Dipsacaceae er en nu forældet betegnelse for en plantefamilie, der i den moderne systematik er blevet inddelt i andre familier. Navnet Dipsacaceae kommer af slægtsnavnet Dipsacus (almindelig kællingetand), og det latinske ord "dipsa" betyder "tørst". Dette skyldes, at planten i denne familie har modificerede blade, der danner en slags bakke, hvor vand kan samle sig.

I den tidligere taxonomi blev familien Dipsacaceae inddelt i to underfamilier: Dipsacoideae og Valerianoideae. Disse to underfamilier indeholdt henholdsvis slægterne Dipsacus, Succisa, Scabiosa, Cephalaria og Centranthus, mens Valerianoideae indeholdt slægterne Valeriana, Centranthera, Patrinia og Actaea.

I den moderne systematik er de fleste af disse slægter blevet overført til andre familier. Dipsacoideae-slægterne er nu inddelt i familien Caprifoliaceae (som også indeholder bl.a. slægterne Lonicera, Symphoricarpos og Viburnum), mens Valerianoideae-slægterne er inddelt i familierne Valerianaceae, Caprifoliaceae og Dipsacaceae sensu stricto (som nu kun indeholder slægten Knautia).

Så i moderne medicinsk sammenhæng vil man ikke bruge betegnelsen 'Dipsacaceae' som en familie, men derimod de enkelte familier Caprifoliaceae, Valerianaceae og Dipsacaceae sensu stricto.

Inflorescence är inom botaniken och speciellt medicinallysk context definierat som den del av en blommande växt där blommorna sitter samlade. Inflorescenser kan variera mycket i struktur, men de kan grovt delas in i två kategorier: enkla och sammansatta.

En enkel inflorescens består av en enda axel med en enda blomma eller en serie av blommor som sitter i en klase, en skruv eller en vippa. Exempel på enkla inflorescenser är en ensam blomma på en stjälk, en klase av blommor som hänger från en gemensam axel (som hos timjan), en spiral av blommor som sitter runt en central axel (som hos kirskastanj) eller en vippa där blommorna är placerade i par, med varje par vinklade i ett 90-graders vinkel till det föregående paret (som hos klöver).

En sammansatt inflorescens består av flera enkla inflorescenser som sitter samman på en gemensam axel. Exempel på sammansatta inflorescenser är en panikul, där flera små klasar av blommor sitter på långa grenar som utgår från en huvudaxel (som hos klockljung), eller en racem, där flera små ensamma blommor sitter på kortare grenar som också utgår från en huvudaxel (som hos ärtor).

Inflorescenser har stor betydelse inom botaniken och kan användas för att identifiera och klassificera växter. De kan också ha medicinsk relevans, eftersom de kan påverka hur lätt det är att samla eller skörda vissa medicinska växter.

Asteraceae, även känd som Compositae, är en stor familj av blommande växter som innehåller ungefär 1 620 släkten och 23 600 arter. Denna familj, som är den näst största bland blomväxterna, inkluderar en mängd välbekanta växter såsom solrosor, prärieblommor, tistlar, margueriter och artemisia.

Asteraceae-familjen kännetecknas av sina små blommor som ofta är sammansatta till en kompositformad struktur, så kallade skönhetsblommor eller gathängen. Dessa skönhetsblommor består vanligtvis av en yttre krans av strålformiga blommor (kantblommor) och en inre krans av tubformiga diskblommor (skärmblommor).

De flesta Asteraceae-arterna är ursprungliga för den norra halvklotet, men de kan hittas över hela världen. Många arter innehåller ämnen som är användbara inom medicinen, matlagning och industrin. Exempel på sådana aktiva substanser är artemisinin (som utvinns från Artemisia annua och används för att behandla malaria), parthenolide (från feverfew, som används för att lindra migrän) och thujon (från absint, som kan vara neurotoxiskt).