En grupp cytokromer med kovalenta tioeterbindningar mellan den ena av eller båda protohemvinylsidokedjorna och proteinet.
Cytokrom c är ett protein som fungerar som en elektrontransportör i mitokondriernas andningskedja, vilket är en biokemisk process som genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i cellen. Det är beläget i mitokondriens inre membran och är en viktig del av den elektrontransportkedjan där det accepterar elektroner från cytochrom b och överför dem till oxygen, som är den slutliga elektronacceptorn. Cytokrom c spelar också en roll i apoptos, ett programmerat cellsdödssystem, då det frisätts från mitokondrier under vissa stresstillstånd och aktiverar en kaskad av enzymer som leder till celldöd.
Hemproteiner som spelar en viktig roll i redoxreaktioner, där de medverkar till överföring av reduktionsekvivalenter vid reversibla skiftningar i oxidationsgraden hos den prostetiska gruppen. Cytokromernas järnjoner kan nämligen, i motsats till t ex hemoglobinernas, oxideras och reduceras. Redoxskiftningen har samband med ett reversibelt, en-elektronsekvilibrium mellan Fe(II)- och Fe(III)-tillstånden i den centrala järnatomen.
En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.
Ett membranbundet mitokondrieprotein av c-typ, med molekylvikt 30 kD, som fungerar som elektrongivare till cytokrom c i andningskedjan i mitokondrier och bakterier.
Det sista oxidaset i andningskedjan. Det samlar ihop elektroner som överförts från reducerat cytokrom c och avger dem till molekylärt syre, som sedan reduceras till vatten. Enzymet består av cytokrom a och cytokrom b, två kopparatomer och 13 olika proteinunderenheter, av vilka kodas av mitokondrie-DNA. Ibland kallas det även komplex IV i andningskedjan. EC 1.9.3.1.
Cytochrome c2 är ett proteinet som innehåller hemgrupp och deltar i den elektrontransportkedjan i cellandningen hos vissa bakterier, såsom Rhodobacter (tidigare känd som Rhodospirillum) capsulata. Det agerar som en electron carrier mellan två komplexa enzymer inne i bakteriens fotosystem I. Proteinet har en molekylvikt på ungefär 24 kDa och består av en enda polypeptidkedja med en hemgrupp kovalent bundet till ett specifikt aminosyraresiduum.
Cytokromer (elektronbärande proteiner), där protohem eller liknande hem utgör den prostetiska gruppen. Denna har inte kovalent bindning till proteindelen.
Ett cytokrom, med molekylvikt 16 kD, i det endoplasmatiska nätverket som verkar som intermediär elektronbärare i vissa reaktioner som katalyseras av flerfunktionsoxidaser, som t ex vid minskning av mättnadsgraden i fettsyror. Det aktiverar även molekylärt syre för angrepp på substratet.
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
En viktig process i cellens energiomsättning. Förloppet då elektroner transporteras från ett reducerat substrat till molekylärt syre.
"Oxidation-reduction, or redox, refers to a type of chemical reaction where there is a transfer of electrons between two molecules, leading to a change in their oxidation state."
Det färggivande ämnet i hemoglobin. Det förekommer fritt i kroppsvävnader och som prostetisk grupp i många hemproteiner.
Cytokrom f är ett proteinkomplex som är involverat i den elektrontransportkedja som sker inne i mitokondrier. Det är en viktig del av komplex III, även känt som cytochrom bc1-komplexet. Cytokrom f har en hemgrupp och fungerar som en elektronacceptor i den reduktiva fosforyleringskedjan, där det accepterar elektroner från cytochrom b och överför dem till koenzym Q. Detta hjälper till att generera ett proton gradient över mitokondriens inre membran, vilket sedan kan omvandlas till ATP, den primära energikällan i cellen.
Ett hemprotein som katalyserar oxidationen av ferrocytokrom c till ferricytokrom c i närvaro av väteperoxid. EC 1.11.1.5.
Cytochrome c6 är ett proteinkomplex som innehåller en hemgrupp och deltar i den cellulära andningen hos vissa bakterier, såsom cyanobakterier. Det fungerar som en elektrontransportör mellan två olika enzymkomplex i den bakteriella elektrontransportkedjan under fotosyntesen. Cytochrome c6 är homologt med mitokondriell cytochrom c hos eukaryota celler, men de har skilda funktioner och evolutionära ursprung. Detta protein är viktigt för bakteriens energiproduktion och överleve.
Spektrofotometri är en teknik för att mäta absorptionen av ljus av olika våglängder, vilket används inom medicinen för att exempelvis bestämma koncentrationen av olika substanser i ett prov, såsom blodprov.
Cytochrome P-450 CYP3A refers to a subfamily of drug-metabolizing enzymes that play a critical role in the metabolism and clearance of various medications, as well as endogenous compounds. These enzymes are primarily located in the liver and small intestine, with CYP3A4 being the most abundant and best characterized isoform. They participate in phase I metabolism, catalyzing oxidation reactions that convert lipophilic drugs into more hydrophilic metabolites, which can then be excreted by the body. CYP3A enzymes are known to metabolize approximately 50% of clinically used medications, including statins, antidepressants, antiepileptics, benzodiazepines, and many others. Their activity can be influenced by various factors such as genetic polymorphisms, drug-drug interactions, and disease states, which may lead to altered drug response, efficacy, or toxicity.
Cytokromreduktasen är ett enzymkomplex involverat i celldygnets (circadian rytm) reglering inom mitokondrierna hos eukaryota celler. Det katalyserar elektrontransportreaktioner och tillhandahåller energibearbetning genom att överföra elektroner från reducerade nicotinamidadenindinukleotid (NADH) till oxidationsmedel som syre, vilket leder till bildandet av vatten. Cytokromreduktasen spelar också en viktig roll i homeostasen hos celler genom att reglera apoptos eller programmerad celldöd.
Cytokrom b är ett protein som är involverat i elektrontransportkedjan i mitokondriernas inre membran hos eukaryota celler. Det är en av de tre viktigaste underenheterna (tillsammans med cytokromer a och c) i den komplexa IV, också känd som cytochrom oxidaser, som är den sista enzymkomplexen i elektrontransportkedjan. Cytokrom b hjälper till att överföra elektroner från koenzym Q (ubihinon) till cytokrom c och producerar energi i form av ATP genom ett process som kallas celulär andning eller respiration. Det skiljer sig från andra cytokromer eftersom det saknar hemgrupp, en prostetisk grupp som annars är vanlig hos proteiner som involverar elektrontransport.
Stora, uddatåiga, växtätande hovdjur av familjen Equidae (hästdjur). Det finns ett flertal olika raser av tamhäst, och de varierar mycket i storlek. Hästar har svettkörtlar över hela kroppen och svettas mycket vid ansträngning.
Ett polymorft enzym som aktiverar cancerframkallande N-nitrosaminer, bensen, uretan och andra föreningar med låg molekylvikt. Det induceras av etanol och metaboliserar alkohol. Det används experimentellt för att studera effekterna av etanolbruk och -abstinens med hjälp av enzymmarkörer som t ex N-nitrosodimetylamindemetylas. EC 1.5.99.-.
En familj intracellulära cysteinproteinaser. De har en nyckelroll vid inflammationer och apoptos hos däggdjur, och är specifika för asparaginsyra vid position P1. De indelas i två klasser, utifrån län gden på N-terminalprodomänerna. Kaspas-1, -2, -4, -5, -8 och -10 har långa prodomäner, medan kaspas-3, -6, -7 och -9 har korta. EC 3.4.22.-.
Det medicinska begreppet "Cytokrom b6f-komplex" refererar till ett proteincomplex som är involverat i den elektrontransportkedjan hos fotosyntetiserande organeller, såsom kloroplasten hos växter och cyanobakterier. Det består av två underenheter, cytokrom b6 och cytokrom f, som är anslutna till varandra och deltar i transporten av elektroner från vatten till plastidens nukleotidreduktas (PNR). Denna process är en central del av fotosyntesen, där ljusenergi omvandlas till kemisk energi i form av ATP och NADPH. Cytokrom b6f-komplexet fungerar också som en protonpump, vilket bidrar till skapandet av ett protonkoncentrationsgradient över den inre membranen hos kloroplasten, som sedan kan användas för att syntetisera ATP i ATP-syntasen.
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
NADPH-ferrihemoproteinreduktase, även känt som NADPH-oxidoreduktas eller NOX, är ett enzym som överför elektroner från NADPH till ferrihemoproteiner och kan reducera dem till ferrohemoproteiner. Detta enzym spelar en viktig roll i cellers förmåga att generera reaktiva syremolekyler, såsom superoxidradikaler, som är involverade i olika fysiologiska processer, inklusive immunförsvar och signaltransduktion.
Ett polycykliskt, aromatiskt, kolväteinducerbart cytokrom av stort kliniskt intresse pga det stora antal läkemedelsinteraktioner som har samband med induktion och hämmande av teofyllin. Koffein betraktas som mönstersubstratet för detta enzym. Det omsätter även teofyllin och antipyren. Miljöfaktorer såsom cigarettrökning, grillat kött, korsblommiga grönsaksväxter och ett antal läkemedel, inkl fenytoin, fenobarbital och omeprazol, ger ökad CYP1A2-aktivitet.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
"Paracoccus denitrificans" är en gramnegativ, aerob bakterie som utför denitrifikation, en process där nitrat reduceras till gasformig kväve (N2) under syrebrist. Den kan leva på ett varierat näringsval och är vanligen belägen i vattenmiljöer, såsom mark och vattenreningssystem.
Ett cytokrom P-450-enzym som har förmåga att aktivera procancerogena, polycykliska kolväten och halogenerade, aromatiska kolväten till mutagena föreningar. Etoxiresorufin verkar som substrat åt CYP1A1, och mätning av etoxiresorufin-O-deetylas erbjuder en direktmetod för påvisande av detta enzym. EC 1.-.
Slutna blåsor av fragmenterat endoplasmatiskt nätverk som bildas när leverceller eller -vävnad säras genom homogenisering. De kan vara släta eller ojämna.
Cytochrome c1 är ett protein som ingår i den elektrontransportkedja som finns i mitokondriens inre membran hos eukaryota celler. Det är en del av komplex III, även känt som cytochrom b-c1-komplexet eller ubihydrokinas (UQ) reduktas, och fungerar som en elektrontransportör mellan cytochrom b och cytochrom c. Cytochrom c1 tillhör cytochromklassen av hemproteiner, vilket innebär att det innehåller ett prostetiskt gruppcentrum bestående av en hemgrupp som kan reversibelt reduceras och oxideras under elektrontransportprocessen. Proteinet har en viktig roll i cellandningen (celldygnets) process, där det hjälper till att generera ATP genom att pumpa protoner över mitokondriens inre membran för att skapa ett protonkoncentrationsgradient som sedan kan konverteras till kemisk energi i form av ATP
Ett av de viktigare cytokrom P-450-enzymen, vilket induceras av fenobarbital i såväl lever som tunntarm. Det är verksamt i omsättningen av föreningar som pentoxiresorufin, testosteron och androstendion. CYP2B1 förmedlar också aktivering av cyklofosfamid och ifosfamid till mutagener. EC 1.-.
Caspase-9 är ett proteolytiskt enzym som spelar en central roll i apoptos, det vill säga den kontrollerade programmerade celldöden hos flercelliga organismer. Det aktiveras genom att bilda en komplex med adaptorproteinet Apaf-1 och cytochrom c efter att cellen utsatts för skada eller stress. När caspase-9 är aktiverat, kan det i sin tur aktivera andra effektorcaspaser som leder till fragmentering av kärnan och celldöd.
Kaspas-3 är ett enzym som tillhör en grupp av proteaser, kallas kaspaser, och spelar en central roll i apoptos, det programmerade cellsdöendet. Det aktiveras under olika stress- eller skadeprocesser och bryter ned strukturella proteiner i cellen, vilket leder till att cellen fragmenteras och avlägsnas på ett kontrollerat sätt.
Succinat-cytochrome c-oxidoreduktas, även känt som komplex II, är ett enzymkomplex inblandat i cellandningens elektrontransportkedja. Det oxiderar succinat till fumarat och reducerar cytochrom c, vilket medför att protoner pumpas över mitokondriens innermembran, vilket genererar ett protonkoncentrationsgradient som används för att producera ATP.
"Oxidoreduktaser är ett enzym som katalyserar oxidation-reduktionreaktioner, där elektroner överförs från ett molekylärt substrat, det reducerade substratet, till en acceptor, det oxiderade substratet."
Ett polymorft enzym som katalyserar hydroxyleringen av debrisokin. Det omsätter också ett flertal antidepressiva och neuroleptiska preparat. Enzymet uppvisar defekter hos ungefär 10% av befolkningen. EC 1.14.99.-.
BCL-2-associated X protein, ofta förkortat till BAX, är ett proteIN som spelar en viktig roll inom cellens apoptos eller programmerade celldöd. Det tillhör bcl-2-proteinfamiljen och kan fungera som en proapoptotisk faktor genom att bilda porer i mitokondriens yttre membran, vilket leder till release av cytochrom c och initiering av caspas-kaskaden, slutligen ledande till cellsdöd. BAX är kodat av BAX-genen, som under negativ stress kan aktiveras och öka uttrycket av BAX-proteinet, vilket i sin tur kan leda till apoptos.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
'c-Bcl-2' är ett protoonkogen protein som spelar en viktig roll i regleringen av cellens död (apoptos) och livscykel. Det produceras av c-Bcl-2-genen och hittas naturligt i celler, där det hjälper till att kontrollera celldelningen och skyddar cellerna från apoptos under normala förhållanden.
Cytochrome a är ett proteinkomplex som ingår i den elektrontransportkedja som finns inbäddad i mitokondriens inner membran hos eukaryota celler. Cytochrom a utgör en del av cytochrom c oxidas, det sista enzymet i den elektrontransportkedjan som reducerar syre till vatten och genererar energi i form av ATP via oxidativ fosforylering. Cytochrom a innehåller en hemgrupp, ett prostetiskt grupperingsmolekyl, som deltar i den enzymatiska reaktionen genom att acceptera och donera elektroner.
Tetramethylphenylenediamine (TMPD) är ett organisk ämne som används inom kemin som en stark reduktionsmedel. Det består av två diaminogrupper som är bunden till ett centralt bensenring, med fyra metylgrupper (–CH3) som substituenter på bensenringet i 1,4-positioner relativt varandra.
Apoptotic Protease-Activating Factor 1 (APAF-1) är ett protein som aktiverar enzymkomplexet kallat caspaser, vilket spelar en central roll i apoptos, det vill säga programmerad celldöd. När APAF-1 aktiveras bildar det, tillsammans med cytochrom c och dATP, en multiproteinkomplex som kallas apoptosom. Denna apoptosom initierar en kaskad av händelser som leder till celldöd genom att skära sönder strukturella och funktionella proteiner i cellen. APAF-1 är därför en viktig regulator av celldöd och celldifferentiering, och felaktig kontroll eller mutationer i APAF-1 kan leda till patologiska tillstånd som cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
Oorganiska salter av vätecyanid (cyanväte; blåsyra) med radikalen -CN. Hit hör också isocyanider. De skiljer sig från nitriler, vilka avser organiska föreninger med -CN-radikalen.
Cytokromer (elektronbärande proteiner) med ett järntetrapyrrolkelat som prostetisk grupp, där graden av dubbelbindningskonjugering är lägre än i porfyrin.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
En teknik som är tillämpbar på en mängd olika ämnen som uppvisar paramagnetism till följd av magnetismen alstrad av opariga elektroner. Erhållna spektra kan användas för påvisande, identifiering, och bestämning av elektronstrukturer, undersökning av molekylers interaktioner, och för mätning av kärnspinn och magnetiska moment. Elektronisk dubbelresonansspektrografi (ENOR) är en variant av tekniken som ger bättre upplösning. Spinnresonansanalys kan göras in vivo, och inkluderar tillämpningar som t ex magnetresonans (MRI). Syn. ESR.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
En giftig, färglös, luktfri och smaklös gas. Den tas upp av hemoglobin, varvid bildas karboxyhemoglobin, som saknar förmåga att binda syre. Den uppkomna syrebristen leder till huvudvärk, yrsel, sjunkande puls och andningsfrekvens, medvetslöshet och död. Syn. koloxid.
Hjärtmuskelvävnadens mitokondrier.
Spectral analysis är en teknik inom signalbehandling och fysik som används för att bestämma frekvenskomponenterna i en given signal. Det innebär att man tar en tidsvariabel signal, vanligen en kontinuerlig funktion av tiden, och omvandlar den till frekvensdomänen med hjälp av Fouriertransformen eller en annan liknande metod. På så sätt kan man studera amplitud och fas för de olika frekvenser som ingår i signalen, vilket kan vara mycket användbart inom flera områden som till exempel elektroteknik, akustik och optik. I en enda mening:
En stor grupp enzymer som förmedlar oxidations-reduktionsreaktioner där en atom i en syremolekyl binds till det organiska substratet. Den reducerade syreatomen binds med väte och bildar vatten. Enzymerna kallas även monooxygenaser. Dessa reaktioner fordrar två substrat som reduktanter för var och en av de båda syreatomerna. Det finns olika klasser av enzymerna beroende på vilken typ av väteavgivande kosubstrat (koenzymer) som krävs för blandfunktionsoxidationen. EC 1.4 - 1.97.
Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.
'Rhodobacter sphaeroides' är en gramnegativ, icke-sjukdomsbildande bakterie som tillhör alfaproteobakteriella divisionen. Den är strikt aerob men kan även växa anaerobt under fototrofa förhållanden genom att använda sig av fotosyntes. Bakterien är känd för sin förmåga att producera stora mängder karotenoider och bakterieblå pigment, som ger den en rödaktig färg. 'Rhodobacter sphaeroides' har potentialen att användas inom bioteknologi och för bioenergi på grund av dess förmåga till fotosyntes och produktion av biogaser som väte och metan.
BH3 Interacting Domain Death Agonist Protein, ofta förkortat som BAD, är ett protein som spelar en central roll inom cellers apoptos (programmerad celldöd). Det tillhör Bcl-2 familjens proteiner och innehåller en BH3 domin som kan binda till och neutralisera vissa anti-apoptotiska proteiner, såsom Bcl-2 och Bcl-xL. När BAD aktiveras genom att avregleras från fosforylering, kan det binder till och stänger ned dessa anti-apoptotiska proteiner, vilket i sin tur frigör pro-apoptotiska proteiner såsom Bax och Bak för att initiera apoptos.
Ett sjukdomstillstånd som beror på en medfödd defekt i enzymet cytokrom c-oxidas. Defekter i cytokrom c-oxidas kan orsakas av mutationer i SURF1-, SCO2-, COX10- eller SCO1-generna. Cytokrom c-oxidasbrist till följd av SURF1-mutation yttrar sig som Leighs sjukdom; SCO2-mutation leder till dödlig infantil cardioencefalomyopati; mutation i COX10 ger tubulopati och leukodystrofi; och SCO1-mutation manifesterar sig som tidig leversvikt och neurologiska störningar.
Ett antibiotiskt ämne från arter av Streptomyces. Det hämmar mitokondrierespiration och kan tömma cellens ATP-förråd. Antimycin A1 ha r använts som fungicid, insektsmedel och kvalstermedel.
En grupp cytokrom P-450-proteiner som utnyttjar reducerat flavin eller flavoprotein, till vilka de binder en syreatom. De verkar på många aromatiska föreningar och ingår i flerfunktionsoxidassystemet. Dessa enzym är viktiga för oxidationen av ett flertal läkemedel och toxiner, såsom fenobarbital, karcinogener och insektsgifter. EC 1.14.14.1.
"Syrgas" er en sammentrekning av ordene "syre" og "luft", og refererer til den atmosfæriske luften som vi normalt inhalerer, som består av omkring 21% syre (O2), 78% kv nitrogen (N2) og små mengder av andre gasser som argon, kultilkristaller og spor av kullilkristaller. I denne enkelte meningen kan syrgas definieres som den atmosfæriske luft som inneholder 21% syre (O2) som er livsviktig for mennesker og andre levende vesen for å oksidere (forbranne) næringsstoffer for å produsere energi i cellene.
Oorganiska salter av den hypotetiska syran H3Fe(CN)6.
Mitokondrier i leverceller. Dessa har, som hos alla mitokondrier, ett yttre och ett inre membran som tillsammans bildar två separata mitokondriefack: ett inre, substansfyllt utrymme och ett smalt utrymme mellan membranen. I levermitokondrien finns uppskattningsvis 67% av mitokondrieproteinerna i den inre matrisen.
Plastocyanin är ett kopparprotein som deltar i elektrontransportkedjan under fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det agerar som en mobil elektrondonor mellan två komplexa enzymer, cytochrom b6f och photosystem I, under syreproduktionen i thylakoidmembranet i kloroplasten. Plastocyanin är riktat av positivt laddade grupper i sin omgivning, som attraherar det negativt laddade kopparcentret i proteinet och underlättar elektronöverföringen.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
'Saccharomyces cerevisiae' är en art av jästsvamp som tillhör kungariket svampar, och är vanligt förekommande i naturen på frukt, grönsaker och jord. Den är en enkelcellig eukaryot organism med en diameter på omkring 5-10 Mikrometer.
Elektrontransportkomplex III, även känt som cytochrom b-c1 komplex eller ubihydrokinas, är ett enzymkomplex inblandat i den mitokondriella elektrontransportkedjan, där det katalyserar överföringen av elektroner från ubichinol till cytochrom c. Detta steg genererar energi i form av protonmotivkraft, vilket används för att producera ATP, den huvudsakliga energikällan i celler.
Ett släkte gramnegativa, anaeroba, stavformade bakterier med förmåga att reducera svavelföreningar till svavelväte. Bakterierna förekommer i anaerobt sötvatten- och saltvattenslam, tarmar, gödsel och avföring.
Stabila elementarpartiklar med den minsta, kända negativa laddningen. Elektroner ingår i alla grundämnen. De kallas även negatroner. Positivt laddade elektroner kallas positroner. Elektronernas antal, energinivå och placering runt atomkärnor avgör grundämnens kemiska identitet. Strålflöden av elektroner kallas katodstrålar eller betastrålar, en högenergistrålning som uppstår vid kärnsönderfall.
Metalliskt grundämne, och tillika spårämne, med kemiskt tecken Cu, atomnummer 29 och atomvikt 63,55. Koppar ingår i hemocyanin, som är syrebärare hos de flesta leddjur.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Proteiner som kodas av mitokondriegenomet eller proteiner som kodas av cellkärnegenomet och som får sin plats i mitokondrierna.
H2O4S2-jonen och tillhörande salter, t ex Na2S2O4 (natriumditionit, som bl a används som blekmedel). Syn. hydrosulfit.
I medicinen refererer protoner til positivt ladede partikler, som normalt findes i atomkerner sammen med neutroner og neutroner. Protoner spiller en vigtig rolle i kemiske reaktioner, herunder også i cellers energiproduktion, hvor de frigives under nedbrydningen af glukose via cellemembranens protonpumpe og dermed producerer ATP, cellsensenergi.
Sura fosfolipider bestående av två molekyler av fosfatidsyra med kovalent bindning till en glycerolmolekyl. De förekommer främst i mitokondriernas innermembran och i bakteriella plasmamembran. De utgör de viktigaste antigena komponenterna i Wassermannantigenet som används i serodiagnostiken av syfilis.
"Syrgasförbrukning är innebörden av andning, där syre konverteras till koldioxid och vatten som en del av cellandningen för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrier."
NADH-dehydrogenase, också känt som komplex I, är ett enzymkomplex involverat i cellandningen (oxidativ fosforylering) i mitokondriernas inre membran hos eukaryota celler och i bakteriers cellemembran. Detta enzymkomplex katalyserar den första elektronöverföringen i elektrontransportkedjan, där NADH (reducerad nicotinamidadenindinucleotid) oxideras till NAD+ (oxiderad nicotinamidadenindinucleotid), och samtidigt överförs två elektroner till koenzym Q (ubihinon). Detta skapar en proton gradient över mitokondriens inre membran, vilket driver syntesen av ATP (adenosintrifosfat) i ett senare steg i cellandningen. NADH-dehydrogenas är därför en viktig komponent i den energiproducerande processen hos levande celler.
Caspase inhibitors are pharmacological agents or proteins that block the activity of caspases, which are a family of cysteine-aspartic proteases playing a central role in the execution of cell apoptosis or programmed cell death. These inhibitors are used in research to study apoptotic pathways and have potential therapeutic applications in diseases with abnormal apoptosis, such as neurodegenerative disorders and cancer.
Rhodobacter capsulatus är en gramnegativ, strikt aerob bakterie som tillhör alfaproteobakterierna (Alphaproteobacteria). Den är känd för sin förmåga att utföra fotosyntes under anoxiska förhållanden och kan bilda pigmenterade granuler, så kallade utsvällningar, som innehåller bakteriekolerider. R. capsulatus är också känd för sin förmåga att fixera kväve och är därför användbar inom bioteknologi för produktion av kommersiella proteinprodukter.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
En mycket giftig förening som blockerar många metaboliska förlopp och som visat sig vara en särskilt kraftfull hämmare av hemenzymer och hemproteiner. Den används i många industriprocesser.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Cytokromer (elektronbärande proteiner), där den hembildande gruppen utgörs av hem a, dvs järnkelatet av cytoporfyrin IX.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Koppling av en hydroxylgrupp till en förening i en position där den inte tidigare funnits.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Ett barbitursyraderivat som har icke-selektiv dämpande effekt på det centrala nervsystemet. Det förmedlar bindning till hämmande subtypreceptorer för gamma-aminosmörsyra och reglerar kloridflödet genom receptorkanalerna. Det blockerar även glutamatinducerad depolarisering.
De båda lipoproteinskikt som omger mitokondrien. Det yttre membranet omsluter hela mitokondrien och innehåller kanaler med transportproteiner som flyttar molekyler och joner in i och ut ur organellen. Det inre membranet är veckat i kristor och innehåller många enzym som är viktiga för cellmetabolismen och energiproduktion (mitokondriella protontranslokerande ATPaser).
Proteiner som innehåller en prostetisk grupp av järn-porfyrin, eller hem, liknande den hos hemoglobin.
Quinone reductases are a group of enzymes that catalyze the reduction of quinones to hydroquinones using NADH or NADPH as an electron donor. This reaction is important in the detoxification of quinones, which are produced during the metabolism of certain drugs and chemicals, as well as in normal cellular processes. High levels of quinone reductase activity have been associated with a reduced risk of cancer and other diseases, making it a potential target for therapeutic intervention.
En medicinsk definition av 'Protonpumpar' är en typ av transporterande protein som aktivt pumpar protoner (H+) över celmembranet, vilket genererar ett protonsgradient och konsekvent elektrokemisk potential. Denna potential används sedan av andra cellulära processer, såsom ATP-syntes eller sekundära aktiva transportörer. Ett exempel på en protonpumpa är den gastriska H+/K+-ATPasen i magsäckens slemhinnor, som utsöndrar protoner till maginnehållet för att skapa den sura miljön som behövs för proteinernas nedbrytning.
I en enkel medicinsk kontext kan potentiometri definieras som en metod för att mäta elektrisk potentialskillnad mellan två punkter i ett elektrokemiskt system. Potentiometri används ofta för att bestämma koncentrationen av joner i en lösning, till exempel när man vill mäta pH-värdet i en lösning med hjälp av en pH-elektrod. Metoden bygger på att man använder en nonpolariserbar elektrod som inte själv orsakar någon ström, utan endast registrerar potentialskillnaden mellan de två punkterna.
NAD(P)H-oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av NADH (reducerad nicotinamidadenindinukleotid) eller NADPH (reducerad nicotinamidadenindinukleotidfosfat) till NAD+ (oxiderad nicotinamidadenindinukleotid) eller NADP+ (oxiderad nicotinamidadenindinukleotidfosfat), samtidigt som de reducerar ett elektronacceptor. Denna katalytiska process är central för cellens metabolism och energiproduktion, särskilt inom cellandning (oxidativ fosforylering) där NADH och NADPH fungerar som elektrondonatorer i den elektrontransportkedja som genererar ATP (adenosintrifosfat). NAD(P)H-oxidoreduktaserna kan också spela en viktig roll i det redoxbalansen
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Cytokrom c är ett protein som innehåller hemgrupp och fungerar som en elektrontransportör i cellandningen hos eukaryota organeller, såsom mitokondrier. Det är en central komponent i den elektrontransportkedjan involverad i produktionen av ATP (adenosintrifosfat) och reaktioner som kräver oxidativ fosforylering. Cytokrom c kan även spela en roll i apoptos, programmerad celldöd.
Ubiquinon, även känt som koenzym Q10, är ett lipidlösligt antioxidant som naturligt förekommer i alla celler i den mänskliga kroppen. Det spelar en viktig roll i cellernas energiproduktion genom att hjälpa till att överföra elektroner i mitokondrierna, de subcellulära organellerna som är ansvariga för cellens energiproduktion. Ubiquinon bidrar också till att skydda cellmembranen från skada orsakad av fria radikaler och hjälper till att reglera celldelning och apoptos, en normal och nödvändig process där celler elimineras för att underhålla homeostas i kroppen.
Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner, och som samtidigt oxiderar en reducerande substans. Denna process är viktig för celldefens och signalering inom levande organismer. Peroxidaser förekommer naturligt hos många olika arter, inklusive människan.
Polypeptidkedjor utan den prostetiska grupp som är nödvändig för att bilda ett aktivt holoprotein.
En art av gramnegativa, anaeroba, stavformade bakterier som finns i jord, tarmar och avföring, söt- och saltvatten.
The Electron Transport Chain (ETC) is a series of complexes in the inner mitochondrial membrane that facilitates the transfer of electrons from electron donors to electron acceptors during cellular respiration, driving the generation of a proton gradient used for ATP synthesis. The ETC Complex Proteins include: Complex I (NADH-Q oxidoreductase), Complex II (Succinate-Q oxidoreductase), Complex III (Cytochrome bc1 complex or CoQ:cytochrome c oxidoreductase), and Complex IV (Cytochrome c oxidase). These protein complexes work together to catalyze redox reactions, contributing to the production of energy in the form of ATP.
Dubbelsträngat DNA i mitokondrier. Hos eukaryoter är mitokondriegenomet cirkelformat och kodar för ribosom-RNA, transfer-RNA och ca 10 proteiner.
Submitokondriella partiklar, även kända som submikrovaskulära partiklar, är mycelextrakteller med en storlek på 50-100 nanometer som innehåller lipider, proteiner och nukleinsyra. De har visat sig ha potentialen att verka som vesikelbaserade signalmolekyler i intercellulär kommunikation och kan spela en roll i cellulär åldrande och neurodegenerativa sjukdomar.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
Spänningsskillnaden, normalt ungefär -180mV, som upprätthålls över det inre mitokondriemembranet genom en nettovandring av positiv laddning över membranet. Den utgör huvudkomponenten av den protonpotential som driver ATP-syntesen i mitokondrier.
Hämmare av serinproteinas och enzym innehållande sulfhydrylgrupper. De har alkylerande verkan och kan störa translationsprocessen.
Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.
DNA fragmentering refererar till den process där DNA-strängarna i cellkärnan bryts ned till mindre bitar, ofta som ett resultat av skada eller stress på cellnivå. Detta fenomen kan inträffa naturligt under processen med celldöd och cellförnyelse, men kan också orsakas av faktorer som UV-strålning, toxiska ämnen, inflammation eller vissa sjukdomar som cancer. DNA-fragmentering kan användas som en biomarkör för att undersöka cellskada och är också en kritisk teknik inom molekylärbiologi för att analysera specifika delar av DNA-molekyler.
Raman-spektroskopi är en typ av vibrationsspektroskopi som ger information om vibrations- och roteringsenerginivåer hos molekyler i ett material. Tekniken bygger på Ramaneffekten, där en ljuskälla med en viss frekvens inkompagerar ett material och en mindre andel av den infallande ljusströmmen ändrar frekvens (skiftar) till lägre eller högre värden. Detta skift i frekvens, kallat Ramanskiftet, är specifikt för varje kemisk bindning och ger en unik fingeravtryckslik spektralanalys för det aktuella materialet. På så sätt kan Raman-spektroskopi användas för att identifiera och undersöka olika substanser, inklusive kemiska bindningar, struktur, faser, komposition och interaktioner mellan molekyler.
BCL-2 Homologous Antagonist-Killer (BAK) protein is a member of the BCL-2 family, which consists of proteins that regulate cell death, also known as apoptosis. The BAK protein functions as a pro-apoptotic protein, meaning it promotes cell death. It does this by forming pores in the mitochondrial membrane, leading to the release of cytochrome c and other pro-apoptotic factors into the cytosol, which ultimately triggers the activation of caspases and the execution of apoptosis. The BAK protein is kept in an inactive state under normal conditions, but upon activation by various stress signals or insults to the cell, it can oligomerize and form pores in the mitochondrial membrane, leading to apoptosis.
'Oxidoreduktaser, N-demetylering' refererar till en grupp enzymer som katalyserar oxidationen och reduktionen av molekyler, samt den process där en metylgrupp (–CH3) avlägsnas från en kväveatom (-N-demetylering).
BCL-X-protein är ett protein som tillhör BCL-2 familjen och har förmåga att både inhibera och initiera apoptos, det vill säga programmerad celldöd. Det finns i två isoformer, BCL-XL och BCL-XS, där den förra fungerar som en anti-apoptotisk regulator medan den senare är pro-apoptotisk. I korthet kan man säga att BCL-X-proteinet spelar en viktig roll i kontrollen av celldöd och överlevnad, där oreglerad aktivitet kan leda till patologiska tillstånd som cancer.
Oorganiska salter av den hypotetiska ferrocyansyran H4Fe(CN)6.
Läran om kemiska förändringar till följd av elektrisk påverkan och elektrisk aktivitet till följd av kemiska förändringar.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
Enzyminduktion refererar till processen där aktiviteten hos ett enzym ökar som ett resultat av exponering för en inducerande agent. Detta sker vanligtvis genom att induceringsagenten påverkar genuttrycket och/eller syntesen av enzymet, vilket leder till en ökad mängd fungerande enzym i cellen. Enzyminduktion kan ha kliniskt relevans inom områden som farmakologi och toxicologi, eftersom den kan påverka både farmakokinetiken och toxikokinetiken av olika substanser.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre och har en ockuperat elektronpar-orbital. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andning, men deras koncentration kan öka avsevärt vid oxidativ stress, till exempel orsakad av exponering för toxiner eller strålning. Reaktiva syre radicaler kan reagera med cellmembraner, proteiner och DNA, vilket kan leda till celldamage och potentialen att bidra till sjukdomar som cancer, neurodegenerativa störningar och åldrande.
Kaspas-8, eller Caspase-8, är ett enzym som spelar en viktig roll inom cellers apoptos, det vill säga den kontrollerade celldöden. Det aktiveras vid signalsubstanser i kroppen som indikerar att en cell bör dö och utför då en process där det klipper upp andra proteiner, vilket leder till att cellen slutligen dör. Då Caspase-8 är viktigt för att reglera celldöd kan felaktig funktion av det leda till sjukdomar som cancer.
Ultraviolettspektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus. Detta görs genom att lysa upp lösningen med UV-ljus och mäta den absorbierade strålningen vid specifika våglängder. Resultaten presenteras i form av ett spektrum, som visar absorptionen som en funktion av våglängden. Metoden är vanlig inom områden som kemi, biokemi och miljöanalys för att bestämma koncentrationer av olika organiska och oorganiska ämnen, till exempel aminosyror, vitaminer, pigment och vissa typer av föroreningar.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
En medicinsk definition av "Steroidhydroxylase" är ett enzym som katalyserar reaktioner där en hydroxylgrupp (-OH) adderas till ett steroidmolekyl, vilket ofta är en kritisk biokemisk steg i syntesen av viktiga hormoner som kortisol och aldosteron i kroppen.
Kemisk förändring av en exogen substans i ett biologiskt system. Förändringen kan innebära en inaktivering av ämnet eller produktion av en aktiv metabolit från en inaktiv ursprungsförening. Omvandling en kan vara icke-syntetisk (oxidation-reduktion, hydrolys) eller syntetisk (glukuronidbildning, sulfatkonjugation, acetylering, metylering). Metabolisk detoxikation och eliminering räknas också hit.
Cytochrome c oxidase (COX), also known as cytochrome aa3, is the last and final enzyme in the electron transport chain located in the inner mitochondrial membrane. It catalyzes the transfer of electrons from cytochrome c to oxygen, which drives the generation of a proton gradient across the membrane that is used for ATP synthesis. Cytochrome a3 is one of the three subunits that make up COX and plays a crucial role in the electron transfer process.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Ett kraftigt oxiderande medel som används i vattenlösning som mogningsmedel, blekmedel och lokalt/topikalt desinfektionsmedel. Det är förhållandevis instabilt, och lösningar bryts ned med tiden om de inte stabiliseras med acetanilid eller liknande organiska ämnen.
Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.
En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.
Kemisk eller organisk nedbrytning genom inverkan av ljus.
"Apoptosis-inducing factor (AIF) is a protein that, when released from the mitochondria, plays a role in programmed cell death, or apoptosis. AIF contributes to the DNA fragmentation and chromatin condensation that are characteristic of apoptotic cells."
I enkel mening kan apoptosom definieras som ett proteinkomplex som bildas under programmerad celldöd, eller apoptos, när cellen aktiverar sina egna mekanismer för att förstöra sig själv. Apoptosomen består av flera molekyler, inklusive cytochrom c, Apaf-1 och kaspaser, som sammanfogas i respons på celldödssignaler. Detta komplex aktiverar en kaskad av proteaser som bryter ner cellens struktur och innehåll, vilket till slut leder till celldöden utan att orsaka inflammation eller skada till omgivande vävnader.
Succinatdehydrogenas (SDH) är ett enzymkomplex som deltar i cellandningen, eller celldygnaden, i mitokondrier. Det katalyserar omvandlingen av succinat till fumarat i citronsyracykeln och reducerar samtidigt FAD (flavinadeningdion) till FADH2. SDH fungerar också som en del av elektrontransportkedjan, där FADH2 överför sina elektroner till ubichinon, vilket genererar ATP genom kemiosmos. Mutationer i generna för SDH kan leda till olika sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurologiska störningar.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Påskyndande av en kemisk reaktion genom medverkan av en särskild reaktorsubstans, katalysator.
Ett monooxygenas-hemtiolat (cytokrom P-450) med kamfer bundet till den aktiva platsen. Det verkar som slutmonooxygenas i d-kamfer-monooxygenassystemet, i, och katalysen sker i närvaro av putidaredoxin, putidaredoxinreduktas och molekylärt syre. Enzymet kodas av CAMC-genen och kallas även CYP101. Under anaeroba förhållanden reducerar detta enzym de polyhalogenerade föreningar som bundits till kamferbindningsstället. Det är dessutom det enda cytokrom P-450-enzymet med känd kristallstruktur. Det har kristalliserats ur bakterier. EC 1.14.15.1.
Spektroskopimetod för mätning av det magnetiska momentet hos elementärpartiklar, så som atomkärnor, protoner eller elektroner. Tekniken har kliniska tillämpningar i form av NMR-tomografi (magnetisk resonanstomografi).
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Organiska föreningar med en bensenring kopplad till en flavongrupp.Vissa av dem är kraftfulla arylkolvätehydroxilashämmare. De kan också blockera bindningen av nukleinsyror till benspyrener och liknan de föreningar. Alla isomerer omfattas; vanligast är 7,8-isomeren.
Termodynamik är en gren inom fysiken som deals med studiet av system och processer där energiförändringar sker, och hur denna energi omvandlas och överförs mellan system. Termodynamiken beskriver tre lagar (eller principier) som ger oss insikt i hur energin i ett system kan förändras under en process. Dessa lagar är:
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.
Mitokondriell svullnad, också känd som mitokondriell dilatation eller onkocytos, är ett tillstånd där mitokondrier (cellens energikällor) har ökat intracellulärt volume och mera ljusa intermembranutrymmen på elektronmikroskopiska bilder. Detta kan ses i olika sjukdomar, inklusive mitokondriella genetiska sjukdomar, neurodegenerativa störningar, cancer och ischemisk skada. Svullnaden kan bero på oreglerad calciumhantering, ökad oxidativ stress eller andra cellulära mekanismer som stör mitokondriell homöostas.
NADP, eller mer formellt NADP+ (nicotinamidadenindinukleotidfosfat), är ett viktigt koenzym i celler och spelar en central roll i cellers energihushållning och metabolism. Det är ett vattenlösligt koenzym som deltar i redoxreaktioner, det vill säga reaktioner där elektroner överförs mellan molekyler. NADP+ kan acceptera två elektroner och en proton (H+), vilket resulterar i att den reduceras till NADPH.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En nitritreduktase är ett enzym som katalyserar reduktionen av nitriter till någon form av kväve, inklusive ammoniak eller kvävgas. Dessa enzymer spelar en viktig roll i den biologiska nitrogenfixeringen och kan också vara involverade i patofysiologiska processer som hypoxia och cancer.
Exogena eller endogena föreningar som hämmar cysteinendopeptidaser.
Liv eller metaboliska reaktioner i närvaro av molekylärt syre.
Ett järn-svavelprotein som tjänar som elektronbärare i enzymatiska steroidhydroxyleringsreaktioner i binjurebarkens mitokondrier. Reaktionens katalyssystem består av adrenodoxinreduktas, NADP, adrenod oxin och cytokrom P-450.
Rhodopseudomonas är ett släkte av purpurbakterier, som är gramnegativa och fotosyntetiserande. Dessa bakterier är fakultativt anaeroba, vilket betyder att de kan växa både under aeroba (med syre) och anaeroba (utan syre) förhållanden. De är också kapabla till fototrof livsstil, där de använder ljus som en energikälla för till exempel kolassimilation. Rhodopseudomonas-arter förekommer naturligt i vatten och jord och kan spela en roll i nedbrytningen av organiska material i dessa miljöer.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
"Oxidativ fosforylering är ett metaboliskt process som sker inne i mitokondrierna och inkluderar en serie redoxreaktioner, vilka genererar ATP (adenosintrifosfat) genom att överföra elektroner från NADH och FADH2 till syre, under bildandet av vatten. Detta är den huvudsakliga källan för cellens energiproduktion."
Mitokondrier i skelett- och glatt muskulatur. Hjärtmuskelmitokondrier förs inte hit; för dem finns "hjärtmitokondrier".
Steroid-16α-hydroxylase är ett enzym som katalyserar en hydroxyleringsreaktion, nämligen omvandlingen av prostaglandin D2 till 16α-hydroxypostaglandin D2. Detta enzym finns i flera olika djurarters celler och är involverat i diverse fysiologiska processer, såsom inflammation och blodtrycksreglering.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Ett bakteriellt protein från Pseudomonas, Bordetella eller Alcaligenes som fungerar som elektronöverföringsenhet tillsammans med cytokromkedjan. Molekylvikten är ca 16 000, och det innehåller en enda kopparatom, har intensivt blå färg och fluorescerar vid 308 nm.
Cytochrome b6 är ett protein som ingår i det elektrontransportkedjan hos fotosyntetiserande organeller, såsom kloroplasten hos växter och cyanobakterier. Det fungerar som en väsentlig komponent i den cykliska fotofosforyleringen, där det accepterar elektroner från cytochrom b6/f-komplexet och överför dem till plastoquinolen. Detta hjälper till att generera ett proton gradient över thylakoidmembranen, vilket i sin tur driver syntesen av ATP.
Organiska föreningar som generellt innehåller en aminogrupp (-NH2) och en karboxylgrupp (-COOH). Tjugo alfaaminosyror är de subenheter som polymeriseras till proteiner.
En grupp proteiner som har järn-svavelkomplexet som prostetisk grupp. Dessa proteiner deltar i alla viktigare elektrontransportförlopp: fotosyntes, andning, hydroxylering och bakteriell väte- och kvävefixering.
Flavoproteiner är proteiner som binder flavinmononukleotid (FMN) eller flavinadensindinukleotid (FAD), två former av vitamin B2. Dessa koenzymers fungerar som elektrontransportörer i en rad biologiska reaktioner, inklusive oxidation-reduktionreaktioner. Flavoproteiner deltar i ett brett spektra av cellulära processer, såsom aerobisk and respiration, fotosyntes och metabolismen av aminosyror, fettsyror och karbohydrater.
En carcinogen som ofta används i experimentella cancerstudier.
En livsmiljö utan syrgas.
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.
Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.
Staurosporin är ett alkaloidderivat som isolerats från bakterien Streptomyces staurosporeus, och fungerar som en mycket potent inhibitor av flera typer av kinaser, inklusive protein kinaser. Det används ofta i forskning för att studera signaltransduktionsvägar och cellulär signalering på grund av sin förmåga att hämma proteinkinasaktiviteten. Staurosporin är dock inte specifik för en viss typ av kinasa, utan kan hämma flera olika kinaser med varierande effektivitet.
Polarografi är en elektroanalytisk teknik som mäter strömmen (flödet av elektroner) mellan två elektroder, en droppad väteleda och en icke-reaktiv referensleda, medan potentialen successivt ökas eller minskar. Denna metod används ofta för att bestämma koncentrationen av joner i en lösning genom att observera hur strömmen påverkas vid olika potentialer. Polarografin ger information om både kvantitativt (koncentration) och kvalitativt (reaktivitet) innehåll av joner i en lösning.
En övergång från plan till elliptisk polarisering när en ursprungligen i ett plan polariserad ljusvåg passerar ett optiskt aktivt medium.
Teoretiska framställningar som efterliknar kemiska processer eller fenomen. Simuleringarna inkluderar bruk av matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
Superoxid är en reaktiv syreradikal med formeln O2•–, som bildas när ett extra elektron tillfälligt adderas till syre (O2). Detta kan ske naturligt under celldygnets gång eller som en följd av externt oxidativ stress. Superoxider är involverade i flera cellulära processer, inklusive signaltransduktion och immunförsvar, men de kan också vara skadliga då de reagerar med andra molekyler och bildar mer reaktiva syrearter som kallas för reaktiva syrearter (ROS). Överproduktion av ROS kan leda till celldamage och är associerat med flera patologiska tillstånd, såsom åldrande, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
En essentiell aminosyra som är nödvändig för produktion av histamin.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
De exergona ämnesomsättningsprocesser (andningskedjan) i levande djur- och växtceller som innebär upptag av syre, oxidation av organiska ämnen, frigörande av energi och bildande av koldioxid, vatten o ch andra oxidationsprodukter.
Konstgjorda, små, enkla eller flerskiktsblåsor (tillverkade av lecitiner eller andra lipider) som används för transport av olika biologiska molekyler eller molekylkomplex till celler, t ex läkemedel eller gener. De används även för undersökning av membran och membranproteiner.
NAD (Nicotinamid Adenin Dinukleotid) är ett viktigt koenzym som deltar i flertalet biokemiska reaktioner inom kroppen, särskilt vid cellandningen där det hjälper till att konvertera energireserver i form av kolhydrater, fetter och protein till ATP (Adenosintrifosfat), som används som direkt energikälla i cellerna. NAD förekommer i två former: NAD+ (oxiderad form) och NADH (reducerad form). Vid cellandningen oxideras NADH tillbaka till NAD+, vilket genererar elektroner som driver den elektrontransportkedja som producerar ATP. Därutöver är NAD också inblandat i andra processer såsom DNA-reparation och cellulär signalering.
Porphyriner är en grupp sjukdomar som orsakas av störningar i produktionen av porfyriner, organiska molekyler som ingår i vissa biologiskt viktiga ämnen, till exempel hemgruppen i hemoglobin. Porfyri kan ge upphov till symtom som hudskador, mag-tarmproblem och neurologiska symptom som svaga muskler, sömnsjuka och psykiatriska besvär. Sjukdomen kan vara ärftlig eller utlösas av vissa miljöfaktorer, till exempel alkohol och vissa läkemedel.
System av enzym som verkar i följd genom att katalysera på varandra följande reaktioner sammankopplade med gemensamma metabola intermediärer. De kan medverka i en enkel omsättning av vattenmolekyler eller väteatomer, eller vara förknippade med stora supramolekylära strukturer som mitokondrier eller ribosomer.
I en enkel mening kan 'succiner' definieras som ett enzymkomplex som katalyserar omvandlingen av pyruvat till acetyl-CoA under cellens energiproduktion i mitokondrien, en process som är viktig för celld Foxögats sjukdom (FOXE3-relaterad) är en ärftlig ögonsjukdom som orsakas av mutationer i FOXE3-genen. Denna gen kodar för en transkriptionsfaktor som spelar en viktig roll i utvecklingen och differensieringen av ögonvävnaden. Mutationer i FOXE3 kan leda till en rad olika ögonsjukdomar, inklusive katarakt, glaukom, mikroftalmi och andra strukturella abnormaliteter i ögat.
Ett korslänkande karbodiimidreaktionsmedel.
En klass av enzymer som katalyserar klyningen av C-C, C-O och C-N, och andra bindningen på andra sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.
Paracoccus definieras vanligtvis som ett släkte av gramnegativa, aeroba, encelliga bakterier som tillhör familjen Rhodobacteraceae inom proteobakteriesläktet. Dessa bakterier är kemoorganotrofa och kan oxidera en rad olika organiska substrat för sin växteenergi. De flesta arterna av Paracoccus är också fototrofa, vilket betyder att de kan använda ljus som energikälla genom fotosyntes. Släktet innehåller ett antal arter, varav den mest välkända är Paracoccus denitrificans, som är en modellorganism för studier av denitrifikation och cellulär respiration.
En alkan-1-monooxygenas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkaner till primära alkoholer med en molekyl syre och en reducerande koenzym, ofta NADPH eller NADH. Detta enzym spelar en viktig roll i biologisk oxidation av kolföreningar och finns hos både prokaryota och eukaryota organismer.
NAD+ ADP-ribosyltransferase är ett enzym som katalyserar överföringen av en ADP-ribosgrupp från molekylen NAD+ till ett proteinmottagare, vilket resulterar i modifiering och påverkan av proteinets funktion.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
I medicinen er electrostatiske kraftfelter relateret til anvendelsen af elektrisk laderede partikler eller fænomener i diagnostiske eller terapeutiske procedurer. Elektrostatiske kraftfelter opstår, når der er forskelle i elektrisk ladning mellem to objekter eller materialer, hvilket resulterer i en tiltræknings- eller afstødningskraft imellem dem.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Proteiner som deltar i transport av specifika ämnen genom mitokondriernas membran.
Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.
Betanaftoflavon är ett syntetiskt ämne som tillhör gruppen flavonoider, som är kända för sina antioxidanta egenskaper. Det används inte som läkemedel, utan förekommer istället i vissa dietary supplements och skönhetsprodukter. Betanaftoflavon har visat sig ha potential inom områden som cancerprevention och neuroprotektion, men forskningen är fortfarande pågående och mer studier behövs för att fastställa dess eventuella medicinska användningsområden.
8-hydroxiderivaten hämmar olika enzymer, och deras halogenerade derivat används bl a topikalt mot infektion, trots att de är neurotoxiska.
Pseudomonas är ett släkte gramnegativa, aeroba stavformade bakterier, vanligtvis icke-sporbildande, som förekommer vitt spridd i naturen, särskilt i fuktiga miljöer. Några arter av släktet Pseudomonas kan orsaka infektioner hos människor och djur, framför allt Pseudomonas aeruginosa, som är känd för sin förmåga att utveckla antibiotikaresistens och orsaka livshotande sjukdomar, särskilt hos immunförsvagna individer.

Cytokrom c är ett proteinskt enzymsystem som deltar i cellandningen, eller celldygnaden, i mitochondrier. Det består av en hemgrupp och två proteinkedjor och har en viktig roll i den elektrontransportkedjan där det hjälper till att generera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat). Cytokrom c kan även vara involverat i apoptos, eller programmerad celldöd. Det är lokaliserat i mitochondriernas intermembranrum och har en molekylvikt på cirka 12 kDa.

Cytokrom c är ett proteinet som förekommer i mitokondrier och är en viktig del av den elektrontransportkedjan. Det består av en hemgrupp och en polypeptidkedja med 104 aminosyror. Cytokrom c hjälper till att överföra elektroner mellan olika komponenter i mitokondriernas elektrontransportkedja, vilket genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat). I cellens cytoplasma fungerar cytokrom c även som en signalprotein vid apoptos eller programmerad celldöd.

"Cytokrom" är ett begrepp inom biokemi och cellulär andning. Det refererar till en grupp proteinmolekyler som deltar i den elektrontransportkedjan som sker i mitokondriernas inre membran hos eukaryota celler. Cytokromer är hemproteiner, vilket betyder att de innehåller en prostetisk grupp av järn (Fe) och svavel (S) som kan reversibelt byta tillstånd mellan oxiderat och reducerat skick.

Cytokromer fungerar som elektrontransportörer i den mitokondriella elektrontransportkedjan, där de accepterar elektroner från andra enzymer och sedan överför dem till nästa enzym i kedjan. Denna process genererar ett proton gradient över mitokondriens inre membran, vilket driver syntesen av ATP (adenosintrifosfat), som är en viktig energibärare i cellen.

Det mest välkända cytokromet är cytokrom c, som är ett litet protein med en molekylvikt på cirka 12 kDa. Cytokrom c spelar en central roll i den mitokondriella apoptosprocessen, vilket är en form av programmerad celldöd. Vid cellstress eller skada kan cytokrom c frisättas från mitokondrien och aktivera enzymer som katalyserar DNA-nedbrytning och bildandet av apoptosomkomplex, vilket leder till celldöd.

Cytochrome P-450 är ett enzymkomplex som finns i levern och är involverat i nedbrytningen och metabolismen av flertalet läkemedel, toxiner och hormoner. Det heter "P-450" eftersom det absorberar ljus vid en våglängd på 450 nanometer när det är i sin reducerade form. Cytochrome P-450 kan finnas i flera olika isoformer, och dess aktivitet kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effekt och biverkningar av läkemedel.

Cytochrom c1 är ett protein som ingår i det elektrontransportkedjan i mitokondriernas inre membran. Det är en del av komplex III, även känt som cytochrom bc1-komplexet. Cytochrom c1 innehåller en hemgrupp och fungerar som en elektrontransportör mellan andra proteiner i komplexet. Cytochrom c1 är viktigt för cellens energiproduktion, genom att hjälpa till att generera ett proton gradient över mitokondriens inre membran, vilket sedan kan omvandlas till ATP, det primära energibäraren i cellen.

Elektrontransportkomplex IV, också känd som cytochrom c oxidase, är ett enzym i mitokondriernas inre membran i celler. Det är den sista komponenten i den elektrontransportkedja som genererar ATP (adenosintrifosfat) genom cellegensis. Elektrontransportkomplex IV katalyserar oxidationen av reducerad cytochrom c och reduktionen av syre till vatten. Detta steg är kritiskt för den cellulära andningen eftersom det är här där de sista elektronerna överförs till syre, vilket leder till bildandet av vatten istället för farliga och reaktiva syrgasradikaler.

Cytochrome c2 är ett proteinet som innehåller en hemgrupp och deltar i den elektrontransportkedja som genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i bakterier. Det är inte lika välstuderat som cytochrom c i mitokondrier hos eukaryota celler, men det är strukturellt och funktionellt relaterat till det. Cytochrome c2 är en integral del av den bakteriella elektrontransportkedjan och är involverat i oxidationen av reducerade coenzym Q (ubihinon) och reduktionen av oxiderad cytochrom c oxidase. Det binder reversibelt till sin substrat, coenzym Q, genom en hydrofob interaktion och överför en elektron från det reducerade coenzym Q till cytochrom c oxidase i den sista steget av den bakteriella elektrontransportkedjan.

Cytokrom b är ett protein som är involverat i cellandningens (cellernas ämnesomsättning) elektrontransportkedja. Det är ett av de viktigaste proteinenheterna inom den mitokondriella elektrontransportkedjan, och har en central roll i produktionen av cellernas energikälla ATP (Adenosintrifosfat). Cytokrom b hjälper till att transportera elektroner från en del av kedjan till en annan, och under processen genereras protoner som pumpas ut från mitokondriens inre membran. Detta skapar ett koncentrationsgradient för protoner, vilket driver syntesen av ATP.

Cytokrom b är ett transmembrant protein, det vill säga det spänner över mitokondriens inre membran. Det består av flera transmembrana segment och har två hemgruppcentra, som är viktiga för dess funktion som en elektrontransportör. Cytokrom b är ett viktigt mål för flera läkemedel, särskilt mot parasitiska infektioner såsom malaria, eftersom det spelar en central roll i parasiternas energiproduktion.

Cytochrome b5 är ett protein som innehåller en hemgrupp och deltar i oxidation-reduktionsreaktioner inom cellen. Det finns i två former: en cytoplasmisk form som är lokaliserad till endoplasmatiska nätverket, och en mitokondrial form som är belägen i mitokondriens inre membran. Cytochrom b5 är involverat i flera biologiska processer, såsom fettsyrakedering, steroidbiosyntes och metabolism av xenobiotika (främmande ämnen). Det är också en viktig komponent i den elektrontransportkedjan som genererar celldelningens energikälla, ATP.

MITOKONDRIER: Mitokondrier är subcellulära organeller som återfinns i de flesta eukaryota celler och har en central roll i celldelning, tillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och energiproduktion. De innehåller sin egen DNA (mitokondriellt DNA eller mtDNA), ribosomer och dubbelmembran. Deras främsta funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, ett process där elektroner från matspjälkningen av näringsämnen överförs till syre och frigör energi som lagras i ATP. Mitokondrier delar sig själva genom en process som liknar binär fission hos prokaryota celler, men deras arvedelning kan också ske på ett icke-mendeliskt sätt via utbyte av mitokondriellt DNA mellan celler. Dessa organeller är dynamiska och kan förändra sin form och storlek genom fusion och fission, vilket bidrar till deras homeostas och funktion. Mitokondrier har också en viktig roll i andra cellytiska processer som kalciumreglering, hemosyntes och lipidsyntes. Dysfunktionella mitokondrier kan leda till en rad sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, cancer och åldersrelaterade skador.

Elektrontransport är en biokemisk process som sker inne i celler och är en viktig del av cellandningen, eller celldygnets process. Det är en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat).

I mitokondrierna, de subcellulära organellerna som är ansvariga för cellandningen, sker elektrontransporten i den så kallade elektrontransportkedjan. Denna kedja består av en serie komplexa proteiner och koenzym som sitter inbäddade i mitokondriens inre membran. Elektroner från reducerade coenzym, till exempel NADH och FADH2, passerar genom denna kedja och överförs till syre, vilket är det slutliga elektronacceptorn. Under transporten frigörs energi, som används för att pumpa protoner (H+) över mitokondriens inre membran, vilket skapar ett koncentrationsgradient. ATP-syntas, ett enzymkomplex beläget i mitokondriens inre membran, använder sedan denna gradient för att syntetisera ATP från ADP och fosfat.

I alltså är elektrontransporten en viktig process som genererar energi i celler genom en serie av redoxreaktioner där elektroner passerar mellan olika molekyler, vilket leder till skapandet av ATP.

Oxidation-reduction, också känt som redoxreaktioner, är en process där elektroner överförs från ett molekyl eller jon till ett annat. Det består av två delprocesser: oxidation och reduction.

Oxidation definieras som förlusten av elektroner eller ökning av oxidationstallet hos ett atom eller molekyler. Reduction är motsatsen, där det finns en vinst av elektroner eller minskning av oxidationstalet hos ett atom eller molekyler.

I allmänhet är oxidationen kopplad till en ökning i oxidationsgraden och reductionen med en minskning i oxidationsgraden. Detta kan illustreras genom följande exempel:

2Na (s) + Cl2 (g) -> 2NaCl (s)

I denna reaktion är natrium (Na) oxiderat, eftersom det förlorar en elektron och bildar Na+. Chlor (Cl2) är reducerat, eftersom det vinner elektroner och bildar Cl-. Detta visar hur oxidation och reduction sker samtidigt i samma reaktion, vilket kallas en redoxreaktion.

'Hem' er ein term i medisin som refererer til det komplekse molekylet som inneholder jernet i hemoglobin, et protein i røde blodceller som transporterer ilt i kroppen. Hemet består av en organisk ringstruktur som kaller porfyrin, og jernet er faset inn i denne strukturen. Jernet i hemet kan reversibelt binde seg til ilt, og dette er viktig for ilts transport i blodet. Hem er også en del av andre enzymer som er involvert i cellulær respirasjon og oxidativ stressreaksjoner.

Cytokrom f är ett enzym som tillhör den mitokondriella elektrontransportkedjan i cellens energiproducerande process, oxidativ fosforylering. Det är beläget i komplex III (cytochrom b-c1-komplexet) och deltar i överföringen av elektroner från koenzym Q till cytochrom c. Cytokrom f innehåller en hemgrupp, som är ett prostetiskt gruppering, som undergår reversibel reduktion-oxidation (redox) under processen. Det är viktigt för cellers energiproduktion och har också visat sig ha roll i apoptos eller programmerad celldöd.

Cytochrom c-peroxidase är ett enzym som förekommer hos vissa bakterier och archaea. Det innehåller hemgrupp, liksom cytochrom c hos eukaryoter, men dess funktion är något annorlunda. Cytochrom c-peroxidaser katalyserar reduktionen av peroxider till vatten med hjälp av reducerad cytochrom c som elektrondonator. Reaktionen kan skrivas som följer:

ROOR + 2cyt c(red) + 2H+ → ROH + H2O + 2cyt c(ox)

där R kan vara en organisk substans eller väte. Detta enzym är intressant eftersom det kan katalysera reduktionen av väteperoxid till vatten utan att bilda radikaler som kan skada cellen.

I'm sorry for any confusion, but "cytokromer c6" is not a widely recognized medical or scientific term. Cytokromes are a type of protein that are involved in electron transport chains and are crucial for cellular respiration. However, there is no specific cytokrome referred to as "c6."

It's possible that there might be a mistake in the spelling or terminology you have encountered. If you meant to ask about a different term or if you need more information on cytokromes in general, please provide additional context or clarify your question, and I would be happy to help further.

Specifikalt within medical field, spektrofotometri er en laboratoriemetode for å måle absorpsjonen av lys av ulike bølgelengder som passerer gjennom et prøvemateriale. Metoden brukes ofte i biokjemisk analyse til å bestemme konkentrasjonen av en substans, som f.eks. et kjemisk eller biologisk stoff, i en prøve ved å måle absorpsjonen av lys av en spesiell bølgelengde som er karakteristisk for dette stoffet.

I simplifisert termer, spektrofotometri innebærer at man sender en stråle med ulike bølgelengder av lys gjennom et prøvemateriale og måler hvor mye lys som absorberes ved hver bølgelengde. Dette gir en spektral signatur eller kurve som kan sammenlignes med referansespektre for å identifisere og kvalitativt eller kvantitativt bestemme eksisterende stoffer i prøven.

Denne teknikken er viktig innen områder som f.eks. klinisk biokjemisk analyse, farmakologi, mikrobiologi og miljøanalyse.

Cytochrome P-450 CYP3A är ett enzymkomplex som utgör en betydande del av det så kallade P450-systemet, som består av en grupp enzymer som är involverade i oxidativ metabolism av både endogena och exogena ämnen i kroppen.

CYP3A är ett av de största subfamiljerna inom P450-systemet och återfinns framförallt i lever, tarmslemhinnan och huden. Detta enzymkomplex har en bred substratspecificitet och kan metabolisera en mångfald av olika läkemedel, toxiner och hormoner.

CYP3A är ansvarigt för nedbrytningen av upp till 50% av alla läkemedel som används idag, inklusive vissa antiarytmika, antiepileptika, benzodiazepiner, opioider och kolesterolsenlowerande mediciner. Dessutom kan CYP3A påverka metabolismen av vissa naturligt förekommande ämnen som steroidhormoner och vitamin D.

CYP3A-aktiviteten kan variera mellan individer, vilket kan ha betydelse för effektiviteten och säkerheten av vissa läkemedel. Faktorer som kan påverka CYP3A-aktiviteten inkluderar genetiska faktorer, ålder, kön, leverfunktion och interaktioner med andra läkemedel eller naturliga ämnen.

Cytochrome reduktases are a group of enzymes that play a crucial role in the electron transport chain in the mitochondria of cells. They are responsible for accepting electrons from other components of the electron transport chain and transferring them to cytochromes, which are iron-containing proteins. This process is essential for the production of ATP, which is the primary source of energy for cells.

There are several types of cytochrome reduktases, including NADH dehydrogenase, ubiquinone reductase, and cytochrome c reductase. Each type plays a specific role in the electron transport chain and helps to facilitate the flow of electrons through the system.

NADH dehydrogenase, also known as Complex I, is the first component of the electron transport chain. It accepts electrons from NADH and transfers them to ubiquinone, which is a mobile carrier that moves electrons between complexes in the electron transport chain.

Ubiquinone reductase, or Complex III, accepts electrons from ubiquinone and transfers them to cytochrome c, another mobile carrier.

Cytochrome c reductase, or Complex IV, is the last component of the electron transport chain before oxygen. It accepts electrons from cytochrome c and transfers them to oxygen, which is the final electron acceptor in the chain. This process results in the production of water and releases energy that is used to generate ATP.

Defekter i cytochrome reduktaser kan leda till mitokondriell dysfunktion och är associerade med en rad olika sjukdomar, inklusive neurodegenerativa störningar, kardiomyopati och cancer.

Cytokrom b är ett proteinkomplex som är en viktig del av den elektrontransportkedja i mitokondriernas inre membran. Det är en integralmembranprotein och en viktig komponent i den oxidativa fosforyleringen, vilket är den process där celler genererar energi i form av ATP (adenosintrifosfat).

Cytokrom b är ett av de tre proteinkomplexen i den så kallade bc1-komplexet eller komplex III. Det består av flera underenheter, varav två är kodade av mitokondrieDNA (mtDNA) och resten är kodade av kärn-DNA. Cytokrom b innehåller två hemgruppprotesteringscentra, vilka är viktiga för den elektrontransport som sker mellan koenzym Q och cytochrom c i den oxidativa fosforyleringskedjan.

Mutationer i cytokrom b kan leda till mitokondriella sjukdomar, såsom Leigh syndrom och MELAS (mitochondriell encefalomyopati, lactacidos, and stroke-like episoder). Dessa sjukdomar kan ge upphov till en rad symtom, inklusive muskelsvaghet, utmattning, andningssvårigheter och neurologiska problem.

I medically related context, "horses" kan definieras som stora, starka djur i familjen av uddathovdarslag (Equidae), mer specifikt till släktet *Equus*, som inkluderar också åsnor och zebror. Hästar är kända för sin användning som transportmedel, arbetsdjur, idrottsdjur och sällskapsdjur av människan under tusentals år.

Från en fysiologisk eller anatomisk synvinkel kan hästar beskrivas som jämfofta djur med två huvuden, fyra extremiteter och en svans. De har en robust skelett och muskulatur, stor hjärna i förhållande till kroppsstorleken, och ett välutvecklat sinnesliv som inkluderar syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Hästar har också en speciell förmåga att uppfatta vibrationer i marken.

Hästar är herbivorer och har ett komplext mag-tarmsystem som är anpassat för att äta och ta tillvara näring från gräs och andra växter. De har en speciell sorts tänder, så kallade kindtänder, som är anpassade för att tugga och malas grovt material.

Det finns många olika raser av hästar, som varierar i storlek, form, färg och temperament. Några exempel på vanliga raser inkluderar arabiska fullblod, engelska fullblod, quarterhästar, travare, och welshponnyer.

Cytochrome P-450 CYP2E1 är ett enzym som tillhör cytochrome P450-familjen och finns i levern. Det spelar en viktig roll inom xenobioti metabolism, det vill säga nedbrytningen av främmande ämnen såsom läkemedel, giftiga kemikalier och alkohol. CYP2E1 är specifikt involverat i metabolismen av lättflyktiga lösningsmedel, kolväten och etanol (alkohol).

Vid alkoholkonsumtion induceras CYP2E1-aktiviteten, vilket kan leda till ökad nedbrytning av vissa läkemedel och toxiska metaboliter som kan skada levern. Det har också visat sig vara involverat i patogenesen av alkohollikörsyndrom och levercancer.

Kaspaser är en grupp proteiner som spelar en viktig roll inom celldödens (apoptos) mekanismer. De aktiveras i samband med celldöd och bryter ned cellens DNA, vilket leder till att cellen fragmenterar och kan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka en inflammatorisk respons. Det finns två huvudtyper av kaspaser: initiatorkaspaser (8, 9, 10 och 11) och effektor- eller exekutorkaspaser (3, 6 och 7). Initiatorkaspaserna aktiverar sig själva och sedan andra kaspaser i en kaskadreaktion som slutligen leder till celldöd. Effektorkaspaserna är de som direkt orsakar DNA-nedbrytningen och cellens fragmentering.

Cytochrome b6f complex är ett enzymkomplex som förekommer i chloroplastmembranen hos växter, alger och cyanobakterier. Det är en viktig del av elektrontransportkedjan under fotosyntesen, där det fungerar som en länk mellan fotosystem I och II. Cytochrome b6f komplex katalyserar oxidationen av plastohydrokinon till plastocyanin samtidigt som det reducerar cytochrom b6 till cytochrom b6feleganta. Processen är kopplad till protontransport över membranet, vilket leder till skapandet av ett protonkoncentrationsgradient och därmed ATP-syntes.

Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.

NADPH-ferrihemoproteinreduktas, även känd som NADPH-oxidoreduktas eller NOX, är ett enzymkomplex som deltar i cellandningsprocessen (cellandning) och produktionen av reaktiva syrearter (ROS). Detta enzym finns naturligt i vissa celler, till exempel vita blodkroppar (fagocyter), och är involverat i försvaret mot infektioner genom att producera superoxidradikaler som dödar invaderande mikroorganismer.

NADPH-ferrihemoproteinreduktas katalyserar oxidering av NADPH till NADP+ och reduktion av ferrihemoproteinet (som innehåller järn i oxidationstillståndet +3) till ferrohemoproteinet (järn i oxidationstillståndet +2). Detta process ger upphov till en reaktiv syreart, superoxidradikal, som kan delta i ytterligare kemiska reaktioner och producera andra ROS.

Det finns flera isoformer av NADPH-ferrihemoproteinreduktas, varav NOX1 till NOX5 och DUOX1 till DUOX2 är de mest välstuderade. Dessa isoformer kan ha olika funktioner och distribution i kroppen.

Cytochrome P-450 CYP1A2 är ett enzym som tillhör cytochrome P450-familjen och finns framförallt i levern. Det spelar en viktig roll inom farmakokinetiken, det vill säga hur kroppen hanterar läkemedel och andra främmande ämnen.

CYP1A2 är ansvarigt för nedbrytningen (metabolismen) av ett stort antal olika läkemedel, såväl som vissa hormoner och toxiner. Dess aktivitet kan variera mellan individer, vilket kan påverka hur kroppen hanterar vissa läkemedel och hur snabbt de elimineras. Faktorer som kan påverka CYP1A2-aktiviteten inkluderar genetiska faktorer, ålder, kön, leverfunktion och exponering för vissa miljögifter.

Vissa läkemedel kan också hämmas eller induceras av CYP1A2, vilket kan leda till förändringar i deras farmakokinetiska profiler och påverka deras effektivitet eller sannolikheten för biverkningar.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

'Paracoccus denitrificans' är en gramnegativ, aerob bakterie som normalt förekommer i vattenmiljöer. Den har förmågan att utföra denitrifikation, ett biologiskt process där kväveoxider reduceras till gasformig kväv till följd av brist på syre (O2). Detta gör att bakterien kan leva i miljöer med lågt syrehalt och är användbar inom avloppsbehandling och bioremediering. 'Paracoccus denitrificans' kan också oxidera en rad kolväteföreningar som en del av sin ämnesomsättning, vilket gör att den kan användas inom biobränsleproduktion.

Cytochrome P-450 CYP1A1 är ett enzym som tillhör cytochrome P450-familjen och finns framförallt i lever, lungor och tarmar. Det spelar en viktig roll inom xenobiotisk metabolism, det vill säga nedbrytningen av främmande ämnen som till exempel läkemedel, giftiga kemikalier och cancerogena ämnen.

CYP1A1 är specifikt involverat i metabolismen av polyaromatiska kolväten (PAH) som kan påträffas i rök, staplar och annan luftförorening. Dessa PAH kan binda till DNA och orsaka mutationer som kan leda till cancerutveckling, framförallt lungcancer.

Det är värt att notera att genen som kodar för CYP1A1-enzymet kan variera mellan individer, vilket kan påverka en persons sårbarhet för cancerutveckling när de utsätts för PAH och andra skadliga ämnen.

Levermikrosomer är en typ av cellstruktur i levern som består av cellorganeller, specifikt endoplasmatiskt retikulum (ER) och mitokondrier. De är involverade i det leverns funktioner, inklusive metabolismen av läkemedel och toxiner. Mikrosomen är rika på enzymer som kan modifiera och bryta ned kemiska föreningar, såsom cytochrom P450-enzymkomplexet, vilket gör dem viktiga i farmakokinetiken av läkemedel.

Cytochrome a1 är ett protein som ingår i den elektrontransportkedja som finns inne i mitokondrierna, de subcellulära organellerna där cellens energiproduktion sker. Cytochrom a1 är en del av komplex IV, även känt som cytochrome c oxidase, och har till uppgift att under elektrontransportkedjans gång reducera syre till vatten. Detta är en nödvändig process för att generera ATP, det energrika molekylen som används av cellen för att utföra sina funktioner. Cytochrom a1 innehåller ett hemgruppcentrum där elektronerna överförs under reaktionen.

Cytochrome P-450 CYP2B1 är ett enzym som tillhör cytochrome P450-superfamiljen och är involverat i nedbrytningen av exogena (främmande) och endogena (kroppsegna) kemiska föreningar i levern. Detta enzym har specifikt funktioner inom metabolismen av läkemedel, toxiner och hormoner. CYP2B1 är primärt beläget i levern hos råttor och motsvaras hos människan av ett liknande enzym kallat CYP2B6.

Kaspas-9, även känt som caspase-9, är ett enzym som spelar en viktig roll i apoptos, också känd som programmerad celldöd. Det tillhör en grupp enzymer kallade caspaser och aktiveras när cellen ska dö.

När Kaspas-9 aktiveras bryter det ned andra proteiner i cellen, vilket leder till att cellens struktur förstörs och den dör. Detta är en naturlig process som hjälper till att förhindra spridning av skadliga eller cancervård celler i kroppen.

Kaspas-3 (Caspase-3) är ett enzym som tillhör en grupp enzymer kallas caspaser, som spelar en viktig roll i apoptos, också känd som programmerad celldöd. Caspaser aktiveras när cellen ska dö och bryter ned proteiner i cellen så att den kan fragmenteras och fagocyteras av andra celler.

Kaspas-3 är särskilt viktigt eftersom det aktiverar flera enzymer som bryter ner strukturella proteiner i cellkärnan och cytoskelettet, vilket leder till att cellen fragmenteras och kapslar in sig själv i membrankapslar kallade apoptotiska kroppar. Dessa kroppar kan sedan tas upp av andra celler och brytas ned på ett kontrollerat sätt.

Förhöjda nivåer av aktiverad Kaspas-3 har observerats i många sjukdomstillstånd, inklusive neurodegenerativa sjukdomar, cancer och ischemisk skada.

Succinat-cytochrome c-oxidoreduktas, även känt som komplex II, är ett enzymkomplex i mitokondriernas elektrontransportkedja. Det spelar en viktig roll i cellandningen (celldygnaden) genom att överföra elektroner från fumarat till cytochrom c, underutgående produktion av ATP (adenosintrifosfat), som är ett energibärande molekyl i cellen. Succinat-cytochrome c-oxidoreduktas innehåller tre proteinkomponenter: flavoprotein, en hydrogenas och en iron-sulfur-protein. Det är också ett av de två mitokondriella enzymkomplex som deltar i både cellandningen och citronsyracykeln (den andra är pyruvatdehydrogenaskomplexet).

Oxidoreduktaser är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar o oxidations-reduktionsreaktioner, där elektroner överförs från ett ämne (donator) till ett annat (acceptor). I dessa reaktioner ändras donatorns oxidationstal medan acceptorns oxidationstal minskar. Oxidoreduktaser delas in i olika klasser baserat på de aktiva centra där elektronöverföringen sker, till exempel:

1. Oxidas (EC 1) - använder molekylär syre som acceptor
2. Dehydrogenaser (EC 1.1) - överför väteatomer mellan substrat och NAD+/NADP+ eller FAD
3. Reduktaoser (EC 1.2) - använder kemiska reduktanter som acceptorer
4. Oxidoreduktaser som överför elektroner till metalljoner (EC 1.16-1.19)

Oxidoreduktaserna är viktiga för cellens energiproduktion, metabolism och homeostas.

Cytochrome P-450 CYP2D6 är ett enzym som tillhör cytochrome P450-familjen och spelar en viktig roll i metabolismen av flera läkemedel. Det finns genetiska variationer i CYP2D6-genen, vilket kan resultera i att en person har ett nedsatt eller ökat enzymaktivitet.

Enligt den medicinska definitionen är Cytokrom P-450 CYP2D6 ett enzym som katalyserar oxidativ metabolism av endogena och exogena ämnen, inklusive läkemedel. Det återfinns framförallt i levern men även i hjärnan och tarmen.

CYP2D6 är ansvarigt för metabolismen av en rad olika läkemedel, bland annat antidepressiva mediciner, opioider, betablockerare och neuroleptika. I vissa fall kan en persons genetiska variation i CYP2D6-genen leda till att de metaboliserar vissa läkemedel mycket snabbare eller långsammare än normalt, vilket kan påverka effekten och säkerheten hos läkemedlet.

Det är därför viktigt att ta hänsyn till en persons CYP2D6-status vid behandling med läkemedel som metaboliseras av detta enzym, för att undvika biverkningar eller underdosering.

BCL-2-associated X protein, ofta förkortat till BAX, är en proteinkedja som hör till BCL-2 familien och spelar en viktig roll i apoptos, eller programmerad celldöd. Proteinet upptäcktes ursprungligen som ett protein som interagerar med BCL-2, ett protein som skyddar celler från apoptos.

BAX är ett proapoptotiskt protein och fungerar genom att bilda porer i mitokondriens yttre membran, vilket orsakar frisättning av cytochrom c och andra proapoptotiska faktorer till cellkärnan. Detta aktiverar en kaskad av händelser som slutligen leder till apoptos.

Regleringen av BAX-aktivitet är mycket viktig för att upprätthålla homeostas i celler och ett obalanserat uttryck av BAX kan leda till patologiska tillstånd, såsom cancer eller neurodegenerativa sjukdomar.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

"c-Bcl-2" er ein protein som tilhører Bcl-2-familien, som spiller en viktig rolle i reguleringen av celledød (apoptose). Det ble oppkalt etter det humane B-cell lymphoma 2-generet, og har senere blitt identifisert i mange typer av kreft. c-Bcl-2-proteinet hjelper til å kontrollere celledød ved å nevne en rekke andre proteiner som enten stimulerer eller hemmar apoptose. I kreftceller kan forhøyet uttrykk av c-Bcl-2 forstyrre den normale balansen mellom celledød og celleveksling, førende til u kontrollert cellevoksing og tumørutvikling.

Cytokrom a är ett proteinkomplex som är involverat i elektrontransportkedjan i mitokondriernas inre membran hos eukaryota celler. Det är en viktig del av den oxidativa fosforyleringen, där det accepterar elektroner från cytokrom c och överför dem till syret (O2), vilket resulterar i bildandet av vatten (H2O).

Cytokrom a är en del av den sista komplexet i elektrontransportkedjan, även känt som komplex IV eller cytochrom c oxidas. Det består av flera underenheter och två hemgrupper, som innehåller järn (Fe) och svavel (S). Dessa hemgrupper är viktiga för den reversibla bindningen av elektroner och O2.

Mutationer i gener som kodar för cytokrom a kan leda till mitokondriella sjukdomar, såsom Leigh syndrom och neuropati, retinopati och leversjukdom (NARP). Dessa sjukdomar kan påverka många olika organ och system i kroppen, inklusive hjärnan, muskler, lever och syn.

Tetrametyldiaminofenyl, eller Tetrametylfenylendiamin, är en organisk förening med formeln (CH3)2N-C6H4-N(CH3)2. Det är en typ av sekundär diamin där två metylgrupper (-CH3) är bundna till en fenylring (-C6H4-) som i sin tur är bundna till två aminogrupper (-NH-).

Det är värt att notera att denna förening kan vara farlig eller skadlig om den hanteras felaktigt, och den bör hanteras med försiktighet och i en kontrollerad miljö.

Apoptotic Protease-Activating Factor 1 (APAF-1) är en proteinmolekyl som spelar en central roll i regleringen av apoptos, eller programmerad celldöd. APAF-1 aktiverar en grupp enzymer kända som caspaser, som är involverade i nedbrytningen och klarningen av cellens komponenter under apoptos. När cellen utsätts för skada eller stress kan proteinet cytochrom c frisättas från mitokondrierna och binder till APAF-1, vilket leder till att en multiproteinkomplex bildas som kallas apoptosom. Denna komplex aktiverar caspaser, vilket i sin tur orsakar nedbrytning av cellens struktur och innehåll, och slutligen ledde till celldöd.

Cyanide is a term used to describe a group of chemicals that contain the molecule CN-, which consists of a carbon atom and a nitrogen atom joined by a triple bond. Cyanide can be found in various forms, including gases, liquids, and solids. Some common types of cyanides include hydrogen cyanide (HCN), potassium cyanide (KCN), and sodium cyanide (NaCN).

Cyanide is highly toxic to living organisms, including humans. Exposure to high levels of cyanide can cause rapid respiratory failure, loss of consciousness, and death within minutes. This is because cyanide inhibits the enzyme cytochrome c oxidase, which is essential for cellular respiration and energy production in cells.

In medical settings, cyanide poisoning may be treated with antidotes such as hydroxocobalamin or sodium thiosulfate, which help to neutralize the toxic effects of cyanide on the body. Prevention measures include proper handling and storage of cyanide-containing substances, use of personal protective equipment (PPE), and prompt medical attention in case of exposure.

Cytochrome d er en type av cytochrom, som er ein slags proteiner som inneholder heme-gruppar og spiller en viktig rolle i cellulær respirasjon. Cytochrom d finnes normalt i bakterier, og det er ein del av den elektrontransportkjeden i batteriers energiproduksjon. Det er ikke vanlig å se cytochrome d i menneskelige eller dyreceller.

I medically speaking, the term "Nötkreatur" refers to a member of the Bos genus, specifically the domestic species Bos taurus (cattle) or Bos indicus (zebu). These animals are often raised for their meat, milk, hides, and labor. In some contexts, "nötkreatur" may also refer to other large herbivorous mammals, such as bison or water buffalo, that are used in similar ways. However, it's important to note that these animals belong to different genera (Bison and Bubalus, respectively) and are not technically classified as "nötkreatur" in a strict sense.

Electron Spin Resonance Spectroscopy (ESR or EPR) er en teknisk metode i fysikken og kjemien som brukes for å studere et materiales elektronspinn. Denne teknikken er spesiell nyttig for å identifisere radikaler, defekter i faststoffer, metallioner med ufullt fylt d-skal, og andre systemer med en uendreidig antall elektroner.

I ESR spektroskopi, et magnetisk felt appliceres til et prøvemateriale plassert i en resonanskavitet. Dette fører til at elektronspinnene i materialet oppdelt seg i to separate tilstander med forskjellige energi. Elektromagnetisk stråling, vanligvis i form av mikrobølger, sendes inn i kaviteten og får noen av elektronspinnene til å endre tilstand. Denne overgangen kan detekteres og måles for å produsere et ESR-spekterum som inneholder informasjon om materialets egenskaper, inkludert størrelsen og typen av elektronspinnsystemet, samt andre parametre som avstanden mellom spinne og andre defekter i faststoffet.

ESR spektroskopi er en viktig teknisk metode innenfor flere områder av fysikk og kjemi, blant annet materialvitenskap, kjemisk syntese, biofag, geofag og astronomi.

Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.

Kolmonoxid (CO) är ett gasformigt ämne som saknar färg, lukt och smak. Det är ett mycket giftigt ämne som bildas när kol eller kolbaserade bränslen (till exempel trä, kol, olja, gasol och bensin) inte fullständigt oxideras under förbränningsprocessen. Kolmonoxid har en mycket hög affinitet till hemoglobinet i röda blodkroppar, vilket resulterar i att syretransporterna störs och syretillförseln till kroppens celler minskar. Detta kan leda till hypoxi (syrebrist) och i allvarliga fall död. Symptomen på kolmonoxidförgiftning kan variera från huvudvärk, yrsel, svimning och besvärlig andning till koma och hjärtstopp.

Hjärtmitokondrier är speciella mitokondrier som finns i hjärtmuskelceller. Mitokondrier är små organeller inuti celler som producerar det energirika molekylen ATP (adenosintrifosfat) genom cellytsmetabolismen, särskilt under cellandningen (oxidativ fosforylering). Hjärtmitokondrier har en viktig roll i att producera den energi som behövs för hjärtmuskelcellernas kontraktioner och relaxationer. De är ofta mer talrika och större i hjärtmuskelceller än i andra celltyper, vilket understryker deras betydelse för hjärtats funktion.

Spectral analysis är ett samlingsbegrepp inom signalbehandling och analys för att bestämma frekvensinnehållet hos en given tidskontinuerlig signal eller diskret tidseriesekvivalenta. Det görs genom att bryta ned signalen i sina grundläggande frekvenskomponenter, vilket ger en frekvensdomän representation av den ursprungliga tidsdomän signalen.

I medicinsk kontext kan spectral analysis användas för att analysera biomedicinska signaler, såsom elektrokardiografi (ECG), elektroencefalografi (EEG) och magnetoencefalografi (MEG) signalspektrum. Detta kan hjälpa till att identifiera olika frekvensband och deras relativa intensiteter, vilka kan korreleras med olika fysiologiska tillstånd eller sjukdomar.

Till exempel i EEG-signaler, kan delta (0,5-4 Hz), theta (4-8 Hz), alpha (8-13 Hz), beta (13-30 Hz) och gamma (över 30 Hz) frekvensband användas för att klassificera olika medvetandetillstånd, såsom sömn, vakenhet, koncentration och sammanhangsfattande.

Samtidigt kan spectral analysis i kombination med andra metoder, som Fouriertransformen eller Wavelettransformen, användas för att identifiera patologiska frekvensmönster eller abnormiteter i biomedicinska signaler, vilket kan vara av värde inom diagnostik och behandling.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av "hydrokinetic laser" i stället för "hydroxylaser", eftersom det senare inte verkar finnas någon etablerad medicinsk betydelse.

En hydrokinetisk laser är en typ av laser som använder vattenmolekyler som aktiv medium för laserkänslen istället för gaser, kristaller eller halvledare. Denna unika metod tillhandahåller ett kontrollerbart och högeffektivt sätt att leverera laserenergi under kirurgiska procedurer.

Vid användning av en hydrokinetisk laser skapas en smal, intensiv stråle av laserljus genom att stimulera vattenmolekyler i ett speciellt optiskt system. När denna laserstråle fokuseras på biologiskt vävnge ökar temperaturen och orsakar en ablation (avlägsnande) av det berörda området.

Hydrokinetiska lasrar används ofta inom olika grenar av medicinen, till exempel i oftalmologi för att korrigera synfel och i kirurgi för att skära bort eller värma upp vävnad. Dess speciella egenskaper gör den särskilt användbar inom områden där precision och kontroll är av största betydelse, såsom vid operationer i närheten av känsliga strukturer eller med risk för skador på omgivande vävnad.

Intracellulära membraner är membran som finns inside cellen och delar in cellens interna kompartment. Dessa membran skapar olika organeller, som mitokondrier, endoplasmatiskt retikulum (ER) och golgiapparaten. Intracellulära membraner består av en dubbel lipidbilaga med en hydrofil huvuddel och en hydrofob mittdel. Proteiner är inbäddade i membranen och har viktiga funktioner som transport, signalering och katalys av biokemiska reaktioner.

'Rhodobacter sphaeroides' är en gramnegativ, icke-sjukdomsbildande bakterie som tillhör alfaproteobakteriella divisionen. Den är en fototrofisk organismer, vilket betyder att den kan utföra fotosyntes och använda ljus som energikälla. Bakterien är också kapabel till kemotrofi, vilket innebär att den även kan använda organiska ämnen som kolkälla.

'Rhodobacter sphaeroides' förekommer naturligt i vatten och jord och är en av de mest välstuderade fotosyntetiserande bakterierna. Den har potential att användas inom bioteknologi, till exempel för produktion av bioenergi och som katalysatorer i biokemiska reaktioner.

BH3 (Bcl-2 Homology 3) Interacting Domain Death Agonist Protein refererar till en grupp av proteiner som innehåller en BH3 domän, vilket är en typ av proteininteraktionsdomän. Dessa proteiner är involverade i apoptos, eller programmerad celldöd. De aktiveras under cellulär stress och svarar genom att initiera apoptosprocessen. Exempel på BH3-proteiner inkluderar BAD, BID, BIM, PUMA och NOXA. Dessa proteiner interagerar med andra proteiner i Bcl-2 familien för att reglera celldödens utlösande.

Cytochrome c-oxidasbrist, eller mer korrekt "cytochrom c oxidas defekt", är en medicinsk diagnos som betecknar ett funktionellt fel i det enzymkomplex som kallas cytochrome c oxidase. Detta enzymkomplex spelar en viktig roll i cellandningen, och särskilt inom mitokondrierna, där det är den sista enzymet i elektrontransportkedjan.

En defekt i cytochrome c oxidase kan leda till ett flertal symtom, beroende på vilken del av kroppen som är drabbad och hur allvarligt felet är. Exempel på symtom som kan förekomma inkluderar muskelsvaghet, utmattning, andningssvårigheter, lägre än normalt syrehalt i blodet (hypoxemi), och i allvarliga fall kan det leda till hjärt- och nervskador.

Det är värt att notera att cytochrome c oxidasbrist kan orsakas av genetiska faktorer, men kan också vara sekundärt till andra sjukdomar eller tillstånd, såsom lung- eller hjärtsjukdomar, förgiftning, infektioner eller cancer.

Antimycin A är ett starkt, hämmande preparat som utvinns från vissa svampar och bakterier. Det verkar genom att hämma en viss andel av den cellulära andningen i mitokondrier, vilket kan leda till celldöd. Preparatet används inom forskning för att studera celldödlighet och andningsprocesser på cellnivå. Det bör inte användas som läkemedel eftersom det är giftigt för många olika levande varelser, inklusive människor.

Arylketone hydroxylase, också känt som phenylalanine hydroxylase (PAH), är ett enzym involverat i nedbrytningen av aminosyran fenylalanin till tyrosin. Detta enzym finns naturligt i människokroppen och är viktigt för att hålla balansen mellan dessa två aminosyror.

Arylketone hydroxylas är också ett exempel på ett enzym som kan utsättas för en speciell typ av behandling, känt som enzymspecifik laserbehandling eller Arylkolvätehydroxylaser. Denna metod används ofta inom forskning för att studera enzymets funktion och reglering. Genom att fokusera en laserpuls på en enzymkristall kan man undersöka hur enzymer reagerar på mekanisk påverkan, vilket kan ge information om deras struktur och funktion på molekylär nivå.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

Ferricyanider är ett järn(III)-komplex av blåsyra (hexacyanoferrat(III)), med den kemiska formeln Prussian blue, Fe(CN)6−3. Det är en stabil och icke-reaktiv förening som används inom medicinen som ett läkemedel för att behandla akut järnförgiftning genom att bilda stabila komplex med järnjoner i mag-tarmkanalen, vilket minskar absorptionen av järn och underlättar dess eliminering från kroppen.

Levermitokondrier är de mitokondrier som finns i leverceller, också kända som hepatocyter. Mitokondrier är subcellulära organeller som fungerar som kraftverk inne i cellerna och producerar den energikälla som kallas ATP (adenosintrifosfat) genom celldygnets gång. Levermitokondrierna har en speciell betydelse för leverns metaboliska funktioner, såsom beta-oxidation av fettsyror, syntes av kolesterol och glukoneogenes (syntes av glukos). Dessutom spelar de en viktig roll i cellers apoptos (programmerad celldöd) och kan bidra till skada eller död av leverceller vid sjukdomar som leverinflammation, alkoholförgiftning och viral hepatit.

Plastocyanin är ett kopparprotein som deltar i den biologiska elektrontransportkedjan i fotosyntesen hos växter, alger och cyanobakterier. Det agerar som en mobil elektrondonor mellan två komplexa proteiner, cytochrom b6f och photosystem I, under oxidativ fosforylering i thylakoidmembranet i kloroplasten. Plastocyanin består av en enda polypeptidkedja som innehåller två kopparjoner och har en molekylvikt på cirka 10-11 kilodalton. Proteinet är riktat med sin kopparbindande sida mot vatten, så att den kan undergå reduktion av syre till vatten i fotosystem I. Plastocyanin är ett viktigt protein i fotosyntesen eftersom det hjälper till att transportera elektroner effektivt och specifikt mellan de två proteinkomplexen under låga syrehalter.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av enkle celler organismer kjent som gjær. Den er en av de mest velstuderte arter av gjær og har vært brukt i både vitenskapelige studier og industrielle prosesser i tusenvis av år.

'Saccharomyces cerevisiae' er en fakultativt anaerob livsform, det vil si at den kan overleve ved å bruke ilkje for å oksidere sukker til kolsiringsprodukter som koldioxid og alkohol. Denne fermenteringsevnen er viktig i bakeri- og drikkevareindustrien, hvor den blir brukt til å lage brød, øl og vin.

I tillegg til sine praktiske anvendelser, er 'Saccharomyces cerevisiae' også en viktig modellorganisme i biologi og genetikk. Den har en liten, veldefinerte genom med om lag 6000 gener, og denne enkelhet gjør den til et ideelt system for å studere grunnleggende cellulære prosesser som celldeling, DNA-reparasjon og regulering av genuttrykk.

Elektrontransportkomplex III, även känd som cytochrom b-c1 komplex eller ubihydrokinas, är ett enzymkomplex inblandat i den mitokondriella elektrontransportkedjan. Det är beläget i inner membranen av mitokondrier och mikrosomer hos eukaryota celler och cellmembranet hos prokaryoter.

'Desulfovibrio' är ett släkte av sulfatreducerande bakterier som tillhör proteobacteria. Dessa bakterier är gramnegativa, stavformade och kan vara rakar eller spiralformade. De är anaeroba (kräver en syrefri miljö) och reducerar sulfat till svavelväte (H2S) som ett sätt att oxidera organiska substrat för sin energiproduktion. 'Desulfovibrio'-arter kan vara patogena och orsaka infektioner i människan, framför allt i immunosupprimierade individer eller vid skador på slemhinnor.

I'm sorry for any confusion, but the term "elektroner" is not a medical term in English or in Norwegian. Electrons are fundamental particles that carry a negative electric charge and are found in atoms. They are important in chemistry, physics, and many areas of science, including medicine (such as in medical imaging techniques like CT scans and MRI), but they are not a medical concept themselves.

If you have any questions about a specific medical concept or term, I'd be happy to try to help!

I medically related context, 'copper' refererar vanligtvis till det kemiska grundämnet med atomnummer 29 på periodiska systemet. Copper är ett metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och har en karakteristisk röd-orange färg. Det används ofta inom medicinen, till exempel som en del av vissa enzymer i kroppen eller som ett koagulant i vissa medicinska behandlingar. Copper kan också förekomma i vattenleveranser och kan orsaka en sjukdom vid långvarig exponering, känd som 'copper toxicity'.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

Mitokondriella proteiner är proteiner som finns i mitokondrier, de energiproducerande organellerna i celler. Mitokondrier har sitt ursprung från bakterier och innehåller därför två separata set av gener, en uppsättning kodad av DNA i mitokondrien (mtDNA) och en annan uppsättning kodad av DNA i cellkärnan (nukleärt DNA).

Mitokondriella proteiner kan delas in i två grupper beroende på var de genereras:

1. Proteiner som kodas av mtDNA: Detta inkluderar 13 proteiner som är involverade i oxidativ fosforylering, ett process där energi utvinns från näringsämnen genom andning. Dessa proteiner är subenheter till de fyra komplex som utgör den elektrontransportkedja som producerar ATP (adenosintrifosfat), den huvudsakliga energibäraren i celler.
2. Proteiner som kodas av nukleärt DNA: Detta är den största gruppen mitokondriella proteiner, med uppskattningsvis 1 000-1 500 olika proteiner. Dessa proteiner är involverade i en mängd olika funktioner inom mitokondrien, såsom oxidativ fosforylering, metabolism av aminosyror och fettsyror, hemosyntes, apoptos (programmerad celldöd) och andra cellulära processer.

Många sjukdomar kan orsakas av mutationer i gener som kodar för mitokondriella proteiner, vilket kan leda till en brist på energiproduktion och cellskador. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar mitokondriell neurogastrointestinal syndrom (MNGIE), Leighs sjukdom och mitokondriell encefalomyopati.

"Ditionit" er en feilskrivning av "ditionit," som er et medisinsk term. Ditionitter er salter av ditionsyre (H2S2O4), og de brukes ofte som reduktionsmidler i medisinske sammenhenger. De er kjent for å ha antioksidative egenskaper og kan være nyttige i behandlingen av visse typer av skader på hjertet og blodkarene.

Slik som med noe medisinsk term, bør du alltid diskutere dette med en læge eller annen helsefagperson for å sikre deg at du får riktig informasjon og forståelse av hvordan det kan påvirke din helse.

'Proton' är ett begrepp inom atomfysiken och betecknar en subatomär partikel som finns i atomkärnan. Protonen har en positiv elektrisk laddning och tillsammans med neutronerna utgör de atomkärnans kärnmassa. Protonens laddning anges vanligtvis som +1, vilket är den grundläggande enheten för elektrisk laddning inom fysiken. Protonens massa är ungefär lika med 1,67 x 10^-27 kg och är något större än neutronens massa. Protoner spelar en viktig roll inom kemi och fysik, bland annat i samband med kemiska reaktioner och radioaktivt sönderfall.

Kardiolipiner är en typ av fosfolipider som primärt förekommer i mitokondrier, de cellulära organellerna som är involverade i cellens energiproduktion. Kardiolipiner utgör ungefär 10-20% av mitokondriens lipidhalt och har en unik kemisk struktur med två fosfatgrupper och fyra fettsyror, ofta inklusive linolsyra.

Dessa lipider är viktiga för mitokondriernas funktion och struktur, särskilt när det gäller elektrontransportkedjan och oxidativ fosforylering, två processer som genererar ATP (adenosintrifosfat), cellens energikälla. Forskning har visat att kardiolipiner också är involverade i celldöd (apoptos) och celldelning (mitos).

Abnormaliteter i kardiolipinmolekyler har associerats med diverse sjukdomar, särskilt hjärt-kärlsjukdomar som hjärtsvikt och ischemisk hjärtkärlssjukdom. Vissa studier har också visat att mutationer i gener relaterade till kardiolipinsyntes kan orsaka mitokondriella sjukdomar.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

NADH-dehydrogenas, även känt som komplex I, är ett enzymkomplex som är beläget i mitokondriens inre membran. Det spelar en central roll i cellens ämnesomsättning genom att underlätta överföringen av elektroner från NADH till coenzym Q (CoQ) i den så kallade oxidativa fosforyleringskedjan.

NADH-dehydrogenas består av flera olika underenheter som tillsammans bildar ett komplext proteinkomplex. Det innehåller även en flavinmononukleotid (FMN) och flera järn-svavelkluster, vilka fungerar som elektronacceptorer.

Reaktionen som katalyseras av NADH-dehydrogenas kan skrivas som följer:

NADH + CoQ + 5H+ → NAD+ + CoQH2 + 2H+

I denna reaktion reduceras coenzym Q till sin reducerade form (CoQH2), samtidigt som NADH oxideras till NAD+. Elektronerna från NADH överförs via FMN och järn-svavelklustren till CoQ, vilket genererar ett protongradient över mitokondriens inre membran. Denna gradient driver sedan syntesen av ATP, det energirika molekylen som används av cellen för att utföra olika funktioner.

Caspase inhibitors are substances that block the activity of caspases, which are a family of enzymes involved in programmed cell death, also known as apoptosis. Caspases play a crucial role in the initiation and execution of apoptosis, and their activation leads to the breakdown of cellular structures and proteins, ultimately resulting in cell death.

Caspase inhibitors can be divided into two main categories: synthetic inhibitors and endogenous inhibitors. Synthetic inhibors are designed to specifically target and inhibit caspases, while endogenous inhibitors are naturally occurring molecules that regulate caspase activity within the cell.

Synthetic caspase inhibitors are often used in research to study the role of apoptosis in various biological processes and diseases. They can also be used as potential therapeutic agents for conditions associated with excessive apoptosis, such as neurodegenerative disorders and ischemia-reperfusion injury.

Endogenous caspase inhibitors include proteins like X-linked inhibitor of apoptosis (XIAP), cellular FLICE-inhibitory protein (cFLIP) and survivin, which regulates the activity of caspases and prevent unwanted cell death. Dysregulation of these endogenous inhibitors can lead to uncontrolled cell growth and cancer.

It's important to note that while caspase inhibitors may have potential therapeutic benefits, they may also have unintended consequences such as interfering with normal apoptotic processes and promoting tumor growth. Therefore, more research is needed to fully understand the risks and benefits of using caspase inhibitors in a clinical setting.

Rhodobacter capsulatus är en gramnegativ, strikt aerob bakterie som tillhör alfaproteobakteriegruppen. Den är känd för sin förmåga att utföra fotosyntes under anaeroba förhållanden och har därför klassificerats som ett photosyntetiskt pigmenterat bakterium (PPB). R. capsulatus kan bilda endosporer och är mobila genom att den kan röra sig med hjälp av en eller flera flageller. Denna bakterie förekommer naturligt i vattenmiljöer, som exempelvis sötvatten, bräckt vatten och havsvatten. R. capsulatus är också känd för sin förmåga att metabolisera en rad olika organiska ämnen, inklusive kolhydrater, aminosyror och fettsyror.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

Kaliumcyanid (KCN) er ein syntetisk forbindelse som består av potassium (kalium) og blåsyre (cyanid). Det er ein høyt gifteforbindelse som kan være dødelig i lite mengder. Kaliumcyanid brytes ned til kreftforbindelsen blåsyre i kroppen og hindrer bruk av ilt i cellene, slik at det kan føre til snublaushet, arytmi, koma og død.

Enzymaktivering refererar till processen där ett enzym aktiveras för att kunna börja katalysera en biokemisk reaktion. Detta kan ske på olika sätt, beroende på typen av enzym. I allmänhet kan enzymaktivering involvera att en molekyl, kallad en aktivator, binds till enzymet och orsakar en konformationsändring som gör att enzyms aktiva plats blir tillgänglig för substratet. I andra fall kan enzymaktivering ske genom att en inhibitor tas bort från enzyms aktiva plats, eller genom att enzymet modifieras genom en kemisk reaktion.

Exempel på mekanismer för enzymaktivering inkluderar allosterisk regulering, där bindningen av en molekyl till en allostersk plats på enzymet orsakar en konformationsändring som påverkar aktiva platsen, och covalent modifiering, där en grupp kovalent binder till enzyms aktiva plats och förändrar dess egenskaper.

I medicinsk kontext kan enzymaktivering ha betydelse när det gäller att behandla sjukdomar genom att påverka enzymaktiviteten i kroppen. Exempelvis kan enzymaktiverande läkemedel användas för att behandla vissa typer av cancer, där aktivering av specifika enzymer hjälper till att bromsa celltillväxten eller inducerar apoptos (programmerad celldöd).

Cytokrom a är ett protein som är involverat i cellandning (celldygnaden eller celldesoxidationen) och tillhör en grupp proteiner som kallas cytochrom b, c, c1, d, e och a/a3. Dessa proteiner innehåller en hemgrupp, som är ett prostetiskt gruppering som deltar i elektronöverföringen under cellandningen. Cytokrom a är en viktig komponent av den sista komplexet (komplex IV) i den elektrontransportkedjan i mitokondrierna, där det accepterar elektroner från cytokrom c och överför dem till syre, vilket resulterar i bildandet av vatten.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

"Hydroxylering" är ett begrepp inom biokemi och betecknar den process där en hydroxylgrupp (-OH) adderas till ett molekyllärt substraat. Denna reaktion katalyseras ofta av enzymer som kallas hydroxylaser. Hydroxylering är en vanlig modifieringsreaktion inom levande system och kan ha betydelse för en rad olika biologiska processer, till exempel metabolismen av vissa hormoner och signalsubstanser samt nedbrytningen av främmande ämnen som läkemedel eller giftiga substanser.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

Fenobarbital är ett barbiturat-preparat som används som lugnande, sövande och antiepileptiskt medel. Det fungerar genom att dämpa ner nervcellernas aktivitet i hjärnan. Fenobarbital preskriberas vanligen för behandling av epilepsi och också för att behandla ångest eller svårigheter att somna in. Preparatet kan också användas vid behandling av akut alkoholförgiftning.

Fenobarbital administreras vanligen peroralt (genom munnen) och börjar verka efter ungefär 30 minuter till 1 timme. Dess effekt varar i upp till 12 timmar. Vid långvarig användning kan fenobarbital orsaka fysisk beroende, och plötslig upphörande av medicinen kan leda till abstinensbesvär.

Som med alla läkemedel kan fenobarbital ha biverkningar, som sömnlöshet, huvudvärk, yrsel, trötthet, illamående och förvirring. Vid långvarig användning kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom lever- eller blodskador. Det är viktigt att använda fenobarbital enligt läkares rekommendationer och rapportera alla besvär till läkaren.

MITOKONDRIEMEMEMBRANER: Mitokondrier är cellers kraftverk och innehåller två membran som har viktiga funktioner för celldrift. Det yttre mitokondriemembranet är ett relativt tunt, semipermeabelt lipidbilaga som tillåter små molekyler att diffundera fritt. Det inre mitokondriemembranet är en mycket mer selektiv barriär med ett stort antal proteiner ingraverade i det, och det är här där elektrontransportkedjan och oxidativ fosforylering sker, vilket genererar ATP som cellen använder för energi. Mitokondriens inre membran har många veck eller plikor, kallade kristae, som ökar ytan där dessa processer kan äga rum. De två mitokondriemembranerna är också involverade i andra celldefinitionsprocesser, såsom apoptos (programmerad celldöd) och calciumreglering.

Hemproteiner är ett slags proteinmolekyler som innehåller en prostetisk grupp kallad hemgruppen. Hemgruppen består av ett organisk komplex med järn (Fe II eller Fe III) i centrum, som kan binda och transportera syre (O2). De mest kända hemproteinerna är de globulära proteiner som har en funktionell roll i transporten och lagringen av syre och/eller kolmonoxid (CO) i levande organismer. Exempel på hemproteiner inkluderar hemoglobin och myoglobin, som båda transporterar syre i blodet respektive i muskler hos däggdjur. Andra exempel är cytochrom-komplexen, som deltar i cellandningen (celldygnets elektrontransportkedja), och katalas, ett enzym som bryter ner väteperoxid till vatten och syre.

Quinone reduktaser (QR) är en grupp enzymer som katalyserar reductionen av kvävebaserade eller svavelbaserade kvioner till deras respektive hydrokinoler. Det finns två huvudtyper av quinone reduktaser: NAD(P)H-avhängiga quinone reduktaser (EC 1.6.99.2) och FAD-avhängiga quinone reduktaser (EC 1.3.5.1).

NAD(P)H-avhängiga quinone reduktaser är enzymer som katalyserar reductionen av kvävebaserade kvioner till hydrokinoler med hjälp av NADH eller NADPH som elektrondonator. Dessa enzymer har en viktig roll i cellers skydd mot oxidativ stress, genom att reducera potential-skadliga kvävebaserade kvioner till deras mindre reaktiva hydrokinoler.

FAD-avhängiga quinone reduktaser är enzymer som katalyserar reductionen av både kvävebaserade och svavelbaserade kvioner till sina respektive hydrokinoler med hjälp av FAD som elektrondonator. Dessa enzymer deltar i cellers elektrontransportkedjor, där de hjälper till att transportera elektroner från reducerade koenzymer till terminala elektronacceptorer.

Quinone reduktaser har också visat sig ha potential som mål för cancerterapi, eftersom vissa typer av quinone reduktaser är överförda i cancerceller jämfört med normala celler.

En Protonpump (eller H+/K+-ATPase) är ett enzym som aktivt transporterar protoner (H+) över cellemembranet, från cytoplasman till extracellulärt utrymme. Detta sker genom att använda energi från ATP-hydrolys. Protonpumpar finns i flera olika celltyper, men de är speciellt viktiga i magsäckens slemhinnor där de hjälper till att skapa den låga pH som krävs för att aktivera gastrisk sura enzym. Inhibition av protonpumpar används som behandling för olika mag- och tarmsjukdomar, exempelvis gastroesofageal reflux sjukdom (GERD) och ulcerös kolit.

In medicine, potentiometry är en metod för att bestämma koncentrationen av ett jon i en lösning genom mätning av den elektromotoriska kraften (EMK) eller potentialskillnaden över en elektrod som är i kontakt med lösningen. Potentiometri används ofta för att bestämma pH-värdet hos en lösning, men kan också användas för att bestämma koncentrationen av andra joner, såsom natrium (Na+) och kalium (K+).

I en potentiometri-uppmättning placeras två elektroder i lösningen: en referenselektrod och en indikatorlektrod. Referenselektroden har en konstant potential, medan indikatorelektroden är känslig för den jon du vill mäta. När de två elektroderna är inkopplade i ett potentiometermätinstrument visar detta potentialskillnaden mellan elektroderna. Genom att jämföra denna potentialskillnad med en kalibreringskurva, som har skapats genom att mäta potentialskillnaden för kända koncentrationer av samma jon, kan koncentrationen av jonen i den okända lösningen bestämmas.

Potentiometri är en mycket exakt metod för att bestämma jonkoncentrationer och används ofta inom klinisk kemi, miljöanalys och forskning.

NAD(P)H-oxidaseredukter (EC 1.6.99.x) är ett samlingsnamn för en grupp enzymer som katalyserar oxidationen av NADH eller NADPH till NAD(P)+ och reduktionen av syre till vatten, under produktionen av superoxidradikaler (O2*-). Denna reaktion är välkänd från den fagocyta utlösta respiratoriska bursprängningen hos fosolipaser C-stimulerade neutrofiler.

I människor finns det en familj av NAD(P)H-oxidaseredukter, kända som NOX/DUOX-enzymkomplexen, som inkluderar:

1. NOX1 (NADPH-oxidas 1): uttrycks i kolon, hjärta, muskler och andra vävnader.
2. NOX2 (NADPH-oxidas 2 eller gp91phox): uttrycks främst i fosolipaser C-stimulerade neutrofiler och makrofager.
3. NOX3: uttrycks huvudsakligen i innerörat.
4. NOX4 (NADPH-oxidas 4 eller NOH-1): uttrycks i flera typer av celler, inklusive njurar, hjärta, muskler och endotelceller.
5. NOX5: uttrycks i testiklar, lymfocyter, endotelceller och andra vävnader.
6. DUOX1 (Dual oxidase 1): uttrycks huvudsakligen i tarmen och sköldkörteln.
7. DUOX2 (Dual oxidase 2): uttrycks huvudsakligen i lungor, sköldkörtel och hud.

Dessa enzymer spelar viktiga roller i cellsignalering, immunförsvar, homeostas och patologiska processer som inflammation, oxidativ stress och celldöd.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Cytochrom c är ett protein som innehåller en hemgrupp och deltar i cellandningen, eller respirationskedjan, i mitokondrierna. Det agerar som en elektrontransportör mellan komplex III och IV i andningskedjan. Cytochrom c är också välkänt för sin roll i programmerad celldöd, eller apoptos, där det frisätts från mitokondrier till cytosolen och aktiverar en kaskad av proteaser som slutligen leder till cellens död.

'Ubiquinon', også kjent som koenzym Q10, er ein biologisk antioxidant og et viktig medlem av ubihinon-familien. Det fungerer som en essensiel komponent i elektrontransportkjeden i mitokondriene, som produserer energien i form av ATP (Adenosintrifosfat) i kroppens celler. Ubiquinon er også involvert i andre cellegjenlevingsprosesser, som blir styrte av nivået av reduksjon og oxidasjon i cellen. Det bidrar til å beskytte cellmembranene mot skade ved fri radikaler og hjelper også til å regulere membranpotentialet i mitokondriene.

Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner till vatten och syrgas. Detta sker genom att peroxidasen överför ett elektron från ett substrat, ofta en organisk förening, till väteperoxidet. Reaktionen kan också resultera i oxidering av substratet. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer, inklusive människan, och har en rad funktioner, bland annat att hjälpa till med nedbrytningen av toxiner och att aktivera andra enzymer.

Apoproteiner är proteiner som binder till och transporterar lipider, såsom kolesterol och lipoproteiner, i blodet. De är en viktig del av lipoproteinpartiklarna, som inkluderar LDL (lde lågt densitetslipoprotein), HDL (hög ldensitetslipoprotein) och VLDL (mycket ldgt densitetslipoprotein). Apoproteiner deltar också i regleringen av lipidmetabolismen i kroppen. Varje apoprotein har en unik aminosyrasekvens och funktion. Exempel på apoproteiner är ApoA, ApoB, ApoC och ApoE.

'Desulfovibrio vulgaris' är en gramnegativ, sulfatreducerande bakterie som normalt förekommer i anaeroba miljöer, såsom vattenlervätskor och tarmen hos människor och djur. Den har förmågan att reducera sulfat till svavelväte (H2S) under sin ämnesomsättning, vilket gör den till en viktig aktör i sulfurcykeln. Dess genomsnittliga storlek är 0,7-1,3 Mikrometer lång och 0,4-0,6 Mikrometer bred. Den har en spiralformad eller svagt böjd morfologi och är mobil med en enda polär flagell. 'Desulfovibrio vulgaris' kan också oxidera vissa organiska föreningar som metanol, etanol och formiat till ko2 och vatten. Denna bakterie kan spela en roll i patogenes eller symbios i värdorganismen beroende på miljön och förhållandena.

The electron transport chain (ETC) is a series of complexes in the inner mitochondrial membrane that are involved in the process of cellular respiration. The ETC complex proteins are a group of membrane-bound protein complexes that play a crucial role in the transfer of electrons from electron donors to electron acceptors, which drives the synthesis of ATP through chemiosmosis.

There are four major complexes in the ETC, labeled as Complex I (NADH dehydrogenase), Complex II (succinate dehydrogenase), Complex III (cytochrome bc1 complex), and Complex IV (cytochrome c oxidase). Each complex contains several proteins that work together to facilitate the transfer of electrons.

Complex I accepts electrons from NADH and transfers them to ubiquinone, reducing it to ubiquinol. Complex II also accepts electrons from succinate and transfers them to ubiquinone, but does not interact with NADH. Complex III receives electrons from ubiquinol and passes them to cytochrome c, which then donates them to Complex IV. Finally, Complex IV accepts electrons from cytochrome c and transfers them to molecular oxygen, reducing it to water.

The transfer of electrons through the ETC complex proteins creates a proton gradient across the inner mitochondrial membrane, which drives the synthesis of ATP by ATP synthase (Complex V). The ETC is a highly efficient system for generating energy in the form of ATP, and it plays a critical role in many physiological processes, including cellular metabolism, growth, and development.

MITOKONDRIE-DNA (mtDNA) refererer til DNA-molekyler, der findes i mitokondrierne, som er små cellulære organeller i vores celler. Mitokondrierne har en vigtig rolle i cellens energiproduktion gennem et process kaldet cellet respiration.

Mitokondrie-DNA består af cirkulært DNA, der er meget mindre end det menneskelige kromosomale DNA i cellekernen. Mennesket har typisk 2-10 kopier af mtDNA i hver mitokondrie, og hvert individ har typisk flere hundrede til tusinder af mitokondrier i hver celle.

MtDNA indeholder gener, der koder for en del af de proteiner, der er involveret i cellet respiration, samt RNA-molekyler, der er nødvendige for syntesen af disse proteiner. MtDNA adskiller sig fra det kromosomale DNA ved at have en høj mutationsrate og en ikke-random matning (eller assortativ mating) mønster, hvilket betyder at der kan forekomme specifikke mtDNA profiler inden for familier eller populationer.

Mutationer i mitokondrie-DNA kan være forbundet med en række sygdomme, herunder neurologiske og muskuløse lidelser, som ofte viser sig i barndommen eller tidlig ungdom. Disse sygdomme skyldes oftest mutationer i gener, der koder for proteiner involveret i cellet respiration.

Submitokondriella partiklar, även kända som submikrovaskulära partiklar eller SVPs, är en typ av cellulära strukturer som kan påträffas hos individer med certain neurologiska tillstånd, särskilt neurodegenerativa sjukdomar. Dessa partiklar består av aggregationer av proteiner och lipider och har en diameter på mellan 50 och 200 nanometer.

Submitokondriella partiklar har identifierats i hjärnvävnaden hos patienter med Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och andra neurodegenerativa tillstånd. De kan också påträffas i blodkärlen i hjärnan, vilket har lett till spekulationer om att de kan spela en roll i patofysiologin bakom dessa sjukdomar.

Det är fortfarande oklart vad som orsakar submitokondriella partiklar och hur de relaterar till neurodegenerationen. Vissa teorier föreslår att de kan vara en följd av celldöd eller skada, medan andra teorier föreslår att de kan spela en aktiv roll i sjukdomsprocessen genom att orsaka oxidativ stress, inflammation eller andra skadliga processer i hjärnan.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

Mitocondriellt membranpotential (MMP) är ett elektrokemiskt potentialskillnad över mitokondriens inre membran. Det uppstår på grund av en ojämn fördelning av joner, främst hydrogen- och kalciumjoner, över membranet. MMP är ett viktigt mått på mitokondriernas funktion och hälsa, eftersom det ger information om den aktuella nivån av cellandningen (oxidativ fosforylering) och ATP-syntes.

Under normala förhållanden är MMP negativt, vilket innebär att membranet har en högre koncentration av negativa joner än den omgivande cytoplasman. Denna skillnad skapar ett elektriskt potential som driver protoner (H+) genom ATP-syntasen, vilket leder till produktion av ATP, det viktigaste energibäraren i cellen.

Vid störningar i mitokondriella funktioner eller under stressförhållanden kan MMP minska eller till och med inväxlas, vilket kan leda till ett stopp av ATP-syntesen och cellskada. Därför är det viktigt att kunna mäta MMP för att övervaka mitokondriell funktion och hälsa i forskning och kliniska sammanhang.

Aminosyrekanaler (α-ketoaminosyror) med en klormetylgrupp (-CH2Cl) som är bundet till kolatomen i α-positionen till karbonylgruppen (-C=O). Dessa ämnen är kemiska byggstenar som används inom organisk syntes, särskilt för att skapa peptidbindningar. De kan också förekomma naturligt i vissa biologiska system.

"Mikrosom" är ett begrepp inom cellbiologi och betecknar ett membran-belagt organell som förekommer i eukaryota celler, framförallt i leverceller hos djur. Mikrosomer innehåller enzymer som är involverade i nedbrytningen och omvandlingen av olika substanser, till exempel läkemedel, hormoner och giftiga ämnen. Dessa enzymer kallas för cytochrom P450-enzym och de är bland annat ansvariga för att göra främmande substanser vattenlösliga så att de kan utschelas från kroppen. Mikrosomer innehåller också andra enzymer som är involverade i lipid- och kolhydratmetabolismen.

DNA fragmentation refererar till den skada eller nedbrytning som kan ske i DNA-strängarna. Detta är en normal och viktig process vid celldelning, där DNA fördelas mellan dottercellerna. Men om DNA-fragmenteringen är onormalt hög eller inträffar spontant, kan det leda till skador på cellens integritet och förekomsten av fragmenterat DNA används som en indikator på celldöd, apoptos eller nekros.

I medicinskt sammanhang kan onormalt hög DNA-fragmentering vara associerad med olika sjukdomstillstånd såsom cancer, neurodegenerativa sjukdomar och åldersrelaterade skador.

Raman-spektroskopi är en typ av vibrationsspektroskopi som bygger på Ramaneffekten, uppkallad efter den indiske fysikern Chandrasekhara Venkata Raman. Ramaneffekten innebär att när en monokromatisk ljusstråle passerar igenom ett material kan en mindre andel av den ingoande strålningen reflekteras tillbaka med en något förskjuten frekvens, det vill säga en lägre eller högre våglängd än den ursprungliga. Denna förskjutning beror på att molekyler i materialet vid absorptionen av ljuset går från ett grundtillstånd till ett exciterat tillstånd och sedan återvänder till sitt ursprungliga tillstånd genom att avge energi i form av fotoner. Vid detta övergångsprocess kan en del av den absorberade energin ges av i form av vibrationsenergi istället för att helt konverteras tillbaka till ljus, vilket ger upphov till en frekvensförskjutning hos de reflekterade fotonerna.

I en Ramanspektroskopi-experiment används ofta en laser som ljuskälla och det reflekterade ljuset analyseras med ett spektrometer för att avgöra frekvensförskjutningen hos de reflekterade fotonerna. Det ger upphov till en Ramanspektrogram där intensiteten för olika frekvensförskjutningar kan mätas och tolkas för att ge information om materialets kemiska sammansättning, struktur och egenskaper.

Raman-spektroskopi är en icke-destruktiv analysmetod som används inom flera olika områden, till exempel för att identifiera och karakterisera olika materialer, studera kemiska reaktioner och processer samt analysera biologiska preparat.

BAK (Bcl-2 Homologous Antagonist-Killer) protein is a member of the Bcl-2 family, which consists of proteins that regulate programmed cell death, also known as apoptosis. The Bcl-2 family includes both pro-apoptotic and anti-apoptotic members, and their interactions play a crucial role in determining whether a cell lives or dies.

BAK is a pro-apoptotic protein, which means that it promotes programmed cell death. It does this by forming pores in the outer membrane of the mitochondria, allowing the release of cytochrome c and other pro-apoptotic factors into the cytosol. This leads to the activation of caspases, a family of protease enzymes that carry out the destruction of cellular components during apoptosis.

BAK is kept in an inactive state by binding to anti-apoptotic Bcl-2 family members, such as Bcl-2 and Bcl-xL. When these interactions are disrupted, BAK becomes activated and can form pores in the mitochondrial membrane. This process can be triggered by various signals, including DNA damage, oxidative stress, and activation of the death receptor pathway.

In summary, BAK is a pro-apoptotic protein that plays an important role in regulating programmed cell death by forming pores in the mitochondrial membrane and releasing cytochrome c into the cytosol. Its activity is tightly regulated by interactions with anti-apoptotic Bcl-2 family members, and its dysregulation has been implicated in various diseases, including cancer and neurodegenerative disorders.

'Oxidoreduktaser' och 'N-demetylering' är två olika typer av enzymer eller reaktioner inom biokemi.

En oxidoreduktas är ett enzym som katalyserar en oxidation-reduktionreaktion, där elektroner överförs från en donator (elektrondonor) till en acceptor (elektronacceptor). Oxidoreduktaser delas vanligen in i olika klasser baserat på vilka elektron Donator och acceptor de arbetar med.

N-demetylering är en specifik typ av reaktion där en metylgrupp (-CH3) tas bort från ett kväveatom (N). Detta sker ofta som en del av metabolismen av vissa substanser, till exempel aminer och amfetaminer. N-demetyleringsreaktioner katalyseras vanligen av enzymer som kallas för demetyleraser.

Så en medicinsk definition av 'Oxidoreduktaser, N-demetylering' skulle kunna vara: En grupp enzymer som katalyserar reaktioner där elektroner överförs från en donator till en acceptor, inklusive de specifika reaktionerna där en metylgrupp tas bort från ett kväveatom i en molekyl.

Bcl-x-protein är ett protein som tillhör Bcl-2-familjen, som innehåller proteiner med en viktig roll i regleringen av cellens död (apoptos). Bcl-x-proteinet finns i två isoformer, Bcl-xL och Bcl-xS, som har olika funktioner. Bcl-xL är ett antiapoptotiskt protein som hjälper till att förhindra cellens död, medan Bcl-xS istället verkar förena sig med andra proteiner för att främja apoptos.

Bcl-x-proteinet har flera domäner som möjliggör dess interaktion med andra proteiner och reglering av cellens överlevnad eller död. Det inkluderar bland annat BH1, BH2 och BH3-domäner, som är involverade i protein-protein-interaktioner, samt en C-terminal transmembrandomän som möjliggör för proteinet att lokaliseras till mitokondriens yta.

Dysreglering av Bcl-x-proteinet och andra medlemmar i Bcl-2-familjen har visats vara involverade i patogenesen av flera sjukdomar, inklusive cancer och neurodegenerativa tillstånd.

Ferrocyanider är en typ av järnkomplex som bildas när järn(II) kombineras med cyanidjoner. Det har den kemiska formeln Fe(CN)6^{4-}. Ferrocyanider är stabila och relativt icke-reaktiva under normala förhållanden, men de kan brytas ned under vissa extremförhållanden, såsom höga temperaturer eller när de utsätts för starka oxidationsmedel.

Det är värt att notera att ferrocyanider inte skall förväxlas med prussisk blå, som är ett pigment som innehåller järn(III) och cyanidjoner och har den kemiska formeln Fe4[Fe(CN)6]3. Prussisk blå är också stabilt under normala förhållanden, men det kan också brytas ned under extremförhållanden.

Både ferrocyanider och prussisk blå innehåller cyanidjoner (CN-), som är mycket giftiga. Därför bör man hantera dessa ämnen med försiktighet och undvika att inandas deras damm eller komma i kontakt med huden eller ögonen.

Elektrokemi (eller elektrochemie) är ett forskningsområde inom naturvetenskap som undersöker förhållandet mellan elektrisk ström och kemiska reaktioner. Det kan definieras som läran om sammanhanget mellan elektricitet och kemi. Elektrokemi är en del av fysikalisk kemi och har många tillämpningar inom områden som korrosionsskydd, batteriteknik, miljöteknik och sensorteori.

En central aspekt inom elektrokemi är studiet av redoxreaktioner, där en elektron överförs från ett reducerat till ett oxiderat ämne. Elektrokemiska celler, som består av två elektroder separerade av en elektrolytlösning, används för att studera och utnyttja dessa reaktioner. I en galvanisk cell produceras en spänning mellan de två elektroderna på grund av skillnader i redoxpotential, som beror på olika förmågor hos ämnena att oxidera eller reduceras.

Elektrokemiska metoder används också för att studera kinetiken och termodynamiken hos kemiska reaktioner, samt för att syntetisera nya material och substanser. Exempel på elektrokemiska tekniker är elektrolys, elektrosyntes, elektromaskning och korrosionsskydd genom katodisk skydd.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Enzyminduktion är ett fenomen där aktiviteten hos en viss typ av enzymer ökar som svar på exponering för en inducerande substans. Detta sker genom att induceringsmedlet påverkar genuttrycket och/eller stabiliteten hos det enzym du vill studera, vilket leder till en ökad syntes av enzymproteinet och därmed en högre aktivitet.

Denna process är särskilt välstuderad inom farmakologi, där vissa läkemedel kan fungera som inducerande substanser för leverenzymer som metaboliserar dem själva eller andra läkemedel. Detta kan leda till en ökad nedbrytning och eliminering av både det inducerande läkemedlet och andra läkemedel som metaboliseras av samma enzym, vilket kan ha kliniskt signifikanta konsekvenser.

Exempel på vanliga enzymer som kan undergå induktion inkluderar cytochrom P450-enzymer (CYP) i levern, som är involverade i oxidativ metabolism av många läkemedel och toxiner. Andra exempel på enzymer som kan undergå induktion är glukuronosyltransferaser (UGT), sulfotransferaser (SULT) och N-acetyltransferaser (NAT).

I medicinsk kontext är det viktigt att vara medveten om möjligheten av enzyminduktion när man skapar behandlingsplaner för patienter som tar flera läkemedel samtidigt, eftersom det kan påverka farmakokinetiken och farmakodynamiken hos de aktiva substanserna.

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Cytosol är en lösning bestående av vatten, joner och organiska molekyler som fyller ut det inre av eukaryota celler. Det är den vätska som omger de organeller som finns inuti cellen. Cytosolen innehåller också en mängd olika proteiner, sockerarter och andra molekyler som är involverade i cellens metabolism. I cytosolen sker också en del cellytiska reaktioner, till exempel glykolysen, en process där glukos bryts ned till pyruvat för att producera energi i form av ATP.

Reaktiva syre radicaler är kortlivade, mycket reaktiva molekyler eller atomgrupper som innehåller syre i ett högt oxidationstillstånd. De bildas ofta som en biprodukt under normala cellulära processer, såsom andningen, men deras koncentration kan öka avsevärt under vissa patologiska tillstånd, såsom ischemisk skada och inflammation.

Reaktiva syre radicaler har en oskyddad elektron i sin yttre elektronskal, vilket gör dem mycket reaktiva och fähiga att reagera med andra molekyler i kroppen, bland annat med DNA, proteiner och lipider. Denna reaktivitet kan leda till skada på cellmembran, proteiner och DNA, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till cancer.

Exempel på reaktiva syre radicaler inkluderar superoxidradikaler (O2•−), väteperoxidradikaler (HO2•) och hydroxylradikaler (•OH). Kroppen har ett antal mekanismer för att skydda sig mot skador orsakade av reaktiva syre radicaler, bland annat genom att producera antioxidanter som neutraliserar dessa molekyler.

Kaspas-8, eller Caspase-8, är ett enzym som tillhör en grupp av proteiner som kallas caspaser. Dessa enzym är involverade i apoptos, det programmerade cellsdödet. Kaspas-8 aktiveras vid celldöd och sätter igång en kedjareaktion där andra caspaser aktiveras och bryter ner proteiner i cellen, vilket leder till celldöd. Dessutom har Kaspas-8 visat sig ha en roll i inflammation och immunförsvar.

Ultraviolett spektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus.

UV-spektrofotometri bygger på Lambert-Beers lag, som säger att absorbansen (A) är proportionell mot koncentrationen (c) och optisk väglängd (l) enligt formeln A = εlc, där ε är ett proportionalitetskonstant kallat extinktionskoefficient.

Genom att mäta absorptionen vid olika våglängder i ultraviolett området kan man identifiera och kvalitativt bestämma olika ämnen, eftersom olika ämnen har unika absorptionsspektra. UV-spektrofotometri används ofta inom kemi, biologi och farmaci för att bestämma koncentrationen av olika substanser i lösningar, till exempel proteiner, DNA, pigment och läkemedel.

Isoenzym (eller isoform) är ett samlingsnamn för olika enzymer som har samma funktion men kan skilja sig något i deras aminosyresekvens och/eller kinetiska egenskaper. De uppstår genom genetisk variation, där varje isoenzym kodas av en separat gen. Isoenzymen kan ha olika reguleringsmekanismer, subcelulär lokaliseringsgrad och stabilitet, vilket gör att de kan anpassa sig till specifika cellulära behov och miljöer. Detta är en naturlig strategi hos levande organismer för att öka deras flexibilitet och adaptabilitet. I klinisk kontext kan isoenzymnivåer i blodet användas som markörer för olika sjukdomstillstånd, eftersom specifika isoenzymbrister kan vara associerade med vissa patologiska tillstånd.

"Steroid hydroxylase" er en klasse enzymer som katalyserer reaksjoner der en hydroxylgrupp (-OH) legges til på steroidmolekyler i leveren og andre organer. Disse enzymene spiller en viktig rolle i syntesen av mange forskjellige steroidhormoner, inkludert kortikosteroider som cortisol og aldosteron, og seksuelle hormoner som østrogen og testosteron. Steroid hydroxylaser er også involvert i nedbrytingen av steroidhormoner etter de har fullført sine funksjoner i kroppen. Disse enzymer inneholder ofte jern som et ko-faktor for å aktivere den aktive plasseringen av hydroxylgruppa på steroidmolekylet.

Biotransformering är en process där ett kemiskt ämne, till exempel en läkemedelssubstans, omvandlas till ett nytt ämne inom en levande organism, vanligen genom en biokemisk reaktion. Denna process katalyseras ofta av enzymer och sker i cellernas cytoplasma, mitokondrier eller i andra subcellulära kompartment. Biotransformeringen kan resultera i att ämnet blir mer vattenlösligt och därmed lättare utsöndras från kroppen, eller också kan det bildas nya aktiva metaboliter med egna farmakologiska effekter. Processen är viktig för att reglera läkemedelskoncentrationen i kroppen och minska toxiciteten av främmande ämnen.

Cytochrome c oxidase (COX), också känt som komplex IV, är ett enzym i den mitokondriella elektrontransportkedjan som katalyserar reduktionen av syre till vatten. Cytochrom a3 är en del av cytochrome c oxidase-komplexet och är ansvarig för att acceptera elektroner från cytochrom c och överföra dem till syre. Detta steg är den sista i den mitokondriella elektrontransportkedjan och genererar den protonförskjutning som driver syntesen av ATP, den primära energikällan i cellen. Cytochrom a3 innehåller en hemgrupp, ett kopparjon och är en viktig del av den terminala oxidationsprocessen i cellandningen.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

Väteperoxid, även kallat Wasserstoffperoxid, är ett blekmedel och desinfektionsmedel som består av vatten (H2O) där syret (O) har lagts till i form av en extra syreatom, vilket gör att det istället består av H2O2. Det används inom medicinen, bland annat för desinfektion av sår och som utvärtes behandling vid akne.

'Makromolekylära substanser' är ett samlingsbegrepp inom kemin och biologin som avser stora, komplexa molekyler med en hög molmassa. Dessa substanser byggs upp av mindre enheter, kallade monomerer, som repetitivt binds samman genom kemiska reaktioner.

I biologin är de makromolekylära substanserna av central betydelse för livets funktioner och inkluderar:

1. Proteiner (eller peptider): består av aminosyror som binds samman i en polymerkedja genom peptidbindningar. Proteiner har en mångfald av funktioner, till exempel som enzymer, strukturproteiner, transportproteiner och signalsubstanser.

2. Nukleinsyror: DNA och RNA är polymers bestående av nukleotider. De lagrar genetisk information (DNA) och fungerar som mall för proteinsyntesen (RNA).

3. Polysackarider (eller kolhydrater): består av monosackarider, till exempel glukos, som binds samman i långa kedjor genom glykosidbindningar. De har strukturella funktioner och kan även lagras som energireserv (som i stärkelse).

4. Lipider: består av fettsyror och alkoholer, ofta bundna till varandra genom esterbindningar. Lipider inkluderar bland annat triglycerider (fett), fosfolipider (cellmembran) och steroider (hormoner).

I kemin kan makromolekylära substanser även innefatta syntetiska polymerer, som till exempel plaster och fibrer. Dessa är ofta byggda av en enda typ av monomer och har varierande egenskaper beroende på vilken monomertyp som används och hur lång kedjan är.

Polyacrylamide gel electrophoresis (PAGE) er en laboratoriemetode som brukes til å separere biomolekyler basert på deres lading, størrelse og form. Metoden er særlig nyttig for å skille DNA-fragmenter, RNA-molekyler eller proteiner fra hverandre.

I polyacrylamidgelelektroforesen prepurer man prøven gjennom en gel bestående av polymerisert acrylamid og bis-acrylamid i tilstedeværelse av en pH-buffer og et reduktionsmidel som sikrer at biomolekylerne blir pålitt linje under elektrisk felt. Størrelsen på de separerte molekylene kan bestemmes ved å sammenligne deres migrasjon i gelen med en standardprøve med kjent molekylvekt.

Denne teknikken er viktig innenfor mange områder av biologi og medicin, for eksempel i diagnose av genetiske sykdommer, studier av proteinekspression og -interaksjoner, forening av DNA-fragmenter etter restriksjonsdigestion og analyse av komplekse genetiske profiler.

'Fotolys' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där en molekyl splittras upp i två eller flera mindre delar som resultat av att absorbera ljusenergi. Detta kan inträffa när kroppen utsätts för ultraviolett strålning, såsom solens UV-strålar. Fotolysprocessen kan leda till skador på celler och DNA, vilket kan öka risken för hudcancer och andra hudskador.

Ett exempel på fotolys i en medicinsk kontext är när det förekommer fotolys av vitamin D i huden under exponering för solens UV-B-strålar, vilket leder till bildandet av provitamin D3 (7-dehydroklorokolesterol), som sedan kan omvandlas till aktivt vitamin D3 inne i kroppen.

"Apoptosis inducing factor" (AIF) är en proteinfaktor som spelar en viktig roll i processen av apoptos, det vill säga programmerad celldöd. AIF är ett mitokondrieprotein som under normala förhållanden finns inne i mitokondriernas matrix. Vid cellskada eller stress kan AIF transloeras till cellkärnan, där det utövar en DNAse-aktivitet och orsakar DNA-fragmentation och celldöd. AIF är ett exempel på ett så kallat "döddomäneprotein" som utlöser apoptos genom att interagera med andra proteiner i cellkärnan.

"Apoptosome" är ett begrepp inom cellbiologi och apoptos är en form av programmerad celldöd. Apoptosomen är en protein-komplex som bildas under apoptosen när cellen aktiverar sin dödsprocess. Den består av tre molekyler av proteinet Cyt c (Cytochrom c), kopplade till adaptorproteinet Apaf-1 (Apoptotic protease activating factor 1) och procaspase-9, som tillsammans bildar en multimer.

När apoptosomen har bildats aktiveras caspase-9, vilket i sin tur aktiverar andra caspaser och ledde till nedbrytning av cellens struktur och innehåll. Detta är en kontrollerad process som hjälper till att eliminera skadade eller överflödiga celler från kroppen på ett säkert sätt, utan att orsaka inflammation eller skada omgivande vävnader.

Succinatdehydrogenas (SDH) er ein kompleks enzym i menneskers og andre organismaers celleenergiometing, kjent som celler respirasjon. SDH finst i mitokondriets membran og spiller en viktig rolle i både den aerobe glykolysen og citronsyrens syklus (Krebs-syklus).

SDH består av fire underenheter, SdhA, SdhB, SdhC og SdhD, som tilsammen katalyserer overføringa av elektroner fra sukcinat til molekyler av fosfin (FAD) og herefter til ubihinon. Dette resulterer i oksideringen av sukcinat til fumarat og genereringen av prosentrer av ATP, det primære energimolekylet i levende organismer.

SDH er også kjent som kompleks II av elektrontransportkjeden i mitokondriets membran. Defekter i SDH-genera kan føre til medisinske tilstander som for eksempel paragangliom, phaeochromocytoma og hereditary leiomyomatosis and renal cell cancer (HLRCC).

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

En katalys är ett molekyul eller jon som ökar hastigheten på en kemisk reaktion genom att sänka energibarriären för reaktionen, men själv inte förändras i antal eller typ under processen. Katalytiska reagens deltar alltså inte i reaktionen och produceras inte som ett produkt av den heller. Istället fungerar de genom att sänka den aktiveringsenergi som behövs för att starta reaktionen, vilket gör att fler molekyler kan reagera under givena förhållanden. Katalysatorer är mycket viktiga inom biologin och industrin eftersom de gör det möjligt att effektivt producera en mängd olika kemikalier och material.

Kamfer-5-monooxygenas är ett enzym som katalyserar en oxidativ reaktion där kamfer omvandlas till 5-exohydroxicamfer genom att addera en hydroxylgrupp (-OH) på den femte kolatomen i molekylen. Detta enzym är exempelvis funnt hos bakterier och växter, och spelar en roll inom deras sekundära metabolism.

Magnetisk resonansspektroskopi (MRS) är en icke-invasiv teknik som används inom medicinen för att mäta och kartlägga metaboliska förekomster i levande vävnad. Den bygger på principen om magnetisk resonans, där atomkärnor, vanligtvis vätekärnor (protoner), exciteras med hjälp av en stark magnetisk fält och radiofrekventa vågor. När atomen återvänder till sin grundtillstånd ger den ifrån sig en signalsignal som kan analyseras för att ge information om de kemiska föreningarna i närheten. I en MRS-undersökning fokuserar man på metaboliter, det vill säga små molekyler som är involverade i cellens metabolism.

MRS kan användas för att diagnostisera och monitorera olika sjukdomstillstånd, till exempel cancer, demens, epilepsi, stroke och neuropsykiatriska störningar. Den kan ge information om förändringar i metabolismen som kan vara specifika för en viss sjukdom eller ett visst tillstånd. MRS används ofta tillsammans med magnetresonanstomografi (MRT) och kan ge kompletterande information om strukturella och funktionella aspekter av vävnaden.

I medicinsk kontext, betyder "järn" ett essentiellt spårmineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner. Järn är en viktig komponent i hemoglobin, det protein i röda blodkroppar som transporterar syre från lungorna till celler i kroppen. Det är också en del av myoglobin, ett protein som lagras syre i musklerna.

Järn finns i två former i kroppen: den hemiska järnformen, som används för att transportera syre, och den icke-hemiska järnformen, som deltar i en rad biokemiska processer, inklusive andningsprocessen och immunförsvaret.

Järnbrist är en vanlig näringsbrist som kan orsaka anemi, trötthet, svaghet och andningssvårigheter. Överdriven järnutgång kan också vara skadligt för hälsan och leda till skador på lever, hjärta och endokrina systemet.

Bensoflavoner är en grupp flavonoider, som är sekundära metaboliter i växter och har förekomst i flera olika typer av livsmedel. De är kända för att ha en rad biologiska effekter, inklusive antiinflammatoriska, antioxidativa och estrogenliknande egenskaper.

Bensoflavoner finns naturligt i flera olika typer av livsmedel, såsom gröna lökväxter, citrusfrukter, kryddor, drycker och choklad. De är också vanliga ingredienser i dietary supplements som marknadsförs för att ha en rad hälsoeffekter, inklusive minskat inflammation, ökad kognitiv funktion och stöd för kardiovaskulärt hälsan.

Det finns också vissa bevis på att bensoflavoner kan ha potential som cancerprevention och behandling, men forskningen i detta område är fortfarande i ett tidigt stadium.

I medicinsk kontext används bensoflavoner sällan som en behandling på egen hand, men de kan ingå som en del av en komplex terapi för att lindra symtom relaterade till specifika sjukdomstillstånd. Exempelvis kan bensoflavoner användas som ett komplement till hormonbehandling vid klimakteriet för att minska vasomotoriska symtom såsom heta flusher.

I allmänhet är bensoflavoner säkra att konsumera i mat- och dryckesmängder, men högre doser som används i dietary supplements kan orsaka vissa biverkningar, såsom magont, illamående och diarré. Det är också viktigt att notera att bensoflavoner kan interagera med vissa läkemedel, så det är alltid rekommenderat att konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar ta några kompletteringspreparat.

Termodynamik är ett område inom fysiken som handlar om studiet av energiförändringar och värmeöverföring mellan system under jämviktsförhållanden. Det grundläggande begreppet i termodynamik är systemets totala energi, som består av dess inre energi, rörelseenergi och potentialenergi. Termodynamiken studerar hur denna totala energi kan förändras när systemet utsätts för olika typer av processer, till exempel mekaniska arbeten eller värmeöverföring.

Termodynamik delas vanligen upp i tre huvudområden: termokemi, termomekanik och statistisk mekanik. Termokemin handlar om förhållandet mellan värme och kemiska reaktioner, medan termomekaniken studerar förhållandet mellan värme och mekaniskt arbete. Statistisk mekanik är en teori som försöker förklara termodynamikens lagar på atomär nivå genom att använda statistiska metoder.

Termodynamiken har flera grundläggande lagar, däribland:

1. Nollte lagens termodynamik: Om två system är i termisk jämvikt med varandra så är deras temperaturer lika.
2. Första lagens termodynamik: Energin bevaras i alla processer, det vill säga skillnaden mellan ett systems inre energi före och efter en process är lika med den summa av värmeenergi som systemet har tagit emot och arbetet som har utförts på systemet.
3. Andra lagens termodynamik: Det finns en storhet som kallas entropi, som alltid ökar i ett slutet system under en reversibel process.
4. Tredje lagens termodynamik: När temperaturen närmar absoluta nollpunkten (0 K) närmar sig entropin också en konstant värde.

Termodynamiken är ett mycket viktigt område inom fysiken och har många tillämpningar inom bland annat kemi, biologi, teknik och ekonomi.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.

Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.

Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Molekylvikt, eller molekylär vikt, är ett begrepp inom kemi och fysik som refererar till det totala antalet gram av en viss substans som motsvarar dess molekylmassa. Molekylmassan är summan av atommassorna för varje atom i en molekyl, och molekylvikten uttrycks vanligtvis i enheten gram per mol (g/mol).

Mer specifikt, molekylvikten är relaterad till Avogadros konstant, som definierar antalet partiklar (i detta fall, molekyler) i en mol av en substans. En mol av en substans innehåller exakt 6.02214076 × 10^23 partiklar, och molekylvikten är massan av en mol av en viss substans.

Sålunda, om du känner till molekylmassan av en given molekyl, kan du beräkna dess molekylvikt genom att multiplicera molekylmassan med Avogadros konstant. Omvänt, om du känner till molekylvikten och Avogadros konstant, kan du bestämma molekylmassan genom att dividera molekylvikten med Avogadros konstant.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Mitokondriell svullnad, även känt som mitokondriell dilation eller megakaryocytär mitokondriell dilation, är ett histopatologiskt fynd där mitokondrier i celler har en ökad storlek och mera lättflödigt innehåll. Detta kan ses i elektronmikroskopi och kan vara relaterat till olika sjukdomar eller tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer, skada av fria radikaler och åldrande.

Det finns två huvudsakliga typer av mitokondriell svullnad: runda och tubulära. Runda mitokondrier har en ökad storlek men bevarar sin normala form, medan tubulära mitokondrier har en förändrad ultrastruktur där de blir längre och tunnare än vanligt.

Mitokondriell svullnad kan vara ett tecken på mitokondriell dysfunktion, vilket kan ha konsekvenser för cellens energiproduktion och överlevnad. Det är viktigt att notera att mitokondriell svullnad inte är en sjukdom i sig, utan snarare ett tecken på underliggande sjukdomsprocesser.

NADP står för Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, som är en viktig koenzym i cellens energihushållning och i flera metaboliska processer. Det förekommer i två former: NADP+ (oxiderad form) och NADPH (reducerad form). NADPH är ett starkt reduktionsmedel, vilket betyder att det kan donera elektroner till oxidationsreaktioner. Det spelar en viktig roll i biosyntes av fettsyror, kolesterol och andra biologiskt aktiva substanser, samt i neutraliseringen av toxiska ämnen som fri radikaler.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

En nitritreduktase är ett enzym som katalyserar reduktionen av nitriter till någon form av kväve, inklusive ammoniak, kvävgas eller oxiderade kväveföreningar. Det finns två huvudsakliga typer av nitritreduktaser: assimilativa och dissimilativa. Assimilativa nitritreduktaser förekommer hos växter och många mikroorganismer, där de reducerar nitrit till ammoniak som en del av processen att använda kväve i biosyntesen av aminosyror. Dismilativa nitritreduktaser förekommer hos vissa anaeroba bakterier och arkéer, där de reducerar nitrit till kvävgas som en del av den processen att oxidera organiska ämnen för energiutvinning. Det finns också en tredje typ av nitritreduktas, kallas cytochrom c-nitritreduktas, som förekommer hos vissa proteobakterier och reducerar nitrit till niter eller kvävoxider.

Cysteine protease inhibitors are substances that inhibit or reduce the activity of cysteine proteases, which are enzymes that break down proteins in the body. Cysteine proteases play important roles in various physiological processes, including inflammation, immune response, and programmed cell death (apoptosis). However, unregulated or excessive activity of these enzymes can contribute to the development of various diseases, such as cancer, arthritis, and neurodegenerative disorders.

Cysteine protease inhibitors work by binding to the active site of cysteine proteases and preventing them from interacting with their substrates or targets. These inhibitors can be synthetic compounds or natural products derived from plants, animals, or microorganisms. Some examples of cysteine protease inhibitors include E-64, leupeptin, and epigallocatechin gallate (EGCG).

In medicine, cysteine protease inhibitors have been studied as potential therapeutic agents for various diseases. For example, some inhibitors have shown promise in reducing inflammation and joint damage in animal models of arthritis, while others have shown anti-cancer effects by inhibiting the activity of cancer-associated cysteine proteases. However, more research is needed to determine the safety and efficacy of these inhibitors as drugs for human use.

"Aerobic" er en betegnelse for en biokemisk proces som skjer i tilstedeværelse av ilt. Det vil si at organismen eller celletypen bruker ilt for å oksidere substrater og frigjøre energi. Dette inkluderer også cellens respirasjon, hvor glukose oxideres til koldioxid og vann for å produsere ATP (adenosintrifosfat), som er en energibærer i cellen.

Så en medisinsk definisjon av "aerobios" vil være: "relatert til eller involverende biokjemisk aktivitet som skjer i tilstedeværelse av ilt, inkludert celleleg respirasjon."

Adrenodoxin är ett protein som deltar i den enzymatiska katalysen av steroidhormoners syntes i adrenalkortexet och gonader. Det agerar elektrondonator till cytochrome P450scc, ett enzym som oxiderar kolesterol till pregnenolon, den första steget i syntesen av alla steroidhormoner. Adrenodoxin innehåller två atomärt järn-svavelkluster och kan hämta elektroner från NADPH via enzymet adrenodoxinreduktas. Dessa elektroner överförs sedan till cytochrome P450scc, vilket aktiverar syre för att initiera oxidationen av kolesterol.

Rhodopseudomonas är ett släkte av purpurbakterier som tillhör proteobakteriadivisionen. Dessa bakterier är fototrofa, vilket betyder att de kan utföra fotosyntes och använda ljus som energikälla. De kan också växa heterotrofiskt, det vill säga med hjälp av organiska ämnen som kolkälla. Rhodopseudomonas-arterna är vanligen stavformade och kan variera i färg från rödaktig till rosa eller orange, beroende på deras innehåll av karotenoider och bakteriekolas. Släktet innehåller ett antal arter, däribland Rhodopseudomonas palustris, som är en av de mest välstuderade fotosyntetiserande bakterierna.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Oxidativ fosforylering är ett metaboliskt process som sker inuti mitokondrier, de energiproducerande kompartmenten i celler. Det är den sista steget i celens aeroba respirationskedja där den slutliga elektronacceptorn, syre, accepterar elektroner från högenergiladdade redoxreaktioner och överför energi till ADP (Adenosindifosfat) för att producera ATP (Adenosintrifosfat), den huvudsakliga energibäraren i cellen.

Processen består av en elektrontransportkedja, inklusive komplexa I, II, III och IV samt koenzym Q och cytochrom c, som transporterar elektroner och protoner över mitokondriens inre membran. Dessa protoner pumpas ut under transporten av elektroner, vilket skapar ett koncentrationsgradient över membranet. ATP-syntas, en encymkomplex belägen i mitokondriens inre membran, använder denna gradient för att producera ATP genom att koppla tillbaka protonerna till mitokondriens matris.

Oxidativ fosforylering är en hög effektiv metod för celler att generera energi från näringsämnen och syre, men det kan också vara skadligt om processen inte regleras korrekt. Överproduktion av reaktiva syrefria radikaler under oxidativ fosforylering kan leda till celldamage och sjukdomar som åldersrelaterade degenerativa sjukdomar, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

Muskelmitokondrier är de cellulära organeller där cellernas energiproduktion sker. De utgör ungefär 15% av muskelcellens volym och innehåller flera hundra mitokondrier per cell. Deras huvudsakliga funktion är att producera ATP (adenosintrifosfat) genom oxidativ fosforylering, en process där elektroner från NADH och FADH2 överförs till syre i ett elektrontransportkedja som genererar ett protongradient över mitokondriens yttre membran. Protonerna diffunderar sedan tillbaka genom ATP-syntas-komplexet, vilket resulterar i syntesen av ATP från ADP och fosfat.

Muskelmitokondrier är också involverade i andra cellulära processer som apoptos (programmerad celldöd), calciumreglering och produktion av reaktiva syrearter. Dessa organeller har en central roll för muskelfunktionen, eftersom de generera den energi som behövs för kontraktion och relaxation av musklerna.

Steroid-16α-hydroxylase är ett enzym som katalyserar en hydroxyleringsreaktion i kolesterolstoffskiftet, där det introducerar en hydroxylgrupp (-OH) på kolatomnummer 16 i steroidmolekylen. Detta enzym finns i mitokondrierna och är involverat i syntesen av bilepurer och gestagener. Genom att katalysera denna reaktion hjälper Steroid-16α-hydroxylas till att styra vilka slutprodukter som bildas under steroidsyntesen, beroende på vilket substrat som används och vilka andra enzymer som är involverade i processen.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

"Azurin" er en type protein som inneholder kobber (copper) og har blå farge. Det dannes naturlig i visse bakterier, og det antas at azurin spiller en viktig rolle i bakteriens elektrontransportkjede. Azurin har også vist seg å ha potentiale som en effektiv behandling for kreft, fordi det kan hjelpe til å generere frie radikaler som ødelegger kreftceller.

Cytochrome b6 är ett protein som ingår i det elektrontransportkedjan i mitokondrier och kloroplasten. I speciellt kloroplasten, där cytokrom b6 huvudsakligen finns, är det en viktig del av fotosystem I och II. Proteinet fungerar som en elektrontransportör mellan fotosystem II och cytochrom b6/f-komplexet, vilket i sin tur förbinder fotosystem II med fotosystem I.

Cytochrome b6 innehåller två hemgrupper som kan reduceras och oxideras under elektrontransporten. Det är involverat i produktionen av ATP (adenosintrifosfat) genom att pumpa protoner över mitokondriell eller kloroplastmembran, vilket skapar ett protonkoncentrationsgradient som driver syntesen av ATP.

I medicinsk kontext kan defekter i cytochrome b6 leda till olika sjukdomstillstånd, särskilt relaterade till andningskedjan och cellandningen. Dessa sjukdomar kan vara ärftliga eller aquired, och de kan orsaka en rad symtom som trötthet, muskelsvaghet, hjärtsvikt och andningssvårigheter.

Aminosyror är de grundläggande byggstenarna i proteiner. De är organiska kompound som innehåller en amino-grupp (-NH2), en karboxyl-grupp (-COOH) och en sidkedja (R-grupp) som varierar mellan olika aminosyror.

Det finns 20 standardaminosyror som används för att bygga upp proteiner hos däggdjur, men det kan finnas tusentals olika aminosyror i naturen. De 20 standardaminosyrorna kan delas in i essentiella och icke-essentiella aminosyror beroende på om kroppen kan syntetisera dem själv eller inte.

Essentiella aminosyror måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera dem själv i tillräckliga mängder. Dessa inkluderar: isoleucin, leucin, lysin, metionin, fenylalanin, threonin, tryptofan och valin.

Icke-essentiella aminosyror kan syntetiseras av kroppen själv och inkluderar: alanin, asparagin, aspartat, cystein, glutamat, glutamin, glycin, prolin, serin och tyrosin.

Aminosyror spela en viktig roll i många cellulära processer, inklusive proteinsyntes, neurotransmission, immunförsvar och metabolism.

Iron-sulfur proteiner, eller järn-svavel-klusterproteiner, är en grupp av proteinmolekyler som innehåller ett eller flera järn-svavel-kluster. Dessa kluster består av järnatomer som är bundna till svavelatomer och kan vara i olika oxidationstillstånd, vilket gör dem användbara som kofaktorer i en rad biologiska reaktioner. De flesta järn-svavelproteinerna deltar i elektrontransportkedjor och är involverade i processer som syrereduktion, fotosyntes och nitrogenfixering. Exempel på järn-svavelproteiner inkluderar ferredoxin och rasputin.

Flavoproteiner är proteiner som innehåller en eller flera flavinkoenzymgrupper, vanligtvis i form av FAD (flavinadenindinukleotid) eller FMN (flavinmononukleotid). Dessa koenzymgrupper deltar som elektronmottagare och -donatorer i en rad olika biokemiska reaktioner, inklusive oxidation-reduktionreaktioner. Flavoproteiner är involverade i ett brett spektra av cellulära processer, såsom celldygningsprocesser, metabolismen av aminosyror, fettsyror och karboxylsyror, samt i det elektrontransportsystemet. Exempel på flavoproteiner är dekonsyderaser, xantinoxidas och sarcosinoxidas.

Metyhlkolantren (1,2-dihydro-3-methyl-10-methoxyphenanthrene) är ett metylaterat kolantrenmetabolit som produceras i kroppen som en del av det fas II levermetabolismen av kolantrener. Det bildas när kolantrener, som till exempel 3-hydrox Kolantren, undergår metylering med hjälp av en metylgruppdonator såsom S-adenosylmetionin (SAM).

Metyhlkolantren är ett av de metaboliter som bildas i samband med kolantrenoxidasyntesen, vilket är en patofysiologisk process som orsakar skada på DNA och kan leda till cancerutveckling. Det har visat sig öka risken för att utveckla coloncancer hos människor med höga nivåer av metyhlkolantren i urinen.

'Anaerobic' er en medisinsk betegnelse for noen organismer, celler eller prosesser som ikke trenger ilt for å overleve eller foregå. Det kan også referere til miljøer uten ilt. I biologisk sammenhenging, innebærer 'anaerobios' vanligvis bakterielle vækster i en iltfattig omgivelse, som resulterer i fermentering av organiske stoffer for å produsere energi i form av ATP (Adenosintrifosfat).

Der er to typer anaerobe prosesser: obligate anaerobe prosesser og fakultativt anaerobe prosesser. Obligate anaerobe organismer kan ikke overleve i iltrikende miljø, mens fakultativt anaerobe organismer kan tolerere ilt og kan vokse både i iltfattige og iltrende miljø.

Medicinsk definition: Mutagen, targeted

A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.

Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.

In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.

"Genomtränglighet" (engelska: "permeability") är ett medicinskt begrepp som hänvisar till hur lätt eller svårt det är för substanser att passera genom en cellmembran, ett organ eller ett kroppssystem. En hög genomtränglighet betyder att substansen kan diffundera relativt enkelt, medan en låg genomtränglighet innebär att det är svårare för substansen att passera igenom.

I samband med läkemedel kan genomträngligheten vara viktig att ta hänsyn till eftersom den påverkar hur snabbt och i vilken omfattning ett läkemedel absorberas, distribueras, metaboliseras och utsöndras i kroppen. En lägre genomtränglighet kan leda till att läkemedlet behöver ges i högre doser eller via andra administrationsvägar för att uppnå den önskade effekten.

Staurosporin är ett alkaloidderivat som isolerats från bakterien Streptomyces staurosporeus. Det är en mycket potent inhibitor av flera typer av kinaser, inklusive protein kinaser och tyrosinkinaser. Staurosporin har använts i forskning som ett verktyg för att undersöka signaltransduktionsvägar och cellulär differentiering, men på grund av sin låga specificitet och höga toxicitet har den inte blivit en kliniskt användbar läkemedel.

Polarografi är en elektroanalytisk teknik som används för att bestämma koncentrationen av joner eller neutrala molekyler i en lösning. Den bygger på att mäta strömmen som passerar genom en elektrod då potentialen mellan elektroden och referenselektroden successivt förändras.

I polarografi används ofta en hängande droppe-elektrod (DME), där en dropp av kvicksilver hänger från en kapillär rör. När potentialen mellan DME och referenselektroden ändras, kommer joner eller molekyler i lösningen att reduceras eller oxideras på elektrodens yta, vilket leder till en strömflöde. Genom att mäta denna ström som funktion av potentialen kan man identifiera och bestämma koncentrationen av de olika joner eller molekyler som reduceras eller oxideras vid specifika potentialer.

Polarografi är en känslig teknik som används inom flera områden, till exempel inom miljöanalys, farmakologi och biokemi.

"Cirkulär dikroism" är en optisk egenskap hos vissa substanser, där de visar olika absorptionsnivåer för höger- och vänstercirkulära polariserat ljus. Detta orsakas av asymmetri i molekyler som innehåller kirala centrum. Cirkulär dikroism används ofta inom spektroskopi för att undersöka kiralitet hos organiska molekyler och biologiska makromolekyler, såsom proteiner och DNA. Det kan också användas för att detektera spårämnen i kriminalteknik och för att studera strukturen hos material i fysikalisk kemi.

"Chemical models" är en benämning på de teoretiska beskrivningar och representationer som används för att förutsäga, tolka och förstå kemiska fenomen och processer. Det kan handla om matematiska ekvationer, diagram, grafiska representationer eller datorbaserade simuleringar som förenklar eller efterbildar beteendet hos atomers och molekylers interaktioner.

Exempel på olika typer av kemiska modeller innefattar:

1. Molekylär mekanik (MM): Använder enkla potentialenergi funktioner för att approximera de potentiella energierna hos atomgrupper i molekyler, vilket möjliggör simulering av deras rörelser och interaktioner.
2. Kvantkemi: Använder Schrödingerekvationen för att beräkna elektronstrukturen hos atomer och molekyler, vilket ger information om deras bindningsegenskaper, reaktivitet och spektroskopiska egenskaper.
3. Kinetisk modellering: Använder differentialekvationer för att beskriva hur snabbt en kemisk reaktion sker som funktion av temperaturen, trycket och koncentrationen av reaktanter.
4. Statistisk termodynamik: Använder statistiska metoder för att relatera makroskopiska egenskaper hos ett system, såsom temperatur, tryck och volym, till mikroskopiska egenskaper hos dess beståndsdelar, som atomers och molekylers energi- och positionella fördelningar.
5. QSAR (Quantitative Structure-Activity Relationship): Använder matematiska modeller för att korrelera kemiska strukturer med biologisk aktivitet, vilket möjliggör förutsägelser av farmakologiska egenskaper hos nya läkemedelskandidater.

Dessa olika typer av modellering kan användas för att besvara olika frågor inom kemi och relaterade områden, som att förstå hur en reaktion sker, hur ett material beter sig under olika förhållanden eller hur ett läkemedel fungerar på molekylär nivå. Genom att använda dessa modeller kan forskare göra hypoteser om systemens beteende och sedan testa dem genom experimentella observationer, vilket leder till en bättre förståelse av de underliggande mekanismerna och möjligheter att förutse hur systemen kommer att uppföra sig under olika förhållanden.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

Superoxid (O2•−) er en reaktiv iledsradikal som dannes når ett il oxygenatom mister en elektron. Det oppstår naturlig i kroppen som en biprodukt av cellulær aerob respirasjon, og er en del av den normale redox-homeostasen i levende organismer. Superoxid er imidlertid også skadelig i høye koncentrasjoner og kan forårsake oxidativ stress og skade cellulære komponenter som lipider, proteiner og DNA. Dette kan føre til en rekke medisinske tilstander, inkludert aldring, kronisk inflammasjon, kardiovaskulær sykdom og cancer.

Histidin är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tas in med kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv i tillräckliga mängder. Histidin är en av de 20 standardaminosyrorna som är byggstenar i proteiner.

Histidin har också en speciell funktion i kroppen eftersom sidokedjan på histidinmolekylen kan agera som en protonbuffert, vilket betyder att den kan hjälpa till att reglera kroppens pH-värde. Denna egenskap gör histidin viktig för många biologiska processer, särskilt i mag-tarmkanalen och i blodet.

Histidin är också en prekursor till histamin, ett signalsubstans som bland annat har en roll i immunförsvaret och inflammationen.

Substratspecificitet betegner i farmakologi og enzyms biokemi, hvilken type af substrat (den molekyle, der binder til enzymet) et specifikt enzym er i stand til at binde sig til og katalyse en reaktion med. Enzymer er biologiske katalysatorer, der accelererer kemiske reaktioner inden for levende organismer, og hver enzym har typisk en specifik substratspecificitet, der bestemmer, hvilken type af molekyler, den kan arbejde på.

Substratspecificiteten for et enzym kan være meget snæver, så det kun kan binde sig til én specifik molekyletype, eller den kan være bredere, så det kan binde sig til flere relaterede molekyler. Substratspecificiteten af et enzym kan blive fastlagt ved at undersøge, hvilke substrater det kan binde sig til og katalysere en reaktion med under specifikke betingelser.

Det er vigtigt at notere, at substratspecificiteten for et enzym ikke altid er absolut. I nogle tilfælde kan et enzym have en vis grad af fleksibilitet og være i stand til at binde sig til og katalysere reaktioner med substrater, der ikke er helt identiske med dets normale substrat. Dette kaldes undertiden for "promiskuitet" eller "krydsreaktivitet".

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

"Cellular respiration" refers to the series of metabolic reactions and processes that occur in the cells of organisms to convert biochemical energy from nutrients into adenosine triphosphate (ATP), and then release waste products. The three main stages of cellular respiration are glycolysis, the citric acid cycle (also known as the Krebs cycle or tricarboxylic acid cycle), and the electron transport chain.

During glycolysis, which occurs in the cytoplasm, glucose is broken down into two molecules of pyruvate, producing a small amount of ATP and reducing power in the form of NADH. The citric acid cycle, which takes place in the mitochondria, is a series of chemical reactions that generates additional ATP, NADH, and FADH2 (another form of reducing power) through the oxidation of acetyl-CoA, which is derived from pyruvate.

The electron transport chain is the final stage of cellular respiration and is where the majority of ATP is produced. This process occurs in the inner mitochondrial membrane and involves the transfer of electrons from NADH and FADH2 to oxygen, which is the final electron acceptor. As the electrons are passed along the chain, they release energy that is used to pump protons across the membrane, creating a gradient. The flow of protons back across the membrane through ATP synthase drives the synthesis of ATP.

Overall, cellular respiration is a highly efficient process that allows organisms to extract a significant amount of energy from glucose and other nutrients.

Liposom är små, sfäriska vesiklar som består av ett lipidhaltigt dubbelskal (lipiddubbelmembran) och innehåller en vattenfylld kavitet i mitten. Lipider är organiska molekyler som huvudsakligen består av fettsyror, glycerol och fosfatgrupper.

Liposomer bildas genom självorganisation när lipider exponeras för vatten. När amfifila lipider (dvs. lipider med både hydrofila och hydrofoba egenskaper) placeras i ett vattenmiljö, tenderar de att ordna sig så att deras hydrofoba delar samlas tillsammans och skapar en hydrofob kärna, medan deras hydrofila delar riktas utåt mot det vattenfyllda miljön. Detta resulterar i formationen av lipiddubbelmembranet som omsluter den vattenfyllda kaviteten.

Liposomer är användbara inom medicinen eftersom de kan användas för att leverera läkemedel till specifika celler eller vävnader i kroppen. Hydrofila läkemedel kan placeras inuti den vattenfyllda kaviteten, medan hydrofoba läkemedel kan integreras direkt i lipiddubbelmembranet. På detta sätt kan liposomer hjälpa till att skydda läkemedlet från nedbrytning och förbättra dess biotillgänglighet, vilket kan leda till en ökad effektivitet och minskade biverkningar.

Liposomer används också inom forskningen för att studera cellyta och signaltransduktion, eftersom de kan användas som modellsystem för cellmembranet.

'NAD' står för Nicotinamidadenindinukleotid (eller i sin reducerade form: Nicotinamidadenindinukleotidfosfat, NADH), som är en viktig koenzym i cellers energiproduktion. Det deltar bland annat i processer där elektroner överförs mellan molekyler inom cellens energiproducerande mitokondrier.

NADH bildas när NAD tar emot två elektroner och en proton (H+) under en reaktion, vilket gör att det reduceras från sin oxiderade form NAD+ till den reducerade formen NADH. Denna process kan sedan omvandlas till energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) genom celldelningens elektrontransportkedja.

NAD och NADH är också involverade i andra cellulära processer, såsom DNA-reparation, åldrande och celldöd.

'Porphyriner' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett samlingsnamn på en grupp av sjukdomar som beror på fel i produktionen av porfyriner, vilka är organiska föreningar som innehåller metallionen järn (Fe2+) eller magnesium (Mg2+). Porfyriner är viktiga byggstenar i vissa enzymer, såsom hemoglobin och cytochrom.

Porfyrisjukdomarna kan delas in i två huvudgrupper: erytropoetiska och hepatiska porfyrier. De erytropoetiska porfyrierna beror på fel i enzymer som finns i de röda blodkropparnas prekursorceller, medan de hepatiska porfyrierna beror på fel i enzymer som finns i levern.

Symptomen på porfyrisjukdomarna kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men kan inkludera neurologiska symptom som smärta, kramper och sömnighet, samt hudsymptom som fotodermatit, blåsningar och ärrbildning. Behandlingen av porfyrisjukdomarna beror på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men kan inkludera läkemedel som hjälper till att reglera produktionen av porfyriner eller symtomlindrande behandlingar.

En medicinsk definition av 'Multienzymkomplex' är ett sammanlänkat komplex av två eller fler enzymer som tillsammans katalyserar en serie biokemiska reaktioner. Varje enzym i komplexet utför en specifik reaktion i serien, och de samverkar för att effektivt omvandla ett substrat till sitt slutgiltiga produkt.

Ett exempel på ett multienzymkomplex är pyruvatdehydrogenaskomplexet (PDC), som katalyserar tre steg i oxidationen av pyruvat till acetyl-CoA, en viktig reaktion i cellandningen. PDC består av tre olika enzymer: pyruvatdehydrogenas (E1), dihydrolipoyltransacylas (E2) och dihydrolipoyldehydrogenas (E3). Dessa enzymer är organiserade i ett komplex där de kan dela på elektroner och protoner under reaktionsprocessen.

Multienzymkomplex är viktiga för att effektivt styra och reglera biokemiska processer inom celler, eftersom de kan samordna och kontrollera flera steg i en kaskad av reaktioner. De kan också underlätta substrattransport och förhindra bortglidande av intermediära produkter genom att hålla dem inom komplexet tills de är färdigbearbetade.

'Succinater' är inget medicinskt begrepp eller diagnos, utan istället ett verb som betyder "att producera eller innehålla succinat". Succinat är en organisk syra som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll i cellandningen.

Det finns dock ett medicinskt relaterat begrepp, nämligen "succinerad formylglycinamid ribotid" (SFGAR), som är en intermediär molekyl i den biokemiska reaktionen som leder till syntesen av aminosyran glycin. SFGAR är ett viktigt ämne inom forskning omcellers proteinsyntes och kan ha potential som terapeutiskt mål vid behandling av olika sjukdomar, såsom cancer.

Etyldimetylaminopropylcarbodiimid (EDC) er en kjemisk forbindelse som ofte brukes i biokjemisk forskning, specifikt i peptidsyntese og proteinforskning. Det er en karbodiimid-forskyvningsreagent som kan aktivere carboxylgrupper til å reagere med aminogrupper, deretter formes en amidbinding mellom de to gruppene. Dette gjør at EDC kan være nyttig i prosesser der et karboxylendegruppen og en aminoendegruppe skal kobles sammen for å danne en peptidbindning.

Her er en medisinsk definisjon av Etyldimetylaminopropylkarbodiimid:

Etyldimetylaminopropylcarbodiimid (EDC) er en kjemisk forbindelse som brukes som en karbodiimid-forskyvningsreagent i biokjemisk forskning. Det aktiverer carboxylgrupper til å reagere med aminogrupper, deretter dannes en amidbinding mellom de to gruppene. Dette gjør at EDC kan være nyttig i prosesser der et karboxylendegruppen og en aminoendegruppe skal kobles sammen for å danne en peptidbindning.

I en medicinsk kontext är en lyas ett enzym som bryter ned (hydrolyserar) en substratmolekyl genom att eliminera en grupp, ofta vatten, och bildar två produktmolekyler. Lyaserer katalyserar reaktioner där en dubbelbindning brutits upp, till exempel mellan kolatomerna i ett kolhydrat eller en fettsyra. Det finns olika typer av lyaser beroende på vilken typ av bindning som hydrolyseras. Exempel på lyaser inkluderar dezymiperoxidas, kinas och proteas.

'Paracoccus' är ett släkte av gramnegativa, aeroba bakterier som tillhör familjen Rhodobacteraceae. Dessa bakterier är kemoorganotrofa och kan oxidera en rad olika organiska ämnen som kolkälla. De flesta arterna i släktet Paracoccus är också fototrofa, vilket betyder att de kan använda solljus som energikälla genom fotosyntes.

Paracoccus-bakterier förekommer vanligtvis i vattenmiljöer och kan hittas i sötvatten, bräckt vatten och marina miljöer. De kan också påträffas i jord och i association med växter och djur.

Ett välkänt exempel på en art inom släktet Paracoccus är P. denitrificans, som är känd för sin förmåga att reducera kväve till gasformigt kväve (N2) under syrebrist, ett process som kallas denitrifiering. Denna bakterie används kommersiellt inom avloppsbehandling och i andra industriella processer där det behövs avlägsnas överflödigt kväve.

Alkan-1-monooxygenas er en type enzym som hjelper med å oksidere (brenne) fedtstoffer i kroppen. Disse enzymer inkluderer blandt annet de som kaller cytochrom P450-enezymene, og de er involvert i metaboliseringen av mange forskjellige typer medisiner og giftstoffer i leveren.

Specifikt kan Alkan-1-monooxygenas enzymer katalyse reaksjonen hvor et syre (typisk ilt) blir lagt til en alkan, for å forme en alcohol. I denne reaksjonen blir kulstoffet i den første carbon-atomet i alkanketten oksideret fra en hydrogen-til en hydroxylgruppe (-OH). Dette resulterer i dannelse av en primær alcohol, som kan viderebrennes til andre produkter.

Det er viktig å nevne at Alkan-1-monooxygenas-enezymene også kan være involvert i biosyntesen av visse steroider og andre lipider i kroppen.

NAD+ ADP-ribosyltransferase är ett enzym som katalyserar överföringen av en ADP-ribosgrupp från molekylen NAD+ (nikotinamidadenindinukleotid) till ett proteinmottagare. Detta process kallas ADP-ribosylering och är en posttranslatorisk modifikation som kan påverka proteinet på olika sätt, såsom förändringar i dess funktion, lokalisation eller interaktion med andra molekyler. NAD+ ADP-ribosyltransferas har visat sig spela en viktig roll i flera cellulära processer, inklusive DNA-skador och reparation, celldöd, inflammation och åldrande.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Electrostatics is a branch of physics that deals with the study of charges at rest. It describes the behavior and interactions of electrically charged particles, such as electrons and protons, when they are not in motion. These interactions give rise to forces, which can either attract or repel other charged particles.

In medicine, electrostatics plays a role in various applications, including:

1. Electrostatic precipitation: This is a method used to remove particulate matter from the air by charging the particles and then using an electric field to attract them to a collector plate.
2. Electrophoresis: A laboratory technique used to separate charged molecules, such as DNA or proteins, based on their size and charge in a gel matrix.
3. Electrosurgery: The use of high-frequency electrical currents to cut or coagulate tissue during surgical procedures.
4. Defibrillation: The application of an electric shock to the heart to restore a normal rhythm during cardiac arrest.
5. Electrocardiography (ECG): A diagnostic test used to record the electrical activity of the heart, which can help identify various heart conditions.

In summary, electrostatics is a fundamental concept in physics that has important applications in medicine, particularly in the fields of air quality control, laboratory techniques, surgical procedures, and diagnostics.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

Mitokondriella membrantransportproteiner är proteiner som spelar en viktig roll i transporten av molekyler och joner över mitokondriens inre och yttre membran. Dessa proteiner reglerar vilka substanser som kan diffundera fritt över membranen och vilka som behöver aktiv transport för att kunna passera igenom. De mitokondriella membrantransportproteinerna är avgörande för cellens energiproduktion, signaltransduktion och homeostas. Exempel på viktiga mitokondriella membrantransportproteiner inkluderar ATP/ADP-transportörer, fosfattransportörer och elektrontransportkomplexens proteiner.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

I'm sorry for the confusion, but "Betanaftoflavon" doesn't seem to be a recognized or established term in medical or scientific literature. It appears that "Betanaftoflavon" might be a misspelling or a combination of two different terms. "Beta-" could refer to a type of chemical structure, while "naftoflavon" doesn't have any clear meaning in this context.

If you meant "Beta-naphthoflavone," it is a type of compound that belongs to the class of organic compounds known as naftoflavones, which are aromatic hydrocarbons containing a naphthalene fused to a flavone moiety. Beta-naphthoflavone has been studied in the context of drug metabolism and toxicology, but it is not a term commonly used in medical definitions.

If you could provide more context or clarify your question, I would be happy to help further!

Hydroxylquinolines är en grupp av organiska föreningar som innehåller en hydroxylgrupp (–OH) och en kvinolinring. De är kända för sin antibakteriella, antiprotozoala och antifungala aktivitet, och har använts i medicinska tillämpningar under flera decennier.

Ett välkänt exempel på en hydroxylkinolinalkoid är klorhexidin, som är ett desinfektionsmedel som används både topisk och systemiskt för att reducera bakterieinfektioner. Andra exempel inkluderar kinolin och kinidin, som har använts i behandlingen av malaria.

Även om hydroxylquinoliner kan vara effektiva mot många olika typer av mikroorganismer, kan de också ha biverkningar och resistens kan utvecklas hos bakterier som exponeras för dem upprepade gånger. Därför bör de användas med försiktighet och enbart under läkares övervakning.

'Pseudomonas' er ein bakteriel slagsnavn som inneholder flere forskjellige arter, men den mest kjente er Pseudomonas aeruginosa. Dette er en gram-negativ, ubildet og mobile baktérieart som forekommer i en rekke forskjellige miljøer, slik som jord, vann, planter og i dyrelivet.

Pseudomonas aeruginosa er kjent for sin evne til å overleve under ugunstige forhold, noe som gjør den i stand til å kolonisere mange forskjellige slags værtorganismer. Den kan forekomme som en kommensal bakterie hos helse mennesker, men kan også oppsøke immunsvake eller syke personer og forårsake infeksjoner.

Infeksjoner foråkt av Pseudomonas aeruginosa kan forekomme overalt i kroppen, men de er særlig vanlige i lungsjelen hos personer med mucviskøs lungesykelegg (CF) og i sår eller brannmakter. Infeksjonene kan være vanskelige å behandle på grunn av bakteriens evne til å utvikle resistens mot mange forskjellige typer antibiotika.

Kaspas-2 (Caspase-2) är ett enzym som tillhör en grupp av proteiner som kallas för caspaser. Caspaserna är en viktig del i apoptos, det programmerade celldödandet hos djurceller. Caspaser aktiveras när cellen ska dö och bryter ner viktiga strukturer inne i cellen så att den kan avlida på ett kontrollerat sätt.

Kaspas-2 är speciellt intressant eftersom det verkar vara involverat i flera olika signalvägar som leder till apoptos, och det har visats att det kan fungera som en "initieringskaspas" i vissa fall. Det betyder att Kaspas-2 är ett av de första enzymen som aktiveras när apoptosen startar.

Utöver sitt roll i apoptos har Kaspas-2 också visat sig ha en roll i cellcykeln, inflammation och neurodegenerativa sjukdomar.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

'Kemi' som ämne inom medicin definieras ofta som läran om de grundläggande principerna för interaktioner mellan kroppens molekyler och substanser från utsidan. Det inkluderar studiet av läkemedelsverkan, farmakokinetik (vad som händer med ett läkemedel i kroppen), toxicitet och farmakodynamik (hur läkemedlet påverkar kroppens funktioner). Kemiska processer är viktiga för att förstå hur olika läkemedel fungerar, hur de bryts ned och elimineras från kroppen, samt hur de kan interagera med varandra eller med kroppens egna molekyler.

Periplasm är ett utrymme som finns mellan cellmembranet och yttre membranet hos gramnegativa bakterier. Det innehåller en blandning av extracellulära fluider och intracellulära proteiner, vilket gör det till en unik kompartment i bakterien. Periplasman är viktig för flera cellulära processer, såsom näringsupptag, sekretion av proteiner och avgiftning av toxiska substanser. Det är också platsen där många antibiotikaverksamheter sker.

'Struktur-aktivitet-relation' (SAR) är ett begrepp inom farmakologi och läkemedelsutveckling som refererar till sambandet mellan en molekyls kemiska struktur och dess biologiska aktivitet, det vill säga dess förmåga att påverka en viss funktion i ett levande system.

SAR-analys används ofta för att förutse hur en given substans kommer att bete sig biologiskt baserat på dess kemiska struktur, och kan hjälpa forskare att designa nya läkemedel med önskad verkan genom att jämföra strukturer av kända aktiva ämnen med strukturer av potentiella nya substanser.

Genom att undersöka och analysera SAR kan forskare identifiera viktiga strukturella egenskaper som är relaterade till en molekyls biologiska aktivitet, såsom funktionella grupper eller specifika bindningsställen på en molekyl som påverkar dess interaktion med målproteiner. Dessa insikter kan sedan användas för att optimera läkemedelskandidater genom att modifiera deras kemiska struktur för att förbättra deras verkan, specificitet och säkerhet.

Shewanella är ett släkte av gramnegativa, fakultativt anaeroba stavformade bakterier som tillhör familjen Alteromonadaceae. Dessa bakterier förekommer vanligtvis i marina och sötvattensmiljöer och kan bryta ned organiska ämnen under siaerotrofa förhållanden. Shewanella-arter är kända för sin förmåga att reducera ett brett spektrum av metalljoner, inklusive järn, mangan och krom, vilket gör dem intressanta inom bioremediering. Släktet innehåller över 60 arter, varav flera har potential att orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunosupprimERade individer. Infektioner orsakade av Shewanella-arter kan vara svåra att behandla på grund av deras multiresistens mot antibiotika.

'Kemiska fenomen' refererar till de observationer och händelser som sker när kemiska substance, molekyler eller atomer interagerar med varandra genom kemiska reaktioner. Det kan inkludera bildning av nya kemiska bindningar, ändringar i fysiska egenskaper hos de involverade substanserna och energiflyt. Exempel på kemiska fenomen är syra-basreaktioner, oxidation-reduktion (redox)reaktioner, formation av kolloider och polymerisation.

'Oxygenase' är ett medialt term som refererar till ett enzym som katalyserar en reaktion där syre (O2) adderas till ett organisk substrat. Detta enzym spelar en viktig roll i cellandningen, speciellt i den mitokondriella andningen där det hjälper till att generera energi i form av ATP.

Det finns två huvudsakliga typer av oxygenaser: monooxygenaser och dioxygenaser. Monooxygenaser adderar en syremolekyl till substratet medan den andra syremolekylen reduceras till vatten. Dioxygenaser adderar två syremolekyler till substratet.

Ett exempel på ett monooxygenasenzym är cytochrom P450, som hjälper till att metabolisera läkemedel och toxiner i levern. Dioxygenaser inkluderar enzymer såsom ribulosa-1,5-bisfosfatkarboxylas/oxidas (RuBisCO) och natriumvitamin K-reduktas, som är involverade i fotosyntesen respektive blodets koagulationsprocess.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

Protonpumpproteiner, också kända som protonkogenproteiner, är proteiner som aktivt transporterar protoner (H+) över cellyttmembranet. Denna transport process skapar ett koncentrationsgradient för H+ joner och genererar en protonsjö i specifika kompartment inom cellen, vilket är en viktig del av cellens energiproduktion.

Ett exempel på ett protonpumpprotein är ATPas, som hittas i mitokondriernas inner membran och i cellytan hos epitelceller i mag-tarmkanalen. I mag-tarmkanalen är detta viktigt för att möjliggöra en kontrollerad frisättning av H+ joner till magsäcken, vilket skapar den låga pH som krävs för att bryta ned matspillror. I mitokondrien är ATPas-proteinet en viktig del av oxidativ fosforylering och produktionen av ATP, det viktigaste energibärande molekylen i cellen.

Protonpumpproteiner kan också hittas i andra kompartment inom cellen, såsom i endosomer och golgiapparaten, där de hjälper till att underhålla ett specifikt pH-värde som krävs för korrekt proteintransport och -förädling.

"Cell death" är en process där en cell slutar att leva och dör. Det finns två huvudsakliga typer av cellsdöd: programmerad celldöd och nekros. Programerad celldöd, även känd som apoptos, är en aktiv process som sker under normala förhållanden och hjälper till att reglera cellpopulationen i kroppen. Nekros däremot är en passiv process som orsakas av allvarlig skada på cellen, såsom syrebrist eller toxiska substanser. Vid nekros svullnar cellen upp och spricker, vilket kan leda till inflammation och skada i omgivande vävnad.

Så en medicinsk definition av 'celldöd' skulle kunna vara: "En process där en cell slutar att fungera och dör, antingen genom en aktiv programmerad mekanism (apoptos) eller som ett resultat av allvarlig skada (nekros)."

'Peptidfragment' är ett begrepp inom biokemi och molekylärbiologi. Det refererar till en kort sekvens av aminosyror som har beenadrots från ett större peptidmolekyl eller protein. Peptidfragment kan bildas genom nedbrytning av proteiner med hjälp av enzymer, kemiska metoder eller andra processer.

I medicinskt sammanhang kan analys av peptidfragment användas för att studera struktur och funktion hos proteiner, såväl som för att identifiera specifika aminosyresekvenser som är associerade med sjukdomar eller andra patologiska tillstånd.

Protein denaturering refererer til en proces hvor den sekundære, tertiære og/eller kvaternære struktur af et protein bliver ødelagt eller forandret, ofte som følge af eksponering for stærke extern kræfter eller miljøforhold. Disse kræfter kan inkludere temperatur, pH, koncentrationer af organiske opløsningmiddel, salt eller andre kemikalier. Når et protein denaturerer, bliver det normalt mindre funktionelt, da de biologisk aktive områder på proteinet ofte er skjult inde i den tertiære struktur og dermed ikke længere kan udføre deres normale opgaver. Det skal bemærkes at selvom proteinets 3D-struktur bliver forandret under denatureringen, så vil den primære struktur (den lineære sekvens af aminosyrer) typisk bevares intakt.

'Reglering av genuttryck' refererer til mekanismer og processer som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når gener i cellen skal transkriberes til mRNA og oversatt til proteiner. Dette kan ske på flere forskjellige måter, for eksempel ved å endre aktiviteten av enzymer som er involvert i transkripsjon og translasjon.

'Enzymregulering' refererer til mekanismer og prosesser som kontrollerer hvorvidt, hvor mye, og når enzymer skal aktiveres eller inaktiveres i cellen. Dette kan for eksempel skje ved å endre mengden av substrat som er tilgjengelig for enzymet, ved å endre enzymets struktur slik at det blir mer/mindre effektivt, eller ved å bruke andre proteiner som regulerer enzymaktiviteten.

Så 'reglering av genuttrykk, enzymer' kan være en generell betegnelse for de mekanismer og prosessene som kontrollerer hvordan gener og enzymer fungerer i cellen, slik at de kan tilpasse seg forskjellige situasjoner og behov.

Jurkat-celler är en typ av immortaliserade T-lymfocytceller som isolerades från en patient med T-cellsleukemi på 1970-talet. Dessa celler används ofta inom forskning, särskilt för att studera signaltransduktion och apoptos (programmerad celldöd) i T-celler. Jurkat-celler är ett exempel på en cancercellslinje som har använts för att undersöka cellulära processer inom både cancer- och immunologisk forskning.

'Photosynthetic Reaction Center Complex Proteins' refererar till de proteinmolekyler som är involverade i den fotosyntetiska reaktionscentern, där ljusenergi konverteras till kemisk energi. Det finns två typer av fotosyntetiska reaktionscenter: Typ I och Typ II.

Typ I-reaktionscentret inkluderar en fotosyntetisk pigment-protein-komplex som består av flera subuniteter, inklusive den centrala reaktionscentern (D1/D2), cytochrom b559 och olika ljuskänsliga pigmentmolekyler såsom klorofyll och pheophytin. Dessa proteiner hjälper till att transportera elektroner från vatten till plastokinon under fotosyntesen, vilket genererar en protongradient över membranet som används för att producera ATP.

Typ II-reaktionscentret inkluderar också en fotosyntetisk pigment-protein-komplex med flera subuniteter, inklusive den centrala reaktionscentern (P680), cytochrom b559 och olika ljuskänsliga pigmentmolekyler såsom klorofyll och bacteriopheophytin. Dessa proteiner hjälper till att transportera elektroner från vatten till fenoquinon under fotosyntesen, vilket genererar en protongradient över membranet som används för att producera ATP.

I allmänhet är photosyntetiska reaktionscenter komplexa proteiner som katalyserar de första stegen i fotosyntesen, där ljusenergi omvandlas till kemisk energi genom en serie elektrontransportreaktioner.

Röntgenkristallografi är en teknik inom strukturbiologi och fysikalisk kemi som används för att bestämma tre-dimensionella strukturer av molekyler, ofta proteiner och andra biologiska makromolekyler. Den bygger på att utnyttja diffraktionen av röntgenstrålning när den passerar genom en kristall av det ämne vars struktur ska bestämmas.

I en kristall är atomer och molekyler ordnade i ett periodiskt mönster, vilket gör att de agerar som en diffraktionsgitter när de utsätts för röntgenstrålning. Genom att mäta intensiteten och fasen på de diffraktionerade strålarna kan forskaren rekonstruera den elektroniska densitetsfördelningen i kristallen, vilket ger information om var atomerna befinner sig i förhållande till varandra. Genom att analysera denna information kan man bestämma molekylens tresidiga struktur på atomnivå.

Röntgenkristallografi är en mycket kraftfull metod inom strukturbiologin och har haft en stor betydelse för vetenskapens förståelse av biologiska processer på molekylär nivå. Metoden används bland annat för att studera proteiner som är involverade i sjukdomar, för att utveckla läkemedel och för att undersöka materialegenskaper hos oorganiska material.

Flaviner är ett samlingsnamn för en grupp biologiskt aktiva aromatiska komponenter som förekommer i många livsmedel, till exempel gröna teer, röd vin och choklad. De två huvudsakliga typerna av flaviner är flavonoider och isoflavonoider. Flaviner har antioxidativ verkan och kan skydda celler från skada. De kan också ha potential som antiinflammatoriska, antibakteriella och antivirala medel. Flaviner har undersökts för sin möjliga roll i att förebygga och behandla en rad sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar, cancer och neurodegenerativa tillstånd.

Apoptosregulerande proteiner är proteiner som har en roll i kontrollen och regulationen av apoptos, också känt som programmerad celldöd. Apoptos är en normal och nödvändig process där celler elimineras för att underhålla homeostasen i kroppen.

Det finns två huvudsakliga grupper av apoptosregulerande proteiner: pro-apoptotiska proteiner och anti-apoptotiska proteiner. Pro-apoptotiska proteiner stimulerar apoptosprocessen, medan anti-apoptotiska proteiner motverkar eller hämmar den.

Exempel på pro-apoptotiska proteiner inkluderar BAX, BAK och cytochrom c, medan anti-apoptotiska proteiner inkluderar BCL-2, BCL-XL och IAP (inhibitor of apoptosis) proteinfamiljen.

Apoptosregulerande proteiner är involverade i flera cellulära signaltransduktionsvägar som styr celldöd, inklusive mitokondriella signalvägar, death receptor-medierad signalering och endoplasmatisk retikulum-associerad signalering. Dysreglering av apoptosregulerande proteiner kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

A cell-free system är en definierad miljö utanför levande celler där biokemiska reaktioner kan ske med hjälp av extrakterade intracellulära komponenter, till exempel enbart ribosomer, enzymer eller andra proteiner. Detta möjliggör studier och manipulationer av specifika biologiska processer utan att behöva ta hänsyn till komplexiteten hos hela celler.

Exempel på cell-free system är:

1. In vitro translationssystem: Detta system består av extrakterade ribosomer, tRNA, enzymer och andra proteiner som behövs för att syntetisera protein från mRNA in vitro.
2. PCR (Polymerase Chain Reaction): Även om detta inte är ett proteintranslationssystem, använder man en polymeras, enzymet som kopierar DNA, i en cell-free miljö för att amplifiera specifika DNA-sekvenser.
3. Cell-free glykolys: Genom att extrahera glykolytiska enzymer och substrater från celler kan man skapa ett system där man kan studera energiproduktionen i glykolysen utan att behöva oroa sig för andra cellulära processer.

Cell-free system används ofta inom grundläggande forskning, syntetisk biologi och medicinsk forskning för att studera och utveckla nya terapeutiska strategier.

'Voltage-Dependent Anion Channels' (VDACs) are a family of proteins found in the outer membrane of mitochondria. They form large pores that allow for the passive transport of ions and small molecules, including ATP, ADP, and other metabolites, between the mitochondria and the cytosol. The term 'voltage-dependent' refers to the fact that the permeability of the channel changes in response to changes in membrane potential. At negative membrane potentials, the channel preferentially conducts anions (negatively charged ions), while at positive membrane potentials, it preferentially conducts cations (positively charged ions). VDACs are thought to play a key role in regulating energy metabolism and apoptosis.

It's also worth noting that there are three isoforms of VDAC (VDAC1, VDAC2, and VDAC3) which have some functional differences but all share the same overall structure and function as a voltage-dependent anion channel.

"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.

Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.

I'm sorry for the confusion, but "Bensfetamin" doesn't seem to be a recognized medical term or a valid pharmaceutical drug. It is possible that there may be a spelling error in the name you provided. Please double-check the spelling and try again. If you meant "Benzylfentanyl," which sounds similar, it is a synthetic opioid analgesic that is similar to fentanyl in its effects and is used as a veterinary anesthetic. However, it is not commonly used in human medicine due to its high potency and potential for abuse.

'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.

'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.

Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.

I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.

Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.

En nitratreduktase är ett enzym som katalyserar reduktionen av nitrat (NO3-) till nitrit (NO2-). Detta enzym förekommer naturligt i vissa bakterier, växter och djur, inklusive människan. I människokroppen är nitratreduktaser involverade i metabolismen av vissa läkemedel och kemikalier.

Det finns två huvudtyper av nitratreduktaser:

1. Den första typen, assimilatoriska nitratreduktas, hittas hos växter och bakterier som använder sig av denna process för att tillgodogöra sig kväve från miljön. Detta enzym finns i kloroplasten hos växter och reducerar nitrat till nitrit, vilket sedan kan konverteras till ammoniak och införlivas i aminosyror.

2. Den andra typen, dissimilatoriska nitratreduktas, återfinns hos vissa bakterier som använder nitrat som ett elektronacceptor under anaeroba förhållanden. Detta enzym är involverat i den process som kallas denitrifikation, där kväveoxider reduceras till gasformig kväve (N2).

Det är värt att notera att överexponering för nitratreduktaser kan vara skadligt eftersom höga nivåer av nitrit kan orsaka metemoglobinemi, en sjukdom där blodets förmåga att transportera syre minskar.

Flavinmononukleotid (FMN) är ett koenzym som deltar i biologiska oxidationsprocesser. Det är den reducerade formen av flavinadenindinukleotid (FAD), och båda är derivat av vitamin B2, också känt som riboflavin. FMN är en vattenlöslig komponent i ett antal oxidoreduktaser, som är en typ av enzymer som överför elektroner från ett substrat till ett annat.

FMN består av en isoalloxazinring och en ribityl side chain. Den kan vara reducerad till FMNH2 genom att ta upp två väteprotoner och två elektroner, vilket gör den till en stark reduktant. När FMNH2 ger ifrån sig sina elektroner och protoner blir det återigen FMN.

FMN är involverat i ett stort antal cellulära processer, inklusive andningen, celldelningen och metabolismen av fettsyror, kolhydrater och aminosyror. Dessutom har FMN visat sig ha en viktig roll i den mitokondriella elektrontransportkedjan, där det hjälper till att generera ATP, det energirika molekylen som används av celler för att utföra arbete.

En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.

Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.

Karbodiimider är en typ av kemisk verbbindelse med formeln R-N=C=N-R, där R kan vara olika organiska grupper. Karbodiimider är välkända inom organisk kemi som kopplingsreagens, det vill säga ämnen som underlättar bildandet av kemiska bindningar mellan två molekyler.

I medicinsk kontext används karbodiimider ofta för att koppla en peptid till en protein- eller kolhydratgrupp, vilket kan användas för att modifiera proteiner eller skapa konjuger med olika funktionella egenskaper. Exempel på sådana användningar inkluderar skapandet av immunkonjugater och fluorescensmärkta protein.

Det är viktigt att notera att karbodiimider kan vara toxiska i höga koncentrationer, så det är viktigt att hantera dem med försiktighet och följa säkerhetsrekommendationer när man arbetar med dessa ämnen.

Bärnstenssyra, även känd som Succinisk acid, är en organisk syra med den kemiska formeln C6H8O4. Den förekommer naturligt i bärnsten och kan extraheras genom destillation. Bärnstenssyra används inom medicinen som en ingrediens i vissa preparat för behandling av muskelsmärtor, artrit och andra smärttillstånd. Den verkar genom att öka blodets syreupptagning och minska muskelspasmer.

'Euglena' är ett släkte av flagellater, en grupp encelliga eukaryota organismer. *Euglena* har två karaktäristiska egenskaper: de har en flagell (ett slags "svans") som används för att röra sig och de har ett öga-liknande organ som kallas einoktocyt, vilket hjälper dem att reagera på ljus. Många arter av *Euglena* kan också fotosyntetisera, men de är också heterotrofa, vilket betyder att de kan livnära sig på organiskt material som finns i deras omgivning.

Det medicinska intresset för *Euglena* har främst handlat om dess möjliga användning som en källa till näringsriktighet och som ett medel för att behandla vissa sjukdomar. Till exempel har forskare funnit att vissa arter av *Euglena* innehåller höga nivåer av antioxidanter, vilket kan hjälpa till att skydda celler från skada. Dessutom har det föreslagits att *Euglena* kan användas som en källa till protein och andra näringsämnen för människor och djur.

I termer av behandling av sjukdomar, har forskare undersökt möjligheten att använda *Euglena* för att behandla cancer och andra sjukdomar som orsakas av cellskador. Studier har visat att vissa ämnen som produceras av *Euglena* kan hämma tillväxten av cancerceller och skydda normala celler från skada. Dock behövs mer forskning för att fastställa effektiviteten och säkerheten av denna behandlingsmetod.

I en biokemisk kontext refererar en ligand till ett molekylärt ämne som binds till ett specifikt receptorprotein eller en enzymatisk aktivitetssida. Denna binding orsakar ofta en konformationell förändring hos receptorn eller enheten, vilket leder till en biologisk respons, såsom cellsignalering eller nedbrytning av substratet.

Ligander kan vara mycket små molekyler som läkemedel eller naturligt förekommande signalsubstanser, men de kan också vara större biologiska makromolekyler såsom protein-protein-interaktioner. Ligandbindning är en central mekanism i många cellulära processer och är av stor betydelse inom farmakologi, toxikologi och medicinsk forskning.

HL-60-celler är en typ av cancerceller som isolerats från en patients blod (en kvinna med akut promyelocytisk leukemi). Dessa celler används ofta inom forskning, eftersom de kan differentieras till att uppföra sig som vuxna, specialiserade celltyper såsom neutrofila granulocyter och monocyter/makrofager. Detta gör HL-60-celler användbara för studier av cellulär differentiering, signaltransduktion, apoptos och cancerbiologi.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

I'm sorry, I need to clarify that "Proadifen" is also known as "Phenelzine sulfate." It is a type of medication known as a non-selective monoamine oxidase inhibitor (MAOI). These types of medications are used primarily in the treatment of depression that has not responded to other types of antidepressants.

Monoamine oxidase is an enzyme found in the body that breaks down certain chemicals called neurotransmitters, such as serotonin, dopamine, and norepinephrine, which are important for mood regulation. By inhibiting this enzyme, Proadifen increases the levels of these neurotransmitters in the brain, which can help to improve symptoms of depression.

It's important to note that Proadifen/Phenelzine sulfate has several serious food and drug interactions, so it's crucial to follow a strict diet and medication regimen while taking this medication.

Peroxid är en klassterm för kemiska föreningar som innehåller en funktionell grupp bestående av två syreatomer (-O-O-) bundna till samma kolatom. De är starka oxidationsmedel och används ofta inom medicinen, till exempel i desinfektionsmedel och som blekmedel. Peroxider kan ocksväva vara farliga om de inte hanteras korrekt, eftersom de kan ge upphov till bränder eller explosioner vid kontakt med organiska material eller reducerande ämnen.

Exempel på peroxider är väteperoxid (H2O2), kaliumperoxid (K2O2) och svavelperoxid (H2SO4). Väteperoxid används ofta som desinfektionsmedel inom medicinen, eftersom den kan döda bakterier, virus och svampar genom att oxidera deras cellmembraner och andra vitala komponenter.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

Leigh's disease is a severe neurological disorder that affects the functioning of the brain. It is a progressive condition, which means that it gets worse over time. The disease is named after Denis Archibald Leigh, who first described it in 1951.

Leigh's disease is caused by mutations in mitochondrial DNA or nuclear genes that affect the function of the mitochondria, which are the energy-producing structures in cells. The mutations impair the ability of the mitochondria to produce energy, leading to a buildup of waste products and damage to the cells.

The symptoms of Leigh's disease usually appear before the age of two and may include poor muscle tone, developmental delays, loss of motor skills, seizures, and difficulty swallowing and breathing. The condition can also cause visual and hearing problems, learning disabilities, and behavioral issues. As the disease progresses, it can lead to severe disability and death, often in early childhood.

There is no cure for Leigh's disease, and treatment is focused on managing the symptoms and slowing the progression of the condition. This may include medications to control seizures, breathing support, physical therapy, and a special diet that provides essential nutrients for mitochondrial function. In some cases, a heart or lung transplant may be considered as a last resort to improve quality of life.

Rutenium (Ru) er ein metallisk grundstoff i gruppen 8 i det periodiske systemet. Det er ein transisjonselement og har atomenr. 44. Rutenium er ein hård, svart metal som er veldig tett og bestandig mot korrosjon. I medisinen brukes rutenium ofte i forbindelse med strålebehandling av kræft, for eksempel kan radioaktivt rutenium-106 brukes til å behandle øyeblikksgrensekreft (granulomatøs ameloidose). Rutenium-komplekser kan også brukes i kjemoterapi.

2,6-Dichlorophenol är en organisk förening som består av en bensenring med två kloratomer på position 2 och 6 samt en hydroxylgrupp på position 1. Det kan definieras medicinskt som ett antiseptiskt och desinfektionsmedel, som är verksamt mot bakterier, virus och svampar. Preparat med 2,6-dichlorophenol används bland annat för desinfektion av ytor och instrument inom sjukvården.

Det är dock viktigt att notera att 2,6-dichlorophenol även kan vara skadligt för levande organismer vid högre koncentrationer eller långvarig exponering. Det bör hanteras med försiktighet och användas enbart enligt rekommenderade riktlinjer och säkerhetsföreskrifter.

Fotosyntese er en biokemisk proces, hvor organismer som planter, alger og visse batterier omdanner lysenergi, typisk fra solen, til kemisk energi i form af organisk stof, samtidig med at de omsætter kuldioxid og vand til ilt og vand. Denne proces kan skrives som en kemisk ligning:

6 CO2 + 6 H2O + lysenergi -> C6H12O6 + 6 O2

Det vil sige at der dannes et molekyle glukose (C6H12O6) og seks molekyler ilt (O2) for hvert seks molekyler kuldioxid (CO2) og seks molekyler vand (H2O) der bliver omdannet. Glukosen kan derefter anvendes som energikilde for cellens processer, mens ilten frigives til atmosfæren.

Metalloproteiner är proteiner som innehåller en eller flera metallioner, vilka ofta är viktiga för proteinets funktion. Metallionen kan vara bundet till proteinets aktiva sida och delta i kemiska reaktioner, eller den kan ha en strukturell roll och bidra till att stabilisera proteinet. Exempel på metallproteiner inkluderar hemoglobin (järn), katalas (koppar) och superoxiddismutas (koppargrupp).

Fria radikaler är en term inom kemi och biologi som refererar till molekyler eller joner med en ospärrad, ofta reaktiv elektron. Denna ofullständiga elektronskal vill aktivt binda sig med andra atomer eller molekyler för att få en fullständig elektronskal och bli stabilt.

I medicinsk kontext kan fria radikaler vara skadliga eftersom de kan reagera med viktiga cellulära strukturer, såsom DNA, proteiner och lipider, vilket kan leda till celldamage och potentialt till sjukdomar som cancer, neurodegenerativa störningar och åldrande. Fria radikaler produceras naturligt i kroppen under processer som andning och ämnesomsättning, men deras nivåer kan öka på grund av externa faktorer som tobaksrök, UV-strålning och föroreningar. Antioxidanter är substanser som hjälper att skydda kroppen från skadan genom att neutralisera fria radikaler.

Protein undersyrer, også kjent som proteindefisiens, refererer til et tilstand hvor individet ikke får nok proteiner for å oppfylle sine kroppsbehov. Protein er en viktig byggestoff for kroppen og er involvert i mange funksjoner som muskelforming, immunforsvar, hormonproduksjon og andre essensielle biokjemiske prosesser.

En proteinundersyre kan føre til en rekke negative helsekonsekvenser, herunder vansakhet, svakt muskeltonus, økt risiko for infeksjoner, langsom vekst hos barn og unge, og i alvorlige tilfeller kan det føre til komplikasjoner som lever- og hjertesvikt. Proteinundersyre kan være akutt eller kronisk og kan skyldes en rekke forskjellige faktorer, inkludert mangel på proteinrik mat, økt behov for proteiner pga sykdom eller skade, eller forstyrrelser i absorpsjonen eller bruken av proteiner i kroppen.

Kamfer är ett organisk ämne som tillhör terpenklassen och har den kemiska formeln C10H16O. Det förekommer naturligt i träet från kamferträdet (Cinnamomum camphora) och kan extraheras genom destillation av träets ämnen.

Kamfer har en starkt distinkt doft och smak och har historiskt använts inom medicinen som ett smärtstillande, antiinflammatoriskt och kramplösande medel. Idag används kamfer främst externt i salvor, krämer och oljor för att lindra muskel- och ledsmärtor, samt för att behandla hudåkommor som irritationer och utslag.

Det är viktigt att notera att kamfer kan vara skadligt om det sväljs eller kommer i kontakt med ögonen, och därför bör produkter som innehåller kamfer användas enligt instruktionerna och hållas borta från barn.

Neurospora crassa är en art av svamp som tillhör klassen Sordariomycetes och är vanligt förekommande i naturen, framförallt i varmare klimat. Den är en filamentös svamp, vilket betyder att den består av ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas hyfer. Dessa hyfer växer och delar sig kontinuerligt, vilket tillåter svampen att gro och sprida sig över underlaget den vuxit på.

Neurospora crassa är en ascomycet, vilket betyder att den producerar ascusfrukter som innehåller sporer. Dessa sporer är mycket resistanta mot extrema förhållanden och kan överleva under lång tid i olika miljöer. När de transporteras till en gynnsam miljö kan de gro och utvecklas till en fullt fungerande svamp.

Neurospora crassa är en viktig modellorganism inom genetiken och molekylärbiologin, eftersom den har en relativt enkel genetisk uppbyggnad och en snabb livscykel. Den används ofta i forskning för att studera olika aspekter av cellulär och molekylär biologi, inklusive regleringen av genuttryck, metabolism, celldelning och DNA-reparation.

'Ferriferrous complexes' eller 'ferrifere bindinger' refererer til kemiske forbindelser der inneholder jern i dets ferrisk form (Fe(III)), hvor jernet er bundet til andre atomer, molekyler eller ioner med en koordineringsgeometri som oftest er oktaedrisk eller tetraedrisk. Disse forbindelser kan være organiske eller anorganiske, og de spiller en viktig rolle i biologiske systemer, særlig i relasjon til oxygen transport og lagring i levende organismer. Et velkjent eksempel er hemoglobin, et protein i røde blodceller hos mennesker og andre dyr, der transporterer ilt ved å binde seg til en ferriferrous kompleks av jern (Fe(II)) som kallas hemet.

"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.

Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.

I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.

'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.

Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.

Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

'Thermus thermophilus' är en art av extremofila bakterier som lever under höga temperaturer och har därför utvecklat en optimal tillväxttemperatur på omkring 70-75°C. Denna bakterie hör till släktet Thermus, som ingår i familjen Thermaceae inom fylumet Deinococcus-Thermus. 'Thermus thermophilus' förekommer naturligt i heta källor och andra högtempererade miljöer, såsom varma källvatten och geotermiska områden.

Bakterien är också välkänd för sin förmåga att producera en extremt termostabil DNA-polymeras, Taq-polymeras, som används flitigt inom molekylärbiologi och PCR (polymeraskedjereaktion). Taq-polymeras är aktivt upp till temperaturer på 95-100°C och har därför blivit ett viktigt verktyg för att kopiera DNA-sekvenser under de höga temperaturer som krävs i PCR-reaktioner.

Protonpotential är ett begrepp inom fysiologi och biokemi som refererar till den elektrokemiska gradienten över en membran för protoner (H+). Gradienten består av två delar: en koncentrationsgradient, där protonkoncentrationen är högre utanpå cellmembranet än inne i cellen, och en elektrisk potential, där laddningen är negativ inne i cellen jämfört med utsidan. Protonpotentialet spelar en viktig roll inom celldrift och energiproduktion, särskilt inom mitokondrier och kloroplastier, där det används för att skapa ATP (adenosintrifosfat) genom processer som oxidativ fosforylering och fotofosforylering. Protonpotentialet mäts i millivolt (mV).

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

Fosfolipider är en typ av lipider som består av en glycerolmolekyl med två fettsyror bundna till kolatomerna i mitten och en fosfatgrupp bundet till den tredje kolatomen. Fosfatgruppen kan esterifieras med olika alkoholer, vilket ger upphov till olika typer av fosfolipider. De två fettsyrorna kan vara lika eller olika varandra och variera i längd och grad av påladdning.

Fosfolipider är en viktig komponent i cellmembranen, där de bildar en dubbellager som skapar en semipermeabel barriär mellan cellens inre och yttre miljö. Den hydrofoba delen av fosfolipiden består av fettsyrorna, medan den hydrofila delen består av fosfatgruppen. Denna uppbyggnad gör att fosfolipider kan bilda en lipidbilaga som är viktig för cellens struktur och funktion.

'Lysin' er en type aminosyre som er essensiell for mennesker, det betyr at kroppen ikke kan produsere den selv og den må derfor tilføres gjennom kosten. Lysin spiller en viktig rolle i produksjonen av kollagen, en strukturell proteinskjemakke som er viktig for styrken og integriteten til huden, knoklene, blodkarrene og andre bindivisjevev. Det er også involvert i absorbsjonen av calcium, noe som er viktig for helse og styrke i knoklene. Lysin er en polar, alifatisk aminosyre med en lengre hydrokarbonkjede og en positivt ladet amino-gruppe. Den finnes naturligvis i mange matvarer som kjøtt, fisk, egg, bærtanter, ost og visse grønnsaker.

Subcellulära fraktioner refererar till de olika delarna eller kompartmenten inom en cell som kan separeras från varandra baserat på deras biokemiska och fysikaliska egenskaper. Exempel på subcellulära fraktioner inkluderar cellytan, kärnan, mitokondrier, endoplasmisk retikulum, Golgiapparaten, lysosomer, peroxisomer, cytoskelettet och cytosolen. Genom att separera dessa subcellulära fraktioner kan forskare studera deras unika egenskaper och funktioner i isolation, vilket kan ge insikter om cellulär processer som reglerar cellers tillväxt, differentiering, apoptos (programmerad celldöd) och sjukdomar som påverkar cellfunktionen.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.

I medicinsk kontext kan 'växter' (plants) definieras som organismer som tillhör domänen *Eukarya* och kungörer riket *Plantae*, vilka karaktäriseras av celldelning genom mitos och meios, cellkärnor med en definitiv dubbelmembran, och en plastid (chloroplast) som innehåller gröna fotosyntetiska pigment. Dessa egenskaper gör att växter kan producera sin egen näring genom fotosyntes, vilket är en process där de omvandlar solljus till kemisk energi i form av socker (glukos).

Det bör noteras att den taxonomiska gruppen Plantae är något omstridd och kan inkludera olika arter beroende på vilken taxonomisk skola man följer. En vanlig definition inkluderar mossor, levermossor, ormbunkar, barrträd och blommor som del av Plantae, medan andra forskare kan exkludera vissa grupper som mossor och levermossor till andra taxonomiska grupper.

'Saccharomyces cerevisiae' er en art av gjennomgående levende svamp, også kjent som bakerens gær. Proteiner i S. cerevisiae refererer til de forskjellige typer proteinmolekyler som produseres av denne organisasjonen. Disse proteinenene spiller mange forskjellige roller i cellens funksjon, inkludert strukturelle, enzymatiske og regulatoriske funksjoner. Nogen av disse proteinene kan også ha mediskje vital betydning for mennesker, særlig når det gjelder bakeri- og ølfermentasjon, ettersom de er involvert i prosessen til å omdanne sukker til alkohol og kultivering av dough. Proteiner fra S. cerevisiae brukes også i biomedisinske forskningsområder, særlig når det gjelder studier av celullær prosesser som kan være relevante for menneskelig sykdom.

I'm sorry for any confusion, but "Tonfisk" is not a medical term in English or Swedish. It appears to be a Swedish name for a type of fish that is known as "tuna" in English. If you have a question about a medical condition related to tuna or any other type of fish, I would be happy to try to help you with that.

Myoglobin är ett protein som förekommer i speciella celler, kallade muskelceller (strikt muskel), där det fungerar som syresäte. Det innebär att myoglobin har en viktig roll vid transport och lagring av syre i musklerna. Proteinet består av en polypeptidkedja med en hemgrupp bundet till den, och är strukturellt sett besläktat med hemoglobin som finns i röda blodkroppar (erytrrocyter). Myoglobin kan mätas i blodet och höga nivåer kan vara ett tecken på muskelskada, till exempel vid infarkt eller trauma.

Mitokondriella myopatier är en grupp sjukdomar som beror på defekter i mitokondrierna, de små energiproducerande organellerna i cellen. Mitokondrier producerar energi i form av ATP (adenosintrifosfat) genom ett process som kallas oxidativ fosforylering. Vid mitokondriella myopatier fungerar denna process inte korrekt, vilket leder till en nedsatt energiproduktion i cellen.

Sjukdomarna kan vara ärftliga och kan drabba personer av alla åldrar. Symptomen kan variera mycket, men ofta inkluderar svaghet, trötthet, muskelsmärtor och nedsatt uthållighet. Andra symtom som kan förekomma är hjärtproblem, näringsbrist, neurologiska symptom och försämrad andning.

Mitokondriella myopatier kan vara svåra att diagnostisera eftersom de kan likna andra neuromuskulära sjukdomar. En diagnos ställs vanligen genom en kombination av kliniska tester, genetisk analys och biopsi av muskelvävnad.

Det finns idag ingen bot mot mitokondriella myopatier, men vissa behandlingar kan hjälpa att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. Behandlingen kan innefatta mediciner som stödjer mitokondrie funktionen, träning och rehabilitering, och förändringar av kosten.

CD95, även känt som Fas-receptorn, är ett transmembranprotein som tillhör tumörnekronsfamiljen av dödlighetsreceptorer. När CD95 binder till sin ligand, CD95L (FasL), aktiveras en signalkaskad som leder till apoptos eller programmerad celldöd.

CD95-antigen definieras medicinskt som ett proteinerkännmärke (antigen) som identifierar CD95-receptorn på cellens yta. Detta antigen är viktigt för att reglera immunresponsen och hålla kontroll över cellexpansion och apoptos. Dysfunktion i CD95-systemet har visats vara involverat i patologiska tillstånd som autoimmuna sjukdomar, onkologi och neurodegenerativa sjukdomar.

'Kumarin' är ett samlingsnamn för en grupp av kemiska föreningar som har en gemensam struktur, bestående av en benzenring fäst vid en lactonring. Kumarin finns naturligt i vissa växter och kan också syntetiseras konstligen.

I medicinsk kontext är kumarin mest känt som ett blodtjockningsmedel, då det verkar genom att hämma enzymet epoksidasreduktas (EC 1.8.1.5), vilket i sin tur förhindrar nedbrytningen av vitamin K och därmed minskar koaguleringen av blodet. Kumarin förekommer som aktiv ingrediens i flera läkemedel, till exempel warfarin, acenocoumarol och fenprocoumon. Dessa läkemedel används främst för att förebygga tromboemboliska sjukdomar hos patienter med högt thromboserisiko.

Det är viktigt att notera att kumarin kan också vara skadligt vid överdosering, då det kan orsaka blödningar och andra biverkningar. Därför bör läkemedel som innehåller kumarin användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

'Nitrosomonas europaea' är en art av ammoniakoxiderande bakterier som tillhör släktet Nitrosomonas i familjen Micrococcaceae. Dessa bakterier är autotrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen mat genom fotosyntes eller kemosyntes. I detta fall använder Nitrosomonas europaea kemosyntes för att oxidera ammoniak (NH3) till nitrit (NO2-) med hjälp av syre (O2), en process som kallas nitrifikation. Denna reaktion kan skrivas som följer:

2 NH3 + 3 O2 ---> 2 NO2- + 2 H2O + energi

Bakterien använder den frigjorda energin för att producera ATP, en universell energibärare i celler. Nitrosomonas europaea är viktiga i naturen eftersom de hjälper till att bryta ned ammoniak och andra kväveföreningar i marken och vattnet, vilket bidrar till en balanserad kvävecykel. De används också inom avloppsbehandling för att rena avloppsvatten genom att konvertera ammoniak till nitrit och sedan vidare till nitrat, en process som kallas den biologiska nitarbetelet.

Neurospora är ett släkte av svampar som tillhör klassen Sordariomycetes och divisionen Ascomycota. En medicinsk betydelse av Neurospora saknas, eftersom den inte orsakar några kända sjukdomar hos människor. Däremot används Neurospora ofta som ett modellorganismer inom forskning, särskilt inom genetiken och molekylärbiologin, på grund av dess enkla genetiska struktur och snabba tillväxt.

Thiobacillus är ett släkte av bakterier som tillhör proteobacteria. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att oxidera svavel, och de spelar en viktig roll i naturliga svavelcykler. Några arter av Thiobacillus kan också utnyttjas kommersiellt inom till exempel bioremediering för att rena avloppsvatten eller behandla gruvor med höga halter av svavelhaltiga mineraler.

Molekyler är de minsta beståndsdelarna av ett rensat, rent ämne och består vanligtvis av två eller flera atomer som är kemiskt bundna tillsammans. Molekylstruktur refererar till den specifika positionen och orienteringen av varje atom i en molekyl, inklusive de kemiska bindningarna mellan dem. Denna struktur kan ha stor betydelse för molekylets egenskaper och funktion, eftersom små förändringar i molekylstrukturen kan leda till stora skillnader i dess fysikaliska och kemiska karaktär.

Exempel: Vatten (H2O) är en enkel molekyl med en molekylstruktur som består av två väteatomer (H) bundna till en syreatom (O) genom kovalenta bindningar. Denna specifika molekylstruktur ger vattnet unika egenskaper, såsom dess höga brytningsindex och dess förmåga att agera som ett polärt lösningsmedel för många olika ämnen.

Fluorescensspektrometri är en typ av spektroskopi som används för att studera fluorescens, ett optiskt fenomen där ett material absorberar ljus av en viss våglängd och sedan sänder ut ljus av en lägre energi (och därmed en högre våglängd) som det har absorberat.

I en fluorescensspektometri-uppmättning lyser materialet upp med ett känt, monokromatiskt ljuskällor (till exempel en laser eller en lamp med en snäv våglängdsutbredning). Materialet absorberar då ljuset och exciteras till ett högre energetiskt tillstånd. När materialet sedan svalnar ner till grundtillståndet avges det exciterade ljuset som fluorescens.

Fluorescensspektrometern mäter den resulterande fluorescensens intensitet och våglängd, vilket ger upphov till ett spektrum som kan användas för att identifiera och kvalitativt och kvantitativt bestämma olika substanser i ett prov.

Fluorescensspektrometri är en mycket känslig metod och används inom många områden, till exempel inom kemi, biologi, medicin och miljöskydd för att detektera och analysera olika substanser.

'Nitrosomonas' är ett släkte av aeroba, fria levande bakterier som tillhör nitrifikanter, som är en grupp av prokaryoter som oxiderar ammoniak (NH3) till nitrit (NO2-) som en del av den biologiska näringsomsättningen i miljöer såsom jord, vatten och avloppssystem. Denna process kallas nittonoxidation och är en viktig del av den biologiska avnitrifikationen. Nitrosomonas-bakterier utvinner energi från denna oxidationsreaktion och använder den till att växa och föröka sig. Detta är ett exempel på kemosyntes, där en organism använder kemi istället för solljus som energikälla.

Nitrogen oxide (NO) är en samlingsbeteckning för en grupp gasformiga ämnen som innehåller kväve och syre. Det kan bildas naturligt i atmosfären genom åska och vulkanutbrott, men den största källan till nitrogen oxid är mänsklig aktivitet, särskilt förbränning av fossila bränslen som bensin och dieselolja. Nitrogen oxid kan också bildas i vissa industriella processer.

Nitrogen oxid är en luftförorening som kan ha negativa effekter på människors hälsa, särskilt andningsorganen. Det kan också bidra till att forma smog och acidregn. Långvarig exponering för höga nivåer av nitrogen oxid kan orsaka andningsbesvär, hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för lunginfektioner. Barn, äldre och personer med redan existerande andningsproblem är särskilt känsliga för effekterna av nitrogen oxid.

Deoxyadenosine nucleotider är en typ av nukleotid som innehåller den nukleobasen adenin. Det skiljer sig från de standardmässiga adenosinnukleotiderna genom att det saknar en oxygenatom i den pentos sugar som kallas deoxyribose, istället för ribose.

Deoxiadenosinmonofosfat (dAMP) är den enskilda deoxyadenosinnukleotiden, och den spelar en viktig roll i DNA-replikationen och andra cellulära processer som involverar DNA. Deoxyadenosinnukleotider förekommer naturligt i DNA tillsammans med de tre andra deoxynukleotiderna: deoxythymidin, deoxyguanosin och deoxycytidin.

Steroid-17-alfa-monooxygenas, även känt som 17α-hydroxylas, är ett enzym som finns i kroppen och deltar i steroidhormoners syntes. Det katalyserar den första steget i syntesen av androgener (manliga könshormon) från pregnenolon och progesteron genom att införa en hydroxylgrupp (-OH) på position 17 alfa i steroidmolekylen. Detta är en kritisk reaktion eftersom det skapar en funktionell grupp som möjliggör ytterligare modifieringar och slutligen produktionen av androgener som testosteron och dihydrotestosteron. Steroid-17-alfa-monooxygenas är ett viktigt enzym i endokrina systemet och störningar i dess funktion kan leda till hormonella rubbningar och sjukdomar.

Cyanobacteria, också kända som blågröna bakterier, är en grupp av fotosyntetiserande bakterier som kan producera syre som en biprodukt av sin fotosyntes. De har förmågan att utföra oxygenic fotosyntes, liknande den hos växter, med hjälp av klorofyll a och andra pigment. Cyanobakterier kan vara enkeltcellade eller bilda kolonier eller trådformiga filament. De förekommer i en mångfald olika miljöer, inklusive vatten, jord och luft. Några arter av cyanobakterier kan producera toxiner som kan vara skadliga för djur och människor.

I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).

7-Alkoxycoumarin 0-dealkylation is a biotransformation process where an alkoxy group (a chemical group consisting of an alkyl group attached to an oxygen atom) is removed from the 7th carbon position of a coumarin molecule. Coumarins are a type of organic compound with a benzopyranone structure, and they can be found in various plants.

The enzyme responsible for this reaction is typically cytochrome P450, which catalyzes the removal of the alkoxy group, forming a phenolic hydroxyl group at the 7th carbon position. This biotransformation process is important in the metabolism and elimination of coumarin-based drugs and natural products.

The medical definition of '7-alkoxycoumarin 0-dealkylas' refers to the enzymatic activity or the biological process responsible for this specific chemical transformation.

L-Laktatdehydrogenas (LDH) er ein forkjølig enzym som finns i mange celler i kroppen, særlig i hjerte, lever, muskler, røde blodceller og hvite blodceller. LDH er involvert i prosessen med celleandning (aerob respisjon) og konverterer L-laktat til pyruvat under denne prosessen. Når celler skader eller dør, frigjores LDH fra cellene og kan måles i blodet. Høye nivåer av LDH i blodet kan være ein indikator på skade på celler eller vesentlig sykdom, som f.eks. hjerteanfall, leversykdom, infeksjoner, kreft og andre tilstander.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Rotenone är ett organisk compound som naturligt förekommer i vissa växter, såsom johannesbrödsträdet. Det har traditionellt använts som ett insektgift och fiskgift av olika kulturer runt om i världen.

I medicinsk kontext kan rotenon användas som en form av experimentell behandling för Parkinson's sjukdom, en neurologisk störning. I dessa studier har forskare använt rotenon för att skapa modeller av Parkinson's sjukdom i laboratoriet genom att exponera celler eller djur för ämnet. Rotenon är känt för att inhibera en specifik typ av enzym, komplex I, i mitokondrier, vilket orsakar oxidativ stress och celldöd. Dessa effekter liknar de som ses hos Parkinson's sjukdom, vilket gör rotenon användbart som ett forskningsverktyg för att undersöka sjukdomens mekanismer och möjliga behandlingsstrategier.

Det är värt att notera att rotenon inte används som en etablerad behandling för Parkinson's sjukdom hos människor på grund av dess toxicitet och brist på tillräcklig information om säkerhet och effektivitet.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

Flavin-adenindinukleotid (FAD) är ett koenzym som deltar i cellens metabolism. Det är en oxiderad form av flavinkoenzym och fungerar som elektronacceptor i redoxreaktioner. FAD kan ta emot två elektroner och två protoner, vilket resulterar i att det reduceras till FADH2. Därefter kan FADH2 ge ifrån de två elektronerna och protonerna i elektrontransportkedjan för cellandning (oxidativ fosforylering), vilket genererar ATP som energikälla. FAD deltar också i flera enzymer som är involverade i oxidationen av aminosyror, fettsyror och kolhydrater.

Vitamin C, også kjent som askorbinsyre, er en vesentlig næringsstoff for mennesker. Det spiller en viktig rolle i produksjonen av kolagen, et protein som er nødvendig for å holde huden, blodvessene, knorkene og tannene sterk og hele. Vitamin C er også ein antioxidant, det vil si at det hjelper å beskytte kroppens celler fra skade som kan føre til aldring og sykdom.

Mennesker kan ikke selv produsere vitamin C, så det må intakes gjennom kosten eller ved å ta vitaminsupplementer. God kost som inneholder vitamin C omfatter frugter som appelsiner, pærer og jordbær, grønnsaker som brokkoli, brussel sprout og spenat, og andre næringsrike livsmedler som poteter og juice fra appelsin.

Vitamin C er viktig for å holde ein god helse. Mangel på vitamin C kan føre til skørbutt (scorbut), en alvorlig sykdom som kan føre til blødninger, smerter i ledd og tannene, og i sluttene også døden.

Infraröd spektrofotometri (IR-spektrofotometri) är en teknik inom analytisk kemi som används för att identifiera och quantifiera olika ämnen baserat på deras absorptionsmönster i det infraröda spektrumet.

Spektrofotometern skickar infraröd strålning genom ett prov, som kan vara i gas-, vätske- eller fast form. När strålningen passerar igenom provet absorberas vissa våglängder av ljuset medan andra reflekteras eller transmitteras. Det absorbierade ljuset korresponderar till specifika vibrations- och rotationssätt hos molekyler i provet.

Genom att mäta intensiteten av det transmittida ljuset och jämföra det med en referens kan man skapa ett spektrum som visar absorptionerna som funktion av våglängden. Varje ämne har unika absorptionsmönster i det infraröda spektrumet, vilket gör att tekniken kan användas för att identifiera och karaktärisera okända ämnen.

IR-spektrofotometri är en mycket användbar teknik inom områden som kemi, materialvetenskap, biologi och miljövetenskap. Den kan användas för att identifiera och kvantifiera organiska och oorganiska ämnen, studera molekylära interaktioner och strukturer, och analysera polymerer och andra komplexa material.

"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.

Hydroquinone är ett organisk ämne som används inom dermatologin som en ljussvagtande agent i behandling av hyperpigmentering, såsom solfleckar, leverfläckar och melasma. Det fungerar genom att hämta upp tyrosin, ett aminosyra som behövs för att producera melanin, det pigment som ger huden, håret och ögonen deras färg.

Läkemedelsverket i Sverige har dock valt att inte godkänna hydrokinon på grund av oro över potentiala biverkningar, såsom hudirritation, kontaktallergi och i sällsynta fall, förändringar i hudpigmenteringen som kan vara permanenta. I stället rekommenderas ofta alternativa behandlingar, såsom kemisk skrubbning eller ablativ laserterapi.

'Escherichia coli' är en art av gramnegativa, aeroba, encapsulereda, stavformade bakterier som normalt förekommer i människans tarm. Det finns många olika serotyper och stammar av E. coli, varav vissa kan orsaka sjukdom hos människor och djur.

'Escherichia coli-proteiner' refererar till proteiner som produceras eller finns i E. coli-bakterier. Dessa proteiner har en rad olika funktioner och är viktiga för bakteriens överlevnad, tillväxt och patogenicitet. Några exempel på E. coli-proteiner inkluderar:

* Flagellin: ett protein som utgör strukturen i bakteriens flageller (svansar), vilket möjliggör bakteriens rörelse och motilitet.
* Fimbrier: proteiner som bildar små hårstrån på bakteriens yta, vilka underlättar bakteriens adhesion till celler i värden.
* Hemolysin: ett toxin som orsakar celldöd och skador på vävnader.
* Shiga-like-toksin: ett toxin som kan orsaka allvarliga njursjukdomar, blodproppar och till och med dödsfall hos människor.

Escherichia coli-proteiner är viktiga i forskning och utveckling av diagnostiska tester, vacciner och behandlingsmetoder för E. coli-relaterade sjukdomar.

Kaspas-7, eller Caspase-7, är ett enzym som tillhör en grupp enzymer kända som cystein-asyntetaser. Dessa enzymer spelar en viktig roll i apoptos, eller programmerad celldöd.

Kaspas-7 aktiveras under apoptos och bryter ner proteiner som är viktiga för cellens struktur och funktion. Detta leder till att cellen fragmenteras och avlägsnas på ett kontrollerat sätt, utan att orsaka en inflammatorisk respons hos den omgivande vävnaden.

Mutationer i genen som kodar för Kaspas-7 kan vara associerade med olika sjukdomar, inklusive cancer och neurodegenerativa tillstånd.

"Azider" är ett begrepp inom kemi och refererar till salter eller estrar av hydrazin med en azidgrupp, N3-, bunden till kol- eller kväveatom. Azider är instabila och kan potentiellt vara explosiva.

I medicinsk kontext kan "azider" också referera till läkemedel som innehåller en azidgrupp, men detta är mycket ovanligt. Det finns dock vissa läkemedel som innehåller en azidgrupp och används i medicinska sammanhang, såsom kontrastmedel vid bilddiagnostiska undersökningar. Ett exempel på ett sådant kontrastmedel är Fenazopyridin-azid (Phenazopyridine Azide), som används för att underlätta diagnostisering av urinvägsinfektioner genom att färga urinen röd.

Det är viktigt att notera att medicinsk användning och tillverkning av azider skall ske under kontrollerade och säkra förhållanden på grund av deras potentiella explosiva natur.

Peroxiddismutas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av väteperoxid (H2O2) till vatten (H2O) och syrgas (O2). Reaktionen kan skrivas som:

2H2O2 -> 2H2O + O2

Detta enzym är viktigt för att skydda celler från skadan orsakad av väteperoxid, som kan vara toxiskt i höga koncentrationer. Peroxiddismutas förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive människor. Det finns också artificiella peroxiddismutaser som används i industriella tillämpningar, till exempel för att avlägsna väteperoxid från avloppsvatten eller för att skydda material från korrosion orsakad av väteperoxid.

Dealkylering är en biokemisk reaktion där en alkylgrupp (en kolatom med en eller flera väteatomer) tas bort från ett molekyllärt substrat. Detta kan ske genom olika mekanismer, inklusive oxidativ dealkylering och hydrolytisk dealkylering.

I en oxidativ dealkylering process reagerar substratet med en oxidant, som vanligtvis är ett enzym som katalyserar reaktionen. Detta leder till att en alkylgrupp avlägsnas och en funktionell grupp, såsom en hydroxylgrupp eller en karboxylgrupp, lämnas kvar.

I en hydrolytisk dealkylering process reagerar substratet med vatten (H2O) i närvaro av ett enzym som katalyserar reaktionen. Detta leder till att en alkylgrupp avlägsnas och en annan funktionell grupp, såsom en OH-grupp eller en NH2-grupp, lämnas kvar.

Dealkylering är en viktig reaktion inom farmakologi och toxicologi eftersom det ofta är en metabolisk väg för avsaknad av toxiska ämnen från kroppen. Det kan också vara en mekanism för aktivering eller desaktivering av läkemedel i kroppen.

"Jonbytarkromatografi" (ion exchange chromatography, IEC) är en typ av kromatografi som används inom biokemi och medicin för att separera och identifiera olika joner eller molekyler med laddning. Den grundar sig på att jonbytande material i kolumnen attraherar joner med motsatt laddning, vilket gör att de fastnar på kolonnen när ett lösningsmedel passerar igenom. Genom att sedan successivt ändra pH eller saltkoncentration i lösningsmedlet kan man frigöra jonerna och få dem att eluera (avskiljas) från kolonnen, vilket gör att de kan samlas in och analyseras.

I klinisk medicin används jonbytarkromatografi exempelvis för att renodla proteiner eller peptider, till exempel insulin, som sedan kan användas terapeutiskt. Den kan också användas för att separera och identifiera olika typer av molekyler i biologiska vätskor, såsom blodplasma eller urin.

Kinoner är en grupp organiska föreningar som innehåller en två ringsstruktur med en kolv som bindemellan. Den ena ringen är en aromatisk bensenring och den andra kan vara en variabel syrering, såsom lactam, imidazol eller pyridin. Kinoner är välkända för deras förekomst i naturliga produkter, till exempel kinonalkaloider som förekommer i tobak och flera medicinalväxter. De har också en rad farmakologiska egenskaper, inklusive antiinflammatoriska, antibakteriella och antitumoraktiviteter. Kinoner används också som intermediärer i syntesen av läkemedel, färgämnen och andra kemikalier.

Sekundärstruktur på ett protein refererar till den lokala, geometriska formen som delar av proteinets peptidkedja antar, vanligtvis som en konsekvens av vätebindningar mellan polära funktionella grupper i proteinet. De två vanligaste formerna av sekundärstruktur är alfa-helix och beta-flak (beta-sheet). I en alfa-helix är peptidkedjan vriden runt sig med omkring 3,6 aminosyror per varv, med vätebindningar mellan varje fjärde aminosyra. I en beta-flak ligger de polära delarna av peptidkedjorna parallellt eller antiparallellt bredvid varandra och är stabiliserade av vätebindningar mellan dem. Sekundärstrukturen kan bestämmas genom tekniker som cirkulär differentialskanning (CD) och tvådimensionell nukleär magnetisk resonansspektroskopi (2D-NMR).

Metakrylater är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en metakrylatgrupp (-CH2=C(CH3)COO-). Den mest vanliga och välkända metakrylaten är metylmetakrylat, som används kommersiellt för att producera härdande plaster och härdbar lim. Andra exempel på metakryler inkluderar etylmetakrylat, butylmetakrylat och 2-etoxietylmetakrylat.

I medicinsk kontext kan metakrylater användas som en del av kompositen i vissa tandfyllningsmaterial. Dessa material har visat sig vara effektiva för att reducera mikrobiell kontamination och minska sannolikheten för sekundär karies vid tandfyllningar. Metakrylatbaserade kompositer används också inom ortopedia, oftalmologi och andra medicinska tillämpningar där härdbart plaster behövs.

Det är viktigt att notera att metakrylatbaserade material kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer. Allergiska reaktioner på metakrylater är sällsyna, men när de uppstår kan de vara allvarliga och inkludera kontaktdermatit, konjunktivit och astma.

In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.

En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.

Masspektrometri är en analytisk teknik som används för att bestämma massan och relativa mängden av molekyler eller joner i en provblandning genom att mäta deras massa-till-laddning (m/z) förhållande.

I masspektrometri separeras jonerna baserat på deras differentiella acceleration i ett elektriskt fält, som är relaterad till deras massa-till-laddning (m/z) förhållande. Därefter detekteras och räknas antalet joner med olika m/z värden upp, vilket ger upphov till ett masspektrum som visar relativa intensiteterna av de joner som har detekterats i förhållande till deras m/z värden.

Masspektrometri används inom en rad olika områden, såsom kemisk analys, biologisk forskning, miljöanalys och forensisk vetenskap, för att identifiera och cuantifiera olika substanser i komplexa blandningar.

Perissodactyla är en ordning inom djurklassen däggdjur som innefattar landlevande djur med udda tår, oftast tre tår på varje fot. De flesta arterna har tånärmaste tån bärande och de två yttre tårna är reducerade eller saknas helt. Till denna ordning hör bland annat hästdjur (hästar, zebror och åsnor), näsålar och tapirer. Perissodactyla kännetecknas också av att deras tarmar har en speciell anordning för att bryta ner cellulosa i födan.

I en medicinsk kontext refererar ett membran till en typ av struktur som består av tunna, skiktade celler eller icke-cellulära material som skiljer två vätskor eller kompartment från varandra. Membraner kan vara semipermeabla, vilket betyder att de låter vissa substanser passera genom sig medan andra stoppas. Detta är viktigt för att reglera och kontrollera utbyte av molekyler, elektrolyter och gaser mellan olika kroppsdelar eller kompartment. Exempel på membran inkluderar cellytan hos celler (cellmembran), blod-hjärnbarriären, njurarnas glomerulusmembran och hornhinne membranet.

Ketoconazol är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Specifikt är ketoconazol en imidazolderivat och fungerar genom att störa syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampcellmembranen. När ergosteroltillverkningen störs blir svampcellmembranen instabil och funktionell, vilket dödar svampen.

Ketoconazol används vanligtvis för behandling av djupa svampinfektioner som till exempel histoplasmose och blastomykos, samt för behandling av systemiska candida-infektioner. Det kan också användas för att behandla yttre svampinfektioner som till exempel hud- eller nagelsvamp, men det finns vanligare och mindre potenta alternativ tillgängliga för dessa typer av infektioner.

Läkemedlet ges vanligtvis som tablett, men kan också ges som intravenös injektion i vissa fall. Vid användning av ketoconazol kan det förekomma biverkningar som leverfunktionsnedsättning, mag- och tarmbesvär, huvudvärk och yrsel. I sällsynta fall kan det även orsaka allvarliga biverkningar som leverdamage och hjärtsvikt.

"Bacterial generation" is not a standard medical term, but I believe you are asking for a definition of "bacterial growth."

Bacterial growth refers to the reproduction and increase in numbers of bacterial cells over time. Bacteria typically reproduce through a process called binary fission, where a single cell divides into two identical daughter cells. This process can occur rapidly under favorable conditions, such as when there is an adequate supply of nutrients and moisture, and the temperature is within the optimal range for bacterial growth.

Bacterial growth can be measured in various ways, including by counting the number of colonies formed on a culture plate or by measuring the increase in optical density using a spectrophotometer. The rate of bacterial growth can also be affected by several factors, such as pH, moisture, temperature, and the presence of inhibitory substances like antibiotics.

It is important to note that uncontrolled bacterial growth can lead to infections and other health problems, making it essential to maintain good hygiene practices and take appropriate measures to prevent bacterial contamination and proliferation.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Rhodospirillaceae är en familj av purpurbakterier som tillhör proteobacteria. Dessa bakterier är fototrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen föda genom att använda ljusenergi i en process som kallas fotosyntes. De flesta arterna inom Rhodospirillaceae är anaeroba, det vill säga de kan inte leva i syrerika miljöer.

Rhodospirillaceae-bakterier har ofta en spiralformad eller stavformad morfologi och de kan vara rörliga eller immobila. De förekommer vanligtvis i sötvatten, bräckt vatten eller jord och de kan leva som fria levande organismer eller som symbionter med andra organismer.

Det är värt att notera att Rhodospirillaceae-bakterier inte ska förväxlas med Rhizobiacaeae, en annan familj av proteobacteria som också innehåller fototrofa bakterier men som har andra egenskaper och förekommer i andra miljöer.

I medicsin används termen "ljus" ofta för att beskriva olika former av elektromagnetisk strålning, som kan användas diagnostiskt eller terapeutiskt. Det kan handla om:

1. Visuellt ljus: Det vanliga ljuset som vi ser med ögat, består av elektromagnetisk strålning i våglängder mellan ungefär 400 och 700 nanometer (nm).
2. Laserljus: Koncentrerad, samfälld och intensiv stråle av synligt ljus eller annan elektromagnetisk strålning, som kan användas inom medicinen för att exempelvis skära bort vävnad eller aktivera vissa läkemedel.
3. Röntgenljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus, som används inom medicinen för att ta röntgenbilder och undersöka skelett, lungor och andra inre organ.
4. Ultraviolett (UV) ljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla hudsjukdomar och bakterier.
5. Infrarött (IR) ljus: Elektromagnetisk strålning med längre våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla muskel- och ledsmärtor samt öka blodgenomströmningen.

Det är viktigt att notera att olika typer av ljus kan ha både nyttiga och skadliga effekter, beroende på dos, exponeringstid och andra faktorer.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Enzymprekursorer, även kända som zymogener eller proenzymiter, är biologiska molekyler som fungerar som inaktiva föregångare till enzymer. De aktiveras genom att undergå en process kallad aktivering, där en del av prekursormolekylen tas bort eller modifieras, vilket resulterar i en aktiv enzymmolekyl. Denna mekanism hjälper till att kontrollera och reglera enzymsaktiviteten i celler och kroppsvätskor, såsom blodet.

Exempel på vanliga enzymprekursorer inkluderar trypsinogen (aktiveras till trypsin), chymotrypsinogen (aktiveras till chymotrypsin) och pepsinogen (aktiveras till pepsin). Dessa enzymer är viktiga för protein- och peptidnedbrytning i mag-tarmkanalen. Andra exempel på enzymprekursorer är protrombin (aktiveras till trombin) och prokarboxypeptidas (aktiveras till karboxypeptidas), som är involverade i blodkoagulering och proteinsyntes respektive.

Hela-celler, även kända som HeLa-celler, är en immortaliserad celllinje som isolerades från ett cancerpatient som led av cervixcancer. Patienten hette Henrietta Lacks och hennes celler togs utan hennes vetskap eller samtycke under en operation 1951.

HeLa-cellerna är speciella eftersom de är "immortala", vilket betyder att de kan dela sig oändligt i laboratoriemiljö och fortsätta växa och reproduceras under lång tid. Detta gör dem till en mycket användbar resurs inom biomedicinsk forskning, eftersom de kan användas för att studera cellbiologi, genetik, cancer, virusinfektioner och andra sjukdomar.

HeLa-cellerna var den första mänskliga celllinjen som lyckades kultivera i laboratoriet och har sedan dess använts i tusentals forskningsstudier världen över. De har bidragit till ett stort antal vetenskapliga framsteg, inklusive utvecklingen av poliovaccinet, upptäckten av telomeraser och studiet av cellcykeln.

Emellertid har användningen av HeLa-celler också varit kontroversiell på grund av etiska frågor kring patientens samtycke och efterlevande familjs rättigheter till hennes genetiska information.

Bcl-associated death protein, även känt som Bcl-associated X protein eller Bax, är en protein som hör till Bcl-2 familien och spelar en viktig roll i reguleringen av cellens apoptos (programmerad celldöd). Proteinet påträffas huvudsakligen i mitokondriernas yttre membran. När Bax aktiveras, kan det forma oligomerer och bilda porer i mitokondriernas yttre membran, vilket leder till frisättning av cytochrom c och andra proapoptotiska faktorer till cytosolen. Detta utlöser en kaskad av händelser som slutligen leder till apoptos. Därför kan Bax ha en proapoptotisk funktion och bidra till att eliminera skadade eller abnormalt fungerande celler.

'Enzymstabilitet' refererer til den grad av motstand enzymet har mod den inaktivering eller denaturering som kan ske under forskjellige vilkår, så som temperatur, pH, saltkoncentrasjon og påvirkning fra håndterings- eller lagringsforhold. Jo mer stabil et enzym er, desto bedre beholder det sin aktivitet under lengre tid, når det utsatt for varierende vilkår. Enzymers stabilitet kan ha betydning for deres effektivitet i biokjemiske prosesser og industrielle anvendelser.

Bongkreksyra är en mycket giftig organisk syra som kan bildas vid felaktig lagring eller tillagning av kokosnötsprodukter, såsom tempeh och bongkrek. Den är ett naturligt förekommande toxin som produceras av den fria levnadsformen av jäsningbakterien Pseudomonas cocovenenans. Bongkreksyra kan inhibera ATP-syntas, en viktig enzymkomplex i cellandningen, och orsaka allvarliga skador på celler och organ. Inandning eller förtäring av bongkreksyra kan leda till allvarlig sjukdom eller död.

Medicinskt sett betyder löslighet förmågan hos en substans att upplösas i ett visst medium, vanligtvis en vätska som vatten. Lösligheten mäts ofta i koncentrationer, till exempel i tals units per volym unit (t.ex., milligram/milliliter) eller i procent.

Det finns olika grader av löslighet, inklusive fullständigt löslig, delvis löslig och nästan obetydligt löslig. En substans som är fullständigt löslig upplösas fullständigt i lösningsmedlet, medan en substans som är delvis löslig endast upplöses delvis. En substans som är nästan obetydligt löslig upplöses i mycket begränsad omfattning i lösningsmedlet.

Lösligheten av en substans kan påverkas av flera faktorer, inklusive temperaturen, pH-värdet och koncentrationen av andra substanser i lösningsmedlet. Vissa substanser kan också bilda särskilda former av lösningar, såsom kolloider eller emulsioner.

'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.

Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.

'Nitrobacter' är ett släkte av bakterier som tillhör proteobakteriegruppen. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att oxidera ammoniak till nitrit under aeroba förhållanden, vilket är en viktig process i den biologiska kvävefixeringen i ekosystem. Genom att oxidera ammoniak till nitrit bidrar Nitrobacter-bakterierna till att rena avloppsvatten och återvinna näringsämnen från jordbruksavfall. Deras metabolism hjälper också till att balansera syre- och kvävecykler i våra ekosystem.

8,11,14-Eikosatriensyra, även känd som dihomo-gamma-linolensyra (DGLA), är en omega-6 fettsyra med 20 kolatomer. Den syntetiseras i kroppen från den essentiella fettsyran linolsyra genom en desaturationsreaktion och en elongationsreaktion. DGLA är en prekursor till prostaglandin D-series, som har antiinflammatoriska egenskaper.

Leverceller, også kjent som hepatocyttene, er de primære cellene i leveren som er involvert i metabolisme, syntese og lagring av forskjellige stoffer. De utgjør om lag 70-80% av leverens cellemasser og har en viktig rolle i det leverens funksjoner, inkludert:

1. Metabolisme av næringsstoffer: Levercellene omdanner aminosyrer, kulhydrater og lipider til andre forskjellige former for energien som kan brukes av kroppen.
2. Syntese av proteiner: Levercellene er involvert i syntesen av mange forskjellige proteiner, inkludert albumin, globuliner og faktorer involvert i koagulasjonen.
3. Lagring av glykogen: Levercellene lagre overskydende kulhydrater som glykogen, som kan omdannes til glukose når behovet for energien øker.
4. Detoxisering av skadelige stoffer: Levercellene er involvert i detoxiseringen av mange skadelige stoffer som alkohol, løse organiske stoffer og tungmetaller.
5. Syntese av kolesterol og galde sykler: Levercellene er involvert i syntesen av kolesterol og galde sykler, som er viktige for den normale funksjonen av leveren og andre organer i kroppen.

Endelig, levercellene er også involvert i immunforsvaret og kan fjerne bakterier og andre skadelige agens fra blodet.

'Svampgener' refererar till de arvsmassor (DNA) som finns hos svampar. Svampgenerna innehåller instruktionerna för hur svampcellen ska fungera och utvecklas. Den genetiska informationen i svampgenerna kodar för proteiner och RNA-molekyler som har olika funktioner i cellens tillväxt, reproduktion, metabolism och respons mot miljöfaktorer. Svampgenernas uppbyggnad och funktion är unika jämfört med andra levande varelsers gener, eftersom svampar utgör en egen rike av organismer.

Vätebindning (eng. Hydrogen bond) är en form av elektromagnetisk attraktion som uppstår när ett väteatom i ett molekyler deltar i en kemisk bindning med ett starkt elektronegativt atom, ofta syre, kväve eller fluor. Detta resulterar i att väteatomen får en positiv partial laddning och det elektronegativa atomet får en negativ partial laddning. Denna laddningsseparation gör att väteatomens kärna kan attraheras till den negativa laddningen hos ett annat elektronegativt atom i ett närliggande molekyl, vilket resulterar i en vätebindning. Vätebindningar är svagare än kovalenta bindningar men starkare än London-dispersionskrafter och spelar en viktig roll inom områden som proteinföldning, genetisk material och vattenmolekyler.

'Väte' ( Wasser) är inom medicinen och biologin en viktig och vanlig kemisk förening med formeln H2O. Det består av två väteatomer (H) som är bundna till en syreatom (O). Vatten är en polär molekyl, vilket betyder att den har en positivt laddad sida (väteatomerna) och en negativt laddad sida (syreatomen). Detta gör att vatten har egenskaper som gör det speciellt viktigt för levande organismer, såsom sin förmåga att lösa många olika typer av molekyler och agera som en kylningsvätska i kroppen. Vatten är också ett mycket vanligt beståndsdel i levande vävnader och är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion.

Glutation (glutathion) är en tripeptid som består av tre aminosyror: cystein, glutaminsyra och glycin. Det förekommer naturligt i de flesta levande celler och är viktigt för att skydda cellerna mot skada från fria radikaler och andra toxiner. Glutation hjälper också till att stödja immunsystemet, reglera signalering mellan celler och underlätta näringsomsättningen i celler. Det är en kraftfull antioxidant som hjälper till att försvara cellerna mot oxidativ stress, vilket kan orsaka åldrande och sjukdomar.

I am not aware of a medical definition for the term "mathematics." Mathematics is a field of study that deals with concepts such as numbers, shapes, functions, and data. It is not typically used in a medical context to describe a specific condition or treatment. If you have any further questions or need information related to a medical topic, I would be happy to help you with that.

Ferredoxiner är en typ av järn-svavelprotein som deltar i elektrontransportkedjor inom cellens metabolism. De är små proteiner som innehåller två atomgrupper av järn och svavel (2Fe-2S) i sin aktiva sida, vilka kan acceptera och donera en elektron. Ferredoxiner deltar i olika biologiska processer, till exempel i fotosyntesen hos växter där de är involverade i överföringen av elektroner från fotosystem I till NADP+, som är ett viktigt steg för att skapa den reducerade formen av koenzym A (NADPH) som behövs för att producera glukos. De kan också vara involverade i näringsmetabolism, cellandning och andra metabola processer.

TUNEL (Terminal deoxynucleotidyl transferase dUTP nick end labeling) är en teknik inom patologi och molekylärbiologi som används för att detektera DNA-skador, särskilt DNA-strängbrott i cellkärnan. Denna metod använder sig av enzymet terminaldeoxynukleotidyltransferas (TdT) för att addera markeringsmolekyler till de slutna ändarna av DNA-strängar, vilket ger information om celldöd och apoptos. TUNEL används ofta i forskning och diagnostiska sammanhang för att undersöka skador på DNA orsakade av olika faktorer som ischemisk skada, cancer, infektion och toxicitet.

'Oxidoreductases acting on sulfur group donors' är en grupp enzymer som katalyserar reaktioner där svavelgruppdonorer oxideras. Dessa enzymer deltas in i underklasser baserat på vilket slags svavelgruppdonor de agerar på och vilken typ av oxidation som sker.

Exempel på enzymer inom denna grupp är sulfotransferaser, som överför en svavelatom från en svaveldonator till en acceptormolekyl, och sulfatreduktaser, som reducerar svavelatomer i organiska sulfatföreningar till sulfidgrupper.

Det är värt att notera att denna definition är baserad på klassificeringen av enzymer enligt den internationella nomenklaturen för enzymer (EC-nummer), som etablerats av International Union of Biochemistry and Molecular Biology (IUBMB).

Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.

Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.

Carbonylcyanid-m-klorfenylhydrazon, ofta förkortat CMK eller CCCP (på engelska: Carbonyl cyanide m-chlorophenylhydrazone), är en kemisk förening som används inom forskning som ett elektrontransportkedjemedel, vilket betyder att det stör cellandningens process i mitokondrier. Det gör det möjligt för forskare att studera cellers respons på störningar av denna typ.

CMK är en typ av kemikalie som kallas ett "oxidativ fosforyleringshämmare", vilket innebär att det hämmer den sista steget i cellandningen där energi i form av ATP produceras. När CMK binder till proteinkomplex IV (cytochrom c oxidas) i mitokondriens andningskedja stoppas elektrontransporten och syrereduktionen, vilket leder till att protoner pumpas ut från mitokondrien till cytoplasman. Detta resulterar i en påslagen protongradient över mitokondriens membran, vilket gör att ATP-syntas inte kan producera ATP eftersom det saknas ett nödvändigt protonflöde.

Det är värt att notera att CMK är mycket giftigt för levande celler och organismar, eftersom det stör den grundläggande energiproduktionen i cellerna. Det används därför endast inom forskning under kontrollerade förhållanden.

'Fotokemi' er ein grensefag som handler om interaksjonen mellom lys og kjemisk forandring. Det kan også være definert som studiet av hvordan lys påverkar kjemiske reaksjoner og hvordan kjemiske forandringer kan føre til opphavet til lys. Fotokemiske reaksjoner kan forekomme når ein molekyl absorberer en foton, som er ein liten pakke av energii i form av lys. Denne absorgeringen kan føre til at elektroner i molekylet blir eksiterte og overgår til ein høyere energinivå. Dette kan resultere i en reaksjon der ein eller fleire kjemiske bindinger blir brudd eller nye bildes. Fotokemi har mange praktiske anvendelsar, for eksempel i fotosyntesen hos planter, i farger og litografi, samt i medisinsk behandling som fototerapi.

I'm sorry for any confusion, but "Columbidae" is not a medical term. It is a scientific name in ornithology, which is the study of birds. Columbidae is the biological family that includes doves and pigeons. These are common bird species found all over the world. If you have any questions about medical terminology or concepts, I'd be happy to help!

Levulinsyra är en organisk syra med formeln C3H6O3. Den är en småmolekylär karboxylsyra som förekommer naturligt i vissa frukter och grönsaker, såsom bönor, linser och potatis. Levulinsyra kan också bildas under nedbrytningen av alkohol och socker i kroppen.

I medicinskt hänseende kan levulinsyra användas som en del av behandlingen för urinsyramängelsen primär hyperoxaluri typ 1 (PH1). PH1 är ett ovanligt, autosomalt recessivt tillstånd där patienten har en defekt i enzymet glykolat oxidas som leder till överdriven produktion av oxalsyra. Oxalsyra är en slags levulinsyra-derivat och kan ansamlas i njurarna och leda till njursvikt om den inte behandlas.

Levulinsyran används som ett prekursor för att producera en substans som kallas fosfonoformiat, som sedan kan konverteras till en aktiv form av vitamin B6 (pyridoxalfosfat). Pyridoxalfosfat är ett koenzym som behövs för att bryta ner oxalsyra i kroppen. Genom att ge patienter med PH1 levulinsyra kan man öka deras förmåga att bryta ner oxalsyra och minska risken för njurskador.

Cell fractionation är ett biologiskt laboratorieförfarande som innebär att celler delas upp i sina olika komponenter eller organeller. Detta görs vanligtvis genom att cellmembranet klyvs med hjälp av mekanisk, enzymatisk eller kemisk metoder, vilket får cellens olika beståndsdelar att separera sig från varandra. Genom att använda olika tekniker och metoder kan forskare isolera och rena specifika organeller såsom mitokondrier, kärnor, ribosomer, lysosomer och endoplasmatiska retikulum för vidare studier. Cellfraktionering är en viktig metod inom cellbiologi och molekylär biologi eftersom den möjliggör att forskare kan studera de olika komponenterna i cellen separat och upptäcka deras unika funktioner och interaktioner.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

Proteinveckning, eller proteinföldning, är ett biokemiskt fenomen där en proteinmolekyl får en naturlig, tresidig struktur genom att vecka sig i en specifik konformation. Detta sker genom att de olika delarna av proteinmolekylen, som består av aminosyror, interagerar med varandra och bildar sekundär-, terciär- och kvartärstruktur. Proteinveckning är en nödvändig process för att proteiner ska kunna utföra sina funktioner korrekt inuti eller utanför cellen. Felet i proteinveckningsprocessen kan leda till sjukdomar som exempelvis Alzheimers, Parkinsons och kreft.

Metyrapon är ett syntetiskt medicinerat ämne som används inom medicinen. Det hämmar enzymet 11-beta hydroxylas, som ingår i kortikoidhormoners biosyntesprocess i binjurebarken.

Metyrapon används primärt för att diagnostisera och behandla endokrina störningar, särskilt Cushings syndrom. Genom att hämma 11-beta hydroxylas kommer produktionen av kortisol och aldosteron i binjurebarken att minska, medan produktionen av androstendion ökar.

Det är viktigt att notera att Metyrapon inte bör användas utan en läkares övervakning och recept, eftersom det kan ha allvarliga biverkningar och interagera med andra mediciner.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Röntgendiffraktion (XRD) är en teknik inom fysik och kemi som används för att bestämma materialets kristallografiska struktur. Den bygger på att man skickar en röntgenstråle genom ett material, varvid de skarpaste intensitetsspitjena i den resulterande diffraktionsmönstret kan jämföras med tabeller över kända material och deras kristallografiska strukturer för att identifiera det undersökta materialet. Röntgendiffraktion är en central metod inom materialsforskning och används bland annat för att bestämma kristallstruktur hos proteiner, studera ytstrukturer på material och kontrollera kvaliteten på tillverkade material.

Gelkromatografi (GC) är en typ av kromatografi som används för att separera, identifiera och kvantifiera små molekyler, ofta organiska föreningar. GC använder en stationär fas, som är en vätska eller en fast substans inlagd i en tunn film på ett inert material, exempelvis glas eller metall. Den stationära fasen har vanligtvis en porös struktur och består av polymerer med olika egenskaper, såsom polaritet och molekylstorlek.

Den mobila fasen i GC är en gas, ofta helium eller kväve, som förflyttar sig genom den stationära fasen och tar med sig de små molekyler som ska separeras. Varje molekyl interagerar på olika sätt med den stationära fasen beroende på dess kemiska och fysiska egenskaper, vilket leder till att vissa molekyler förflyttar sig snabbare än andra genom kolonnen. På så sätt kan en blandning av molekyler separeras i olika fraktioner som kan samlas in och analyseras ytterligare med hjälp av olika detektorer, till exempel en flammiogenerisk detektor (FID) eller en masspektrometer (MS).

GC är ett kraftfullt verktyg inom analytisk kemi och används inom många olika områden, såsom miljöanalys, livsmedelskontroll, läkemedelsutveckling och kriminalteknik.

DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.

DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.

'Rengöringsmedel' är ett samlingsbegrepp för produkter som används för att rengöra och desinficera olika ytor, redskap och utrustningar. Det kan exempelvis vara rengöringsmedel för hushållsbruk såsom tvättmedel, diskmedel och skönjningsmedel, men även produkter som används inom medicinska sammanhang såsom desinfektionsmedel, antiseptiska medel och steriliseringsmedel.

Rengöringsmedlen innehåller ofta kemiska ämnen som bryter ner eller avlägsnar smuts, fett, skador och mikroorganismer som bakterier, svampar och virus. Vissa rengöringsmedel är specialdesignade för att hantera vissa typer av smuts eller miljöer, till exempel rengöringsmedel för kontaktskirmar, optiska linser eller elektronisk utrustning.

Det är viktigt att använda rätt typ av rengöringsmedel för varje situation och följa anvisningarna på produktet för att garantera effektivitet och undvika skador på ytan eller utrustningen.

'Uncoupling agents' är en term inom farmakologi och fysiologi som refererar till substanser som förhindrar effektiv energiproduktion i mitokondrier, de subcellulära organellerna där cellens aeroba respiration sker.

Mitokondrier genererar energi genom en process som kallas oxidativ fosforylering, där elektroner från näringsämnen överförs till syre, med en bieffekt av att protoner pumpas ut i mitokondriens intermembranrum. Detta skapar ett koncentrationsgradient för protoner som driver syntesen av ATP (adenosintrifosfat), den primära energibäraren i cellen.

Uncoupling agents fungerar genom att direkt eller indirekt tillåta protoner att diffundera tillbaka in i mitokondriematrisen, oavsett koncentrationsgradientet. Detta förhindrar bildandet av ett protonkoncentrationsgradient och därmed syntesen av ATP. I stället omvandlas den frigjorda energin till värme istället för att användas för cellens syrekrävande processer.

Exempel på uncoupling agents inkluderar 2,4-dinitrophenol (DNP) och klorater. Dessa substanser har historiskt använts som viktminskningsmedel på grund av deras termogeniska effekter, men de är numera förbjudna i många länder på grund av allvarliga biverkningar och risk för död.

Trypsin är ett enzym som produceras i bukspottskörteln och spelar en viktig roll i proteiners nedbrytning i mag-tarmsystemet. Det är ett serinproteinas, vilket betyder att det bryter ned andra proteiner genom att klippa sönder peptidbindningarna med hjälp av sin serinrest. Trypsin är specifikt aktivt vid basisk pH och bryter ned proteiner till små polypeptider, främst genom att spjälka bindningar efter positivt laddade aminosyror som arginin och lysin.

I medicinen refererer reduktaser til en gruppe enzymer som hjælper med at katalyse kemiske reaktioner, der involverer nedbrydning eller forenkling af forskellige molekyler. Disse enzymer hjælper med at reducere (fjerne ilt-atomer fra) substrater ved at overføre elektroner til dem, hvilket resulterer i dannelse af nye produkter. Reduktaser spiller en vigtig rolle i mange biologiske processer, herunder cellernes energiproduktion og nedbrydning af fremmede stoffer i kroppen.

Clorzoxazone är ett muskelavslappnande (spasmolytiskt) läkemedel som används för att lindra smärta och spasmer i skelettmuskulaturen. Det fungerar genom att påverka signalsubstanser i centrala nervsystemet, vilket orsakar muskelavslappning. Clorzoxazone kan ges som tablett eller intravenöst (direkt in i en ven). Vanliga biverkningar inkluderar illamående, yrsel och trötthet. I sällsynta fall kan det orsaka allvarligare biverkningar som lever- eller njurskada. Det är viktigt att inte överdosera läkemedlet och följa din läkares rekommendationer för användning och dosering.

Jästsvampar, också kända som säcksvampar (på latin: Saccharomycetes), är en grupp encelliga eller myceliella svampar som tillhör riket Fungi. De flesta jästsvamparna har en diameter på 3-10 mikrometer och lever i alla möjliga miljöer, inklusive luft, vatten, jord och på levande och döda växter och djur.

Jästsvampar är kända för sin förmåga att fermentera socker till kolhydrater som alkohol och Koolsl gas (KOLA), vilket gör dem användbara inom bageri- och dryckesindustrin. De har också en viktig roll i naturen, där de bryter ned organiska material och hjälper till att recirkulera näringsämnen.

Jästsvampar kan vara antingen fria levande eller parasiter på andra organismer. De har en enkel cellstruktur med en cellyta som skyddas av ett cellvägg, som innehåller glukan och mannan. Deras DNA innesluts i en kärna, och de flesta jästsvampar har också mitokondrier.

Jästsvamparna är en mycket artrik grupp med över 1500 beskrivna arter, varav många har medicinska tillämpningar. Exempelvis används vissa jästsvampar som probiotika för att främja tarmhälsa, medan andra kan orsaka sjukdom hos människor och djur.

NADPH-oxidas är ett enzym som ingår i den membranbundna enzymsystemet NADPH-oxidaskomplexet och har en viktig roll i vår immunförsvar. Det katalyserar reduktionen av syre till superoxidradikaler (O2*-) genom oxidation av NADPH till NADP+. Superoxidradikalerna är reaktiva syreföreningar som hjälper till att eliminera patogener, men de kan också skada kroppens egna celler om de inte kontrolleras korrekt. Mutationer i gener för NADPH-oxidas kan leda till sjukdomar såsom kronisk granulomatös lunginflammation och den ärftliga neurodegenerativa sjukdomen fagocytoslösa neuropati.

Nitriter är en typ av kemisk förening som innehåller en nitrogrupp (NO2) bundet till en väteatom. I medicinsk kontext refererar "nitriter" ofta till kemiska föreningar som används som läkemedel, särskilt som lättlösliga salter av nitritsyra. De används primärt som vasodilatatorer, det vill säga de orsakar utvidgning av blodkärlen, vilket kan vara användbart för att behandla akuta situationer såsom kärlkramp och lungemboli.

Dessutom bör nämnas att nitriter också förekommer naturligt i vissa livsmedel, som till exempel grönsaker, och kan även bildas som en biprodukt under nedbrytningen av proteiner i kroppen. Emellertid är det viktigt att vara medveten om att höga nivåer av nitriter kan vara skadliga, eftersom de kan reagera med sekundära aminerna i mag-tarmkanalen och bilda cancerogena ämnen som kallas nitrosaminer.

"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.

Proteolipider är ett slags molekyler som består av en protein- och en lipiddel. De förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer, inklusive människor. Proteolipider har viktiga funktioner för cellernas struktur och funktion, till exempel kan de vara involverade i signaltransduktion och cellytiska processer som energiomsättning och celldelning. Dessutom har proteolipider visat sig ha potential som terapeutiska mål för behandling av olika sjukdomar, till exempel neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Hexobarbital är ett lugnande och sömngivande preparat som tillhör gruppen barbiturater. Det används inte längre som sömnmedel på grund av riskerna för biverkningar och missbruk. Hexobarbital verkar genom att dämpa ner centrala nervsystemet och orsaka sedering och sömn. Preparatet kan även användas i vissa former av medicinska undersökningar, till exempel som medel vid provokationstest för epilepsi.

'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.

I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).

I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.

'Ferroföreningar' är en term inom kemi och betecknar järnbaserade kemiska föreningar. Dessa föreningar innehåller i regel en eller flera järnatomer som är bundna till andra grupper av atomer, vilket ger upphov till specifika egenskaper och reaktionsmönster hos dessa föreningar.

Exempel på vanliga ferroföreningar inkluderar järn(II)oxid (FeO), järn(III)oxid (Fe2O3), och järnsulfat (FeSO4). Dessa föreningar kan ha viktiga tillämpningar inom områden som medicin, kemi, fysik och ingenjörsvetenskap.

I medicinsk kontext är ferroföreningar av intresse för deras roll i hemoglobins syretransportsystem. Hemoglobinmolekylen innehåller järnbaserade hemgruppor som reversibelt binder till syre, vilket gör det möjligt för blodet att transportera syre från lungorna till kroppens celler. Vissa medicinska tillstånd kan leda till ett onormalt lågt järnhalt i kroppen (anemi), och i dessa fallen kan järntillskott eller andra ferroföreningar användas för att behandla sjukdomen.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

Katalas är ett enzym som finns naturligt i vissa celler i kroppen, framförallt i levern. Det har en viktig roll i att bryta ned vissa giftiga ämnen, till exempel väteperoxid (H2O2), till mindre skadliga produkter, såsom vatten och syre. Överaktivitet eller underaktivitet av katalas kan vara associerat med olika sjukdomar, som cancer och neurodegenerativa störningar.

Energiöverföring är en process där energi överförs från ett system till ett annat. Det kan ske på olika sätt, beroende på vilken typ av energi som överförs och de två systemen mellan vilka överföringen sker.

Exempel på olika typer av energiförflyttning inkluderar:

* Mekanisk energiöverföring: Den här typen av överföring sker när mekanisk energi, såsom rörelseenergi eller arbetskraft, överförs från ett system till ett annat. Det kan ske genom kontakt, som när två föremål krockar och överför energi till varandra, eller på avstånd, som när en magnet drar till sig en järnfil.
* Elektrisk energiöverföring: Den här typen av överföring sker när elektrisk laddning överförs från ett system till ett annat. Det kan ske genom ledare, såsom trådar eller kablar, eller på avstånd, som när solstrålar genererar elektricitet i en solcell.
* Termisk energiöverföring: Den här typen av överföring sker när värmeenergi överförs från ett system till ett annat. Det kan ske genom konduktion, som när två föremål med olika temperaturer kommer i kontakt och värmeenergi överförs från det varmare till det kallare föremålet, genom konvektion, som när luft eller vätska rör sig och tar med sig värmeenergi, eller genom strålning, som när en varm yta sänder ut infraröd strålning som sedan upptas av en annan yta.
* Ljusenergiöverföring: Den här typen av överföring sker när ljusenergi överförs från ett system till ett annat. Det kan ske genom direkt sikt, som när solens strålar reflekteras i en spegel och sedan upptas av ett annat föremål, eller genom fiberoptik, som när ljuset leds genom en flexibel fiber till ett annat ställe.
* Elektromagnetisk energiöverföring: Den här typen av överföring sker när elektromagnetisk energi överförs från ett system till ett annat. Det kan ske genom induktion, som när en spole inducerar en ström i en annan spole, eller genom radiovågor, som när en radiosändare sänder ut signaler som sedan upptas av en radiotvätt eller en mobiltelefon.

Nukleär respiratorisk faktor 1 (NRF1) är ett protein som spelar en viktig roll i celldelningen, cellcykeln och cellers överlevnad. Det är också involverat i reguleringen av mitokondriell biogenes, det vill säga skapandet av nya mitokondrier i cellskelettet. NRF1 aktiveras under stressförhållanden och hjälper till att skydda celler genom att reglera uttrycket av gener som är involverade i celldefens och överlevnad.

'Nitrater' är ett samlingsnamn för salter av salpetersyra och inkluderar ämnen som natronitratsalt (sodium nitrat) och kaliumnitrat (kalciumnitrat). I medicinsk kontext används ofta natronitratsalt som ett läkemedel, som vasodilatator, för att behandla angina pectoris (svårigheter att andas orsakade av bröstsmärta) och hjärtbesvär. Nitrater fungerar genom att öka blodflödet till hjärtat och minska på det totala behovet av syre i kroppen, vilket kan hjälpa att förhindra anginal symptom.

Kaspase-6 är ett enzym som tillhör gruppen cystein-proteaser och är involverat i apoptos, det programmerade celldödprocessen. Det aktiveras under cellulär stress eller skada och spelar en viktig roll i nedbrytningen av strukturella proteiner i cellkärnan under apoptosen. Dess uppgift är att klyva specifika proteiner som leder till celldöd. Överaktivering av Kaspas-6 har visats vara involverat i flera sjukdomar, inklusive neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Ciclosporin er en immunsuppressiv steroidfri droge som brukes etter transplantasjon for å forhindre avstøtning og i behandlingen av visse autoimmune sykdommer, like som eksempelvis psoriasis og revnebusk. Ciclosporin virker ved å hæmme aktiviteten til T-celler, en type hvite blodlegemer som spiller en viktig rolle i immunforsvaret. På denne måten reduserer ciclosporin sannsynligheten for at kroppen vil angripe og avvisje transplantatet eller uønskede celler i kroppen ved autoimmune sykdommer.

Valinomycin är ett antibiotiskt peptidderivat som produceras naturligt av vissa bakterier och svampar. Det består av alternerande aminosyror, L-laevt valin och D-dextrogyll formen av laktat, som bildar en cyklisk struktur med en central hålighet som kan binda kaliumjoner (K+). Valinomycin är ett så kallat ionofor, vilket betyder att det kan transportera joner genom biologiska membran.

Valinomycin har en hög affinitet för potassiumjoner och bildar en komplex med dem som kan diffundera genom celldelningen membran. Detta orsakar en oproportionerlig inflöde av potassiumjoner till cellen jämfört med utflödet, vilket kan störa cellens elektrolytbalans och leda till dess död. Valinomycin används därför som ett verktyg inom forskning för att studera celldelningen och transporten av joner genom membran, men det har även visat sig ha potential som en möjlig behandling för vissa bakterieinfektioner.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.

Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.

I en biokemisk kontext refererar "katalytisk domän" till den del av ett enzym (eller ett annat kataltiskt protein) som innehåller de aktiva sidorna och är ansvarig för den kemiska reaktionen som sker. Den katalytiska domänen består ofta av sekundär-, teritiär- och/eller kvartärstruktur, vilket ger den en specifik form och laddning som möjliggör bindning och omvandling av substratet till produkt. Det är värt att notera att enzym ofta kan innehålla flera olika katalytiska domäner, var och en ansvarig för en specifik reaktion eller steg i en mer komplex biokemisk process.

U937 är en typ av cancercellslinje som isolerades från en patient med maligna histiocytos, en sällsynt form av blodcancer. Dessa celler används ofta inom forskning för att studera olika aspekter av cancerbiologi och utveckling av nya behandlingsmetoder. U937-cellerna har en tendens att differentiera till makrofager, ett slags vita blodkroppar som spelar en viktig roll i immunförsvaret.

'Geobacter' er ein slags bakterie som tilhører gruppen av ektosporisler ("exoelectrogens"). Disse baktereina lever vanligest i jord og vann, og de kan oxidere organiske stoffer (f.eks. fossile bransjer eller andre kulstoffer) og overføre elektronar til annerledes akseptere, slik som jern- eller mangan- ioner. Dette gjør de ved hjelp av nanosynapser på deres ytre membran, som kan overføre elektronar over distanse på nanoskala. Disse baktereina spiller en viktig rolle i naturals forløp for oksidasjon og reduksjon av organiske stoffer og tungmetaller, og de kan bli brukt i bioremedisjons- tilfeller for å rensje jord og vann for skadegjervne stoffer.

I'm sorry for any confusion, but "bacterial chromatophore" is not a commonly used medical term. Chromatophores are cellular structures that contain pigments and are typically found in certain types of cells such as those in the skin, eyes, and hair follicles of animals. They are responsible for producing, storing, and controlling the color changes that some animals undergo.

In bacteria, similar structures called "chromatophores" or "bacterial microcompartments" exist, but they serve a different function. These structures contain enzymes involved in various metabolic processes such as carbon fixation or the breakdown of certain compounds. They are not directly related to color or pigment production.

Therefore, I would need more context to provide a more accurate definition or explanation.

"Immobilized enzymes" refer to enzymes that have been fixed or bound to a support material, creating a stable and reusable biocatalyst. The immobilization process typically involves attaching the enzyme to a solid matrix, such as beads, membranes, or fibers, through various methods like adsorption, covalent bonding, cross-linking, or entrapment. This allows for the continuous use of the enzyme in industrial applications, such as biotransformations, biosensors, and diagnostic tools, while facilitating separation and recovery of the enzyme from the reaction mixture. The immobilization can also enhance enzyme stability and resistance to denaturation or deactivation caused by environmental factors like temperature, pH, and organic solvents.

Elektrontransportkomplex II, också känd som komplex II eller succinatdehydrogenas (SDH), är en viktig del av den mitokondriella elektrontransportkedjan i celler. Det består av flera proteiner och koenzym Q (ubihinon) och har två huvudfunktioner:

1. Succinatdehydrogenasaktivitet: Komplex II katalyserar oxidationen av succinat till fumarat i citronsyracykeln, under vilken fumarat reduceras till ubihinon (Q). Detta ger upphov till en elektron som överförs till koenzym Q.
2. Elektrontransport: Elektronen från succinatdehydrogenasaktiviteten överförs till koenzym Q, vilket är ett lipidsolubelt elektrontransportmedel i mitokondriella membranet. Elektronen transporteras sedan vidare genom komplex III och IV för att generera ATP (adenosintrifosfat) via oxidativ fosforylering.

Elektrontransportkomplex II är därför en viktig länk mellan citronsyracykeln och den mitokondriella elektrontransportkedjan, vilket gör att det spelar en central roll i cellens energiproduktion.

Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.

I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.

I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.

Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

'Tenning' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva smärta eller besvären i en led, vanligtvis i fingrarna eller tårna. Tenningen orsakas oftast av artrit eller andra tillstånd som påverkar lederna, såsom skador eller sjukdomar som gikt. Smärtan kan vara lättare eller allvarligare och kan förvärras vid rörelse, tryck eller kyla. Andra symtom som kan förekomma tillsammans med tenning innefattar stelhet, svullnad och rödhet i leden.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

"Physical chemistry" är ett interdisciplinärt område inom vetenskapen som kombinerar metoder och principer från både kemi och fysik för att studera och förklara de grundläggande principiella aspekterna av kemiska system och processer. Detta innefattar studiet av atomers, molekylers och materials egenskaper och beteende på en atomär och molekylär nivå, inklusive deras struktur, reaktivitet, termodynamik och kinematik.

Exempel på områden inom fysikalisk kemi är termodynamik, kinetik, elektrokemi, spektroskopi, kvantkemi, statistisk mekanik och materials kemi. Fysikalisk kemi används i många olika applikationer, till exempel för att utveckla nya material med specifika egenskaper, för att optimera kemiska processer och reaktioner, för att förstå och förutsäga miljö- och hälsoeffekter av kemikalier och för att utveckla nya energitekniker.

Deltaproteobacteria er en klass av proteobacterier, som inkluderer en divers gruppe af bakterier. Disse bakterier er typisk gram-negativ og har ofte en stavform eller spiralform. De fleste Deltaproteobacteria lever i anaerobe eller mikroaerofile (begrænset ilttilgang) forhold, og mange af dem er involveret i nedsænkning af svovl- eller jernforbindelser. Nogle arter af Deltaproteobacteria kan også være pathogene, altså sygdomsfremkaldende, for mennesker og dyr.

I fysikalisk kemi är ett fenomen vanligtvis ett observerbart eller mätbart förändringstillstånd eller ett särskilt tillstånd hos materia eller energi. Fenomen inom fysikalisk kemi kan omfatta olika typer av observationer och processer, som exempelvis:

1. Faseövergångar: Förändringar i aggregationstillståndet hos materia, till exempel när vatten fryses till is eller förgasas till ånga.
2. Kemiska reaktioner: Förändringar i kemisk sammansättning och egenskaper hos en substans eller mellan två eller flera substanser.
3. Elektrokemi: Studiet av elektriska potentialskillnader och deras inverkan på kemiska reaktioner, till exempel batterier och bränsleceller.
4. Termodynamik: Studiet av energiflöden och systemens förändringar i samband med energiomsättningen, till exempel entalpi, entropi och fri energi.
5. Kinetik: Studiet av hastigheten hos kemiska reaktioner och deras beroende av olika faktorer som temperatur, tryck och koncentration.
6. Spektroskopi: Användning av elektromagnetisk strålning för att undersöka struktur och egenskaper hos materia, till exempel infraröd spektroskopi och kärnmagnetisk resonans (NMR).
7. Kolloidal fenomen: Studiet av dispergerade system där en fas är jämnt fördelad i en annan fas, till exempel små partiklar i en vätska eller gas.
8. Fotonisk kristaller: Periodiska strukturer som kan manipulera ljusets bana och intensitet på nanoscala nivåer.
9. Ytkemi: Studiet av kemiska processer som sker vid ytor och gränssnitt mellan olika faser, till exempel adsorption, desorption och katalys.
10. Elektrokemi: Studiet av kemiska processer som orsakas eller påverkas av elektrisk potential, till exempel korrosion, batterier och bränsleceller.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.

Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.

Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.

Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.

Troleandomycin är ett makrolidantibiotikum som används för behandling av olika typer av bakterieinfektioner, till exempel andningsvägsinfektioner och hudinfektioner. Det fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att producera protein, vilket är nödvändigt för deras överlevnad och multiplikation.

Läkemedlet ges vanligen som tablett eller kapsel, och biverkningar kan innefatta mag-tarmbesvär, hörselförlust och leverfunktionsrubbningar. Det bör undvikas hos personer med vissa lever- eller njurproblem, samt hos dem som tar andra mediciner som kan interagera med troleandomycin.

Hydrogenophilaceae är en familj av protebakterier som är termofila, det vill säga de trivs vid högre temperaturer, ofta runt 45-70°C. De är också autotrofa, vilket betyder att de kan producera sin egen mat genom att oxidera vätegas (H2) till vatten (H2O) och få energi från detta processen. Dessa bakterier förekommer ofta i heta källor och andra extrema miljöer som är rika på svavel och metalljoner.

X-linked inhibitor of apoptosis protein (XIAP) er ein proteine som spiller en viktig rolle i reguleringen av apoptose, som er ein form for programmert celledød. XIAP hører til familien av inhibitorer av apoptose (IAPs).

XIAP inneholder tre BIR-domener (Baculovirus IAP Repeats), og den kan binde seg til og inhabilisere caspaser, som er en type proteaser som spiller en sentral rolle i apoptoseprosessen. Dette gjør at XIAP unngår at cellen døyer.

XIAP er koblet til X-kromosomet og har derfor et X-bundet arvelig mønster. Defekter i XIAP kan føre til forstyrret regulering av apoptose, som kan være involvert i uviklingsl ovrelser og kreftutvikling.

Benspyrenhydroxylas er en enzymkomponent som deltager i nedbrytingen av polyaromatiske hydrocarboner (PAH) i kroppen. Specifikt er det en underenhet av enzymer fra cytochrom P450-familien, som hjelper med å oksidere benspyren til dihydrodiol-derivater for å aktivere elimineringsprosessen. Dette enzymet finnes naturligvis i leveren og er viktig for å beskytte kroppen mot skadelige effekter av miljøgifter som benspyren.

Chlamydomonas reinhardtii är en typ av grön alg som tillhör gruppen Chlorophyta. Den är en encellig organism med två flageller (små, rörliga utskott) och en stel cellvägg. Algen innehåller också en stor kloroplast som ger den sin gröna färg och möjliggör fotosyntes. Chlamydomonas reinhardtii är vanligen runt 10 mikrometer i diameter och förekommer ofta i sötvatten, såsom dammar, pölar och fuktiga jordar. Den används ofta inom forskning som ett modellorganismer på grund av sin enkla byggnad och dess förmåga att överleva under olika förhållanden.

Posttranslational protein modification (PTMP) refererar till den process där proteiner modifieras efter att de har syntetiserats och fällts ut från ribosomen under translationen. Detta inkluderar en mängd olika typer av kemiska modifikationer som påverkar proteinernas funktion, stabilitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inuti eller utanför cellen.

Exempel på vanliga posttranslationella proteinmodifieringar är:

1. Fosforylering: Läggning av en fosfatgrupp till serin, treonin eller tyrosin residyer i proteinet. Denna modifikation kan aktivera eller inaktivera enzymer och signalproteiner.
2. Glykosylering: Läggning av en eller flera sockergrupper (oligosackarider) till asparagin, serin eller treonin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka proteinets stabilitet, lokalisation och förmåga att interagera med andra molekyler.
3. Ubiquitinering: Läggning av en ubiquitinmolekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan markera protein för nedbrytning av proteasomen eller påverka protein-proteininteraktioner.
4. Sumoylering: Läggning av en SUMO (Small Ubiquitin-like Modifier) molekyl till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och signaltransduktion.
5. Metylering: Läggning av en metylgrupp till lysin eller arginin residyer i proteinet. Denna modifikation kan påverka protein-DNA-interaktioner och epigenetiska regleringar.
6. Acetylering: Läggning av en acetylgrupp till lysin residyer i proteinet. Denna modifikation kan reglera transkription, DNA-reparation och chromatinstruktur.

Dessa posttranslationala modifieringar spelar en viktig roll i cellulära processer som celldelning, signaltransduktion, apoptos och immunförsvar. Dysreglering av dessa modifieringar kan leda till patologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och inflammatoriska sjukdomar.

'Xenobiotika' är ett medicinskt begrepp som refererar till kemiska ämnen eller substanser som inte naturligt förekommer i eller produceras av levande organismer, däribland människor. I stället utsätts vi för xenobiotika genom externt intag, inandning eller kontakt med till exempel läkemedel, kemikalier, föroreningar och droger.

När ett xenobiotikum kommer in i en organism aktiveras det kroppseget nedbrytningssystemet, kallat xenobiotiska metabolism, för att neutralisera och eliminera substansen från kroppen. Detta sker främst i levern men även i lungor, tarmar och hud. Xenobiotikas metabolism kan involvera flera olika enzymkomplex som bryter ner ämnet till mindre och mer vattenlösliga produkter för att underlätta utschelningsprocessen via urin eller avföring.

Ibland kan metabolismen av xenobiotika leda till toxiska biprodukter som kan skada celler och vävnader, vilket kan orsaka allvarliga hälsoproblem eller sjukdomar. Därför är det viktigt att begränsa exponeringen för skadliga xenobiotika genom att undvika riskfyllda beteenden och miljöer samt att följa anvisningarna när man använder läkemedel eller andra kemiska produkter.

'Binjurebark' refererar till den yttre barken på binjurarna, två endokrina körtlar som ligger ovanpå de övre nieren. Binjurebarkens viktigaste funktion är att producera hormoner, däribland aldosteron, kortisol och adrenalin. Aldosteron hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen, medan kortisol är involverat i stressrespons, socker- och fettmetabolism. Adrenalin förbereder kroppen för fight or flight-svar genom att öka hjärtats slagfrekvens och blodtrycket.

Binjurebarken kan drabbas av sjukdomar och störningar, såsom binjureinflammation (akut binjurebetændelse) eller binjuresvikt, som kan påverka dess hormonproduktion och leda till olika symptom beroende på vilket hormon som är påverkat.

I am not sure if you are looking for a medical definition or a chemical definition of "Allylisopropylacetamide." I will provide both definitions below:

Medical Definition: There is no specific medical definition for Allylisopropylacetamide as it is primarily used in research and industrial settings rather than in clinical medicine.

Chemical Definition:
Allylisopropylacetamide is a chemical compound with the molecular formula C7H12NO2. It is an acetamide derivative, where the nitrogen atom is bonded to an allyl group (CH2=CH-CH2-) and an isopropyl group (-CH(CH3)2). This compound is used as a building block in organic synthesis and has been studied for its potential use as a solvent and reagent. It is also used in research to investigate chemical reactions and mechanisms.

Sterol 14-demethylase är ett enzym som spelar en viktig roll i kolesterolsyntesen hos djur. Det katalyserar en reaktion där en metylgrupp avtages från lanosterol, en förstadium till kolesterol. Denna reaktion är nödvändig för att producera andra steroler som ergosterol hos svampar och 7-dehydrocholesterol hos djur.

Förhindrande av denna enzymaktiviteten kan blockera kolesterolsyntesen och leda till minskad nivå av kolesterol i blodet. Inhibitorer av sterol 14-demethylas används som läkemedel för att behandla högt kolesterol, såsom fluconazol och itrakonazol. Dessa läkemedel har också antifungala egenskaper eftersom de blockerar ergosterolsyntesen hos svampar.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.

PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.

Metyionin (alternativt stavat metionine) är en essentiell aminosyra, vilket betyder att det är en aminosyra som organismen inte kan syntetisera själv och därför måste få i kosten. Metyionin innehåller en svavelatom och är viktig för flera olika biologiska processer, till exempel proteinsyntesen, det metaboliska vägar som leder till produktionen av neurotransmittorer och läkemedelsmetabolism. Det är också en metylgruppdonator i kroppen, vilket betyder att det kan ge bort en metylgrupp (–CH3) till andra molekyler under metabola processer. Födoämnen som är rika på metionin innefattar animaliska proteinrik proteinkällor såsom kött, ägg och fisk.

Cysteine är en svagt luktande sulfhydrylgrupp (SH)-bärande proteinogen aminosyra. Den har den kemiska formeln HO2CCH(NH2)CH2SH. Cystein kan bilda disulfidbindningar (-S-S-) med andra cysteiner, vilket är viktigt för tredimensionell struktur hos vissa proteiner. I enzymer spelar cystein ofta en roll som nukleofil i katalytiska reaktioner.

Antioxidanter är en beteckning för ämnen som kan hämma eller förhindra oxidation av andra ämnen. Oxidation är en kemisk reaktion där ett ämne reagerar med syre, vilket kan leda till skada på celler och vävnader i kroppen.

Antioxidanter fungerar genom att ge upp sina elektroner för att neutralisera fria radikaler, som är instabila molekyler som saknar en elektron och letar efter en annan att stjäla. Genom att ge bort en egen elektron till en fri radikal kan antioxidanter stabilisera den och förhindra skada på celler och vävnader.

Exempel på antioxidanter inkluderar vitamin C, vitamin E, betakaroten, selen och flavonoider. Dessa kan hittas i många livsmedel som frukt, grönsaker, nötter och frön. Många studier har visat att en hög konsumtion av antioxidantrika livsmedel kan vara förknippat med lägre risk för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

En biokatalys är ett enzym som accelererar en biokemisk reaktion genom att sänka aktiveringsenergiprocessen. Enzymer är proteiner med en specifik struktur som tillåter dem att binda substrat (reaktanterna) och katalysera en specifik kemisk reaktion. De flesta biologiska reaktioner i levande organismer sker med hjälp av biokatalysatorer, eftersom de gör det möjligt för cellerna att utnyttja den kemiska energin effektivt och snabbt. Biokatalysatorernas verkan regleras ofta av olika faktorer som pH, temperatur och koncentrationer av substrat och produkter.

Askorbat oxidas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av askorbinsyra (vitamin C) till deoxikoronat och väteperoxid. Detta enzym förekommer naturligt i vissa växter, djur och människor. Hos människor finns det främst i levern och något i njurarna.

Enzymet har även en funktion som ett slags antioxidativt skydd för celler, eftersom väteperoxiden som bildas av askorbat oxidas kan vara skadligt för cellmembranen om den inte omvandlas till vatten och syre med hjälp av katalas. I höga koncentrationer kan askorbat oxidas orsaka oxidativ stress, eftersom det då producerar för mycket väteperoxid som kan skada cellerna.

Electrospray Ionization (ESI) Mass Spectrometry is a type of mass spectrometry that uses electrospray ionization to ionize analyte molecules before they are introduced into the mass analyzer. In this technique, a solution of the analyte is introduced through a narrow capillary tube and a high voltage is applied, which creates an aerosol of charged droplets. As the solvent evaporates, the analyte molecules become charged and are then introduced into the mass analyzer for separation based on their mass-to-charge ratio.

ESI Mass Spectrometry is widely used in analytical chemistry and biochemistry due to its ability to gently ionize large biomolecules such as proteins, peptides, and nucleic acids without causing fragmentation. This makes it possible to determine the molecular weight of these molecules with high accuracy, which is important for identification and characterization. Additionally, ESI can be used in tandem with other mass analysis techniques, such as collision-induced dissociation (CID) or higher-energy collisional dissociation (HCD), to generate structural information about the analyte molecules.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Tiazider är ett samlingsnamn för en grupp av diuretiska läkemedel (vattengripare) som har en tiazidliknande kemisk struktur. De verkar genom att hindra något av natriumreabsorptionen i distala tubuli i njuren, vilket leder till ökat utsöndring av natrium, klorid och vatten i urinen.

Tiazider används vanligen för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och ödem. De kan också användas för att behandla andra sjukdomar som diabetes insipidus och hypokalemi (lågt kalium).

Exempel på tiazider inkluderar hydroklorotiazid, indapamid och metolazon.

'Indikatorer' och 'reagenser' är två begrepp som ofta används inom klinisk analys och diagnostik för att hjälpa till att fastställa närvaro eller frånvaro av specifika substanser, molekyler eller biologiska processer i ett prov.

En indikator är en substans som ändrar sin färg eller andra egenskaper vid ett visst värde eller förändring i pH, temperatur eller koncentration av specifika joner eller molekyler. Indikatorer används ofta för att övervaka reaktioner och processer inom kemi och biologi. I en medicinsk kontext kan indikatorer användas för att fastställa pH-värdet i blod, urin eller andra kroppsv likvider, vilket kan vara viktigt för att övervaka patienters hälsotillstånd och behandling.

En reagens är en substans som reagerar med ett visst ämne eller molekyl för att producera en synlig eller mätbar effekt, såsom en färgförändring, bildning av en precipitat eller utvecklande av fluorescens. Reagenser används ofta i klinisk analys för att identifiera specifika substanser eller molekyler i ett prov, till exempel glukos, protein, vita blodkroppar eller bakterier.

Exempel på indikatorer och reagenser som används inom klinisk analys är:

* pH-indikatorer: Substanser som ändrar färg vid specifika pH-värden, till exempel litmuspapper, fenolftalein och metylröd.
* Glukosreagenser: Substanser som reagerar med glukos för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel reduktionsreagenser (som ger en färgförändring) och enzymatiska reagenser (som katalyserar en kemisk reaktion).
* Proteinreagenser: Substanser som reagerar med protein för att producera en synlig eller mätbar effekt, till exempel Coomassie Brilliant Blue och Bradford-assay.
* Bakteriereagenser: Substanser som reagerar med bakterier för att identifiera dem, till exampel gramfärgning, oxidasreduceringstest (Oxidase) och katalasreaktion.

Cell membrane permeability refers to the ability of various substances, such as ions, molecules, or drugs, to pass through the cell membrane. The cell membrane is a lipid bilayer that surrounds the cell and regulates the movement of materials in and out of the cell. The permeability of the cell membrane can be influenced by several factors, including the size and charge of the substance, as well as the presence of specialized transport proteins in the membrane.

In general, small, uncharged molecules can pass through the lipid bilayer of the cell membrane by simple diffusion, while larger or charged molecules require the assistance of transport proteins to cross the membrane. Some substances can also disrupt the integrity of the cell membrane and increase its permeability, allowing for the passive diffusion of otherwise impermeable substances.

Abnormalities in cell membrane permeability have been implicated in a variety of diseases and conditions, including cancer, neurodegenerative disorders, and infectious diseases. Understanding the factors that influence cell membrane permeability is an important area of research with potential applications in drug development, diagnostics, and therapeutics.

'Guanidin' är ett starkt basiskt ämne med kemisk formel NH2(C=NH)NH2. Det förekommer naturligt i vissa djur- och växtproteiner, men används också inom medicinen som läkemedel vid behandling av gikt (en sjukdom orsakad av höga urinsyrahalter i kroppen). Guanidin fungerar genom att öka utsöndringen av urinsyra via njurarna. Det kan också användas för att sänka nivåerna av kreatinin i blodet hos personer med nedsatt njurfunktion.

Varning: Guanidin kan ha allvarliga biverkningar och bör endast användas under medicinsk övervakning.

"Acidithiobacillus" er en genus av bakterier som lever i syrereiche miljøer, for det meste i vann med lav pH. Disse bakteriene kan oxidere svovel og svovelsyre til sulfat og produserer som et biprodukt protoner, noe som fører til en further lowering av pH i deres omgivelser. De er kjente for å spille en viktig rolle i biokjemiske prosesser som naturals sulfid oxidasjon og kan også være involvert i mineralomsatting og korrosjon av metalliske overflater.

Bakteriene i "Acidithiobacillus"-genera er gramnegative, aerobe stavformige organismer som typisk er 0,3–1,0 mikrometer i diameter og 1,0–3,0 mikrometer i lengde. De har en simpel cellopbygning med en cellemur og et flagell for selvbevegelse. Disse bakteriene kan overleve under strenge voksneforhold, inkludert lavt pH, høy koncentrasjon av svovel og metalliske ioner, og lave temperaturer og næringsfattige forhold.

Denne genera inneholder noen velkjente arter som "Acidithiobacillus ferrooxidans" og "Acidithiobacillus thiooxidans", som har blitt studert i flere årtier på grunn av deres evne til å oksidere jern- og svovelforbindelser. Disse bakteriene har vært brukt i biomining, et prosess hvor de hjelper til å utvinne metaller fra malmer gjennom mikrobielle aktivitet. I tillegg kan disse organismaene også være involvert i korrosjon av metalliske overflater og forurening av vannmiljøer med svovelsyre.

'Chromatium' er en genus av bakterier som tilhører fototrof gruppen, det vil si de kan bruke lys som energikilde for å drive deres metabolisme. Disse bakteriene er typisk fremstilt med en slik oval form og inneholder et grønt pigment kalt bacteriochlorofyll a, som de bruker i fotosyntesen. De lever vanligvis i søvekster og andre ilandsfattige miljøer, hvor de kan oksidere svovel for å produsere energi.

Dermed er en medisinsk definisjon av 'Chromatium' ikke relevant, men det er en type bakterie som forekommer naturlig i vårt miljø.

Hydroxieikosatetraensyror är en grupp av organiska syror som innehåller 20 kolatomer och har en karboxylgrupp (–COOH) och två hydroxylgrupper (–OH) i molekylen. De är derivat av eikosatetraensyra, som har fyra dubbelbindningar i kolkedjan. När det finns en eller flera hydroxylgrupper i molekylen kallas de för hydroxieikosatetraensyror. Dessa fettsyror är viktiga biologiskt aktiva ämnen som deltar i inflammatoriska processer och har potential att fungera som antioxidanter. De förekommer naturligt i vissa livsmedel, till exempel fiskolja och gröna lökblad.

I'm sorry for any confusion, but "Gendeletion" is not a recognized medical term. It's possible that you may be looking for "Genetic deletion," which refers to the loss of a genetic segment or gene from an individual's chromosome. This type of genetic alteration can lead to various health conditions and developmental abnormalities, depending on the size and location of the deleted genetic material. If you have more context or details, I'd be happy to help further!

Sulfafenazol är ett sulfonamidmedel som används som antibiotika för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och hudinfektioner. Det fungerar genom att hämma en viktig näringsprocess hos bakterierna, så att de inte kan växa eller föröka sig.

Sulfonamidmedel har varit i användning sedan 1930-talet och är fortfarande effektiva mot många olika sorters bakterier. Sulfafenazol är dock inte lika vanligt använt som andra sulfonamider, eftersom det finns modernare alternativ tillgängliga.

Som med alla antibiotika kan överanvändning eller felanvändning av sulfafenazol leda till resistens hos bakterierna, vilket gör att de blir immuna mot behandlingen. Det är därför viktigt att följa din läkares rekommendationer och ta hela kursen av antibiotikan som förskrivits, även om du börjar känna dig bättre innan du har tagit all medicin.

Safrol är ett organisk förening som tillhör klassen av kemiska verbenskiktsalkoholer, mer specifikt en fenylpropanoid. Det är en färglös vätska med en mild, bitter smak och en karakteristisk doft som påminner om sydamerikanska oljepiper eller svartpeppar.

I medicinsk kontext kan safrol ha viss relevans inom farmakologi och toxikologi. Det har visat sig ha potential som en läkemedelskandidat för vissa sjukdomar, men det finns också risker relaterade till dess användning på grund av dess toxicitet och karzinogena effekter vid höga doser. Safrol kan också metaboliseras till 1'-hydroxysafrol, som är ett starkt karzinogen. Därför finns det strikta regleringar kring användningen av safrol inom livsmedelsindustrin och andra kommersiella tillämpningar.

Elektrontransportkomplex I, också känd som NADH-dehydrogenas, är ett enzymkomplex som spelar en central roll i cellandningens elektrontransportkedja. Detta komplex hjälper till att överföra elektroner från NADH till coenzym Q10 och pumpar protoner över mitokondriens inre membran, vilket genererar ett protonkoncentrationsgradient som används för att producera ATP. Elektrontransportkomplex I består av flera proteiner och kofaktorer, inklusive flavinmononukleotid (FMN) och många Fe-S-kluster.

Tryptophan är en essentiell aminosyra, vilket betyder att den måste tas in via kosten eftersom kroppen inte kan syntetisera den själv. Det är en av de 20 standardaminosyrorna som finns i proteiner. Tryptofan är viktig för produktionen av niacin, ett B-vitamin, och serotonin, en signalsubstans i hjärnan som hjälper till att reglera sömnen, humöret och smärtan.

Aminopyrin N-demetylase, också känt som aketanilid hydroxylas, är ett enzym involverat i nedbrytningen och utschelningsprocessen av läkemedlet aminofenazon (aka aketanilid), som används för att lindra smärta och sänka feber.

Specifikt katalyserar Aminopyrin N-demetylas en reaktion där en metylgrupp av aminofenazon tas bort, vilket resulterar i bildandet av ett mindre molekylärt avfallsprodukt som kan tas bort från kroppen. Detta hjälper till att eliminera läkemedlets verkan och förhindra en accumulering av toxiska nivåer i kroppen.

Det är viktigt att notera att överdosering eller långvarig användning av aminofenazon kan leda till skador på levern, som orsakas delvis av den ökade belastningen på Aminopyrin N-demetylas och andra enzymer involverade i nedbrytningen av läkemedlet.

'Svampproteiner' är ett mycket brett begrepp som inkluderar alla proteiner som produceras eller finns naturligt i svampar. Svampar utgör en egen domän av levande organismer, Fungi, och de har en unik cellstruktur och biokemi jämfört med växter och djur.

Svampproteiner kan variera mycket i sin funktion och struktur beroende på vilken typ av svamp de kommer ifrån och vilket syfte de har i den specifika organismen. Några exempel på olika typer av svampproteiner inkluderar enzymer, toxiner, strukturproteiner, signalproteiner och transporterproteiner.

Enzymer är proteiner som fungerar som biokemiska katalysatorer och hjälper till att accelerera olika reaktioner i svampens cell. Toxiner är skadliga proteiner som kan producera av vissa svampar och användas för att bekämpa andra organismer eller försvara sig själva. Strukturproteiner ger stöd och form till cellen, medan signalproteiner hjälper till att koordinera olika cellprocesser. Transporterproteiner transporterar olika molekyler över celldelarna och hjälper till att reglera cellens inre miljö.

I medicinsk kontext kan svampproteiner ha potential som terapeutiska mål eller som bas för utveckling av nya läkemedel. Exempelvis kan enzymer som produceras av vissa svampar användas i industriella processer, medan toxiner kan användas som modeller för att designa nya läkemedel mot olika sjukdomar.

Fluorescensmikroskopi är en form av ljusmikroskopi där man använder fluorescerande markörer för att göra vissa strukturer eller substanser i ett preparat synliga. Metoden bygger på att vissa molekyler, när de exponeras för ljus av en viss våglängd, absorberar den energin och sedan sänder ut den igen som ljus av en annan våglängd. Detta fenomen kallas fluorescens.

I fluorescensmikroskopi används ofta fluorescerande proteinmarker, så kallade fluoroforer, för att markera specifika proteiner eller andra molekyler i ett preparat. När preparatet exponeras för ljus av en viss våglängd kommer de markerade strukturerna att fluorescera och bli synliga under mikroskopet. Genom användning av olika typer av fluoroforer kan man få olika fluorescerande markeringar i samma preparat, vilket gör det möjligt att studera interaktioner mellan olika molekyler eller strukturer.

Fluorescensmikroskopi är en mycket känslig metod som kan användas för att studera mycket små koncentrationer av markerade substanser. Den kan också användas för att studera dynamiska processer i levande celler, eftersom fluoroforerna ofta är relativt ofarliga för cellerna och kan hålla i sig sin fluorescens under en längre tid.

'Träsprit' är ett informellt och dialektalt uttryck för den metylalkohol (metanol) som kan framställas genom torrdestillation av trä. I medicinsk kontext används istället termen 'metanol' eller 'metylalkohol'. Metanol är en farlig substans som kan orsaka allvarliga skador på nervsystemet och ögonen, samt i värsta fall leda till dödsfall om det intas eller andas in.

"Sulfite" er ein betegnelse for salter, estre og estere av svovelsyrlighet (H2SO3). Disse forbindelsene inneholder sulfongruppen (-SO3) og kan forekomme naturlig i viss mat og drikke, men de brukes også som konserveringsmiddel og antioxidant i mange fødevarer og drikke. Sulfiter er godkjent til bruk i mat- og drikkevareindustrien i flere land, men noen mennesker kan ha allergiske reaksjoner på dem. I USA må produkter som inneholder sulfiter mer en 10 ppm (parts per million) være mærket med en advarsel om å inneholde svovelholdige konserveringsmidler.

'Azotobacter' er en genus av bakterier som lever i jord og vann, og som har evne til å fikse atmosfærisk kvælstof til organiske forbindelser. Disse bakteriene er strikt aerobe, det betyr at de trenger ilt for å overleve og gro. De er også kjent for å være meget motstående overfor uttørring og kan danne tørkebestandige cyster når de blir utsatt for tørke. 'Azotobacter'-bakterier er ofte brukt i biologisk kontroll av planter og som biofertilisatorer på grønnsaker, frukt og annen landbruksjord for å øke jordens fruktbarhet og produktivitet.

Wolinella är ett släkte av gramnegativa, anaeroba bakterier som tillhör familjen Succinivibrionaceae. Den mest studerade arten inom släktet är Wolinella recta, som förekommer naturligt i människans tarmflora och har potential att orsaka sjukdom hos värdar med nedsatt immunförsvar. Bakterien är kemoorganotrof och oxiderar väte till vatten under syrebrist, vilket gör den till en viktig del av den anaeroba fermentationsprocessen i tarmkanalen.

"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.

During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.

The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.

Sulfider är en grupp mineral som innehåller svavel i sitt kompositionella schema. De flesta sulfidmineralen är opaka och har metallisk sken. Exempel på vanliga sulfidmineral är pyrit (FeS2), markasit (FeS2), galena (PbS), sphalerit (ZnS) och sfalerit (CuFeS2).

I medicinsk kontext kan sulfider referera till kemiska föreningar som innehåller svavel, men detta är inte specifikt relaterat till mineralen ovan. I själva verket kan vissa läkemedel innehålla svavel i sin kemi, såsom vissa antibiotika och antiinflammatoriska medel. Dessa läkemedel kallas ofta sulfonamider eller koximeter.

I allmänhet är termen «sulfider» inte en vanlig medicinsk term, men den kan förekomma i vissa specifika medicinska kontexter.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Digitonin är ett glycosiderat steroid som utvinns från växten Digitalis purpurea, även känd som fingerört. Det används inom forskning för att permeabilisera celldelar och frigöra intracellulära vesiklar, till exempel mitokondrier och endoplasmatiska nätverket (ER). Digitonin binder till kolesterol i celldelarnas membran och skapar så kallade aqueous poren, vilket gör membranen mer permeabelt för vattenlösliga molekyler. Det är dock giftigt för levande celler och används därför normalt inte inom klinisk medicin.

Oligopeptider är en typ av peptidmolekyler som består av mellan 2 och 20 aminosyror. De är kortare än polypeptider och proteiner, som har fler än 20 aminosyror. Oligopeptider kan ha biologisk aktivitet och fungera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av immunförsvaret. Exempel på oligopeptider är bradykinin, som har en roll i smärtreaktioner, och oxytocin, ett hormon som frisätts under förlossning och amning.

Energiomsättning (energy expenditure) är ett medicinskt begrepp som refererar till den totala mängden energi som kroppen använder sig av under en viss tidsperiod. Detta inkluderar energin som används för att underhålla grundläggande livsviktiga funktioner (basal metabolism), aktivitet och termogenes (fördjupad ämnesomsättning efter en måltid). Energiomsättningen mäts vanligtvis i kcal eller kilojoule per dag.

MITOCONDRIELL GENER (mitochondrial DNA, mtDNA) är den del av cellens arvsmassa som finns i mitokondrien, de celldelar där cellens energiproduktion sker. Mitochondriella gener kodar främst för proteiner och RNA som behövs för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrien. Mitochondriell DNA ärvs nästan uteslutande på moderns sida, eftersom det är få gener som finns kvar i mitokondrien och de flesta proteinerna som behövs för att den ska fungera korrekt produceras istället i cellkärnan.

'Oxidanter' är inom biokemi och medicin ett ämne som kan acceptera elektroner från ett annat ämne i en kemisk reaktion. När detta händer oxideras det ämne som ger ifrån sig elektronerna, medan oxidanten reduceras. Oxidanter är ofta mycket reaktiva och kan skada celler och vävnader i kroppen genom att oxidera viktiga biomolekyler som proteiner, lipider och DNA. Exempel på naturligt förekommande oxidanter inkluderar syre (O2), väteperoxid (H2O2) och hydroxylradikaler (•OH). Överproduktion av oxidanter kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom åldersrelaterade skador, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

Cytoplasma är inom cellbiologin det vätskafylle material som finns mellan cellytan (cellmembranet) och cellkärnan hos eukaryota celler. Cytoplasman består av ett geléartat substance känt som cytosol, som innehåller en mängd olika organeller såsom mitokondrier, ribosomer, endoplasmatiska retikulum och lysosomer. Cytoplasma är också platsen där många cellulära processer, såsom celldelning, cellytares syre- och näringsupptagande, samt celldifferentiering sker.

'Voltage-Dependent Anion Channel 1' (VDAC1) er en type av protein som fungerer som en ionkanal i det ytre mitokondriale membranet. Denne kanalen tillater passage av små molekyler, inkludert joner og organisk syrer, basert på den elektriske spenningen over membranet (dvs. hvorfor den er 'spenningsavhengig'). VDAC1 spiller en viktig rolle i reguleringen av stoffskifte mellom mitokondriet og cytosolen, og er involvert i apoptose (programmert celledød).

Bakterier är en grupp encelliga, prokaryota mikroorganismer som saknar ett definierat cellkärnhus. De flesta bakterier består av en enda cell, men vissa former kan bilda filament eller kolonier. Bakterier har en stor variation i form och storlek, och de kan vara spiralformade, stavformade eller sfäriska (kallade cocci). De flesta bakterier är små, med en diameter på cirka 0,2-2 micrometer.

Bakterier har ett enkelt cellmembran som omger deras cytoplasma och en celldelningvävnad (septa) som delar cellen i två under celldelningen. De saknar också de komplexa organellerna som hittas i eukaryota celler, såsom mitokondrier, kloroplast och endoplasmatiskt retikulum.

Bakterier har en enkel genomorganisation med en cirkulär kromosom och ofta plasmider, små ringformade DNA-molekyler som kan överföras mellan bakterier. De reproducerar sig vanligtvis asexuellt genom celldelning, men vissa arter kan också använda sexuell reproduktion genom konjugation, transformation eller transduktion.

Bakterier förekommer överallt i naturen och är en del av de mikrobiella församlingar som finns på levande växter och djur, i jord, vatten och luft. De spelar en viktig roll i näringsomsättningen i ekosystem och kan också orsaka sjukdomar hos både människor och djur.

'Molekyler konfiguration' refererer til den rumlige fordeling og orienteringen av atomer eller grupper av atomer i en molekyl. Det inkluderer også bondslengder, vinklar mellom bindinger og stereokemiske egenskaper. Molekyler kan ha ulik konfigurasjon selv hvis de har samme kjemisk formel, noe som kan ha betydning for deres fysisk-kemiske egenskaper og biologiske aktivitet.

Cykloheximid är ett antibiotikum som hämmar protein syntesen i eukaryota celler. Det används ofta inom forskning för att inhibera celldelningen hos svampar och andra eukaryota organismer, medan det tenderar att vara mindre skadligt för prokaryota celler som bakterier. Cykloheximid fungerar genom att binda till 60S-underenheten av ribosomen och på så sätt förhindra peptidbindningsprocessen under protein syntesen.

Nuclear Magnetic Resonance (NMR) is a powerful analytical technique used in the field of molecular biology to study the structure and dynamics of biological molecules such as proteins, nucleic acids, and carbohydrates. In NMR spectroscopy, the magnetic properties of atomic nuclei are exploited to obtain detailed information about the molecular structure, dynamics, and interactions of these biomolecules.

In a typical NMR experiment, a sample containing the biomolecule of interest is placed in a strong magnetic field, which aligns the nuclear spins of the atoms within the molecule. A radiofrequency pulse is then applied to the sample, causing the nuclei to absorb energy and flip their spins. As the nuclei relax back to their original spin state, they emit signals that can be detected and measured by an NMR spectrometer.

The resulting NMR spectrum provides a wealth of information about the biomolecule, including details about its chemical structure, bonding patterns, and three-dimensional structure. By analyzing the positions, intensities, and shapes of the peaks in the NMR spectrum, researchers can infer important structural features such as hydrogen bonding networks, folding patterns, and protein-ligand interactions.

NMR spectroscopy is a valuable tool for studying biomolecular structure and dynamics, as it allows researchers to observe these processes in real time and under physiological conditions. It has contributed significantly to our understanding of many important biological processes, including enzyme catalysis, protein folding, and molecular recognition.

Medicinskt kan "metabol avgiftning, läkemedel" definieras som den process där kroppen tar bort eller neutraliserar läkemedelsrester och deras nedbrytningsprodukter (metaboliter) genom metabola vägar. Detta sker främst i levern men även i andra organ som lungor, njurar och hud.

Läkemedel metaboliseras oftast av en grupp enzymer som kallas cytochrom P450-enzymer. Dessa enzymer kan modifiera läkemedlets kemiska struktur genom att addera, ta bort eller omforma olika funktionella grupper. Detta kan resultera i att läkemedlet blir mer vattenlösligt och kan elimineras lättare från kroppen.

Ibland kan metaboliter av läkemedel vara aktiva och ha en farmakologisk effekt som liknar eller skiljer sig från den ursprungliga substansen. I andra fall kan metaboliter vara inaktiva och inte ha någon farmakologisk effekt alls.

Det är viktigt att ta hänsyn till läkemedelsmetabolism när man skriver ut recept, eftersom individuella variationer i metabolismen kan påverka läkemedlets verkan och säkerhet. Faktorer som ålder, kön, genetiska faktorer, leverfunktion och andra mediciner kan alla påverka hur snabbt och effektivt ett läkemedel metaboliseras i kroppen.

Kymotrypsin är ett enzym som naturligt förekommer i människokroppen och har en viktig roll inom den proteolytiska nedbrytningen av protein. Det produceras i bukspottkörteln och verkar spjälka specifika peptidbindningar i proteiner genom att bryta ner dem till mindre peptider och enskilda aminosyror.

Kymotrypsin är ett serinproteinas, vilket innebär att det använder sig av en serinrest som katalysator under nedbrytningsprocessen. Det är specifikt aktivt mot aromatiska aminosyror och hydrofoba sidokedjor i proteinmolekyler, till exempel fenylalanin, tyrosin och tryptofan.

I klinisk medicinsk kontext kan kymotrypsin användas som en del av behandlingen för vissa medicinska tillstånd, såsom cystisk fibros och kronisk lungsjukdom. Extrakt av kymotrypsin kan också användas som komplementär behandling för att minska inflammation och smärta i samband med skador eller operationer.

Medicinskt sett är peptider korta aminosyrakedjor som består av två eller flera aminosyror som är kedjebundna med peptidbindningar. Peptider bildas när en aminosyraförening reagerar med en annan aminosyraförening och bildar en dipeptid, vilket kan fortsätta genom att ytterligare aminosyror adderas till kedjan. När antalet aminosyror i peptiden överstiger cirka 50-100 är den inte längre klassificerad som en peptid, utan istället som ett protein. Peptider har många olika funktioner i kroppen och kan agera som hormoner, neurotransmittorer eller en del av strukturella proteiner.

Rhodospirillum rubrum är en gramnegativ, fotosyntetiserande bakterie som tillhör purpurbakterierna. Den är strikt anaerob och kan växa under både ljus- och mörkerförhållanden. Bakterien innehåller bakteriechlorofyll och karotenoider, vilket gör att den kan producera energi genom fotosyntes i frånvaro av syre. R. rubrum är också kapabelt till kemosyntes, där den oxiderar organiska sockerarter för att producera energi. Denna bakterie förekommer naturligt i vatten och jord, och kan spela en roll i nedbrytningen av organiskt material i dessa miljöer.

'Natriumcyanid' är ett salt av vätecyanid (HCN) och kallas vanligen för 'natriumblandat blåsyra'. Det har den kemiska formeln NaCN. Natriumcyanid används inom flera industrier, till exempel för gulddesorption i gruvdrift och som reagens i vissa kemiska synteser. Ämnet är mycket giftigt och kan orsaka död vid akut exponering, då det frisätter vätecyanid i kroppen.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Inom varje klass, cytokrom a, b eller c, numreras tidiga cytokromer i följd, till exempel cyt c, cyt c1 och cyt c2, med nyare ... är ett cytokrom av c-typ. I mitokondrier och kloroplaster kombineras dessa cytokromer ofta i elektrontransport och relaterade ... Komplex III i sig är sammansatt av flera underenheter, varav en är en b-typ cytokrom medan en annan är en c-typ cytokrom. Båda ... Järnet i cytokromer finns vanligtvis i ett ferrous (Fe2+) och ett ferric (Fe3+) tillstånd med ett ferroxo (Fe4+) tillstånd som ...
... är ett protein i gruppen cytokromer, en grupp hemoproteiner som finns i de flesta aeroba organismer. Cytokromer är ... Av det trettiotal cytokromer som har identifierats är cytokrom c den mest stabila och vanligt förekommande, och är därför den ... Cytokrom c anses ha uppstått hos bakterier från cytokrom b. Bakterier har flera andra cytokromer, som till skillnad från ... Flera arkéer saknar cytokrom c . Cytokrom c finns på utsidan av mitokondriernas innermembran, där det ingår i ...
a b c] Nowak, R. M. (1999) sid.1067−1072, Hippopotamuses. ^ K. Mason (25 september 2013). "Hippopotamus" (på engelska). Animal ... Några ämnen som undersökts var djurens kasein, cytokromer och ribosom-RNA. Alla visade samma resultat. I samband med dessa ...
Inom varje klass, cytokrom a, b eller c, numreras tidiga cytokromer i följd, till exempel cyt c, cyt c1 och cyt c2, med nyare ... är ett cytokrom av c-typ. I mitokondrier och kloroplaster kombineras dessa cytokromer ofta i elektrontransport och relaterade ... Komplex III i sig är sammansatt av flera underenheter, varav en är en b-typ cytokrom medan en annan är en c-typ cytokrom. Båda ... Järnet i cytokromer finns vanligtvis i ett ferrous (Fe2+) och ett ferric (Fe3+) tillstånd med ett ferroxo (Fe4+) tillstånd som ...
Cytokromer, CYP, är några av kroppens viktigaste enzymer när det gäller Funktionelle-grupper-1 Kemi Noter (funktionelle grupper ... formel Alkan Alkyl RH Eksempel (strukturformel) H C H Eksempel I kemi er en funktionel gruppe den del af et molekyle som ...
Lorena C. , Robaina C., Keir-Rudmana S., Hornimanb N. och Clarkson C.. 2021. De antiinflammatoriska effekterna av cannabidiol ... Dessa cytokromer deltar i läkemedlets egen metabolism genom att införliva en vattenatom i läkemedlets molekylära struktur, ... Frisher M., White S., Varbiro G., Voisey C., Perumal D., Crome I., Khideja N. och Basford J.. 2010. The British journal of ... Chouinard F., Flamand N., Lefebvre JS och Turcotte C.. 2015. Journal of Leukocyte Biology . Reglering av inflammation av ...
0-9 A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö ...