Dermoidcysta
Ovarian Cysts
Cystor
Munbotten
Orbital Neoplasms
Epidermoidcysta
Spina bifida occulta
Skalltumörer
Kraniella fontaneller
En dermoidcysta är en typ av teratoma, vilket är en benign (godartad) tumör som består av vävnad som liknar delar av ett embryo under utveckling. Dermoidcystor kan innehålla hud, svettkörtlar, hår, tänder och i vissa fall även andra typer av vävnad, till exempel benmärg, hornhinna eller hjärnhinnor. De är ofta belägna i ansiktet, halsen, äggstocken eller testikeln.
Dermoidcystor är vanligtvis tillstånd som man föds med (kongenitala), men de kan också uppstå senare under livet. De är oftast små och orsakar inga symptom, men om de växer kan de leda till smärta, infektion eller andra komplikationer. I vissa fall kan det vara nödvändigt att operativt avlägsna dem.
En ovarianskista är en flüssighetsfylld ficka eller encellig vävnadsbricka som bildas på äggstocken (ovarium). Kistor kan variera i storlek och kan vara ofarliga eller orsaka symtom beroende på deras storlek och om de är komplikerade. De flesta ovarianskistorna är ofarliga och försvinner spontant inom några månader.
Det finns två huvudtyper av ovarianskistor: funktionella kistor och organiska kistor. Funktionella kistor bildas som en del av ägglossningen (ovulationen) eller som ett resultat av äggstockarnas hormonproduktion. Dessa inkluderar follikelkistor, lutealkistor och corpus albicans. Organiska kistor orsakas av abnormaliteter i äggstockarna eller cancer.
Även om de flesta ovarianskistorna är ofarliga, kan större kistor orsaka symtom som smärta i underlivet, tryck på urinblåsan eller tarmbubblan, svullnad i buken och menstruationsrubbningar. I vissa fall kan en ovarianskista vara cancerös och behöver då behandlas aggressivt med kirurgi och ibland även kemoterapi.
"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.
En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.
Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.
'Munbotten' är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av munhålan där tungan vilar när den inte är i användning. Det är den bakre, lägre delen av munhålan och den gräns som skiljer munhålan från svalget. Munbotten kan också inkludera struphuvudet och matstrupen. I vissa fall kan en abnormalitet i munbottnen vara ett tecken på sjukdom eller störning, till exempel vid apneu under sömnen eller strupcancer.
'Orbital neoplasms' refererar till abnorma växtor (tumörer) i orbitalregionen, som omger ögat och innehåller fett, muskler, kärl och nerver. Orbital tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan uppstå från olika typer av vävnader i orbitalregionen, såsom glanduler, nerver, blodkärl, bindväv eller ben. De kan också spridas till orbitalregionen från andra delar av kroppen. Symptomen på orbital neoplasmer kan inkludera synförändringar, smärta, ögonrörelserinskränkningar, dubbelseende eller utbuktning av ögonbrynen eller ögonlocken. Behandlingen beror på typen, storleken och placeringen av tumören, men kan innefatta observation, strålbehandling, kirurgi eller kemoterapi.
En epidermoidcyst är en typ av cysta som bildas under huden eller slemhinnor, och innehåller vanligtvis död cellskrov samt hartsliknande material. Den utgörs av ett säckformat hölje av hud- eller slemhinneceller som växer in i underliggande vävnad. Cystan kan vara förhållandevis liten, men kan också bli stor nog att orsaka en uppenbar deformitet på ytan av huden eller slemhinnan.
Epidermoidcystor är oftast ofarliga, men kan ibland bli infekterade och leda till smärta, rodnad och svullnad i området runt cystan. I vissa fall kan en epidermoidcyst behöva avlägsnas kirurgiskt, särskilt om den orsakar besvär eller är estetiskt störande.
Spina bifida occulta är en form av neuralrörsbrud, där den bakre delen av en eller flera ryggradsleder inte har stängt sig normalt under fostertiden. "Occulta" betyder på latin "gömd" eller "dold", och detta begrepp används eftersom missbildningen ofta är dold och orsakar inga synliga symptom eller tecken på ytan av huden.
I allmänhet har personer med spina bifida occulta en liten utbuktning eller en liten lucka i ryggkotan (de ben som bildar ryggraden) där neuralröret sticker ut, men detta täcks ofta av hud eller en tunn membran. I de flesta fallen påverkar det inte individens neurologiska funktion eller orsakar några hälsoproblem.
I vissa fall kan dock spina bifida occulta vara associerad med andra anatomiska avvikelser, som exempelvis en tjockare nerveröt (filum terminale) eller en lägre placering av ett eller flera ryggmärkessegement. Dessa förändringar kan i vissa fall orsaka problem som smärta, muskuloskeletala besvär, svaga blåsan eller sänkt känsel i underlivet. I allvarliga fall kan det leda till komplikationer som meningit eller abscessbildning.
Det är viktigt att notera att spina bifida occulta inte är samma sak som den mer allvarliga formen av spina bifida, kallad "spina bifida aperta", där neuralröret och ryggmärgen sticker ut genom en större lucka i ryggkotan och kan vara exponerade på ytan av huden. Spina bifida aperta orsakar ofta allvarligare neurologiska skador och funktionsnedsättningar.
Blepharitis är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation av ögonlocken. Det kan drabba både ögonlockens insida (interior) och utsida (exterior). Ofta beror det på ett felaktigt oljeproducerande gland i ögonlocken som orsakar en övervuxning av bakterier. Det kan också bero på andra faktorer, såsom rosacea eller psoriasis. Symptomen inkluderar rödhet, klåda, iritation, känsla av sand i ögat och ibland även sår på ögonlocken. Blepharitis kan vara ett kroniskt tillstånd som behöver regelbunden vård och behandling för att lindra symtomen.
En skalltumör är en ovanlig sorts godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i benvävnaden i skallen. Skalltumörer kan vara relaterade till kraniets inre yta, det vill säga de kan vara intra-kraniala, eller de kan växa utanpå kraniet, det vill säga de kan vara extra-kraniella.
Intra-kraniala skalltumörer kan delas in i två huvudgrupper: glialer och icke-gliala tumörer. Gliala tumörer utvecklas från stödjevävnadsceller som kallas glia, medan icke-gliala tumörer utvecklas från andra typer av celler i hjärnan. Några exempel på gliala skalltumörer inkluderar astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer, medan några exempel på icke-gliala skalltumörer inkluderar meningiomer och pituitärt adenom.
Extra-kraniella skalltumörer kan också vara godartade eller elakartade. De kan utvecklas från olika typer av celler i huden, slemhinnor eller muskler på huvudet och halsen. Några exempel på extra-kraniella skalltumörer inkluderar basalcellscancer, plattcellscancer, svulster, sarcom och broskcancer.
Symptomen på skalltumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och läge. Några vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, synproblem, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och smärta eller stelhet i nacken eller ansiktet. Behandlingen av skalltumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.
Kraniella fontaneller är en medicinsk term som refererar till de membranösa strukturer som täcker hjärnans yta hos spädbarn och barn under ett år gammalt. De två största fontanellerna är den främre (fonticulus anterior) och den bakre (fonticulus posterior). Den främre fontanellenan är normalt formad som en rhomboid, med en diameter på upp till 4 cm hos nyfödda barn. Den bakre fontanellans storlek är mindre, vanligtvis inte större än 1 cm i diameter.
Fontanellerna består av ett tunt lager hud och periost överlagrat på en tunn skiva kranialben (skallben). De tillåter att skallen ska vara flexibel under den tidiga utvecklingen, vilket möjliggör för hjärnan att växa snabbt. Fontanellerna stänger sig gradvis när barnet växer och kranialbenen slutligen växer ihop.
En vanlig medicinsk användning av fontanellorna är att bedöma barnets allmänna hälsostatus, hydrering och eventuella tecken på ökat intrakraniellt tryck (ICP). En fylld eller upphöjd fontanell kan vara ett tecken på ökat ICP.
"Transverse colon" är en del av kolons lumen (tarmkanalen) i magsäcks-tarmkanalsystemet hos människor. Det är den del av kolon som ligger högst upp och korsar (transversellt) mellangärdet i bukhålan. Transverse kolons position gör det till en anatomiskt tydlig landmärke under kirurgiska ingrepp eller vid undersökningar som röntgen, CT-scan eller ultraljud.