Dermatit, seborroisk
Keratos, seborroisk
Hudinflammation, atopisk
Malassezia
Skin Cream
Hårbottenssjukdomar
Svampsjukdomar i hud
Dermatit, allergisk kontakt
Dermatitis herpetiformis
Talg
Hårvårdspreparat
Dermoskopi
Yrkesdermatit
Tinea versicolor
Hårbotten
Dermatit, icke-allergisk
Leverfläck
Hudsjukdomar
Keratolytiska medel
Kontaktdermatit
Bindhinnesjukdomar
Receptor, Fibroblast Growth Factor, Type 3
Talgkörtlar
Lapptester
Vårtor
Pityriasis
Parakeratos
Hud
Läkemedelstillförsel, lokal
Pulsterapi, läkemedel
Dermatit, perioral
Dermatit, exfoliativ
Akustisk mikroskopi
Tiofener
Epidermis
Itrakonazol
"Seborrheic dermatitis" er en medisinsk betegnelse for en hudsykdom som oftest rammer ansigt, skægområdet hos mænd, ørerne og overliggerne. Den kendetegnes ved røde, lugtende, fugtige eller flagede områder med optræden af hvide eller gule fjalter. Desuden kan der være kløe og irritation. Sygdommen skyldes overaktivitet i de talgkirtler, som findes i huden, og den er ofte forbundet med svampepil (Malassezia furfur). Seborrheisk dermatitis kan forekomme ved alle aldre, men er særligt udbredt blandt spædbørn (som kaldes "krybperlekræft") og unge voksne. Den kan forværres af stress, forgældning, sygdom eller nedbrudt immunforsvar.
Keratos, seborroisk (seboroisk keratose) är en vanlig hudtumör som ofta förekommer hos äldre vuxna. Den består av ett lager av döda hudceller och ökar i antal med åldern. Tumörerna kan vara runda, ovala eller oregelbundet formade och kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. De är vanligen bruna, svarta eller gråaktiga, men kan även vara rosa eller hudfärgade.
Seboroisk keratose uppstår när hudcellerna i det översta lagret av huden (epidermis) börjar föröka sig snabbare än normalt. Orsaken till att detta sker är inte fullständigt klarlagd, men det finns vissa riskfaktorer som kan öka risken för att utveckla seboroisk keratose. Dessa inkluderar ålder, solexponering och genetiska faktorer.
Även om seboroisk keratose ofta ses som en kosmetisk besvärlighet är den i allmänhet ofarlig och behöver inte behandlas. Om tumörerna dock blir irriterande, blödar eller förändras på något sätt bör man kontakta en läkare för att utesluta andra möjliga orsaker till förändringarna. I vissa fall kan seboroisk keratose avlägsnas med metoder som kirurgi, laserbehandling eller kryofriktion (frysning).
Atopisk hudinflammation, även känd som atopisk dermatitis eller eczema, är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som ofta förekommer hos personer med en förhöjd sannolikhet för allergier. Sjukdomen är vanligast hos barn men kan även drabba vuxna.
Atopisk hudinflammation kännetecknas av torr, rodnad och klådig hud som ofta visar sig i utslag som varierar från milda till allvarliga. Utslagen kan vara vattniga, skorpa eller krusiga och kan förekomma över hela kroppen, men vanligtvis på ansikte, hals, bakom knäna och insidan av armbågar.
Sjukdomen är ofta relaterad till andra atopiska sjukdomar som astma och rinit (allergisk rhinit), och kan vara förknippad med en överaktiv immunrespons till miljö- eller livsmedelsallergener. Den kan också orsakas av en brist på hudfettsbarriär, vilket gör att huden blir mer känslig för irritanter och allergier.
Atopisk hudinflammation kan vara svår att behandla och kräver ofta en kombination av god skötsel av huden, undvikande av irriterande substanser, mediciner som lindrar klådan och dämpar inflammationen samt eventuellt immunoterapi.
'Malassezia' är ett släkte svampar som tillhör klassen Microbotryomycetes. De lever som kommensaler (normala flora) på huden hos människor och djur, särskilt i områden som är rika på oljor, såsom ansikte, bröst, rygg och bakdel. Släktet innehåller över tjugo arter, men de två vanligaste arterna som förekommer på människors hud är Malassezia furfur och Malassezia globosa.
Vissa Malassezia-arter kan orsaka infektioner när de överväxlas eller om immunförsvaret är nedsatt. Dessa infektionser inkluderar pityriasis versicolor (en ytlig hudinfektion), seborroisk dermatit (en inflammatorisk hudsjukdom) och Malassezia-folliculit (en infektion av hårsäckarna).
Malassezia-svampar har en unik förmåga att bryta ned lipider i hudens yttre lagret, vilket gör att de kan leva på huden och utnyttja dess näringsriktiga miljö. Dessa svampar är också resistenta mot många vanliga desinfektionsmedel och behandlingar, vilket kan göra dem svåra att behandla när de orsakar infektioner.
Hudinflammation, eller dermatitis, är en benämning på en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av rodnad, ömhet, svullnad och irritation. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom allergier, irritanter, infektioner eller autoimmuna störningar.
Exempel på olika typer av hudinflammation inkluderar kontaktdermatit, atopisk dermatit (eksem), seborrisk dermatit och neurodermatit. Behandlingen beror på vilken typ av hudinflammation som föreligger, men kan innefatta användning av topiska kortikosteroider, antihistamin, fuktighetskräm och undvikande av irritanter eller allergen.
'Ansiktsdermatoser' refererar till olika hudsjukdomar som primärt eller huvudsakligen drabbar ansiktet. Det finns många olika slags ansiktsdermatoser, och de kan variera mycket i symptom, orsaker och behandlingsmetoder.
Exempel på vanliga ansiktsdermatoser inkluderar:
1. Akne: En kronisk hudsjukdom som orsakas av ökad produktion av talg i hudens talgkörtlar och obstruktion av dessa körtlar. Det kan resultera i inflammation, rodnad, svullnad och utslag som pustlar eller vita huvuden (komedoner).
2. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av en överaktivitet hos blodkärlen i ansiktet, vilket resulterar i rodnad, varma känslor och inflammation. I vissa fall kan det leda till utslag som pustlar eller knölar.
3. Psoriasis: En autoimmun hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket resulterar i ökad celldelning och skalformning på huden. Det kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.
4. Seborré: En hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i gråvita, skrynkliga skorpor eller fjäll på ansiktet.
5. Kontaktdermatit: En hudirritation eller allergisk reaktion som orsakas av direkt kontakt med ett irritativt eller allergeniskt ämne. Det kan leda till rodnad, klåda, svullnad och utslag på ansiktet.
6. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva blodkärl och inflammation, vilket resulterar i permanent rodnad, varma känslor, klåda och utslag på ansiktet.
7. Eksem: En grupp hudsjukdomar som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag på ansiktet.
8. Perioral dermatit: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag runt munnen och nästippen.
9. Lupus: En autoimmun sjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.
10. Psoriasis: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till tjocka, rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.
'Skin cream' er en bred betegnelse for en type hudpleieprodukt som appliceres på huden for å forbedre, beskytte eller pflege den. Skin creams kan inneholde en varierende sammensetning av ingredienser, herunder fedtstoffer, vann, emollienter, humektanter, konserveringsmidler, farvestoffer og parfymer. De kan være formulerte for å behandle forskjellige hudtilstander som tør hud, akne, fleskevær, rynker eller solskade.
Emollienter er ofte en viktig ingrediens i skin creams, fordi de hjelper til å gjøre huden blidere og mer behagelig ved at fylle ut og jevne ut fine rynker og revner i overflaten. Humektanter er også vanlige, fordi de tiltrer vann og holder huden fedtet og hydrert.
Skin creams kan være vannbaserte eller oljebaserte, og de kan være formulerte som lysere lotions eller tykkere salver eller paste. De kan også inneholde aktive ingredienser som vitaminer, antioxidanter, peptider og krefthemmer for å gi ekstra fordeler for huden.
Det er viktig å velge en skin cream som passer til din type hud og eventuelle hudtilstander for å få mest mulig fordel av produktet. Det kan også være viktig å teste skin creams på et lite område først for å sikre at du ikke har en allergisk reaksjon.
Hårbottenssjukdomar (prostatasjukdomar) är en samlande benämning på olika tillstånd som drabbar prostata, en körtel som sitter under urinblåsan hos mannen och har en viktig roll i reproduktionssystemet. Hårbottenssjukdomar kan delas in i olika kategorier beroende på deras orsaker och symptom. Några exempel är:
1. Prostatit - inflammation eller infektion av prostata, som kan vara akut eller kronisk.
2. Benign prostatic hyperplasia (BPH) - en icke-cancerous tillväxt av prostatan, ofta förknippad med åldrande.
3. Prostatacancer - ondartad tillväxt av celler i prostata som kan sprida sig till andra delar av kroppen.
4. Prostatasyndrom (CP/CPPS) - en sammanfattande benämning på kroniska prostataproblem utan tydlig infektion eller inflammation.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever några av de typiska symtomen som kan vara relaterade till hårbottenssjukdomar, såsom besvär med urinering, smärta eller andra obekvämligheter. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och livskvaliteten betydligt.
Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:
1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.
These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.
Allergisk kontaktdermatit är en hudreaktion orsakad av ett överkänslighetsresponsbart immunsystem mot en specifik substans som kommit i kontakt med huden. Detta kallas för en typ IV-överkänslighetsreaktion, där T-celler aktiveras och orsakar inflammation i huden.
Symptomen på allergisk kontaktdermatit innefattar ofta rödhet, klåda, smärta, svullnad och blåsor på huden. Reaktionen kan uppstå några timmar eller dagar efter att substansen har kommit i kontakt med huden. De vanligaste orsakerna till allergisk kontaktdermatit är kosmetiska produkter, smycken, latex, mediciner och kemikalier som används vid arbete eller i vardagslivet.
För att diagnostisera allergisk kontaktdermatit kan en hudtest (patch test) behövas, där den misstänkta substansen appliceras på huden under en viss tidsperiod för att se om en reaktion uppstår. För att behandla allergisk kontaktdermatit kan kortikosteroider och antihistaminer användas för att reducera inflammation och lindra symptomen. Det är också viktigt att undvika den specifika substans som orsakar reaktionen i framtiden.
Dermatitis herpetiformis (DH) er en hudlidelse karakterisert av kronisk, recurrent utslag av pruritisk urtikarielignende papulovesikler og blasser, som oftest forekommer symmetrisk distribuert over albue-, arm-, hoft- og lårparti, men kan være spredt over hele kroppen.
Denne hudlidelsen er tett forbundet med celiaki (gluten sensitiv enteropati), en autoimmun enteropati som karakteriseres av skader på tarmskjelettet etter innspilling av gluten fra kosten. DH forekommer hyppigst hos voksne i alderen 20-40 år, og er mer vanlig hos mennesker med europeisk herkomst enn andre befolkningsgrupper.
Dessuterthen er det også kjent at DH ofte forekommer sammen med andre autoimmune sykdommer som tyroiditt, diabetes og lupus erythematosus.
Talg, också känd som sebum, är ett oljigt sekret som produceras i talgkörtlarna hos däggdjur. Denna blandning av fetter, vaxer och andra organiska substanser hjälper till att hålla huden och hårfransarna fuktiga, skyddar mot uttorkning och hjälper också till att försvara kroppen mot skadliga mikroorganismer. Överproduktion av talg kan leda till akne och andra hudproblem.
Enligt medicinskt perspektiv kan ett "hårvårdspreparat" definieras som ett produkt som används för att underhålla, behandla eller förbättra hårets utseende och hälsa. Detta kan inkludera produkter som shampoo, conditioner, hårserum, hårspray, gel, vax och andra liknande produkter. Dessa preparat kan innehålla en mängd olika ingredienser, beroende på deras syfte, inklusive rengörande, konditionerande, styrande, volymgivande, skönhetsförbättrande eller skyddande egenskaper. Det är viktigt att notera att vissa hårvårdspreparat kan ha potentiala risker eller biverkningar, särskilt om de används felaktigt eller i för lång tid.
Dermoskopi, även känt som dermatoskopi eller epiluminescensmikroskopi, är en icke-invasiv metod för att undersöka huden med hjälp av ett speciellt instrument som kallas dermatoskop. Dermatoskopet används för att klart se strukturer och mönster i huden, särskilt i hudvävnader som är svåra att uppskatta med blotta ögat, såsom pigmentmängd, blodkärl och andra strukturer i hudens översta lagret.
Den vanligaste användningen av dermoskopi är för att undersöka möjliga melanomer eller andra former av hudcancer. Genom att titta på de specifika mönstren och strukturerna i en hudmole kan en läkare få ett bättre förståelse för om den är cancerös eller inte, vilket kan underlätta tidig detektering och behandling av hudcancer.
Dermoskopi är en viktig del av dermatologisk undersökning och diagnostik och används ofta i kombination med andra metoder, såsom klinisk bedömning och histopatologi (mikroskopisk undersökning av vävnadsprover).
'Yrkesdermatit' (eller 'occupational dermatitis') är en hudsjukdom som orsakas av arbetsrelaterad exponering för olika ämnen eller processer. Det kan vara ett akut eller kroniskt tillstånd och kan påverka huden på olika sätt, beroende på vilket ämne eller process som är involverat.
Det finns två huvudtyper av yrkesdermatit: irritativ dermatit och allergisk dermatit. Irritativ dermatit orsakas av direkt skada på huden, till exempel genom mekanisk påfrestning, kemiska ämnen eller fysikalisk påverkan. Allergisk dermatit orsakas av en immunreaktion på ett specifikt allergen och kan utvecklas efter upprepad exponering för detta allergen.
Symptomen på yrkesdermatit kan inkludera rödhet, svullnad, klåda, smärta, torrhet, skorpor eller blåsor på huden. I allvarliga fall kan det leda till sekundära infektioner och andra komplikationer.
För att undvika yrkesdermatit är det viktigt att använda skyddsutrustning, som handskor och overaller, för att minska exponeringen för skadliga ämnen eller processer. Det är också viktigt att ha god hygien på arbetsplatsen och att undvika direkt kontakt med kända irritanter eller allergen. Om du tror att du har utvecklat yrkesdermatit bör du söka medicinsk hjälp och informera din arbetsgivare om dina symtom.
Tinea versicolor är en hudinfektion orsakad av en typ av jästsvamp som heter Malassezia. Denna sjukdom karaktäriseras vanligtvis av vita, bruna eller rosa fläckar på huden, ofta på ryggen, bröstet, axlarna och armarnas insidor. Fläckarna kan vara oregelbundet formade och kan bli mer synliga när man bränner sig i solen, eftersom jästsvampen påverkar hudens pigmentering. Tinea versicolor är vanligare bland unga vuxna och äldre personer, särskilt under varma och fuktiga förhållanden. Den kan behandlas med speciella sköljmedel, creams eller tabletter som dödar jästsvampen och hjälper till att återställa hudens normala färg.
'Hårbotten' refererar till den del av huvudet där håret utgår ifrån. Den medicinska termen för hårbotten är "vertex" eller "scalp vertex". Det kan också användas för att beskriva det område på en kroppsdel, som i fallet med en man, ofta är det första området där mönsterbart skäggväxt minskar eller upphör. Vidare kan termen 'hårbotten' användas för att beskriva den punkt på huvudet som har lägst höjd och som ligger närmast nacken.
"Icke-allergisk dermatit" är en medicinsk term som används för att beskriva en grupp hudåkommor som orsakas av faktorer utanför kroppen, till skillnad från allergiska dermatiter som orsakas av en överreaktion i kroppen.
Icke-allergisk dermatit kan ha många olika orsaker, såsom mekanisk irritation (till exempel vid ständig friktion eller tryck), kemisk irritation (till exempel vid kontakt med syror, alkalier eller rengöringsmedel), förändringar i fuktbalansen i huden (till exempel vid svettning eller vattenkontakt) och extrem temperatur.
Symptomen på icke-allergisk dermatit kan variera, men de inkluderar ofta rödhet, irritation, klåda, smärta, inflammation och i vissa fall blåsor eller skorpor. Vid behandling av icke-allergisk dermatit är det viktigt att undvika den specifika irriterande faktorn och ge stöd till huden med fuktighetskräm eller andra lindrande preparat.
'Kerato-' är ett prefix med rötter i grekiskan och betyder "horn". I medicinska sammanhang används det ofta som en del av sammansatta termer för att hänvisa till hornhinnan i ögat, som är den transparenta ytan framför irisen. Exempel på sådana termer inkluderar "keratit" (inflammation av hornhinnan) och "keratokonus" (en progressiv avvikelse där hornhinnan blir tunnare och mer köttig, vilket kan leda till nejsightedness).
Blepharitis är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation av ögonlocken. Det kan drabba både ögonlockens insida (interior) och utsida (exterior). Ofta beror det på ett felaktigt oljeproducerande gland i ögonlocken som orsakar en övervuxning av bakterier. Det kan också bero på andra faktorer, såsom rosacea eller psoriasis. Symptomen inkluderar rödhet, klåda, iritation, känsla av sand i ögat och ibland även sår på ögonlocken. Blepharitis kan vara ett kroniskt tillstånd som behöver regelbunden vård och behandling för att lindra symtomen.
"Leverfläck" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en ovanlig pigmentering eller fläck på huden som har en brunaktig färg och kan variera i storlek. Denna fläck kan vara present från födseln eller utvecklas under livet. Leverfläckar kallas även "kaffebruna fläckar" eller "lentigo". De uppstår ofta på solexponerade områden, men kan också förekomma på andra ställen på kroppen.
Leverfläckar är i allmänhet ofarliga och behöver inte behandlas, men det är viktigt att besöka en läkare om man upptäcker några förändringar i storlek, form eller färg på en leverfläck. Det kan vara tecken på en ondartad hudförändring som behöver undersökas och behandlas.
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess tillhörande strukturer, såsom hår, naglar och slemhinnor. Det kan vara både akuta och kroniska tillstånd, som orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, miljöfaktorer och cancer. Exempel på hudsjukdomar är eksem, psoriasis, akne, svampinfektioner, herpes simplex, hudcancer och vitiligo. Behandlingen av hudsjukdomar kan vara symtomatisk eller riktad mot orsaken, beroende på typen av sjukdom och dess allvarlighetsgrad.
Keratolytiska medel är läkemedel eller skönhetsprodukter som verkar genom att bryta ned keratin, ett protein som finns i huden. Detta gör att de kan användas för att behandla olika hudåkommor, till exempel akne, eksem, psoriasis och cornies (hårda, grova hudområden).
När keratolytiska medel appliceras på huden bryter de ned det överflödiga keratin som orsakar skalighet och skörhet. Detta gör att huden kan regenerera sig normalt och förbättra sitt utseende och sin funktion.
Exempel på vanliga keratolytiska medel är salicylsyra, urea, lactic acid och glycolic acid. Dessa substanser kan finnas i olika koncentrationer beroende på användningsområdet och graden av allvarlighet hos åkomman.
Det är viktigt att använda keratolytiska medel enligt riktlinjerna och under läkares kontroll, eftersom de kan orsaka biverkningar som irriterad hud, rodnad eller sårbarhet om de används felaktigt.
Kontaktdermatit är en hudreaktion orsakad av direkt kontakt med ett ämne eller substans som utlöser en inflammatorisk respons. Det kan vara ett irritativt dermatit, där huden blir röd, torr och skrynklig efter kontakten med ett irriterande ämne, eller ett allergiskt dermatit, där det finns en immunologisk reaktion på ett allergen. Symptomen kan inkludera klåda, rodnad, svullnad, små blåsor och ömmhet. Kontaktdermatit är vanligt bland personer som jobbar med kemikalier eller andra irritanta substanser.
"Bindhinnesjukdomar" refererar till sjukdomar som drabbar bindhinnorna, de tunna membranen som täcker och skyddar de inre organen i kroppen. Det finns två huvudsakliga typer av bindhinnor: serösa bindhinnor och muskulösa bindhinnor. Serösa bindhinnor tapetserar ytan på de flesta av kroppens inre organ, medan muskulösa bindhinnor hittas i hjärtat och blodkärlen.
Exempel på sjukdomar som kan drabba serösa bindhinnor är:
* Pleurit (inflammation av lungornas bindhinna)
* Perikardit (inflammation av hjärtats bindhinna)
* Peritonit (inflammation av bukhinnan)
* Synovit (inflammation av ledbindhinnan)
Dessa sjukdomar kan orsakas av infektioner, autoimmuna störningar, skada eller cancer. Symptomen på bindhinnesjukdomar kan inkludera smärta, svullnad, rodnad och feber. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller kirurgi.
Fibroblast Growth Factor Receptor 3 (FGFR3) är ett protein som fungerar som en receptor för specifika tillväxtfaktorer, kallade fibroblast växthormoner (FGF). FGFR3 är en typ av tyrosinkinashydrolysreceptor och ingår i en familj av receptorer som deltar i celltillväxt, celldifferentiering, cellrörelser och angiogenes.
FGFR3 har en specifik affinitet för FGF ligander som binder till dess extracellulära domän, vilket leder till receptordimerisering och autofosforylering av intracellulära tyrosinkinaser. Detta aktiverar en signalkaskad som involverar flera signaltransduktionsvägar, inklusive RAS/MAPK, PI3K/AKT och PLCγ-signalering.
Mutationer i FGFR3 har visats korrelera med olika sjukdomstillstånd, till exempel skelettdysplasier som thanatophorisk dysplasi och achondroplasi, samt vissa typer av cancer, såsom multipelt myelom och glioblastom. Dessa mutationer kan leda till en förändring i receptorns funktion och påverka cellproliferation, celldifferentiering och apoptos.
Talgkörtlar, också kända som sebaceous glander, är små säckformade organ som finns i huden hos djur, inklusive människor. Deras huvudsakliga funktion är att producera en fettliknande substans som kallas sebum. Sebum hjälper till att fuktföra och skydda huden samt håret mot uttorkning, skador och infektioner. Talgkörtlarna öppnar sig vanligtvis in i hårsäckar men kan också finnas på ytor som saknar hår, såsom svalget och ögonlocken.
Cytoplasm är det inre av eukaryota celler som omger cellkärnan och innehåller en rad strukturer, också kända som organeller. Cytoplasmastrukturer kan definieras som de olika organellerna och stora molekyler som finns i cytoplasman och har specifika funktioner för cellens överlevnad och homeostas. Några exempel på cytoplasmastrukturer inkluderar mitokondrier, ribosomer, endoplasmisk retikulum (ER), Golgiapparaten, lysosomer, peroxisomer, cytoskelett och vesiklar. Dessa strukturer arbetar tillsammans för att underhålla cellens funktioner, såsom energiomsättning, proteintransport, cellytiska processer och celldelning.
'Lapptester' är ett medicinskt term som används för att beskriva en apparat eller en metod som används för att ta ett droppe blod, oftast från fingret, för att analysera olika aspekter av blodet. Detta kan inkludera att mäta nivåer av glukos (blodsocker), kolesterol, hemoglobin och andra substanser eller parametrar i blodet.
Lapptesterna är vanligtvis enkla, smidiga och relativt smärtfria att använda, vilket gör dem till en populär metod för självmonitoring av olika hälsotillstånd. De kan användas av personer med diabetes för att övervaka sina blodsockernivåer, eller av personer som vill övervaka sina kolesterolnivåer eller andra hälsoparametrar.
Det är värt att notera att lapptesterna inte alltid ger en fullständig och exakt bild av ens blodprov, utan de bör ses som ett komplement till regelbundna besök hos en läkare eller annan vårdpersonal.
Medicinskt sett definieras "vårtor" som små, upphöjda vävnadsbristningar eller utväxter på huden eller slemhinnan. De flesta vårtor är ofarliga och orsakas av en infektion med humant papillomavirus (HPV). När HPV-viruset infekterar huden eller slemhinnan kan det leda till ökad celldelning och celltillväxt, vilket resulterar i formationen av en vårta.
Det finns olika typer av vårtor, men de vanligaste är gemene vårtor och plantara vårtor. Gemene vårtor är ofta runda eller ovala, grova till känslan och har en tydlig, svart punktskarpnad i mitten som orsakas av ett blodkärl. De kan vara vita, rosa, bruna eller gråa och kan förekomma ensamma eller i grupper. Plantara vårtor är platta och smala med en grov yta och de tenderar att bildas på hudens under sida, ofta på händer och fötter.
Vårtor kan vara obehagliga eller till och med smärtsamma om de utsätts för fysisk påfrestning, som när de skrubbas mot kläder eller skor. I vissa fall kan vårtor också vara ett tecken på en underliggande medicinsk sjukdom, såsom diabetes eller immunbrist.
I allmänhet behövs inga speciella behandlingar för att ta bort vårtor eftersom de tenderar att försvinna av sig själva över tiden. Om en vårta är smärtsam, störande eller orsakar kosmetisk oro kan dock en läkare rekommendera behandling med kirurgiska metoder som ångning, laserbehandling, kryoterapi eller excision.
Pityriasis är ett samlingsnamn för olika hudsjukdomar som kännetecknas av fjällande hudskorpor. Det kan finnas olika typer av pityriasis, men två vanliga former är pityriasis capitis (torr skalle) och pityriasis rosea.
Pityriasis capitis orsakar ofta fläckvis fjällning i hårsulan, framför allt på toppen av huvudet. Detta kallas också för torr skalle eller gullig skorpa och är vanligt förekommande.
Pityriasis rosea är en annan form av pityriasis som orsakas av ett virus. Den karaktäriseras av att flera stora, röda, ovala fläckar med fjäll på kroppen uppstår. Dessa fläckar kan vara irriterande eller kliande, och de tenderar att dyka upp först på bröstet eller ryggen innan de sprider sig till andra delar av kroppen. Pityriasis rosea är vanligare hos unga vuxna och tenderar att försvinna efter några veckor eller månader utan behandling.
Det är värt att notera att det finns också andra typer av pityriasis, såsom pityriasis alba och pityriasis versicolor, som kan ha andra orsaker och symtom. Om du tror att du har någon form av pityriasis bör du kontakta din läkare för en korrekt diagnos och behandling.
Parakeratosis är ett medicinskt tillstånd där det förekommer atypiska, icke-fullständigt differensierade celler i den yttre skiktet (stratum corneum) av huden eller slemhinnor. Dessa celler bär kvar sin keratinocytkärna och är därför inte fullt utdifferentierade, till skillnad från vanliga döda celler i stratum corneum som normalt inte innehåller någon kärna. Parakeratosis kan ses vid olika hud- och slemhinneförändringar, såsom psoriasis, eksem, och vissa typer av cancer.
'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.
Läkemedelstillförsel, lokal, är en metod för att tillföra ett läkemedel direkt till en specifik plats på eller i kroppen, istället för att ge det systemiskt (t.ex. via oral route eller injektion). Detta görs vanligtvis med hjälp av en salva, kräm, gelé, spray eller plåster som innehåller aktiv medicinsk substans.
Exempel på användningsområden för lokal läkemedelstillförsel kan vara:
1. Lindring av smärta och inflammation i en särskild muskel eller led, till exempel med hjälp av en antiinflammatorisk kräm.
2. Behandling av ytliga infektioner på huden, genom användning av en antimikrobiell salva eller crème.
3. Lokal smärtlindring efter en operation, där ett lokalbedövande gel appliceras på operationsstället.
4. Behandling av hudåkommor som akne, där en kräm eller gel med aktiva substanser används för att reducera inflammation och bakterieväxt.
Lokal läkemedelstillförsel kan vara ett effektivt sätt att behandla specifika problem, eftersom det minskar systemiska biverkningar och ökar koncentrationen av läkemedlet i den behandlade området.
Hudtumörer är abnorma tillväxt eller förändringar av celler i huden. De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Några exempel på godartade hudtumörer inkluderar:
* Nevi (mole): En vanlig typ av benig tumör orsakad av samlingar av pigmentceller (melanocyter)
* Hämangiom: En tumör som består av blodkärl
* Lipom: En tunnor orsakad av fettsvävnad
Exempel på elakartade hudtumörer inkluderar:
* Basalcellsk cancer: Den vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en rosa, pärlglänsande eller skinande knöl. Det är sällan livshotande men kan vara destruktivt lokalt.
* Platssk cancer: Den näst vanligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en röd, skrovlig eller skrynklig knöl eller plaket. Det är mer aggressivt än basalcellsk cancer och kan sprida till andra delar av kroppen.
* Melanom: Den allvarligaste typen av hudcancer som ofta visar sig som en förändring i ett mole eller en ny, oregelbunden fläck på huden. Det har potentialen att spridas till andra delar av kroppen och kan vara livshotande om det inte behandlas tidigt.
Pulstjänare, eller "pulsedelivered medication," är ett sätt att leverera läkemedel till patienten genom att använda en apparat som skapar en kort, högtrycksdos av gas som trycks genom en applicator och in i huden. Denna metod används ofta för att leverera läkemedel transdermalt (genom huden), men kan också användas för att leverera läkemedel till andra delar av kroppen, beroende på applikatortypen.
Den vanligaste användningen av pulstjänare är för smärtlindring och behandling av muskelspasmer, men det kan också användas för att leverera andra läkemedel som antiinflammatoriska medel, lokalbedövningar och hormoner.
Det är viktigt att notera att pulstjänare inte ska förväxlas med transdermala öronsnäckemedicineringsenheter (TDOEs), som också använder gas för att leverera läkemedel, men gör det genom öronen istället för huden.
'Perioral dermatitis' är en hudsjukdom som oftast påverkar ansiktet, särskilt området runt munnen. Sjukdomen visar sig genom att patienten får små, rodnade prickar eller klumpar, ofta kombinerat med inflammation och nålsticksliknande utslag. Det kan också finnas en lätt upphöjd, skör hud i området.
Perioral dermatit är vanligare hos kvinnor än män, och kan vara relaterad till användning av kosmetika, hormonella förändringar eller vissa läkemedel. Sjukdomen är inte infektiös och behandlas ofta med topiska läkemedel som kortisonkräm eller -gel. I vissa fall kan systemiska behandlingar vara nödvändiga.
"Exfoliative dermatitis" er en samlebetegnelse for tilstander der resulterer i oppløsning og afsmitting av huden over større områder av kroppen. Denne tilstanden kan være forårsaket av en rekke forskjellige medisinske tilstander, inklusive allergiske reaksjoner, infeksjoner, autoimmune sykdommer og bestråling. Symptomer på exfoliativ dermatitis kan omfatte rødhet, kløe, smerte, hårtapning og tørre, skallede eller krøllet hud over store dele av kroppen. Behandlingen av denne tilstanden vil typisk inkludere behandling av underliggende årsak, samt lindrende behandlinger for å lette symptomer som kløe og smerte.
Akustisk mikroskopi är en typ av mikroskopi som använder sig av ultraljud för att generera skarpa, högupplösta bilder av ett objekt på cell- eller subcellulär nivå. Denna metod gör det möjligt att undersöka struktur och funktion hos levande celler utan att skada dem, eftersom ultraljuden är icke-invasiva och penetrerar lätt genom biologiska vävnader.
I akustisk mikroskopi använder man sig av piezoelektriska kristaller för att generera högfrekventa ultraljudsvågor, vanligtvis med en frekvens på 100 MHz till 1 GHz. Dessa vågor fokuseras genom ett objektiv och reflekteras tillbaka av objektet, vilket gör att de kan detekteras och tolkas av en mottagare. Genom att analysera skillnaden i fas och amplitud hos de reflekterade ultraljudsvågorna kan man skapa en högupplöst bild av objektet.
Det finns två huvudsakliga typer av akustisk mikroskopi: kontakt- och flytande cell-akustisk mikroskopi. Kontakt-akustisk mikroskopi använder en fast, piezoelektrisk transducer för att generera ultraljudsvågor och fokusera dem genom ett objektiv direkt på det undersökta objektet. Flytande cell-akustisk mikroskopi placerar objektet i en ultrafink vätska, vilket gör att ultraljudsvågorna kan penetrera lättare och ge bättre upplösning.
Akustisk mikroskopi har flera tillämpningar inom biologin och medicinen, bland annat för att studera cellytor, membranstrukturer, intracellulära processer och cell-cellinteraktioner. Den kan också användas för att undersöka materialegenskaper och struktur hos syntetiska material.
Tiofen är en organisk förening som består av ett fyratomigt ringstruktur med två kolatomer och två svavelatomer. Den har den kemiska formeln C4H4S2. Tiofen är en aromatisk förening, vilket betyder att den har stabiliseras av delokaliserade elektroner i ringen.
Tiofener är relaterade till tiofen och innebär en funktionell grupp som består av en tiofenring kopplad till en eller flera substituenter. Tiofenersyra, tiofeneter och tiofenoner är exempel på tiofener med karboxyl-, eten- och fenylsubstituenter respektive.
Tiofener har potentialen att användas inom farmaceutisk forskning för att utveckla nya läkemedel, eftersom deras aromatiska struktur kan ge upphov till speciella interaktioner med biologiska system.
Epidermis är den yttersta delen av huden och består av flera cellskikt. Det översta skiktet kallas stratum corneum och är ett tätt packat skikt av döda hudceller som fungerar som en barriär mot vatten, bakterier och andra skadliga ämnen. Övriga skikt innehåller levande celler som producerar den hornartade substansen keratin och skyddar mot mekanisk skada. Epidermis saknar blodkärl och får närings- och syresubstanser via diffusion från det underliggande hudlagret, dermis.
'Klåda' er en medisinsk betegnelse for et ubehag eller irritasjon som føres til sterk og ofte pludselig lyst til å kratse seg. Det kan være foråkt av mange forskjellige faktorer, inkludert hudsykdommer (som eksem, psoriasis eller skurv), insektsbett, allergier, tørketørketørketørke, stress og andre medisinske tilstander. Klåda kan også være en bivirkning av noen medisiner. I tillegg kan kronisk klåda være forbundet med psykiske lidelser som depressjon og angst.
Itraconazole är ett antimykotiskt läkemedel, vilket betyder att det används för behandling av svampinfektioner. Det är ett azol-derivat och fungerar genom att hämma syntesen av ergosterol, en viktig komponent i svampmembranen. När ergosterolproduktionen hämmas blir svampmembranen instabil och fungerar sämre, vilket dödar eller hämmar tillväxten hos svampen.
Itraconazole används för behandling av en rad olika svampinfektioner, inklusive:
1. Dermatofytos (hudsvamp) infektioner som till exempel ringorm (tinea) och athlets foot (tinea pedis).
2. Kandidamycos (svampinfektion orsakad av Candida-svampar), inklusive sår i munhålan, strupen och genitalierna.
3. Aspergillos (svampinfektion orsakad av Aspergillus-svampar) som kan drabba lungor eller andra organ.
4. Histoplasmos (svampinfektion orsakad av Histoplasma capsulatum), som kan drabba lungor eller andra organ.
5. Onycomykos (nagelsvamp).
Läkemedlet ges vanligen per oral i form av kapslar eller en lösning, och behandlingstiden beror på typen och svårighetsgraden av infektionen.
Stråldermatit är en hudreaktion orsakad av exponering för joniserande strålning, som används inom områden som medicin (radioterapi), forskning och industri. Reaktionen kan variera från milda, symtomfria hudförändringar till allvarliga skador som nekros och ulcerationer.
Den typiska kliniska bilden av stråldermatit innefattar rödhet, svullnad, värme och smärta i exponerade hudområden. Senare stadier kan också inkludera utslag, blåsor, krustor och håravfall. I allvarliga fall kan det leda till sekundära infektioner och nekros av huden.
Stråldermatit klassificeras ofta som akut eller kroniskt beroende på tiden mellan exponering och utveckling av symtom. Akut stråldermatit kan uppstå inom dagar eller veckor efter exponering, medan kronisk stråldermatit kan ta månader eller år att utvecklas.
För att undvika stråldermatit använder man sig av skyddsåtgärder som sköldar och skyddskläder under exponering, samt genom att begränsa tiden för exponering så mycket som möjligt. Även om stråldermatit i vissa fall kan behandlas med hjälp av salvor, kräm och läkemedel, är förebyggande åtgärder det bästa sättet att undvika skador på huden.