Ett vanligt röntgenkontrastmedel. I formerna diatrizoatmeglumin och natriumdiatrizoat används det vid tarmundersökningar, angiografi och urografi.
Ett mångsidigt kontrastmedel för röntgendiagnostik. Det kan tillföras på de flesta sätt.
1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.
Estrar eller salter av bensoesyra som fått en eller fler jodatomer som substitution.
Ett antiinflammatoriskt, smärtstillande medel.
Ett monomeriskt kontrastmedel.
Trijodbenolsyror är en typ av hormoner som produceras naturligt i sköldkörteln och hjälper till att reglera kroppens energianvändning, tillväxt och utveckling. De tre typerna av trijodbenolsyror som produceras är T3 (triiodotyronin), T4 (tetrajodtyronin) och T2 (diiodtyronin). Dessa hormoner styr bland annat kroppens puls, kroppstemperatur, vikt och humör.
Ett röntgentätt medel som används vid urografi, angiografi, venografi och myelografi. Det har hög viskositet och binder till plasmaproteiner.
Ett joniskt kontrastmedel med låg osmolaritet som används i olika röntgenundersökningar.
Preparat som dödar protozoer eller motverkar deras tillväxt och reproduktion.
Organometallföreningar är en kemisk term som definieras som föreningar mellan metaller och organiska grupper, där minst en kovalent bindning existerar mellan metallatomen och kolatom(en) i organiska gruppen. Dessa föreningar kan ha strukturer som spänner över en bred skala av komplexitet, inklusive allt från enkelmetall-alkylbindningar till mer sofistikerade system med flera metallatomer och/eller flera kovalenta bindningar mellan metallatomerna och kolatomerna.
Ett effektivt, icke-joniskt, vattenlösligt kontrastmedel som används vid myelografi, artrografi, nefroangiografi, arteriografi och andra röntgenundersökningsmetoder. Dess låga systemiska toxicitet beror på en kombinerad effekt av låg kemisk giftighet och låg osmolalitet.
"Kontrastmedel är ett preparat som ges under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, CT eller MRI, för att öka kontrasten och skärpan på strukturer inne i kroppen, vilket underlättar visualiseringen av specifika anatomiska detaljer eller patologiska förändringar."
Ett metalliskt grundämne med stark silverglans; blågrå lyster på oxiderade ytor. Kemiskt tecken är Sb (lat. stibium), atomnummer 51 och atomvikt 121,57. Det bildar olika salter, både av medicinsk bety delse och giftiga.
Endemisk sjukdom som kännetecknas av enstaka eller flera avgränsade utslag på utsatta hudområden som typiskt blir såriga. Sjukdomen har delats in i den gamla världens och den nya världens former. Den gamla världens leishmaniasis är indelad i tre distinkta typer, beroende på epidemiologi och kliniska tecken, och orsakas av arter tillhörande L. tropica och L. aethiopica, såväl som av arter tillhörande släktet L. major. Nya världens leishmaniasis, även kallad amerikansk leishmaniasis, förekommer i Syd- och Centralamerika och orsakas av arter tillhörande L. mexicana eller L. braziliensis.
En flagellförsedd blodparasit av undersläktet Leishmania leishmania som infekterar människor och djur och orsakar viskeral leishmaniasis (kala-azar). Hos människa är det nästan uteslutande barn som infekteras. Smitta ses ofta hos hundar och andra hunddjur och piggsvin. Människan är endast undantagsvis värd för parasiten.
En parasitisk blodflagellat av undersläktet Leishmania viannia som infekterar människor och djur och ger upphov till mukokutan leishmaniasis. Smittan överförs med sandmyggan Lutzomyia.

Diatrizoate är ett jodbaserat kontrastmedel som används vid olika slags medicinska undersökningar, till exempel röntgen av inre organ. Det fungerar genom att absorbera röntgenstrålning och göra organen synliga på röntgenbilder.

Diatrizoat är en blandning av olika jodhaltiga föreningar, däribland mono- och dialydisanner av diatrizoinsyra. Det har ett högt joddos, vilket gör att det ger stark kontrast på röntgenbilder.

Diatrizoat används ofta vid undersökningar som angiografi, excretionsurografi och hysterosalpingografi. Det kan också användas för att färga gallblåsan inför en ultraljudsundersökning.

Som alla läkemedel kan diatrizoat ge biverkningar, även om de flesta är milda och tillfälliga. De vanligaste biverkningarna inkluderar illamående, kräkningar, halsbränna och smärta eller svullnad i ansiktet, halsen eller tungan. I sällsynta fall kan det orsaka allvarliga allergiska reaktioner eller skada njurarna.

Diatrizoatemeglumine är ett jodbaserat kontrastmedel som används vid olika typer av medicinska undersökningar, framför allt vid angiografi och datortomografi (CT). Det är en radiologisk kontrastvätska som innehåller jod och meglem, vilket gör att det kan ses på röntgenbilder.

Diatrizoatemeglumine är ett typ av diatrizoat, som är en grupp av jodbaserade kontrastmedel. Det är löst upp i vatten och injiceras vanligtvis in i blodomloppet eller i kroppens caviteter (håligheter) för att underlätta synliggörandet av olika strukturer på röntgenbilder.

Sidan du frågade mig på är på svenska, så jag antar att du undrar vad det betyder på svenska. Men eftersom det inte finns en medicinsk definition på svenska av just "diatrizoatemeglumin", gav jag dig istället en definition direkt på engelska.

Medicinskt sett är meglyumin (förkortat MET) ett läkemedel som används som kontrastmedel under olika former av bilddiagnostiska undersökningar, såsom magnetresonanstomografi (MRT) och datortomografi (CT).

Meglyumin är en organisk förening som består av metylxantin och två sulfatgrupper. När det injiceras i kroppen fungerar meglyumin som en jontransportör, vilket möjliggör för kontrastmedlet att distribuera sig jämnt i olika vätskor i kroppen, såsom blod och urin. Detta ger klara och skarpa bilder av olika strukturer under en MRT eller CT-undersökning.

Meglyumin är vanligen säkert att använda, men det kan i sällsynta fall orsaka allvarliga biverkningar som allergiska reaktioner, hudutslag, andningssvårigheter eller njurskador. Dessa biverkningar är dock mycket ovanliga och behandlas vanligen effektivt om de uppstår.

Iodinated fatty acids, också kända som jodberikade fettsyror eller jodbensoater, är en typ av läkemedel som används för att behandla sköldkörtelrelaterade sjukdomar. De består av fettsyror som har blivit kemiskt modifierade genom att fogas till en liten molekyl kallad jod, vilket gör dem kapabla att användas som kontrastmedel under diagnostiska undersökningar såsom scintigrafi och ultraljud.

Jodbensoaterna fungerar genom att absorberas i blodomloppet och sedan ansamlas i sköldkörteln, där de blockerar produktionen av hormonet tyroxin (T4). Detta hjälper till att minska storleken på sköldkörteln och lindra symtom relaterade till överaktiv sköldkörtel, såsom ökad hjärtslagfrekvens, nervositet, viktminskning och svettningar.

Exempel på vanligt använda jodbensoater inkluderar Lugol's lösning och Patientsam's lösning. Dessa läkemedel bör endast användas under övervakning av en läkare, eftersom de kan orsaka biverkningar som halsbränna, irritation i munhålan, illamående och diarré. Vid långvarig användning kan de också leda till hypotyreos (underaktiv sköldkörtel).

Clonixin är ett läkemedel som tillhör gruppen av non-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID) och används främst för att lindra smärta, feber och inflammation. Det verkar genom att hämma en viss typ av enzym, cyklooxygenas (COX), som är involverat i produktionen av prostaglandiner, som är ämnen som orsakar smärta och inflammation.

Clonixin används sällan idag på grund av att det har en tendens att orsaka mer biverkningar jämfört med andra NSAID-preparat, såsom mag- och tarmrubbningar samt nedsatt njurfunktion. Det är inte heller tillgängligt i alla länder. Därför rekommenderas ofta andra NSAID som ibuprofen eller naproxen istället för clonixin.

Iodamid är ett germicidalt (avlätsmedel) och desinficeringsmedel som innehåller triklorisianolatjonen och jod. Det används ofta för att desinficera ytor och instrument inom sjukvården, eftersom det är effektivt mot bakterier, svampar och vissa virus. Iodamid har också visat sig ha förmåga att penetrera organiska material som blod och proteiner, vilket gör det lämpligt för desinficering av ytor som kan vara smutsiga eller kontaminerade med biologiskt material.

Det är viktigt att notera att iodamid inte ska användas på huden eller slemhinnor, eftersom det kan orsaka irritation och andra biverkningar. Det bör heller inte användas för desinficering av medicinska instrument som kommer att komma i kontakt med ögon, slemhinnor eller blotta sår, eftersom jodet kan vara irriterande och orsaka skada på dessa vävnader.

Trijodbensoesyrer (også kendt som thyroxin og triiodthyronin) er hormoner, der produceres i skjoldbruskkirtlen og hjælper med at regulere stofskifte, vægt, puls, kropstemperatur og humør. De består af tyrosin (en aminosyre) forbundet med tre jodatomer. Triiodthyronin (T3) er den mere aktive form af trijodbensyre, mens thyroxin (T4) er en inaktiv form, der konverteres til T3 i kroppen. Disse hormoner hjælper med at kontrollere vækst og udvikling, særligt hos børn, og de er også vigtige for hjertefunktionen og nervesystemet.

Jag kan hjälpa dig att finna information om whats called "Jotalamid Meglumine" istället för "Jotalamatmeglumin", eftersom jag inte har hittat någon medicinsk definition eller information relaterad till "Jotalamatmeglumin".

Jotalamid Meglumine är ett diuretiskt läkemedel som används för att behandla ödem och högt blodtryck. Det är en kombination av två substanser: jotalamid och meglumin. Jotalamid fungerar genom att blockera absorptionen av salt och vatten i njurarna, vilket hjälper till att minska ödem och sänka blodtrycket. Meglumin är en komponent som hjälper till att förbättra lösligheten och biologiska egenskaperna hos jotalamid.

Det är viktigt att notera att användning av Jotalamid Meglumine ska ske under läkars vård och övervakning, eftersom det kan ha biverkningar och kontraindikationer.

Ioxaglat är ett jodbaserat, lågosmolalt, icke-ioniskt kontrastmedel som används vid angiografi och andra radiodiagnostiska undersökningar för att förbättra synligheten av blodkärl och andra strukturer. Det är en typ av gadoliniumförening som verkar genom att kortvarigt påverka T1-relaxationstiden i vävnader, vilket resulterar i ett ökat signalintensitet på T1-viktade magnetresonansavbildningar. Ioxaglat elimineras främst via njurarna och bör inte användas hos patienter med nedsatt njurfunktion eftersom det kan leda till kontrastmedelsnefropati.

Jag kan ge dig en definition på engelska, som är vanligare att använda inom den medicinska terminologin:

A protozoal medication is a type of drug that is used to treat diseases caused by protozoa, which are single-celled microorganisms. These medications work by killing or inhibiting the growth of the protozoa, thereby eliminating or reducing the symptoms of the infection. Examples of protozoal diseases include malaria, giardiasis, and amoebic dysentery. Some common protozoal medications include metronidazole, tinidazole, and chloroquine.

Organometallföreningar är en kemisk term som definierar föreningar som innehåller en direkt bindning mellan kolatom (C) och ett metallatom (M). Dessa föreningar kan vara antingen organiska eller icke-organiska beroende på om de också innehåller kovalenta bindningar till väteatomer (H) eller inte. Exempel på vanliga organometallföreningar är grignardreagensen (RMgX), metallalkyler (R-M) och metallocener ([RM]2). Dessa föreningar har en rad användningsområden inom olika områden av kemin, såsom organisk syntes, katalys, materialvetenskap och farmakologi.

Johexol är ett kontrastmedel som används vid olika slags bilddiagnostiska undersökningar, till exempel datortomografi (CT) och angiografi. Det består av en lösning med jod som absorberas av kroppen och gör blodet synligt på röntgenbilder, vilket underlättar att urskilja olika strukturer i kroppen. Johexol är ett icke-ioniskt kontrastmedel, vilket innebär att det inte deltar i kemiska reaktioner i kroppen och därför anses vara mindre irriterande för blodkärlen än vissa andra typer av kontrastmedel.

'Kontrastmedel' är inom medicinen ett medel som används under bilddiagnostiska undersökningar, såsom röntgen, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT), för att förbättra kontrasterna mellan olika vävnader eller strukturer inne i kroppen. Detta gör det möjligt att klarare definiera och urskilja olika sjukdomar, skador eller avvikelser.

Kontrastmedlen kan vara baserade på olika substanser, beroende på vilken typ av undersökning som skall utföras. Vid röntgenundersökningar använts ofta jodbaserade kontrastmedel, medan gadoliniumbaserade kontrastmedel är vanliga under MRT-undersökningar.

Det är viktigt att notera att vissa individer kan ha allergiska reaktioner på vissa typer av kontrastmedel, och det är därför viktigt att informera personalen om eventuella allergihistorik eller andra hälsoproblem innan undersökningen genomförs.

'Antimon' är ett äldre medicinskt begrepp som användes för att beskriva ett antitoxiskt medel eller en substans som används för att behandla förgiftningar. Idag använder vi inte längre termen 'antimon' i denna betydelse inom medicinen.

Om du avser det kemiska grundämnet antimon (Sb), så är dess medicinska användning mycket begränsad och anses vara potentiellt skadlig för hälsan. Det kan användas i vissa mediciner, till exempel som ett verksamt ämne i läkemedlet stibglkonat (antimoniat av pentavalent kvicksilver), som används för att behandla leishmaniasis, en parasitär infektion. Men på grund av dess potential till skada används det mycket sällan och endast under strikt kontroll av en läkare.

Kutan leishmaniasis, även kallat "Old World cutaneous leishmaniasis," är en parasitär infektionssjukdom som orsakas av Leishmania major- eller Leishmania tropica-protozoer och överförs genom bett från sandmyggor (Phlebotomus spp.). Sjukdomen karaktäriseras av ulcerösa hudskador, ofta på ansikte och extremiteter. Skadorna kan vara små, enstaka sårar eller mer utbredda, multipela skador med kronisk inflammation. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till ärrbildning och sekundära infektioner. Behandlingen innefattar systemiska läkemedel som antimonpreparat eller lokal behandling med kryoterapi eller topiska läkemedel.

'Leishmania infantum' är en parasit som orsakar leishmaniasis, en tropisk och subtropisk sjukdom som kan påverka huden, levern, mjälten och benmärgen. Den överförs vanligtvis genom bett av sandmyggor. Sjukdomen kan vara allvarlig eller till och med dödlig om den inte behandlas korrekt. Symptomen på leishmaniasis kan variera beroende på vilket organsystem som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svullnad av levern och mjälten, hudskador och ulcerationer.

'Leishmania guyanensis' är en art inom parasitfylumet Leishmania, som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis hos människor och djur. Denna art är vanlig i Latinamerika, speciellt i områden med tropiskt klimat som Guyana.

Leishmania guyanensis överförs vanligtvis av sandmyggor av arten Lutzomyia, även kallade "mückmyggor". När en infekterad mygga biter ett värddjur kan parasiten smitta över och orsaka olika typer av leishmaniasis, beroende på vilken del av kroppen som smittan inträffar.

Det finns tre huvudtyper av leishmaniasis: visceral (kallas även kala-azar), cutan (hud) och mukos (slemhinnor). Leishmania guyanensis kan orsaka både cutan och mukos leishmaniasis. Cutan formen orsakar vanligtvis sår på huden som kan vara små och svullna eller stora, ödematiska och ulcererande. Mukos formen är mer allvarlig och kan leda till förstörelse av slemhinnor i näsan, munnen och strupen.

Behandlingen för leishmaniasis beror på vilken typ av sjukdom som orsakats och hur allvarligt den är. Det finns olika läkemedel som kan användas för att behandla leishmaniasis, inklusive antimonpreparat, amfotericin B och miltefosin.