'Dödfödsel' definieras inom medicinen som en födsel där barnet visar inga tecken på liv och inte börjar andas, röra sig eller reagera, trots allt möjligt livsförlängande stöd. Det officiella kriteriet för dödfödsel varierar något mellan olika länder, men i de flesta fall måste barnet ha en födelsevikt över 500 gram och/eller en gestationsålder över 22 veckor. I Sverige är gränsen satt till 22+0 veckors graviditet eller en fetal vikt över 500 gram, om det inte går att fastställa graviditetslängden.

'Fosterdöd' är ett medicinskt begrepp som används när ett foster dör inne i livmodern, vanligtvis före den 20:e veckan av graviditeten. Det kan också kallas för intrauterint fosterförlust eller missfall. Orsakerna till fosterdöd kan variera, men de kan inkludera genetiska avvikelser, infektioner, problem med moderkakan eller livmodern, eller komplikationer under graviditeten. I vissa fall kan orsaken aldrig fastställas. Fosterdöd är en tragisk händelse och kan vara mycket traumatiskt för de drabbade föräldrarna.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Spädbarnsdödlighet definieras som antalet dödsfall hos barn under ett år gånger 1000, dividerat med det totala antalet levande födda under samma tidsperiod. Det är ett viktigt mått på en nations hälsostatus och socioekonomiska förhållanden. En lägre spädbarnsdödlighet visar på bättre hälsa, social ekonomisk utveckling och effektiva hälsovårdsinsatser i ett samhälle.

Graviditetskomplikationer refererer til unormale eller farlige tilstande, som kan opstå under graviditeten og true morens sundhed eller fostrets udvikling. Disse komplikationer kan variere i alvorlighed og kan være forbundet med bestemte medicinske tilstande, livsstilsfaktorer eller genetiske faktorer. Nogle almindelige typer af graviditetskomplikationer omfatter:

1. Præeklampsi/Eklampsi: Et hypertensivt syndrom, der opstår under graviditeten og karakteriseres ved højt blodtryk og protein i urinen. I værste fald kan det udvikle sig til eklampsi med konvulsioner og muligvis koma.
2. Diabetes i graviditeten: En form for sukkersyge, der opstår under graviditeten hos kvinder, som ikke havde diabetes før graviditeten.
3. For tidlig fødsel: Fødslen af barnet før 37 uger graviditet.
4. Fejlplacering af placentan: Hvor placentan vokser inde i livmodermuskulaturen i stedet for at dække modermunden, hvilket kan medføre alvorlig blødning under graviditeten eller ved fødslen.
5. Intrauterin vækstrestriktion (IUGR): En tilstand, hvor fostret ikke vokser tilstrækkeligt i moders livmoder.
6. Infektioner: Graviditet kan øge risikoen for infektioner, herunder bakterielle og virale infektioner som f.eks. listeriose, toksoplasmose og zika-virusinfektion.
7. Præmature ruptur af membranerne (PROM): En tilstand, hvor modermunden brister før graviditeten er fuldt udviklet.
8. Blodtryksforhøjelse: Graviditet kan forårsage eller forværre blodtryksforhøjelse hos nogle kvinder.
9. Preeklampsi: En alvorlig tilstand, der rammer gravide kvinder og er karakteriseret ved pludselig opstået højt blodtryk og skader på organer som lever, nyre eller hjerne.
10. Fejlformede fostre: Graviditeten kan resultere i fostre med fysiske afvigelser, herunder kromosomale anomalier som Downs syndrom.

Graviditetsutfall, även känt som abort eller spontan abortion, är en komplikation under graviditeten som innebär att fostret dör och utdrives spontant från livmodern under de första 20 veckorna. Det kan delas in i tidiga (upp till 8 veckor), medel (mellan 9 och 16 veckor) och sent graviditetsutfall (efter 17 veckor). Orsakerna kan vara många, bland annat kromosomavvikelser, anatomiska avvikelser eller infektioner. Graviditetsutfall är relativt vanligt och uppskattas inträffa hos cirka 10-20 procent av alla graviditeter.

Perinatal dödlighet definieras som dödsfall hos spädbarn som inträffar under den perinatala perioden, vanligen definierad som den senaste fjärdedelen av graviditeten och de första sju dagarna efter födseln. Det inkluderar stilla födslar (dödfödda barn med en vägtaxa över 500 gram eller en gestationsålder över 22 veckor) och dödsfall hos levande födda barn under de första sju dagarna efter födseln. Perinatal dödlighet mäts ofta som antalet dödfödda barn per 1000 levande födda barn plus antalet dödsfall under de första sju dagarna efter födseln per 1000 levande födda barn.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

'Medfödda missbildningar' (congenital anomalies/birth defects) är en medicinsk term som refererar till strukturella eller funktionella avvikelser som förekommer vid eller strax efter fostrets bildande. Dessa avvikelser kan vara relaterade till kromosomala abnormaliteter, genetiska faktorer, miljöfaktorer under graviditeten eller en kombination av dessa. De kan påverka alla delar av kroppen och variera från milda till allvarliga, ibland med livslånga konsekvenser. Exempel på medfödda missbildningar inkluderar hjärtfel, neuralrörsdefekter, njurfel och navelsträngbråck.

"Missfall" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en spontan avslutning av en graviditet före den 20:e veckan. Det kan också kallas för en tidig abort. Missfall orsakas ofta av olika komplikationer under graviditeten, såsom kromosomavvikelser, hormonella störningar eller anatomiska avvikelser hos modern eller fostret. I vissa fall kan missfall även orsakas av yttre faktorer som trauma, infektioner eller exponering för skadliga ämnen.

Veterinärabort definieras som en spontan eller inducerad avbrutt av en djurs graviditet före fulltermin. Det kan inträffa av olika anledningar, till exempel på grund av genetiska abnormaliteter, infektioner, hormonella störningar eller strukturella problem med reproduktionssystemet. I vissa fall kan veterinärabort ingripa och inducera abort för att skydda djurets hälsa om graviditeten anses vara hög risk.

I medicinsk kontext, betecknar "moderna tiden" eller "den moderna eran" ofta perioden från 1500-talet till nutid. Detta är en relativt bred definition och kan inkludera många olika aspekter av medicinsk utveckling och förändring.

Under den moderna tiden har det skett enorma framsteg inom medicinen, bland annat tack vare utvecklingen av mikroskopi, bakteriologi, immunologi, genetik och molekylärbiologi. Detta har lett till en bättre förståelse av sjukdomar och deras orsaker, vilket i sin tur har möjliggjort utvecklingen av effektiva behandlingsmetoder och preventiv åtgärder.

Exempel på viktiga medicinska framsteg under den moderna tiden innefattar upptäckten av antibiotika, vaccinering mot smittosamma sjukdomar som smittkoppor och mässling, utvecklingen av kirurgiska tekniker och anestesi, samt framsteg inom diagnostik med hjälp av bildtekniker som röntgen, ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRI).

Det är värt att notera att definitionen av "modern tid" kan variera beroende på sammanhang och perspektiv. Inom vissa akademiska discipliner kan den moderna tiden definieras på ett annat sätt än inom medicinen.

En för tidig födelse definieras som ett intrfall innan de 37 kompletta veckorna av graviditet. För tidiga fosters utveckling och tillväxt kan variera beroende på hur tidigt de föds, och det är vanligt med komplikationer relaterade till för tidig födelse. Dessa komplikationer kan inkludera andningssvårigheter, hjärtproblem, svårigheter med att reglera kroppstemperaturen och svälja, ökad risk för infektion samt långsammare neurologisk utveckling.

Infectious pregnancy complications refer to infections that occur during pregnancy and can affect the mother, fetus, or both. These infections can lead to a variety of complications, including preterm labor, low birth weight, birth defects, and even stillbirth. Examples of infectious pregnancy complications include:

1. Urinary tract infections (UTIs): UTIs are common during pregnancy and, if left untreated, can lead to kidney infections and preterm labor.
2. Bacterial vaginosis (BV): BV is an imbalance of bacteria in the vagina that can increase the risk of preterm labor and delivery.
3. Group B Streptococcus (GBS): GBS is a type of bacterium that can be found in the vagina or rectum of pregnant women and can cause serious infections in newborns if passed to them during childbirth.
4. Listeriosis: Listeriosis is a foodborne illness caused by the bacterium Listeria monocytogenes, which can lead to miscarriage, stillbirth, or premature delivery.
5. Toxoplasmosis: Toxoplasmosis is a parasitic infection that can be passed from mother to fetus and cause serious birth defects.
6. Zika virus: The Zika virus is a mosquito-borne illness that can cause serious birth defects, including microcephaly, if a pregnant woman becomes infected.
7. Hepatitis B and C: Hepatitis B and C can be transmitted from mother to fetus during childbirth and can lead to chronic liver disease in the child.
8. Rubella: Rubella, also known as German measles, is a viral infection that can cause serious birth defects if a pregnant woman becomes infected during the first trimester.
9. Cytomegalovirus (CMV): CMV is a common viral infection that can cause serious complications in newborns if passed from mother to fetus during pregnancy.

It's important for pregnant women to take steps to prevent infectious complications, such as practicing good hygiene, avoiding certain foods, and getting vaccinated against certain diseases. Pregnant women should also talk to their healthcare provider about any concerns related to infection during pregnancy.

Föroläggningskomplikationer (deliver komplikationer) är problem eller biverkningar som kan uppstå under eller efter förlossningen, vilka kan vara risker för modern och/eller barnet. Dessa kan vara milda till allvarliga och kan behöva omedelbar medicinsk behandling. Exempel på vanliga föroläggningskomplikationer inkluderar:

* Blödning: Modern kan förlora för mycket blod under eller efter förlossningen, vilket kan leda till anemi eller i värsta fall livshotande skador.
* Infektion: Modern kan drabbas av infektioner i underlivet, i livmodern eller i moderkakan, som kan leda till feber, smärta och andra symtom.
* Skador på moderkakan: Vid en komplicerad förlossning kan det uppstå skador på moderkakan, vilket kan leda till blödning eller infektion.
* Barnets andningsproblem: Om barnet inte får tillräckligt med syre under förlossningen kan det utveckla andningsproblem, som kan vara livshotande.
* För tidig födsel: Om barnet föds för tidigt kan det ha lung- och hjärtproblem samt vara känsligt för infektioner.
* Skador på barnet: Under en komplicerad förlossning kan barnet drabbas av skador, till exempel på hjärnan eller nerverna.

Det är viktigt att alla gravida kvinnor får regelbunden förlossningsvård och att eventuella problem identifieras och behandlas tidigt för att minska risken för komplikationer.

I medicinsk kontext refererar "paritet" till att någonting är jämnt eller likadant på båda sidor. Det används ofta för att beskriva symmetri i anatomin, men kan även användas inom neurologi för att beskriva muskelsymmetrin hos en person. I psykiatrin kan paritet användas för att beskriva ett tillstånd där en persons tankar och perception är välordnade och logiska, utan tecken på psykotisk störning som exempelvis tankestörning eller hallucinationer.

"Bäckenmätning" är en medicinsk term som refererar till mätningen och bedömandet av storleken och formen på bäckenet hos en patient. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker, såsom röntgen, CT-scan eller MRI.

Bäckenmätning används ofta inom obstetrik och gynekologi för att bedöma patientens bäckenstorlek inför en planerad vaginal leverans eller för att diagnostisera eventuella abnormaliteter eller skador på bäckenet.

En vanlig metod för bäckenmätning är att mäta avståndet mellan två benspetsar (symfysen och coccyx) i sidled, samt höjden och bredden på bäckenöppningen. Dessa mått kan jämföras med normvärden för att bedöma om patienten har en normal storlek och form på bäckenet eller inte.

Prenatal vård, även känd som förlossningsförberedelse eller graviditetsvård, är den medicinska och supportiva omsorgen som erbjuds under en kvinnas graviditet. Den inkluderar regelbundna undersökningar, rådgivning och behandling för att säkerställa en frisk graviditet och en framgångsrik förlossning.

Prenatal vården kan omfatta:

* Regelbundna fosterviabilitetsundersökningar (för att upptäcka eventuella abnormiteter eller tillväxtstörningar hos fostret)
* Screening och diagnostik för genetiska avvikelser
* Blod- och urinprover för att upptäcka eventuella infektioner eller andra hälsoproblem
* Ultraljudsundersökningar för att kontrollera fostrets tillväxt och position
* Rekommendationer kring näringsintag, vila och övrig livsföring under graviditeten
* Vård av eventuella sjukdomar eller komplikationer som uppstår under graviditeten, såsom diabetes, högt blodtryck eller för tidig förlossning
* Psykologiskt stöd och rådgivning kring förlossningen och livet med ett nytt barn.

Syftet med prenatalförberedelsen är att säkerställa en frisk graviditet, upptäcka och behandla eventuella problem i tid, ge stöd och information till den blivande modern och förbereda henne för förlossningen och livet som ny mamma.

En förlossning, även känd som fosterdistriktion eller födelse, är den process då ett befruktat ägg (blastocyst) eller ett foster i livmodern fullständigt separeras från moderns kropp. Detta inträffar vanligtvis efter en graviditet på ungefär 40 veckor och innebär att barnet, moderkakan och placenta levererats ut ur livmodern.

Förlossningen kan ske naturligt eller med hjälp av medicinska ingrepp, såsom induktion av förlossning eller kejsarsnitt. Under förlossningsprocessen utvidgas livmodern och cervix (livmoderhalsen) öppnas gradvis för att möjliggöra passage av barnet genom vaginala kanalen.

Det är viktigt att få rätt medicinsk vård under förlossningen för att minimera komplikationer och säkerställa bästa möjliga utfall för modern och barn.

Fosterdödlighet (stillbirth) är en term inom obstetrik och gynekologi som definieras som dödföddhet, det vill säga när ett ofött barn avlider i livmodern efter 20 eller 28 fullbordade veckor av graviditet beroende på olika källors definitioner. Det är en tragisk händelse som kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska abnormaliteter, infektioner, komplikationer under graviditeten eller förlossningen och andra hälsoproblem hos modern. Fosterdödligheten är en viktig folkhälsoindikator som mäts och övervakas globalt.

Radioaktiva förorenande ämnen är substance som innehåller radionuklider med sådan aktivitet och/eller koncentration som kan vara skadliga för människor och miljön. Dessa ämnen kan orsaka strålningsskador eller öka risken för cancer och genetiska defekter över tiden. Radioaktiva föroreningar kan uppstå som ett resultat av olyckor vid kärnkraftverk, illegala dumpningar eller olyckor under transport av radioaktivt material.

Medfödd syfilis, även känd som congenital syphilis, är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av spiroketbakterien Treponema pallidum och som överförs från modern till foster under graviditeten eller vid förlossningen. Sjukdomen kan skada fostrets skelett, hjärta, hjärna, ögon och öron, vilket kan leda till allvarliga komplikationer och i värsta fall död. Symptomen på medfödd syfilis kan variera beroende på när under graviditeten modern blev smittad, men de kan inkludera missbildningar, anemi, hudutslag, feber, ökad leverstorlek och ökad njurfunktion. Behandling med antibiotika som penicillin kan vara effektivt om det ges i tid, men det är viktigt att upptäcka och behandla sjukdomen så snart som möjligt för att förebygga skadliga effekter på fostret.

Neonatal asphyxia är en medicinsk term som refererar till syrebrist hos ett nyfött barn. Det kan orsakas av flera faktorer, inklusive problem under förlossningen som förhindrar att barnet får tillräckligt med syre, lågt födelsevikts eller andra hälsoproblem hos barnet. Symptomen på neonatal asphyxia kan variera, men kan inkludera blåfärgad hud, sänkt muskeltonus, långsam hjärtslag och andningssvårigheter. Behandlingen av neonatal asphyxia beror på svårighetsgraden av syrebristen och kan innebära extra syre, ventilation eller andra livsuppehållande behandlingar. I allvarliga fall kan asfyxin kan leda till skador på hjärnan eller dödsfall.

Födelsevikt definieras som den vikt som ett nyfött barn har vid födelsen. Det är en vikt som vanligtvis mäts inom de första 24 timmorna efter födseln och anges i gram (g) eller kilogram (kg). En genomsnittlig födelsevikt för fullt utvecklade, termina spädbarn är cirka 3,5 kg. Födelsevikten används ofta som ett indikator på barnets tillväxt och hälsa under graviditeten och kan ge information om risken för vissa hälsoproblem både under barndomen och senare i livet.

Perinatal vård definieras som den specialiserade vården som erbjuds under graviditeten, under förlossningen och under den neonatala perioden, vanligtvis de första 28 dagarna efter födseln. Den perinatala vården inkluderar preventiva, diagnostiska och terapeutiska insatser som är riktade till att förbättra utkomsten för både den obefruktade fostret och den nyfödda.

Den perinatala vården kan delas in i tre olika faser:

1. Prekonceptionell vård: Denna fas av perinatal vård fokuserar på att förbättra hälsan hos den blivande mamman och den potentiella fadern innan de blir gravida, för att minska risken för komplikationer under graviditeten och under förlossningen.

2. Gravid vård: Denna fas av perinatal vård fokuserar på att ge regelbunden vård och övervakning under graviditeten, inklusive screening för fosterskador och andra komplikationer, samt att erbjuda råd om livsstilsförändringar som kan förbättra utkomsten för både modern och barnet.

3. Neonatal vård: Denna fas av perinatal vård fokuserar på att ge vård och stöd till den nyfödda direkt efter födseln, inklusive att övervaka andningen, puls, temperatur och blodtryck, att ge näring och att behandla eventuella sjukdomar eller komplikationer.

Perinatal vård är en viktig del av den totala hälsovården, särskilt för de kvinnor och barn som har högre risk för komplikationer under graviditeten och under förlossningen. Genom att erbjuda specialiserad vård och stöd kan perinatal vård hjälpa till att förbättra utkomsten för modern och barn, och att säkerställa en hälsosam start på livet.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras en levande födelse som "den fullständiga utdelningen eller extraktionen av en fetus, som, efter separationen från modern, visar tecken på liv, oavsett tiden levde utanför moderns kropp, även om fetusen dör senare."

Detta innebär att ett barn anses vara fött levande om det andas, hostar, urinerar, grimaserar, har hjärtslag eller en annan tydlig tecken på liv efter att ha skiljts från modern. Det är viktigt att notera att en fetus som inte visar några tecken på liv efter födelsen räknas inte som en levande födelse, utan snarare som en död födsel eller en missfall.

'Fosterrörelser' är rörelser som kan kännas när ett foster växer och utvecklas inuti moderns livmoder. Dessa rörelser kan uppfattas som små sparkar eller ryck, särskilt under de sista stadierna av graviditeten. Fosterrörelser är vanliga och normala, och de hjälper till att stödja fostrets muskuloskelettella utveckling. Under sent i graviditeten kan modern lära sig att känna igen fostrets mönster av rörelser, och om någonting verkar ovanligt eller om rörelserna upphör helt, bör modern kontakta sin vårdpersonal för att säkerställa fostrets välbefinnande.

Global hälsa är ett omfattande och multidisciplinärt koncept som handlar om att förbättra hälsa och välfärd för alla människor i alla delar av världen. Det inkluderar en bred vetenskaplig och politisk agenda med fokus på att minska ohälsosociala orättvisor, bekämpa sjukdomar och epidemier, främja hälsofrämjande livsstilar och miljöer samt stärka hälso- och sjukvårdssystem över hela världen. Global hälsa tar hänsyn till de sociala, ekonomiska, politiska och miljömässiga determinanterna för hälsa och betonar därför samarbete och samverkan mellan länder, organisationer och individer över gränserna.

Fosterövervakning, även kallat fostersurveillans eller fostermonitoring, är inom medicinen ett samlingsbegrepp för de observationer och tester som utförs under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, hälsa och välbefinnande. Detta kan involvera rutinmässiga ultraljudsundersökningar, blodprover från modern för att mäta fostrets tillväxthormonnivåer, samt kontroller av moderns vikt och blodtryck. I vissa fall kan även mer specialiserade tester vara aktuella, beroende på specifika riskfaktorer eller komplikationer under graviditeten.

Fosterövervakning är en viktig del av förlossnings- och barnmorskevården, särskilt för gravider med högre risk för fosterskador eller död, såsom diabetiker, rökare eller äldre mödrar. Genom att tidigt upptäcka eventuella problem kan läkare och barnmorskor vidta åtgärder för att minska risken för skador eller komplikationer under fostrets utveckling och vid förlossningen.

En högriskgraviditet definieras som en graviditet där det förekommer en eller flera komplikationer som kan påverka moderns hälsa eller fostrets utveckling och överlevnad. Det kan röra sig om förhållanden som existerar innan graviditeten, under graviditeten eller under förlossningen.

Exempel på riskfaktorer för en högriskgraviditet inkluderar:

* Moderns ålder över 35 år
* Undervikt eller övervikt
* Förhöjda blodtrycksvärden eller diabetes före graviditeten
* Tvilling- eller flerbörd
* Problem med livmodern, äggstockarna eller hormonella störningar
* Infektioner under graviditeten, till exempel listerios eller toxoplasmos
* Missbildningar hos fostret
* Förväntad för tidig förlossning eller för tidig avbrytning av graviditeten

Det är viktigt att identifiera en högriskgraviditet så snart som möjligt, så att läkare och sjuksköterskor kan övervaka modern och fostret närmare och vidta åtgärder för att minska riskerna.

Kejsarsnitt är ett medicinskt ingrepp där en kirurg skär genom buken och livmodern för att föda ut det oväntade barnet. Detta görs vanligtvis när modern eller/och barnet är i fara under förlossningen, och det inte finns tillräckligt med tid eller möjlighet att utföra en vaginal förlossning på säker och effektiv väg. Kejsarsnitt kan också utföras på begäran av den gravida kvinnan, även om detta är mindre vanligt.

Under ett kejsarsnitt placerar läkaren oftast en epiduralanestesi för att dämpa smärtan, men i vissa fall kan en allmän narkos användas istället. Sedan skärs buken och livmodern upp, och barnet tas ut genom den öppningen. Efter att barnet har fötts stänger läkaren upp buken och livmodern igen med hjälp av sömmar.

Kejsarsnitt är ett relativt vanligt ingrepp i många delar av världen, men det finns fortfarande risker som är associerade med det, såsom infektion, blödning och skador på organ. Dessa risker ökar om kvinnan har flera kejsarsnitt eller om hon får ett akut kejsarsnitt under förlossningen.

En försäkring är ett avtal mellan en försäkringsbolag och en försäkrad person, där försäkringsbolaget förbinder sig att betala ut en viss summa pengar eller utföra andra tjänster till den försäkrade om en viss händelse inträffar, såsom skada, sjukdom eller död. Försäkringen ger därmed finansiell skydd och trygghet mot oväntade händelser genom att överföra risk från den enskilde till försäkringsbolaget. Kundens premieberäkning beror på olika faktorer såsom typen av försäkring, risken för skada och vald ersättningsnivå.

Placentahormoner är hormoner som produceras under graviditeten i moderkakan (placentan), som förser fostret med näring och skyddar det mot infektioner. De viktigaste placentahormonerna inkluderar:

1. Humant chorioniskt gonadotropin (hCG): Detta hormon produceras tidigt under graviditeten och hjälper till att upprätthålla graviditeten genom att signalera för äggstockarna att fortsätta producera progesteron. Nivåerna av hCG ökar snabbt under de första veckorna av graviditeten och kan mätas i blodet eller urinen för att diagnostisera en graviditet.

2. Progesteron: Detta hormon produceras av moderkakan under graviditeten och hjälper till att förbereda livmodern för fostrets utveckling genom att öka blodflödet, minska muskelaktiviteten i livmoderväggarna och förhindra framtida ägglossningar. Progesteron påverkar också fostrets tillväxt och hjälper till att reglera immunsystemet så att det inte attackerar fostret som en främmande kropp.

3. Östrogen: Moderkakan producerar också östrogen under graviditeten, som hjälper till att stödja fostrets tillväxt och utveckling av könsorganen. Östrogen påverkar även moderkakans blodflöde och hjälper till att förbereda bröstarna för amning.

4. Humant placentalt laktogen (hPL): Detta hormon produceras under graviditeten och är viktigt för fostrets tillväxt och utveckling. HPL påverkar också moderkakans blodflöde och hjälper till att reglera glukosnivåerna i moderns kropp.

5. Relaxin: Moderkakan producerar även relaxin under graviditeten, som är viktigt för att förbereda kroppen för förlossning. Relaxin löser upp ligament och muskler i bäckenet och hjälper till att öka blodflödet till fostret.

Dessa hormoner arbetar tillsammans för att stödja fostrets tillväxt och utveckling under graviditeten och förbereda moderns kropp för förlossning och amning.

'Hämmad fostertillväxt' (intrauterin tillväxtretardation, IUGR) är en medicinsk term som används för att beskriva ett foster som har en lägre vikt än förväntat vid födseln, vanligtvis definierat som en fetalvikt under den tionde percentilen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska, miljömässiga och moderska faktorer som kan påverka fostrets tillväxt i livmodern. Förekomsten av hämmad fostertillväxt kan vara ett tecken på olika komplikationer under graviditeten och efter förlossningen, såsom neonatal morbiditet och mortalitet, kognitiva funktionsnedsättningar och kardiovaskulära sjukdomar under vuxenlivet.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn med låg födelsevikt som nyfödda barn som väger mindre än 2500 gram vid födseln. Detta kan delas upp i tre kategorier:

1. Mellanväldiga låga födelsevikter (1500-2499 gram)
2. Svaga låga födelsevikter (1000-1499 gram)
3. Mycket svaga låga födelsevikter (under 1000 gram)

Låg födelsevikt är en viktig hälsomässig faktor eftersom det kan öka risken för allvarliga hälsoproblem och dödsfall hos barnen. De flesta barn med låg födelsevikt föds i länder med låga och medelinkomster, där tillgången till god hälsovård är begränsad.

Graviditetshypertoni, även känd som graviditetsinducerad hypertension eller svår hypertension under graviditet, är en allvarlig sjukdom som kan uppstå under graviditeten. Det definieras som en ökning av blodtrycket över 140/90 mmHg, tagen på två tillfällen med minst 6 timmars mellanrum, efter graviditetsvecka 20, hos en kvinna som normalt har ett normalt blodtryck.

Graviditetshypertoni kan delas in i tre olika kategorier:

1. Gravida gestosis: Detta är den mildaste formen av graviditetshypertoni och definieras som en ökning av blodtrycket över 140/90 mmHg efter graviditetsvecka 20, utan tecken på organpåverkan.
2. Preeklampsi: Detta är en allvarligare form av graviditetshypertoni som kännetecknas av en ökning av blodtrycket över 140/90 mmHg, tillsammans med protein i urinen (proteinuri) och/eller tecken på organpåverkan.
3. Eklampsi: Detta är den allvarligaste formen av graviditetshypertoni och kännetecknas av en plötslig och allvarlig ökning av blodtrycket, med symtom som krampanfall, förlust av medvetande eller andningssvårigheter.

Graviditetshypertoni kan leda till allvarliga komplikationer såsom intrauterin tillväxtbegränsning (IUGR), förtidig födsel, placentainsufficiens och livshotande skador på moderkakan och fostret. Därför är det viktigt att kvinnor som lider av graviditetshypertoni får noggrann övervakning och behandling under sin graviditet.

En graviditetstest är ett diagnostiskt verktyg som används för att fastslå om en kvinna är gravid eller inte. Det fungerar genom att upptäcka spår av hCG (human chorionic gonadotropin), ett hormon som produceras av den befruktade äggcellen efter befruktning, i urinen eller blodet.

Det finns två huvudsakliga typer av graviditetstester: urinvägs-test och blodtest. Urinvägs-testet är det mest vanliga och kan köpas över derät i butiker och apotek. Det fungerar genom att en liten mängd urin placeras på ett teststreck, där den kommer i kontakt med speciella antikroppar som reagerar med hCG om det finns närvarande. Resultatet visas vanligtvis som en linje eller ett plus-tecken och kan läsas efter några minuter.

Blodtest för graviditet, som vanligtvis utförs av en vårdgivare i en klinisk setting, är mer exakt än urinvägs-testet och kan upptäcka graviditet på ett tidigare stadium. Det finns två typer av blodtester för graviditet: kvantitativ och kvalitativ. Kvantitativ test mäter mängden hCG i blodet, medan kvalitativ test endast fastställer om hCG är närvarande eller inte.

Det är viktigt att notera att graviditetstester inte är 100% tillförlitliga och att det kan finnas falska positiva eller falska negativa resultat. I fallet med ett osäkert resultat rekommenderas det därför att upprepa testet efter några dagar eller kontakta en vårdgivare för ytterligare utvärdering.

"Orsakssammanhang" (causality) är ett centralt begrepp inom evidensbaserad medicin och betecknar den kausala relationen mellan en exponering (t.ex. en behandling, ett preventivt förfarande eller en faktor i miljön) och ett hälsoutfall (t.ex. en sjukdom, en skada eller död). En orsakssammanhang innebär att det finns tillräckligt starka bevis för att en viss exponering är den troliga eller sannolika orsaken till ett visst hälsoutfall.

Det kan vara svårt att fastslå en orsakssammanhang, eftersom det ofta krävs en kombination av olika typer av bevis, såsom experimentella studier, observationalstudier och mekanistiska studier. Experimentella studier, där man kontrollerar alla variabler utom den under studie, är ofta de starkaste bevisen för en orsakssammanhang. Observationella studier, där forskaren inte kan kontrollera variablerna, kan ge mindre starka bevis men kan ändå vara värdefulla när det gäller att undersöka samband mellan exponeringar och hälsoutfall i en naturlig population. Mekanistiska studier undersöker de biologiska mekanismer som kan förklara en orsakssammanhang.

Det är viktigt att notera att en orsakssammanhang inte är samma sak som en korrelation, det vill säga ett samband mellan två variabler. En korrelation kan vara ett tecken på en orsakssammanhang, men det kan också finnas andra förklaringar till korrelationen, såsom en tredje, okänd variabel som påverkar båda variablerna (en gemensam orsak) eller en slumpmässig association.

I medicinsk kontext är det viktigt att fastställa en orsakssammanhang mellan en exponering och ett hälsoutfall för att kunna utforma effektiva preventions- och behandlingsstrategier. Det kan dock vara svårt att fastställa en orsakssammanhang på grund av komplexiteten i biologiska system, det vill säga att många olika faktorer kan påverka hälsoutfall och att det kan finnas flera möjliga mekanismer som förklarar en orsakssammanhang.

I medicskt hänseende kan "U-länder" (ibland skrivet som "bottnen-länder") vara en förkortad benämning på de länder som har de sämsta socioekonomiska betingelserna och ofta tenderar att ha hög prevalens av olika smittsjukdomar och andra hälsorelaterade problem. Termen används ibland i en internationell kontext för att referera till länder med låg eller mycket låg human development index (HDI) som rankas lägst av FN:s utvecklingsprogram (UNDP).

Det saknas dock en entydig och universellt accepterad medicinsk definition av "U-länder", och termen används inte alltid på ett konsekvent eller systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården.

En graviditetskramp, även känd som ömsesidig muskelspasm eller utlöst muskelkramp under graviditeten, är en smärtsam kontraktion av magmuskulaturen under graviditeten. Detta skiljer sig från falska förlossningskontraktioner genom att det saknas regelbundenhet och progressiv intensifiering över tiden. Graviditetskramper kan orsakas av en rad faktorer, inklusive magont, muskuloskelettala problem eller hormonella förändringar under graviditeten. De tenderar att vara obekväma men är vanligtvis inte skadliga för modern eller fostret. Om dock graviditetskramper uppträder tillsammans med andra symptom som blödning, smärta i underlivet, avflöde av vätska från slidan eller minskad rörelse hos fostret, bör en läkare kontaktas omedelbart.

Trihalometaner (THM) är en grupp av kemiska föreningar som bildas när organiska material, till exempel naturligt förekommande humus i vatten, reagerar med halogener, vanligtvis klor eller brom, under vattentillsättning eller vattenbehandling. De tre halogenerna i trihalometanernas namn refererar till de tre atomer som ersätter väteatomen i metan (CH4), vilket ger upphov till följande vanliga typer av THM:

1. Chloroform (CHCl3)
2. Dibromochlorometan (CHBr2Cl)
3. Bromodichlorometan (CHBrCl2)
4. Tribromometan (CHBr3)

THM är en av de mest förekommande typerna av disinfektionsbiprodukter (DBP) i dricksvatten, och de har visat sig ha potential att vara skadliga för människors hälsa vid höga nivåer eller långvarig exponering. De är kända cancerogener hos djur, och Internationella canceragenturs (IARC) klassificerar chloroform och bromodichlorometan som möjliga cancerogener för människor (grupp 2B). Därför har det etablerats riktlinjer och gränsvärden för THM-nivåer i dricksvatten av olika myndigheter, inklusive Världshälsoorganisationen (WHO) och Environmental Protection Agency (EPA) i USA.

Enligt American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG), definieras en svår förlossning som en förlossning som varar i 20 timmar eller längre för första barnsburen, och 14 timmar eller längre för icke-första barnsburen. Dessutom kan en förlossning betraktas som svår om det uppstår behov av speciella procedurer eller utrustningar för att underlätta förlossningen, såsom kraftig sugklocka, vakuumextraktion eller kejsarsnitt. Andra faktorer som kan bidra till en svår förlossning inkluderar abnorma fostervägsplaceringar, stora foster, multipela foster och andra komplikationer under förlossningen.

"Dödsorsak" är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta eller underliggande sjukdomen, skada eller händelse som ledde till en persons död. Det kan också inkludera faktorer som bidrog till dödsfallet, såsom komorbiditeter (flera samtidigt existerande sjukdomar) eller riskfaktorer.

Det är viktigt att skilja på dödsorsaken och dödsomständigheterna. Dödsomständigheterna refererar till de omständigheter som omgav dödsfallet, såsom var det inträffade och hur det upptäcktes.

Det är värt att notera att fastställandet av en dödsorsak kan vara komplex och kräver ofta en genomgående obduktion och utvärdering av kliniska data av en läkare specialiserad inom patologi eller dödlighetsanalys.

Placentainsufficiens är ett tillstånd under graviditet där placentan inte fungerar optimalt och orsakar en nedsatt blodflöde och näringsupptagning från modern till fostret. Detta kan leda till en förekomst av fetal growth restriction (FGR), prematur födsel, lägre Apgar-poäng och i värsta fall intrauterint foster deaths. Placentainsufficiens kan orsakas av olika faktorer som exempelvis modersålder, rökning, drogbruk, diabetes, högt blodtryck eller andra sjukdomar hos modern. I vissa fall kan placentainsufficiens vara asymptomatisk och upptäckas först under en ultraljudsundersökning. Behandlingen av placentainsufficiens innebär ofta att modern måste tillfriskna och i vissa fall kan en tidigare planerad förlossning behöva ske för att förebygga ytterligare komplikationer.

Medicinskt sett definieras "graviditet, överburen" som en tillstånd där en kvinna fortfarande har rester av graviditetsvävnad i kroppen efter en missad spontan abort, en misslyckad inducerad abort eller en fullbordad spontan abortion, men innan att menstruationen har återkommit. Detta kan leda till fortsatt utsöndring av hormoner och symtom som blödningar, krampartade smärtor och infertilitet om det inte behandlas. Överburen graviditet kallas också för "retained products of conception" (RPOC) på engelska.

"Modern exposure" är inte en etablerad medicinsk term, men det kan tolkas som att ha kontakt med en substans eller faktor under modern tid som kan ha en påverkan på hälsan. Detta kan exempelvis vara exponering för kemiska ämnen, luftföroreningar, joniserande strålning eller infektioner i den moderna miljön.

Det är viktigt att klargöra vilken substans eller faktor som avses när man talar om "modern exposure", eftersom effekterna på hälsan kan variera beroende på typen och graden av exponering.

Spädbarn, som är små för tiden, definieras som spädbarn med ett födelsevikt under den 10:%-ileen efter kön och gestationsålder, efter att ha justerats för mödrarnas fetma och socioekonomiska status. Detta betyder att barnet är mindre än 90% av alla barn inom samma gestationsålder och kön. Det kan vara associerat med ökad risk för kort- och långtidsneonatala komplikationer, såsom andningssvårigheter, hypoglykemi och utvecklingsbrist.

En födelseattest är ett officiellt dokument som bekräftar födelsen av en individ. Det innehåller vanligtvis information såsom barnets namn, datum och plats för födseln, samt identiteten på barnets föräldrar. Födelseattester utfärdas vanligen av myndigheter som är ansvariga för registreringen av födelser i det land där barnet föddes. I vissa länder kan födelseattester även innehålla ytterligare information, såsom barnets kön, vikt och längd vid födseln. Födelseattester används ofta som ett officiellt bevis på en persons identitet och är vanligen ett nödvändigt krav för att kunna få tillgång till vissa tjänster eller rättigheter, såsom skolskrivningar, passansökningar och sociala förmåner.

Medicinskt sett definieras läkemedelsframkallade missbildningar som abnormaliteter hos foster eller barn som orsakats av exponering för läkemedel under graviditeten. Missbildningarna kan vara strukturella, funktionella eller både och. De kan påverka alla delar av kroppen, inklusive hjärtat, lungorna, levern, njurarna, skelettet och centrala nervsystemet.

Läkemedelsframkallade missbildningar kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande. Vissa läkemedel har en högre risk än andra för att orsaka missbildningar, och det finns ofta en dos-svarsrelation, vilket betyder att högre doser av ett läkemedel kan öka risken för missbildningar.

Exponeringen för läkemedel som kan orsaka missbildningar bör undvikas under graviditeten om det är möjligt. Om en kvinna blir gravid medan hon tar ett läkemedel som kan orsaka missbildningar bör hon kontakta sin läkare omedelbart för att diskutera alternativ behandlingar.

Det är viktigt att notera att inte alla läkemedel som används under graviditeten kommer att orsaka missbildningar, och att det finns ofta risker med att avbryta en behandling under graviditeten. Läkare och patienter bör diskutera alla möjliga risker och fördelar med varje läkemedel som används under graviditeten.

Placentasjukdomar är en övergripande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar moderkakan (placentan) under graviditeten. Dessa sjukdomar kan orsaka komplikationer för både modern och barnet, beroende på allvarlighetsgraden av sjukdomen.

Det finns olika typer av placentasjukdomar, men några vanliga exempel är:

1. Placenta praevia: Detta innebär att moderkakan sitter lägre i livmodern än vanligt och kan täcka delar av cervix ( slidan). Denna placering kan orsaka blödning under graviditeten eller vid förlossningen.
2. Placentalabruptio: Detta innebär att moderkakan lossnar från livmoderväggen före förlossningen, vilket kan leda till allvarlig blödning och syrgasmangel hos barnet.
3. Preeklampsi: Detta är en sjukdom som vanligtvis uppstår under den senare delen av graviditeten och kännetecknas av högt blodtryck och skador på bland annat njurarna. I allvarliga fall kan preeklampsi leda till eklampsi, vilket innebär att modern får epileptiska anfall.
4. Intrauterin tillväxthämning (IUGR): Detta innebär att barnet inte växer normalt i livmodern, vilket kan orsakas av en placentasjukdom eller andra problem under graviditeten.

Det är viktigt att upptäcka och behandla placentasjukdomar så snart som möjligt för att minska risken för komplikationer. Behandlingen kan variera beroende på typ av sjukdom och allvarlighetsgrad, men kan innefatta vila, mediciner eller i vissa fall förlossning.

Diabetes under graviditet definieras som förhöjda nivåer av glukos (socker) i blodet som påverkar kvinnans och fostrets hälsa under graviditeten. Det finns två typer av diabetes under graviditet:

1. Gestationell diabetes: Detta är en form av diabetes som uppstår för första gången under graviditeten, vanligtvis under det andra trimesteret. Den beror på att kroppen inte producerar tillräckligt med insulin för att hantera den ökade mängden glukos i blodet under graviditeten. Gestationell diabetes kan leda till komplikationer såsom övervikt hos barnet, högt blodtryck hos modern och en ökad risk för skador på fostrets nerver och hjärta.
2. Förvarande diabetes: Detta är en form av diabetes som förekommer innan graviditeten och kan förvärras under graviditeten. Kvinnor med förvarande diabetes har ofta högre risker för komplikationer under graviditeten, såsom missbildningar hos barnet, skador på fostrets nerver och hjärta, och en ökad risk för fosterförlust.

Det är viktigt att kvinnor med diabetes under graviditeten får regelbundna undersökningar och behandling för att minimera risken för komplikationer. Det kan innebära att kontrollera blodsockernivåerna flera gånger om dagen, ändra kosten, öka motionen och eventuellt ta mediciner som insulin eller andra läkemedel för att hjälpa till att reglera blodsockret.

Parasitära graviditetskomplikationer är ett samlingsbegrepp för situationer där en parasit infekterar en gravid kvinnas moderkaka, fostervatten eller placenta. Detta kan leda till allvarliga komplikationer för både modern och fosteret. Ett exempel på en sådan parasit är Toxoplasma gondii, som orsakar toxoplasmos. Andra exempel är malariaparasiten Plasmodium falciparum och lymfatisk filarias, som orsakas av parasiter i nematodsläktet Wuchereria. Dessa komplikationer kan leda till allvarliga hälsoproblem såsom missfall, förtidig födsel, intrauterin tillväxtavstannan och neurologiska skador hos fostret.

Placentaavlossning (eng. Placental abruption) är ett medicinskt tillstånd där moderkakan lossnar från livmoderväggen under graviditeten. Detta kan orsaka blödningar och minskad syresättning till fostret, vilket kan leda till allvarliga komplikationer såsom fosterförlossning eller neonatal morbiditet och mortalitet. Placentaavlossning kan vara partial (delvis) eller total (komplett), beroende på hur mycket av moderkakan som är lossningsfrån livmoderväggen. Faktorer som ökar risken för placentaavlossning innefattar hög ålder, rökning, droganvändning, hypertension, trauma och tidigare förekomst av placentaavlossning. Symptomen på placentaavlossning kan omfatta buksmärtor, vaginal blödning, samt abnorma fostervibrationer eller rörelser. Diagnosen ställs vanligtvis genom ultraljud och/eller magnetresonanstomografi (MRT), och behandlingen består ofta av vård på sjukhus, bedrest, ökad övervakning av fostret och i allvarliga fall kirurgisk intervention.

Förolämningsskador, även kända som obstetriska trauma eller underlivsskador, är skador som kan uppstå under förlossningen. Dessa skador kan drabba bäckenbotten, underlivsmuskulatur, ligament och nerver.

Exempel på vanliga förolämningsskador inkluderar:

1. Skador på perineum (den muskulära regionen mellan slidan och anus): Detta kan vara en lättare skada, såsom en sårbildning eller ett sönderslitande av perinealvävnaden, eller en allvarligare skada som innebär att muskler, ligament och nerver skadas.
2. Analincontinens: Detta är en oförmåga att kontrollera avföringen eller flatulensen. Den kan orsakas av skador på anus- och slidmusklerna eller på de nerver som styr dessa muskler.
3. Slidskador: Förlossningen kan leda till sårbildning, sönderslitande eller avslitande av slidan. I vissa fall kan en episiotomi behövas, vilket är ett intentionalt snitt i perineum för att underlätta förlossningen. Även efter en episiotomi kan skador uppstå om den inte läks korrekt.
4. Uterusprolaps: Detta innebär att livmodern sjunker ner från sin normala position i bäckenet och kan sticka ut genom slidan. Detta orsakas ofta av svaghet hos de muskler och ligament som håller livmodern på plats.
5. Blåsa prolaps: Detta innebär att blåsan sjunker ner från sin normala position i bäckenet och kan sticka ut genom slidan. Detta orsakas ofta av svaghet hos de muskler och ligament som håller blåsan på plats.

Förolämpningar är vanligare efter förlossningar där det har varit behov av instrumentell assistans, såsom vakuuminläsning eller kraftig sugning. Även högre ålder, övervikt och tidigare barnafödanden kan öka risken för förolämpningar.

'Smärtsam förlust' är ett psykologiskt begrepp och inte en medicinsk diagnos. Det refererar till den sorg, leda och smärta som kan upplevas vid förlust av någonting viktigt eller betydelsefullt, till exempel en nära anhörig, ett hem, en relation eller en funktion. Den smärtsamma förlusten kan påverka individens emotionella, sociala och fysiska välbefinnande och kan leda till komplexa känslor av sorg, ilska, skuld och acceptans. I vissa fall kan den smärtsamma förlusten utvecklas till en sorgprocess som är patologisk eller komplicerad, vilket kan behöva professionell behandling.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn som för tidigt födda om de föds före 37 kompletta veckor graviditet. För tidigt födda barn delas in i tre kategorier baserat på gestationsåldern:

1. Mycket för tidigt födda (extremt för tidigt födda): Födda före 28 veckor graviditet.
2. För tidigt födda (mycket för tidigt födda): Födda mellan 28 och 32 veckor graviditet.
3. Något för tidigt födda: Födda mellan 32 och 37 veckor graviditet.

Det är viktigt att notera att för tidigt födda barn kan ha en högre risk för komplikationer jämfört med fullväxta barn, och risken ökar desto tidigare barnet är fött.

Female genital mutilation (FGM) is a procedure involving the partial or total removal of external female genitalia or other injuries to the female genital organs for non-medical reasons, often performed on young girls. It is also known as "female circumcision" or "cutting." The practice has no health benefits and can cause serious harm, including severe bleeding, infection, complications in childbirth, and increased risk of newborn deaths. It is recognized internationally as a violation of human rights of girls and women.

I'm sorry for any confusion, but "England" is not a medical term or concept. It is a geographical and political term referring to a country that is part of the United Kingdom. If you have any questions related to medicine or health, I would be happy to try to help answer them.

Medicinskt sett är moderkakan (placentan) ett organ som bildas under graviditeten hos däggdjur, inklusive människor. Den utvecklas från den äggcell som befruktats och implanterar sig i livmoderns slemhinna. Moderkakan har en yta på ungefär 0,15–0,20 kvadratmeter hos människor och är till formen platt och rund med en diameter på cirka 15–20 cm vid full term.

Moderkakans huvudsakliga funktioner inkluderar:

1. Att förse fostret med näring: Moderkakan tar upp näringsämnen från moderns blod och omvandlar dem till en form som fostret kan ta upp och använda.
2. Att avlägsna avfallsprodukter från fostret: Moderkakan tar emot avfallsprodukter från fostret och transporterar bort dem i moderns blodomlopp.
3. Att producera hormoner: Moderkakan producerar flera hormoner som hjälper till att underhålla graviditeten, inklusive gestagen, östrogen och humant klorioniskt gonadotropin (hCG).
4. Att skydda fostret mot infektioner: Moderkakan har en immunförsvarsmekanism som hjälper till att förhindra att infektioner når fostret.

Moderkakan är ett mycket viktigt organ under graviditeten och utvecklas kontinuerligt tillsammans med fostret. Efter födseln separeras moderkakan från livmodern och avlägsnas, ofta genom en process som kallas efterbörd.

"Barnmorskeyrket" är en informell term som kan översättas till "jobbmarknaden för barnmorskor". Enligt Merriam-Webster Medical Dictionary definieras en barnmorska som "en person som är utbildad och certifierad att ge vård och rådgivning till kvinnor under graviditet, förlossning och efter fostrets födelse".

Enligt samma källa är "jobbmarknad" definierat som "den del av en ekonomi där arbetskraft anställs och utbyts". Således kan "barnmorskeyrket" ses som den del av hälsovårdssektorn där barnmorskor söker och tas upp på jobb.

Det är värt att notera att begreppet "barnmorskeyrket" kan ha olika konnotationer beroende på sammanhang och plats. I vissa fall kan det användas för att beskriva en konkurrenskraftig arbetsmarknad med hög efterfrågan på barnmorskor, medan det i andra fall kan användas för att diskutera frågor kring arbetstillfällen, lön och arbetsförhållanden inom yrket.

Medicinskt kan "varkearbete, framkallat" översättas till "inducerad arbetskraft", vilket är en term som används för att beskriva en situation där en behandling eller ett ingrepp orsakar att en muskel eller annan del av kroppen börjar arbeta eller kontrahera. Detta kan ske som ett resultat av elektrisk stimulering, läkemedel eller andra terapeutiska interventioner.

Ett exempel på inducerad arbetskraft är när en neurofysiolog använder en elektrisk impuls för att stimulera en muskel som inte kan röra sig på egen hand, efter en skada eller sjukdom. På så sätt kan den kontraherande muskeln hjälpa till att stärka och träna den skadade muskeln, vilket kan underlätta rehabiliteringen och återhämtningen.

En normal födsel, även kallad spontan vaginal förlossning, är en process där barnet föds genom moderens vagina utan medicinska komplikationer eller ingrepp. Födelsen inleds av sig själv när moderns cervix ( livmoderhalsen ) öppnas upp och blir bredare, ett tillstånd som kallas för cervixeffacement och -dilatation. Barnet rör sig sedan genom moderkakan och ner genom vaginala kanalen med hjälp av kontraktioner i moderns livmoder.

Under en normal födsel är det viktigt att både moder och barn övervakas kontinuerligt för att upptäcka eventuella komplikationer så snart som möjligt. Det kan innebära att mamma och barns hjärtslag, blodtryck, syresättning och andra viktiga livstecken övervakas.

Det är också viktigt att modern har stöd under födelsen, till exempel från en barnmorska eller en läkare, för att hjälpa henne hantera smärtan och ge råd om hur hon kan arbeta med kontraktionerna för att föda barnet.

Det bör nämnas att vad som anses vara en normal födsel kan variera något beroende på olika faktorer, såsom moderns hälsotillstånd, barnets storlek och position i livmodern, samt personliga preferenser och önskemål.

Födelseintervallet är den tidsperiod som sträcker sig från att moderkakan börjar krympa och utvidgas under förlossningen (aktiv fas av andra stadiet) till barnet andas regelbundet. Det kan också definieras som den tid som går från att amnionmembranen brister (vattnet går) till att barnet föds.

Det rekommenderade födelseintervallet enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är mellan 3 och 15 minuters tid efter att moderkakan börjat krympa. Om det går mer än 30 minuter efter att moderkakan börjat krympa utan att barnet visar tecken på liv, rekommenderas en assisterad förlossning eller kejsarsnitt.

Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.

I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.

Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.

Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.

En flerbördsgraviditet, även känd som multipel graviditet, är en medicinsk term som används när en kvinna är gravid med två eller flera foster samtidigt. Det kan delas in i två kategorier: tvillinggraviditet (två foster), och tretalig graviditet eller trillinggraviditet (tre foster) och så vidare.

Flerbördsgraviditeter kan inträffa på naturlig väg, men är också vanligare som komplikation till fertilitetsbehandlingar som exempelvis in vitro-fertilisering (IVF). Risken för flerbördsgraviditet ökar med åldern och kan även vara genetiskt betingad.

Flerbördsgraviditeter kan vara högrisksituationer både för moder och foster, och kräver därför extra uppmärksamhet och vård under graviditeten. Vanliga komplikationer inkluderar födelseskador, låg födelsevikt, för tidig födsel och ökad risk för fosterdöd.

En "dödsattest" (även känd som "dödscertifikat") är ett officiellt dokument som utfärdas av en läkare och bekräftar att en person har dött. Dödsattesten innehåller vanligtvis information om den avlidne, såsom deras namn, födelsedatum och adress, samt information om dödsfallet, såsom datum, tid och orsak till döden.

Det är viktigt att notera att orsaken till döden kan vara angiven som "obekräftad" eller "oklar" om läkaren inte kunde fastställa den exakta dödsorsaken. I vissa fall kan en obduktion behövas för att fastställa orsaken till döden, särskilt om det finns tvivel om hur personen dog eller om det förekommer misstanke om brott.

Dödsattesten är ett viktigt dokument som krävs för att slutföra olika administrativa uppgifter efter en persons död, såsom att ordna begravning, stänga konton och ansöka om sociala förmåner.

Spädbarnsvård, även kallat neonatalvård, är den typ av vård som ges till barn som är födda för tidigt eller har någon form av medicinska problem direkt efter födelsen. Den kan omfatta en rad olika behandlingar och tjänster beroende på barnets specifika behov, inklusive:

* Andningsstöd och översyn av andningen
* Hjärt-lungräddning vid behov
* Försörjning med näring via en sond eller intravenös kateter
* Medicinsk behandling för infektioner, hjärtproblem eller andra sjukdomar
* Termoreglering och värmeomsorg
* Observation och övervakning av barnets vitala tecken
* Föräldrautbildning och stöd för att sköta det nyfödda barnet

Spädbarnsvården kan ges i en rad olika miljöer, inklusive sjukhus, neonatalavdelningar och specialvårdskliniker. Vården ges vanligtvis av en multidisciplinär team av läkare, sjuksköterskor, respiratorterapeuter, dietister och socialarbetare som arbetar tillsammans för att ge barnet den bästa möjliga vården och stöd under de tidiga livets veckor.