Defibrillatorer, implanterbara
Defibrillatorer
Kammartakykardi
Utrustningsfel
Pacemaker, konstgjord
Elektriska skador
Utrustningssäkerhet
Elektroder, implanterbara
Implantable Neurostimulators
Antiarytmika
Utrustningsdesign
Cardiac Resynchronization Therapy
Elektrokardiografi
Amiodaron
Proteser och implantat
Hjärtstimulering, artificiell
Svimning
Protesimplantation
Hjärt-lungräddning
Behandlingsresultat
Hjärtsvikt
Cardiac Resynchronization Therapy Devices
Infusionspumpar, implanterbara
Uppföljningsstudier
Takykardi
Telemetri
Elektrofysiologiska tekniker, hjärta
Långtids-EKG
Out-of-Hospital Cardiac Arrest
Vänsterkammardysfunktion
Slagvolym
Brugadas syndrom
Kardiomyopatier
Elektromagnetiska fenomen
Prospektiva studier
Takykardi, supraventrikulär
Primärprevention
Riskbedömning
Remote Sensing Technology
Retrospektiva studier
Plötslig död
Hjärtelektrofysiologi
Förmaksflimmer
Impedanskardiografi
Tidsfaktorer
Mekaniskt cirkulationsstöd
Survival Rate
Kardiomyopati, dilaterande
Ambulant patientövervakning
Volunteers
Riskfaktorer
Survival Analysis
Terapi, datorstödd
Arytmogen dysplasi i högra hjärtkammare
Magnets
Kaplan-Meier Estimate
Kostnads-nyttoanalys
Sotalol
Neural Prostheses
Protesrelaterade infektioner
Elektriska brännskador
Radio Frequency Identification Device
Förstärkare, elektroniska
Sinustakykardi
Recurrence
Utrustning och tillbehör
Grenblock
Onödiga ingrepp
Resuscitation
Adrenerga betablockerare
Register
Kardiomyopati, hypertrofisk
Elektroterapi
Patientövervakning
Sekundär prevention
Hjärtsjukdomar
Telemedicin
Första hjälpen
Nyckelbensven
Retledningssystemet
Genomförbarhetsstudier
Incidens
Differenströskel
Akut omhändertagande
Proportional hazard-modeller
Flygplan
Kateterablation
Myokardischemi
Proteslossning
Hjärtkammare
Proteskonstruktion
Armhåleven
Patienturval
Commotio Cordis
Akutremisslappar
Algoritmer
Telekonsultation
Elektromagnetiska fält
Prediktivt värde av tester
Biomedicinsk förbättring
Multicenterstudier, principer
Diagnos, datorstödd
Randomiserade kliniska prövningar, principer
Främmandekroppsförflyttningar
Elektroder
Endpoint Determination
Wireless Technology
Videodiskinspelning
Hjärtkammarfunktion, vänster
Stillahavsstaterna, USA
Ambulanspersonal
Förenta Staterna
Koronarsinus
Hälsohem
Hjärtmassage
Chi-tvåfördelning
Diagnostiska tekniker, hjärt-kärl
Mikro-elektromekaniska system
Prognos
Elektricitet
Hjärttransplantation
Sjuka sinus-syndrom
Kombinationsterapi
Europa
Signalbehandling, datorstödd
Bröstmuskler
Kliniska riktlinjer, principer
Dödsorsaker
Laserterapi
Sensitivitet och specificitet
Livskvalitet
Hjärt-kärlmedel
Ekokardiografi
Atrioventrikulär block
Tyskland
Manifest Anxiety Scale
Multivariantanalys
Implantat, experimentella
Långt QT-syndrom
Utvärderingsstudier, principer
Bilkörning
Tilltagande idioventrikulär rytm
Dödlighetstabeller
Kohortstudier
Risk
American Heart Association
Kroppsytepotential
Resultats reproducerbarhet
Vävnadsvänliga material
Hjärtblock
Kateterisering, centralvenös
Produktbevakning efter marknadsföring
Sjukdomsgradsmått
Enligt den medicinska ordboken Defibrillatorer, implanterbara är en liten defibrillator som placeras kirurgiskt under huden, vanligen nertill vänster bröstkorg. Den innehåller en batterikälla och elektronik som kan känna av oregelbundna hjärtrytmfel och ge ett elektriskt stöt så att hjärtat återfår sin normala rytm. Den är indikerad för patienter med högt risk för plötslig kardiovaskulär död på grund av allvarliga hjärtfel, såsom sällsynta former av hjärtflimmer (ventrikulärt flimmer/takykardi) eller svår hjärtsjukdom. Implanterbara defibrillatorer (ICD) kan rädda livet på patienter som annars skulle ha risk att dö inom kort på grund av sitt allvarliga hjärtfel.
En defibrillator är ett medicinskt instrument som används för att leverera en elektrisk shock till hjärtat med syfte att återställa ett normalt hjärtrytm. Det används vanligtvis när någon har gått i ventrikulär fibrillation eller taktlös rytm, saker som kan leda till allvarlig skada eller död om de inte behandlas omedelbart.
Det finns två huvudtyper av defibrillatorer: externa defibrillatorer och implanterbara kardioverter-defibrillatorer (ICD). Externa defibrillatorer används vanligtvis av läkare, sjuksköterskor och andra välutbildade hälsoarbetare i akuta sjukvårdsinstanser eller som en del av ett larmberett första svarslag (ALS) team. Implanterbara kardioverter-defibrillatorer är små enheter som placeras under huden och kopplas till hjärtat via elektroder, och används för att övervaka och korrigera oregelbundna hjärtrytm hos personer med hög risk för allvarliga rytmar.
Hjärtdefibrillering är ett läkarbehandlingsförfarande som används för att korrigera oregelbundenheter i hjärtats rytm, så kallad fibrillation eller flutter. Detta görs med hjälp av en defibrillator, en apparat som kan leverera en elektrisk stöt till hjärtat för att återställa ett normalt hjärtrytm.
Det finns två typer av hjärtdefibrillering: extern och intern. Extern defibrillering används när defibrillatorn placeras utanpå kroppen, medan interna defibrillatorer placeras inuti kroppen, ofta under huden eller i bröstkorgen.
Hjärtdefibrillering kan rädda livet för personer som drabbas av plötslig hjärtstopp eller andra allvarliga hjärtrubbningar. Den bör utföras så snart möjligt efter att oregelbundenheten i hjärtat upptäckts, för att öka chanserna till ett gott resultat.
Kammartakykardi är ett medicinskt tillstånd där hjärtats underkammar täcker över den övre kammaren och förhindrar att blod pumpar ut effektivt från hjärtat. Detta kan orsaka syrgasbrist i kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas omedelbart. Kammartakykardi kan uppstå till följd av strukturella hjärtsjukdomar, elektriska störningar i hjärtat eller som en komplikation under vissa medicinska procedurer.
Kammarflimmer är en allvarlig rytmrubbning i hjärtat, som orsakas av snabba, oförenliga kontraktioner av kamrarna i vänster underhus. Detta leder till att hjärtat inte kan pumpa blod effektivt och kan orsaka ett plötsligt hjärtstopp. Symptomen på kammarflimmer kan inkludera yrsel, svimning, andnöd eller bröstsmärta. Behandlingen för kammarflimmer kan innebära elektrisk chock, mediciner eller en kombination av båda.
'Utrustningsfel' (eng. equipment failure) är inom medicinsk kontext en term som refererar till att ett medicinskt eller sjukvårdsrelaterat maskin- eller systemverktyg har misslyckats eller inte fungerar korrekt, vilket kan ha en negativ påverkan på patientens vård och säkerhet. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel slitage, felaktig användning, underhållsbehov eller designbrister.
En utrustningsfel kan potentiellt leda till allvarliga konsekvenser för patienten, såsom skada, sjukdom eller död, beroende på vilken typ av utrustning som är inblandad och hur länge felet varar. Därför är det viktigt att ha rutiner och procedurer i placering för att regelbundet kontrollera, underhålla och reparera medicinsk utrustning för att undvika sådana incidenter.
Plötslig hjärtdöd, även känd som plötslig cardiell död (SCD) eller död av hjärt- och kärlsjukdom, är en plötslig och oväntad död som orsakas av ett allvarligt fel i hjärtat som leder till att det slutar pumpa effektivt. Detta kan inträffa utan varning eller kan föregås av symtom som bröstsmärta, andnöd eller medvetslöshet. SCD är ofta relaterad till strukturella eller elektriska abnormaliteter i hjärtat, såsom hjärtflimmer, kardiomyopati eller hjärtklaffar problem.
Hjärtrytmrubbningar, eller arrhythmier, är störningar i hjärtats slagrytm. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel strukturella skador på hjärtat, elektrolytrubbningar, hjärtsjukdomar eller som biverkningar av vissa mediciner.
Det finns olika typer av hjärtrytmrubbningar, beroende på var de uppstår i hjärtats ledningssystem och hur snabbt eller långsamt hjärtat slår. Några exempel är:
1. Tachykardier: För accelererad hjärtslag, vanligen över 100 slag per minut.
2. Bradykardier: För förlangsamd hjärtslag, vanligen under 60 slag per minut.
3. Fibrillationer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller. Atriefibrillation är den vanligaste typen och berör överhuset i hjärtat. Ventrikelfibrillation är allvarligare och kan vara livshotande eftersom det resulterar i att underhuset inte pumpar blod effektivt.
4. Flimmer: Oregelbundna, snabba kontraktioner av hjärtats muskelceller, men med en något mer organiserad mönstring än vid fibrillation.
5. Extraslag: Överdrivna extrabeat eller "extra slag" som kan kännas som ett "knackning" i bröstet. De kan vara av olika orsaker, inklusive stress, kaffe och alkohol.
Vissa hjärtrytmrubbningar kan vara asymptomatiska medan andra kan orsaka symtom som yrsel, svimning, andfåddhet, bröstsmärta eller i värsta fall död. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av hjärtrytmrubbningen.
En konstgjord pacemaker är ett medelelsesystem som används för att behandla abnormt långsamt hjärtslag (bradykardi) orsakat av en störd naturlig hjärtrytm. Pacemakern består av en liten batteridriven generator som är kopplad till elektroder som placeras i specifika delar av hjärtat. När pacemakern detekterar ett för långsamt hjärtslag skickar den en elektrisk impuls genom elektroderna till hjärtat, vilket orsakar en kontraktion och hjärtats slag frekvens ökar. På så sätt hjälper pacemakern till att upprätthålla en normal och effektiv hjärtrytm.
En hjärtstopp är ett tillstånd då hjärtat slutar att pumpa blod effektivt genom kroppen. Detta orsakas vanligtvis av ett avbrott i den elektriska signaleringen som koordinerar hjärtmuskulaturens kontraheringar.
Det finns två huvudtyper av hjärtstopp:
1. Asystoli: Detta innebär att det saknas alla elektriska aktiviteter i hjärtat, och hjärtat slutar att pumpa blod.
2. Ventrikulär fibrillation (VF): Detta är en allvarlig rytmrubbing i de undre kammarena (ventriklarna) av hjärtat, vilket gör att de inte kan pumpa blod effektivt. I stället skakar kamrarna snabbt och oordnat.
Båda typerna av hjärtstopp är livshotande tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling, ofta genom att ge elektriska stötar med ett defibrillator för att återställa normal hjärtrytm.
Elektriska skador är skador på kroppen som orsakas av exponering för elektrisk ström. Det kan vara allt från lätta skador som irritation eller smärta till allvarliga skador som hjärtstopp, allvarlig skada på nervsystemet och död.
Det finns två typer av elektriska skador: direkta och indirekta. Direkta skador orsakas av att kroppen utsätts för en direkt strömgenomgång, medan indirekta skador orsakas av att man faller eller stöter till något som orsakar en skada när man blir elektriskt skadad.
För att klassificera svårighetsgraden av en elektrisk skada använder man sig av olika faktorer, såsom strömstyrkan (mätt i ampere, A), spänningen (mätt i volt, V) och varaktigheten av exponeringen. En regel som ofta används är att skador orsakade av en strömstyrka på under 500 milliampere (mA) oftast är lindriga, medan skador orsakade av en strömstyrka över 1000 mA kan vara allvarliga eller livshotande.
Symptomen på en elektrisk skada kan variera beroende på vilken del av kroppen som utsätts för strömmen och hur stor strömstyrkan är. Några vanliga symtom inkluderar:
* Brännskador på huden eller slemhinnor
* Muskelkramper eller spasmer
* Svimning eller yrsel
* Hjärtstopp eller arrhythmier (förändringar i hjärtats normala rytm)
* Andningssvårigheter
* Nervskador, inklusive medvetandeförlust, minnesförlust och kognitiva svårigheter
Om en person har utsatts för en elektrisk skada bör de genast få läkarvård. Behandlingen kan omfatta att stänga av strömmen, ge första hjälpen för brännskador och andra symtom, och i vissa fall kan livsuppehållande behandlingar vara nödvändiga.
'Utrustningssäkerhet' (engelska: equipment safety) är ett begrepp inom medicinsk teknik som handlar om att säkerställa att medicinsk utrustning används på ett sätt som minimerar riskerna för patienter, personal och användare. Det innefattar att utforma, tillverka, testa, installera, underhålla och använda utrustningen på ett säkert sätt, samt att informera användarna om risker och hur de ska användas korrekt.
En central del av utrustningssäkerheten är att följa relevanta nationella och internationella standarder och lagar, till exempel EU:s medicinteknikdirektiv och maskin direktiv. Dessutom bör en riskanalys genomföras för att identifiera, bedöma och hantera eventuella risker som kan uppstå under användningen av utrustningen.
Utrustningssäkerheten är viktig för att förhindra skador, sjukdomar och dödsfall som orsakas av felaktig användning eller felkonstruktion av medicinsk utrustning.
'Elektroder, implanterbara' är en medicinsk term som refererar till små, ingivna enheter som består av elektriska ledare och kontaktpunkter som placeras under huden. Dessa elektroder används vanligtvis för att överföra elektrisk signalering till eller från kroppen för olika medicinska behandlingar.
Exempel på användningsområden för implanterbara elektroder inkluderar:
1. Djuppareceptiva stimulering (DBS): Elektroder placeras i specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och dystoni.
2. Kohjärnestimulering: Elektroder placeras i nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen för att behandla smärta, epilepsi och vissa funktionsnedsättningar.
3. Vena cava-filter: Små metallnät som placeras inne i venerna för att förebygga blodproppar från att nå lungorna.
4. Elektrisk kardioversion/defibrillation: Elektroder placeras på hjärtan för att behandla allvarliga hjärtarytmier och förhindra plötslig hjärtdöd.
5. Retinaimplantat: Elektroder placeras bakom ögats näthinna för att stimulera synceller och behandla vissa former av blindhet.
Implanterbara elektroder är ofta kopplade till en extern kontrollenhet som används för att programmera och justera behandlingen efter patientens specifika behov.
'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.
Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.
En implanterbar neurostimulator är en aktiv medicinsk enhet som består av en smal, långsträckt elektrodledare och en impuls generator. Denna typ av medicinteknisk behandlingsform kallas också neuromodulering.
Elektroden ledaren placeras vanligtvis under ett kirurgiskt ingrepp i närheten av det nervsystem som ska stimuleras, exempelvis i ryggraden (därav benämningen ryggmärgsstimulator) eller i hjärnan. Impuls generatorn placeras vanligtvis under huden, ofta i en liten ficka under huden någonstans på kroppen, exempelvis i överarmen eller i låret.
Impuls generatorn genererar elektriska impulser som skickas via elektrodledaren till det aktiverade nervsystemet. Dessa impulser kan modifiera nervsystemets signalsignaler och på så sätt hjälpa till att lindra symtom orsakade av olika sjukdomar eller skador.
Exempel på användningsområden för implanterbara neurostimulatorer inkluderar smärtlindring vid kronisk smärta, behandling av Parkinsons sjukdom och andra rörelseördningsrubbningar samt lindring av epilepsi.
"Antiarrhythmic drugs" er ein klasse medisinske midler som brukes for å kontrollere og forhindre uregelmessige hjerterytmer (aritmier). Disse midlene virker ved å påvirke elektrisk aktivitet i hjertet og kan deles inn i fire klasser basert på deres mekanisme og effekt.
1. Klasse I antiarrhythmics inneholder kvaternsedativa medler som blockerer sodium-kanaler i hjertet, forsinke ledingshastigheten og forlate QRS-komplekset på EKG. Disse midlene kan også ha en dæmpende effekt på myokardiet og brukes ofte for å behandle ventrikulære aritmier.
2. Klasse II antiarrhythmics inneholder betablokkerende medler som blokkerer β-adrenerge reseptorer i hjertet, reduserer ledingshastigheten og forlenger refractorinessen. Disse midlene brukes ofte for å behandle supraventrikulære aritmier som falder innenfor atrioventrikulær nodens (AV-nodens) aktivitetssområde.
3. Klasse III antiarrhythmics inneholder potassium-kanalblockere som forlenger aktionspotentialets lengde og refractorinessen i atrier, ventrikler og His-Purkinje systemet. Disse midlene brukes ofte for å behandle både supraventrikulære og ventrikulære aritmier.
4. Klasse IV antiarrhythmics inneholder calcium-kanalblockere som forsinke ledingshastigheten i AV-noden og kan brukes for å behandle supraventrikulære aritmier, særlig hvis de er forbundet med hypertrofi eller iskemi av hjertet.
Det er viktig å nevne at alle disse midlene har bivirkninger og kontraindikasjoner som må overveies før behandlingen starter, og at de skal brukes under kontrollert monitoring for å minimere risiko for komplikasjoner.
'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:
1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.
Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.
Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.
Cardiac Resynchronization Therapy (CRT) är en behandlingsmetod för patienter med hjärtsjukdom och särskilt för dem som har ett tillstånd som kallas för hjärtblock, där signalerna i hjärtat leds felaktigt eller för sent. CRT använder en liten implanterbar enhet, en så kallad CRT-stimulator, för att koordinera samordningen av kontraktioner i de två underkamrarna av hjärtat (ventriklarna).
CRT-enheten innehåller tre elektroder: en i högeratrium (övre kammare), en i högerventrikel (undre kammare) och en i vänsterventrikel. Elektroderna överför elektriska signaler till hjärtat för att koordinera kontraktionerna mellan de två underkamrarna. Genom att korrigera den felaktiga ledningen av elektriska signaler kan CRT förbättra pumpfunktionen hos hjärtat, öka blodflödet till kroppen och förbättra patientens symtom och livskvalitet.
CRT är vanligtvis reserverat för patienter med svår hjärtsvikt (NYHA klasser III-IV) som inte svarar på andra behandlingsmetoder, såsom mediciner eller en implanterbar kardioverter-defibrillator (ICD).
Elektrokardiografi (ECG eller EKG) är en medicinsk testmetod som mäter och registrerar den elektriska aktiviteten i hjärtat. Det görs genom att klistra elektroder på olika delar av kroppen, vanligtvis på bröstet och armarna/benen. ECG-testet ger en grafisk representation av hjärtats elektriska aktivitet under en viss tidsperiod och kan användas för att diagnostisera olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtklappning, hjärtinfarkt med mera. ECG-testet är smärtfritt och tar vanligtvis endast några minuter att genomföra.
Amiodarone är ett antiarrhythmiskt läkemedel som används för att behandla oregelbunden hjärtrytm. Det fungerar genom att stabilisera cellmembranen i hjärtat och förhindra oregelbundna elektriska impulser från att spridas genom hjärtats muskelvävnad. Amiodaron kan användas för att behandla både ventrikulära och supraventrikulära arrhythmier, inklusive förebyggande av kammarflimmer efter hjärtinfarkt.
Läkemedlet är känt för sin långa halveringstid i kroppen (upp till 57 dagar), vilket betyder att det kan ta veckor eller månader innan full effekt uppnås. Amiodaron kan också ha en mängd biverkningar, inklusive andningsbesvär, leverfunktionsstörningar och hudreaktioner. Det är viktigt att patienten övervakas regelbundet under behandlingen för att upptäcka tidiga tecken på biverkningar.
'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.
En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.
Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.
Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.
Artificiell hjärtstimulering är en behandlingsform där elektriska impulser används för att reglera hjärtats slagfrekvens och rytm. Detta kan bli nödvändigt när hjärtat på egen hand inte orkar slå tillräckligt snabbt, starkt eller jämnt.
Den artificiella hjärtstimuleringen sker vanligen med hjälp av en liten enhet som kallas pacemaker. Pacemakern är en elektrisk apparat som placeras under huden, normalt nära bröstbenet. Från pacemakern går en fin ledning in i hjärtat och ger där elektriska impulser när det behövs.
Det finns också möjlighet att utföra en operation där man implanterar en defibrillator istället för en pacemaker. En defibrillator är en mer avancerad enhet som kan korrigera allvarliga störningar i hjärtats rytm, inte bara försena ett trögt hjärta.
Både pacemakers och defibrillatorer används ofta för att behandla olika former av hjärtsjukdomar, till exempel saknad av syrerikt blod till hjärtat (ischemi), hjärtflimmer (fibrillation) eller andra former av hjärtrytmrubbningar.
"En analys av utrustningsfel" refererar till en systematisk undersökning och bedömning av problem eller fel som uppstått i användandet av medicinskt utrustning. Detta kan innebära att man tittar på orsakerna till felet, dess konsekvenser och möjliga lösningar.
Denna analys kan involvera en teknisk undersökning av själva utrustningen för att fastställa vad som är fel, men den kan också innebära en klinisk bedömning av hur felet har påverkat patientvården och vilka risker det inneburit.
Målet med en analys av utrustningsfel är att ta reda på vad som har gått fel, varför, och hur man kan undvika att det händer igen i framtiden. Det kan också hjälpa till att fastställa om ett utbyte eller reparation behövs, samt att ge information till tillverkaren om felet för att eventuellt kunna förbättra produkten.
'Svimning' kan definieras som ett tillstånd där individen hastigt förlorar medvetandet, reflexerna och muskelkontrollen på grund av brist på syre i hjärnan. Detta orsakas vanligtvis av att andningen har störtats, vilket kan inträffa vid drunkning, strangulering, skalltrauma eller andra situationer där luftvägarna blockeras eller andningsmuskulaturen inte fungerar korrekt. I vissa fall kan svimning även orsakas av plötsliga medicinska tillstånd som exempelvis lågt blodtryck, hjärtproblem eller epilepsi.
Protesimplantation är ett medicinskt ingrepp där ett konstgjort implantat, oftast ett kopolymermaterial eller en metall, placeras i en led för att återställa dess funktion och/eller reducera smärta. Det används vanligtvis när ledkartilagen har skadats eller förtjockats till följd av artrit eller trauma, och konventionell behandling har visat sig vara otillräcklig.
Protesimplantationen kan involvera ersättning av en del eller alla komponenter i en led, beroende på skadan och patientens individuella behov. Det finns olika typer av implantat, inklusive totala ledproteser (som ersätter både lårbenet och lårets yta) och delvisa ledproteser (som endast ersätter en del av ledytan).
Protesimplantationen utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en till två timmar att genomföra, beroende på komplexiteten. Efter operationen behöver patienten ofta följa en rehabiliteringsplan för att stärka musklerna kring leden och återfå rörligheten.
Hjärt-lungräddning, även känd som hjärtlungräddning eller livsuppehållande åtgärder (CPR), är en nödsituationsbehandling som utförs när en persons andning och hjärtrytm har stannat eller är mycket avvikande. Syftet med hjärt-lungräddning är att få blodet att cirkulera igen och förse kroppen med syre, vilket kan hjälpa till att förhindra skada på vitala organ och öka chansen för ett lyckat utgång.
Den grundläggande proceduren för hjärt-lungräddning innebär att man alternerar mellan compressions (tryck) och ventilations (andning) i en specifik sekvens. Compressions utförs genom att trycka ner på bröstkorgen med båda händerna, vilket hjälper till att pumpa upp blodet från hjärtat och förse kroppen med syre. Ventilations utförs genom att andas in luft i personens lungor, vanligtvis genom att täcka munnen och näsan och blåsa in luft.
Det är viktigt att notera att hjärt-lungräddning bör endast utföras av utbildade individuer eller under direkt övervakning av en läkare eller paramedic. Om du inte har fått någon undervisning i hur man utför hjärt-lungräddning, kan det vara mer effektivt att endast utföra compressions istället för att riskera att göra fel under ventilationssteget.
I allmänhet bör du också kontakta nödsituationsnumret i ditt land så snart som möjligt, eftersom ytterligare behandling kan vara nödvändig för att hjälpa personen till ett fullständigt återställande av deras hälsa.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.
Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.
Cardiac Resynchronization Therapy (CRT) devices are medical implants used to treat heart failure, specifically in patients with delayed electrical activation of the left ventricle, also known as bundle branch block. These devices combine the functions of a pacemaker and an implantable cardioverter-defibrillator (ICD).
A CRT device has three leads: one that is placed in the right atrium to control the heart rate, another in the right ventricle to synchronize contraction with the left ventricle, and a third lead that is placed in a vein that leads to the left ventricle. This setup allows the CRT device to pace both ventricles simultaneously or almost simultaneously, improving the efficiency of the heart's pumping ability and reducing symptoms of heart failure such as shortness of breath and fatigue.
The ICD function of the CRT device provides protection against sudden cardiac death by delivering an electrical shock to restore a normal heart rhythm if a life-threatening arrhythmia is detected. Overall, CRT devices are an important treatment option for patients with advanced heart failure who continue to experience symptoms despite optimal medical therapy.
Enligt den medicinska ordboken Stedmans Medical Dictionary är en "infusionspump, implantabel" definierad som:
"En liten, inopererbar pump som används för att leverera små, kontinuerliga doser av läkemedel direkt i kroppen. Denna typ av pump är ofta använd för patienter med smärtsjukdomar eller andra medicinska tillstånd som kräver kontinuerlig medicinering."
Denna typ av pumpar innehåller vanligtvis en liten reservoar för läkemedlet och en mekanism som reglerar hur mycket läkemedel som ska distribueras under en given tidsperiod. De kan programmeras manuellt eller elektroniskt för att leverera specifika mängder av läkemedel vid bestämda intervall.
Infusionspumpar, implantbara, är ofta använda när patienten behöver en kontinuerlig dos av ett läkemedel under en längre tidsperiod och andra metoder för medicinering inte är praktiska eller önskvärda. Ett exempel på detta kan vara patienter med smärtsjukdomar som kräver opiater för smärtlindring, där en implantabel infusionspump kan ge kontrollerad och konstant smärtlindring utan de biverkningar som kan uppstå vid orala opiater.
"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.
I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.
Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.
Takykardi är ett medicinskt begrepp som betyder "snabb puls". Ordet kommer från grekiskans 'tachys', som betyder 'snabb', och 'kardia', som betyder 'hjärta'. Takykardi innebär att hjärtat slår snabbare än normalt. Normalpulsen för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut. När pulsen ökar till över 100 slag per minut talar man om takykardi.
Det finns olika orsaker till takykardi, inklusive fysisk ansträngning, rädsla, upphetsning, sjukdomar som infektioner eller hjärtproblem, vissa mediciner och droger, samt underliga tillstånd som skakelse eller överaktiv sköldkörtel. I vissa fall kan takykardi vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersökas av en läkare om man upplever symtomen.
Telemetri är inom medicinen en metod för att kontinuerligt och avdistans övervaka och registrera patienters vitala funktioner, såsom hjärtverksamhet, blodtryck, syrehalt i blodet och andning. Detta görs genom ansluta en liten telemetrienhet till patienten som sedan skickar data via radiovågor till ett mottagande enhet eller basstation. Denna metod möjliggör kontinuerlig övervakning av patientens hälsotillstånd, särskilt viktigt för kritiskt sjuka patienter på intensivvårdsavdelningar eller under operationer. Telemetri kan även användas för att övervaka patienter med kroniska sjukdomar som hjärtsjukdom eller lungsjukdom i deras vardagliga liv.
Elektrofysiologiska tekniker (EPS) för hjärtat är metoder som används för att undersöka och behandla hjärtats elektriska aktivitet. Detta görs genom att placera fina elektroder i olika delar av hjärtat via en kateter som införs genom en ven i arm eller lår.
EPS kan användas för att:
* Diagnostisera oregelbundenheter i hjärtats rytm, såsom aritmi
* Lokalisera och kartlägga abnorma elektriska banor i hjärtat som orsakar oregelbundna hjärtslag
* Testa effekten av olika behandlingar, till exempel mediciner eller ablation
* Genomföra en ablation, vilket innebär att försöka eliminera eller isolera abnorma elektriska banor i hjärtat med hjälp av värme, kyla eller annan energi.
EPS är en specialiserad procedur som utförs av en elektrofysiolog, en läkare med specialistutbildning inom området. Proceduren kräver speciell utrustning och används ofta för att diagnostisera och behandla komplexa hjärtrytmstörningar som inte svarar på andra behandlingsmetoder.
Långtids-EKG, även kallat Holter-EKG eller kontinuerligt EKG, är en metod för att övervaka och registrera hjärtats elektriska aktivitet under en längre tidsperiod, vanligen 24 timmar eller mer. Den innebär att en liten, bärbar enhet fästes på kroppen och kopplas till huden med hjälp av elektroder. Enhetens uppgift är att registrera och spara EKG-data kontinuerligt under den tidsperiod som övervakningen varar.
Denna typ av undersökning används ofta för att diagnosticera oregelbundenheter i hjärtats rytm, såsom aritmier eller pauser, som kan vara asymptomatiska eller orsaka symtom som yrsel, svimningar, bröstsmärtor eller andningssvårigheter. Långtids-EKG kan också användas för att övervaka effekterna av mediciner eller andra behandlingar på hjärtats funktion.
Out-of-hospital cardiac arrest (OHCA) refers to the sudden and unexpected loss of heart function, breathing, and consciousness that occurs outside of a hospital or healthcare setting. It is typically caused by an electrical malfunction in the heart that disrupts its normal pumping action, leading to a lack of blood flow to vital organs such as the brain and the rest of the body.
OHCA is a medical emergency that requires immediate intervention, including cardiopulmonary resuscitation (CPR) and defibrillation with an automated external defibrillator (AED). Without prompt treatment, OHCA can quickly lead to death or permanent brain damage due to the lack of oxygen supply to the body's tissues.
It is important to note that OHCA is different from a heart attack, which occurs when blood flow to a part of the heart is blocked, often by a blood clot. While a heart attack can sometimes trigger an OHCA, not all heart attacks lead to cardiac arrest. However, both conditions are serious medical emergencies that require immediate medical attention.
'Vänsterkammardysfunktion' (LVDF) är ett samlingsbegrepp för olika former av strukturella eller funktionella rubbningar i vänster kammare av hjärtat. Det kan orsakas av olika patologiska tillstånd, såsom kardiomyopati, ischemisk hjärtsjukdom, vaskulär skleros, kärlinflammation eller andra sjukdomar som påverkar hjärtmuskulaturen och/eller hjärtkärlen.
LVDF kan innebära en minskad pumpförmåga (systolisk dysfunktion) eller en försämrad förmåga att fyllas upp (diastolisk dysfunktion). I vissa fall kan båda aspekterna vara påverkade. Systolisk dysfunktion visar sig ofta i form av en minskad utéjektionsfraktion (EF), som är ett mått på hur stor del av blodvolymen som pumpas ut under varje hjärtslag. En EF under 50% anses generellt vara tecken på systolisk dysfunktion.
Diastolisk dysfunktion innebär att vänster kammare har försvårat tillflöde av blod under diastolen, vilket kan leda till en ökad ventrikulär preload och höjd intrakardial tryck. Detta kan vara orsaken till symtom som dyspni (andnöd), ben edem (vätskeansamling i benen) och trötthet.
I allmänhet används echokardiografi, kärlmagnetresonanstomografi (CMR) eller andra bilddiagnostiska metoder för att ställa diagnosen LVDF och bedöma dess svårighetsgrad. Behandlingen av LVDF beror på underliggande orsak och kan innefatta medicinsk behandling, livsstilsförändringar eller till och med kirurgiska ingrepp i vissa fall.
'Slagvolym' er en begrep i medisinen som refererer til mengden blod som pumpes ut fra hjertet og gjennom kroppen per slag. Det beregnes ved å multiplisere slagfrekvensen (antall slag hjertet pumper per minut) med slagvolumet, som er volumet av blod som pumpes ut fra venstre hjertekammer per slag. Et gjennomsnittlig slagvolym for en voksen person er omkring 70 milliliter per slag. Dette kan variere alt etter individets alder, kjønn, fysisk form og helsetilstand.
Brugada syndrom är ett arvligt hjärtsjukdomstillstånd som kännetecknas av speciella abnormiteter i EKG (elektrokardiogram), som kan öka risken för oregelbunden hjärtrytm och plötslig hjärtdöd.
Det primära kriteriet för att ställa diagnosen Brugada syndrom är förekomsten av den så kallade "Brugada typ 1 EKG-mönstret", som visar en uppåtbuktande ST-segment och en negativ T-våg i V1 och V2 lederna, placerade ovanför och under basen av QRS-komplexet.
Detta mönster kan vara permanent eller intermittent och kan utlösas eller förvärras av vissa faktorer som elektrolytbrist, feber, droger eller vissa läkemedel.
Personer med Brugada syndrom kan vara asymptomatiska eller ha symtom som yrsel, synförändringar, andnöd, svimning eller plötslig hjärtdöd. Risken för allvarliga komplikationer är högre i de fall där personen har en historia av synkop (svimning) eller plötslig hjärtdöd inom släkten.
För att ställa diagnosen behöver man också utesluta andra sjukdomar som kan orsaka liknande EKG-mönster, såsom myokardit (hjärtmuskelinflammation), pulmonell emboli (blodpropp i lungorna) eller elektrolytbrist.
Det är viktigt att personer med Brugada syndrom får en professionell medicinsk bedömning och behandling, eftersom det finns effektiva terapier som kan minska risken för allvarliga komplikationer. Behandlingsalternativen inkluderar implantering av en kardioverter-defibrillator (ICD), som kan korrigera farliga hjärtrytmrubbningar, och medicinsk behandling med antiarytmina läkemedel.
Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.
Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:
1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.
Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.
Elektromagnetiska fenomen är en typ av interaktion mellan elektrisk laddning och magnetfält, vilket leder till skapandet av elektromagnetiska vågor. Dessa vågor kan variera i frekvens och våglängd, inklusive ljus, radiovågor och röntgenstrålning. Elektromagnetiska fenomen styrs av Maxwells ekvationer och är av fundamental betydelse för många aspekter av fysiken och tekniken, inklusive elektricitet, magnetism, optisk kommunikation och medicinsk diagnosticering.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
Takykardi supraventrikulär (SV-takykardi) är en hjärtslagfrekvensacceleration orsakad av en överaktiv supraventrikulär nod eller ett annat supraventrikulärt focus. Det innebär att hjärtat slår fortare än normalt, ofta mer än 100 slag per minut i vila. SV-takykardi är en form av tachykardi som skiljer sig från ventrikulär tachykardi (VT), där hjärtats undera kammare är ansvarig för den ökade frekvensen.
SV-tachykardi kan orsaka symtom som palpitationer, yrsel, svimningar, andfåddhet eller bröstsmärta. I vissa fall kan det vara asymptomatiskt och upptäckas av en slump under en rutinmässig hjärtundersökning. SV-tachykardi kan bero på olika orsaker, inklusive strukturella hjärtsjukdomar, elektrolytrubbningar, stimulansmedel eller andra läkemedel, eller det kan vara idiopatisk (inga kända orsaker). Behandlingen beror på symtomen och underliggande orsaken. I vissa fall behövs inget specifikt behandlingsåtgärd, medan andra fall kan kräva medicinsk behandling, ablation eller andra terapeutiska åtgärder.
Primär prevention är en term inom folkhälsovetenskap och public health som refererar till preventiva åtgärder som vidtas för att undvika att en sjukdom eller skada uppstår till comarens början. Detta kan involvera individuella handlingar, såsom livsstilsförändringar (till exempel rökstopp, bra näringsintag och regelbunden motion), samt populationbaserade strategier som lagstiftning, skatter och regleringar för att minska exponeringen för riskfaktorer på populationsnivå. Primärprevention har som syfte att reducera incidensen av en sjukdom eller skada genom att undvika eller minska dess orsaker, istället för att behandla sjukdomen eller skadan efter att den redan inträffat.
Riskbedömning (eng. risk assessment) är en systematisk och strukturerad process för att uppskatta sannolikheten och potentiala skadeverkningar av olika händelser eller utvecklingar. Den innebär en analys av risker relaterade till specifika situationer, aktiviteter, produkter eller system, med syfte att underlätta beslutsfattande och implementering av lämpliga åtgärder för att minska eller hantera riskerna.
I medicinskt sammanhang kan en riskbedömning involvera uppskattning av individuella patienters exponeringar, sårbarheter och potentiala skadliga effekter av behandlingar, terapeutiska interventioner eller preventiva åtgärder. Detta hjälper till att fastställa rimliga förhållningssätt och skyddsåtgärder för att minimera riskerna och maximera patienternas välbefinnande. Exempel på riskbedömningar inom medicinen kan vara att bedöma risken för thromboemboli (blodpropp) vid användning av kombinerad hormonbehandling hos postmenopausala kvinnor eller att uppskatta risken för biverkningar av läkemedel vid behandling av en viss sjukdom.
'Remote sensing technology' refererer til metoder og teknikker der tillader observering og måling af fjerne objekter eller fenomer uten direkte kontakt. Dette gjøres ved hjelp av elektromagnetisk stråling som reflekteres eller emitteres fra overfladen av det pågældende objektet eller området.
I en medicinsk kontekst kan remote sensing teknologi brukes til å overvåke og samle data om pasienters helse og sykdomstilstander på avstand. Dette inkluderer for eksempel bruk av bilde- eller datasensorer som termokameraer, infrarøde sensorer, laserbaserte systemer eller andre former for non-invasive målemetoder for å måle vitalsignaler som puls, blodtrykk, temperatur, iltssaturation og andre fysiologiske parametre.
Remote sensing teknologi kan også brukes i telemedisinske applikasjoner for å overvåke pasienter med kroniske sykdommer som hjerte-lunge-sykdommer, diabetes og psykiatriske lidelser. Disse teknologiene kan også være nyttige i overvåkingssituasjoner der direkte kontakt med pasienten ikke er ønskelig eller mulig, for eksempel under infeksjonsutbrudd eller i isolasjonsområder.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
'Plötslig död' definieras inom medicinen som ett plötsligt oväntat dödsfall som inträffar utan tydliga orsaker eller varningstecken, vanligen inom en timme efter symtomens början. I de flesta fallen sker dödsfallet under sömnen eller i vila. Den plötsliga döden är ofta relaterad till hjärt-kärlsjukdomar, såsom hjärtinfarkt eller rytmstörningar, men kan också orsakas av andra sjukdomar som påverkar andningen eller centrala nervsystemet.
Hjärtlektrofysiologi är en subspecialitet inom kardiologi som handlar om att studera och undersöka den elektriska aktiviteten hos hjärtat. Detta innefattar diagnostisering och behandling av olika former av hjärtrytmrubbningar (arytmier), såväl som att analysera andras effekter på hjärtats elektriska system.
Exempel på metoder som används inom hjärtlektrofysiologi är elektrokardiogram (ECG), Holters monitoring, eventrecorder, implanterbara löpande ECG-sladdar och elektrofysiologiska studier (EPS). Under en EPS kan speciella katter placeras i hjärtat för att mäta dess elektriska egenskaper och stimulera dess aktivitet, vilket kan användas för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtrytmrubbningar. Behandlingar som kan utföras under en EPS innefattar ablation, där man med hjälp av het eller kyla förstör specifika delar av hjärtats elektriska ledningssystem för att korrigera rubbningar i rytmen.
Atrieflimmer, eller förmaksflimmer, är en hjärtsjukdom där den övre vänstra komoran i hjärtat, atriet, börjar flimra och kontrahera (kontrahera) oregelbundet och snabbt. Detta kan leda till att blodet inte pumpas effektivt genom hjärtat och kan orsaka sänkt hjärtfunktion och syrgasbrist i kroppen. Atrieflimmer kan också öka risken för blodpropp (till exempel stroke) eftersom obehandlat atrieflimmer kan leda till att blod samlas och koagulerar i förmaken. Symtom på atrieflimmer kan inkludera palpitationer, andfåddhet, yrsel, svimning och bröstsmärta. Behandlingen för atrieflimmer kan omfatta mediciner, elektrisk kardioversion eller ablation.
Impedansikardiografi, även känd som Bioimpedansanalyss (BIA), är en icke-invasiv metod för att uppskatta olika kroppsvätskor och kroppskomposition, inklusive volymen av kroppens vätskor, mängden fettvävnad och muskelmassa.
Den grundlägande principen bakom impedansikardiografi är att mäta den elektriska impedansen (ohm) i kroppen när en svag ström passerar genom vävnaden. Impedansen beror på resistansen och reaktansen hos vävnaderna, som i sin tur beror på deras vatteninnehåll och struktur.
I impedansikardiografi använder man vanligtvis fyra elektroder placerade på händer och fötter för att mäta impedansen vid olika frekvenser. Genom att analysera dessa data kan man uppskatta volymen av kroppens vätskor, som inkluderar både extracellulärt vatten (ECV) och intracellulärt vatten (ICV).
Impedansikardiografi används ofta i kliniska sammanhang för att bedöma hälsostatus, nutritionsstatus och hydratationsnivå hos patienter. Den kan också användas som ett komplement till andra metoder för att uppskatta kroppskomposition, såsom BMI (Body Mass Index) och midjebältemått.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Mekaniskt cirkulationsstöd (MCS) är en behandlingsform inom intensivvården som används när ett patients hjärta inte orkar pumpa tillräckligt med blod för att försörja kroppen med syre och näringsämnen. Detta kan bero på olika sjukdomar eller skador, såsom hjärtsvikt, akut lungemboli eller hjärtstillestånd.
MCS innebär att en mekanisk pump används för att stödja eller ersätta hjärtats funktion. Det finns olika typer av MCS-enheter, men de flesta består av en liten pumparhet som kopplas till patientens blodkretslopp via katetrar som placeras i stora kärl. Pumpen hjälper då till att transportera blodet runt i kroppen och underhåller därmed syre- och näringsomsättningen.
MCS kan användas som ett övergångsstöd till patienten hinner få en permanent lösning, såsom en hjärttransplantation eller en annan typ av mekanisk hjärtstöd, eller som ett längrevarande stöd för patienter med kronisk hjärtsvikt. Det är viktigt att notera att MCS inte är en botemedel utan en behandlingsform som används för att underlätta patientens tillfrisknande och förbättra deras livskvalitet.
'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.
Dilaterade kardiomyopatier är en typ av sjukdomar som påverkar hjärtats muskulatur och försämrar dess förmåga att pumpa blod effektivt. Ordet "dilaterande" refererar till den utvidgning (dilatation) som sker i hjärtkammarens muskelväggar, särskilt i vänster kammare och ibland även i höger kammare. Denna utvidgning leder till en försämrad kontraktion av hjärtmuskeln och därmed en minskad pumpfunktion.
Dilaterade kardiomyopatier kan orsakas av olika faktorer, inklusive genetiska mutationer, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, alkoholmissbruk och andra toxiner. Ibland kan orsaken inte fastställas (idiopatisk dilaterad kardiomyopati).
Sjukdomen kan leda till komplikationer som hjärtsvikt, oregelbundna hjärtrytmor och blodproppar. Behandlingen inkluderar ofta mediciner för att förbättra hjärtfunktionen, kontrollera ödem och normalisera hjärtrytmen. I vissa fall kan en hjärttransplantation vara ett alternativ för de med allvarlig sjukdom.
Den medicinska termen "ambulant patientövervakning" refererar till en typ av vård där en patient som inte behöver vårdas på sjukhus, ändå övervakas för att se till att de mår bra och att deras behandling är effektiv. Patienten kommer in på en klinik eller ett sjukhus på specifika tider för att få sin tillstånd undersökt och för att möta läkare, sjuksköterskor eller andra vårdpersonal.
Den ambulanta patientövervakningen kan involvera regelbundna fysiska undersökningar, laboratorietester och andra tester som behövs för att övervaka patientens tillstånd. Den kan också innebära att patienten ges råd om sin vård och livsstil, samt att läkaren justerar patientens behandling baserat på resultaten av de regelbundna undersökningarna.
Den ambulanta patientövervakningen är vanlig för patienter med kroniska sjukdomar som diabetes, astma eller hjärtsjukdomar, där det är viktigt att övervaka deras tillstånd kontinuerligt för att undvika komplikationer och förbättra deras livskvalitet.
In the context of medical research, a volunteer is an individual who willingly and voluntarily participates in a clinical trial or study, without coercion or compensation that is likely to influence their decision. Volunteers may be healthy individuals or patients with specific medical conditions, depending on the nature of the study. They are informed about the purpose, methods, potential benefits, and risks associated with the research before giving their consent to participate. The ethical treatment of volunteers is paramount in medical research, and their rights, safety, and well-being are protected throughout the study.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.
Computer-supported therapy (datorstödd terapi) är en form av behandling där datorer och digital teknik används som ett komplement till traditionell terapi. Detta kan inkludera allt från att använda speciella program för att stödja kognitiv beteendeterapi, till att använda virtuella verkligheter för att simulera situationer som patienten kan behöva öva sig i.
Målet med datorstödd terapi är ofta att göra terapin mer tillgänglig och tillgänglig för en bredare publik, samt att ge patienten möjlighet att öva sig i sina färdigheter mellan terapitillfällena. Det kan också vara lättare för vissa patienter att öppna upp sig och prata om sina problem med en dator än med en mänsklig terapeut, vilket kan göra datorstödd terapi till en effektiv metod för att nå ut till dem som annars kan ha svårt att söka vård.
'Arytmogen dysplasi i högra hjärtkammaren' (eng. "Right Ventricular Dysplasia" eller "Arrhythmogenic Right Ventricular Cardiomyopathy") är en sällsynt hjärtsjukdom där det främst berörs höger kammare. Sjukdomen karaktäriseras av fett- och bindvävsinfiltration i muskelvävnaden i högra kammaren, vilket leder till en försvagning och utbuktning (aneurysm) av kammarmuren. Detta kan orsaka oregelbundna hjärtrytmmer (arytmi), som i värsta fall kan leda till plötslig hjärtdöd.
Sjukdomen är ofta ärvd och kan variera mycket i svårighetsgrad mellan olika individer. Den kan vara asymptomatisk under lång tid, men vissa symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel, smärtor eller obehag i bröstet och synkop (tillfälliga medvetslöshetsattacker) kan uppstå. Diagnosen ställs vanligtvis genom kombinationen av olika undersökningar som elektrokardiogram (ECG), echokardiografi, magnetresonanstomografi (MRT) och i vissa fall genetisk testning. Behandlingen kan bestå av mediciner för att kontrollera hjärtrytmen, implantering av en defibrillator eller i vissa fall kirurgiskt ingrepp.
In a medical context, "magnets" often refers to the use of static magnetic fields for therapeutic purposes. This practice is also known as magnet therapy or magnetic field therapy. The idea behind this alternative medicine approach is that exposing certain parts of the body to a magnetic field can increase blood flow, reduce pain, and promote healing. However, it's important to note that there is limited scientific evidence supporting these claims, and magnets are not considered mainstream medical treatments.
Magnets used in magnet therapy typically come in various forms, such as magnetic bracelets, mattress pads, or wraps. They can contain either flexible or rigid magnets with different strengths and sizes. The effectiveness of magnet therapy is still a topic of debate among researchers and medical professionals, and it's always recommended to consult with a healthcare provider before trying any alternative therapies.
Energikällor för elektricitet är källor som används för att generera elektrisk energi. Det finns två huvudsakliga typer av energikällor: förnybara och icke-förnybara.
Förnybara energikällor är ogränsade i sin tillgång och kan förnyas naturligt över tiden, inklusive solkraft, vindkraft, vattenkraft, geotermisk energi och biobränslen. Dessa energikällor är miljövänliga eftersom de genererar låga eller inga koldioxidutsläpp under produktionen av elektricitet.
Icke-förnybara energikällor däremot är begränsade i sin tillgång och kan inte förnyas naturligt över tiden, inklusive kol, olja, gas och kärnkraft. Dessa energikällor har högre koldioxidutsläpp än förnybara energikällor och bidrar till den globala uppvärmningen.
Det är viktigt att utveckla och använda fler förnybara energikällor för att minska beroendet av icke-förnybara resurser och skydda miljön.
"Akutsjukvård" refererer til den medisinske behandling og omsorg som en person får umiddelbart efter at have oplevet en pludselig sygdom eller skade, der truer livet, kan medføre varige skader eller medfører smerte og lidelse. Akutsjukvård omfatter ofte hurtig diagnosticering, stabilisering af patientens tilstand, behandling for at forebygge komplikationer og overførsel til yderligere specialiseret pleje, hvis nødvendigt.
Akutsjukvård kan findes på mange steder, herunder i akutmodtagelsen på et hospital, ambulancebiler, luftambulancer, ældreboliger, skoler og andre offentlige steder. De fleste lande har også et system til at sikre at patienter med livstruende tilstande hurtigt kan få den behandling de behøver, fx ved hjælp af et system med nødnummer og/eller akutlæger på kald.
Akutsjukvård er en vigtig del af det moderne sundhedsvæsen, da den kan redde livet og forebygge varige skader hos patienter med alvorlige sygdomme eller skader.
Kaplan-Meier-skattningen är en statistisk metod för att uppskatta överlevnadsfunktionen hos en population eller en grupp individer i en klinisk studie. Metoden utvecklades av de amerikanska statisticianerna Edward L. Kaplan och Paul Meier 1958.
Kaplan-Meier-skattningen är en nonparametrisk metod, vilket innebär att den inte gör några antaganden om populationsfördelningens form. Den beräknas genom att iterativt uppdatera överlevnadsfunktionen efter varje händelse (till exempel död eller censurering) i tidsordning.
Den Kaplan-Meier-skattade överlevnadsfunktionen ges ofta som en produkt av ett antal faktorer, där varje faktor motsvarar en händelse:
S(t) = ∏[1 - d(ti)/n(ti)]
där S(t) är överlevnadsfunktionen vid tidpunkten t, d(ti) är antalet händelser (till exempel dödsfall) vid tidpunkten ti och n(ti) är det totala antalet icke-censurerade individer kvar i studien vid tidpunkten ti.
Kaplan-Meier-skattningen används ofta inom medicinsk forskning för att bedöma effekterna av olika behandlingsalternativ på patienters överlevnad och kan användas för att jämföra överlevnaden mellan två eller flera grupper.
Kostnads-nyttoanalyser (CBA) är en metod för att jämföra de kostnader och nyttor som är associerade med olika alternativ inom en viss kontext, ofta i beslutsfattandeprocessen kring hälsovård.
CBA utvärderar alla relevanta kostnader och nyttor, både direkta och indirekta, för varje alternativ. Direkta kostnader kan inkludera t.ex. kostnaden för läkemedel, sjukhusvistelse eller arbetsledighet, medan indirekta kostnader kan innefatta produktivitetsförluster och kvaliteten på livet. Nyttor kan mätas i naturliga enheter, såsom levnadsår i gott hälsa (QALY) eller livsår i god hälsa (DALY), eller i monetära termer.
Genom att jämföja de totala kostnaderna och nyttorna för varje alternativ kan CBA hjälpa till att avgöra vilket alternativ som ger den största nettonytta, det vill säga skillnaden mellan nyttan och kostnaden. Detta kan användas som ett underlag för att ta beslut om hur resurser bäst ska användas inom hälsovården.
Sotalol är ett läkemedel som används för att behandla oregelbundenheter i hjärtat, såsom fladderhjärta (fibrillation auricular) och snabba hjärtslag (takykardi). Det är en beta-blockerare och ett klass III antiarrhythmikum. Som beta-blockerare fungerar sotalol genom att blockera effekterna av adrenalin på hjärtat, vilket saktar ner hjärtslaget och minskar blodtrycket. Som ett klass III antiarrhythmikum förlänger sotalol QT-intervallen i elektrokardiogrammet (ECG), vilket kan hjälpa att korrigera oregelbundna hjärtrytmmer. Läkemedlet ges vanligtvis som tablett men kan även ges intravenöst. Vänligen notera att användning av sotalol bör övervakas noga eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar, till exempel lång QT-syndrom och försämring av hjärtfunktionen.
Neural prostheses är en typ av medicinska enheter som är designade för att ersätta, stimulera eller stödja funktionen hos skadade nervsystemet. Dessa enheter kan vara intraimplanterade elektroniska system som interagerar direkt med nervceller i hjärnan, ryggraden eller de perifera nerverna.
Det finns olika typer av neural prostheses, men de flesta kan delas in i två kategorier: sensorer och aktuatorer. Sensorer är enheter som registrerar signaler från nervcellerna och omvandlar dem till information som kan tolkas av en extern enhet. Aktuatorer däremot, är enheter som stimulerar nervceller med elektriska impulser för att på så sätt återställa funktionen hos skadade nerver eller muskler.
Exempel på neural prostheses inkluderar kohjälpmedel, djupt stimuleringssystem för behandling av Parkinson sjukdom och retinal implantat för att hjälpa personer med synskada orsakad av åldersrelaterad makuladegeneration eller diabetes.
Protesrelaterade infektioner (eng. Prosthesis-related infections) är infektioner som uppstår när ett medicalt implantat, till exempel en protes, blir koloniserad av patogena bakterier eller svampar. Dessa infektioner kan drabba alla typer av medicinska implantat, men är speciellt vanliga vid proteser som används för att ersätta en kroppsdel, till exempel en knä- eller höftprotes.
Infektionen kan uppstå akut, direkt efter operationen, eller chroniskt, långt efter att protesen har implanterats. Symptomen på en protesrelaterad infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men inkluderar ofta smärta, svullnad, rödness och sår vid operationsstället, feber och allmän sjukdomskänsla.
Protesrelaterade infektioner kan vara mycket svåra att behandla eftersom de ofta orsakas av biofilm-bildande bakterier som är svåra att döda med antibiotika. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort protesen och genomföra en omoperation för att röja ut infektionen.
Elektriska brännskador definieras som skador på huden och/eller underliggande vävnad orsakade av kontakt med elektrisk ström. Skadan kan vara både termisk, till följd av den värmeproduktion som uppstår när strömmen passerar genom kroppen, och mekanisk, på grund av de direkta muskelkontraktionerna som strömmen orsakar.
Graden av skada beror på flera faktorer, inklusive strömmens storlek (mätt i ampere, A), spänningen (mätt i volt, V) och frekvens (mätt i hertz, Hz), varaktigheten av exponeringen, vävnadens resistans mot strömmen samt individuella faktorer som ålder och hälsotillstånd.
Lägre spänningar under 50 V kan i allmänhet betraktas som relativt ofarliga, medan spänningar över 1000 V kan leda till allvarliga skador eller dödsfall. Vid kontakt med höga spänningar kan det inträffa att hjärtat stannar, vilket kallas för elektrisk hjärtstopp och är en akut livshotande situation som kräver omedelbar behandling.
Elektriska brännskador kan vara särskilt vanliga inom vissa yrkesgrupper, till exempel elarbetare, men kan även drabba enskilda individer under vardagliga aktiviteter när de exponeras för felaktigt anslutna elektriska apparater eller utrustningar.
Radio Frequency Identification Device (RFID) är en typ av identifikationsenhet som använder radiovågor för att automatiskt identifiera och tracka objekt. RFID-enheter består vanligen av ett microchip och en antenn, som tillsammans bildar ett RFID-tagg. När en RFID-tagg passerar förbi en RFID-läsare, skickas radiovågor till taggen, som aktiveras och svarar tillbaka med unik information om objektet som taggen är fäst på. Detta gör att RFID-tekniken kan användas för att automatisera processer såsom inventering, spårning och övervakning av varor i realtid.
Elektronisk förstärkare är en apparat eller en del av ett system som ökar effekten av en signal, vanligtvis en elektrisk signal. Den tar en ingångssignal med låg effekt och producerar en utgångssignal med högre effekt. Förstärkaren fungerar genom att använda sig av aktiva komponenter som transistorer eller elektronrör för att öka signalens amplitud. Det finns olika typer av förstärkare, till exempel spänningsförstärkare, strömförstärkare och effektförstärkare, beroende på vilken aspekt av signalen som ska förstärkas.
Sinustakykardi är ett tillstånd där hjärtats sinusknut, som är den normala elektriska ledningen i hjärtat som sätter igång varje hjärtslag, genererar en hastigare än normalt antal slag per minut. Detta kan orsaka en ökad puls- och hjärtfrekvens över 100 slag per minut vid vila. Orsaken till sinustakykardi kan variera, men det kan ibland förekomma som ett symtom på olika hjärtsjukdomar eller andra sjukdomstillstånd som påverkar autonoma nervsystemet. I vissa fall kan sinustakykardi behöva behandlas med mediciner eller andra terapeutiska åtgärder för att förebygga komplikationer och undvika skada på hjärtat.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).
'Utrustning och tillbehör' är ett bredare begrepp inom medicinsk kontext som kan omfatta olika typer av produkter och enheter som används under diagnostiska, terapeutiska eller preventiva syften. Detta kan inkludera, men är inte begränsat till, medicintekniska enheter, instrument, apparater, maskiner, hjälpmedel och andra relaterade produkter som används för att underlätta vården av patienter eller för att stödja medicinska undersökningar och behandlingar.
Exempel på utrustning och tillbehör inom en medicinsk kontext kan vara:
* Medicintekniska enheter som exempelvis pacemakers, defibrillatorer, artificiella lungor, insulinpumpar och dialysmaskiner.
* Diagnostiska instrument som röntgenmaskiner, ultraljudsapparater, magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT) skannrar.
* Terapeutiska enheter som exempelvis laservapen för kirurgi, strålbehandlingsutrustning för cancerbehandling och hyperbarkammare för dykarsjuka.
* Hjälpmedel som exempelvis rullstolar, proteser, hörapparater, synhjälpmedel och andningshjälpmedel.
* Skyddsutrustning som ansiktsmasker, skyddshandskar, skyddsoveraller och skyddsglasögon.
* Olika typer av slangar, slangar, kanyler, injektionsnålar, katetrar och andra kirurgiska instrument.
Det är viktigt att notera att det kan finnas strikta regler och lagar som gäller för certifiering, användning och underhåll av olika typer av medicinska enheter och hjälpmedel för att säkerställa patienternas säkerhet och effektivitet.
Hjärtkammardysfunktion, även känt som hjärtsvikt, är ett tillstånd där hjärtkammarnas förmåga att pumpa blod effektivt och jämnt reducerats. Detta kan orsakas av skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtat eller förändringar i hjärtats elektriska system. Symptomen på hjärtkammardysfunktion kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem och minskad uthållighet. Behandlingen av hjärtkammardysfunktion kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, mekaniska hjälpmedel eller till och med transplantation beroende på allvarlighetsgraden och typen av tillstånd.
'Greknöl' eller 'grenblock' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en typ av benfraktur, där benet bryts i flera delar längs med benets längdaxel. Detta skiljer sig från en enkel frakturlinje och kan vara mer komplex att behandla. Grenblockfrakturer kan uppstå som ett resultat av högkraftstrauma, till exempel vid en bilolycka eller en fall.
I medicinsk kontext kan "onödigt ingrepp" (engelska: "unnecessary intervention") definieras som en behandling, undersökning eller annan form av vård som inte är stödd av tillräckliga kliniska belägg och som inte tros ge någon netto nytta för patienten, med hänsyn till potentiala risker, biverkningar, kostnader och andra faktorer. Det kan också handla om vården som inte är i enlighet med god medicinsk praxis eller nationella/internationella riktlinjer för vård och behandling.
Det är viktigt att poängtera att bedömningen av vad som är ett onödigt ingrepp kan variera beroende på individuell patient situation, preferenser och samtycke, samt lokala resurser och riktlinjer.
'Resuscitation' er en medisinsk betegnelse for å genoprette livstilsyndene hos noen som har ophørt med å pulsere og/eller å holde vekkete. Dette involverer vanligvis å gjenopprette normal blodomsøking til viktige organer ved hjelp av kunstig åndedrakt og hjertekompresjon, også kjent som hjerte-luns-livssupport (HLL). Resusitasjon kan også inneholde andre behandlinger som er designet til å korrigere underliggende problemer som har ført til iltesituasjonen.
Målet med resusitasjon er å stabilisere pasienten så snart som mulig og å forberede dem på ytterligere behandlinger, slik som yderligere undersøkelser eller kirurgiske ingrep. Resusitasjonsprosessen kan være livreddende og kan redde livet til noen som ellers ville ha dødd.
Adrenerga betablockerare är en grupp läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin på beta-receptorerna i kroppen. Dessa receptorer finns bland annat i hjärtat, lungorna, levern och blodkärlen.
När betablockerare binder till beta-receptorerna förhindrar de att adrenalin och noradrenalin stimulerar dem, vilket sänker pulsens hastighet, minskar blodtrycket och reducerar arbetet som hjärtat behöver göra. Betablockerare används ofta för att behandla olika typer av hjärt-kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, kärlkramp (angina pectoris) och hjärtsvikt. De kan också användas för att behandla rytmstörningar i hjärtat, migrän och vissa former av skakningar.
Det finns två typer av beta-receptorer i kroppen: beta-1 och beta-2. Beta-1-receptorerna finns främst i hjärtat och kontrollerar dess frekvens och kontraktionsstyrka, medan beta-2-receptorerna finns i bland annat lungorna, levern och blodkärlen och reglerar andningen, glukosomsättning och vasodilatation. Betablockerare kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de endast blockerar beta-1-receptorerna (selektiva) eller också blockerar både beta-1- och beta-2-receptorerna (icke-selektiva).
Exempel på vanligt använda betablockerare inkluderar atenolol, metoprolol, bisoprolol och propranolol.
I den medicinska kontexten kan "register" definieras som ett systematiskt sammanställt register över vissa typer av information, till exempel:
1. Ett patientsregister: En databas eller en lista över patienter som är under vård och behandling på en viss klinik, institution eller i en viss region. Det kan innehålla personliga uppgifter, diagnoser, behandlingshistorik och andra relevanta medicinska data.
2. Ett sjukdomsregister: En databas över personer som har diagnostiserats med en viss sjukdom eller tillstånd. Det kan användas för forsknings- och statistiska syften, samt för att följa upp patienter och utvärdera behandlingsresultat.
3. Ett läkemedelsregister: En databas över alla godkända läkemedel i en viss region eller land. Det kan innehålla information om varje läkemedels aktiva substanser, biverkningar, kontraindikationer och användningsområden.
4. Ett operationsregister: En databas över alla genomförda operationer på en viss klinik eller institution. Det kan innehålla information om varje operationens typ, komplikationsfrekvens, resultat och efterföljande behandlingar.
I allmänhet är ett register ett verktyg för att samla, organisera och analysera data på ett systematiskt sätt, vilket kan underlätta beslutsfattande, forskning och kvalitetssäkring inom sjukvården.
Kardiomyopati, hypertrofisk (HCM) är en genetisk hjärtsjukdom som orsakas av en abnormalitet i proteinstrukturen hos hjärtmuskeln. Denna abnormalitet leder till att hjärtkammaren (ventrikelns) muskelväggar blir förtjockade och kärlet kan bli trångare, vilket kan störa blodflödet genom hjärtat.
Hos de flesta personer med HCM är det ventrikelns vänstra kammare som är drabbad, men ibland kan även höger kammare vara påverkad. Sjukdomen kan leda till olika symptom som andfåddhet, bröstsmärta, trötthet och i vissa fall hjärtarytmier eller plötslig hjärtdöd.
Det är viktigt att notera att HCM kan variera mycket i allvarlighetsgrad mellan olika individer, och att det finns effektiva behandlingsalternativ som kan underlätta symptomen och förbättra livskvaliteten.
Elektroterapi är en form av medicinsk behandling där elektrisk ström används för att stimulera nervceller och muskelvävnad. Det kan användas för att lindra smärta, stära av muskler, förbättra genomblödning och hjälpa till att läka sår. Behandlingen kan ges med hjälp av olika typer av elektriska enheter, såsom TENS-enheter (transkutan elektrisk nervstimulering), interferensströmterapi och galvanoterapi.
Läkare, sjukgymnaster och andra vårdpersonal kan använda elektroterapi som en del av behandlingsplanen för patienter med olika medicinska tillstånd, såsom kronisk smärta, muskelspasmer, neuropati, artros och sår. Det är viktigt att en licensierad hälsovårdsperson övervakar behandlingen för att säkerställa att den ges på rätt sätt och att patienten inte upplever några biverkningar.
Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.
Sekundær prevensjon i medisinen refererer til tiltak som tas for å forhindre ytterligere skader, komplikasjoner eller oppfølging av en allerede kjente sykdom hos ein person. Dette inkluderer for eksempel å bruke medisin for å kontrollere blodtrykk etter ein hjerteinfarkt, å følge en kostholdplan etter ein diagnose av diabetes eller å gjennomgå regelmessige skrumpscanninger etter å ha hadde kræft.
Målet med sekundær prevensjon er å redusere risikoen for at en allerede eksisterende sykdom blir vors, og forbedre prognosen og livskvaliteten til ein person. Det kan også hjelpe å redusere behandlingsomkostninger ved å forebygge komplikasjoner som krever mer omfattende medisinske tjenester.
Hjärtsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar som drabbar hjärtat och blodkärlen. Det kan exempelvis innefatta:
1. Koronara hjärtklaffsjukdomar: Sjukdomar i de klaffar som reglerar blodflödet genom hjärtkammaren.
2. Kardiomyopati: En sjukdom i det muskulära vävnad som utgör hjärtats väggar.
3. Hjärtsvikt: När hjärtat inte kan pumpa blod effektivt till kroppen.
4. Rytmrubbningar (arrhythmier): Avvikelser i hjärtats slagrytm.
5. Koronara sjukdomar: Sjukdomar i de artärer som försörjer hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Exempelvis angina pectoris och hjärtinfarkt.
6. Hjärntumörer: Ovanliga, men allvarliga sjukdomar som kan påverka hjärtats funktion.
7. Kongenitala hjärtsjukdomar: Sjukdomar som förekommer vid födelsen och beror på felaktig utveckling under graviditeten.
8. Infektionsrelaterade hjärtsjukdomar: Sjukdomar orsakade av infektioner såsom endokardit, myokardit eller perikardit.
Telemedicin (eller telemedicine) är en form av sjukvård där man använder information- och kommunikationsteknik för att erbjuda och leverera sjukvårdsrelaterade tjänster på distans. Det kan handla om exempelvis konsultationer, övervakning av patienters hälsostatus eller utbildning av vårdpersonal via telefon, video, e-post eller speciella telemedicinska system. Syftet är ofta att underlätta tillgången till sjukvård för patienter som bor på avlägsna ställen, har svårigheter att resa eller behöver snabb expertkontakt.
'Första hjälpen' är den initiala, ofta omedelbara sjukvården som ges till en person som har drabbats av en skada eller en plötslig sjukdom. Denna typ av sjukvård ges vanligtvis innan specialistiserad medicinsk vård är tillgänglig och kan inkludera åtgärder som stannar blödning, andningsstöd, övervakning av vitala tecken eller behandling av skador. Första hjälpen ges ofta av icke-sjukskötare, såsom familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater eller tillfälliga vittnen, innan yrkesverksamma sjukvårdspersonal anländer. Det är också vanligt att första hjälpen ges i offentliga miljöer med hjälp av automatiserade externa defibrillatorer (AED) eller andra speciella utrustningar som kan vara tillgängliga för allmänheten.
'Nyckelbensven' (latin: Vena subclavia) är en viktig blodåder i kroppen som transporterar blod från överkroppen till hjärtat. Den bildar en fortsättning på axillarven och går under nyckelbenet (clavicula), därav namnet, innan den mynnar upp i venerna i halsen (Vena jugularis interna/externa) och bildar venerna brachiocephalica dextra och sinistra. Dessa två blodådror mynnar sedan samman och bildar Vena cava superior som transporterar blodet till höger atrium i hjärtat.
'Retledningssystemet' (engelska: 'Guidance System') är ett samlingsbegrepp för de mekanismer och processer som hjälper en läkare eller annan vårdpersonal att ta medicinska beslut om en patients vård. Det kan inkludera kliniska riktlinjer, praxisriktlinjer, kvalitetsstandarder, evidensbaserad medicin och andra resurser som hjälper till att stödja ett systematiskt och strukturerat sätt att besluta om diagnoser, behandlingar och omsorg.
Retledningssystemet är tänkt att underlätta för vårdpersonalens arbete genom att ge rekommendationer baserade på den bästa tillgängliga evidensen och erfarenheten, samtidigt som det tar hänsyn till patientens individuella behov och preferenser. Det är en viktig del av kvalitetssäkringen inom sjukvården och hjälper till att säkerställa att patienter får den bästa möjliga vården baserat på aktuell kunskap och god medicinsk praxis.
"Genomförbarhetsstudier", eller "feasibility studies", är en typ av klinisk forskning som utförs för att undersöka hur en kommande större studie kan planeras, koordineras och genomföras på ett effektivt sätt. Dessa studier har ofta som syfte att testa olika aspekter av en framtida klinisk prövning, till exempel rekryteringsprocessen, datainsamlingen, datahanteringen och -analysen, samt deltagarnas tålamod och acceptans för studiens design och genomförande.
Genomförbarhetsstudier är vanligtvis mindre i skala än en fullskalig klinisk prövning och inkluderar ofta ett begränsat antal deltagare. Dessa studier kan hjälpa forskarna att identifiera och lösa eventuella problem eller utmaningar som kan uppstå under en kommande större studie, vilket i sin tur kan leda till en mer effektiv och framgångsrik genomförande av den slutliga kliniska prövningen.
'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.
Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.
"Differentiel tærskel" er en medicinsk term som refererer til den mindste forskel i størrelse på to stimuli, som en person kan opfatte som forskellige. Dette kan relateres til syn, hørelse eller andre sanser. For eksempel, hvad angår hørelsen, er differentiel tærskel den mindste ændring i lydens intensitet eller frekvens, som en person kan opfatte som to forskellige lyde. Den differentielle tærskel varierer fra person til person og kan påvirkes af en række faktorer, herunder alder, opmærksomhed og motivation.
"Akut omhändertagande" är en medicinsk term som refererar till den initiala, nöjefallna vården och behandlingen av en patient med akut sjukdom eller skada. Syftet är att snabbt bedöma, stabilisera och behandla patienten för att förhindra komplikationer och minska risken för permanent skada eller död.
Den akuta omhändertagningen inkluderar vanligen följande steg:
1. **Triage:** En snabb bedömning av patientens allmänna tillstånd och prioritering av vården baserat på behov och allvarlighetsgraden av sjukdomen eller skadan.
2. **Luftvägs-, andnings- och cirkulationsstöd (LAR):** Snabb insats för att säkerställa patientens andning och cirkulation, inklusive syrgastillförsel, hjärt-lungräddning och blodtryckskontroll.
3. **Behandling av livshotande skador eller sjukdom:** Snabb behandling för att korrigera livshotande tillstånd, såsom blödningar, chock, hjärtstopp eller andningssvårigheter.
4. **Diagnostik:** Snabb och effektiv diagnostik med hjälp av klinisk bedömning, laboratoriemässiga tester och bilddiagnostik för att fastställa underliggande orsak till patientens tillstånd.
5. **Planering av fortsatt vård:** Beslut om fortsatt vård, inklusive eventuell överflyttning till en specialistklinik eller operationssal, och kommunikation av information till andra vårdpersonal som kommer att vara involverad i patientens vård.
Den akuta omhändertagningen är en kritisk del av den medicinska vården och kräver snabb bedömning, beslutsfattande och handling för att rädda liv och minska skador.
En medicinsk definition är en cicatrix (eller cicatrice) ett permanent ärr som bildas när huden eller andra vävnader läker efter en skada, såsom en sår, operationssår eller brännskada. Cicatrices uppstår när kroppen producerar kollagen för att stänga och reparera sårvävnan. När cicatrices bildas kan de variera i storlek, form, färg och höjd beroende på individuella faktorer som ärftlighet, ålder, belastning, plats på kroppen och djupet av skadan. I vissa fall kan cicatrices vara estetiskt störande eller orsaka funktionella problem, till exempel när de begränsar rörelser eller orsakar smärta.
"Proportional hazards modeler" er en statistisk metode som oftest brukes i overvåkingsstudier for å undersøke sammenhengen mellom en eller flere uavhengige variable (som kan være kontinuerlig, binær eller kategorial) og tid til et bestemt hendelse, som regel et negativt utfall, for eksempel død eller rekuranse av en sykdom. Cox-regresjon er den mest brukte proportional hazards modellen.
I en Cox-proportional hazards model beskriver de uavhengige variablene hvor stor effekten er på sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval, holdene konstant for alle tidspunkter. Dette gjør det mulig å sammenligne risikoen mellom ulike grupper eller nivåer av en uavhengig variable over tid.
Det viktigste antagelsen i en Cox-proportional hazards model er at hazardfunksjonen for alle observasjonene har en konstant faktor som multipliserer hverandre, noe som kaller vi proportionalitet av hazarder. Dette betyr at sannsynligheten for at hendelsen skjer i et lite tidsinterval er alltid like store for to individ som har like verdier på de uavhengige variablene, selv om tidspunktet er forskjellig.
I tillegg antar vi at ingen av de uavhengige variablene har en non-linear effekt på hazardfunksjonen og at det ikke forekommer multikolinearitet mellom de uavhengige variableene. Disse antagelsene bør kontrolleres før modellen brukes til å trille konklusjoner.
I tillegg kan en Cox-proportional hazards model inneholde tidvaryende variable, som kan endre seg over tid, og stratifisering, noe som gjør at modellen ikke lenger antar proportionalitet av hazarder for alle observasjonene. Disse tilnærmingene kan være nyttige når antagelsen om proportionalitet av hazarder ikke holder.
Ett flygplan är en typ av luftfarkost som är konstruerad för att kunna flyga genom att generera lyftkraft genom att färdas framåt i luften. Flygplanen drivs vanligtvis framåt med hjälp av motorer och propellrar eller jetmotorer, även om vissa experimentella typer kan använda andra former av framdrivning som exempel raketmotorer.
Det är värt att notera att det medicinska perspektivet sällan inkluderar tekniska aspekter av flygplan, utan snarare fokuserar på hur sjukdomar eller skador kan påverka en persons förmåga att flyga ett flygplan. Exempelvis kan vissa hjärt- och lungsjukdomar påverka en pilots förmåga att uppfylla de fysiska kraven för att kunna flyga, eller skador på innerörat kan orsaka problem med balansen som kan göra det svårt att flyga.
'Kateterablation' är en medicinsk term som refererar till en procedure där en speciell typ av kateter (en böjlig, smal tub) används för att leverera energi i form av värme (radiofrekvens ablation) eller kyla (kryoablation) till ett specificerat område i hjärtat. Detta görs vanligtvis med hjälp av realtidsbilddiagnostik som exempelvis eko eller magnetresonanstomografi (MRT).
Under proceduren leds katetern in i blodkärlen genom en ven i armarna eller benen, och guidas sedan till det specifika området i hjärtat där avvikande elektriska signaler orsakar ett abnormalt hjärtrytmrubbning (exempelvis förebyggande av flimmer/fibrillation). När katetern når den rätta platsen, tillförs energi för att skapa en liten ärrbildning på det berörda vävnadsområdet. Ärrbildningen stör sedan den abnormala elektriska signalens transmission och kan hjälpa till att återställa en normal hjärtrytmmönstring.
Kateterablation är ett etablerat behandlingsalternativ för vissa typer av hjärtrytmrubbningar, särskilt när de inte svarar på läkemedelsbehandling eller om patienten inte tål läkemedel.
Myokardskemi (myocardial ischemia) är ett tillstånd då blodflödet och syretillförseln till hjärtmuskulaturen (myokardiet) minskar eller avbryts. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i de koronarartärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod. Myokardskemi kan leda till smärta i bröstet (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt om det inte behandlas akut.
"Proteolysis" er en medisinsk betegnelse for nedbrydningen af proteiner i celler. Dette skjer ved hjelp av en reaksjon kalt hydrolyse, der involverer enzymet proteasen som bryter ned proteinet til mindre peptidfragment og frie aminosyrer. Proteolysis er en viktig biologisk prosess for cellene i kroppen, da det hjelper med å regulere aktiviteten av mange forskjellige proteiner, fjerne skadede eller feilfoldede proteiner og spille en rolle i cellens død (apoptose). Dessutertid kan ubalanse i proteolysen være involvert i flere sykdommer, inkludert kræft, neurodegenerative lidelser og infeksjonssjukdommer.
En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.
Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.
"Protective construction" i medicinsk kontext kan definieras som en struktur eller enhet som är designad för att skydda och stödja kroppen, specifikt en viss del eller organ, från skada eller yttre påverkan. Detta kan inkludera exempelvis en halsstöd (cervical collar) som används efter en halskada för att stabilisera halskotorna och förhindra ytterligare skada, eller ett benprotes som används efter en amputation för att ersätta den bortopererade extremiteten och ge stöd och funktionalitet till patienten. Protectiva konstruktioner kan vara tillfälliga eller permanenta beroende på behovet och typen av skada eller sjukdom.
En kvarkatetran är en hypotetisk partikel som består av fyra kvarkar, bindibara subatomära partiklar. Det finns sex olika sorter av kvarkar, vanligtvis betecknade som upp (u), ned (d), charm (c), strange (s), top (t) och bottom (b). En kvarkatetran skulle kunna teoretiskt bestå av en kombination av dessa.
Emellertid har inga direkta observationer av kvarkatetrar gjorts hittills, och de existerande experimentella bevisen stöder inte deras existens som stabila partiklar under normala förhållanden. Därför är det fortfarande en öppen fråga inom fysiken om kvarkatetrar verkligen kan existera eller inte.
'Armhåleven' refererer til den hule, trekanterede formede rum under skulderen, hvor overarmen (humernes) overflade møder de to forreste muskler i overarmsregionen (biceps brachii og coracobrachialis). Dette område indeholder også lymfeknuder, som er en del af kroppens immunforsvar. På engelsk kaldes det 'axilla' eller 'armpit'.
En hjärtinfarkt, även känd som myokardieffekt eller akut koronart syndrom (ACS), är ett medicinskt tillstånd som inträffar när blodflödet till en del av hjärtmuskulaturen (myokardiet) avbryts ornormalt. Detta orsakas vanligtvis av en obstruktion i ett eller flera av de koronara artärerna som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Obstruktionen kan bero på en blodpropp (trombos) eller en kollapsad plack (aterom).
När blodflödet till hjärtmuskulaturen avbryts, får cellerna i det drabbade området inte tillräckligt med syre och näringsämnen för att fungera korrekt. Detta kan leda till celldöd (nekros) i hjärtmuskulaturen, vilket kan orsaka permanenta skador på hjärtat och öka risken för allvarliga komplikationer, inklusive hjärtarytmier, hjärtsvikt och dödsfall.
Symptomen på en hjärtinfarkt kan variera, men de vanligaste symptomen är smärta eller obehag i bröstet, som kan stråla ut till armarna, axlarna, ryggen, magen eller halsen. Andra symtom kan inkludera andnöd, yrsel, svimning, svettningar, illamående och kräkningar. I vissa fall kan en person inte uppleva några symptom alls, vilket kallas tyst hjärtinfarkt.
Behandlingen för en hjärtinfarkt inkluderar akut medicinsk behandling som kan omfatta trombolytika (att lösa upp blodproppen), blodflödessänkande läkemedel, smärtlindring och syreterapi. Långsiktig behandling kan inkludera livstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinsk behandling för att reducera risken för ytterligare hjärtsjukdom.
'Patientval' eller 'patientvalet' är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där patienten aktivt deltar i besluten om sin egen vård och behandling. Det innebär att patienten informeras om olika alternativ, fördelar och risker, och på så sätt får möjlighet att ta ställning till vilken behandling som anses bäst från hans eller hennes perspektiv. Patientvalet kan variera beroende på patientens preferenser, värderingar och livssituation, och är en viktig del av den personcentrerade vården.
Commotio cordis är en ovanlig men allvarlig händelse som orsakas av ett plötsligt, icke-traumatiskt tryck på bröstkorgen, vilket kan störa hjärtats normala rytm. Detta inträffar vanligtvis under en kontaktidrott eller när en individ blir träffad av ett flygande föremål. Händelsen sker vanligen utan tecken på strukturella skador på hjärtat och orsakas istället av en störning i elektrisk aktivitet. Symptomen kan inkludera plötslig medvetslöshet, brist på puls och andning. Commotio cordis är ett medicinskt emergency och kräver omedelbar behandling, ofta med hjärtstartare för att återställa normal hjärtrytm.
"Acute renal failure" er en medisinsk betegnelse for pludselig og brat nedsat nyrefunktion. Dette kan skyldes mange forskellige årsager, herunder infektion, sygdomme, skader på nyrene eller nedsat blodgennemstrømning til nyrene. Symptomerne på akut renal failure kan inkludere øget urinproduktion, mindre urinproduktion, væskeophobning i kroppen, forhøjet blodtryk, søvnighed og forvirring. Behandlingen af akut renal failure afhænger af årsagen til sygdommen og kan inkludere behandling af underliggende sygdomme, væske- og ernæringstilskud, dialyse eller nyretransplantation.
En algoritm är en serie steg eller instruktioner som tas för att lösa ett problem eller utföra en viss uppgift inom medicinen, liksom i andra sammanhang. Algoritmer används ofta inom klinisk praxis för att standardisera vården och förbättra patientresultaten.
Exempel på algoritmer inom medicin kan vara:
* En algoritm för att diagnostisera och behandla en specifik sjukdom, till exempel en algoritm för att hantera sepsis eller akut koronarsyndrom.
* En algoritm för att utvärdera och hantera smärta, som innehåller steg för att bedöma smärtintensiteten, identifiera orsaken till smärtan och välja lämplig behandling.
* En algoritm för att besluta om en patient ska opereras eller inte, som tar hänsyn till faktorer som allvarligheten av sjukdomen, patientens preferenser och komorbiditeter.
Algoritmer kan variera i komplexitet från enkla listor över steg att följa till mer sofistikerade system som innehåller avancerad matematik och artificiell intelligens. Viktigt är att algoritmer utformas med omsorg och testas noggrant för att säkerställa att de ger korrekta och säkra resultat i alla tillämpningar.
Telekonsultation är en form av distansundersökning eller distansbehandling som innebär att en läkare eller annan behandlande sjukvårdsperson ger råd och/eller behandling till en patient via telekommunikationsmedel, ofta i form av ett live-samtal via video eller telefon. Patienten kan vara hemma eller på annan plats medan de tar del av konsultationen. Målet med en telekonsultation är att ge patienten tillgång till sjukvård när och där det behövs, oavsett var de befinner sig, och på så sätt underlätta för både patienter och vårdpersonal.
Elektromagnetiska fält (EMF) är en kombination av elektriska och magnetiska fält som propagerar genom rummet som vågor. De kan genereras av naturliga fenomen såsom solstrålning och åskväder, eller av mänskliga aktiviteter såsom användning av elektrisk utrustning och trådlösa kommunikationssystem. EMF-exponering kan vara en form av strålningspollution som har potentialen att påverka levande organismer, inklusive människor, men det är fortfarande mycket debatt kring hur mycket exponering som är säkert.
EMF-strålning delas vanligtvis upp i två kategorier: joniserande och icke-joniserande strålning. Joniserande strålning har tillräcklig energi för att frisätta elektroner från atomer eller molekyler, vilket kan orsaka skada på levande vävnad. Exempel på joniserande strålning är röntgenstrålning och kosmisk strålning. Icke-joniserande strålning, inklusive EMF, saknar tillräcklig energi för att orsaka direkt skada på DNA eller celler, men det finns fortfarande oro över möjliga långsiktiga hälsorisker vid exponering för höga nivåer av icke-joniserande strålning.
EMF-strålning kan mätas i enheten Tesla (T) för magnetiska fält och Volt per meter (V/m) eller Watt per kvadratmeter (W/m2) för elektriska fält. Vissa länder har lagstiftat gränsvärden för tillåten exponering av EMF-strålning i arbetsplats- och allmänna miljöer, men det finns fortfarande kunskapsluckor kring de exakta hälsoriskerna vid lågfrekvent EMF-exponering.
Prediktivt värde av tester (PDV) är ett mått på hur väl en given test kan förutsäga ett specifikt utfall eller en sjukdom hos en individ. PDV uttrycks vanligtvis som sannolikheten för att ett visst utfall ska inträffa baserat på resultatet av en given test.
PDV kan beräknas genom att jämföra sannolikheterna för att ett specifikt utfall ska inträffa med eller utan testresultatet. Denna jämförelse ger en odds ratio, som kan användas för att beräkna PDV.
PDV är viktigt inom klinisk praktik eftersom det kan hjälpa läkare att bedöma riskerna och möjligheterna för olika behandlingsalternativ. Det kan även användas för att screena populationer för högriskpatienter, vilket kan leda till tidigare identifiering och behandling av sjukdomar.
Det är viktigt att notera att PDV inte alltid är statiskt och kan variera beroende på populationen som testas och andra faktorer som prevalensen av sjukdomen, sensitiviteten och specificiteten hos testet. Därför bör PDV alltid tolkas i kontext och tillsammans med andra kliniska informationer.
"Biomedical improvement" är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som en förbättrad förståelse eller behandling av en sjukdom eller skada baserat på biologisk forskning och teknik. Detta kan inkludera utvecklingen av nya läkemedel, terapier, diagnostiska tester eller medicinska tekniker som bygger på insikter om de biologiska mekanismerna bakom en viss sjukdom. Biomedicinska förbättringar kan leda till nya behandlingsalternativ och förbättrad patientvård.
Multicenterstudier är kliniska eller epidemiologiska studier som genomförs på flera olika sjukvårdsinrättningar, ofta i flera olika städer eller länder. Dessa studier utförs vanligen när en enskild center inte har tillräckligt med patienter eller resurser för att kunna genomföra en studie av den önskade storleken och kvaliteten.
Multicenterstudier kan vara observationella, där forskaren samlar in data om patienter som redan har fått vården, eller interventionsstudier, där patienter tilldelas slumpmässigt till olika behandlingsgrupper. I båda fallen krävs det en standardiserad datainsamling och analysprocedur för att garantera jämförbarhet mellan de olika centrarna.
Principerna för multicenterstudier innefattar:
1. Standardisering: Alla centra måste följa samma protocol och datainsamlingsmetoder för att garantera jämförbarhet mellan olika platser.
2. Samordning: En samordnande enhet ansvarar för studiens design, etikprövning, patientrekrutering, datainsamling, kvalitetskontroll och slutlig analys.
3. Etik: Multicenterstudier måste följa samma etiska principer som enskilda studier, inklusive informerad samtycke från deltagarna och skydd av deras personliga information.
4. Kvalitetskontroll: En central kvalitetskontrollgrupp ansvarar för att se till att data är korrekta och kompletta och att studien följer de etablerade riktlinjerna.
5. Statistisk analys: Central statistisk analys behövs för att säkerställa jämförbarhet mellan olika centra och för att korrekt tolka resultaten.
6. Publikation: Resultaten från multicenterstudier ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter för att dela med sig av kunskapen till den bredare forskningsgemenskapen.
"Computer-assisted diagnosis" (CAD) refererar till användandet av datorbaserade system och algoritmer för att underlätta diagnosprocessen inom medicinen. Detta kan involvera användning av artificiell intelligens, maskininlärning och bildanalys för att tolka kliniska data, laboratorieresultat, medicinska bilder och andra relevanta informationer för att stödja läkare och andra vårdpersonal i att ställa en korrekt diagnos.
CAD-system kan användas för att identifiera mönster och avvikelser som kan vara svåra för människor att upptäcka, reducera felaktigheter orsakade av mänsklig subjektivitet och öka konsistensen och objektiviteten i diagnosprocessen. Det är viktigt att notera att CAD-system inte ersätter läkare utan istället fungerar som ett komplement till deras expertis och erfarenhet.
Randomized clinical trials (RCTs) are a type of study design used in medical research to evaluate the safety and efficacy of new treatments or interventions. The principle of randomization is a key element that distinguishes RCTs from other types of studies. It involves randomly assigning participants to either the experimental group, which receives the new treatment or intervention, or the control group, which receives the current standard of care or a placebo.
The goal of randomization is to minimize bias and ensure that the two groups are comparable in terms of their baseline characteristics. This allows researchers to more confidently attribute any differences in outcomes between the two groups to the treatment or intervention being tested, rather than other factors.
There are several types of randomization methods used in RCTs, including simple randomization, block randomization, and stratified randomization. Simple randomization involves randomly assigning participants to either the experimental or control group using a random number generator. Block randomization involves randomly assigning participants to groups within blocks of a fixed size, which helps ensure that the number of participants in each group is balanced over time. Stratified randomization involves first dividing participants into strata based on important prognostic factors, and then randomly assigning participants within each stratum to either the experimental or control group.
RCTs are considered the gold standard for evaluating new treatments or interventions because they provide a high level of evidence regarding their safety and efficacy. However, they can be complex and expensive to conduct, and there are potential limitations and challenges associated with their design and implementation. Therefore, it is important for researchers to carefully consider the principles of randomization and other study design elements when planning and conducting RCTs.
"Främmandekroppsförflyttningar" är ett medicinskt begrepp som refererar till när främmande partiklar, såsom föroreningar eller gasbubblor, färdas in i blodomloppet och kan blockera eller skada mindre blodkärl. Detta kan leda till en mängd olika symptom beroende på var partikeln slutar fastna, men några exempel kan vara andningssvårigheter, yrsel, huvudvärk eller neurologiska symtom om det är i hjärnan.
Orsakerna till främmandekroppsförflyttningar kan variera, men de kan inträffa vid vissa medicinska procedurer som kateterisering eller angiografi, där kontrastmedel injiceras in i kärlen. Ibland kan också gasbubblor bildas under operationer och färdas in i blodomloppet. Andra möjliga orsaker kan vara industriella exponeringar eller olyckor som resulterar i att främmande partiklar kommer in i kroppen.
Behandlingen av främmandekroppsförflyttningar beror på var partikeln fastnat och hur allvarligt symptomen är. I vissa fall kan observation och tillsyn vara tillräcklig, medan andra fall kan kräva mer aggressiv behandling som mediciner eller operationer för att avlägsna partikeln.
Electrodes are medical devices that can be used to transmit or detect electrical signals in the body. In a medical setting, electrodes are often used in procedures such as electrocardiograms (ECGs) to monitor heart activity, or in electromyography (EMG) to assess muscle function.
An electrode typically consists of a conductive material, such as metal or a conductive gel, that is attached to the body with an adhesive or through other means. The electrode is connected to a monitoring device that can measure and interpret the electrical signals generated by the body.
In addition to their use in medical procedures, electrodes are also used in certain types of therapy, such as transcutaneous electrical nerve stimulation (TENS) for pain management.
"Endpoint determination" er en betegnelse, der ofte bruges indenfor klinisk forskning og medicinsk videnskab. Det refererer til den proces, hvor man bestemmer, hvornår et klinisk studie eller eksperiment skal afsluttes, baseret på en prædefineret målepunkt eller resultat, der er relevante for at afgøre effektiviteten eller sikkerheden af en behandling eller intervention.
Endpoints kan være af mange forskellige typer, herunder kliniske endpoints (f.eks. død, sygelighed, livskvalitet), biokemiske endpoints (f.eks. ændringer i laboratorieværdier) eller surrogatendpoints (en substitut variabel for en klinisk endpoint).
Det er vigtigt at notere, at begrebet "endpoint determination" ikke har en specifik medicinsk definition, men bliver oftest brugt for at beskrive den proces, hvor man bestemmer, hvornår et studie skal afsluttes.
'Wireless technology' refererer til teknologier som muliggør overføringen og kommunikationen af data, stemme, video eller andre informationsformer uden anvendelse af ledninger eller kabler. Det inkluderer en række forskellige trådløse teknologier som fx bluetooth, wifi, zigbee, nfc og mobilnetværk (som 4G, 5G osv.). Disse teknologier anvender elektromagnetiske bølger for at kommunikere mellem enheder, såsom computere, smartphones, sensorer og andre trådløse enheder.
En videodiskinspelning är en metod för att med hjälp av ett optiskt system fånga och spara stillbilder eller rörliga bilder från en mikroskopisk undersökning. Detta görs vanligtvis genom att använda en videokamera som är kopplad till ett mikroskop, vilket möjliggör för läkare och forskare att dokumentera, analysera och dela information om strukturer och händelser på cell- eller subcellulär nivå. Videodiskinspelningar kan användas inom flera medicinska specialiteter, till exempel patologi, dermatologi och oftalmologi.
Den vänstra hjärtkammaren (ventriculus sinister) är en muskelbihang i vänster sida av hjärtat som har till uppgift att pumpa syresatt blod ut i kroppen via aortan. Hjärtkammarfunktionen refererar till den effektiva pumpförmågan hos vänstra hjärtkammaren, det vill säga dess förmåga att fylla sig med blod och därefter kontrahera (sammandragas) för att pumla ut blodet under tryck i kroppens cirkulationssystem.
En nedsatt hjärtkammarfunktion i vänster hjärtkammare kan orsaka symptom som andfåddhet, trötthet, yrsel och benödem. Det kan vara ett tecken på olika former av hjärtsjukdomar, såsom hjärtklappning, hjärtinflammation eller hjärtvävnadsdegeneration. Diagnostiseringen av hjärtkammarfunktionen innefattar ofta användning av ultraljud (ekokardiografi), elektrokardiogram (ECG) och andra specialiserade tester för att bedöma hjärtats struktur och funktion.
I medically related context, "Five Eyes" (also known as "Stillahavsstaterna" in Swedish) typically refers to an intelligence alliance consisting of five countries: United States, United Kingdom, Canada, Australia, and New Zealand. These countries have a close relationship in the area of signals intelligence, which includes communication intelligence, cryptanalysis, and data analysis.
While "Five Eyes" is not a medical term per se, it does have relevance to medical and healthcare contexts as these countries often collaborate on issues related to cybersecurity, national security, and public health, including the sharing of information related to potential threats such as bioterrorism or cyber attacks on healthcare systems.
Enligt den medicinska ordboken definieras "ambulanspersonal" som:
Personal som är ansvarig för att transportera sjuka, skadade eller rörelsehindrade patienter till och från sjukvårdsinrättningar eller andra behandlingsplatser. Ambulanspersonalen kan vara certifierade läkare, sjuksköterskor, paramediciner eller ambulanssjukvårdare beroende på land och region. Deras uppgifter inkluderar ofta att stabilisera patientens tillstånd under transporterna, utföra livräddande åtgärder om det behövs och övervaka patientens vitala tecken. De ansvarar också för att se till att ambulansen är utrustad med all nödvändig utrustning och mediciner för att hantera alla eventualiteter under transporterna.
Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).
I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.
I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.
Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.
För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.
Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.
"Koronarsinus" er en betegnelse for de blodkar som leverer ilt og næring til hjertet. Det består af to hovedgrene, den venstre og højre koronarcirkulation, som deler sig i flere mindre grene for at forsyne hele hjertet med blod. Den venstre koronarcirkulation leverer blod til det venstre ventrikel og atrien, mens den højre koronarcirkulation leverer blod til det højre ventrikel og atrium samt deler af den venstre side af hjertet. Koronarsinusen kan blive forsnævret eller blokeret, fx som følge af aterosklerose, hvilket kan medføre angina pectoris eller et hjerteinfarkt.
'Hälsohem' är ett begrepp som inte har en universell eller etablerad medicinsk definition. Termen används ofta inom olika sammanhang för att beskriva en livsmiljö eller bostad som främjar hälsan och välbefinnandet genom att integrera hälsopromoverande design, funktioner och vanor. Det kan inkludera aspekter som luftkvalitet, naturligt ljus, ergonomi, fysisk aktivitet, näringsriktighet, vattenvård, psykologiskt välbefinnande och sociala interaktioner. Men igen, det finns ingen allmänt accepterad medicinsk definition av 'Hälsohem'.
Kardiologi är en gren inom medicinen som fokuserar på hjärtats struktur, funktion och sjukdomar. En kardiolog är en läkare som har specialiserat sig inom detta område. Kardiologin omfattar diagnostisering, behandling och prevention av olika sorters hjärtsjukdomar, till exempel hjärtflimmer, hjärtinfarkt, högt blodtryck och strukturella hjärtsjukdomar som hjärtklaffsjukdomar. Kardiologer använder sig av olika typer av undersökningsmetoder såsom EKG, echokardiografi, stressprovning och koronarangiografi för att ställa en diagnos och planera behandlingen. Behandlingen kan bestå av mediciner, livsstilsförändringar, kateterbaserade procedurer eller kirurgiska ingrepp beroende på sjukdomens art och svårighetsgrad.
Hjärtmassage, även känt som cardiopulmonary resuscitation (CPR) eller hjärt-lungräddning, är en akut livräddande behandling som utförs när någons hjärta har slutat slå eller slår mycket irreguljärt och saknar effektivt blodflöde. Det innebär att man genom att trycka på mitten av bröstkorgen pressar ner det till en viss djup och hastighet för att hjälpa till att pumpa blod runt kroppen. Mellan varje tryck andas man också in luft i personens lungor genom att blåsa upp deras lungor med mun-mot-mun-metoden eller med ett andningshjälpmedel.
Hjärtmassage kan rädda livet genom att hjälpa till att behandla andningsstillestånd och hjärtstopp, två allvarliga tillstånd som kan leda till döden om de inte behandlas omedelbart. Det är viktigt att få rätt utbildning och träning i hur man utför en hjärtmassage korrekt, eftersom det kan vara livshotande att utföra den felaktigt.
"Chi-tvåfördelning", även känd som Chi-kvadrat-test eller Pearson's chi-square test, är en statistisk hypotesprövningsmetod som används för att undersöka om det finns en signifikant samband eller skillnad mellan två kategoriska variabler. Det är ett icke parametriskt test som inte kräver några antaganden om populationens fördelning.
I en Chi-tvåfördelning jämförs den observerade frekvensfördelningen hos två variabler med den förväntade frekvensfördelningen, som beräknas baserat på hypotesen om att det inte finns någon samband mellan variablerna. Teststatistiken är en Chi-kvadrat-värde som räknas ut genom att summera de observerade och förväntade frekvensernas skillnader i kvadrat, dividerat med den förväntade frekvensen, för varje cell i tabellen.
Teststatistiken följer en Chi-kvadrat-fördelning med (r-1) * (c-1) frihetsgrader, där r är antalet rader och c är antalet kolumner i tabellen. Denna fördelning används sedan för att bestämma sannolikheten för den observerade skillnaden mellan de två variablerna under hypotesen om att det inte finns något samband, och därmed avgöra om den är signifikant eller ej.
I medicinsk forskning kan Chi-tvåfördelningen användas för att undersöka associationer mellan två kategoriska variabler, till exempel kön och förekomsten av en viss sjukdom, eller rökning och mortalitet. Det är ett vanligt använt test inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik.
"Ambulance" er en medisk betegnelse for et køretøj, der anvendes til transportering af syge eller tilskadekomne personer. Ambulancer er typisk udstyret med medicinsk udstyr og medicinsk personale, såsom ambulancepersonale, sygeplejersker eller læger, der kan yde førstehjælp og anden akut medicinsk behandling under transporten.
Der findes forskellige typer af ambulancer, herunder grundambulancer, luftambulancer (helikoptere eller fly) og særligt udstyrede ambulancer til transportering af patienter med specielle behov, f.eks. intensivpatientambulancer.
Ambulancer spiller en vigtig rolle i nødsygehjælp og akut medicinsk bistand, især når det gælder at transportere patienter hurtigt og sikkert til et hospital eller andet behandlingssted.
Miniatyrisering (anglicism: "Miniaturization") är inom medicinen ett begrepp som ofta används för att beskriva den process där medicinska enheter, instrument eller tekniker blir mindre i storlek och/eller mer kompakta, samtidigt som de fortfarande uppfyller sin funktion lika väl eller bättre än sina större föregångare.
Exempel på miniatyrisering inom medicinen är:
1. Små medicinska implantat, till exempel pacemakers och defibrillatorer, som placeras under huden för att behandla oregelbundna hjärtrytmmer.
2. Mindre kirurgiska instrument, såsom endoskop, som möjliggör mindre invasiva operationer med snabbare återhämtning och lägre risk för komplikationer.
3. Små medicinska sensorer och enheter för att övervaka patienters hälsotillstånd kontinuerligt, till exempel glukosensorer för diabetespatienter eller syrakänsliga elektroder för att övervaka patienters syrehalt i blodet.
4. Nanomedicinska tillämpningar, där läkemedelspartiklar eller nanorobotar konstrueras på molekylär nivå för att interagera med celler och vävnader på ett specifikt sätt.
Minatyriseringen har möjliggjort stora framsteg inom medicinen genom att öka precisionen, effektiviteten och patientens komfort under behandlingar och undersökningar.
'Bradykardi' är en medicinsk term som definieras som en saktad hjärtslagsfrekvens. Det exakta värdet på den sänkta frekvensen kan variera något, men oftast används tröskeln 60 slag per minut som gräns för att definiera bradykardi hos en vuxen person. Vidare kan bradykardi delas in i olika typer beroende på orsaken till den sänkta frekvensen, exempelvis sinusbradykardi eller atrioventrikulär block.
Diagnostiska tekniker för hjärt-kärlsjukdomar är metoder och tester som används för att ställa diagnoser och bedöma sjukdomar eller skador relaterade till hjärtat och kärlen. Några exempel på dessa tekniker inkluderar:
1. Elektrokardiogram (ECG): En icke-invasiv test som mäter elektrisk aktivitet i hjärtat och kan upptäcka hjärtsjukdomar såsom hjärtinfarkt, aritmier och andra störningar.
2. Echokardiogram (Echo): En ultraljudsundersökning av hjärtat som ger information om hjärtmuskulaturen, hjärtklaffarna och hjärtfunktionen.
3. Koronarangiografi: En invasiv radiologisk undersökning där en kontrastvätska injiceras i kärlen för att visualisera koronarartärerna och upptäcka eventuella blockeringar eller skador.
4. Magnetkameraundersökning (MRI): Används för att producera detaljerade bilder av hjärtat och kärlen, vilket kan vara användbart för att diagnostisera strukturella problem eller skador.
5. Positronemissionstomografi (PET): En typ av skanning som använder små mängder radioaktivt material för att producera detaljerade bilder av hjärtat och kärlen, vilket kan vara användbart för att upptäcka koronarartäristenos eller andra problem.
6. Blodprov: Analysering av blodprover kan ge information om olika aspekter av hjärt-kärlsjukdomar, till exempel nivåer av kolesterol, glukos och troponin (ett protein som frisätts vid hjärtskada).
7. Elektrokardiogram (EKG): En non-invasiv metod för att mäta elektrisk aktivitet i hjärtat och upptäcka eventuella hjärtfel eller skador.
Mikro-elektromekaniske system (MEMS) er definert som et lite, integrert system bestående av mekaniske og elektriske komponenter. Disse komponentene er typisk fabrikert på en mikroskopisk skala ved bruk av mikrolitografi og andre mikromaskinete teknologier. MEMS-enheter kan inneholde sensorer, aktuatorer eller både de to, og de kan være designet til å utføre en varierende række funksjoner i en rekke forskjellige applikasjoner.
Typiske eksempler på MEMS-enheter inkluderer accelerometere, gyroskoper, kapasitans- og piezoelektriske sensorer, mikropumper, mikrovibratorer og switches. Disse enhetene kan brukes i en rekke forskjellige applikasjoner, blant annet i mobiltelefoner, bilsystemer, medisinsk utstyr, fly- og romfartøy, industrielle overvåkningssystemer og miljøovervåking.
'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.
Electricity är en form av energi som resulterar från rörelsen av laddade partiklar, vanligtvis elektroner. Det finns två huvudsakliga typer av elektricitet: statisk och ström.
* Statisk elektricitet är den elektriska laddning som byggs upp när två material med olika elektriska ledningsförmågor kommer i kontakt och sedan skiljs ifrån varandra. När de skiljs ifrån varandra lämnas några elektroner kvar på det ena materialet, vilket ger upphov till en positiv laddning, medan det andra materialet får ett överskott av elektroner och blir negativt laddat.
* Elektrisk ström är den rörelse av laddade partiklar som sker när ett elektriskt fält appliceras på ett ledande material, såsom en metall. När ett elektriskt fält appliceras på ett ledande material börjar elektronerna att röra sig från de negativt laddade områdena till de positivt laddade områdena, vilket ger upphov till en ström.
Elektricitet används i många olika sammanhang, inklusive belysning, telekommunikation, datorkraft och transporter. Den är också en viktig del av människokroppen och är involverad i nervimpulser som skickas genom kroppen för att koordinera muskelrörelser och andra funktioner.
En hjärttransplantation är en medicinsk procedur där ett skadat eller funktionshindrat hjärta ersätts med ett friskt och fungerande donatorhjärta. Detta är vanligtvis den sista behandlingsalternativet för personer med allvarlig hjärtsvikt som inte har avhjälpats av andra behandlingar, såsom mediciner eller mekaniska hjälpmedel.
Under en hjärttransplantation tas det skadade hjärtat bort och ersätts med ett nytt från en givare som nyligen har avlidit. Efter operationen måste patienten ta immunsuppressiva läkemedel för resten av sitt liv, för att förhindra att kroppen avstöter det nya hjärtat.
Hjärttransplantation är en komplex och tekniskt krävande procedur som utförs av erfarna kirurger i specialiserade sjukhus. Även om operationen kan rädda livet på patienter med allvarlig hjärtsvikt, finns det vissa risker och komplikationer som är associerade med proceduren, inklusive infektioner, blödningar och avstötningsreaktioner.
Sjuka sinussyndrom, även känt som sinusit eller rhinosinusitis, är en inflammation eller infektion i en eller flera av de paranasala sinusen - framsinus, baksinus, mellanhus och pannasinus. Detta kan orsakas av en viral, bakteriell eller sällsynt en svampinfektion.
Symptomen på sjuka sinussyndrom inkluderar:
1. Nasal congestion eller en stoppad näsa
2. Näsflöde, som kan vara klart eller grönaktigt/gulaktigt
3. Tryck eller smärta i ansiktet, särskilt kring ögon och näsa
4. Huvudvärk eller panna
5. Försämrad lukt- och smakförmåga
6. Hosta, halsont och/eller feber (i vissa fall)
Sjukdomen kan vara akut (varar under fyra veckor eller mindre) eller kronisk (varar längre än tolv veckor), beroende på dess varaktighet. Akuta fallen tenderar att vara virala, medan kroniska fallen ofta är orsakade av en bakteriell infektion eller ett underliggande strukturellt problem i sinusen.
Den inre hinna i hjärtat kallas endokard. Det är ett tunnt lager av celler som tapetserar insidan av hjärtkammare och hjärtklaffar. Endokardet producerar också en del av de strukturer som hjärtkvalfarna (hjärtklaffarna) består av, så kallade heart valve leaflets. Ibland kan endokardit (infektion i endokardet) uppstå, vilket kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas akut.
Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.
Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.
I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.
I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.
I'm sorry for any confusion, but "Europe" is a geographical term and not a medical condition or term. It refers to the continent in Western Asia and Northern Africa that is bound by the Atlantic Ocean to the west, the Arctic Ocean to the north, and the Ural Mountains and the Caspian and Black Seas to the east and southeast. Europe is made up of approximately 50 countries and is home to a diverse range of cultures, languages, and ethnicities.
Computer-supported signal processing är en gren inom signalbehandling som involverar användandet av datorer och digital teknologi för att behandla, analysera och utvinna information från olika slag av signalsystem, till exempel elektriska, fysikaliska eller biologiska signaler. Detta innefattar vanligen insamling, filtrering, analys, bearbetning och visualisering av data för att utvärdera och tolka signalernas egenskaper och mönster.
Exempel på tillämpningar av computer-supported signal processing inkluderar:
1. Biomedicinsk signalbehandling: Användandet av datorstödd analys för att tolka signalsystem från levande organismer, exempelvis EKG (elektrokardiogram) eller fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) data.
2. Telekommunikation: Användandet av digital signalbehandling för att koda, dekoda och filtrera kommunikationssignaler som röst, video och data över datornätverk och telekommunikationssystem.
3. Industriell automation: Användandet av datorstödd signalbehandling för att övervaka, kontrollera och optimera industriella processer och system, exempelvis maskinvara, sensorer och aktuatorer.
4. Bild- och ljudbehandling: Användandet av digital signalbehandling för att bearbeta, komprimera och förbättra digital bilder och ljud, till exempel i media- och underhållningsindustrin.
5. Miljöövervakning: Användandet av datorstödd analys för att övervaka och analysera miljödata som luft-, vatten- och markkvalitet, till exempel i system för tidig varning och katastrofskydd.
I allmänhet använder computer-supported signalbehandling avancerade algoritmer och metoder från områden som matematik, statistik, maskininlärning och artificiell intelligens för att bearbeta och analysera digital data i realtid eller nära realtid.
"Bröstmuskler" refererar vanligtvis till två muskler i framsidan av överkroppen: stora bröstmuskeln (latin: "Musculus pectoralis major") och lilla bröstmuskeln (latin: "Musculus pectoralis minor").
Stora bröstmuskeln är en stor, platt muskel som täcker större delen av framsidan av bålen. Den har sitt ursprung från klaviklan (skulderbladet) och de främre delarna av revbenen, och fäster på överarmsbenets (humerus) laterala kant. Stora bröstmuskeln hjälper till att flexera, adducerar och roterar armen inåt.
Lilla bröstmuskeln är en mindre muskel som ligger under den stora bröstmuskeln. Den har sitt ursprung från de främre delarna av revbenen och fäster på skulderbladet (scapula). Lilla bröstmuskeln hjälper till att stabilisera skulderbladet och flexera och rotera armen inåt.
Det är värt att notera att det finns också en annan muskel som kallas "bröstmuskel", nämligen serratus anterior, men denna muskel ligger på sidan av bröstkorgen och hjälper till att röra skulderbladet borta från ryggen.
Clinical practice guidelines, or principles, är systematiska riktlinjer som utformats för att underlätta beslut om patientvård genom att integrera de bästa tillgängliga forskningsbeviset med klinisk erfarenhet och patientens preferenser och värden. De är avsedda att stödja hälsovårdspersonal i att erbjuda högkvalitativ, säker och effektiv vård. Clinical practice guidelines kan omfatta rekommendationer kring diagnostiska eller terapeutiska procedurer, screening, prevention och annan patientvård. De utvecklas ofta av experter inom ett visst område och granskas vanligen av oberoende experter innan de publiceras.
"Dödsorsak" är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta eller underliggande sjukdomen, skada eller händelse som ledde till en persons död. Det kan också inkludera faktorer som bidrog till dödsfallet, såsom komorbiditeter (flera samtidigt existerande sjukdomar) eller riskfaktorer.
Det är viktigt att skilja på dödsorsaken och dödsomständigheterna. Dödsomständigheterna refererar till de omständigheter som omgav dödsfallet, såsom var det inträffade och hur det upptäcktes.
Det är värt att notera att fastställandet av en dödsorsak kan vara komplex och kräver ofta en genomgående obduktion och utvärdering av kliniska data av en läkare specialiserad inom patologi eller dödlighetsanalys.
Laaserterapi (laser therapy) är en form av behandling där man använder sig av en laser för att påverka vävnader i kroppen. Laser står för "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation", och innebär att ljuset amplifieras genom stimulering av atomers eller molekylers energitillstånd.
I lasermedicinen används laserstrålar med olika våglängder, intensiteter och frekvenser beroende på vilket syfte behandlingen har. Strålarna kan generera värme, mekanisk energi eller kemiska reaktioner i vävnaden, beroende på lasertyp och inställningar.
Exempel på användningsområden för lasermedicin innefattar smärtbehandling, muskelavslappning, hudbehandlingar (exempelvis för behandling av akne, ärr eller pigmentförändringar), ögonkirurgi och kirurgiska ingrepp.
Det är viktigt att notera att lasermedicin bör utföras av utbildad personal eftersom felaktig användning kan leda till skador på patienten.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.
'Livskvalitet' (eng. 'quality of life') är ett begrepp som används inom olika medicinska sammanhang och refererar till det subjektiva välbefinnandet och den personsamma nöjdheten med sitt liv. Livskvalitet mäts vanligen genom att undersöka olika aspekter av en persons fysiska, psykiska och sociala välbefinnande. Det kan handla om sådant som fysiskt hälsa och funktion, smärta, sömn, kognitiva förmågor, känslomässiga tillstånd, sociala relationer, personlig utveckling och andlighet. Livskvaliteten kan påverkas av sjukdomar, skador, funktionsnedsättningar eller andra livsupplevelser. Mätningar av livskvalitet används ofta inom forskning och vård för att bedöma effekterna av behandlingar och interventioner samt för att stödja beslut om individuell vård och stöd.
Hjärt-kärlmedel, även kallat cardiovaskulära medel, är en kategori av läkemedel som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa mediciner påverkar hjärtats och kärlsystemets funktion på olika sätt och kan användas för att behandla, förebygga eller lindra symtom relaterade till dessa sjukdomar.
Exempel på olika typer av hjärt-kärlmedel inkluderar:
1. Antiarytmika: Används för att korrigera oregelbundenheter i hjärtrytmen och förebygga allvarliga hjärtarytmier.
2. ACE-hämmare/ARA II: Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
3. Kalciumantagonister: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet vid ansträngning) och vissa typer av hjärtarytmier genom att lindra spasmer i kärlväggarna.
4. Betablockerare: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris, hjärtarytmier och efter hjärtattacker genom att sakta ner hjärtslaget och minska stressen på hjärtat.
5. Diuretika: Används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt genom att öka urinproduktionen och avlägsna ödem (överflödig vätska) i kroppen.
6. Blodfettsmedel: Används för att sänka onormala nivåer av kolesterol och triglycerider i blodet, vilket kan minska risken för hjärtinfarkt och stroke.
7. Vasodilatatorer: Används för att behandla högt blodtryck genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
8. ACE-hämmare (angiotensinomvandlande enzym-hämmare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
9. ARB (angiotensinreceptorblockerare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
10. Blodtunningsmedel: Används för att förebygga blodproppar och minska risken för stroke, hjärtinfarkt och dödlighet i kardiovaskulära sjukdomar.
Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.
Atrioventrikulär (AV) block är en hjärtsjukdom där det uppstår förseningar eller fullständiga upphöranden av elektrisk ledning mellan förmak och kamrar i hjärtat. Detta leder till oregelbundna eller saktade hjärtslag, beroende på graden av AV-block.
Det finns tre grader av AV-block:
1. Första graden: Försening av AV-ledningen, men alla hjärtslag leds igenom.
2. Andra graden: Vissa hjärtslag blockeras och saknas, vilket kan vara antingen Mobitz typ I eller Mobitz typ II. Mobitz typ I visar sig som en progressiv förlängning av PR-intervallet före ett blockerat slag, medan Mobitz typ II har konstant PR-intervall innan blockeringen.
3. Tredje graden (komplett AV-block): Ingen elektrisk ledning sker mellan förmak och kamrar, vilket leder till att förmaken pulserar oberoende av kamrarna. Kamrarnas slag regleras istället av en särskild mekanism i hjärtat som kallas för den intrinseka pacemakern (sinusknutan).
Atrioventrikulär block kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, hjärtsjukdomar, elektrolytbrist och vissa läkemedel. I allvarliga fall kan det behöva behandlas med en pacemaker.
I'm sorry for any confusion, but your question is not clear to me. "Ge" is not a word in English or in medical terminology, and "Tyskland" is the name of a country in Scandinavian languages like Swedish and Norwegian, but it is called "Germany" in English.
If you are asking for a medical definition related to Germany, I would need more context to provide an accurate answer. However, if you're asking for a general definition of Germany as it relates to medicine, one possible interpretation could be:
Germany: A country located in central Europe, known for its significant contributions to the field of medicine and healthcare. Germany is home to many world-renowned medical centers, universities, and research institutions that have made important advances in various areas of medicine, including cancer research, neuroscience, immunology, and regenerative medicine. German physicians and scientists are highly regarded in the global medical community for their expertise and innovation.
Anxiety is a normal emotional response to perceived threat or stress and can be characterized by feelings of apprehension, worry, and tension. However, when anxiety becomes excessive, persistent, or interferes with an individual's daily activities, it may be considered a mental health disorder. According to the diagnostic criteria outlined in the fifth edition of the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), anxiety disorders include conditions such as generalized anxiety disorder, panic disorder, social anxiety disorder, phobias, and separation anxiety disorder. These conditions are typically characterized by symptoms such as excessive worry or fear, avoidance behaviors, physical symptoms such as rapid heartbeat, sweating, and trembling, and difficulties with sleep and concentration.
Den manifesta oroanxietetskalan (Manifest Anxiety Scale, MAS) är ett psykologiskt screeningverktyg som mäter individens självupplevda oro och rädsla i olika situationer. Skalan utvecklades av den amerikanske psykologen Charles D. Spielberger under 1950-talet och består av 28 frågor som besvaras med svarsalternativ på skalan "Inte alls", "Lite", "Rätt mycket" och "Mycket". Frågorna täcker ett brett spektrum av situationer, däribland sociala interaktioner, arbets- och studiemiljöer samt fysiologiska reaktioner.
Ett högre totalt poäng på MAS anses indikera en högre nivå av manifest oro eller akut rädsla. Det är viktigt att notera att detta verktyg mäter den självupplevda oron och inte en klinisk diagnos av ett specifikt ångestsyndrom. MAS används ofta i forskning, men även i kliniska sammanhang för att snabbt identifiera individers subjektiva upplevelser av oro och rädsla.
Multivariabelanalys (MVA) är ett samlingsbegrepp för statistiska metoder som används när man studerar relationen mellan två eller flera variabler samtidigt. MVA används ofta inom epidemiologi, klinisk forskning och biostatistik för att undersöka hur olika faktorer påverkar ett visst utfall, till exempel en sjukdom. Genom att ta hänsyn till flera variabler samtidigt kan man få en mer komplex bild av de faktorer som påverkar utgången och hur de relaterar till varandra.
Exempel på metoder inom MVA är logistisk regression, Cox-regression, linjär diskriminantanalys och faktorellanalyser. Dessa metoder kan användas för att undersöka samband mellan variabler, förutsäga risker och utfall samt gruppera observationer baserat på deras gemensamma egenskaper.
Det är viktigt att vara medveten om att MVA-metoder kan vara känsliga för felkällor som multikollinearitet, interaktion mellan variabler och överanpassning. Dessa aspekter bör tas hänsyn till vid analysen för att säkerställa att resultaten är robusta och reproducerbara.
Ett experimentellt implantat är ett medicallyk tekniskt enhet eller konstruktion som placeras in i en människokropp under en klinisk prövning för att utvärdera dess säkerhet och effektivitet. Det kan vara avsett att ställa till med en viss funktion, ersätta eller integrera sig med en del av kroppen, eller ge information om kroppens funktioner. Experimentella implantat kan vara till exempel prototyper av nya konstruktioner eller modifieringar av befintliga produkter. De används i forskning och utveckling för att förbättra vår förståelse av fysiologiska processer, testa nya behandlingsmetoder och skapa nya terapeutiska möjligheter.
Långt QT-syndrom (LQTS) är ett medfött hjärtsjukdomstillstånd som påverkar elektrisk aktivitet i hjärtat. Det karaktäriseras av en förlängd QT-intervall på EKG (elektrokardiogram), vilket kan öka risken för allvarliga hjärtrytmrubbningar, så kallade torsades de pointes, som i värsta fall kan leda till plötslig död.
QT-intervallet mäts på EKG och representerar den tid det tar för hjärtats muskulatur att sluta kontrahera efter en impuls från hjärtats naturliga elektriska ledningssystem. Vid LQTS är denna tid förlängd, vilket kan orsaka oregelbundna och potentiellt farliga hjärtrytmrubbningar.
LQTS kan vara medfött eller aquired (inköpt). Det medfödda LQTS orsakas av genetiska mutationer som påverkar jonkanaler i hjärtat, medan det aquired LQTS oftast orsakas av vissa läkemedel, elektrolytrubbningar eller sjukdomar.
Det finns flera subtyper av medfött LQTS (LQT1, LQT2 och LQT3 är de vanligaste), vilka har olika genetiska orsaker och kliniska presentationer. Behandlingen för LQTS innefattar ofta livstidsbehandling med beta-blockerare, eventuellt tillsammans med andra åtgärder som implanterbar kardioverter-defibrillator (ICD) eller livsstilsförändringar.
"Utvärderingsstudier" (eng. "Evaluation studies") är en typ av forskningsstudier som utvärderar ett visst fenomen, program, policy eller intervention med syfte att bedöma dess effektivitet, effekt, verkningsmekanismer och eventuella bieffekter. Utvärderingsstudier kan delas in i olika kategorier baserat på deras design och metodologi, men de flesta studier följer principerna för systematiskt review, kontrollerade studier eller kvalitativa studier.
Här är några viktiga principer för utformning och genomförande av utvärderingsstudier:
1. Klart formulerad forskningsfråga: Utvärderingsstudier bör ha en tydlig och specifik forskningsfråga som styr studiens design, metodologi och dataanalys.
2. Val av lämplig studiedesign: Studiedesignen bör vara anpassad till forskningsfrågan och valet av design ska underlätta bedömandet av effekten på det som utvärderas. Kontrollerade studier, såsom randomiserade kontrollstudier (RCT), är ofta idealiska för att bedöma effektiviteten hos en intervention, medan kvalitativa metoder kan vara mer lämpade för att undersöka mekanismer och processer.
3. Representativt urval: Det är viktigt att ha ett representativt urval av deltagare eller sammanhang för att säkerställa att studieresultaten kan generaliseras till en större population eller kontext.
4. Kontroll av bias och systematiska felkällor: Utvärderingsstudier bör ha metoder för att kontrollera och minimera potentialen för bias och systematiska felkällor, såsom slumpmässig tilldelning till grupper, bländning och pålitlighet i mätinstrument.
5. Transparens och rapportering: Studieresultaten ska redovisas på ett transparent och fullständigt sätt, följande riktlinjer för rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
6. Statistisk analys: Använd statistiska metoder för att analysera data på ett korrekt och relevant sätt, följande riktlinjer för statistisk rapportering som CONSORT för randomiserade kontrollstudier eller STROBE för observationsstudier.
7. Interpretation av resultat: Slutsatserna ska dras på ett försiktigt och balanserat sätt, baserat på de tillgängliga bevisen och med hänsyn till eventuella begränsningar i studien.
'Bilkörning' er en direkte översättning av 'driver's license' eller 'driving license' från engelska till svenska. Det är ett officiellt dokument som visar att en person har rätt att köra fordon på allmänna vägar, efter att ha genomgått och klarat en utbildning och en praktisk/teoretisk examen.
Enligt medicinsk terminologi kan 'bilkörning' definieras som en aktivitet som involverar kognitiva, sensoriska och motoriska förmågor för att kontrollera och navigera ett fordon på säker väg. Detta inkluderar förmågan att tolka information från omgivningen, ta beslut i realtid, samordna rörelser och reagera på oväntade händelser.
Det är värt att notera att vissa medicinska tillstånd kan påverka en persons förmåga att köra bil, vilket kan kräva begränsningar eller särskilda regler för deras 'bilkörnings'-rättigheter. Exempelvis kan personer med vissa neurologiska tillstånd, synproblem eller psykiatriska sjukdomar ha begränsade rättigheter att köra bil på grund av sina symptom.
"Tilltagande idioventrikulär rytm" (IVR) är ett medicinskt begrepp som refererar till en ökning i frekvensen och mönstret av extra hjärtslag som utgår från den undre kammaren (ventriklarna) i hjärtat. Detta kan också benämnas som "ventrikulär extrasystoler" eller "ventrikulära ektopiska slag".
IVR orsakas vanligtvis av störningar i den elektriska aktiviteten i ventriklarna, vilket kan bero på olika faktorer som hjärtsjukdomar, elektrolytbrist, droger eller strukturella skador på hjärtat. I vissa fall kan IVR vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under en rutinmässig hjärtkontroll. Men i andra fall kan det orsaka symtom som palpitationer, yrsel, andfåddhet eller i värsta fall plötslig hjärtstopp om frekvensen och mönstret av extraslag är tillräckligt högt och oregelbundet.
Det är viktigt att diagnostisera och behandla orsaken till IVR för att förebygga komplikationer som hjärtklappning, hjärtsvikt eller plötslig hjärtstopp. Behandlingen kan innefatta mediciner, kardioversion eller implantering av en defibrillator beroende på svårighetsgraden och underliggande orsaken till IVR.
En dödlighetstabell (engelska: "mortality table" eller "life table") är ett statistiskt verktyg som används inom demografi, försäkrings- och hälsovetenskap. Den visar överlevnadsförhållanden och dödlighet i en population under en given tidsperiod, ofta uttryckt som åldersspecifika dödlighetsfrekvenser eller med väntevärden för livslängd.
I en dödlighetstabell presenteras informationen normalt i en tabell där raderna representerar olika åldersgrupper och kolumnerna visar tidsperioder (till exempel år, halvår eller månader). Tabellen innehåller två huvudsakliga delar:
1. En del som visar antal överlevande individer i varje åldersgrupp efter en given tidsperiod, vanligtvis från en given startpopulation.
2. En del som visar dödligheten för varje åldersgrupp under den givna tidsperioden, ofta uttryckt som dödlighetsfrekvens (antal dödsfall per 1000 personer per år).
Dödlighetstabeller används inom flera områden, till exempel för att beräkna livräntor och pensioner inom försäkringsbranschen, för att prognosticera framtida befolkningsutveckling inom demografi och för att utvärdera effekter av olika hälsopolitiska åtgärder inom hälsovetenskap.
'Hjärtskada' är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som orsakar skada på hjärtmuskulaturen eller hjärtats andra strukturer. Det kan bero på olika orsaker, såsom hjärtinfarkt, högt blodtryck, infektion eller genetiska faktorer. Här är några exempel på specifika typer av hjärtskador:
1. Myokardieffekter (hjärtmuskelskador): Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom syrerikt blod (ischemi) eller direkt skada till hjärtmuskulaturen. Hjärtmuskeln kan bli permanent skadad och förtjockad (hypertrofi), vilket kan leda till hjärtsvikt.
2. Hjärtklaffskador: Hjärtkvalleflöjlarna kan skadas på grund av olika orsaker, såsom infektion (till exempel reumatisk feber), högt blodtryck eller åldersrelaterad nedbrytning. Skador på hjärtkvalven kan leda till läckage (regurgitation) eller stenos (nedsatt öppning).
3. Hjärtsäcksinflammation (perikardit): Detta är en inflammation av den membran som omsluter hjärtat (hjärtsäcken). Orsakerna kan vara infektion, trauma eller autoimmuna sjukdomar.
4. Koronara artärsjukdom: Detta innebär att koronarartärerna, de blodkärl som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen, är skadade eller blockerade. Det kan leda till små eller stora hjärtinfarkter (hjärtattacker).
5. Kardiomyopati: Detta är en allmän benämning på olika sjukdomar som drabbar hjärtmuskulaturen och kan orsaka strukturella och funktionella förändringar i hjärtat.
6. Hjärtklaffssjukdom: Detta innebär att en eller flera av hjärtkvalven är skadade, vilket kan leda till läckage eller stenos.
7. Endokardit: Detta är en infektion som drabbar det inre lagret av hjärtats väggar och hjärtkvalven (endokardet). Orsakerna kan vara bakterier, virus eller svampar.
Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.
I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.
Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.
Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.
I medicinen refererer 'risiko' til sandsynligheden for at en given begivenhed, typisk en negativ hændelse eller et uønsket resultat, vil opstå. Risikoen udtrykkes ofte som sandsynligheden for at en given begivenhed vil indtræffe indenfor en given tidsperiode, og kan beregnes på flere måder, alt efter konteksten.
For eksempel kan risikoen for at udvikle et hjerteproblem i løbet af de næste 10 år beregnes som det antal personer ud af 100, der forventes at udvikle et hjerteproblem indenfor de næste 10 år. Risikoen kan også udtrykkes som en oddsratio, hvor sandsynligheden for at en begivenhed vil indtræffe i en gruppe sammenlignes med sandsynligheden for at den samme begivenhed vil indtræffe i en anden gruppe.
Risikovurderinger anvendes ofte i medicinsk beslutningstagen, hvor de kan hjælpe læger og patienter med at vurdere fordelene og ulemperne ved forskellige behandlingsmuligheder. Risikovurderinger bør altid ses i sammenhæng med andre faktorer, såsom alder, køn, medicinsk historie og livsstil, da disse faktorer kan have en betydelig indflydelse på den individuelle risiko for en given negativ hændelse eller et uønsket resultat.
The American Heart Association (AHA) är en ideell, icke-vinstdrivande organisation i USA som grundades 1924. Deras huvudsakliga mål är att förebygga hjärt- och kärlsjukdomar samt stroke genom forskning, upplysning och stöd till offentlig policy. De arbetar också för att främja hälsa och livsföring som kan minska risken för dessa sjukdomar.
AHA publicerar riktlinjer och rekommendationer för vården av patienter med hjärt- och kärlsjukdomar, och de erbjuder också utbildning och certifiering till hälsovårdspersonal. De finansierar forskning om hjärt- och kärlsjukdomar genom insamlade medel och ger ut flera medicinska facktidskrifter, inklusive Journal of the American Heart Association och Circulation.
Imidazolidiner är en grupp av kemiska föreningar som innehåller en imidazolidinring, en fyratomig ringstruktur som består av två kväveatomer och två kolatomer. Imidazolidinder används som läkemedel, särskilt som muskelrelaxanter och diuretika. Ett exempel på ett imidazolidin-baserat läkemedel är temsirolimus, som används i behandlingen av cancer. Imidazolidiner kan också ha potential som neuroprotektiva medel och användas i behandlingen av neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinson sjukdom.
"Kroppsytepotential" refererer til den elektriske potentialen som måles over huden ved hjælp af et EEG (elektroencefalografi) eller andre lignende metoder. Det er en ikke-invasiv måde at måle den elektriske aktivitet i hjernen på, og det kan være nyttigt til at diagnosticere forskellige sygdomme og forstyrrelser i centralnervøs systemet, herunder epilepsi, søvnløshed, hjerne skader og psykiatriske lidelser.
Kroppsytepotentialet er en differensmåling af den elektriske potentiale mellem to punkter på kroppen, oftest mellem en referenceelektrode placeret et sted på kroppen og en aktivelektrode placeret på hovedet. Når hjernen aktiverer neuroner for at behandle information eller udføre en opgave, skabes der små elektriske impulser, som kan måles som forskelle i potentialet mellem de to elektroder.
Kroppsytepotentialet er et vigtigt redskab indenfor klinisk neurofysiologi og kan give værdifulde oplysninger om hjernens funktion og aktivitet.
'Flebografi' är ett medicinskt undersökningsförfarande där kontrasterande medel injiceras i blodkärlen (venorna) för att skapa tydliga bilder som kan användas för att utvärdera blodkärlsystemet. Detta görs vanligtvis för att undersöka problem relaterade till venerna, såsom blodproppar eller skador på venväggarna.
Under en flebografi placeras ett smalt rör (kateter) in i en ven, oftast i armen eller handen. Kontrasteringsmedlet injiceras sedan genom katetern och färdas genom blodkärlen till de delar av kroppen som ska undersökas. X-strålar används sedan för att ta bilder av venorna medan kontrasteringsmedlet färdas genom dem.
Flebografi är ett invasivt ingrepp och innebär vissa risker, såsom allergiska reaktioner på kontrasteringsmedlet eller skador på blodkärlen under injektionen. Dessa risker är dock sällsynta och vanligen lindriga.
"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.
En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.
I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.
'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.
Hjärtblock, eller kardiogenn conductionsrubbning, är ett tillstånd där hjärtats elektriska ledningssystem inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka en försämrad hjärtrytm. Det finns två typer av hjärtblock:
1. Fullständigt hjärtblock (Complete Heart Block): Detta inträffar när det saknas ledningsimpulser mellan överhuset och underhuset i hjärtat, vilket orsakar en mycket lång eller ingen konduktion alls. Detta kan leda till att hjärtrytmen blir mycket långsam (bradykardi) eller oregelbunden, och i vissa fall kan det vara livshotande om det inte behandlas.
2. Partiellt hjärtblock (Incomplete Heart Block): Detta inträffar när ledningsimpulserna från överhuset till underhuset är fördrömdas eller blockerade delvis, vilket kan orsaka en långsam hjärtrytm eller en oregelbundenhet i rytmen. I vissa fall behöver det inte behandlas, men om symtomen är allvarliga kan medicinsk behandling vara nödvändig.
Hjärtblock kan orsakas av olika faktorer, inklusive hjärtsjukdomar, skador på hjärtat, infektioner och vissa läkemedel. Symptomen på hjärtblock kan variera från att inte ha några symtom alls till yrsel, svimning, andnöd eller smärta i bröstet. Behandlingen av hjärtblock beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet.
Central venös kateterisering (CVC) är en invasiv medicinsk procedur där en tunn plastslang (kateter) införs in i en central ven i kroppen, oftast i halsen, bröstet eller högra övre extremitet. CVC används vanligen för att administrera läkemedel, närings- och vätskelösningar, att mäta centralt vens tryck eller för att ta blodprover. Det är viktigt att CVC placeras korrekt och hanteras steroilt för att undvika komplikationer som infektioner, blödningar eller skador på kärlväggen.
'Sjukhusvistelse' betyder att en person är inlagd på sjukhus för att få vård och behandling. Det kan involvera att en patient delar rum med andra patienter på en vårdavdelning, eller att de har ett eget rum. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att ses av olika läkare, sjuksköterskor och övrig personal som arbetar på sjukhuset. De kan få mediciner, operationer, terapi eller andra behandlingar beroende på vad som behövs för att behandla deras tillstånd.
Sjukhusvistelsen kan variera i längd från några timmar till veckor eller månader beroende på patientens tillstånd och behandlingsbehov. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att få regelbundna mottagningar och undersökningar för att övervaka deras tillstånd och behandling.
Det är viktigt att följa personalens instruktioner under en sjukhusvistelse för att maximera chanserna för en snabb och fullständig återhämtning.
Product surveillance after marketing, även känt som postmarknadsföringsbevakning eller farmakovigilans, är ett system för att övervaka och undersöka effekter och biverkningar av en läkemedel efter att det har godkänts och börjat säljas på marknaden. Detta inkluderar både fördelaktiga och negativa effekter, såsom biverkningar, överdosering, missbruk, felanvändning och interaktioner mellan läkemedel.
Product surveillance after marketing är en pågående process som utförs av läkemedelsmyndigheter, tillverkare och hälso- och sjukvården för att skydda allmänhetens hälsosäkerhet och säkerställa att informationen om läkemedlets effektivitet och säkerhet är aktuell och korrekt. Detta kan leda till åtgärder som ändringar av produktinformation, varningar för användare eller i värsta fall tillbakadragande av marknadsföringstillståndet för läkemedlet.
Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.
Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.