Diskit
Ryggkotsinflammation
Diskektomi, perkutan
Intervertebral Disc
Epiduralabscess
Ländkotor
Röntgenundersökning
Tuberkulos, spinal
Cefazolin
Bröstkotor
Diskektomi
"Diskitis" är en medicinsk term som refererar till inflammation i en intervertebral disk, det rör sig om den mjuka skivan mellan två ryggradsben (vertebrae). Detta kan orsaka smärta, stelhet och ibland feber. Diskit kan uppstå som en komplikation till en bakterieinfektion som sprider sig från blodet eller från en närliggande struktur, såsom en skada på ryggraden eller en kirurgisk procedur. Diagnosen ställs vanligen genom att analysera blodprover och göra avbildningstester som magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen består ofta av antibiotika och vila för att minska inflammationen och bekämpa infektionen. I allvarliga fall kan kirurgi behövas för att dränera infektionen eller stabilisera ryggraden.
'Ryggkotsinflammation', även känd som 'facettesyndrom' eller 'facettledsinflammation', är en medicinsk term som refererar till inflammation i en av de små fasettskivorna (facetter) i ryggraden. Dessa fasettskivor är små, böjliga ledytor mellan varje ryggkota (vertebra), och de låter ryggraden röra sig smidigt samtidigt som de hjälper till att begränsa rörelsen.
Ryggkotsinflammation orsakas ofta av en kombination av åldersrelaterad nedbrytning och artrit, överansträngning eller skada på ryggen. Den kan också uppstå som ett resultat av en annan bakre ryggskada, såsom en herniation eller en bulhus diskprotrusion.
Symptomen på ryggkotsinflammation inkluder vanligtvis smärta i nacken eller ryggen, särskilt vid rörelse och ofta förvärras efter längre perioder av inaktivitet. Smärtan kan också irradiera till benen eller armar, beroende på vilken del av ryggraden som är inflammerad. Andra symtom kan vara stelhet, sömnsvårigheter och en minskad rörlighet i ryggen.
Diagnosen av ryggkotsinflammation ställs vanligtvis genom en kombination av fysiska undersökningar, medicinsk historia och bilddiagnostik, såsom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Behandlingen kan innefatta smärtstillande läkemedel, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel och steroider samt i vissa fall kirurgi.
Perkutan diskektomi är en neurokirurgisk proceduren där fragment av en herniaterad diskus (oftast i ryggraden) tas bort genom huden och tillgång till disken skapas med hjälp av speciella instrument som förs in genom huden. Proceduren utförs vanligtvis under lokalbedövning eller med mild medvetandosedering, och patienten är vaken under hela proceduren.
Målet med perkutan diskektomi är att lindra smärtan och andra symtom som orsakas av nervrottryck från den herniaterade disken, såsom svaga ben eller sängliggande smärtor. Denna typ av operation används ofta när patienten inte har fått tillräckligt med lindring med konservativa behandlingsmetoder, som mediciner, fysioterapi och vila.
Perkutan diskektomi är en mindre invasiv teknik jämfört med traditionell öppen diskektomi, eftersom den kräver mindre skärsår och ger vanligtvis snabbare återhämtningstid. Dock kan det fortfarande finnas vissa risker och komplikationer associerade med proceduren, såsom infektion, blödning, skada på nervstrukturer eller fortsatt smärta. Läkaren kommer att diskutera både fördelar och risker med patienten innan operationen beslutas.
En intervertebral disc (mellanhalskota) är en typ av kushformad struktur som sitter mellan varje ryggradsben (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av två delar: en fuktig, geléaktig kärna inuti (nucleus pulposus) och en yttre ring av stödjande bindväv (annulus fibrosus). Disken fungerar som en amortisering mellan varje ryggradsben, för att dämpa stötar och minimera slitage på de närliggande benen. Den tillåter också flexibilitet i ryggen genom att möjliggöra rörelse mellan varje segment av ryggraden.
En epiduralabscess är en abscess, eller infektion, som bildas i det epidurala utrymmet, det vill säga det rum som finns mellan hjärnan eller ryggraden och den överliggande hårda hinna som kallas dura mater. Den kan orsakas av bakterier som sprider sig från en infektion någon annanstans i kroppen, till exempel från en infektion i en närbelägen vävnad eller från blodet. Symptomen på en epiduralabscess kan inkludera smärta, stelhet, svullnad och feber. Behandlingen består vanligtvis av antibiotika och i vissa fall kirurgiskt avlägsnande av abscessen.
I medicska sammanhang kan "längdkotor" (engelska: "calluses") definieras som en typ av hudförändring orsakad av upprepad mekanisk påfrestning eller friktion. Detta leder till en ökad accumulering av döda hudceller och ett tjockare skikt av hornhud på den berörda ytan. Längdkotor är vanligt förekommande på händer, fötter eller andra kroppsdelar som utsätts för ständig mekanisk påfrestning, som exempelvis vid gång eller vid användning av vissa typer av verktyg. I allmänhet är längdkotor ofarliga, men de kan i vissa fall vara symptomatiska för underliggande hälsoförhållanden eller leda till besvär som klåda, smärta eller svullnad. I sådana fallen bör man söka medicinsk rådgivning.
Enligt Nationalencyklopedin definieras en Röntgenundersökning som:
"En diagnostisk metod där kroppsdelar eller föremål bestrålas med röntgenstrålar. De genomträngda strukturerna ger skuggbilder på en film eller ett digitalt sensorområde. Skillnader i densitet i det bestrålade området, till exempel mellan ben och muskler, blir då synliga."
Således är en Röntgenundersökning en metod där kroppen eller ett föremål utsätts för röntgenstrålar, vilket ger skuggbilder av de strukturer som genomträngs. Detta används ofta inom medicinen för att diagnostisera olika tillstånd och skador.
Geotrichum är ett släkte svampar som förekommer i naturen, bland annat i jord, luft och på växter. När det gäller medicinsk användning av termen "geotrikos" refererar det vanligtvis till en infektion orsakad av svampen Geotrichum candidum. Denna typ av infektion är ovanlig, men kan förekomma hos personer med nedsatt immunförsvar, som HIV/AIDS-patienter, cancerpatienter under behandling eller organtransplantationsmottagare. Infektionen kan drabba luftvägarna, huden och sällsynt inre organ. Symptomen varierar beroende på vilket område som är infekterat, men kan inkludera hosta, andnöd, hudutslag och feber. Diagnosen ställs vanligtvis genom att undersöka patientens kroppsvätskor eller vävnader för att hitta svampen. Behandlingen består ofta av antimykotiska läkemedel som t.ex. fluconazol eller itrakonazol.
Tuberkulose der Wirbelsäule, auch bekannt als spinale Tuberkulose, ist eine infektiöse Erkrankung, die durch Mycobacterium tuberculosis verursacht wird und hauptsächlich die Wirbelkörper befällt. Die Infektion führt allmählich zum Zerfall des Knochengewebes, was zu Schmerzen, Instabilität und Deformitäten der Wirbelsäule führen kann. Im fortgeschrittenen Stadium können Abszesse (eitrige Ansammlungen) entstehen, die sich auf die umgebenden Weichteile ausbreiten und Komplikationen wie Querschnittlähmung verursachen können.
Spinale Tuberkulose ist eine ernsthafte Erkrankung, die eine frühzeitige Diagnose und Behandlung erfordert, um Langzeitschäden zu vermeiden. Die Behandlung besteht in der Regel aus einer Kombination von mehreren Antibiotika zur Bekämpfung der Infektion und möglicherweise auch aus chirurgischen Eingriffen, um Instabilitäten oder Deformitäten zu korrigieren.
Cefazolin är ett bredspectrum-antibiotikum som tillhör gruppen cefalosporiner av första generationen. Det används vanligen för behandling av olika typer av infektioner orsakade av känsliga bakterier, såsom stafylokocker och streptokocker.
Cefazolin verkar genom att hämma förmågan hos bakterier att bygga upp sin cellvägg, vilket leder till död av bakterien. Det ges vanligen som injektion eller infusion och används ofta före operationer för att förebygga infektioner.
Liksom med andra antibiotika kan resistens mot cefazolin utvecklas hos vissa bakterier, vilket kan begränsa dess effektivitet. Det är därför viktigt att följa rekommenderad dosering och behandlingstid för att minimera risken för resistensutveckling.
Osteomyelitis är en infektion i ben- eller broskvävnaden, ofta orsakad av bakterier som når benet via blodomloppet eller direkt via ett sår eller skada på benet. Infektionen kan leda till att benvävnaden slås sönder och att benet till slut kan behöva amputeras ifall den inte behandlas tillräckligt snart och effektivt. Symptomen på osteomyelit kan inkludera smärta, rodnad, svullnad och varmtemperatur i det drabbade området, samt feber och allmän sjukdomskänsla. Behandlingen av osteomyelit består vanligen av antibiotika och ibland kirurgiskt avlägsnande av död vävnad.
En halskota (latin: cricoid cartilage) är en ringformad broskstruktur i struphuvudet. Den utgör den mest nedre, och nästan cirkulära, delen av struphuvudet och ligger omedelbart under stämbanden. Halskotan har en viktig funktion vid andningen och under konstgjord andning (intubation) då den används som ett grepp för att hålla luftvägen öppen och förhindra att mat och slem tränger ner i lungorna.
"Bröstkotor" refererar till de lymfkörtlarna (lymph nodes) som finns i brösten hos människor. De är en del av det immunförsvar som hjälper kroppen att bekämpa infektioner och sjukdomar. Bröstkotorna kan delas in i två grupper: de axillära (underarmen) och de mediastinala (i mitten av bröstet). De axillära bröstkotorna är de mest välkända och de som oftast undersöks under en mammografi eller när en läkare utför en kroppsundersökning.
"Diskektomi" är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där en del eller hela en intervertebral disk tas bort. Denna typ av operation utförs vanligtvis för att lindra smärta eller andra symtom orsakade av ett tryck på nervrötter i ryggmärgen, som kan uppstå till följd av en skadad disk.
I en diskotomi kan både kärnan (nucleus pulposus) och yttre lagret (annulus fibrosus) av disken tas bort. Detta görs ofta när konservativa behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga för att lindra smärtan eller förbättra funktionen hos patienten.
Det är viktigt att notera att det finns också en annan typ av operation som kallas microdiskektomi, där man använder ett mikroskop för att underlätta operationen och minska skadan på omgivande vävnader. Microdiskektomi är ofta mindre invasiv än en traditionell diskektomi.