Diabetes insipidus är ett sällsynt endokrint tillstånd orsakat av brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) eller bristande respons hos njurarna på ADH, vilket leder till polyuri (överdrivet urinutflöde) och polydipsi (extrem törst).
Bristfällig utsöndring av vasopressin från neurohypofysen. Kliniska symtom är extrem törst (polydipsi) och nedsatt serumosmolalitet. Tänkbara orsaker kan vara skallskada, sviter av nervkirurgi, hypotalamustumörer, hypofystumörer, infektioner i det centrala nervsystemet, hypofysapoplexi, cerebrovaskulära störningar, granulomatösa sjukdomar (t ex sarkoidos) och andra tillstånd. Sjukdomen kan också vara ärftlig, som ett autosomalt eller recessivt drag.
Sjukdom med onormalt stor urinutsöndring, kännetecknad av normala njurfiltreringsnivåer och normala mängder av lösliga ämnen, men med konstant hypoton urin. Tillståndet beror på njurkanalernas oförmåga att reagera på urinhämmande (antidiuretiska) hormoner, som t ex vasopressin. Kanalernas okänslighet för vasopressin kan vara resultatet av genetiska defekter, sjukdomar, läkemedelsverkningar, eller graviditet.
Polyuria är ett medicinskt tillstånd där individen producerar och passerar urin i excessivt stora mängder, vanligen över 3 liter per dygn hos vuxna.
En syntetisk analog till hypofyshormonet argipressin. Dess verkan förmedlas av vasopressinreceptor V2.
Aquaporin-2 (AQP2) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos celler i njurarnas samtningsrör (sammanflöden). AQP2-proteinet transporterar vattenmolekyler genom cellmembranet och reglerar därmed vattnets absorption från primärurinen till blodomloppet, vilket är en viktig mekanism för att kontrollera kroppens vattenbalans. AQP2-proteinets aktivitet styrs av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), som frisätts från hypofysen i hjärnan när kroppen behöver konservera vatten, till exempel vid dehydrering eller lägre blodtryck. När ADH binder till sina receptorer på cellerna i njurarnas samtningsrör aktiveras AQP2-proteinet och transporterar mer vatten från urinen till blodet, vilket resulterar i mindre urin
Sjukdomstillstånd i den främre eller bakre hypofysen som oftast yttrar sig som överproduktion eller underproduktion av hypofyshormoner. Vävnadsförändringar i hypofysen kan även förorsaka kompression av synnervskorsningen och andra angränsande strukturer.
Brattleboro rats, also known as HIFI (hypertensive inherited Fawn hooded) rats, are a strain of laboratory rats that exhibit a genetic disorder causing an impairment in the reabsorption of salt and water in the kidneys, leading to an elevated levels of urine production and hypotension (low blood pressure).
Vasopressinreceptorer är proteiner som finns på cellytan och binder till hormonet vasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH). När vasopressin binds till sina receptorer aktiveras olika signaltransduktionsvägar inne i cellen, vilket leder till kontrahering av glatt muskulatur och ökat vattenreabsorption i njurarna. Detta hjälper till att reglera blodtrycket och vätskebalansen i kroppen. Vasopressinreceptorerna delas in i två huvudgrupper: V1-receptorer, som orsakar kontrahering av glatt muskulatur, och V2-receptorer, som främjar vattenreabsorption i njurarna.
"Antidiuretika är ett samlingsnamn för substanser som minskar urinproduktionen i njurarna genom att påverka det antidiuretiska hormonet (ADH) eller dess receptorer, vilket resulterar i mer vatten som absorberas tillbaka in i kroppen och mindre urin som produceras."
Neurofysiner är proteiner som påträffas i nervceller (neuron) och har en viktig roll vid transporten av signalsubstanser, neurotransmittorer, inom cellen. De hjälper till att transportera neurotransmittorerna från kroppen av neuronen till dess synapser, det vill säga de platser där nervcellen kommunicerar med andra celler. Neurofysinerna bidrar också till att reglera frisättningen av signalsubstanser i synapsen.
"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.
Ett hypoglukemimedel av sulfonylureatyp för behandling av icke-insulinberoende diabetes mellitus, som inte svarar på dietändringar.
Minskad eller utebliven utsöndring av en eller flera hormoner från hypofysens framlob, inkl. LH, follikelstimulerande hormon, somatotropin och kortikotropin. Bristen kan bero på kirurgiska ingrepp eller strålbehandling, icke-sekretoriska tumörer, metastastumörer, infarkt, hypofysapoplexi, infiltrerande eller granulomatösa processer, eller andra tillstånd.
Aquaporin 6 (AQP6) is a protein that functions as a water channel, facilitating the movement of water molecules across membranes in certain types of cells. It is one of several aquaporins found in the human body and is primarily expressed in the kidney, where it plays a role in urine concentration and acid-base balance. AQP6 is also unique among aquaporins because it can conduct both water and anions, such as chloride ions. Additionally, it may be involved in regulating intracellular pH and responding to changes in osmotic pressure.
Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.
En heterogen grupp av sjukdomstillstånd med glukosintolerans som gemensam nämnare.
Neurohypofysen är den bakre delen av hypofysen, en hormonproducerande endokrin gland som ligger i hjärnan. Neurohypofysen består av nervceller och fibra tractus som bildar en del av det neuroendokrina systemet. Den fungerar som ett lagrings- och sekretionsställe för hormonerna oxytocin och antidiuretisk hormon (ADH), som produceras i hypothalamus och transporteras till neurohypofysen via axoplasmatiska transportbanor. När behövligt, frisätts dessa hormoner in i blodomloppet för att reglera olika kroppsliga funktioner, såsom vattenbalans och socialt beteende.
Tumörsjukdomar, inflammationer, infektioner eller andra sjukdomstillstånd i hypotalamus. Kliniska symtom är aptitstörningar, störningar i det autonoma nervsystemet, sömnstörningar, beteenderubbningar beroende på funktionsstörningar i det limbiska systemet, och neuroendokrina störningar.
Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.
"Renala medel" refererar till ett laboratorievärde som mäter nivåerna av kreatinin i blodet, vilket kan användas för att uppskatta den glomerulära filtrationsratan (GFR). GFR är ett mått på njurfunktionen och anger hur mycket urin producerar en individ per tidsenhet. Ett lägre värde på GFR kan indikera nedsatt njurfunktion eller renalt skada. "Renala medel" används ofta som en kortform för att beskriva detta laboratorievärde och dess betydelse för bedömningen av njurfunktionen.
Onormalt höga halter av natrium i blodet.
En form av diabetes som kännetecknas av förmåga att fortleva utan ketoacidos med utebliven insulinbehandling. Debuten kommer långsamt, och patienterna visar ofta en tendens till fetma. Syn. typ 2 diabetes.
"Törst" är ett subjektivt symptom som definieras som en stark och outtröttlig önskan eller behov att dricka, ofta orsakad av en ökad törstkänsla som kan bero på olika fysiologiska eller patologiska tillstånd, såsom uttorkning, diabetes, njurssjukdomar eller vissa läkemedel.
Godartade eller elakartade tumörer i hypotalamus. Histologiskt relativt vanliga typer är pilocytastrocytom och hamartom. Tumörer i hypotalamus uppkommer ofta i angränsande vävnader, som t ex synnervskorsningen, synnerven och hypofysen. Förhållandevis vanliga kliniska symtom är synförlust, fördröjd utveckling, makrocefali och förtidig pubertet.
En grupp störningar i histiocytproliferationen som omfattar Letterer-Siwes sjukdom, Hand-Schueller-Christians syndrom och eosinofilt granulom. Langerhansceller ingår i den kliniska yttringen.
Syn. diures.
Vattenbrist, eller dehydrering, är ett patologiskt tillstånd där vattenhalten i kroppen minskar och koncentrationen av kroppsvätskors salter ökar, vilket kan leda till negativa hälsoeffekter om det inte behandlas.
Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med verkningsmekanismer och användningsområden liknande dem hos hydroklortiazid.
Wolfram syndrome is a rare, progressive, neurodegenerative disorder characterized by the combination of diabetes insipidus, diabetes mellitus, optic nerve atrophy, and various other neurological and non-neurological symptoms. It is typically diagnosed in childhood and often leads to significant disability and reduced lifespan. The syndrome is caused by mutations in the WFS1 gene, which plays a role in the regulation of endoplasmic reticulum stress and the maintenance of cellular homeostasis.
En medicinsk definition av 'Turksadel' (latin: Processus cornuous) är ett tillväxt eller utskott från blygdbenet, ofta associerat med en abnormitet eller patologisk tillstånd, såsom en tumör eller en infektion i blygdbenet eller sköldblåsan.
Medfödda eller förvärvade cystor i hjärnan, ryggmärgen eller hjärnhinnorna. Storleken på cystorna kan förbli konstant eller tillta med tiden.
En godartad tumör i hypofysområdet som har sitt ursprung i Rathkes ficka. De två viktigaste histologiska och kliniska typerna är adamantint (eller klassiskt) kraniofaryngiom och papillärt kraniofaryngiom. Den adamantina typen visar sig hos barn och ungdomar som en växande cysta i hypofysområdet. Hålrummet fylls med en svart, klibbig substans, och histologiskt består tumören av adamantinomatöst epitel och partier av förkalkad och död vävnad. Papillära kraniofaryngiom uppträder hos vuxna och har histologiskt karaktären av skvamöst epitel med utskott.
Olika sjukdomsyttringar som har samband med bristande funktioner i njurarnas proximala tubuli, med nästan normal glomerulär filtration.
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."
Ett grundämne inom gruppen alkalimetaller. Kemiskt tecken är Li, atomnummer 3 och atomvikt 6,94. Litiumsalter används för behandling av manisk-depressiva tillstånd. Litium har också fått stor elektrokemisk användning som beståndsdel i batterier.
Tumörer som primärt uppstår i eller bildas som metastaser i hypofysen. De flesta hypofystumörer är adenom, vilka indelas i icke hormonproducerande och hormonproducerande former. De hormonproducerande klassificeras vidare utifrån den hormontyp de utsöndrar. Hypofysadenom kan även beskrivas genom färgningsegenskaper (basofila adenom, acidofila adenom och kromofoba adenom). Hypofystumörer kan utöva tryck på angränsande vävnadsstrukturer, inkl. hypotalamus. flera kranialnerver och synnervskorsningen. I det senare fallet kan dubbelsidig, temporal halvsyn uppstå.
Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.
Polydipsi är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk törst, vilket innebär en stark och outsläcklig önskan att dricka stora mängder vätska. Detta är vanligtvis ett tecken på underliggande sjukdomar eller störningar, såsom diabetes, njurproblem, psykiska störningar eller medelhjärnaninflammationer. I allmänhet används termen för att beskriva en situation där individen dricker mer än 3 liter vätska per dygn.
En liten, oparig körtel belägen i sella turcica (turksadeln, i gropen på ovansidan kilbenet). Den står i förbindelse med hypotalamus via en kort stjälk.
Experimentellt framkallad diabetes mellitus genom tillförsel av olika diabetogena medel eller genom borttagande av bukspottkörteln.
Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags rörlig kamera) används för att undersöka och behandla skallbottnen, hjärnventriklarna och andra delar av centrala nervsystemet. Det gör det möjligt för kirurgerna att se in i hjärnan utan att öppna upp skallen fullständigt, vilket minskar trauma och recovery time för patienten. Neuroendoskopi används ofta för att behandla patologier såsom hydrocefalus, arachnoidal kistor och andra former av intrakraniella tumörer.
Hyponatremi och saltförlust via njurarna pga kroppsvätskeövertryck till följd av ihållande frisättning av vasopressiner (dvs antidiuretiskt hormon, ADH), trots avsaknad av nödvändiga stimuli. Tillstånd förknippade med detta omfattar medicineringseffekter, hjärnhinneinflammation, skallskada, hjärninflammation, cerebrovaskulära sjukdomar, hydrocefalus, lunginflammation, astma, sköldkörtelsjukdomar och andra tillstånd. Detta syndrom kan även vara idiopatiskt eller bero på ektopisk produktion (utanför hypofysen) av ADH.
"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."
Ett litiumsalt som verkar stabiliserande på sinnesstämningen. Litiiumjonen ändrar metaboliseringen av biogena monoaminer i det centrala nervsystemet och påverkar ett flertal nervsignalsystem.
Optikusatrofi är en medicinsk term som refererar till den skada eller sjuklig förändring i optisk nerv, som leder till synförlust eller blindhet. Detta orsakas av progressiv nedbrytning och atrofi (skrumpning) av de nervfibrer som skickar synsignaler från ögat till hjärnan. Optikusatrofi kan vara en följd av olika sjukdomar eller skador, såsom neurodegenerativa sjukdomar, trauma, inflammation, tumörer eller genetiska störningar.
En hypofysfunktionstest är ett medicinskt undersökningsförfarande som används för att utvärdera om hypofysen, en grundläggande hormonproducerande Drummond i hjärnan, fungerar korrekt. Testet inkluderar ofta att mäta nivåerna av olika hormoner i blodet under specifika förhållanden, till exempel efter en provoceringsprövning med syntetiska hormoner, för att se om hypofysen svarar normalt och producerar tillräckliga mängder hormoner.
I medicinsk kontext, kan "stamtavla" (även kallat "släktträd" eller "genealogi") referera till en visuell representation av en persons biologiska härstamning över flera generationer. Detta inkluderar vanligtvis föräldrar, barn, farföräldrar, morföräldrar och kan fortsätta att expanderas bakåt i tiden. Stamtavlor används ofta inom genetisk rådgivning och forskning för att spåra ärftliga sjukdomar eller tillstånd genom en familj.
Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.
Brist på natrium i blodet.
Utvidgning av njurbäckenet och njurkalkarna pga urinstockning (vattennjure), till följd av hinder i urinledaren, med åtföljande atrofi av njurens parenkymvävnad.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Ett tiaziddiuretikum (urindrivande medel) med ungefär samma verkan och användningsområden som hydroklortiazid. Det har använts för behandling av ärftlig hyperkalemi, högt blodtryck, ödem och urinvägss jukdomar.
I en enkel medicinsk definition, kan "drickande" definieras som den aktivitet där vätska tas in i kroppen via munhålan med hjälp av svalg- och andningsmuskulaturen. Detta är en nödvändig process för att förse kroppen med vätskor och upprätthålla homeostas, eller jämvikt, inom kroppen.
Sjukliga förändringar i de endokrina körtlarna och sjukdomar till följd av onormala hormonnivåer.
Nedsatt förmåga till transport av aminosyror i njurkanalerna.
Aquaporin-3 (AQP3) is a type of aquaglyceroporin, which is a subclass of aquaporins, water channel proteins that facilitate the transport of water and small solutes across cell membranes. AQP3 is primarily expressed in the epithelial cells of various tissues, including the skin, kidneys, and eyes. It plays a crucial role in osmoregulation, epidermal hydration, and wound healing by allowing the passage of water, glycerol, and other small molecules. Dysregulation of AQP3 has been implicated in several pathological conditions, such as skin disorders and cancer.
Antingen symtomatisk diabetes eller försämrad glukostolerans till följd av graviditet, som återgår mot slutet av graviditeten. Hit räknas inte redan tidigare diagnostiserad diabetes hos personer som blir gravida (graviditet hos diabetiker).
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Sällsynt ibland ärftlig rubbning av njurkanalerna som karakteriseras av bristande utsöndring av urin med normal surhetsgrad. Detta leder till hyperkloremisk acidos ofta med komplikationer som hyperkalciuri med njurstenar och nefrokalcinos, rakit, benvävsuppmjukning och allvarlig kaliumuttömning.
Glukos - den sockerart genom vilken kolhydrater transporteras med blodet, uppgår normalt till en halt av 3,5-5,6 mmol/l. Vid onormalt låg koncentration föreligger hypoglycemi, vid onormalt höga halter hyperglycemi. Syn. dextros; druvsocker.
Tillstånd där utsöndringen av adrenalt steroidhormon understiger kroppens behov.
"Urinering" refererer til procesen hvor individet udskiller urin fra kroppen, typisk via hiningen og blærens udtømning.
Ett medel mot hyperlipoproteinemi och för ökad utsöndring av urinsyra.
Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors are a class of medications that block the NCC protein in the kidney responsible for reabsorbing sodium and chloride ions into the bloodstream, thereby increasing their excretion in urine. This action helps lower blood pressure and reduces fluid volume in patients with hypertension or heart failure. Examples of NCC inhibitors include thiazide diuretics such as hydrochlorothiazide and chlorthalidone.
Osmoregulation är den homeostatiska process där ett levande väsen reglerar vattnets och jonernas koncentration i sitt extracellulära kompartment för att upprätthålla en normalt vattenpotential och jonbalans, vilket är nödvändigt för cellers överlevnad och funktion. Detta uppnås genom osmotiskt aktiva mekanismer som inkluderar kontroll av vattenintag och ut ur kroppen, samt produktion och utsöndring av osmotiskt aktiva ämnen såsom salt och urea.
"Vattenförgiftning, även känt som diarrheal sjukdom orsakad av vattenburna patogener, är en sammanfattande beteckning på sjukdomstillstånd som orsakas av konsumtion av kontaminerat vatten med föroreningar som inkluderar bakterier, virus, parasiter eller kemiska ämnen, vilka kan leda till symptom som mag-tarmloppor, diarré, kräkningar och i värsta fall dödsfall."
Underordnade hemoglobinkomponenter av humana röda blodkroppar, benämnda A1a, A1b och A1c. Hemoglobin A1c är viktigast, då dess sockerdel består av glukos med kovalent bindning till betakedjans yttersta aminosyra. Eftersom normala glykohemoglobinkoncentrationer är oberoende av iakttagna blodsockervariationer under en tre-fyraveckorsperiod, så är koncentrationen av glykosylerat hemoglobin en pålitligare indikator för den genomsnittliga blodsockerhalten över en längre period.
Oorganiska föreningar, där litium ingår som en fast beståndsdel i molekylen.
Tillstånd kännetecknat av onormalt låg aktivitet hos könskörtlarna, med försämrad kroppsväxt och sexuell utveckling som följd.

Diabetes insipidus är ett sällsynt endokrint tillstånd som orsakas av brist på hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) eller bristande respons hos njurarna på detta hormon. Detta leder till en patologisk ökning av duriten och polyuri, det vill säga att personen urinerar mycket och får i sig mycket vätska för att kompensera.

Det finns två huvudtyper av diabetes insipidus: central diabetes insipidus och nefrogen diabetes insipidus. Central diabetes insipidus orsakas av brist på ADH-produktion i hypofysen, medan nefrogen diabetes insipidus beror på en nedsatt funktion hos njurarna att svara på ADH.

Det är viktigt att skilja diabetes insipidus från diabetes mellitus, som är ett mycket vanligare tillstånd som kännetecknas av höga blodsockernivåer och ofta orsakas av insulinresistens.

Diabetes insipidus, neurogen (også kjent som central diabetes insipidus) er en medisinsk tilstand karakterisert av uføre i produksjonen og/eller sekretionen av antidiuretisk hormon (ADH), som regulerer vannholdigheten i kroppen. Dette fører til økt urinproduksjon (polyuria) og tørst (polydipsi).

Neurogen diabetes insipidus skyldes ofte skader på hypofysen eller hypothalamus, som er strukturer i hjernen som er involvert i produksjonen og reguleringen av ADH. Dette kan være forårsaket av en rekke faktorer, inkludert hjerneblødning, infeksjon, inflammasjon, tumorer eller traumer.

Behandlingen av diabetes insipidus, neurogen består vanligvis i erstattelse av ADH ved bruk av syntetisk hormon som kan tas som injeksjon eller næsespray. Det er også viktig å sikre tilstrekkelig indtagelse av vann for å unngå dehydrering.

Nefrogen diabetes insipidus är en ovanlig endokrin sjukdom som orsakas av ett nedsatt svar i njurarna på antidiuretiskt hormon (ADH). ADH är ett hormon som produceras i hypofysen och har till uppgift att reglera vattnets balans i kroppen genom att påverka njurarnas förmåga att koncentrera urinen.

Vid nefrogen diabetes insipidus saknar njurarna förmågan att svara på ADH, vilket leder till att kroppen inte kan hålla kvar vatten och istället utsöndrar mycket urin (polyuri) med låg koncentration av salt och vatten. Detta kan leda till törst (polydipsi) och i allvarliga fall även elektrolytbrist och dehydrering.

Nefrogen diabetes insipidus kan orsakas av flera olika faktorer, bland annat medfödda defekter i njurarnas celler, skador på njurarna som följd av sjukdomar eller läkemedel, eller sjukdomar som drabbar hypofysen och påverkar produktionen av ADH. Behandlingen av nefrogen diabetes insipidus består ofta av ersättning med syntetiskt ADH och en strikt vattenförsörjning för att undvika dehydrering.

Polyuria är ett medicinskt tillstånd där en individ producerar och utsöndrar mycket urin, vanligtvis mer än 2,5-3 liter per dygn. Det kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen, såsom diabetes, njursjukdomar, hjärtsjukdomar och läkemedelsverkan. Om du upplever polyuri rekommenderas du att söka medicinsk expertis för en korrekt diagnos och behandling.

Argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH), är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. Hormonet har en viktig roll i regleringen av vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera nivåerna av vätska i blodet.

När nivåerna av vätska i blodet är för låga, ökar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar smalare blodkärl och minskat urinvolym. Detta hjälper till att höja blodtrycket och bevara vätskan i kroppen. Omvänt, när nivåerna av vätska i blodet är för höga, minskar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar vidgade blodkärl och ökat urinvolym. Detta hjälper till att sänka blodtrycket och avlägsna överflödig vätska från kroppen.

Argininvasopressin kan också användas som läkemedel för att behandla vissa former av diabetes insipidus, en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med hormon eller svarar på det korrekt.

Aquaporin-2 (AQP2) er en vannkanalprotein som primært finnes i cellermembranen til samlingstubene i nefronet, den grundlæggende enhet i nyrene. AQP2-kanaler regulerer vanntransporten i de collecting tubules og er involvert i reguleringen av vannholdigheten i kroppen gjennom å kontrollere urinproduksjonen.

Specielt er AQP2-nivåene i cellermembranen endringsbar i respons på vasopressin, et hormon som frisetts i blodet når kroppen mangler vann. Når vasopressin binder til sine reseptorer på cellene i collecting tubules, fører dette til en forskyving av AQP2-kanalene fra intracellulære vesikler til cellermembranen, noe som øker vannpermeabiliteten og fremmer osmotisk reabsorbsjon av vann. Dette resulterer i mindre urinvolum og mer vann i kroppen for å hjelpe med å korrigere den økte tørstfølelsen som oppstår når kroppen mangler vann.

Mutasjoner i AQP2-genen kan føre til sykdommer som Nephrogenic Diabetes Insipidus, en tilstand karakterisert av økt urinproduksjon og tørst.

Hypofyssjukdomar, eller hypofunktionssjukdomar i hypofysen, är medicinska tillstånd där hypofysen, en endokrin glandul lokaliserad vid basen av hjärnan, inte producerar tillräckligt med hormoner. Hypofysen har en viktig roll i att reglera kroppens homeostas och produktionen av flera olika hormoner som påverkar bland annat tillväxt, metabolism, reproduktion och stämning.

Exempel på hypofyssjukdomar inkluderar:

* Hypopituitarism: En allmän term för nedsatt funktion i hypofysen som kan orsakas av en rad olika sjukdomar, till exempel trauma, infektion, tumörer eller autoimmuna sjukdomar.
* Hypothyreos: Nedsatt funktion i sköldkörteln orsakad av otillräcklig mängd TSH (tyreoideastimulerande hormon) från hypofysen.
* Growth hormone deficiency: Nedsatt produktion av tillväxt hormon från hypofysen, vilket kan leda till tillväxthormonbrist och liten vuxen storlek.
* Adrenal insufficiency: Nedsatt funktion i binjurarna orsakad av otillräcklig mängd ACTH (adrenocorticotrop hormon) från hypofysen.
* Prolaktinbrist: Nedsatt produktion av prolaktin från hypofysen, vilket kan leda till brist på ägglossning eller sänkt milkproduktion hos kvinnor som ammar.

Behandlingen av hypofyssjukdomar beror på orsaken och den specifika hormonbristen, men inkluderar ofta substitutionsbehandling med de hormoner som saknas.

Brattleboro-råttan är en genetisk mutation i housråtta (Rattus norvegicus). Den specifika genmutationen som kännetecknar Brattleboro-råttan berör ett hormon som kallas för antidiuretiskt hormon (ADH), även känt som vasopressin. Mutationen orsakar en defekt i råttans förmåga att tillverka och/eller släppa ut tillräckligt med ADH, vilket leder till en sjukdomstillstånd som kallas diabetes insipidus.

Diabetes insipidus hos Brattleboro-råttor är karakteriserad av ett överdrivet törstkänsla (polydipsi) och urinproduktion (polyuria). Symptomen uppstår på grund av bristen på ADH, som annars skulle hjälpa till att reglera vattnets balans i kroppen genom att minska urinproduktionen.

Brattleboro-råttor används ofta inom forskning för att studera diabetes insipidus och andra endokrina sjukdomar, eftersom deras genetiska mutation gör dem särskilt känsliga för dessa tillstånd.

'Vasopressinreceptorer' är en typ av receptor i kroppen som vasopressin, ett hormon som produceras i hypofysen, binder till. Det finns två huvudsakliga typer av vasopressinreceptorer: V1-receptorer och V2-receptorer.

V1-receptorerna finns framförallt i blodkärlen (V1a) och hjärtat (V1b), där de orsakar konstriktion av blodkärl och ökat blodtryck samt frisättning av adrenalin från binjuremärgen.

V2-receptorerna finns framförallt i njurarna, där de orsakar ökad vattenåterupptagning i nefronerna och minskat urinproduktion. Dessa receptorer spelar också en roll för att reglera saltbalansen i kroppen.

Vasopressin är ett viktigt hormon som hjälper till att reglera vatten- och elektrolytbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Dysfunktion eller störningar av vasopressinreceptorerna kan leda till olika sjukdomstillstånd som diabetes insipidus (för låg aktivitet hos V2-receptorerna) och preeklampsi (för hög aktivitet hos V1-receptorerna).

Antidiuretiska mediciner, också kända som ADH-analoger eller vasopressinanaloger, är en typ av läkemedel som mimetiserar hormonet argininvasopressin (ADH), som produceras naturligt i kroppen. Dessa mediciner används vanligen för att behandla sjukdomar där kroppen har svårt att konservera vatten, såsom diabetes insipidus. De fungerar genom att minska urinmängden och öka vattentrycket i kroppen.

ADH är ett hormon som produceras i hypofysen (ett litet endokrint organ beläget i hjärnan) och frisätts när blodtrycket sjunker eller när saltkoncentrationen i blodet ökar. När ADH når njurarna får det dem att återabsorbera mer vatten från urinen tillbaka in i blodomloppet, vilket leder till minskad urinproduktion och högre vattentryck.

Antidiuretiska mediciner efterliknar ADH:s effekter på njurarna och hjälper därmed till att reglera vattenbalansen i kroppen. De används också för att behandla vissa former av migrän, samt för att förebygga blodtrycksfall under operationer eller vid andra tillfällen då patienten är under allmänbedövning.

Exempel på antidiuretiska mediciner inkluderar desmopressin, lypressin och terlipressin.

Neurofilamenter (NFs) är ett slags intermediärt filament som förekommer i neuronala celler och har en viktig roll i deras struktur och funktion. De består av tre huvudsubenheter med olika molekylära vikter: lätt, medium och tung. Neurofilamenter är involverade i axonernas uppbyggnad och hjälper till att ge stöd och integritet åt dem.

När neuronala celler skadas eller dör kan neurofilamenter spillas ut i cerebrospinalvätskan (CSF) och blodomloppet. Därför mäts nivåerna av neurofilamenter ofta som en biomarkör för nervskador, neurodegenerativa sjukdomar och andra neurologiska störningar, såsom multipel skleros, Alzheimers sjukdom och traumatisk hjärnskada. Högre nivåer av neurofilamenter i CSF eller blod kan indikera pågående nervskador eller en försämring av neurologisk funktion.

'Vasopressin' er også kendt som antidiuretisk hormon (ADH) og er et peptidhormon dannet i hypothalamus og lagret i neurohypofysen. Dets hovedfunktion er at regulere vandbalancen i kroppen ved at kontrollere vandabsorptionen i nyrenes tubuli, samt at have en vasokonstriktorisk effekt på de glatte muskler i blodkarrene, hvilket får blodtrykket til at stige. Dette gør, at det ofte anvendes som lægemiddel ved behandling af hypotension og shock.

Klorpropamid är ett oralsamt hypoglykemiskt medel som används för att behandla typ 2-diabetes. Det tillhör gruppen sulfonyleter och fungerar genom att öka insulinförebildningen i kroppen.

Sulfonyleter är en grupp av läkemedel som används för att behandla typ 2-diabetes. Dessa läkemedel fungerar genom att stimulera celler i buken att producera mer insulin, ett hormon som hjälper kroppen att reglera blodsockernivåerna.

Klorpropamid är en speciell typ av sulfonyleter som har visat sig vara särskilt effektivt vid behandling av typ 2-diabetes. Det tar vanligtvis ungefär två timmar innan läkemedlet börjar verka, och dess effekter kan fortfarande kännas efter 24 timmar.

Som med alla läkemedel kan klorpropamid orsaka biverkningar, såsom yrsel, huvudvärk, illamående och kräkningar. I sällsynta fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar, såsom lever- eller njurskador. Det är viktigt att prata med din läkare om alla dina mediciner och möjliga biverkningar innan du börjar ta något nytt läkemedel.

Hypopituitarism är ett tillstånd där hypofysen, en liten endokrin gland som sitter i hjärnan, inte producerar tillräckligt med hormoner. Hypofysen kontrollerar flera andra endokrina organ och produktionen av många olika hormoner, så ett brist på dessa kan orsaka en rad symtom beroende på vilka hormoner som saknas.

Typiska symtom på hypopituitarism inkluderar trötthet, nedsatt sexuell drive, minnesförlust, koncentrationssvårigheter, försämrad muskelstyrka och känsla av kyla. Andra symtom kan vara hudtorkning, viktminskning, ökad törst och urinering, samt förändringar i huden och håret.

Hypopituitarism kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skada på hypofysen eller hypothalamus (delen av hjärnan som kontrollerar hypofysen), infektion, inflammation, trauma, tumörer, blödningar eller operationer i området. I vissa fall kan orsaken vara okänd.

Behandlingen av hypopituitarism består vanligen av hormonersättningst Therapi med syntetiska hormoner som ersätter de hormoner som saknas. Behandlingen måste ofta fortsätta livet ut och övervakas regelbundet för att se till att hormonnivåerna hålls på rätt nivå.

Aquaporin 6, också känt som AQP6, är en typ av vattenkanaler som finns i cellmembranet hos levande organismer. Det är en proteinmolekyl som bildar porer eller kanaler genom celldelarna och tillåter selektiv transport av vattenmolekyler och små joner.

Aquaporin 6 är specifikt utformad för att transportera både vatten och kloridjoner (Cl-). Det har också visat sig ha förmågan att transportera bärare av vätejoner (H+) under speciella omständigheter.

Aquaporin 6 är vanligtvis uttryckt i njurarnas samt i vissa delar av hjärnan och mag-tarmkanalen. Dess funktion är fortfarande under forskning, men det anses ha en roll i regleringen av vatten- och saltbalansen i kroppen, neurotransmission och möjligen i syrabasregleringen.

Argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH), är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. Hormonet har en viktig roll i regleringen av vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera nivåerna av vätska i blodet.

När nivåerna av vätska i blodet är för låga, ökar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar smalare blodkärl och minskat urinvolym. Detta hjälper till att höja blodtrycket och bevara vätskan i kroppen. Omvänt, när nivåerna av vätska i blodet är för höga, minskar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar vidgade blodkärl och ökat urinvolym. Detta hjälper till att sänka blodtrycket och avlägsna överflödig vätska från kroppen.

Argininvasopressin kan också användas som läkemedel för att behandla vissa former av diabetes insipidus, en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med hormon eller svarar på det korrekt.

Diabetes är en grupp av metabola störningar som kännetecknas av höga nivåer av glukos (socker) i blodet över en längre tidsperiod. Det orsakas vanligtvis av brist på insulinproduktion, resistans mot insulins effekt eller båda.

Det finns två huvudtyper av diabetes:

1. Typ 1 diabetes: Denna form orsakas av en autoimmun reaktion där kroppen attackerar och förstör de celler i bukspottkörteln som producerar insulin. Detta resulterar i att personen inte kan producera tillräckligt med insulin för att reglera blodsockernivåerna. Typ 1 diabetes behandlas vanligtvis med insulintillskott.
2. Typ 2 diabetes: Denna form orsakas av resistans mot insulinet, vilket innebär att kroppen inte kan använda insulin effektivt. I vissa fall kan också insulinproduktionen vara för låg. Typ 2 diabetes kan behandlas med livsstilsförändringar som träning, viktminskning och hälsosam kost, men i vissa fall kan även mediciner eller insulintillskott behövas.

Diabetes kan också uppstå under graviditeten och kallas då gestationell diabetes. Denna form av diabetes försvinner vanligtvis efter att barnet har fötts, men ökar risken för att utveckla typ 2 diabetes senare i livet.

Diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som njurssjukdom, synskada, neuropati, hjärt-kärlsjukdom och sår som har svårt att läka. Det är viktigt att diagnostiseras tidigt och få behandling för att undvika dessa komplikationer.

Neurohypofys, på latin kallat Neurohypophysis, är den bakre delen av hypofysen, en endokrin gland som ligger i hjärnan. Den består av nervceller som producerar och lagrar hormoner som styr vissa kroppsfunktioner. Neurohypofysen innehåller två typer av hormoner: oxytocin och antidiuretisk hormon (ADH). Oxytocin är involverat i bland annat fosterleverans och bröstmjölksekretion, medan ADH reglerar vattentrycket i kroppen genom att påverka mängden urin som produceras.

Hypothalamussjukdomar är en samling sjukdomar som drabbar hypothalamus, ett litet område i hjärnan som har en central roll i regleringen av kroppens homeostas och endokrin system. Hypothalamus kontrollerar bland annat aptit, sömn, kroppstemperatur, stressrespons och hormonproduktion.

Hypothalamussjukdomar kan orsakas av olika faktorer som genetiska defekter, infektioner, trauma, tumörer eller autoimmuna sjukdomar. Exempel på hypothalamussjukdomar inkluderar:

1. Hypopituitarism: En tillstånd där hypofysen inte producerar tillräckligt med hormoner, vilket kan bero på en skada eller sjukdom i hypotalamus.
2. Diabetes insipidus: En sjukdom som orsakas av ett felaktigt signalsystem mellan hypothalamus och njurarna, vilket leder till att kroppen inte kan reglera vattnets balans korrekt.
3. Klinefelters syndrom: En genetisk störning som orsakas av en extra X-kromosom hos män, vilket kan leda till hormonella rubbningar och problem med könsmaturiteten.
4. Prader-Willi syndrom: En genetisk sjukdom som kännetecknas av aptitlöshet under spädbarnsåldern följt av överdriven aptit och viktuppgång under barndomen.
5. Craniopharyngiom: En typ av hjärntumör som ofta växer i närheten av hypotalamus och hypofysen och kan orsaka hormonella rubbningar och andra symtom.

Symptomen på hypothalamussjukdomar varierar beroende på vilken del av hypothalamus som är drabbad och hur allvarlig sjukdomen är. Behandlingen består ofta av hormonersättningst Therapy, mediciner och i vissa fall kirurgi.

Njurens koncentrationsförmåga är ett mått på njurarnas förmåga att koncentrera urinen, det vill säga att öka mängden av osmotiskt aktiva partiklar i urinen samtidigt som vatten tas upp från urinen och återförs till blodomloppet. Denna process regleras av hormonet antidiuretisk hormon (ADH) som produceras i hypofysen. När ADH-nivåerna i blodet är höga, ökar koncentrationsförmågan hos njurarna och mindre urin produceras med högre salt- och vattenkoncentration. Omvänt, när ADH-nivåerna är låga, minskar koncentrationsförmågan och större mängder urin produceras med lägre salt- och vattenkoncentration. En nedsatt koncentrationsförmåga kan vara ett tecken på njursjukdom eller skada på njurarna.

Renala medel, även känt som renalt medel eller kreatinin-clearance, är ett laboratoriemedel som används för att uppskatta den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) i njurarna. GFR mäter hur väl njurarna fungerar vid reningsprocessen av blodet från skadliga ämnen och överskottsvätskor.

Renala medel beräknas genom att dividera den totala mängden kreatinin som utsöndras via urinen under en given tidsperiod (vanligtvis 24 timmar) med serumnivåerna av kreatinin i blodet. Resultatet uttrycks vanligen i milliliter per minut och kvadratmeter (ml/min/1,73 m2).

En lägre renala medel-värde indikerar sämre njurfunktion, medan ett högre värde indikerar bättre njurfunktion. Värden under 60 ml/min/1,73 m2 kan vara tecken på nedsatt njurfunktion och kräver ytterligare undersökningar för att fastställa orsaken och behandlingen.

Hypernatremi är ett medicinskt tillstånd där nivån av natrium i blodet (serumnatrium) är för hög, vanligtvis över 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). Normalvärdet för serumnatrium ligger mellan 135 och 145 mEq/L. Hypernatremi kan orsakas av en för liten intag av vätska i jämförelse med vad kroppen förlorar, eller på grund av att onormalt mycket salt har tillförts kroppen. Symptomen på hypernatremi kan inkludera extrem törst, krampningar, yrsel, förvirring, slöhet och i allvarliga fall koma eller konvulsioner. Behandlingen av hypernatremi består ofta av att ge små mängder vatten under en lång tid för att förhindra hjärnskador på grund av snabb korrektion av natriumnivåerna.

Typ 2-diabetes, även känd som icke-insulindependig diabetes mellitus (NIDDM), är en endokrinologisk störning karaktäriserad av höga nivåer glukos i blodet (hyperglykemi) orsakade av resistans mot insulin och bristande kompensatorisk insulinsekretion från betacellerna i bukspottkörteln. Detta leder till en förlängd och ökad glukosutsöndring från levern, vilket ytterligare förvärrar hyperglykemi.

Typ 2-diabetes är vanligt förekommande hos vuxna, men den kan också drabba barn och ungdomar, särskilt i sammanhang av övervikt och bristande motion. Den är ofta förknippad med andra hälsoproblem som högt blodtryck, höga nivåer kolesterol och lipider, och fetma. Långvarig obehandlad typ 2-diabetes kan leda till komplikationer såsom neuropati, retinopati, njurssjukdom (nefropati) och kardiovaskulära sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke.

Behandlingen av typ 2-diabetes inkluderar livsstilsförändringar såsom viktminskning, fysisk aktivitet, hälsosam kosthållning och rökavvänjande. Medicinska behandlingar kan omfatta orala antidiabetiska läkemedel (till exempel metformin, sulfonylurea, gliptiner, glukagonliknande peptid-1 receptor agonister och SGLT2-hämmare) eller insulintillsättning.

'Törst' är ett medicinskt symptom som definieras som en stark eller outsläcklig önskan om att dricka. Det kan bero på olika orsaker, till exempel fysiologiska behov av vätska, sjukdomar, läkemedelsverkan eller psykiska faktorer. I allmänhet är törst ett mekanism för kroppen att reglera vattenbalansen och hålla homeostas i kroppen.

Hypothalamustumörer är ovanliga tumörer som utvecklas i hypothalamus, ett område i hjärnan som kontrollerar viktiga kroppsfunktioner såsom hunger, tirst, sömn, kroppstemperatur och hormonkänslighet. Tumörerna kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). De kan orsaka en rad symtom beroende på deras storlek, plats och hastighet av tillväxt.

Symptomen på hypothalamustumörer kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar endokrina rubbningar (förändringar i hormonnivåerna), försämrad syn, huvudvärk, minnesförlust, humörsvängningar och förändringar i sömnen. I vissa fall kan tumörerna orsaka ökat aptit och viktuppgång (akromegali) eller för tidlig pubertet hos barn (central precocious puberty).

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av symtom, neurovetenskapliga undersökningar och bilddiagnostik som magnetresonans- eller datortomografi. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling och/eller medicinsk behandling beroende på typen av tumör och dess utbredning.

Langerhans cell histiocytosis (LCH) är ett sällsynt tillstånd där det förekommer överdriven celldelning och accumulering av vissa typer av vita blodkroppar, känt som Langerhansceller. Dessa celler finns naturligt i huden, lungorna och andra kroppsdelar och spelar en viktig roll i immunförsvaret. I LCH-tillståndet har Langerhanscellerna blivit cancerartade och kan växa oregelbundet, bilda tumörer och sprida sig till olika kroppsdelar. Symptomen på LCH varierar beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera hudutslag, smärta eller låmhet i benen, andningssvårigheter och problem med njurarna eller levern. Behandlingen bestäms av hur allvarligt tillståndet är och vilka organ som är drabbade, men kan inkludera kemoterapi, strålbehandling och operation.

Urinanalys, även kallat urinprov eller urinupsamling, är ett vanligt laboratorietest som används för att undersöka olika aspekter av urinen, inklusive dess utseende, kemiska sammansättning och eventuellt påvisande av mikroorganismer eller andra substanser.

En urinutsöndring (urinalysis with sediment examination) är en del av en urinanalys där man undersöker det fasta beståndet i urinen, även kallat urinsediment. Detta inkluderar celler som kan påträffas i urinen, såsom röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och epitelceller, samt också kristaller, slaggämnen och eventuella bakterier eller parasiter.

Denna undersökning görs vanligen genom att centrifugera en urinprovet för att koncentrera de fasta partiklarna i botten av provröret. Sedan tas en liten del av den koncentrerade vätskan upp och undersöks under ett mikroskop för att identifiera och räkna antalet olika celler, kristaller och andra partiklar.

Urinutsöndringen kan ge värdefull information om patientens njurfunktion, eventuella infektioner eller inflammationer i urinvägar samt andra sjukdomar som kan påverka urinproduktionen och utsöndringen.

Medicinskt kan vattenbrist, också känt som dehydrering, definieras som ett tillstånd där kroppen har för lite vätska och elektrolyter. Detta kan orsakas av att inte dricka tillräckligt mycket, överdrivad svettning, diarré, illamående eller andra medicinska tillstånd som gör att kroppen tappar för mycket vätska. Symptomen på vattenbrist kan variera från milda till allvarliga och inkluderar among annat törst, torr mun, sänkt blodtryck, snabb hjärtslag, yrsel, förvirring och i allvarliga fall medvetslöshet.

Chlorothiazide är ett diuretikum, som är en typ av blodtrycksmedicin. Det fungerar genom att göra kroppen att tappa mer vätska och natrium via urinen, vilket kan hjälpa till att minska svullnad och sänka blodtrycket. Chlorothiazide är vanligtvis receptbelagt och används ofta i kombination med andra blodtrycksmediciner för att behandla högt blodtryck (hypertension).

Wolfram syndrom är en sällsynt, autosomalt recessivt genetisk sjukdom som drabbar centrala nervsystemet, endokrina systemet, ögon och öron. Sjukdomen kännetecknas av fyra huvudsymtom: diabetes insipidus, diabetes mellitus, optisk atrofi och näthinnesvullnad (papillödem). Andra symtom kan vara hörselnedsättning, urinblåsan dysfunktion, sväljningssvårigheter och neurologiska symptom som exempelvis ataxi och demens.

Sjukdomen orsakas av mutationer i genen WFS1, som kodar för ett protein som är involverat i cellers stresshantering och apoptos (programmerad celldöd). Det finns inget botemedel för Wolfram syndrom, men vissa symtom kan behandlas. Prognosen varierar, men många patienter får allvarliga komplikationer och livslängden är ofta kortare än normalt.

"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.

"En centraln nervsystemets cysta är en utbuktning eller en innesluten kammare fylld med vätska som bildas i eller pressar in sig på det centrala nervsystemet (hjärnan eller ryggmärgen). Cystor kan vara congenitala (medfödda) eller aquired (skapade under livet), och de kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter. Symptomen på en centralnervsystemscysta kan variera beroende på cystans placering, storlek och om det orsakar tryck på hjärnan eller ryggmärgen."

(Källa: Mayfield Clinic)

Kraniofaryngiom är en sällsynt typ av godartad (benign) hjärntumör som utgår från rester av hypofysens embryonala utveckling. Tumören växer långsamt och sitter vanligtvis fast mellan hypofysen och hypothalamus, två strukturer som ligger i hjärnbasen.

Kraniofaryngiomer kan variera i storlek och kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur stora de är. Några vanliga symtom inkluderar synförändringar, huvudvärk, förhöjd trötthet, problem med hormonbalansen och ökat tryck i hjärnan.

Dessa tumörer behandlas ofta med kirurgi för att avlägsna så mycket som möjligt av tumören, och ibland kan strålbehandling användas efter operationen för att minska risken för återfalls cancer. Prognosen för personer med kraniofaryngiom varierar beroende på flera faktorer, inklusive tumörstorlek, placering och behandlingsrespons.

Fanconi-syndrom är ett sällsynt medicinskt tillstånd där en persons tubuli i njurarna, de små rör som filtrerar blodet och tar upp vatten, socker och näringsämnen, inte fungerar korrekt. Detta leder till att kroppen tappar för mycket av vissa substanser som normalt skulle absorberas tillbaka in i kroppen.

Symptomen på Fanconi-syndrom kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta bland annat:

* För höga nivåer socker, syra och protein i urinen
* För låga nivåer av kalium, magnesium, fosfor och vitamin D i blodet
* Nedsatt tillväxt hos barn
* Muskelsvaghet
* Ben- och muskelsmärtor
* Uttorkning
* Förhöjda nivåer av kreatinin i blodet, som kan vara tecken på njursjukdom

Fanconi-syndrom kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga genetiska defekter, vissa läkemedel, tungmetallförgiftning och andra sjukdomar som skadar njurarna. Behandlingen av Fanconi-syndrom beror på orsaken till tillståndet och kan omfatta substitutionsbehandling med de substanser som kroppen tappar för mycket av, såsom kalium, magnesium och fosfor. I vissa fall kan en njurtransplantation vara aktuell.

Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar i en lösning, vanligtvis uttryckt i osmoler per liter (osmol/L). Osmolariteten beräknas genom att summera koncentrationen av alla osmotiskt aktiva partiklar i lösningen, inklusive joner som kommer från lösta salter.

I en medicinsk kontext kan osmolaritet ha betydelse för exempelvis hur en lösning kommer att påverka vattenbalansen i kroppen, särskilt när det gäller intravenösa infusioner. En hög osmolaritet i en infusionslösning kan leda till att vätska dras ut från blodkärlen och in i cellerna, medan en låg osmolaritet kan leda till att vätska dras in i blodkärlen från cellerna. Detta kan ha konsekvenser för blodtrycket, volymen av extracellulärt vatten och funktionen hos olika organ.

'Vätske- och elektrolytbalans' refererar till jämvikten av vatten och elektrolyter i kroppen. Elektrolyter är mineraler som löses upp i vår kroppsvätska, som natrium, potassium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. Dessa elektrolyter har elektrisk laddning och spelar en viktig roll för olika funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktioner, nervimpulser och vätskebalans.

Vätske- och elektrolytbalansen handlar om att ha rätt mängd vatten och rätt koncentrationer av dessa elektrolyter i olika kroppsvätskor, såsom blod, lymfa och cellvätska. Förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som dehydrering, överhydrering, elektrolytförgiftning eller onormala hjärtrytmrubbningar.

Människor förlorar och behöver regelbundet ersätta vätska och elektrolyter genom aktivitet, svettning, urinering och avskälning. En ohälsosam kosthållning, vissa mediciner, sjukdomar eller skador kan störa denna balans och leda till onormalt höga eller låga nivåer av vatten och elektrolyter i kroppen.

Litium (Li) är ett grundämne och ett alkalimetall som används primärt inom psykiatrin för behandling av bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera humöret hos personer med denna diagnos. Litiumtabletter är vanligen receptbelagda och måste tas under medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och behovet av regelbundna blodprover för att kontrollera litietnivåer i kroppen.

Lägre doser av litium kan också användas för andra ändamål, såsom behandling av depression eller aggressivt beteende hos personer med demenssjukdomar. Vidare forskning pågår kring möjliga användningsområden för litium inom neurologi och onkologi.

Det är viktigt att notera att överdosering av litium kan leda till allvarliga biverkningar, såsom förvirring, tremor, yrsel, muskelvärk, svårigheter att koordinera rörelser och i värsta fall koma eller död. Därför bör litium alltid användas under medicinsk kontroll och vid behov av justering av dosen.

Hypofysmörer, även kallade hypofyssammansatta neoplasmer, är en övergripande benämning på godartade (benigna) eller elakartade (maliga) tumörer som utvecklas i hypofysens (hjärnbarkens främre del) hypothalamuskirtel. Dessa tumörer kan variera i storlek och aggressivitet, och de kan orsaka olika symtom beroende på var de är belägna och hur storleken är.

De vanligaste symptomen som förknippas med hypofysmörer inkluderar:

* Förändringar i synen eller synfältet, som kan orsakas av tryck på näthinnan eller optiska nerverna.
* Hormonella rubbningar, såsom förändringar i menstruationscykeln, impotens, trötthet, ökad vikt och svettningar.
* Huvudvärk och yrsel.

Hypofysmörer kan delas in i två kategorier: funktionella och icke-funktionella tumörer. Funktionella tumörer producerar överdrivna nivåer av ett eller flera hormoner, medan icke-funktionella tumörer inte gör det. De vanligaste typerna av hypofysmörer är prolaktinom (en funktionell tumör som producerar för höga nivåer prolaktin), nonfunctioning pituitary adenoma (en icke-funktionell tumör som inte producerar hormoner) och adrenokortikotrop hormon (ACTH)-producerande tumörer (som orsakar Cushings sjukdom).

Diagnos av hypofysmörer ställs vanligen genom en kombination av symtom, fysiska undersökningar och bilddiagnostik, såsom magnetresonansavbildning (MRI) eller datortomografi (CT). Behandling kan innebära mediciner, strålbehandling eller kirurgi.

I medicinsk terminologi refererar "njurkanaler, samlande" till de strukturer i njuren som är ansvariga för att samla in urin från de olika delarna av njuren och leda den vidare till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också calices, major calcical groups eller renela pelvis. De består av en uppsättning cupliknande strukturer som är placerade i den mediala delen av njuren och leder urinen in i en central hålighet, det så kallade renala pelviskanalen, som sedan fortsätter ner till urinblåsan via ureterna.

Polydipsi är ett medicinskt begrepp som betyder "ödesgirig törst". Det definieras som en klinisk symptom där en individ upplever en stark och outsläcklig törst, vilket leder till att de dricker ovanligt stora mängder vätska. Polydipsi kan vara ett tecken på underliggande medicinska tillstånd, såsom diabetes, njur- eller leverproblem, psykiska störningar och vissa medikamenters biverkningar. Det är viktigt att undersöka orsaken till polydipsi för att behandla underliggande sjukdom.

'Hypofys' eller 'hypofysen' er en endokrin gland som ligger i hjernens base, under hjernebrystet (sella turcica). Hypofysen har to deler: forhypofysen og bakhypofysen. Forhypofysen produserer hormoner som styrer andre endokrine glands funksjon, mens bakhypofysen produserer hormoner som påvirker kroppens vekst, opplaring av vannet i kroppen og søvn/vekttilstand. Hypofysen er viktig for å holde balanse mellom kroppens mange forskjellige systemer og fungerer som et slags kontroll- og reguleringsorgan for kroppens hormonnivåer.

"Experimental diabetes" is not a widely recognized or formally defined medical term. However, it generally refers to the study of diabetes (a group of metabolic disorders characterized by high blood sugar levels) in a laboratory setting using experimental models such as cell cultures, animal models, or human tissue samples. These experiments aim to understand the pathophysiology of diabetes, identify new therapeutic targets, and develop novel treatments for the disease.

In this context, "experimental" implies that the research is conducted in a controlled environment using scientific methods and techniques to test hypotheses and generate data to advance our understanding of diabetes. The findings from experimental studies can provide valuable insights into the underlying mechanisms of diabetes and contribute to the development of more effective therapies for people with diabetes.

Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags tunn rör med en kamera och ljuskälla monterad på änden) används för att undersöka och behandla skador, tumörer och andra tillstånd i hjärnan och ryggmärgen. Metoden möjliggör direkt seende in i kroppens hålrum och kaniner, vilket underlättar precisionen och säkerheten under operationer. Neuroendoskopi används ofta för att behandla hydrocefalus, pituitärtumörer och andra intrakraniala tillstånd.

SIADH står för "Syndrome of Inappropriate Antidiuretic Hormone secretion" och är ett endokrint syndrom som orsakas av överdrivet utsöndring av antidiuretiskt hormon (ADH) från neurohypofysen i hjärnan. Detta leder till en ökad vattenåterupptagning i njurarna och en minskad urinproduktion, vilket kan leda till ödem och elektrolytbrist, särskilt natriumbrist (hyponatremi).

Symptomen på SIADH kan variera beroende på graden av hyponatremi och kan inkludera illamående, kräkningar, huvudvärk, yrsel, förvirring, apati, konfusion, letargi, muskelkramp och i allvarliga fall till och med koma.

SIADH kan ha många olika orsaker, såsom tumörer, infektioner, lunginflammation, trauma, operationer, mediciner och andra sjukdomar som påverkar hjärnan eller njurarna. Behandlingen av SIADH beror på dess underliggande orsak och kan innebära vattentrycksförändring, restriktion av vattenintaget, behandling av underliggande sjukdom eller i vissa fall mediciner som minskar ADH-utsöndringen.

Urin är en vätska som produceras i njurarna och innehåller olika slags ämnen, däribland vatten, salt, urea, kreatinin och andra avfallsprodukter från kroppens celler. Urinen transporteras genom urinvägarna (uretrerna) och samlas i urinblåsan innan den tas bort från kroppen genom urinerande.

Litiumcarbonat är ett salt av litium och kolsyra med formeln Li2CO3. Det används främst inom psykiatrin för behandling av bipolär sjukdom, eftersom litium har en stabiliserande effekt på humöret. Preparatet reglerar också sällsynta tillstånd där nivåerna av natrium i blodet är för låga (hyponatriemi).

Litiumkarbonat intas vanligtvis som tabletter eller kapslar, och behandlingen bör övervakas noga av en läkare eftersom överskott av litium kan leda till förgiftning. Nivåerna av litium i blodet måste regelbundet kontrolleras för att säkerställa att de hålls inom ett terapeutiskt intervall.

Optikusatrofi är en medicinsk term som refererar till en förlust av synnervceller (ganglionceller) och deras axoner i den optiska nerven, vilket leder till en minskad synfunktion eller synförlust. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom glaukom, infektioner, tumörer eller trauma. I vissa fall kan optikusatrofi vara ett tecken på en neurologisk sjukdom som involverar hjärnan, till exempel multipel skleros.

Hypofysfunktionstest, eller hypofysskädigandetest, är ett samlingsbegrepp för olika typer av diagnostiska tester som används för att utvärdera om hypofysen (hjärnbryggan) fungerar korrekt. Hypofysen är en viktig endokrin gland som producerar och sekreterar ett flertal hormoner, inklusive TSH, ACTH, FSH, LH, prolaktin och growth hormone (tillväxthormon).

Det finns olika typer av hypofysfunktionstester, men några vanliga exempel är:

1. Basalinhormontester: Dessa tester mäter halterna av olika hormoner i blodet under standardiserade förhållanden. Till exempel kan en patient få blodprover tagna klockan 08:00 på morgonen för att mäta nivåerna av TSH, fT4 och fT3.
2. Provokationstester: Dessa tester innebär att en patient ges en dos av ett hormon eller en substans som stimulerar hypofysen att producera ett visst hormon. Sedan mäts nivåerna av det aktiverade hormonet i blodet för att se om hypofysen svarar korrekt. Ett exempel på ett provokationstest är insulin tolerance test (ITT), där patienten ges insulin injektion och därefter mäts nivåerna av growth hormone, glukos och kortisol.
3. Bilddiagnostik: För att undersöka strukturella skador på hypofysen kan olika bilddiagnostiska metoder användas, till exempel magnetresonans (MRI) eller datortomografi (CT).

Resultaten av hypofysfunktionstesterna tolkas av en läkare och används för att ställa en diagnos och besluta om behandling.

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

"Uttorkning" refererer til en tilstand hvor kroppen mister for meget væske, enten gennem sved, urin eller afføring. Denne tilstand kan føre til en øget koncentration af salte og andre stoffer i blodet, som kan have alvorlige konsekvenser for ens helbred. Uttorkning kan skylles på mange forskellige ting, herunder diarré, opkast, intensiv fysisk aktivitet, varme vejrforhold eller mangel på væskeindtag. Symptomer på uttorkning kan inkludere tør mund, hårdt at svælge, forstyrret søvn, koncentrationsbesvær, hovedpine og forvirring. I alvorlige tilfælde kan det føre til koma eller død.

'Hyponatremi' är ett medicinskt tillstånd där nivån av natrium (en viktig elektrolyt) i blodet är för låg. Natrium hjälper till att reglera vattnets jämvikt i kroppen och är också viktigt för nerv- och muskelfunktioner.

Nivån av natrium i blodet mäts i millimol per liter (mmol/L). Normalt seriumnatrium ligger mellan 135 och 145 mmol/L. Hyponatremi definieras som en serumnatrium under 135 mmol/L.

Hyponatremi kan orsakas av olika sjukdomar eller behandlingar, till exempel lever- eller njursjukdomar, hjärtsvikt, lunginflammation, cancer, vissa mediciner och överdriven fysisk aktivitet. Symptomen på hyponatremi kan variera beroende på hur lågt natriumhalten är och hur snabbt den sjunkit. Lätta symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, illamående och muskelkramp. Allvarligare fall av hyponatremi kan orsaka förvirring, synstörningar, kräkningar, yrsel när man reser sig upp, sammanbrott i gång- eller ställförmågan, medvetandeförlust och i värsta fall koma eller död.

Om du misstänker att du har hyponatremi bör du söka medicinsk vård omedelbart. Behandlingen avhyponatremi beror på orsaken till tillståndet och kan innefatta att behandla underliggande sjukdom eller att ge natrium intravenöst för att öka nivån i blodet.

'Hydronefros' är ett medicinskt tillstånd där urinansamling i njuren orsakar en ökning av trycket och ledde till en abnormt uppsvällning av den. Detta händer när urinen inte kan rinna fritt genom urinvägarna, ofta på grund av en obstruktion någonstans i systemet. Hydronefros kan vara associerad med smärta, urinvägsinfektioner eller skada på njuren om det lämnas obehandlat.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Bendroflumethiazide är ett diuretikum som tillhör tiazidklassen. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och ödem, det senare orsakat av hjärtsvikt, levercirros eller njursjukdomar.

Så här kan definitionen se ut:

Bendroflumethiazide är ett diuretiskt läkemedel som tillhör tiazidklassen. Det verkar genom att hindra återupptagningen av natrium och klorid i distala tubuli i njuren, vilket leder till ökat utsöndring av vatten, natrium, klorid och kalium. Läkemedlet används vanligen för att behandla högt blodtryck och ödem, som kan orsakas av hjärtsvikt, levercirros eller njursjukdomar. Biverkningar kan innefatta elektrolytbrist, särskilt hypokalemi (låga potasievärden), förändringar i glukos- och lipidnivåer samt hudreaktioner.

Den medicinska definitionen av "drickande" är när en individ konsumerar vätskor, vanligtvis genom att svälja dem. Detta kan ske för att stilla törst, för att få i sig nödvändiga näringsämnen eller läkemedel, eller som ett del av en behandling för vissa medicinska tillstånd.

Det är viktigt att notera att "drickande" kan ha olika betydelser beroende på kontexten. I en alkoholkonsumtionsrelaterad kontext kan "drickande" avse konsumtion av alkoholdrycker, vilket kan vara skadligt om det sker i överbefolkningsmängder eller för den som har alkoholberoende.

Hormonsjukdomar är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som orsakas av felaktig funktion i endokrina systemet, det vill säga kroppens hormonproducerande körtlar och deras regleringssystem. Hormoner är signalsubstanser som frisätts av en endokrin körtel och transporteras via blodomloppet till målceller i kroppen, där de påverkar cellens funktion.

Hormonsjukdomar kan delas in i två kategorier: överaktiva hormonkörtlar som orsakar för höga hormonnivåer och underaktiva hormonkörtlar som orsakar för låga hormonnivåer.

Exempel på hormonsjukdomar inkluderar:

* Diabetes mellitus, en sjukdom där betacellerna i bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med insulin eller närkroppens celler inte reagerar normalt på insulin.
* Hyperthyreoidism, en överaktivitet av sköldkörteln som orsakas av för höga nivåer thyroxin (T4) och trijodtyronin (T3).
* Hypothyreoidism, en underaktivitet av sköldkörteln som orsakas av för låga nivåer T4 och T3.
* Cushings syndrom, en sjukdom där kroppen utsätts för för höga nivåer kortisol över en längre tidsperiod.
* Addisons sjukdom, en sjukdom där binjuremärgen inte producerar tillräckligt med hormoner som kortisol och aldosteron.
* Diabetes insipidus, en sjukdom där njurarna inte kan koncentrera urinen på grund av brist på antidiuretiskt hormon (ADH).

Symptomen på hormonsjukdomar varierar beroende på vilket hormon som är störd och hur mycket det är påverkat. Vissa symptom kan vara trötthet, viktmässiga förändringar, hudförändringar, sömnsvårigheter, förändrade kognitiva funktioner och förändrad humör.

Renal aminoaciduria är ett medicinskt tillstånd där det uppmätts ovanligt höga nivåer av aminosyror i urinen. Detta orsakas vanligen av en störning i den normala nedbrytningen eller reabsorptionen av aminosyror i njurarna. Aminosyrorna är de grundläggande byggstenarna i proteiner och spelar därför en viktig roll för kroppens funktioner.

Det finns två huvudtyper av renal aminoaciduri: primär och sekundär. Primär renal aminoaciduri beror på genetiska defekter som påverkar transportproteinerna i njurarnas tubuli, medan sekundär renal aminoaciduri kan orsakas av andra sjukdomar eller tillstånd, såsom celiaki, fenylketonuri eller njursjukdomar.

Symptomen på renal aminoaciduri kan variera beroende på typ och allvarlighetsgrad. Vissa personer med lindrig renal aminoaciduri kan vara asymptomatiska, medan andra med allvarligare former kan uppleva symtom som till exempel vätskeansamlingar i kroppen (ödem), försämrad tillväxt hos barn och muskelsvaghet.

Diagnosen ställs vanligen genom urinprov som analyseras för aminosyranivåer. Behandlingen av renal aminoaciduri beror på orsaken till tillståndet, men kan inkludera dietförändringar och supplementering med specifika aminosyror eller näringsriktade preparat.

Aquaporin 3 (AQP3) er en slags vannkanalprotein som fungerer som en viktig komponent i hudens vanntransport. Det er bel localisert i cellmembranet til keratinocyttene, de primære cellene i hudens overflate lag, og spiller en sentral rolle i reguleringen av hudens vannbalance, fugtighet og elasticitet. AQP3 er også involvert i andre fysiologiske prosesser som celleproliferasjon, differensiasjon og migrasjon. Mutasjoner i AQP3-genet har vært forbundet med forskjellige hudforstyrrelser, inkludert tør hud (xerosis) og psoriasis.

Gestational diabetes, också känt som graviditetsdiabetes, är en form av diabetes som utvecklas under graviditeten hos icke-diabetiska kvinnor. Det uppstår när kroppen inte kan producera tillräckligt med insulin för att hantera den ökade mängden socker (glukos) i blodet under graviditeten.

I allmänhet upptäcks gestational diabetes vid en screening som vanligtvis utförs mellan 24 och 28 graviditetsveckorna, även om det kan uppstå tidigare under graviditeten. Om gestational diabetes inte behandlas korrekt kan det öka risken för komplikationer såsom övervikt hos barnet, högt blodtryck hos modern och en ökad risk för att modern utvecklar typ 2-diabetes efter graviditeten.

Behandlingen av gestational diabetes innefattar ofta livsstilsförändringar som inkluderar kosthållningsrekommendationer och ökad fysisk aktivitet, samt regelbundna kontroller av blodsockret. I vissa fall kan insulintillskott behövas för att hjälpa till att kontrollera blodsockernivåerna. Efter graviditeten bör kvinnan fortsätta att övervaka sin blodsockerhalt och genomgå regelbundna undersökningar för att upptäcka tidigt om typ 2-diabetes utvecklas.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Renal tubular acidosis (RTA) är en medicinsk störning i kroppens buffertsystem och syrereglering. Det orsakas av nedsatt funktion hos de små rör i njurarna som är ansvariga för att se till att urinen har rätt surhetsgrad, så kallade tubuli.

Det finns tre typer av RTA:

1. Typ 1 RTA, även känd som distal RTA, orsakas av en nedsatt förmåga hos de slutremsa tubuli att se till att urinen blir tillräckligt sur. Detta leder till att kroppen inte kan reglera syranivån normalt och det kan uppstå metabola acidos.
2. Typ 2 RTA, även känd som proximal RTA, orsakas av en nedsatt förmåga hos de proximala tubuli att återabsorbera bikarbonat från urinen tillbaka till blodet. Detta leder till att kroppen inte kan reglera syranivån normalt och det kan uppstå metabola acidos.
3. Typ 4 RTA, även känd som hyperkaliämisk RTA, orsakas av en nedsatt funktion hos de samtliga tubuli att se till att potassiumet i urinen är normalt. Detta leder till höga nivåer av potassium i blodet (hyperkaliemi) och metabola acidos.

RTA kan vara medfött eller aquired, och kan bero på en rad olika orsaker som exempelvis ärftliga genetiska defekter, njursjukdomar, vissa läkemedel eller andra sjukdomstillstånd. Behandlingen av RTA består ofta av att korrigera underliggande orsaken och ge behandling med bikarbonatpreparat för att hjälpa till att reglera syranivån i kroppen.

'Blodsocker' er en medisinsk betegnelse for sukkerkoncentrasjonen i blodet, og måles typisk i millimol pr. liter (mmol/L) eller milligram pr. déciliter (mg/dL). Det er også kjent som blodglukosen. Normal verdier for blodsocker ligger vanligvis mellom 4,0 og 5,5 mmol/L etter en 8-timers fasten, men variasjoner kan forekomme alt etter individet og alderen. Høye blodsockerverdi kan være ein indikator for diabetes eller andre medisinske tilstander.

'Binjurehypofunktion' refererar till en nedsatt funktion hos binjurarna, som är ett par endokrina organ lokaliserade ovanpå nyckelbenen. Binjurarnas främsta funktion är att producera hormoner, såsom aldosteron, som reglerar salt- och vattenbalansen i kroppen, samt renin, som spelar en roll i regleringen av blodtrycket. De producerar också steroidhormoner, till exempel kortisol och dehydroepiandrosterone (DHEA).

En binjurehypofunktion kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive sjukdomar som diabetes, högt blodtryck, tumörer eller cystor i binjurarna, infektioner och autoimmuna sjukdomar. Även skador på binjurarna kan leda till en nedsatt funktion.

Symptomen på binjurehypofunktion kan variera beroende på graden av nedsättning och kan inkludera trötthet, svaghet, saltkänslighet, muskelspasmer, urinsyre i blodet (azidose) och ökad känslighet för kalla temperaturer. I allvarliga fall kan patienten drabbas av elektrolytbrist, särskilt natriumbrist, samt hypotoni (sänkt blodtryck).

Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av binjurehormoner i blodet och att undersöka patientens symptom och medicinska historia. Behandlingen beror på orsaken till binjurehypofunktionen, men kan innebära hormonersättningst Therapi med syntetiska hormoner som aldosteron och kortisol.

Uriner, også kendt som enten at urinere eller at pi' i folkemunde, er den proces hvor organismen fjerner affaldsstoffer fra kroppen gennem udskillelse af urin gennem urinvejene og blæren. Urinen dannes i nyrerne som en del af det urinsystem, der hjælper med at holde væskebalance og fjerne affaldsstoffer fra kroppen. Når blæren er fuld, vil personen normalt opleve en trang til at tisse eller udskille urinen.

Halofenat är ett läkemedel som används för att behandla smärta och stelahet orsakad av osteoartrit. Det verkar genom att blockera specifika signalsubstanser i kroppen, särskilt prostaglandiner, som orsakar inflammation och ledsmärta.

Halofenat är en nondesirad andraprodukt av den ursprungliga aktiva substansen, dexketoprofen, vilket betyder att det har en liknande mekanism för smärtlindring men kan ha olika biverkningar och farmakologiska egenskaper.

Läkemedlet finns tillgängligt i form av tablett eller kapsel och används oftast två gånger per dag, efter behov eller enligt rekommendationer från en läkare. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och vara medveten om eventuella biverkningar som kan uppstå vid användning av halofenat, såsom mag-tarmrubbningar, yrsel, huvudvärk eller sömnsyndrom.

Innan du börjar använda halofenat rekommenderas det att du konsulterar din läkare för att få en mer detaljerad information om dess fördelar och risker i din specifika situation.

'Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors' er en type af lægemidler, der blokerer den natriumkloridsymporter (NCC), også kendt som den thiazid-sensitive natriumkloridcotransporter. NCC findes i distalen tubulus i nyrerne og er ansvarlig for at transportere sodium (natrium) og kloridioner fra urinen til blodet under indvirkning af en elektrokemisk gradient.

NCC Inhibitorer virker ved at hæmme denne transport, hvilket fører til øget mængde af sodium og klorid i urinen og mindre tilbageholdelse af vand i kroppen. Dette resulterer i en reduktion af blodtrykket og kan være anvendeligt i behandlingen af forhøjet blodtryk (hypertension).

Et eksempel på et NCC Inhibitor er den klasse af lægemidler, der kaldes thiaziddiuretika. Disse mediciner har vist sig at have en effektiv blodtryksreducerende virkning og anvendes ofte som førstehåndsbehandling for hypertension.

Osmoregulering är den homeostatiska process där ett levande väsen reglerar vattnets och jonernas koncentration i sitt extracellulära kompartment, för att upprätthålla en normalt vattenpotential och jonbalans. Detta uppnås genom att balansera mängden osmotiskt aktiva partiklar, som inkluderar salt, glukos och andra joner, i kroppen. Djur reglerar ofta osmoreguleringen genom att dricka vätska eller utsöndra urin med en specifik salthalt, medan växter kan använda sig av aktiv transport över cellmembranet för att uppnå detta.

'Vattenförgiftning' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar som orsakas av att dricka eller äta födoämnen kontaminerade med vatten som innehåller patogena mikroorganismer, toxiner eller kemiska ämnen. De flesta vanliga formerna av vattenförgiftning orsakas av bakterier som Vibrio cholerae (cholerans), Escherichia coli (kolera-like illness) och Shigella (dysenteri). Symptomen på vattenförgiftning kan variera beroende på orsaken, men de kan inkludera diarré, magkramper, illamående, feber och i allvarliga fall dödsfall på grund av uttorkning.

Hemoglobin A, glykosylerad (HbA1c) är ett jämförelsevis stabilt mått på blodsockernivå under de senaste 2-3 månaderna. Det utgör ungefär 98-99 % av det totala hemoglobinet hos en frisk person och bildas när glukosen (blodsockret) kemiskt binder till den beta-ställda globinproteinkedjan i hemoglobinet.

Glykosyleringen av hemoglobin A beror på blodsockernivån under hela livslängden på en röd blodkropp (cirka 120 dagar), vilket gör att HbA1c kan användas som ett långsiktigt mått på blodsockerreglering. Högre HbA1c-värden är ofta förknippade med en sämre kontrollerad diabetes och ökad risk för komplikationer relaterade till högt blodsocker.

'Litiumföreningar' är en samlande beteckning för oorganiska eller organiska kemiska föreningar som innehåller litium (Li), ett alkalimetall med atomnummer 3 på det periodiska systemet. Litiumföreningar är ofta joniska, vilket betyder att de består av katjoner (positivt laddade joner) av litium och anjoner (negativt laddade joner) av olika icke-metaller eller polyatomiska joner.

Ett exempel på en vanlig litiuförening är litiumkarbonat (Li2CO3), som används inom medicinen för behandling av bipolär sjukdom och akut mani. Andra exempel på litiuföreningar inkluderar litiumhydroxid (LiOH), litiumklorid (LiCl), litiumfluorid (LiF) och litiumacetat (CH3COOLi).

Det är värt att notera att litiumföreningar kan vara giftiga eller skadliga vid överdosering, och deras användning bör alltid ske under medicinsk övervakning.

Hypogonadism är ett medicinskt tillstånd där äggstockarna eller testiklarna inte producerar tillräckliga nivåer könshormoner. Hos kvinnor kan det leda till brist på menstruationer och svårigheter att bli gravid, medan män kan uppleva problem som sänkt libido, impotens och brist på sekundära könskaraktärsdrag. Hypogonadism kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar, åldring eller ärftliga faktorer. Behandlingen beror på underliggande orsaken till tillståndet och kan omfatta hormonersättningst Therapi.

UVI, förstoppning (kan ge detrursoröveraktivitet). Ovanliga men viktiga diagnoser är diabetes mellitus, diabetes insipidus, ... neurogen orsak), efterdropp (resurin), avföringsvanor (förstoppning), sömnkvalitet (snarkning/ sömnapné), dryckesanamnes/ törst ... Definition Känd diabetes eller slumpvis uppmätt hyperglykemi hos sjukhusvårdad patient. Denna text gäller inte intensivvårdade ...
Central Diabetes Insipidus (CDI).. *Sekreterartjanster. *Faktatext djur barn. *Konsthandlare helsingborg. *Adidas mundial team ... Alzheimers sjukdom, frontallobsdemens med Andra orsaker till neurogen inkontinens är progressiv nervsjukdom som Parkinsons ...
Hyppig urinering, kombinerad med symtom som torr mun, är kännetecknet för diabetes mellitus eller diabetes insipidus, som är ... Neurogen (hyperaktiv) blåsan. I det här fallet är det mänskliga tillståndet inte stört, urinen förändrar inte färg, men ... diabetes insipidus. Samtidigt är han ständigt plågad av törst och han dricker mycket, men till skillnad från socker "kollega" ... diabetes mellitus (endokrina system) - huvudsakligen i början av diabetes mellitus, frekvent och riklig urinering i en kvinna ...
Cushings sjukdom och diabetes är en tråkig diagnoskombination, eftersom det krävs så ... är neurogen eller central diabetes insipidus, som orsakas av en brist på ett hormon som kallas vasopressin, vilket är ansvarigt ... Diabetes insipidus har inget annat än namnet gemensamt med diabetes mellitus. Vid diabetes insipidus kan urinmängden i extrema ... Ordet diabetes är grekiska betyder riklig urinutsöndring. Med diabetes insipidus eller hypofysär diabetes avses riklig ...