urinvägarna och mag-tarmsystemet.

Visna-Maedi virus (VMV) är ett retrovirus som orsakar en progressiv lunginflammation hos får. VMV tillhör betaslenkoviruset underretrovirusgrupp och är nära besläktat med människans HIV. Viruset infekterar främst aktiverade T-celler i lungan, vilket leder till en långsam nedbrytning av lungvävnaden och till slut död hos drabbade djur. Symptomen på Visna-Maedi sjukdom innefattar andnöd, hosta och ökad andningsfrekvens. Det finns inget botemedel för Visna-Maedi sjukdomen, men vaccinutveckling är en aktiv forskningsområde.

Indocyaningrön är ett diagnostiskt färgmedel som används vid olika medicinska undersökningar, framför allt inom oftalmologi och kardiologi. När indocyaningrönt administreras till en patient absorberas det av blodplasmabanan och fluorescerar när det exponeras för infraröd strålning. Detta gör att man kan följa dess utbredning i kroppen, vilket är användbart vid undersökningar av blodflöde, blodgenomströmning och läkemedelsfördelning.

I oftalmologi används indocyaningrönt bland annat för att undersöka retinas blodförsörjning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar som exempelvis åderbrist, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och maculadegeneration.

I kardiologi används indocyaningrönt för att undersöka hjärtats blodgenomströmning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika hjärtsjukdomar som exempelvis koronara hjärtklaffmissbildningar, angina pectoris och myokardinfarkt.

Fostrets sjukdomar, även kända som congenitala anomalier eller birth defects, är avvikelser eller strukturella eller funktionella fel hos ett barn som föds. Dessa avvikelser kan vara medfödda, vilket betyder att de uppstår under fostertiden, vanligtvis på grund av genetiska faktorer, infektioner, exponering för skadliga miljöfaktorer eller kombinationen av dessa. Fostrets sjukdomar kan vara milda och lätta att behandla, eller så allvarliga att de kan hota barnets överlevnad eller livslängd. De kan påverka alla delar av kroppen och kan variera från hjärtsjukdomar, neurologiska störningar, missbildningar av skelettet till sensoriska problem som syn- och hörselnedsättningar.

I den medicinska kontexten refererar "korrosionsavgjutning" till när kroppsvävnader eller organ skadas eller förändras på grund av en reaktion med ett främmande ämne, vanligtvis ett metallimplantat. Detta kan leda till nekros (död vävnad), fibros (scarvuxning) och potentialen för infektion.

Orsaken till korrosionsavgjutningar är oftast kopplade till en kemisk reaktion mellan den sura miljön i kroppen och metallen som implantatet är gjort av. Detta kan leda till att metalljoner frigörs från implantatet och orsakar skada på omgivande vävnader.

Exempel på metallimplantat som kan korrodera inkluderar:
- Bronsproteser
- Stålplattor och skruvar
- Tennklamrar för tänder
- Silverfyllningar till tänder

Korrosionsavgjutningar kan leda till en rad symtom beroende på var korrosionen har inträffat, men exempel inkluderar smärta, svullnad, rödahet och sårbildning. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort implantatet för att behandla komplikationerna orsakade av korrosionen.

Närsynthet, även känt som nästarsyn eller myopi, är en vanlig typ av synfel som orsakas av att objekt på långt håll ser suddiga eller utblottade, medan närögon kan se tydligt. Det inträffar när ljuset som faller in i ögat fokuseras framför näthinnan istället för direkt på den. Detta kan bero på att ögats lins är för stark eller att ögat självt är för långt, vilket gör att bilden projiceras före näthinnan i stället för direkt på den. Närsynthet behandlas vanligtvis med glasögon eller kontaktlinser som korregerar fokus, men det finns också kirurgiska alternativ tillgängliga för vissa individer.

... choroidea". www.solunetti.fi. https://www.solunetti.fi/se/histologia/suonikalvosto/. Läst 21 december 2020. (Ögats anatomi). ...
... choroidea). Symptomen varierar beroende på vilken del av druvhinnan som inflammerats. Druvhinneinflammation kan uppstå spontant ...
... choroidea, koroidea). Melanocyter i åderhinnan ger ögats inre dess mörka färg, som förhindrar att det bildas störande reflexer ...
"In vitro study of the functional expression of organic anion transporting polypeptide 3 at rat choroid plexus epithelial cells ...
Choroidea, Corpus vitreum, Cornea). Demours blev främst känd för sin beskrivning av Lame cartilagineuse de la cornée (den ...
... choroidea". www.solunetti.fi. https://www.solunetti.fi/se/histologia/suonikalvosto/. Läst 21 december 2020. (Ögats anatomi). ...
Characterization of choroid plexus in the preterm rabbit pup following subcutaneous administration of recombinant human IGF-1/ ...
meningitis, and thrombi in glomeruli and choroid plexus. 4 jul 2013 Ashkan Esfahani misstänktes för att ha sparkat sin lapphund ... Radiation Therapy for Choroid Plexus Carcinoma Patients with Li-Fraumeni Syndrome: Advantageous or Detrimental? Fibrosarcoma ... and thrombi in glomeruli and choroid plexus. 4 jul 2013 Ashkan Esfahani misstänktes för att ha sparkat sin lapphund Plexus men ...
Det produceras huvudsakligen i plexus choroid och laterala ventriklar i hjärnan. Studier visar att den totala volymen CSV hos ...
Fissura choroidea sluter sig under den andra trimestern. Detta innebär att linserna totalt förlorar sin egen blodförsörjning. ... De växande linsernas blodförsörjning sköts via glaskroppens arteria och vena hyaloidea, som löper längs fissura choroidea. ... 5. Näthinnans yttre cellskikt, som vätter mot åderhinnan (choroidea), utvecklas till pigmentceller. Härvid inverkar epiteliala ...
  • meningitis, and thrombi in glomeruli and choroid plexus. (netlify.app)
  • Umeå, Sweden) Radiation Therapy for Choroid Plexus Carcinoma Patients with Li-Fraumeni Syndrome: Advantageous or Detrimental? (netlify.app)
  • Det produceras huvudsakligen i plexus choroid och laterala ventriklar i hjärnan. (stegforhalsa.se)