Närsynthet är en typ av synnedsättning där individens förmåga att se på långt håll är nedsatt, medan närseendet och förmågan att uppfatta detaljer på nära håll ofta är normala eller till och med förbättrade.
Degenerativ myopi, också känt som patologisk myopi, är en ögonsjukdom där det ökade längdförhållandet mellan hornhinnan och linsen i ögat och den totala längden på ögat orsakar en alltför stark brytningsstyrka. Detta resulterar i att objekt som är i fokus bakom ögat, istället uppfattas som om de är i fokus framför ögat, vilket ger ifrågasättande syn (myopi).
Brytning av ljus genom ögats medier.
Ett par optiska linser i hållare som hålls på plats med stöd på näsan och öronen. Syftet är att förbättra synen. Hit räknas inte skyddsglasögon eller solglasögon, avsedda enbart som skydd för ögonen.
Ett brytningsfel i ögat, där infallande, parallella ljusstrålar bryts till en brännpunkt belägen bakom näthinnan, beroende på att ögat är för kort. Benämningen översynthet beskriver det fenomen att närgränsen för skärpa ligger längre bort än vid normalbrytning vid motsvarande anpassningsgrad (ackommodation).
"Ett brytningsfel är en punkt eller plats inom ett optiskt medium där ljusets brytningsindex ändras plötsligt, vilket orsakar en avböjning i ljusstrålarnas riktning."
"Sensorisk deprivation" refererer til en tilstand hvor en individs sanseorganer får vanskeligheder med at modtage nok sensorisk input fra deres omgivelser, enten pga. øget isolation eller forringet miljø. Dette kan føre til forstyrrelser i perception, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner.
I medicinsk kontext refererar "eye" till det organ som uppfattar ljus, skuggor och bilder och ger oss synen. Ögat är ett komplext sensoriskt system som består av flera strukturer, inklusive cornea, iris, pupill, lins, glaskropp, näthinna och optisk nerv. Alla dessa strukturer arbetar tillsammans för att uppfatta och tolka det ljus som faller på näthinnan och skapa synsinnet. Ögat är ett av de viktigaste sinnena som ger oss möjlighet att interagera med vår omgivning och uppleva världen runt oss.
Den dioptriska anpassningen av ögat (för maximal bildskärpa på näthinnan vid betraktande av ett föremål) med hänsyn till förmågan, mekanismen och processen.
I en enda mening kan sclera definieras som den vita, bakre, opaka delen av ögat hos däggdjur, inklusive människor, som skyddar det inre ögat och ger struktur till det.
Axial length of the eye refers to the linear measurement of the distance between the front and back portions of the eye, specifically from the corneal vertex to the retinal pigment epithelium located at the posterior pole. It is a crucial factor in determining the overall length and size of the eyeball and plays an important role in the diagnosis and monitoring of various eye conditions such as myopia (nearsightedness), hyperopia (farsightedness), and retinal detachment. Changes in axial length can indicate changes in the eye's structure and may require medical intervention to prevent or correct any resulting vision problems.
Tupaiidae är en familj i ordningen primater, som traditionellt har betraktats som insektsätare. Tupaiidae kallas även för "vervetmanguster" eller "skogsmanguster", och de förekommer naturligt i södra och sydöstra Asien. Familjen består av ett 20-tal arter, som alla tillhör släktet Tupaia med undantag för Anathana ellioti, som är ensam art i släktet Anathana. Dessa djur är små till måtten, de når en kroppslängd på mellan 12 och 30 centimeter och väger mellan 50 och 450 gram. De har en spetsig nos, stora ögon och öron samt en lång, yvig svans. Pälsfärgen varierar från gråbrun till rödaktig eller svart. Tupaiidae är allätare, men de livnår sig främst på insekter, frukt och små ryggradsdjur. De är
Retinoskopi är en ophthalmologisk undersökningsmetod som används för att uppskatta patientens reflexmässiga pupillreaktion på ljus och därmed indirekt avgöra graden av patientens nätsyn. Metoden innebär att en retinoskop skänker ett slags ljusblixt i olika vinklar över patientens pupill, medan undersökaren betraktar reflexmönstret som bildas på näthinnan. Genom att analysera detta reflexmönster kan undersökaren uppskatta graden av patientens närsynthet eller fjärrsynthet och därmed hjälpa till att bestämma en lämplig korrektion med glasögon eller kontaktlinser. Retinoskopi är ett viktigt verktyg inom oftalmologin, särskilt när det gäller att undersöka barn och andra patienter som inte kan samarbeta tillräckligt mycket för att ge tillförlitliga svar på
Emmetropia är ett medicinskt begrepp som refererar till en normal, naturlig synskärpa eller brytningsförmåga hos ett öga. Det innebär att ljusstrålar som faller in genom pupillen fokuseras korrekt på näthinnan utan några refraktiva fel såsom närsynthet (myopi), långsynthet (hypermetropi) eller astigmatism. I emmetropiska ögon är avståndet mellan hornhinnan och näthinnan optiskt korrekt justerat, vilket gör att objekt uppfattas klart och skarpt både på nära och fjärravstånd.
Tillämpning av statistiska mätmetoder inom biologi, medicin och lantbruk.
Tupaia, också känt som trädmakaker, är ett släkte i primatordningen och består av arter som lever i sydöstra Asien och på några öar i Stilla havet. De är små till medelstora djur, vanligen mellan 20 och 60 cm långa, inklusive svansen. Tupaior har en spetsig nos, stora ögon och öron samt en yvig svans.
Ojämnheter i ögats brytningsytor, vilket leder till brytningsfel, så att ljusstrålar inte bryts till en samlad fokuseringspunkt på näthinnan, utan sprids till en större, diffus punkt. Detta beror på att ögat kan ha en annan böjning (och brytning) i horisontalplanet än i vertikalplanet.
En excimerlaser är en speciell typ av laser som används inom medicinen, främst inom oftalmologi och dermatologi. Den består av en gasblandning som exciteras med hjälp av elektrisk energi, vilket resulterar i att korta, intensiva laserpulser genereras. Excimerlasern används bland annat för att korrigera synfel vid sjukdomar som nästippen (kortsynthet) och ögonsjukdomen grå starr genom att skapa en permanent förändring av hornhinnans form. Laserns längd på de ultravioletta våglängderna gör den särskilt användbar inom dessa områden, då den kan fokuseras med hög precision och ge minimal skada på omgivande vävnad.
En typ av refraktiv hornhinnekirurgi för korrigering av myopi och astigmatism.
"Synskärpa (visual acuity) är ett mått på förmågan att uppfatta detaljer och skilja på små objekt, ofta uttryckt som antalet bokstäver eller linjer en individ kan urskilja på ett visst avstånd."
Ett kirurgiskt förfaringssätt att korrigera myopi genom att dra undan hornhinnans stroma. Med en mikrokeratom görs en lamellär dissektion i hornhinnan, varvid bildas en flik av intakt hornhinneepitel. Sedan fliken lyfts undan omformas det därunder liggande midstromat med hjälp av excimerlaser, och fliken kan läggas tillbaka i sitt ursprungliga läge.
Linser avsedda att bäras på ögonglobens främre yta.
Glasstycken eller stycken av andra genomskinliga material som används för förstoring eller ökad synskärpa.
Ett kirurgiskt förfarande för behandling av myopi, genom anläggande av radiella snitt i ögats hornhinna för att platta ut den och därmed ändra brytningsegenskaperna.
Mätning av hornhinnans främre yta, dess krökning och form. Den används ofta för att ställa diagnos på keratokon och andra hornhinnesjukdomar, och fastställa hornhinneförändringar efter keratotomi eller keratoplastik. En viktig tillämpning är vid anpassning av kontaktlinser. För mätning av hornhinnans topografi kan ett flertal typer av teknik användas: keratometri, keratoskopi, profilfotografering, datorstödd bildbehandling, videokeratografi m fl.
"Hornhinna, eller keratosis hornica, är en benign tumör som består av överväxt keratin (hornmaterial) på huden, oftast på händer och fötter. Den kan vara åkomma som man får från birth eller som utvecklas under livet."
Ortokeratologi är en kontaktlinsteknik som involverar användning av speciellt formade kontaktlinser som skapar en temporär, omvänd korrektion av ögats hornhinnor medan man sover. Denna metod återställer ögats naturliga form när kontaktlinsen tas bort på morgonen, vilket kan korrigerara synen under resten av dagen utan att behöva använda glasögon eller vanliga kontaktlinser. Ortokeratologiska tekniker används ofta för att korrigera nearsightedness (miopi), farsightedness (hypermetropi) och astigmatism.
Den genomskinliga, geléartade massan som fyller utrymmet mellan ögonlinsen och näthinnan. Den är omsluten av en tunn hinna och utgör ungefär fyra femtedelar av ögongloben. Glaskroppen består till 99% av vatten.
I am not aware of any medical condition or term specifically associated with the name "Singapore." It is a country located in Southeast Asia, known for its advanced healthcare system and medical research institutions. However, without further context, it is difficult to provide a medicinal definition or association for this term.
En vätskefylld del av ögat som framtill gränsar mot hornhinnan och en del av sklera, baktill mot en del av strålkroppen, iris och den genom pupillen synliga delen av ögonlinsen.
'Asiens urbefolkning' refererar till de ursprungliga, inhemska folkgrupperna som historiskt sett har bebott kontinenten Asien före ankomsten av utomstående kulturer och erövrare. Dessa grupper, som är mycket varierande i språk, religion och levnadssätt, inkluderar adivasier i Indien, ainu i Japan, evenker i Sibirien, uigurer i Xinjiang i Kina och många andra.
En kirurgisk teknik för korrigering av brytningsfel i ögat, så som myopi och astigmatism. Med den här metoden lyfts en flik av hornhinneepitelet upp och läggs åter på plats sedan en del av hornhinnans undre epitel avlägsnats med hjälp av laser. Fliken görs efter märkning av epitelet och behandling med utspädd alkohol.
Refraktiv kirurgi är en typ av kirurgi som korregerar ögats refraktiva fel, såsom närsynthet (myopi), långsynthet (hypermetropi) och astigmatism, genom att förändra formen på hornhinnan eller linsen i ögat. Detta görs vanligtvis med hjälp av laserteknik eller genom att skapa små skär i ögats lins. Refraktiv kirurgi kan minska eller eliminera behovet av glasögon eller kontaktlinser. Exempel på metoder inom refraktiv kirurgi är LASIK, PRK och Linx-implantat.
"Pupillvidgande medel, även kända som mydriatika, är en typ av läkemedel som orsakar dilatering (vidgning) av pupillen."
Skillnad i brytningsförmågan hos de båda ögonen.

Närsynthet, även känt som nästarsyn eller myopi, är en vanlig typ av synfel som orsakas av att objekt på långt håll ser suddiga eller utblottade, medan närögon kan se tydligt. Det inträffar när ljuset som faller in i ögat fokuseras framför näthinnan istället för direkt på den. Detta kan bero på att ögats lins är för stark eller att ögat självt är för långt, vilket gör att bilden projiceras före näthinnan i stället för direkt på den. Närsynthet behandlas vanligtvis med glasögon eller kontaktlinser som korregerar fokus, men det finns också kirurgiska alternativ tillgängliga för vissa individer.

Degenerativ myopi, också känt som patologisk myopi, är en ögonsjukdom där det ökade längdförhållandet mellan hornhinnan och linsen i ögat och längden på ögonaxeln orsakar en markant förändring av brytningsstyrkan. Denna förändring leder till en alltmer undermättnad syn, där objekt som befinner sig längre bort än några decimeter ifrån ögat inte kan uppfattas skarpt.

Vid degenerativ myopi förvärras denna förändring över tiden och det kan uppstå allvarliga komplikationer som skador på näthinnan, retinadegeneration, glaukom och ögonbottenförändringar. Dessa komplikationer kan leda till en markant nedsatt synskärpa och i värsta fall till blindhet.

Det är viktigt att uppsöka ögonläkare regelbundet för att övervaka eventuell förändring av brytningsstyrkan och för att tidigt upptäcka och behandla komplikationer vid degenerativ myopi.

Ljusbrytning i ögat, även känt som katarakt, är en ögonförändring där ögats naturliga linse blir opak eller diffus trasig, vilket resulterar i att ljuset inte kan passera genom linsen normalt. Denna förändring orsakas vanligtvis av åldrande, men kan även vara relaterad till arv, skada, sjukdom eller medicinering.

Ljusbrytningen kan leda till synförsämring, synrubbningar och i vissa fall synförlust. Symptomen inkluderar dimmig syn, svårigheter att se klart vid sämre belysning, dubbelbilder, störda färgseende och ökad ljuskänslighet.

Den vanligaste behandlingen för ljusbrytning är kirurgi, där den opaka linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse. Detta åtgärderar oftast synförsämringen och kan förbättra patientens kvalitet på livet.

'Glasögon' är ett hjälpmedel som består av två glaslinsor monterade i en ram, vanligtvis av plast eller metall. Glasögonen sitter fast på ansiktet med hjälp av arms eller band som vilar ovanför eller bakom varje öra. De används för att korrigera synfel eller för att skydda ögonen från skada eller strålning. Det finns också glasögon utan korrektionslinser, så kallade solglasögon, som används för att skydda ögonen från starkt solljus.

Hyperopia, också känt som farsightedness, är ett tillstånd där det finns en defekt i ögats brytlinsa eller ögonaxel som gör att ljus inte fokuseras korrekt på näthinnan. Detta innebär att när individen tittar på någonting i närdistance, blir ljuset istället fokuserat bakom näthinnan, vilket orsakar en suddig syn.

Personer med hyperopi kan ha klart synsinne på långt håll, men kan uppleva trötthet i ögonen och huvudvärk när de tittar på någonting nära under längre perioder. Tillståndet behandlas vanligen med glasögon eller kontaktlinser som korrigera brytningen i ögat, så att ljuset fokuseras korrekt på näthinnan. I vissa fall kan en operation vara ett alternativ för att korrigera hyperopi.

"Brytningsfält" är ett medicinskt terminologi som refererar till den punkt i ett optiskt medium där ljus böjs eller bryts. Detta inträffar när ljuset passerar från ett medium till ett annat med en annan brytningsindex. Brytningsindex är ett mått på hur mycket ljuset böjs när det passerar från luft till ett specifikt material.

Ett exempel på ett brytningsfält är gränsen mellan glas och luft i en linse. När ljus passerar genom denna gräns, kommer det att böjas beroende på vinkeln som ljuset träffar gränsen under och de brytningsindex för varje medium.

Brytningsfält är viktiga inom områden som optisk mikroskopi, kontaktlinser, och ögonkirurgi där kontroll över ljusbrytning är avgörande för att uppnå klarhet och skärpa i synen.

'Sensorisk deprivation' refererer til et tilstand hvor en individs sanseorganer udsættes for en markant reduktion eller mangel på stimuli over en periode af tid. Dette kan føre til forstyrrelser i sensoriske, kognitive og emotionelle funktioner.

I medicinsk sammenhæng kan sensorisk deprivation forekomme som en del af behandlingen for visse sygdomme, hvor patienten placeres i en kontrolleret miljø med minimale sanse stimuli for at mindske stress, smerte eller forvirring.

Længerevarende sensorisk deprivation kan også forekomme under specielle cirkumstances, såsom isolation i fangenskab eller indespærring, hvor individet udsættes for en yderst begrænset miljø med få muligheder for at modtage sanseinput. Dette kan have negative virkninger på psyken og føre til emotionelle og adfærdsmæssige forstyrrelser, herunder hallucinationer, paranoia, desorientering og depression.

In medical terms, "eye" refers to the specialized sense organ located in the front part of the head that is responsible for receiving and processing visual information. The eye is a complex structure made up of various parts including:

1. Cornea: The clear, dome-shaped surface at the front of the eye that refracts light and protects the eye.
2. Iris: The colored part of the eye that controls the amount of light entering the eye by adjusting the size of the pupil.
3. Pupil: The opening in the center of the iris that allows light to enter the eye.
4. Lens: A biconvex structure located behind the iris that further refracts light and focuses it onto the retina.
5. Retina: A layer of light-sensitive cells at the back of the eye that convert light into electrical signals that are transmitted to the brain.
6. Optic nerve: The nerve that carries the electrical signals from the retina to the brain, where they are interpreted as visual images.
7. Vitreous: A clear, gel-like substance that fills the space between the lens and the retina and helps maintain the shape of the eye.

Overall, the eye is responsible for capturing light, converting it into electrical signals, and transmitting those signals to the brain for processing and interpretation as visual information.

'Accommodation' är ett begrepp inom oftalmologi, som refererar till ögats förmåga att ändra fokus och se klart på objekt i olika avstånd. Denna förmåga uppnås genom att linsens form ändras, vilket kallas för acommodationsförmåga. Detta sker genom att ciliarmuskulaturen i ögat kontraherar eller slappnar av, vilket orsakar en ändring i linsens krökning och därmed dess brytningsstyrka.

En medicinsk definition av 'accommodationsförmåga' kan vara: "Ögats förmåga att ändra fokus genom att justera linsens form, vilket uppnås genom kontraktion eller relaxation av ciliarmuskulaturen."

'Sclera' er en del av øyet og betegner den hvite, bakte del som holder øyballen sammen og beskytter de inre strukturene i øyet. Den sclerale hvitten består av et tynt lag kollagenfibriller og elastisk bindivetein, og er relativt ufølsom for smerte og berøring. Scleraen er viktig for å gi øyballen form og styrke, og er også viktig for regulering av intraokulært trykk.

Axial length in the eye refers to the measurement of the distance between the front and back portions of the eye, specifically from the cornea (the clear front "window" of the eye) to the retina (the light-sensitive tissue at the back of the eye). This measurement is typically expressed in millimeters (mm).

The axial length of the eye is an important factor in determining the overall length and shape of the eye, which can have implications for vision and eye health. Changes in axial length, particularly elongation, can contribute to conditions such as myopia (nearsightedness) or other eye disorders. Regular measurement of axial length is often used in eye care to monitor changes in the eye and manage these conditions.

Tupaiidae er en familie av små pattedyr, som ofte kallas for «slangehale» eller «østslinger». De er ikke egentlige primater, selv om de ligner dem i mange hensender. Tupaiidae inneholder omkring 20 arter, som lever i skogsområder i Sydøstasia og Afrika. Disse dyr har en ganske unik plassering i systematikk og anses når som helst å være nært beslektet med primater eller insektædere. De er generelt allesætere, men deres kost består hovedsakelig av insekter, frukt og små dyr. Tupaiidae-dyrer har en ganske liten størrelse, med en vikt på mellom 60 og 450 gram. De er kjente for sin aktive og klatreforme livsstil.

Retinoskopi är en metod för att undersöka patientens synskärpa och reflexer i ögat. Den använder sig av ett instrument som kallas retinoskop, som låser fäst vid ögonbrynen och skines en ljusblixt in i patientens pupill. Genom att studera den reflekterade ljusströmmen kan en optometrist eller ögonläkare bedöma patientens refraktera status, det vill säga om patienten behöver glasögon eller kontaktlinser och vilken styrka de bör ha. Retinoskopi används ofta som en del av en komplett ögonsjukvårdsundersökning.

Emmetropia är ett medicinskt begrepp som refererar till en normal, naturlig synskärpa. Det innebär att ljusstrålar fokuseras precis på näthinnan utan några korrektioner behövs, såsom glasögon eller kontaktlinser. I emmetropiska ögon är längden av ögat (axellängden) väl balanserad med den kraft som krävs för att bryta upp ljuset korrekt, vilket resulterar i en skarp och klar syn utan abnormaliteter eller felaktigheter.

"Biometri" är ett begrepp inom medicinen som refererar till mätning och statistisk analys av biologiska data, ofta för att stödja kliniska beslut eller forskningsstudier. Det kan innebära användning av olika tekniker såsom:

1. Morfometri: mätning och jämförelse av morfologiska egenskaper hos celler, vävnader eller organ.
2. Klinisk biometri: användning av statistiska metoder för att analysera kliniska data, till exempel patientdemografi, symptom och laboratorievärden.
3. Genetisk biometri: användning av statistiska metoder för att analysera genetiska data, såsom frekvenser av genvarianter eller släktband mellan individer.
4. Bioimaging-biometri: användning av bilddiagnostik och bildanalys för att mäta och jämföra biologiska strukturer och funktioner, till exempel hjärtfunktion eller lungfunktion.

Biometri används ofta inom forskning och utveckling av nya terapier, diagnostiska metoder och medicinska produkter för att stödja beslut om behandling och förbättra patientvården.

Tupaia är ett släkte i familjen spetsekorrar (Tupaiidae). Släktet innehåller cirka 20 arter, som alla lever i sydöstra Asien och på öarna i Stilla havet. Tupaior kallas även för "mångluvor" eller "skogsmangust". De är små djur med en kroppslängd på mellan 13 till 27 cm och en vikt på mellan 60 till 450 gram. Tupaiorna har en långdragen nos, stora ögon och öron, och en yvig svans som är lika lång eller längre än kroppen. De har en spetsig nos och små framtänder, vilket gör dem likartade till gnagare, men de är inte närmare släkt med dessa.

Tupaiorna är allätare som livnär sig på insekter, frukter, små ryggradsdjur och ägg. De är aktiva under dagen och sover i bon av löv eller hål i träden under natten. De har en hög andel basal metabolism jämfört med andra däggdjur, vilket gör dem till ett unikt släkte bland däggdjuren.

Tupaiorna är inte hotade globalt, men vissa arter har lokala populationer som är hotade på grund av habitatförlust och jakt.

Astigmatism is a common eye condition that occurs when the cornea or lens has an irregular shape, causing blurred or distorted vision. The cornea and lens are typically rounded, allowing light to focus on a single point on the retina. However, if you have astigmatism, these structures may be shaped more like a football or the back of a spoon, causing light to focus on multiple points on the retina, resulting in blurred vision.

Astigmatism can cause difficulty seeing both near and far objects clearly, and it can also result in headaches, eye strain, and fatigue. It is often present from birth or develops during childhood, but it can also occur later in life due to eye injuries, disease, or surgery. Astigmatism can be corrected with glasses, contact lenses, or refractive surgery such as LASIK.

En excimerlaser är en speciell typ av laser som används inom medicinen, särskilt inom oftalmologi och dermatologi. Den består av en gasfylld tube med en blandning av ett ädelgas, till exempel argon, kombinerat med fluor. När lasern aktiveras avbryts bindningen mellan gaserna, vilket resulterar i att en kort, intensiv ultraviolett stråle av ljus skapas.

I oftalmologin används excimerlasern främst till laserbehandlingar för ögonsjukdomar som näthinneförändringar och ögonhälsoåtgärder som LASIK (Laser Assisted In Situ Keratomileusis) och PRK (Photo Refractive Keratectomy), vilka används för att korrigera synfel som när- och fjärrsyn.

Excimerlaserns korta, precisa strålar gör den till en effektiv metod för att skapa mycket fina, kontrollerade skär i hornhinnan utan att skada omgivande vävnad.

Fotorefraktiv keratektomi (PRK) är en laserkirurgisk procedure som används för att korrigera synfel som myopi (närseende), hypermetropi (fjärrsynigt) och astigmatism. Under PRK-proceduren avlägsnas den yttre skikt av hornhinna, epitelet, medan en excimerlaser används för att formas på underliggande hornhinnans stroma och korrigera dess krökning. Detta gör det möjligt för ljus att fokuseras korrekt på näthinnan och förbättra synen.

PRK-proceduren skiljer sig från LASIK (laserassisterad in situ keratomileusis) genom att den inte involverar skapandet av en flik i hornhinnan. Istället avlägsnas epitelet helt och nytt epitel växer tillbaka efter behandlingen. PRK kan vara ett alternativ för patienter med tunnare hornhinna eller andra ögonproblem som gör dem olämpliga för LASIK-behandling.

'Synskärpa' (visual acuity) är ett mått på den skarpaste distinkta seende förmågan hos ett öga, vanligtvis uppmätt som hur väl en person kan upplösa horisontella linjer av motsatta färger. Det mäts ofta som antal bokstäver på en standardiserad optotypisk tabell (t.ex. Snellen-tabell) som en person kan identifiera korrekt vid en given avstånd och storlek. Normalt synskärpa är vanligtvis 20/20 eller 6/6 i olika måttenheter, vilket innebär att individen kan se detaljer på samma avstånd som en normalögd person med normalsyn ska kunna se dem.

LASIK (Laser-Assisted In Situ Keratomileusis) är en typ av kirurgi för ögonen som korregerar synen hos personer med ögonproblem såsom nästaretthet (myopi), långtetthet (hypermetropi) och astigmatism. Under proceduren skapas ett tunnflyttande lock i hornhinnan med en laser, vilket möjliggör för kirurgen att forma korrekt hornhinna under locket med en annan laser. När locket läggs tillbaka blir det självläkande och håller tätt, vilket ger en permanent förändring av ögats brytningsförmåga. LASIK-kirurgin är en snabb och smärtfritt ingrepp som normalt tar cirka 15 minuter att utföra per öga.

Kontaktlinser är smala, genomskinliga föremål som placeras direkt på ögats krfta för att korrigera synfel eller för estetiska ändamål. De tillveras vanligtvis av silikonhydrogel eller ett mjukare material som hydrogel. Kontaktlinser finns i olika former, storlekar och styrkor beroende på den enskilda anvndares behov. Det finns också olika slags kontaktlinser, till exempel torra kontaktlinser, dagliga kontaktlinser och tvåveckorskontaktlinser. Kontaktlinsanvndning kräver vanligtvis en professionell optometrisk eller oftalmologisk utvrdare för att säkerställa en korrekt passform och anvndning.

Linsler är en typ av korrektionslins som används inom optometri och oftalmologi för att korrigera synfel eller förbättra synskärpan hos personer med ögonsjukdomar eller skador på ögat. De tillverkas vanligtvis av glas eller speciella plastmaterial som har formad yta för att bryta ljusstrålar in i olika vinklar och därmed korrigera refractionsfel, såsom närsynthet (miopi), fjärrsyn (hypermetropi) eller astigmatism.

Linsmaterialet är ofta transparent och kan ha ytbehandlingar som skyddar mot skador, smuts och bakterier. Linsen placeras vanligtvis i en ram eller en kontaktlins, beroende på typen av korrektion som behövs.

Det finns också speciella linsmodeller som används inom operationer för att korrigera synfel, såsom refraktiv kirurgi där en laser används för att forma korrektionslinsen direkt på ögats yta.

Radikal keratotomi (RRX) är en kirurgisk procedur där små inkisioner görs i cornean (ögonlinsen) för att korrigera synfel som myopi (kortsynthet). Proceduren involverar skapandet av radiella snitt, vanligtvis mellan 8 och 16 stycken, som sträcker sig från centrum till kanten av cornean. Dessa snitt kan vara djupa eller ytliga beroende på typen av RRX-procedur som utförs.

Djupt radikal keratotomi (DRRK) innebär att snitten görs till en djupdhet på ungefär 90 procent av cornean tjocklek, medan ytligt radikalt keratotomi (LRRK) innebär att snitten är mycket mindre djupa.

Genom att göra dessa snitt i cornean kan läkaren ändra dess form och därmed korrigera synen hos patienten. Även om RRX kan vara en effektiv metod för att korrigera myopi, kan den leda till biverkningar som över- eller underkorrektion, astigmatism och skador på cornean. Därför är det viktigt att konsultera en ögonläkare för att diskutera alla möjliga risker och fördelar innan man bestämmer sig för att genomgå denna procedure.

"Hornhinnetopografi" refererer til studiet og beskrivelsen af overfladen på forhornet bindevæv (tunicia conjunctiva), særligt det som dækker øjets hornhind. Hornhinden er en gennemsigtig membran, der holder øjet fugtigt og beskyttet.

En Hornhinnetopografi indeholder typisk information om højden, regulærheden, tykkelsen og eventuelle forandringer på overfladen af hornhinden. Den kan være nyttig i diagnostiske formål, især når det gælder sygdomme eller tilstande, der påvirker øjets overflade, såsom tørre øjne, infektioner eller kirurgiske indgreb.

En Hornhinnetopografi udføres ofte ved hjælp af specialiserede lys- og billedteknikker, herunder slitlamp (biomikroskopi), konfokal mikroskopi eller computertomografi. Disse metoder giver en detaljeret og præcis visualisering af hornhinnetopografien, hvilket kan hjælpe øjenlæger med at evaluere patienternes tilstand og planlægge behandlingen bedre.

'Hornhinna' (latin: *cornua conjunctiva*) är ett par benformade strukturer i ögats främre del, vid gränsen mellan konjunktivan och bindehinnan. Dessa hornformade utskott har till uppgift att skydda ögat från skada när vi blinkar eller torkar bort något från ögonlocken. De är vanligtvis vita eller transparenta, men kan bli röda eller inflammerade vid irritation eller infektion.

Det är värt att notera att begreppet 'hornhinna' inte används i den medicinska diagnosen *keratokonjunktivitisk sarkoidos*, som kan vara orsaken till eventuella förväxlingsrisker.

Ortokeratologi är en icke-kirurgisk metod för att korrigera synen genom att använda speciellt formade kontaktlinser som trycks mot ögats yta under sömn. Denna behandling kallas även för "nattlinsor" eller "orto-k". Genom att skapa en liten, temporär förändring av ögats hornhinnaform kan denna metod korrigera mild till moderat myopi (kortsynthet), hypermetropi (långsynthet) och astigmatism.

Ortokeratologiska tekniker innebär att använda sig av speciella kontaktlinser, designade för att korrigera ögats refraktiva fel genom att mildra dess krökning under tiden som linserna är på plats. När patienten vaknar upp och tar bort linserna har de ofta en klarare syn under resten av dagen, utan behov av glasögon eller vanliga kontaktlinser.

Det är viktigt att notera att ortokeratologiska tekniker inte är ett permanent läkemedelsfritt alternativ och att effekterna kan variera mellan individer. Regelbunden kontroll av ögats hälsa är nödvändig under behandlingen för att säkerställa att den fortskrider utan komplikationer.

'Glaskroppen' (latin: corps vitreum) är ett geléartat substance som fyller ut det mellersta och största delen av ögats bollform. Den består till stor del av vatten, men även av en speciell typ av proteiner som kallas collagen. Glaskroppen hjälper till att ge ögat dess form och sitter fast vid ögonbotten och kräver därför ingen blodförsörjning. Den är helt transparent och reflekterar ljuset så att den bakre delen av ögat kan ses genom den, inklusive näthinnan och de blodkärl som förser näthinnan med syre och näringsämnen.

I'm sorry for any confusion, but "Singapore" is a country and city-state in Southeast Asia, not a medical term or condition. It is located off the southern tip of the Malay Peninsula and is known for its tropical climate, diverse culture, and rapid economic development. If you have any questions related to medicine or health, I would be happy to try to help answer them for you!

Den främre ögonkammaren är en del av ögat som befinner sig mellan regnbågshinnan (iris) och den genomskinliga linse som sitter bakom regnbågen. Den främre ögonkammaren fylls av en klar, vitaktig vätska som kallas kammarvatten. Kammarvätskan hjälper till att ge ögat form och stöd, och den håller även näthinnan platt mot baksidan av ögat. Ögonläkare (oftalmologer) kan behandla vissa ögonproblem genom att operera i den främre ögonkammaren.

Det finns ingen enstaka eller allmänt accepterad medicinsk definition av "urbefolkningen i Asien", eftersom begreppet kan tolkas olika beroende på historisk, kulturell och antropologisk kontext. I allmänhet avses med "urbefolkning" ofta de ursprungliga invånare som har bott i ett visst geografiskt område under mycket lång tid, innan andra folk kom dit och etablerade sig.

I medicinsk kontext kan definitionen variera beroende på fokus, men ofta handlar det om att undersöka hur de ursprungliga invånarna i ett geografiskt område har påverkats av modern medicin och hälsovård. I Asien kan detta inkludera populationer som traditionellt har levt i isolerade områden, såsom vissa stammar i djungeln eller i bergsområden, och som kan ha en unik genetisk bakgrund och speciella hälsoproblem.

Exempel på sådana populationer kan vara de olika stammarna i Andra Himalaya, där man funnit en hög förekomst av genetiska sjukdomar som orsakas av inavel. Andra exempel är de ursprungliga folken på Filippinerna, som har en hög prevalens av genetiska sjukdomar och speciella hälsoproblem relaterade till deras isolerade levnadsvanor och livsstilar.

I medicinsk forskning kan det vara viktigt att studera dessa populationer för att förstå hur genetiska faktorer, miljöfaktorer och livsstilsfaktorer påverkar hälsan hos människor i olika delar av världen.

Laase-subepitheliale Keratektomie (LASEK) är en laserkirurgisk behandlingsmetod som används för att korrigera synfel som myopi (närstående närsynthet), hypermetropi (närstående fjärrsynthet) och astigmatism (torvigt synfält).

LASEK är en modifierad form av Laserin-situ Keratomileusis (LASIK), där en ytlig lager av hornhinnan skapas genom att lösas upp med alkohollösning istället för att skära bort ett flikarformigt skär av hornhinnan som i LASIK. Den lösa hornhinnefliken viks sedan till sidan, och excimerlasern används för att modellera ytan av hornhinnan och korrigera synfelet. Efter behandlingen placeras hornhinnefliken tillbaka på sin ursprungliga position och hålls fast med ett speciellt lösningsmedel tills den läkt fast igen.

LASEK kan vara en bra alternativ för patienter som har tunn hornhinnor eller andra riskfaktorer som gör dem olämpliga för LASIK. Vid behandling av svårare fall av astigmatism kan LASEK ge bättre resultat än LASIK, eftersom den lösa hornhinnefliken möjliggör en mer exakt modellering av ytan av hornhinnan.

Refraktiv kirurgi är en typ av kirurgi som korregerar ögats refraktiva fel, såsom närsynthet (myopi), långsynthet (hypermetropi) och astigmatism. Denna metod involverar vanligtvis att skapa förändringar i ögats korneas form eller djupet av det bakre kameralinsen, vilket påverkar ljusets brytning och därmed fokuseringen på näthinnan.

Det finns olika typer av refraktiv kirurgi, men de två mest vanliga procedurerna är LASIK (Laser Assisted In Situ Keratomileusis) och PRK (PhotoRefractive Keratectomy). Båda dessa procedurer använder excimerlaser för att skapa en smal, precisionsgrävd skiva i kornean, varefter laserenergin avlägsnar ett litet lagermaterial från korneans mittande del. I LASIK-proceduren skapas en flik i korneans yta som fälls tillbaka för att exponera det borttagna lagret, medan PRK-proceduren involverar direkt avlägsnandet av det yttre lagret (epitelet) innan laserbehandlingen.

Efter behandlingen läker kornean och anpassar sig till de nya formförändringarna, vilket resulterar i en förbättrad syn. Refraktiv kirurgi är oftast en permanent lösning för att korrigera ögats refraktiva fel, men det finns vissa risker och komplikationer som kan uppstå, såsom torra ögon, infektioner eller över- eller underkorrektion. Därför bör denna typ av kirurgi endast utföras av erfarna och kvalificerade ögonspecialister.

'Pupillvidgande medel', även kända som mydriatika, är en grupp av läkemedel som orsakar dilatering (vidgning) av pupillen. De aktiverar muskeln i iris som orsakar pupillens vidgande respons, vilket kallas för den parasympatetiska nervsystemets inhibition.

Detta kan användas inom oftalmologi för att underlätta ögonundersökningar och diagnostik av olika ögonåkommor. Pupillvidgande medel kan också användas inom vissa former av kirurgi, såsom kataraktkirurgi, för att underlätta operationen.

Exempel på pupillvidgande medel är atropin, tropikamid och fenylefrin. Det är viktigt att notera att användning av dessa medel kan leda till biverkningar som försämrad syn vid närsiktighet, ökat ljuskänslighet och ökat hjärtrytmsintervall. Därför bör de endast användas under medicinsk övervakning och efter specifik indikation.

Anisometropi är ett medicinskt begrepp som refererar till en situation där det finns en signifikant skillnad i den refaktiva korrectionen (dioptrier) mellan de båda ögonen. Det innebär att ett öga har mycket starkare eller svagare synfel än det andra.

Det vanligaste skälet till anisometropi är att ena ögat har högre grad av närsynthet (myopi), fjärrsynthet (hypermetropi) eller astigmatism än det andra. Skillnaden i korrektion mellan de båda ögonen kan variera, men om den är större än 1 dioptri brukar man tala om anisometropi.

Anisometropi kan leda till binokulär missfunktion och amblyopi (sviktande syn) i det öga som har det lägre synvärdet, särskilt om skillnaden är stor eller om det pågår obehandlad under barndomen. Därför är det viktigt att upptäcka och behandla anisometropi så tidigt som möjligt för att minimera riskerna för komplikationer.

Keratokonus är en degenerativ ögonsjukdom, som normalt börjar i mitten av tonåren och som långsamt fortskrider och avstannar ...
Degenerativ myopi. Degenerativ myopi orsakas av patologiska förändringar i ögat vilket leder till en ökad optisk brytkraft ... Typ av myopi. *Enkel myopi. Vanligaste typen av myopi. Uppstår vanligtvis i skolåldern, ökar med 0,3-0,5 D per år och avklingar ... Denna typ av myopi utvecklas långsammare jämfört med enkel myopi. Orsaken till denna myopi tros bero på en ökad mängd närarbete ... Medfödd myopi. Ej lika vanligt som hyperopi. *Barn och ungdom , 20 år. Vanligaste debuten av enkel myopi sker vid skolåldern ...