Lungsjukdomar, interstitiella
Urinblåsa
Cystit, interstitiell
Interstitial Cells of Cajal
Bäckensmärta
Urotel
Pentosanpolysulfat
Extracellulär vätska
Pyelonefrit
Läkemedelstillförsel i urinblåsan
Polyomavirusinfektioner
Urin
Urinvägsinfektioner
Vulvodynia
Idiopatisk interstitiel pneumoni
Lungfibros
Urinary Bladder, Overactive
Mesna
Cyklofosfamid
Akrolein
Pyelit
Fibros
Uroplakin III
Uropathogenic Escherichia coli
Nitrofurantoin
Uroplakin II
Urinering
Prostatit
Sår
Bakteriuri
"Blåskatarr" er en gammelnorsk betegnelse for en infektion i nedre luftveier, som oftest forårsaket av bakterien Haemophilus influenzae eller Streptococcus pneumoniae. Denne infeksjonen kan føre til opståen af betennelse og forsnævring i de nedre luftveier, inklusive bronkiene og lungerne. Symptomer på blåskatarr kan omfatte hoste, produktivt svedende, halskiver, feber, trang til å respirere og/eller brystpine under indånding.
I moderne medicinsk terminologi kaldes denne sygdom ofte for "lobar pneumoni" eller blot "pneumoni". Betegnelsen 'blåskatarr' er ikke lenger i brug innenfor den professionelle medicinske verden, men den kan stadig være kjent og brukt av lege i noen land deler.
Interstitiell lungsjukdom (IL) är en benämning på en grupp sjukdomar som orsakas av skada eller inflammation i det interstitella vävnadslagret i lungorna. Det interstitiella lagret är ett tunnt lager av bindväv som omger de luftfyllda alveolerna (lungblåsor) och hjälper till att ge stöd och struktur åt lungorna. När detta vävnadslager skadas eller inflammas kan det leda till andningssvårigheter, hosta och annan lungsymtomatologi.
Det finns många olika typer av interstitiella lungsjukdomar, inklusive:
* Idiopatisk pulmonell fibros (IPF): En progressiv form av IL som orsakas av en ökad produktion och ansamling av bindväv i lungorna. IPF är vanligast hos äldre vuxna och kan vara dödligt.
* Kollagenoss sjukdomar: Vissa autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk skleros (scleroderma) och rheumatoid arthritis, kan orsaka en interstitiell lungsjukdom som kallas kollagenoss.
* Exposition mot miljögifter: Exponering för vissa miljögifter, såsom asbest eller silikos, kan leda till en interstitiell lungsjukdom.
* Infektioner: Vissa infektioner, som exempelvis histoplasmos och pneumocystis jirovecii pneumoni (PJP), kan orsaka en interstitiell lungsjukdom.
* Medikament: Vissa mediciner kan orsaka en interstitiell lungsjukdom som bieffekt, till exempel amiodaron, bleomycin och methotrexat.
Behandlingen för interstitiella lungsjukdomar beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, andningsterapi, syreterapi eller lungtransplantation.
Urinblåsa (i medicinska sammanhang även känt som cystis) är ett tillstånd där urinen inte kan tömmas korrekt från urinblåsan, vilket leder till en ökning av trycket i blåsan och en utvidgning av den. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom infektion, obstruktion eller neurologiska skador. Symptomen på urinblåsa kan inkludera smärta, tryck i underlivet, trängtan att urinera ofta och inkontinens. I allvarliga fall kan urinblåsa leda till skada på njurarna eller andra komplikationer. Behandlingen beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta antibiotika, läkemedel som hjälper till att tömmas urinblåsan eller i vissa fall kirurgi.
Interstitial cystitis (IC), också känd som blåssjuka eller irritabel blåsa, är en kronisk blasabnormaltitet som orsakar smärta, tryck och obehag i urinblåsan. Det saknas en allmänt accepterad medicinsk definition av interstitiell cystit, men Diagnostiska and Statistiska Manualen för Psykiatriska Störningar (DSM-5) definierar det som en kronisk blasautsättning orsakad av en icke-bakteriell inflammation. IC är vanligare hos kvinnor än män och tenderar att drabba äldre vuxna.
IC kan vara förknippad med andra symtom som frekvent urineringsbehov, smärta under eller efter sexuellt samlag, smärta vid menstruation och smärta i ländryggen eller buken. Även om orsaken till IC inte är fullständigt förstådd, tror forskare att det kan bero på skador på blasans slemhinna, autoimmuna reaktioner eller störningar i nerver som styr smärta och känsel.
Det finns ingen botemedel för IC, men behandlingen fokuserar vanligtvis på att lindra symtomen och kan innefatta livsstilsförändringar som diät, stresshantering och blasövningar. Vissa läkemedel som antiinflammatoriska medel, antidepressiva medel och smärtstillande medel kan också användas för att lindra symtom. I vissa fall kan kirurgi vara ett alternativ om andra behandlingar inte fungerar.
'Urinblåsesjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som påverkar urinblåsan och dess funktion. Det kan innefatta problem med att lagra eller tömma urinen korrekt. Några exempel på urinblåsesjukdomar är:
1. Benign prostatisk hyperplasi (BPH): En vanlig åldersrelaterad tillväxt av prostata som kan orsaka svårigheter med urinering.
2. Urinvägsinfektion (UTI): En infektion i någon del av urinsystemet, ofta orsakad av bakterier.
3. Interstitiell cystit/blåsanflammning: En kronisk blåsanflammning som kan orsaka smärta, behov av att urinera ofta och små urineringsmängder.
4. Neurogen blasafunktionsstörning: Skador på nervsystemet som kan leda till problem med urinlagring och tömning.
5. Urininkontinens: Förlust av kontroll över urinen, vilket kan vara orsakat av olika faktorer såsom svag blåsmuskulatur eller skada på nerver som styr blåsan.
6. Onkologiska tillstånd: Vissa cancerformer, såsom prostata-, blåsa- och livmodercancer, kan leda till urinblåsesjukdomar.
Interstitial Cells of Cajal (ICCs) är speciella celler som fungerar som pacemakrar och signaltransducers i muskelväggarna hos hollow organs, såsom tarmar, gallgångar och blodkärl. De genererar elektriska impulser som orsakar muskelkontraktioner och koordinerar peristaltiken, den rullande kontraktionen som transporterar matgehaltet genom tarmen. ICCs har också visat sig ha en viktig roll i regleringen av blodflödet i hjärtat och andra blodkärl. De är uppkallade efter spanjoren Santiago Ramón y Cajal, som först beskrev dem i slutet av 1800-talet.
Cystoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder ett cystoskop, ett slankt rör med en lins och en ljuskälla, för att titta in i urinblåsan. Cystoskopet införs genom urinröret och möjliggör direkt seende av blåsans inre yta. Denna undersökning används vanligen för att diagnostisera eller övervaka behandlingar av olika urinvägsrelaterade sjukdomar, såsom till exempel cancer, cystit (urinfluss), stenar i urinvägarna eller skador på urinblåsan.
'Bäckensmärta' (på engelska: 'pelvic pain') är ett samlingsbegrepp för smärtor i bäckenet. Det kan ha många olika orsaker, till exempel muskuloskelettala problem, infektioner, inflammation eller neurologiska störningar. Beroende på orsaken kan smärtan vara konstant eller komma och gå, vara lokaliserad till en viss plats i bäckenet eller stråla ut till andra delar av kroppen.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever pågående bäckensmärtor, särskilt om de är starka, förekommer tillsammans med andra symptom som feber, utflöde eller problem med urin- eller avföringshanteringen. En läkare kan undersöka orsaken till smärtan och ge en korrekt diagnos, vilket i sin tur möjliggör en lämplig behandling.
Urotelial cells, även känt som transitional epithelial cells, är typen av celler som liningar de flesta delarna av urinvägar systemet, inklusive nedre delen av urinröret och urinblåsan hos människor. Dessa celler har en förmåga att sträcka ut sig och ändra form när de utsätts för variationer i tryck eller volym, vilket gör dem väl anpassade till deras funktion som en barriär som skyddar urinvägarna från infektion och skada. Urotelial cell cancer, också känd som transitional cell carcinoma, är en typ av cancer som kan drabba dessa celler i urinvägar systemet.
Pentosanpolysulfat är ett polysackaridpreparat som används inom medicinen, framförallt för behandling av symtom orsakade av osteoartrit (Gelenkskleros). Preparatet fungerar som en typ av elastisk yta mellan rörliga ledytor och hjälper till att skydda dem från friktion och skada. Det verkar också genom att minska inflammationen i lederna och på så sätt lindra smärtan.
Pentosanpolysulfat är ett av de få läkemedlen som kan injiceras direkt in i leden (intraartikulärt) för behandling av osteoartrit. Det kan också ges som en tablett för oralt intag, där det främst används för att behandla interstitiell cystit, en kronisk blåsbelastning hos kvinnor.
Läkemedlet har visat sig vara effektivt för att lindra smärta och förbättra funktionen hos många patienter med osteoartrit, men det kan ta några veckor eller månader innan man upplever en förbättring. Det är viktigt att prata med läkaren om potentiala biverkningar och andra behandlingsalternativ.
Extracellulär vätska (ECF) är en medicinsk term som refererar till all vätska utanför cellerna i kroppen. Detta inkluderar blodplasma, lymfa och den interstitielle vätskan som fyller ut mellanrummen mellan cellerna i olika vävnader. Extracellulär vätska står i kontrast till intracellulär vätska, som är vätskan inuti cellerna.
Extracellulär vätskan utgör ungefär en tredjedel av kroppsvikten hos en genomsnittlig vuxen person och har en vikt på omkring 15 liter hos en person på 70 kg. Den innehåller olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, calcium och klorgas, samt olika proteiner och andra substanser.
Balansen mellan extracellulär vätska och intracellulär vätska är viktig för att upprätthålla homeostas, det vill säga en jämvikt i kroppens funktioner. Förändringar i balansen kan leda till olika sjukdomstillstånd, som exempelvis dehydrering eller ödem.
BK-virus är ett human betsmittt virus som tillhör polyomaviridae familjen. Det upptäcktes 1971 och namngavs efter den första patienten, en man vid namn BK. Viruset är vanligt förekommande hos människor och smittar ofta under barndomen via droppburen eller fekalt-oral smitta.
Efter initial infektion etablerar sig viruset i nieren där det kan ligga latent (dvs. inte orsaka några symtom) hos de flesta vuxna. Vid immunsuppression, till exempel hos transplantatmottagare eller HIV-smitta, kan BK-viruset reaktiveras och orsaka sjukdomar som exempelvis nefropati (skada på njurarna).
Symptomen på en BK-virusinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad. I de flesta fall förblir infektionen asymptomatisk eller orsakar endast milda symtom som feber och trötthet. Vid allvarligare infektioner kan dock BK-viruset orsaka svår nefropati, urogenital infektioner, hjärninflammation (encefalit) eller lunginflammation (pneumonit).
Det finns inget specifikt behandlingssätt mot BK-virusinfektioner, men symtomatisk behandling och stödjande vård kan ges för att lindra symptomen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera viruset, särskilt hos immunsupprimerade patienter.
Pyelonefrit är en infektion i nedre delen av urinvägarna som har spridit sig till det ena eller båda av de två njurarna. Den orsakas oftast av bakterier, vanligtvis Escherichia coli (E. coli), och drabbar främst kvinnor. Symptomen på pyelonefrit kan inkludera smärta i ryggen eller sidan, feber, trötthet, illamående och kräkningar. Behandlingen består vanligen av antibiotika för att bekämpa infektionen och smärtstillande medel för att lindra smärtan. I allvarliga fall kan patienten behöva hospitaliseras för intravenös behandling.
"Blod i urin" betyder att det finns synliga eller osynliga spår av blod i personens urin. Det medicinska begreppet för när det finns mindre mängder blod i urinen är hematuria, och den kan vara antingen "manifest" (synlig röd eller rosa färg på urinen) eller "oktult" (endast synlig under mikroskop).
Det kan finnas olika orsaker till blod i urinen, såsom infektioner, inflammation, stenar i urinvägar, njursjukdomar, vissa cancerformer eller skador på urinvägar. Om du upplever att du har blod i urinen rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för att fastställa orsaken och få behandling om det behövs.
Medicinsk definieras "läkemedelstillförsel i urinblåsan" (i engelska: "bladder instillation" eller "intravesical therapy") som en behandlingsmetod där ett läkemedel tillfälligt införs direkt in i urinblåsan genom en slang (kateter) som leder in via urinröret. Detta görs vanligen under kontrollerade omständigheter, exempelvis under medicinsk övervakning i en klinisk setting.
Det är en behandlingsform som används vid vissa typer av sjukdomar eller skador på urinblåsan, till exempel interstitiell cystit (IC/BPS), inflammatoriska blåsalssjukdomar och efter behandling av vissa former av cancer i urinvägar. Läkemedlen som används kan vara diverse, beroende på diagnosen och syftet med behandlingen, men inkluderar ofta lokalbedövande medel, antiinflammatoriska läkemedel, immunmodulerande substanser eller kemoterapeutika.
Behandlingen kan vara av två typer: en engångsdos eller repetitiv (varierande från veckovisa till månadsvisa instillationer). Efter intrblåsningsbehandlingen får patienten ofta ligga still med full blasinnehåll i upp till en timme för att läkemedlet ska få tid att verka innan det tas bort via katetern.
Polyomavirusinfektioner är infektioner orsakade av polyomavirus, ett släkte av dubbelsträngat DNA- virus som kan infektera människor och djur. Det finns flera olika typer av polyomavirus som kan ge upphov till olika sjukdomar beroende på vilken typ av virus det är och individens immunstatus.
Hos människor kan de två vanligaste typerna av polyomavirus vara BK-virus (BKV) och JC-virus (JCV). De flesta människor blir infekterade under barndomen eller tidiga livet, men virusinfektionen ger oftast inga symtom eftersom immunsystemet håller viruset under kontroll.
I vissa fall kan BKV orsaka sjukdomar i njurarna och urinvägarna, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, till exempel transplantatmottagare eller HIV-smittade individer. Symptomen på en BKV-infektion kan inkludera feber, trötthet, blod i urinen och smärta i ländryggen eller buken.
JCV kan orsaka progressiv multifokala leukoencefalopati (PML), en allvarlig neurologisk sjukdom som främst drabbar personer med nedsatt immunförsvar, till exempel HIV-smittade individer eller personer som tar immunosuppressiva läkemedel efter en transplantation. PML orsakas av att JCV infekterar och förstör glialceller i hjärnan, vilket kan leda till svåra neurologiska symtom som bland annat inkluderar förlamning, kognitiva störningar och synnedsättning.
Det finns inget specifikt behandlingssätt mot polyomavirusinfektioner, men i allmänhet fokuseras behandlingen på att hantera symtomen och att stödja immunförsvaret hos den drabbade individen. I vissa fall kan antivirala läkemedel användas för att kontrollera infektionen, men deras effektivitet är begränsad.
Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.
'Blödning' kan definieras som en oönskad utflöde av blod från kroppens blodkärl, till följd av skada eller sjukdom. Det kan vara inre blödningar, där blodet samlas inne i kroppen, eller yttre blödningar, där blodet kommer ut genom huden eller slemhinnor. Blödningsgraden kan variera från små punkteringar till livshotande blödningar beroende på orsaken och platsen för blödningen.
En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som orsakas av bakterier, virus eller svamp i någon del av urin systemet. De flesta urinvägsinfektioner drabbar urinblåsan (cystit), men de kan också drabba någon annan del av urinvägarna, till exempel uretran (uretrit) eller njurarna (pyelonefrit). De vanligaste orsakerna till UTI:er är bakterier som hittar sin väg upp i urinvägarna från tarmen. Symptomen på en UTI kan inkludera smärta, brännande känsla under urinering, frekvent behov av att urinera och eventuellt blod i urinen. Behandlingen för UTI:er består oftast av antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen.
'Vulvodynia' är ett medicinskt tillstånd som kännetecknas avronk, kronisk eller återkommande smärta i vulvan (den yttre kvinnliga könsorganet) utan någon synlig orsak. Smärtan kan vara lokaliserad till en viss del av vulvan eller spridd över hela området, och den kan vara konstant eller uppstå i samband med vissa aktiviteter som sexuellt umgänge, användning av tamponer eller påklädning. Tillståndet kan ha en negativ effekt på kvinnans kvalitet på livet och orsaka problem med att sova, arbeta och upprätthålla intima relationer. Vulvodynia är inte smittsam och behandlingen kan variera beroende på den underliggande orsaken till smärtan, om den kan fastställas.
Idiopatisk interstitial pneumoni (IIP) är en benämning på en grupp lungsjukdomar som kännetecknas av inflammation och skada i det interstitiella vävnadslagret i lungorna, vilket leder till andningssvårigheter. "Idiopatisk" betyder att orsaken till sjukdomen är okänd eller obekräftad.
Det finns flera olika typer av IIP, men de mest vanliga är:
1. Usvanlig idiopatisk interstitial pneumoni (UIP): Denna form av IIP kännetecknas av skador i lungorna som ofta är fördelade oregelbundet och kan vara på olika stadier av sjukdomsutveckling. UIP är oftast relaterat till åldersrelaterad lungsjukdom (även känd som kronisk fibros) och har en sämre prognos jämfört med andra typer av IIP.
2. Nonspecifik interstitial pneumoni (NSIP): NSIP visar sig ofta som inflammation och skada i lungorna som är mer jämnfördelad än vad som ses vid UIP. Denna form av IIP har en bättre prognos än UIP, och svarar ofta väl på behandling med kortikosteroider och immunosuppressiva läkemedel.
3. Kryptogen organiskt pneumoni (COP, även kallat idiopatisk lungsjukdom): COP visar sig som inflammation och ödem i lungorna, och kan ha en snabbare påbörjan än andra former av IIP. Denna form av sjukdom tenderar att ha en god prognos med behandling.
4. Akut interstitial pneumoni (AIP): AIP är en akut form av IIP som kan utvecklas snabbt och leda till andningssvårigheter, feber och annan systemisk sjukdom. Denna form av sjukdom kan behöva intensivvård och behandling med kortikosteroider och andra läkemedel.
5. Respiratorisk bronskiroppar: Detta är en grupp sjukdomar som visar sig som inflammation och skada i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Denna form av IIP kan ha en varierande prognos beroende på orsaken till sjukdomen.
Orsakerna till IIP är ofta okända, men det finns vissa faktorer som kan öka risken för att utveckla dessa sjukdomar, inklusive exponering för kemiska ämnen eller damm, rökning och andra lungskador. Behandlingen av IIP beror på typen av sjukdom och kan omfatta kortikosteroider, immunosuppressiva läkemedel, syreterapi och lungtransplantation.
'Lungfibros' är en benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av förtjockning och skleros (hårdnad) av lungornas vävnad. Detta leder till att lungorna inte kan expandera normalt under andningen, vilket i sin tur gör det svårare för syre att diffundera in i blodomloppet.
Den vanligaste typen av lungfibros kallas idiopatisk lungifibros (ILA), som innebär att orsaken till fibrosen är okänd. Andra typer av lungfibros kan bero på exponering för skadliga ämnen, såsom asbest eller silikos, eller vara en komplikation till andra sjukdomar, som exempelvis systemisk sclerosis (sklerodermi).
Symptomen på lungfibros kan inkludera andnöd, hosta och trötthet. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av lungsymtom, röntgenbilder och lungfunktionsprov, samt i vissa fall genom biopsi. Behandlingen av lungfibros kan omfatta medicinsk behandling, rehabilitering och syrgastillförsel vid svår andnöd.
En urinvägsinfektion (UTI) är en infektion som drabbar någon del av urin systemet, inklusive urin blåsa, urin ledningar eller urin tracten hos kvinnor. De flesta urinvägsinfektioner orsakas av bakterier, vanligtvis Escherichia coli (E. coli).
Behandlingen för en urinvägsinfektion innebär ofta att ta antibiotika för att döda de bakterier som orsakar infektionen. Vanliga antibiotika som används för att behandla obebyggda urinvägsinfektioner inkluderar trimetoprim/sulfametoxazol (Bactrim, Septra), fosfomycin (Monurol), nitrofurantoin (Macrobid) och ciprofloxacin (Cipro).
Den specifika behandlingen som rekommenderas kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av bakterier som orsakar infektionen, patientens hälsa allmänt och om de har några andra sjukdomar eller allergier.
Det är viktigt att fullständigt behandla en urinvägsinfektion för att undvika komplikationer som kan uppstå om infektionen sprider sig till andra delar av kroppen, såsom njurarna. Om du tror att du har en urinvägsinfektion bör du kontakta din läkare för att få en korrekt diagnos och behandling.
Overactive bladder (OAB) is a common condition characterized by the involuntary contraction of the detrusor muscle in the urinary bladder, leading to symptoms such as:
1. Urinary urgency: A sudden, strong desire to urinate that cannot be delayed.
2. Frequency: The need to urinate more often than usual, typically eight or more times in a 24-hour period.
3. Nocturia: Waking up frequently during the night to urinate.
4. Urge incontinence: Leakage of urine that occurs when there is a strong urge to urinate.
These symptoms can significantly impact an individual's quality of life, causing distress, embarrassment, and limitations on daily activities. The exact cause of OAB is not always known, but it may be associated with underlying medical conditions such as neurological disorders, diabetes, or bladder infections. In many cases, however, the cause remains unclear. Treatment options for overactive bladder include behavioral modifications, pelvic floor exercises, medications, and, in some cases, surgical interventions.
Mesna, som också stavas mesna natrium (MSN), är ett läkemedel som används för att skydda njurarna från skada vid behandling med vissa typer av kemoterapi, till exempel ifosfamid och cyklofosfamid.
Mesna fungerar genom att neutralisera akrolein, ett giftigt ämne som bildas som en biprodukt när dessa läkemedel bryts ned i kroppen. Akrolein kan skada celler i njurarna och andra organ, men mesna hjälper till att förhindra detta genom att binda till akroleinet och göra det mindre giftigt.
Mesna ges vanligtvis som en intravenös infusion under behandlingen med ifosfamid eller cyklofosfamid, och kan också ges som en tablettform. Läkemedlet börjar ges innan kemoterapin startar och fortsätter under och efter behandlingen för att säkerställa full skyddseffekt.
Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.
Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.
Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.
'Extracellulärt rum' refererar till det område eller utrymme som finns utanför cellernas membran i en levande organism. Det inkluderar all vätska och strukturer som omger cellerna, såsom blodplasma, lymfa och extracellulär matrix. Extracellulärt rum står i kontrast till intracellulärt rum, som är det inre av cellen som innehåller organeller och andra strukturer.
Extracellulärt fluid (ECF) är en del av extracellulärt rum och består av vätska som omger cellerna i olika vävnader och organ. ECF kan delas in i två kategorier: intravaskulärt fluid (IVF), som är vätskan i blodkärlen, och interstitial fluid (ISF), som är vätskan i det mellanrummet mellan celler i olika vävnader.
Ett viktigt koncept inom fysiologi är homeostasen av extracellulärt fluid och elektrolyter, eftersom förändringar i dess volym eller sammansättning kan ha negativa effekter på cellfunktion och hela organismens hälsa.
Akrolein, med den kemiska formeln C3H4O, är en färglös, mycket reaktiv och giftig flyktig vätska med en stark, irriterande lukt. Den är en aldehyd som naturligt förekommer i rök från bränder, och kan även produceras av vissa industriprocesser och transporteringsmedel. Akrolein kan orsaka irritation i ögon, näsa, hals och lungor, och långvarig eller intensiv exponering kan leda till allvarliga skador på luftvägar och centrala nervsystemet.
'Pyelitis' är en gammal term som användes för att beskriva inflammation i nedre delen av urinblåsan, specifikt i pelvis renis – det område där urinen samlas innan den passerar ner till uret. Numera används istället oftare termen 'pyelonephrit', som inkluderar inflammation i både pyelon och nefron (nefropylonefrit). Pyelit kan orsakas av en infektion, vanligtvis orsakad av bakterier som har migrerat upp från urinröret. Symptomen på pyelit kan inkludera smärta i ryggen eller flankerna, trötthet, feber och förhöjd urinflödesvolym. Behandlingen av pyelit består oftast av antibiotika för att behandla infektionen och smärtlindring för att lindra smärtan.
'Fibros' är ett medicinskt begrepp som refererar till förtjockning och hårdning av bindväv i olika kroppsdelar. Detta kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive lungfibros, leverfibros och hjärtfibros. Fibrosen kan leda till funktionsnedsättning i den drabbade organen och i allvarliga fall kan vara livshotande. Behandlingen av fibros beror på orsaken till tillståndet, men kan innefatta mediciner som minskar inflammation eller undertrycker immunsystemet. I vissa fall kan en transplantation av det drabbade organet vara nödvändig.
Uroplakin III är ett protein som är en del av de plasmliknande vesikelmembranen (PLVM) som täcker ytan på specialiserade celler i urinvägarna, kallade urothelceller. Uroplakiner är en grupp av fyra huvudsakliga proteiner (Ia, Ib, II, och III) som tillsammans bildar komplexa heterodimerer och trimera strukturer på ytan av PLVM. Dessa strukturer ger urinvägarna en extra skyddande barriär och hjälper till att förhindra penetration av bakterier, toxiner och andra skadliga substanser från att tränga in i underliggande vävnader. Uroplakin III är specifikt involverat i cellytanens struktur och funktion och har också visat sig spela en roll i cellsignalering och celldelning.
Uropathogenic Escherichia coli (UPEC) är en specifik typ av E. coli-bakterie som orsakar urinvägsinfektioner (UTI) hos människor. UPEC-stammarna har utvecklat specifika virulensfaktorer som gör dem mer lämpade att kolonisera och infektera de nedre och övre urinvägarna, inklusive urinblåsan och njurarna. Dessa virulensfaktorer kan omfatta adhesiner som hjälper bakterierna att fastna på cellerna i urinvägarna, toxiner som skadar vävnaden och skyddar bakterierna från värdimmunsvaret, och mekanismer för att undvika fagföreställningar och andra former av bakteriell kontroll. UPEC-infektioner kan orsaka en rad symtom, från milda till allvarliga, inklusive smärta vid urinering, frekvent behov av att urinera, starka smärtor i ländryggen eller buken och feber. Behandling av UPEC-infektioner involverar vanligtvis antibiotikater som är verksamma mot E. coli, men resistens har blivit en allt större utmaning i senare år.
Nitrofurantoin är ett antibiotikum som används för att behandla urinvägsinfektioner orsakade av särskilda bakterier. Det fungerar genom att döda de bakterier som orsakar infektionen. Preparatet finns i form av tabletter och kapslar, och intas vanligen två till fyra gånger per dygn under en behandlingsperiod på fem till sju dagar.
Läkemedlet bör inte användas hos personer med nedsatt njurfunktion eller gravt leverproblem, samt av gravida kvinnor som är i slutet av sin graviditet eller vid förlossning, eftersom det kan påverka barnet. Vissa biverkningar kan förekomma, såsom illamående, kräkningar och diarré. I sällsynta fall kan mer allvarliga biverkningar uppstå, till exempel lunginflammation eller skador på nerverna.
Det är viktigt att fullständig läkarvård söks om symptomen inte förbättras inom några dagar efter behandlingens start, eller om de blir värre under behandlingen.
Uroplakin II är ett transmembrant protein som är en del av de plasmliknande vesikelstrukturer (uroplakar) som täcker ytan på specialiserade celler i urinvägarnas slemhinna, kallade urothelceller. Uroplakin II bildar tillsammans med andra uroplakiner en multimer komplex struktur som är viktig för att hålla urinvägarnas barrierfunktion intakt och skydda slemhinnan från skador, infektioner och toxiner. Dessutom har uroplakin II visat sig ha en potential roll i diagnostiseringen av vissa former av urinvägsinfektioner genom att det kan upptäckas i urinen under sjukdomstillståndet.
Uriner, også kendt som enten at urinere eller at pi' i folkemunde, er den proces hvor organismen fjerner affaldsstoffer fra kroppen gennem udskillelse af urin gennem urinvejene og blæren. Urinen dannes i nyrerne som en del af det urinsystem, der hjælper med at holde væskebalance og fjerne affaldsstoffer fra kroppen. Når blæren er fuld, vil personen normalt opleve en trang til at tisse eller udskille urinen.
Prostatit är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som alla berör prostata, en körtel belägen under urinvägensblåsan hos mannen. Det finns fyra huvudsakliga typer av prostatit:
1. Bakteriell prostatit: Denna form av prostatit orsakas av en bakterieinfektion och kan behandlas med antibiotika. Symptomen inkluderar smärta, sveda under urineringen, frekvent urineringsbehov och i vissa fall feber.
2. Kronisk bakteriell prostatit: Denna form av prostatit kännetecknas av återkommande eller kroniska infektioner i prostata som är svåra att behandla med antibiotika. Symptomen kan vara mildare än för akut bakteriell prostatit, men kan fortfarande orsaka smärta och urinvägsproblem.
3. Kronisk prostatit/chronisk pelvisk smärta: Detta är en kronisk smärtasyndrom som drabbar prostata och ibland även omgivande strukturer, såsom blygdbenet och muskler i ländryggen. Symptomen inkluderar smärta eller obehag i låret, buken, blygdbenet eller i perineum (området mellan anus och skrevet). Smärtan kan vara konstant eller komma och gå, och kan förvärras efter sexuell aktivitet.
4. Asymptomatisk inflammatorisk prostatit: Denna form av prostatit orsakar inga symptom, men en rutinmässig undersökning visar tecken på inflammation i prostata. Det är oklart om denna tillstånd har någon klinisk betydelse eller behöver behandlas.
Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om du upplever smärta, obehag eller andra symptom som kan vara relaterade till prostatit. En läkare kan undersöka dina symptom och rekommendera lämplig behandling.
En kolibakterieinfektion är en infektion orsakad av bakterier från släktet Kolibakterium, som ofta förknippas med födoämnesburen diarré. Den mest vanliga art som orsakar sjukdom hos människor är Kolibacterium ravoysii (tidigare kallad Kolibacterium freundii), följt av Kolibacterium perfringens och andra arter. Infektionen kan ge upphov till symptom som diarré, buksmärtor, illamående och kräkningar. I allvarliga fall kan infektionen leda till komplikationer som septikiemi eller tarminflammation. Kolibakterieinfektioner sprids ofta via kontaminerad mat eller vatten.
Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."
Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.
'Sår' kan definieras som en skada eller ett sönderfall av huden, vävnaden eller ett organ, ofta orsakad av tryck, friktion, värme, kemikalier eller sjukdom. Sår kan vara olika allvarliga, från små skråmärken till stora djupa sår som går igenom huden och når muskler, ben, nerver eller blodkärl.
Enligt Mayo Clinic kan en medicinsk definition av 'sår' vara: "A wound is a skin injury that results from puncturing, cutting, tearing, or crushing the skin. A wound may be either open or closed. In an open wound, the skin is torn, cut, or punctured, which exposes the underlying tissue to possible infection. In a closed wound, the skin remains intact but the tissue beneath it may be bruised, cracked, or broken."
"Bakteriuri" är ett medicinskt begrepp som betyder att urinen innehåller bakterier i en koncentration som överstiger 100 000 koloniformande enheter per milliliter (cfu/ml). Detta fenomen kallas ofta för "bakteriuri" eller "asymptomatisk bakteriuri".
Det är värt att notera att när en person visar symtom på en urinvägsinfektion (UVI), såsom smärta vid urinering, frekvent behov av att urinera och smärta i underlivet, kan det finnas färre än 100 000 bakterier per milliliter i urinen. I sådana fall kan en läkare fortfarande ställa diagnosen UVI baserat på symtomen och andra tester, som ett positivt kulturresultat av urinen.
Asymptomatisk bakteriuri är vanligast hos äldre kvinnor, särskilt de som bor i vårdhem eller har katetrar i urinblåsan. Även om det ofta är obekvämt och kan öka risken för komplikationer, behöver inte alltid asymptomatisk bakteriuri behandlas med antibiotika. Läkaren kommer att bedöma om behandling behövs baserat på patientens symtom, allmänt hälsotillstånd och andra faktorer som kan påverka risken för komplikationer.
Kronisk interstitiell cystit
Dysuri
Urinblåsan
Kronisk smärta
Dyspareuni
Bäckensmärta
Urinvägsinfektion
IC
Nokturi
Kronisk interstitiell cystit - Wikipedia
Utmattade binjurar diagnos
Kvinnohälsa-arkiv - BakingBabies
Ischias - Wikipedia
Leukeran 2mg, 5mg Chlorambucil Användning, biverkningar och dosering. Pris i onlineapotek. Generiska läkemedel utan recept.
Kamagra Oral Jelly Utan Recept | Billiga Apotek På Nätet - VVS'92
Bäckensmärta - orsak, symtom och behandling - Doktor.se
Sofia Hansson - Hitta personer StayFriends
Är teknetium-99m DMSA-scintigrafi på barn 0-2 år - DiVA
urolog - Symptom December
Symtom och behandling av en prostatatumör - Teratom
Cyklofosfamid Ebb, Pulver till injektionsvätska, lösning (Vitt pulver. Efter beredning: klar vätska) | Läkemedelsboken
Urovico - Fungerar det? Negativ återkoppling, Forum, apotek, pris, var man kan köpa
Dysuri - Wikipedia
Patientinformation - Medibas - Kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal
Pyelonefrit7
- med infektion, vid pyelonefrit (inflammation i njurbäckenet) och interstitiell nefrit (inflammation i njuren, kanske orsakad av en infektion). (netlify.app)
- Vad är skillnaden på cystit och pyelonefrit? (netlify.app)
- Låg UVI/akut cystit: Infektioner i urinvägarna (UVI) är en av de vanligaste infektionerna hos barn, och allra Efter en njurbäckeninflammation (pyelonefrit) görs alltid en noggrann Komplicerade urinvägsinfektioner och pyelonefrit. (netlify.app)
- Behovet av utredning av barn med pyelonefrit har Akut pyelonefrit kallas även hög urinvägsinfektion (UVI), övre UVI, njurbäckeninflammation och akut infektiös interstitiell nefrit. (netlify.app)
- För att avgöra om barnet har Akut cystit är i de allra flesta fall ofarligt och cirka 30 % av patienterna blir symtomfria utan Pyelonefrit hos vuxna (Febril UVI) Pyelonefrit hos barn (Febril UVI). (web.app)
- Akut pyelonefrit kallas även hög urinvägsinfektion (UVI), övre UVI, njurbäckeninflammation och akut infektiös interstitiell nefrit. (web.app)
- Mot bakgrund av kränkning av urinflödet utvecklas purulentinflammatoriska sjukdomar i könssystemet (cystit, uretrit, pyelonefrit). (ba-homecare.com)
Akut4
- ICD-10 kod för Akut tubulo-interstitiell nefrit är N109. (netlify.app)
- Diagnosen klassificeras under kategorin Akut tubulo-interstitiell nefrit (N10), som finns i kapitlet Sjukdomar i urin- och könsorganen (N00-N99). (netlify.app)
- Mer om ICD-koder Akut interstitiell nefrit Symptomkoll: Möjliga orsaker inkluderar Glomerulonefrit. (netlify.app)
- Värdera Akut interstitiell nefrit Symptomkoll: Möjliga orsaker inkluderar Glomerulonefrit. (netlify.app)
Kronisk3
- Kronisk interstitiell cystit är ett kroniskt smärtsyndrom i trakten vid urinblåsan. (wikipedia.org)
- av J Haraldsson · 2013 - Scandinavian Ragdoll Club rekommenderar screening av njurarna med ultraljud hos ragdollkatter inför avel, detta för att leta tecken efter kronisk interstitiell nefrit vid diabetesnefropati, lupusnefrit, snabbt förlöpande glomerulonefrit och andra vanliga glomerulonefriter samt interstitiella nefriter. (netlify.app)
- Många som har problem med kronisk bäckensmärta har samtidigt flera andra smärttillstånd som tros kunna vara orsaken, såsom exempelvis endometrios, interstitiell cystit, IBS, fibromyalgi och levator ani-syndrom. (doktor.se)
Sjukdom1
- Cystit - en inflammatorisk sjukdom i urinblåsan, tillsammans med olika svårighetsgrad symtom: smärtsam urinering, mörkare och grumling av urin, täta urinträngningar, feber, smärta i buken. (lakesidemedicalmusings.com)
Kallas1
- Varianten med sår kallas klassisk interstitiell cystit, och kräver kirurgiska ingrepp. (wikipedia.org)
Leda2
- Ulcerös form av interstitiell cystit kan leda till så kallad skrumpblåsa, vilket är en urinblåsa som är liten och med låg elasticitet. (wikipedia.org)
- Oavsett orsaken till att sjukdomen uppstår är symtomen på cystit ganska allvarliga och kan, om de inte behandlas på rätt sätt, leda till en farlig utveckling av sjukdomen. (lucinafoundation.org)
Kvinnor2
- Det är mycket vanligare att kvinnor drabbas av interstitiell cystit än män - det går uppåt tio kvinnor per man. (wikipedia.org)
- Det 100 % naturliga tillskottet Urovico är en allierad i kampen mot cystit som många kvinnor kan använda för att radikalt förändra sina liv. (lucinafoundation.org)