Drosophila melanogaster
Drosophila
Drosophilaproteiner
Larv
Molekylsekvensdata
Mutation
Genom, insekt
Dödsgener
Vinge
Genetisk korsning
Bassekvens
Pupp
Insektshormoner
Aminosyrasekvens
Embryo, icke-däggdjur
Fenotyp
Reglering av genuttryck, utveckling
Kromosomer
Omflyttningsbara DNA-segment
Chromosomes, Insect
Sekvenshomologi, aminosyra
Kloning, molekylär
Malpighiska kanaler
Transkriptionsfaktorer
Alleler
Fotoreceptorerceller, ryggradslösa djur
Heterokromatin
Oogenesis
Sexuellt beteende hos djur
Eye
DNA
Artsspecificitet
Transkription, genetisk
Selection, Genetic
Livslängd
Metamorfos, biologisk
Ekdysteron
Modeller, genetiska
Sekvensinpassning
Könskromosomer
DNA-bindande proteiner
Uppvaktning
Groddskiva
Gener
Retroelement
Spottkörtlar
Kroppsutformning
In situ-hybridisering
Djurs flykt
Cellkärneproteiner
Morfogenes
Biological Evolution
Sinnesorgan
Bevarad sekvens
RNA-interferens
Sekvenshomologi, nukleinsyra
Test för genetisk komplementering
Multigenfamilj
Transgener
Homeodomänproteiner
Chromosome Inversion
Alkoholdehydrogenas
Rekombination, genetisk
Restriktionskartläggning
Etylmetansulfonat
Genuppsättning
RNA, budbärar
Signalomvandling
Nervsystemet
Gener, homeobox
DNA, komplementärt
Gonaddysgenesi
Wnt1-protein
DNA-sekvensanalys
Imaginal Discs
Optisk lob, icke-däggdjur
Reglering av genuttryck
Mosaicism
Eukromatin
Transformation, genetisk
Notchreceptorer
Genuttryck
Bröstkorg
Polytene Chromosomes
Svampkroppar
Introner
Repressorproteiner
Oviposition
Doskompensation, genetisk
Heterozygot
Polymorfism, genetisk
Nukleinsyrahybridisering
Ovary
DNA-primrar
Kassettmutagenes
Membranproteiner
Temperatur
Befolkningsgenetik
Meios
Växtregulatorer, insekt
Diptera
Dominanta gener
Crossing Over, Genetic
Ovum
Upprepade sekvenser, nukleinsyra
Hybridisering
Modeller, biologiska
Mutagenes
Dopadekarboxylas
Wolbachia
Eye Proteins
Suppression, genetisk
Centrala nervsystemet
Proteinstruktur, tertiär
Mitos
Förstärkare, genetiska
RNA
Epistasi
Proteinbindning
Dygnsrytm
Neuropeptider
Promotorregioner, genetik
Drosophilidae
Cellkärna
Tribolium
Glycerol-3-fosfatdehydrogenas
Transposaser
Caenorhabditis elegans
Varm temperatur
Nervvävnadsproteiner
Neuropil
Stressproteiner
Bindningsplatser
Kromosomala proteiner av icke-histontyp
Rekombinanta fusionsproteiner
Könsdofter
Blotting, Southern
Period Circadian Proteins
Compound Eye, Arthropod
Antennapedia Homeodomain Protein
Luktreceptorer
Nervceller
Exoner
Cellinje
Huvud
Blotting, Northern
Kopulering
Kromatin
DNA-restriktionsenzymer
Ekdysteroider
Könskarakteristika
Armadillo Domain Proteins
Reglergener
Polycomb Repressive Complex 1
Icke-disjunktion, genetisk
Spermiebildning
Proteiner
Xantindehydrogenas
Oocyter
Djurens anatomi
Regulatoriska sekvenser, nukleinsyra
Grönfluorescerande proteiner
Genuttrycksmönster
Pigmentering
Sex Determination Analysis
Gendubblering
Oktopamin
Spermatocyter
Kromosomgång
Insekter
Polymeraskedjereaktion
Histoner
Alternativ splitsning
Organspecificitet
Tidsfaktorer
'Drosophila melanogaster' er en art av insekt som tilhører familien Drosophilidae og er bedre kjent under navnet bananflue. Det er en meget liten art med en gjennomsnittlig lengde på 2-3 millimeter, og den har en typisk gyllenbrun farge med sorte striper på bakkroppen.
Drosophila melanogaster er en av de mest studerte organismer i biologi og genetikk, delvis på grunn av sin enkle oppbygning og kort levetid på bare 40-50 dager. Den har også en relativt enkel generasjonstid på omkring to uker, hvilket gjør den velegnet for genetiske studier.
Dess genom er fullstendig sekventert og inneholder cirka 13.000 gener, noe som gir forskere en unik mulighet til å studere genuttrykk, regulering og interaksjoner i en levende organisisme. Drosophila melanogaster er også viktig for medisinsk forskning, da mange av de gener som styrer utviklingen og funksjonen hos denne artien også finnes hos mennesker. Studier av disse genene kan derfor gi viktige innsikter i forståelsen av menneskelig sykdom, inkludert arvelige sykdommer og kraftigere former for kreft.
'Drosophila' är ett släkte inom flugordningen, och det mest kända arten inom släktet är bananflugan (*Drosophila melanogaster*). Denna art är en vanlig modellorganism inom genetisk forskning på grund av sin enkla uppbyggnad, kort livscykel och lätta odling. Genomet hos bananflugan är väl studerat och den har blivit ett viktigt verktyg för att förstå grundläggande principer inom genetik och developmental biology.
"Drosophila proteins" refer to the proteins that are expressed by the genes found in the genome of Drosophila melanogaster, also known as the fruit fly. Drosophila is a widely used model organism in various fields of biological research, including genetics, developmental biology, and neurobiology. The study of Drosophila proteins has contributed significantly to our understanding of fundamental biological processes, such as gene regulation, cell signaling, and protein function.
Drosophila proteins are encoded by genes that are transcribed into messenger RNA (mRNA) molecules, which are then translated into proteins through a process called translation. The Drosophila genome contains approximately 15,000 genes, many of which encode for proteins with diverse functions. These proteins range in size from small peptides to large complex structures and play critical roles in various cellular processes, such as enzyme catalysis, DNA replication and repair, signal transduction, and cytoskeleton organization.
The study of Drosophila proteins has led to the discovery of many important biological concepts, including the mechanisms of gene regulation, the role of microRNAs in post-transcriptional gene silencing, and the function of protein domains in mediating protein-protein interactions. Additionally, Drosophila proteins have been used as models to study human diseases, such as cancer, neurodegenerative disorders, and developmental abnormalities. The insights gained from studying Drosophila proteins have provided valuable information for understanding the molecular basis of these diseases and developing new therapeutic strategies.
Insektsgener, även kallat insektscykel eller entomologisk generation, är en tidsperiod från födelsen av ett insekt till det producerar en ny generation av fullvuxna individer genom reproduktion. Den genomsnittliga livslängden och fortplantningssättet varierar mellan olika insektsarter, vilket påverkar hur lång tid en gener varar.
För exempelvis vissa arter av flugor och myggor kan en gener vara så kort som några veckor, medan andra insektsarter, som cikador och stritar, kan ha gener som varar flera år. I allmänhet delas insektsgener in i fyra olika stadier: ägg, larv (eller näringslarv), puppa och imago (fullvuxen individ).
Det är värt att notera att begreppet "insektsgener" ofta används inom entomologi, akvatisk ekologi och insektspestkontroll, där det hjälper forskare och praktiker att förstå och hantera populationer av olika insektsarter.
I medicsin betyder "larv" ofta ett stadium i utvecklingen av vissa parasitiska organismers livscykel, där de lever som parasiter inuti värddjuret. Under larvstadiet kan parasiten fortplanta sig och/eller växa, innan den fortsätter till nästa stadium i sin livscykel.
Exempel på parasiter som har ett larvstadium inkluderar roundworms (ascaris), hookworms, threadworms och pinworms. Larven kan vara specialiserad för att infektera värddjuret genom olika sätt, till exempel via huden, mag-tarmkanalen eller andningsvägarna.
Det är viktigt att notera att termen "larv" kan ha andra betydelser inom andra vetenskapliga områden än medicin.
Genmanipulerade djur definieras som djur vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, ofta med hjälp av tekniker såsom genteknik eller geneditering. Det kan innebära att ett eller flera gener har lagts till, tagits bort eller modifierats i djurets DNA-sekvens. Syftet med genmanipulation kan vara att introducera en ny egenskap hos djuret, förändra en befintlig egenskap eller ta bort en egenskap helt. Genmanipulerade djur används inom forskning, medicin och jordbruk.
Insektsproteiner definieras som proteiner som utvinns från insekter, såsom gråsuggor, myror och fjärilar. Dessa proteiner kan antingen komma från hela insekterna eller från specifika delar av dem, som exempelvis puppor eller larver. Insektsproteiner är rika på essentiella aminosyror och antioxidanter, och de har visat sig vara ett potentialt näringsrikt alternativ till traditionell animalisk protein källa. De används också i vissa typer av djurfoder.
Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.
DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.
Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
"Genom" refererer til det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et organisme. Det består af DNA-molekyler, der indeholder alle de gener, som styrer organismens arvelige egenskaber og funktioner.
"Insekt" defineres som en gruppe af hvirvelløse, koldblodede dyr med et ydre skelet (ekskutter), der oftest har to par vinger og ben. De fleste insekter har også store øjne og antenner. Insekter udgør den største gruppe af alle levende organismer på jorden, med mere end en million kendte arter.
Så en medicinsk definition af "insektgenom" vil være det totale sæt af genetisk information, der er indeholdt i et insekt. Det omfatter alle de gener, som styrer insektsarten's arvelige egenskaber og funktioner.
"Dödsgener" är ett begrepp inom genetiken och betyder ungefär "dödgens", det vill säga en gen som orsakar döden hos den individ som bär på den. Det kan handla om en gen som orsakar en fatal sjukdom eller en defekt som leder till att embryot inte kan utvecklas korrekt och därför dör innan det föds. I vissa fall kan en dödsgen vara associerad med en specifik ärftlig sjukdom, men i andra fall kan den orsaka döden utan att någon specifik sjukdom kan identifieras.
Det är värt att notera att begreppet "dödsgener" inte används så ofta inom medicinsk forskning och istället föredrar man att tala om en gen som orsakar en specifik sjukdom eller defekt.
'Vinge' er ikke en medisinsk term eller begrep jeg kjenner til. Det kan være jeg forstår feil, men kan I eventuelt prøve å gi mer kontekst eller beskrive hva dere ønsker å forstå bedre? Jeg vil være glad i å hjelpe så godt jeg kan.
'Genetisk korsning' (eller 'genetisk kryssing') refererer til den proces, hvor to individers forskellige gener blandes sammen i et nyt individ under formeringen. Dette sker ved at en organisme af en art forplantar sig med en anden organisme af en anden art eller en anden variant af samme art, hvilket resulterer i en krydsning mellem de to genetiske baggrunde.
I mere specifik medicinsk termer kan genetisk korsning være anvendt for at opnå øget forståelse af genetiske mekanismer, arvelige sygdomme og genetiske variationer i populationer. Genetiske krydsninger mellem individer med forskellige generelle træk kan give forskere mulighed for at spore specifikke gener og deres effekter på en organismes fysiologi, adfærd og sundhed.
Det er vigtigt at notere, at genetisk korsning ikke skal forveksles med den almindelige brug af begrebet 'krydsning' i daglig tale, som ofte refererer til parring mellem individuelle af forskellige arter eller racer. I medicinsk kontekst er genetisk korsning en mere præcis og teknis terminologi.
"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.
En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.
Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.
I'm sorry for any confusion, but the term "Pupp" doesn't have a specific medical definition in English. It is not a term used in medical literature or clinical settings. If you have any other medically-related questions or need a definition of a different medical term, I'd be happy to help!
Insekthormoner är signalmolekyler som produceras och secreteras av insekters endokrina system. De reglerar olika fysiologiska processer såsom utveckling, tillväxt, metabolism och reproduktion. Exempel på insekthormoner är ekdyson, juvenilhormon och hormonet som styr könsutvecklingen hos hanar, välkänt som 20-hydroksyecdyson. Dessa hormoner binder till specifika receptorer i målcellerna och utövar sin effekt genom att påverka genuttrycket i cellen. Det är värt att notera att vissa insekthormoner kan ha en strukturell och funktionell likhet med hormoner hos däggdjur, men deras mekanismer av verkan kan vara olika.
En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.
Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.
Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.
En embryo hos icke-däggdjur (excl. behandling av människan) är ett organism i en tidig utvecklingsfas, vanligen från befruktning till att de specifika kroppsdelarna och systemen har bildats och börjar fungera koordinerat.
För exempelvis hos en amfibie, kan embryots utveckling delas in i olika faser: fertilisation, segmentering, gastrulation, neurulering, organogenes och systemgenes. Under denna tid kommer embryot att utvecklas från en zygot till en larv med en uppsättning fungerande organ.
Det är värt att notera att definitionen av "embryo" kan variera mellan olika arter och forskningsområden, så det är alltid viktigt att specificera vilket djur som avses när man diskuterar denna term.
'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.
"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."
Kromosomer är strukturer i cellkärnan hos eukaryota celler (t.ex. djur- och växtceller) som innehåller DNA och proteiner. De är ansvariga för att lagra, replikera och överföra genetisk information från generation till generation.
Varje kromosom består av en enda molekyl av dubbelsträngat DNA (dsDNA), som är sammanslingrad med histon- och icke-histonproteiner till en struktur som ser ut som en tråd. I människan finns det 23 par kromosomer, varav 22 par är autosomala kromosomer och ett par är könskromosomer (X och Y).
Kromosomerna förekommer i två former: lösa kromosomer under celldelningens interfas och kompakta, synliga kromosomer under mitosen eller meiosen. Under celldelningen är kromosomerna sammanslingrade till en kompaktare struktur för att underlätta jämnt delning av arvet till dottercellerna.
Kromosomernas uppbyggnad inkluderar ett centromer, som är ett centralt område där kromatiderna (två identiska halvor av en kromosom) är sammanbundna. Centromeren delar varje kromosom i två armar: den korta och den långa armen. Kromosomer kan också ha telomera, som är repetitiva DNA-sekvenser på kromosomernas ändar som skyddar dem från nedbrytning och skador.
I allmänhet kan man säga att kromosomer är strukturer i cellkärnan som lagrar, replikerar och överför genetisk information genom att vara värdar för DNA-molekyler.
"Translocatable DNA segments" refer to pieces of DNA that can move or be transferred from one location in a genome to another, or between different organisms. This movement can occur through various mechanisms, such as transposition (where a mobile genetic element moves to a new location) or horizontal gene transfer (where DNA is transferred between organisms without reproduction). Translocatable DNA segments can include transposons, retrotransposons, plasmids, and bacteriophages, among others. These mobile elements can have significant impacts on the genomes they inhabit, potentially altering gene expression, genome structure, and evolution.
Den X-kromosomen är ett av de sex kromosomer som bestämmer kön hos människor. Honkön har två X-kromosomer (XX), medan människor med manligt kön har en X-kromosom och en Y-kromosom (XY).
Den X-kromosomen innehåller gener som är viktiga för en rad olika kroppsliga funktioner, inklusive hjärnan, immunsystemet, skelettet och reproduktionssystemet. Vissa sjukdomar orsakas av mutationer i gener på X-kromosomen, såsom Duchennes muskeldystrofi och hemofili A.
I kropparna hos kvinnor med två X-kromosomer är det en genetisk process som kallas lyonisering som säkerställer att varje cell i kroppen endast har en fungerande kopia av de flesta gener på X-kromosomen. Detta sker genom att en slumpartad X-kromosom inaktiveras i varje cell under embryonal utveckling, vilket resulterar i en mosaik av celler med olika inaktiverade X-kromosomer i kroppen.
"Genkartläggning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till den process där man fastställer en individs genetiska make upp. Detta kan involvera att analysera och identifiera specifika gener, kromosomer eller genetiska variationer hos en person. Genkartläggning kan användas för att ställa diagnoser av genetiska sjukdomar, för att fastställa ärftlighet av vissa sjukdomar eller egenskaper, och för att planera och utvärdera medicinska behandlingar. Genkartläggning kan också användas inom forskning för att undersöka genetiska associationer med olika sjukdomar och hälsotillstånd.
Eye color is a physical trait that determines the appearance of the iris, which is the colored part of the eye. The color of the iris is determined by the amount and type of pigment (melanin) present in the iris tissue. There are several genes that contribute to eye color inheritance, but the two main genes are OCA2 and HERC2.
The different eye colors can be generally categorized as:
* Brown eyes: These are the most common eye color worldwide, and they result from a high amount of melanin in the iris.
* Blue eyes: This eye color is caused by a lack of pigment in the front part of the iris, which allows the light-scattering properties of the underlying tissue to be visible, giving the eye a blue appearance.
* Green eyes: These are relatively rare and result from a moderate amount of melanin combined with a golden tint produced by lipochrome (a yellowish pigment) in the iris.
* Gray eyes: This eye color is caused by a low amount of melanin and a high concentration of collagen fibers in the iris, which scatter light in many directions, resulting in a gray appearance.
* Hazel eyes: These are characterized by a combination of brown and green or blue colors, giving them a multicolored appearance.
It's important to note that eye color can change over time, especially during infancy and early childhood, as the amount and distribution of melanin in the iris continue to develop. Additionally, some medications, medical conditions, and injuries can also affect eye color.
Chromosomes in insects are thread-like structures that contain genetic material, made up of DNA and proteins, found in the nucleus of a cell. In insects, like other eukaryotes, chromosomes come in pairs, with one set inherited from each parent. They are crucial for the inheritance, storage, and replication of genetic information.
Insects typically have a diploid number of chromosomes (2n) in their somatic cells, which is the number of chromosomes in a cell excluding sex cells or gametes. The number of chromosomes varies among insect species, ranging from as few as 2 in some species to several hundred in others.
During the process of cell division, chromosomes condense and become visible under a microscope. In insects, this occurs during mitosis, where one cell divides into two identical daughter cells, and meiosis, which produces sex cells or gametes with half the number of chromosomes (n) as the parent cell.
Insect chromosomes are also important for understanding their evolutionary relationships and speciation, as differences in chromosome number, structure, and arrangement can provide valuable insights into the genetic diversity and relatedness among insect species.
Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.
Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.
Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.
Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.
Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.
Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.
'Malpighiska kanaler' är en medicinsk term som refererar till de små rörformiga strukturer i njurarna som är involverade i filtrationen av blodet och produktionen av urin. Dessa kanaler är en del av nefron, den grundläggande enheten i njuren som är ansvarig för att producera urin.
Varje nefron består av ett glomerulus (en samling kapillärer inneslutna i Bowmans kapsel) och en tubulär system, där Malpighiska kanalerna är en del av det senare. De två typerna av Malpighiska kanaler som finns är proximala tubuli och distala tubuli.
Proximala tubuli är de första tubuli i nefron som kontaktar Bowmans kapsel, och de är ansvariga för att reabsorba en stor del av de substanser som filtrerats från blodet genom glomerulus. Distala tubuli är de senare tubuli i nefron som tar emot urinen från proximala tubuli och fortsätter processen med att reglera vattnet, salt och andra elektrolyter innan den slutliga urinen samlas ihop i urinledaren.
Malpighiska kanaler är därför en viktig del av njurens funktion och hälsa, och skador på dem kan leda till olika njursjukdomar som proteinuri, hematuri och nedsatt njurfunktion.
Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.
Molekylær evolution refererer til studiet af de molekylære mekanismer og processer som driver ændringer i DNA-sequencer over tid, hvilket resulterer i den biologiske evolution. Dette inkluderer studiet af mutationer, genetisk drift, genflow og naturlig selektion på molekylær niveau. Molekylær evolution anvender ofte sekvensdata fra DNA, RNA eller protein for at konstruere filogenetiske træer, der viser de evolutionære forhold mellem organismer.
Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.
Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.
Fotoreceptorceller hos ryggradslösa djur är speciella celler som reagerar på ljus och möjliggör synförmåga. De kan vara primitiva eller mer avancerade beroende på djurgrupp. Exempel på fotoreceptorceller hos ryggradslösa djur inkluderar:
1. Ocelli (ögonfläckar): Enkla ljuskänsliga organ hos leddjur som kan uppfatta skillnader i ljusintensitet och hjälpa till att reglera djurets beteende, till exempel söka skydd under mörker eller bli mer aktivt under dagsljus.
2. Komplexare ögon: Hos vissa ryggradslösa djur, som blötdjur och räkor, finns det mer avancerade fotoreceptorceller organiserade i komplexa ögon som kan uppfatta bilder och skilja mellan olika former, storlekar och riktningar på objekt.
3. Mikrovilli: Hos vissa ryggradslösa djur, som havsmaneter och många evertebrater, finns fotoreceptorceller med utskott kallade mikrovilli som reagerar på ljus och hjälper till att uppfatta skuggor eller andra förändringar i ljusförhållanden.
I allmänhet är fotoreceptorcellerna ansvariga för att detektera ljus och överföra denna information till det centrala nervsystemet, där den bearbetas och tolkas som visuell information. Denna information kan användas för att hjälpa djuret att navigera i sin miljö, undvika predatorer eller hitta föda.
Heterokromatin är en typ av kromatin, som är den struktur som DNA och proteiner bildar tillsammans inne i cellkärnan. Heterokromatin består av DNA-sekvenser som är packade mycket tätt och där transkriptionen (syntesen av RNA) är starkt nedsatt eller saknas helt. Dessa områden har ofta en fast, regelbunden struktur och är ofta genetiskt inaktiva.
Det finns två typer av heterokromatin:
1. Konstitutivt heterokromatin: Detta är alltid kompakt packat och transkriptionsinaktivt. Det återfinns ofta i områden nära centromeren (centromerområdet) på kromosomen och innehåller ofta satellit-DNA, repetitiva DNA-sekvenser som har liten eller ingen känd funktion.
2. Fakultativt heterokromatin: Detta är variabelt packat och kan vara mer löst packat under vissa förhållanden, vilket möjliggör transkription. Det återfinns ofta i områden som innehåller inaktiva kopior av X-kromosomen hos kvinnliga däggdjur (X-inaktivering) och kan även innehålla repetitiva DNA-sekvenser.
I allmänhet är heterokromatin mer motståndskraftigt mot enzymer som behövs för transkription, reparation och replikering av DNA än eukromatin, som är den typ av kromatin där transkriptionen huvudsakligen sker.
Oogenese (føroduttion) er den biologiskeprosess hvor ægceller, oocyter, dannes og udvikles i kvindens æggeleder (ovarium). Dette er en del af den kvindelige reproduktive cyklus.
Processen starter, når en primær oocyte undergår celledeling og bliver til en primær follikel med to celler: en større sekundær oocyte og en mindre celle, kaldet et granulosacellet. Granulosa cellerne producerer østrogen, som er vigtigt for at underholde graviditeten.
Sekundær oocyten stopper sin celldeling i den fase, der kaldes metafase II, og bliver til en sekundær oocyte I, hvilket er den modne ægcelle. Denne proces kaldes reduktionel celledeling, da antallet af kromosomer halveres fra 46 til 23, således at der er det normale antal kromosomer i den befrugtede ægcelle (46).
Når en kvinde oplever ovulation, frigives sekundær oocyten fra folliklen og bevæger sig ned gennem æggelederen mod livmoderen. Hvis den befrugtes af en sædcelle undervejs, vil den blive til et zygote og fortsætte med at udvikle sig til et foster. Ellers vil den ikke befrugtede ægcelle blive opløst i kroppen.
I alt er oogenesen en kompleks proces, der involverer mange forskellige cellulære og hormonelle processer, som er nødvendige for at producere modne ægceller hos kvinder.
Sexuellt beteende hos djur definieras som beteenden som direkt eller indirekt leder till parning och reproduktion. Detta kan inkludera en rad olika handlingar, beroende på art och individ, såsom flirtande, uppvaktningsbeteende, parningslekar, kopulation och andra former av intim kontakt. Många djurarter har också specifika ritualer eller beteenden som är associerade med parningstiden, till exempel revirdränande hos älgar eller hästbockarnas strider om honorna.
Det är värt att notera att sexuellt beteende hos djur kan också inkludera icke-reproduktiva handlingar, såsom homosexualitet och självupplevelse. Dessa former av beteende har observerats hos en rad olika djurarter och kan ha en rad olika funktioner och syften, till exempel att stärka sociala band eller reducera stress.
In medical terms, "eye" refers to the specialized sense organ located in the front part of the head that is responsible for receiving and processing visual information. The eye is a complex structure made up of various parts including:
1. Cornea: The clear, dome-shaped surface at the front of the eye that refracts light and protects the eye.
2. Iris: The colored part of the eye that controls the amount of light entering the eye by adjusting the size of the pupil.
3. Pupil: The opening in the center of the iris that allows light to enter the eye.
4. Lens: A biconvex structure located behind the iris that further refracts light and focuses it onto the retina.
5. Retina: A layer of light-sensitive cells at the back of the eye that convert light into electrical signals that are transmitted to the brain.
6. Optic nerve: The nerve that carries the electrical signals from the retina to the brain, where they are interpreted as visual images.
7. Vitreous: A clear, gel-like substance that fills the space between the lens and the retina and helps maintain the shape of the eye.
Overall, the eye is responsible for capturing light, converting it into electrical signals, and transmitting those signals to the brain for processing and interpretation as visual information.
"Ecdysis" är ett medicinskt begrepp som refererar till den process då ett djur som genomgår fullständig metamorfos, såsom en insekt eller en krabba, lossar sin exoskelett (yttre skal) och bildar en ny. Detta sker oftast under en speciell period av tillväxt och utveckling, och det nya skalet är vanligtvis större och mer välutvecklat än det gamla. Ecdyson är ett hormon som spelar en central roll i regleringen av denna process hos leddjur (Arthropoda), såsom insekter, spindlar och kräftdjur.
DNA, eller deoxyribonucleic acid, är ett molekyärt ämne som innehåller de genetiska instruktionerna för utveckling och funktion hos alla levande organismers celler. DNA består av två långa, dubbelhelixstrukturer som är byggda upp av en serie nukleotider som inkluderar socker (deoxyribose), fosfatgrupper och fyra olika baser: adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C). Adenin parar sig alltid med timin, och guanin parar sig alltid med cytosin. Denna specifika basparning är viktig för att korrekt koda genetisk information.
DNA-molekylen lagrar den genetiska informationen i en kod som består av sekvenser av dessa fyra baser, och varje organisms unika DNA-sekvens ger instruktioner för hur proteiner ska byggas upp. Proteiner är viktiga byggstenar i alla levande organismer och utför en rad olika funktioner som hjälper till att reglera cellens struktur, metabolism och andra viktiga processer.
"Arts specificity" är inte en etablerad medicinsk term, men inom konstterapi och relaterade områden kan det referera till användandet av specifika konstnärliga uttrycksformer, tekniker eller processer som har visat sig vara särskilt effektiva för att uppnå vissa terapeutiska mål.
Exempelvis kan "arts specificity" innebära användandet av musikterapi med specifika tonarter, rytmer eller melodier för att påverka patientens humör och emotionella tillstånd. I dansterapi kan det innebära användandet av specifika rörelsemönster eller koreografier för att främja självkännedom, kommunikation och social interaktion.
Det är värt att notera att termen "arts specificity" inte är allmänt accepterad inom alla konstterapeutiska sammanhang och kan variera beroende på teoretisk och praktisk inriktning.
Fruktsamhet är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan hos en individ, vanligtvis en kvinna, att bli gravid och föda barn. Det inkluderar både fertilitet (den fysiska förmågan att producera och befrukta äggceller respektive spermier) och fekunditet (sannolikheten för en graviditet att leda till en levande födsel). Fruktsamhet kan påverkas av många olika faktorer, inklusive ålder, hälsostatus, genetiska faktorer och miljöfaktorer.
Genetisk transkription är ett biologiskt process inom cellen där DNA-sekvensen i en gen kopieras till en mRNA-molekyl (meddelande RNA). Detta är den första stegen i uttrycket av genen, och sker i cellkärnan hos eukaryota celler eller direkt i cytoplasman hos prokaryota celler.
Under transkriptionen öppnas dubbelspiralen av DNA-molekylen upp vid en specifik position, känd som promotor, och RNA-polymeras enzymet fäster sig vid DNA-sekvensen och börjar bygga upp en komplementär mRNA-sträng genom att läsa av DNA-sekvensen. När transkriptionen är klar klipps mRNA-molekylen loss från DNA:t och förbereds för translationen, där informationen i mRNA-molekylen används för att bygga upp en polypeptidkedja under ledning av ribosomer.
Genetic selection refers to the process of selecting and breeding organisms with specific heritable traits over multiple generations to achieve a desired change in a population. This can occur naturally through processes such as natural selection, or it can be artificially induced by humans in activities such as selective breeding or genetic engineering.
In genetic selection, certain individuals are chosen to reproduce based on their desirable traits, with the goal of increasing the frequency of those traits in future generations. This process can lead to significant changes in the characteristics of a population over time, and has been used for centuries in agriculture and animal husbandry to produce crops and livestock with desired qualities such as increased yield, improved disease resistance, or enhanced nutritional content.
In modern genetics, genetic selection is often used in conjunction with other techniques such as gene editing to achieve specific changes in the genetic makeup of organisms. This has important applications in fields such as medicine, agriculture, and biotechnology, where it can be used to develop new treatments, improve crop yields, or create novel biological products.
'Livslängd' (engelska: life expectancy) är ett statistiskt mått som anger det genomsnittliga antalet år som en person i en viss population kan förväntas leva, räknat från födseln eller från en viss ålder. Det beräknas utifrån mortalitetsdata och speglar sannolikheten att överleva till olika åldrar i en given population under en specificerad tidsperiod. Livslängden kan variera beroende på olika faktorer som kön, etnicitet, socioekonomisk status och hälsobetingade faktorer som livsstil, miljö och tillgång till vård.
I biologin refererar metamorfosen till den process där ett djur genomgår en fullständig eller delvis förändring av sitt utseende och/eller sin funktion under sin livscykel. Denna förändring innebär ofta att djuret vid födseln har ett annat utseende än vuxet exemplar, och det finns många olika typer av metamorfoser hos olika djurarter.
Ett vanligt exempel på metamorfos är hos insekter, där larven (som kan se väldigt annorlunda ut jämfört med den vuxna individen) genomgår en rad förändringar och slutligen blir en puppa. Under puppstadiet sker ytterligare förändringar innan den vuxna insekten kläcks ut. Andra exempel på djur som genomgår metamorfos är grodor och krabbor.
Ekdysteroider är ett slags steroidhormon som förekommer hos leddjur, och ekdysteron är en speciell typ av ekdysteroid. Det produceras naturligt i vissa växter och djur, inklusive ryggradslösa djur som insekter och kräftdjur.
Ekdysteron spelar en viktig roll i djurens utveckling och tillväxt, särskilt under deras förvandlingsprocesser (ekdyserier). Det fungerar som en signalsubstans som reglerar genuttrycket och cellens differentiering, vilket leder till morfologiska förändringar under djurens utveckling.
I vissa studier har ekdysteron visat sig ha potential som ett medel mot olika sjukdomar, såsom cancer, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar. Dock behövs fortsatta studier för att fastställa effektiviteten och säkerheten av ekdysteron som en terapeutisk behandling.
Genetic models är matematiska eller konceptuella representationer av genetiska system, processer eller fenomen. De används för att simulera och förutsäga hur gener och arvsbetingade egenskaper fungerar och interagerar på molekylär, cellulär och organismnivå. Genetic models kan hjälpa forskare att förstå genetisk variation, arvsregler, evolution, sjukdomsgenetik och andra aspekter av genetiken.
Det finns olika typer av genetic models, beroende på vilka egenskaper de beskriver och hur de representerar informationen. Några exempel är:
1. Populationsgenetiska modeller: används för att studera genetisk variation och selektion i populationer. Dessa modeller kan vara statistiska, simuleringsbaserade eller matematiska.
2. Quantitativ genetiska modeller: används för att undersöka kontinuerliga fenotypiska drag som påverkas av flera gener och miljöfaktorer. Dessa modeller kan vara polynomiella, strukturella ekvationer eller multivariata.
3. Molekylära genetiska modeller: används för att studera interaktioner mellan DNA, RNA och protein i celler. Dessa modeller kan vara strukturella, funktionella eller systembiologiska.
4. Systemgenetiska modeller: använder sig av data från höghtrognhetsgenomik och andra tekniker för att bygga nätverk av gen-gen-interaktioner och -reguleringar i celler. Dessa modeller kan vara grafbaserade, matematiska eller simuleringsbaserade.
Genetic models är viktiga verktyg inom genetisk forskning, eftersom de möjliggör systematiskt studium av komplexa genetiska system och hjälper till att generera hypoteser som kan testas experimentellt.
'Sequencing' är ett begrepp inom genetiken som refererar till metoder för bestämandet av raka rader (sekvenser) av nukleotider, de grundläggande byggstenarna i DNA och RNA. 'Sequencing' används ofta för att undersöka gener och andra delar av DNA för att få information om deras struktur, funktion och evolutionära utveckling.
'Sekvensinpassning' (engelska: sequence alignment) är en metod inom bioinformatiken som används för att jämföra två eller flera DNA- eller proteinsekvenser för att hitta likheter och skillnader mellan dem. Genom att jämföra sekvenser kan forskare identifiera konserverade regioner, mutationer, evolutionära relationer och möjliga funktionella roller.
Sekvensinpassning kan användas för att undersöka olika aspekter av DNA- eller proteinsekvenser, till exempel struktur, funktion, evolutionärt ursprung och släktskap. Det är en viktig metod inom komparativ genetik, molekylär evolution och strukturell biologi.
I sekvensinpassning jämförs två eller flera sekvenser med varandra genom att lägga till luckor (gaps) i sekvenserna för att matcha upp dem så bra som möjligt. Det finns två huvudtyper av sekvensinpassning: global och lokal. Global inpassning jämför hela sekvenserna med varandra, medan lokal inpassning endast jämför delar av sekvenserna där likheter finns.
Sekvensinpassning kan användas för att hitta homologa sekvenser (sekvenser som har gemensam evolutionärt ursprung), identifiera mutationer och andra variationer, och studera evolutionära relationer mellan olika arter eller populationer. Det kan även användas för att förutsäga struktur och funktion hos okända sekvenser genom att jämföra dem med kända sekvenser med liknande egenskaper.
Könskromosomer, eller gonosomer, är de kromosomer som bestämmer individens biologiska kön. Hos människan är det vanligen kromosomparen X och Y som utgör könskromosomen. En individ med två X-kromosomer (XX) är genetiskt sett hona, medan en individ med en X-kromosom och en Y-kromosom (XY) är genetiskt sett man. Det finns dock undantag från denna regel, exempelvis kan en person födas med extra könskromosomer eller sakna en av dem.
DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.
I medical terms, 'awakening' refers to the process of coming back to consciousness after a period of unconsciousness or reduced level of consciousness. This could be due to various reasons such as sedation, anesthesia, coma, or other medical conditions that cause the brain to function at decreased levels. The awakening process can vary widely depending on the individual and the underlying cause of their unconsciousness. It may take anywhere from a few minutes to several days for a person to fully regain consciousness. In some cases, individuals may experience confusion, disorientation, or other cognitive impairments during the awakening process.
'Groddskiva' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det verkar som om du kan syfta till en del av hjärnan. I sådana fall kan det röra sig om 'telencephalic vesicle', som är en av de tre ursprungliga primära vesiklarna i den tidiga embryonalutvecklingen av hjärnan hos ryggradsdjur, inklusive människan. De andra två är diencephalon och mesencephalon.
Telencephalic vesikel utvecklas till telencephalon, som i sin tur blir fram- och sidohjärnan (tillsammans kända som cerebrum). Framhjärnan innehåller strukturer såsom hjärnbarken, basala ganglier och hippocampus.
Själva begreppet 'groddskiva' verkar vara mer vanligt inom biologi än medicin, där det kan syfta på den platta formation som utvecklas till en grodors hjärna under embryonalutvecklingen.
I medicinsk terminologi refererer "fettkropp" (eller "adipositet") til specielle celler i kroppen kaldet adipocyter, som primært fungerer som lagringsdepot for fedt. Der er to hovedtyper af fettceller: hvidt fedt og brunt fedt.
Hvidt fedt er den mest almindelige type fettceller i voksenmennesker, og de fungerer primært som energireservoir under perioder med energiunderskud. Disse celler kan udvide sig for at lagre mere fedt, når der er overskydende kalorier, eller mindske i størrelse, når kroppen bruger den opmagasinerede energi.
Brunt fedt, som primært findes hos spædbørn og små barn, har en anden funktion end at lagre energi. I stedet producerer brunt fedt varme, når det aktiveres, ved at omdanne fedt til varme uden at producere meget ATP (den energibærende molekyle i cellerne). Dette er en vigtig termoregulerende mekanisme hos små børn.
Foretlængere har man troet, at voksne mennesker ikke havde nogen brunt fedt, men ny forskning viser, at også voksne mennesker kan have en vis mængde brunt fedt, der primært findes omkring halsen og skuldrene. Brunt fedt aktiveres ved kulde eller fysisk aktivitet og hjælper med at forbrænde kalorier og opretholde en sund vægt.
I en medicinsk kontekst kan en "fettkropsforstyrrelse" også referere til sygdomme, der påvirker fedtcellerne, herunder overvægt (adipositas) og forgreb (lipodystrofi). Disse forstyrrelser kan have alvorlige konsekvenser for helbredet og kræve behandling.
In medical terms, "gener" är inte en etablerad term. Det kan ha varit meningen att stava "genetisk", som refererar till arvsanlag eller egenskaper som är ärftliga och bestäms av gener, de grundläggande enheterna i arvsmassan.
En gen är en sekvens av DNA-nukleotider som innehåller information om hur att bygga ett protein eller reglera en biokemisk process. Genetisk information kan påverka många aspekter av individens hälsa och sjukdom, inklusive risken för ärftliga sjukdomar, svar på miljöfaktorer och läkemedelsrespons.
"Retroelements" är en övergripande benämning inom genetiken på en grupp av transponerbara element som kan kopieras och infoga sig i olika delar av ett genom via en retrotranspositionsprocess. Detta innebär att dessa element först transkriberas till RNA, varefter det omvandlas till DNA igen med hjälp av en revers transkriptas enzym och därefter införs i ett nytt ställe i genomet.
Retroelementen kan delas upp i två huvudgrupper:
1. Långt, terminalt repetitiva retrotransposons (LTR-RT): Dessa innehåller två kopior av en lång, terminalt repetitiv sekvens (LTR) som flankerar ett centralt genområde som kodar för en revers transkriptas och en integras. Exempel på LTR-RT är human immunodeficiency virus (HIV), human T-lymphotropic virus (HTLV) och de endogena retrovirusen (ERV) som finns i däggdjursgenomet.
2. Non-LTR retrotransposons: Dessa saknar LTR-sekvenser och kan delas upp i två undergrupper:
* Long interspersed nuclear elements (LINE): Dessa är de längsta retroelementen och kodar för en revers transkriptas och en endonuklease. Ett exempel på ett LINE är L1, som utgör ungefär 17% av det mänskliga genomet.
* Short interspersed nuclear elements (SINE): Dessa är kortare än LINE och saknar en revers transkriptas-gen. De kan replikera sig genom att använda den revers transkriptas som kodas av LINE. Ett exempel på ett SINE är Alu, som utgör ungefär 11% av det mänskliga genomet.
Retroelementen utgör en stor del av de flesta organismernas genomer och har potential att påverka genuttrycket, genstrukturen och evolutionen hos dessa organismer.
Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är körtlar som producerar och sekreterar saliv. De hittas i munhålan och i ansiktet runt ögonen. Dessa körtlar hjälper till att fuktar och skyddar slemhinnan i munhålan, underlättar smak- och känselkänslor samt underlättar sväljning av mat. Det finns tre par större spottkörtlar: de två underkäksgångarna (submandibulära), de två parotidkörtlarna (parotida) och de två underkindskörtlarna (sublinguala). Dessutom finns det många små körtlar i munhålan, som kallas accessoriska spottkörtlar.
"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.
"Fylogenetik" (förekommande stavning inom biologi på engelska: 'phylogenetics') är ett område inom biologin som handlar om att studera evolutionära relationer mellan olika arter eller andra taxonomiska grupper. Genom att jämföra morfologiska, genetiska och/eller fossila data kan forskare konstruera ett fylogenetiskt träd som visar hur olika arter tros ha utvecklats från gemensamma förfäder över tid.
Termen "fylogen" (på engelska: 'phylogeny') refererar till den evolutionära historien och relationerna mellan olika taxa, det vill säga en grupp organismer som är relaterade genom gemensam härstamning. En fylogeni kan representeras av ett diagramatiskt träd där varje gren representerar en klad, det vill säga en monofyletisk grupp med alla dess ättlingar inkluderat och utan inslag av äldre gemensamma förfäder.
I medicinsk kontext kan fylogenetiska analyser användas för att studera evolutionära relationer mellan patogena mikroorganismer, vilket kan vara viktigt för att förstå hur sjukdomar sprids och utvecklas, och hur vacciner och andra behandlingsmetoder kan utformas.
In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.
Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).
Den Y-kromosomen är ett av de två könskromosom som en människa kan ha. Den andra är X-kromosomen. Medan de flesta kroppscellerna har 46 kromosomer i par (23 från modern och 23 från fadern), har män normalt sett 46 kromosomer, men med en Y-kromosom och en X-kromosom. Kvinnor har två X-kromosomer istället för en Y-kromosom och en X-kromosom.
Y-kromosomen är viktig för att bestämma kön hos ett foster under utvecklingen. Om fostret får en Y-kromosom från fadern kommer det att bli en pojke, och om fostret inte får en Y-kromosom kommer det att bli en flicka.
Y-kromosomen innehåller också gener som är viktiga för mänsklig reproduktion och könsspecifika drag hos män, såsom skäggväxt och djupare röst.
"Animal flight" i medicinsk kontext refererar till kroppens inneboende mekanismer för att hantera stress och överlevnad. Detta inkluderar fysiologiska, beteendemässiga och psykologiska svar på stressorer eller hot. Fysiologisk "flight" involverar kroppens snabba aktivering av det sympatiska nervsystemet för att förbereda sig för en flykt-eller-kampsituation, vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning och muskelaktivitet.
Beteendemässig "flight" kan involvera att undvika eller fly från en stressfylld situation eller hot. Psykologisk "flight" kan innebära att man försöker undvika att tänka på, prata om eller hantera en stressfylld situation eller minnen av ett trauma.
Det är värt att notera att detta begrepp inte ska förväxlas med "djurflykt", som refererar till flygförmåga hos djur.
Cellkärneproteiner är proteiner som finns i cellkärnan och utför olika funktioner där. De kan delas in i flera kategorier baserat på deras funktion, såsom strukturella protein som bildar kärnans cytoskelett och lamina, regulatoriska proteiner som kontrollerar genuttryck och replikation, och enzymproteiner som katalyserar reaktioner inne i cellkärnan. Cellkärneproteinerna är viktiga för celldelning, genreglering, signaltransduktion och andra cellulära processer.
"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.
Medical definition of "Biological Evolution" is:
The process of gradual change and development in the characteristics of living organisms over generations through natural selection, genetic variation, and genetic drift. This can lead to the emergence of new species and the extinction of others. It is a fundamental concept in the field of biology and is supported by extensive scientific evidence from various fields such as genetics, paleontology, and comparative anatomy.
En sinnesorgan är ett specialiserat organ i kroppen som tillåter en individ att uppfatta och tolka olika former av stimuli från den omgivande världen. Det finns fem huvudsakliga sorters sinnesorgan hos människor: ögon (syn), öron (hörsel och jämvikt), hud (touch, smärta, temperatur och tryck), tunga (smak) och näsa (lukt). Dessa organ innehåller speciella celler som är känsliga för olika stimuli och sänder signaler till hjärnan via nervbanor för tolkning och bearbetning.
"Bevarad sekvens" är ett begrepp inom genetik och molekylärbiologi som refererar till en del av DNA- eller RNA-molekylen som inte har genomgått någon form av mutation eller genetisk ändring. Den bevarade sekvensen är därför identisk med den ursprungliga sekvensen i det aktuella genomet.
I en medicinsk kontext kan begreppet användas för att beskriva en situation där en viss gen, kromosom eller DNA-sekvens har bevarats hos en individ, till exempel när man undersöker ärftliga sjukdomar eller genetiska markörer. En bevarad sekvens kan vara av intresse för forskare och kliniker eftersom den kan ge information om risken för att utveckla en viss sjukdom, svaret på en viss behandling eller andra medicinska aspekter.
RNA-interferens (RNAi) är ett naturligt förekommande cellulärt försvarssystem hos eukaryota celler som skyddar mot främmande genetisk material, till exempel virus. Det bygger på att korta dubbelsträngade RNA-molekyler (siRNA) binder till och leder till degradering av komplementära mRNA-molekyler, vilket resulterar i nedreglering av specifika geners syntes på proteinnivå. RNAi kan också användas som en teknik inom molekylärbiologi för att studera genfunktioner och utveckla terapeutiska strategier.
Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet i sekvensen av baspar som finns mellan två eller flera DNA- eller RNA-molekyler. När sekvenserna har en hög grad av homologi, innebär det att de delar en gemensam evolutionär historia och är relaterade till varandra.
Sekvenshomologi mäts ofta som procentsatsen av identiska baspar mellan två sekvenser, men det kan också räknas in antalet substitutioner, insertioner och deletioner som skiljer sekvenserna åt. En hög grad av sekvenshomologi kan vara ett tecken på att två gener kodar för proteiner med liknande funktioner eller att de utför samma biokemiska reaktion i olika organismer.
Det är värt att notera att när vi pratar om sekvenshomologi hos nukleinsyror, så kan det finnas både konserverade regioner och variabla regioner i sekvenserna. Konserverade regioner är de delar av sekvensen som har varit under stark selektionstryck och därför har bevarats oförändrade över tid, medan variabla regioner kan ha varierat mer under evolutionen.
Sekvenshomologi används ofta inom bioinformatik och molekylärbiologi för att undersöka evolutionära relationer mellan olika arter eller organismer, för att identifiera genar och proteiner med okänd funktion samt för att utveckla nya läkemedel och terapeutiska strategier.
'Test för genetisk komplementering' är ett laboratoriemässigt test som används för att undersöka om en fungerande kopia av en viss gen kan komplettera eller kompensera för den defekta genen hos en individ med en genetisk sjukdom. Testet innebär att man inför en normalt fungerande genkopia i celler som saknar en fungerande kopia av samma gen, och sedan ser på om detta leder till en korrekt produktion av det protein som genen kodar för.
Genetisk komplementering används ofta inom forskning för att undersöka samband mellan specifika gener och sjukdomar, men kan även användas i kliniska sammanhang för att fastställa om en viss genförändring orsakar en specifik sjukdom. Testet kan också användas för att undersöka effekterna av genterapi, där man ersätter en defekt gen med en fungerande kopia.
I medicinsk kontext, betyder "multigen familj" en familj där flera personer över två generationer har diagnostiserats med samma ärftlig sjukdom. Detta kan inkludera till exempel en mor och hennes barn, deras far/morfar och eventuellt även syskon eller kusiner till barnen.
Multigen familjer är viktiga att identifiera eftersom det kan indikera ett större risk för släktingar att utveckla samma sjukdom. Genetisk rådgivning och screening kan då erbjudas för att tidigt upptäcka och möjligen behandla sjukdomen innan allvarliga symptom uppstår.
Transgender är ett samlingsbegrepp för personer vars könsidentitet eller könsuttryck inte stämmer överens med det biologiska könet de blev födda med. Termen inkluderar en mängd olika könsupplevelser och uttrycksformer, och kan omfatta transpersoner som har genomgått hormonbehandling eller kirurgi för att ändra sitt könsuttryck, såväl som de som inte gjort några fysiska förändringar. Det är viktigt att notera att vara transgender är inte en psykiatrisk störning, utan snarare en naturlig variation av mänsklig könsuttryck och identitet.
Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.
En chromosominversion är en genetisk mutation där en del av ett chromosoms arm böjer tillbaka på sig själv och sedan återintegrerar i det ursprungliga chromosomet, men i motsatt orientering. Detta innebär att sekvensen av generna på den inverterade armen är desorganiserad jämfört med den ursprungliga sekvensen.
Det finns två typer av chromosominversioner: pericentriska och paracentriska. I en pericentrisk inversion är brytpunkterna på varsin sida av centromeren, medan i en paracentrisk inversion är brytpunkterna på samma arm av chromosomet men fortfarande långt ifrån centromeren.
Chromosominversioner kan ha olika effekter på individens fenotyp (utseende och egenskaper) beroende på var de är lokaliserade och hur stor andel av chromosomet som är inverterat. I vissa fall kan en chromosominversion inte orsaka några synliga effekter alls, medan den i andra fall kan leda till abnormaliteter eller sjukdomar.
Alkoholdehydrogenas (ADH) er ein enzym som spiller en viktig rolle i alkoholmetabolismen. Det konverterer ethanol, den type av alkohol som finnes i drikkevarer, til acetaldehyden ved å fjerne Wasserstoff-ioner (protoner) fra ethanolmolekylet. Denne reaksjonen foregår i leveren og er en del av den første steget i nedbrytningen av alkohol i kroppen. Acetaldehyden er deretter viderebehandlet til acetat og senere fullstendig omdannes til CO2 og vann. ADH finnes i forskjellige former og forekommer hos de fleste levende organismer, inkludert mennesker.
Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen som sker under meiosen, den typ av celldelning som leder till bildandet av könsceller hos djur och vissa växter. Genetisk rekombination innebär att genetiskt material, i form av DNA-strängar, byts mellan olika kromosomer. Detta sker genom en process som kallas crossing over, där två homologa kromosomer (kromosomer från varsin föräldrageneration som har samma gener i samma ordning) böjs så att deras telomera (ändar) möts och delar av deras längre armar byter plats med varandra.
Genetisk rekombination kan också ske i en laboratoriemiljö genom tekniker som innebär att man klipper DNA-strängar itu och klistrar samman dem på nytt på ett sätt som ger upphov till nya kombinationer av gener. Detta används bland annat vid produktionen av genetiskt modifierade organismer (GMO).
I medicinsk kontext, betyder "restriktionkartläggning" (på engelska: "genetic mapping by restriction analysis") en metod för att undersöka och kartlägga genetiska avvikelser eller variationer i ett individuellt genom. Denna metod använder sig av restriktionsenzymer, speciella enzym som klipper DNA-strängar vid specifika sekvenser, för att skära upp individuets DNA i små fragment. Därefter jämförs storleken och mängden av dessa fragment med referensvärden, vilket kan hjälpa till att lokalisera och identifiera genetiska variationer som kan vara associerade med specifika sjukdomar eller tillstånd. Restriktionkartläggning är en äldre metod som idag ofta ersatts av mer avancerade tekniker, såsom nästa generationens sekvensering (NGS).
Etylmetansulfonat, också känt som EMS eller ethyl sulfate, är en organisk förening med formeln C5H10O4S. Det är etylester av metansulfonsyra.
I medicinsk kontext refererar 'Etylmetansulfonat' vanligtvis till ett läkemedel som använts som en abortiv i vissa länder, inklusive Kina och Ryssland. Det är inte längre i användning i många länder på grund av sina negativa biverkningar och risker för patienten.
EMS fungerar genom att irritera livmoderslemhinnan, vilket orsakar muskelkontraktioner och kan leda till en missfall. Det är inte ett effektivt eller säkert sätt att avbryta en graviditet och används inte som en abortmetod i länder med höga medicinska standarder.
Det är viktigt att notera att självförskrivning eller användning av EMS eller andra läkemedel för att avbryta en graviditet kan vara farligt och skadligt för både modern och fostret. Abort ska alltid utföras under professionell medicinsk övervakning och i enlighet med lagar och etiska riktlinjer.
"Genuppsättning" är en ortopedisk term som används för att beskriva en abnormalitet i knäts benställning. Det exakta definitierandet av genuppsättning kan variera, men det vanligaste sättet att definiera den är när knäets rotationsaxel inte går genom den mellersta delen av knäskålens yta. I stället pekar axeln inåt (varusuppsättning) eller utåt (valgusuppsättning). Denna abnormalitet kan vara medfött eller aquired, och kan vara mild, moderat eller allvarlig. Genuppsättning kan orsaka smärta, ledbelastning och ökad risken för artros i knäet. Behandlingen kan innebära observation, fysioterapi, ortoser, skena eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen.
RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.
'Homozygot' är ett genetiskt tillstånd där en individ har samma allel (en variant av ett gener) på ett visst locus (en viss plats på kromosomen) i båda kopiorna av genen, alltså en kopia från varje förälder. Detta skiljer sig från att vara heterozygot, där individen har två olika alleler på samma locus. Homozygositet kan ha olika effekter beroende på om den innebär en normalfunktionerande allel eller en patologisk allel. I fallet med en patologisk allel kan individen utveckla en ärftlig sjukdom om de är homozygota för den specifika allelen.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
'Nervsystemet' är det organ som har som funktion att leda, samordna och koordinera kroppens olika funktioner. Det består av hjärnan, ryggmärgen och de perifera nerverna som sträcker sig ut från dessa strukturer till resten av kroppen. Nervsystemet är ansvarigt för att bearbeta sensorerisk information från omgivningen, kontrollera muskulaturen och andra organ samt reglera kroppens inre miljö. Det kan delas upp i det centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (de perifera nerverna).
"Genes with a homeobox domain" också kända som "Hox-gener" är en typ av gener som kodar för transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i den embryonala utvecklingen hos flera djur, inklusive människan. Homeoboxen är en evolutionärt bevarad DNA-sekvens som kodar för en 60 aminosyror lång homeodomän, en struktur som kan binda till specifika sekvenser av DNA och på så sätt reglera transkriptionen av andra gener.
Hox-generna är organiserade i kluster på kromosomen och uttrycks i en strikt sekvensiell ordning under embryogenesen, vilket leder till att de skapar en gradient av homeoproteiner som styr den antero-posteriora axelutvecklingen hos embryot. På det sättet bidrar Hox-generna till bestämandet av olika kroppssegment och deras respektive strukturer under utvecklingen. Mutationer i Hox-generna kan leda till missbildningar eller abnormiteter i djurs kroppsplan.
"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.
Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.
Gonadal dysgenesis är ett medicinskt tillstånd där gonaderna, det vill säga äggstockarna eller testiklarna, inte utvecklas normalt under fostertiden. Detta kan leda till olika typer av könsstörningar och hormonella rubbningar. Gonadal dysgenesis kan vara ett isolerat tillstånd eller förekomma i kombination med andra genetiska eller kromosomala abnormaliteter, såsom Turner- eller Klinefelter syndrom.
Det finns olika grader av gonadal dysgenesis, från milda former där könskromosomerna och könsorganen är normalt utformade men med nedsatt funktion, till allvarliga former där könskromosomerna, gonaderna och yttre könsorganen är abnorma. I vissa fall kan personer med gonadal dysgenesis ha en kombination av manliga och kvinnliga könsdrag, vilket kallas intersexuellt.
Personer med gonadal dysgenesis behöver ofta medicinsk behandling och stöd för att hantera sina hormonella rubbningar och könstillhörighetsfrågor. Det är viktigt att de får tillgång till kompetent medicinsk expertis och psykologisk stöd för att hantera sina speciella behov och utmaningar.
'Hemolymfa' är ett samlingsnamn för det cirkulerande blod- och lymfsystemet hos leddjur (Arthropoda), till exempel insekter, kräftdjur och spindeldjur. Det består av en vätska som kallas hemolymfa, som fyller ut de inre håligheterna i kroppen (coelom) och transporterar näringsämnen, avfall, hormoner och gaser till olika delar av kroppen.
Hemolymfan innehåller även cellulära komponenter som blodkroppar (hemocyter), vilka kan ha olika funktioner som att bekämpa infektioner, reparera skador och stötta tillväxt- och utvecklingsprocesser.
Det bör poängteras att detta är en medicinsk definition specifik för leddjur, eftersom djur med ryggrad (Vertebrata) har ett separat blod- och lymfsystem istället.
Wnt1 är ett protein som tillhör Wnt-signalsystemet, vilket är involverat i cellsignalering och påverkar bland annat celldifferentiering, celldelning och cellyttväxling. Wnt1 specificerar den dorsala identiteten hos den embryonala ryggmärken och är också involverat i neurala crestens migration och differentiering. Dessutom har Wnt1 visat sig spela en roll i cancerutveckling, särskilt i medfödda tumörer som medulloblastomer och andra former av cancers som beror på celldelning och cellyttväxling.
DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.
'Imaginal discs' är en term inom den developmentala biologin och refererar till speciella grupper av celler hos flygande insekter, som exempelvis flugor och bin. Dessa celler bildas under embryonal utvecklingen och kommer sedan att utvecklas och forma viktiga strukturer i den vuxna insekten, såsom vingar, ben och andra kroppsdelar.
Imaginal discs är initialt enkla skivor av celler som underlarvens larvutveckling växer och differensieras inuti dess kropp. När insekten når sin slutgiltiga metamorfosfas, puppan, börjar imaginal discs att expandera och differensiera sig ytterligare för att bilda de vuxnas kroppsdelar.
Det är värt att notera att termen 'imaginal' här refererar till den vuxna formen av insekten, därav namnet 'imaginal discs'. Dessa celler har en mycket speciell betydelse inom evolutionär biologi och developmental biology, eftersom de kan ge oss insikter om hur nya kroppsdelar kan ha utvecklats under evolutionens gång.
"Optic lobe" refers to a specific region of the brain that is responsible for processing visual information in animals. In non-mammalian vertebrates such as birds, reptiles, and amphibians, the optic lobes are a pair of structures located in the rear part of the brain, near the cerebellum.
The optic lobes receive visual information from the eyes via the optic nerves and are responsible for processing this information to help the animal perceive its environment. They contain several layers of neurons that are organized into distinct regions, each of which is involved in different aspects of visual processing, such as motion detection, form recognition, and color discrimination.
Overall, the optic lobes play a critical role in enabling non-mammalian vertebrates to navigate their environment and interact with visual stimuli in their surroundings.
"Hemocyte" er ein termin brukt i dyrmedisinen, særlig i invertebrater som leddyr og bløtdyr. Det refererer til de kjeveblodsfargede cellene i dei vener (blodkjeder) eller hematopoetisk (bloddannende) vesler. Disse cellene spiller en viktig rolle i forsvaret mot infeksjon og skade ved å fungere som immunceller. De kan for eksempel fagocytosere (spise opp) frammeste fremmede partiklar og mikroorganismer, sette igang kjemisk reaksjoner som skydd mot skadelige substanser og delta i den inflammatoriske svaret.
Det er viktig å merke på at terminologien kan variere mellom forskjellige typer invertebrater, og det kan også være forskjeller i funksjon og struktur til dei ulika hemocytypaene. I noen dyrer er det mulig å skille mellom ulike typer hemocyter basert på morfologi (utseende), funksjon eller kjemiske egenskaper, men i andre kan de være mer homogene.
'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.
Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:
* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.
Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.
Mosaicism är ett medicinskt tillstånd där en individ har två eller fler genetiskt distinkta cellpopulationer i sin kropp, vilket orsakas av en genetisk ändring som sker efter att fertilisationen har inträffat. Det kan förekomma i alla typer av celler, inklusive könsceller, vilket kan resultera i varierande fenotyper (kroppsliga egenskaper) beroende på andelen av varje cellpopulation och vilka kroppsdelar de befolkar.
Mosaicism kan uppstå på grund av olika mekanismer, såsom non-disjunction, aneusmi eller genetisk mutation under celldelningen. Det kan variera från milda till allvarliga symptom beroende på vilka gener som är påverkade och i vilken utsträckning de är förändrade. I vissa fall kan mosaicism inte orsaka några uppenbara symptom alls, medan det i andra fall kan leda till allvarliga missbildningar eller sjukdomar.
Exempel på medicinska tillstånd som kan orsakas av mosaicism inkluderar certaina former av Down syndrom, certaina typer av cancer och vissa hud- och skelettavvikelser.
Eukromatin är en typ av kromatin som består av DNA som är relativt löst packat runt histonproteiner. Detta ger upphov till en lägre koncentration av packing jämfört med heterokromatin, en annan typ av kromatin. Eukromatin är lättillgängligt för transkriptionsfaktorer och andra proteiner som behövs för genuttryck, vilket gör att gener som finns i eukromatin ofta är mer aktiva än gener som finns i heterokromatin. I elektronmikroskop bilder ser eukromatin ut som ljusa områden medan heterokromatin ser ut som tätare, mörka områden.
"Genetisk transformation" refererer til den proces, hvor DNA fra én organisme overføres til en anden organisme på en sådan måde, at det nye DNA bliver integreret i modtagerorganismens genome og kan overføres til dens efterkommere. Dette opnås ofte ved hjælp af en vektor, som normalt er en plasmid eller et virus, der indeholder det ønskede DNA-materiale. Når den genetisk transformerede organisme derefter replikerer sig, vil den også replikere det nye DNA, hvilket kan resultere i permanent ændring af organismens arvemasse.
Genetisk transformation anvendes ofte i molekylærbiologien og genterapien til at introducere specifikke gener i celler for at studere deres funktion, producere proteiner eller korrigere genetiske defekter.
Notch-receptorer är en typ av transmembranproteiner som spelar en viktig roll i cellernas signalsystem och utveckling. De består av ett extracellulärt domän, en transmembrandomän och ett intracellulärt domän. Notch-receptorerna interagerar med ligander på andra celler, vilket leder till att den intracellulära delen klipps loss från membranen och transporteras in i nucleus där det fungerar som en transkriptionsfaktor och reglerar genuttrycket hos målgener. Notch-signalsystemet är involverat i en rad biologiska processer, såsom celltillväxt, celldifferentiering, apoptos och angiogenes.
"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.
Den medicinska definitionen av "bröstkorg" (thorax) är den del av kroppen som omsluts av bröstbenet (sternum), revbenen (costae) och ryggkotorna (vertebrae thoracicae). Bröstkorgen skyddar viktiga vitala organ såsom hjärtat, lungorna och stora blodkärlen.
Polytene chromosomes are an unusual type of chromosome that are formed through the end-to-end fusion and replication of multiple copies of a single chromosome. They are typically found in the cells of certain insects, such as dipteran flies (including Drosophila melanogaster), and are most commonly observed in the cells of the larval salivary glands.
During the development of these insects, the cells in the salivary glands undergo a series of endoreduplication events, where the chromosomes replicate without cell division. This results in the formation of polytene chromosomes that are much larger and more complex than the original chromosomes. The polytene chromosomes can have hundreds to thousands of copies of each chromosome, all arranged in a regular pattern.
One of the most notable features of polytene chromosomes is their banding pattern, which is created by the condensation of chromatin into alternating light and dark bands. These bands correspond to different regions of the genome and can be used to identify specific genes and genetic markers. Polytene chromosomes have been an important tool in the study of genetics and developmental biology, as they provide a way to visualize and manipulate large portions of the genome at once.
'Svampkropp' (latin: *Corpus* *fungi*) är den del av svampar som motsvarar växternas stam och blad, och innehåller de ifrågasatta reproduktiva strukturerna. Svampkroppen kan vara mycelial (ett nätverk av trådliknande filament) eller enskild (som hos paddstjärnor). Den är ofta underjordisk och skapar föda genom att bryta ned organiska material med sina enzymer. Svampkroppen kan också vara delad i flera delar, som hos vissa jordsvampar, där varje del kan utgöra ett genetiskt unikt individuum.
Introner är sekvenssegment i DNA-molekyler som finns inne i protein kodande gener. De klipps bort och inte translateras till aminosyror under bildandet av ett protein. Detta skiljer sig från exonerna, som bevaras och kodar för aminosyrasekvenser i det slutliga proteinet. Introner innehåller ofta signalsekvenser som reglerar splicingen, en process där RNA-molekyler klipps och sammanfogas korrekt för att producera ett mognat messenger RNA (mRNA).
Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och på så sätt förhindrar transkriptionen av angränsande gener. De fungerar som del av regulatoriska system i celler, där de kan stänga av genuttrycket när det inte behövs. Repressorproteinens aktivitet kan moduleras av olika signalmolekyler, till exempel sekundära meddelandeämnen (secoeder), för att möjliggöra precisely kontrollerad genuttryck. I prokaryota celler är repressorprotein ofta en del av operonregulatoriska system, medan de i eukaryota celler oftare är involverade i regleringen av enskilda gener.
'Oviposition' är ett medicinskt begrepp som refererar till att en djurart lägger ägg. Det används ofta i samband med studier och diskussioner kring reproduktion hos olika djurslag, inklusive insekter, groddjur och fåglar. Ovipositionen innebär att honan lägger ägg som sedan kommer att kläckas och utvecklas till en ny individ.
Genetic dose compensation är ett biologiskt fenomen där en genetisk mutation orsakar minskad funktion hos en gen, men den negativa effekten kompenseras av en ökad aktivitet eller expression hos en annan gen på samma kromosom. Detta kan ske genom olika mekanismer, t.ex. att regleringen av genuttrycket för de två generna är korrelerat eller att den kompensatoriska genen aktiveras som ett svar på den minskade funktionen hos den andra genen.
Genetic dose compensation förekommer naturligt i vissa organismer, till exempel däggdjur och insekter, där det kan hjälpa till att balansera effekterna av genetiska mutationer och underlätta överlevnad och anpassning. Det kan också vara relevantt i förhållande till genetisk rådgivning och terapi, eftersom det kan påverka hur en given genetisk mutation kommer att påverka en individ.
'Könsceller' (i engelskspråkig medicinsk terminologi kallade 'Gonadal cells') är de celler i en individuals kropp som producerar ägg (även kallade 'övergångsceller') eller spermier (i testiklarna). Könscellerna utvecklas från primordiala könsceller under fostertiden, beroende på individens kromosomala könsbestämning. Om en individ är XY (han) kommer primordiala könsceller att utvecklas till spermatogonier i testiklarna. Om en individ är XX (hon) kommer primordiala könsceller att utvecklas till äggceller i äggstockarna. Könscellerna spelar en central roll i reproduktionen då de ger upphov till könsceller som kan leda till befruktning och produktion av ett nytt individ.
I en genetisk kontext, betyder "heterozygot" att en individ har två olika alleler (varianter av samma gen) på ett visst locus (plats) på ett par homologt kromosom. Ett enklare sätt att uttrycka det kan vara att personen har en kopia av en viss gen från modern och en annan kopia av samma gen från fadern.
Detta kontrasterar med att vara homozygot, där individen har två identiska alleler på samma locus, vilket kan vara två kopior av samma normala allel eller två kopior av en muterad allel.
Heterozygota tillstånd kan ha olika effekter beroende på hur de två olika allelerna interagerar, och detta kallas för genetisk dominans. I vissa fall kan en allel vara dominant över den andra, medan i andra fall kan de två allelerna uttryckas samtidigt, vilket kallas för kodominans. I vissa fall kan en allel också vara partiell dominerande eller recessivt, beroende på hur mycket den bidrar till det fenotypiska (observbara) uttrycket av genen.
Genetisk polymorfism är när det finns fler än ett vanligt förekommande varianter (allaso kända som alleler) av ett specifikt gen i en population. Dessa varianter resulterar från små förändringar i DNA-sekvensen, såsom en enda nukleotidsubstitution eller en insertion eller deletion av ett fåtal nukleotider.
Genetisk polymorfism är vanlig och förekommer naturligt i alla levande organismer. De flesta genetiska polymorfa varianter har ingen påverkan alls på individens fenotyp (det observerbara kroppsliga uttrycket av ett gen) eller funktion, men vissa kan associeras med en ökad risk för vissa sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.
En typ av genetisk polymorfism som har fått mycket uppmärksamhet inom forskningen kring personlig medicin och genetisk predisposition är singel-nukleotidpolymorfier (SNP). SNPs är enkla nukleotidbyten i DNA-sekvensen som kan användas för att spåra arvet av vissa gener och för att undersöka samband mellan genetiska varianter och sjukdomar eller andra medicinska tillstånd.
Nukleinsyrahybridisering (eller genetisk hybridisering) är en biokemisk process där två enskilda ensträngade nukleotidsekvenser, ofta en komplementär DNA- (cDNA) och RNA-sekvens, kombineras till en dubbelsträngad hybrid. Denna process bygger på basparning mellan kompletterande nukleotider (AT och GC) i de två enskilda sekvenserna. Nukleinsyrahybridisering används ofta inom molekylärbiologi för att upptäcka, undersöka och bestämma särskilda DNA- eller RNA-sekvenser i ett genetiskt material. Det kan exempelvis användas för att fastställa om en viss gen finns på ett visst ställe i genomet eller för att upptäcka specifika RNA-transkript under olika cellulära tillstånd.
'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.
"DNA-primers" är en medicinsk term som refererar till små, syntetiska eller naturliga, ensträngade DNA-molekyler som används för att initiera och stödja DNA-syntesen under processer som PCR (polymeraskedjereaktion), sekvensering och kloning. DNA-primers binder specifikt till en komplementär sekvens i mål-DNA:t och fungerar som en startpunkt för DNA-polymerasen, det enzym som kopierar DNA-sekvensen. Primern är vanligtvis några tiotals baspar lång och är designad för att vara komplementär till den specifika sekvensen i mål-DNA:t där syntesen ska initieras.
"Kassetmutagen" är ett samlingsbegrepp inom genetisk toxicologi för kemiska ämnen som kan orsaka skada på DNA i cellkärnan. Begreppet kommer från "Ames-testet", en metod för att screening av mutagena ämnen, där man använder bakterier i en liten behållare (på engelska: "cassette") som innehåller ett genetiskt modifierat stam av bakterien Salmonella typhimurium.
Kassetmutagener är ämnen som kan orsaka mutationer i DNA-sekvensen hos levande organismer, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer och genetiska defekter. Dessa ämnen kan förekomma naturligt eller kan vara syntetiska och kan finnas i vardagsprodukter, industrier eller miljön.
Det är värt att notera att en kassetmutagen inte nödvändigtvis kommer att vara cancerogent, men det finns en korrelation mellan mutagena ämnen och cancerutveckling.
'Fortplantning' refererer til den biologiske proces hvor et individ producerer og overfører sine genetiske materialer til næste generation gennem formering og fødsel. Dette omfatter typisk produktionen af kønsceller (sædkvalmer eller æg), parring, befrugtning og udvikling af embryoet indtil fødslen. Fortplantningen kan ske på forskellige måder alt efter artsen, inklusive seksuelt og aseksuelt.
Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.
Temperatur är ett mått på den termiska energin som finns hos ett föremål eller en levande varelse. I medicinskt sammanhang avses ofta kroppstemperaturen, vilken är en indikation på en persons hälsotillstånd. Normalt temperaturen i människokroppen ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius. En förhöjd kroppstemperatur kan vara ett tecken på infektion eller annan sjukdom. En sänkt kroppstemperatur kan också vara ett allvarligt tecken beroende på orsaken.
Populationsgenetik, på medicinsk terminologi, handlar om studiet av genetiska variationer och mönster hos populationer av levande varelser, inklusive människor. Det inkluderar analysen av arvematerialets frekvens och distribution i populationer, hur gener påverkar individers fenotyp (kroppslig utseende och funktion) och hur genetiska variationer kan förändras över tid genom naturligt urval, genetisk drift, migration och genflöde.
Populationsgenetik har viktiga implicationer inom medicinen, eftersom den kan hjälpa till att förklara varför vissa sjukdomar är vanligare i vissa populationer än i andra, hur genetiska faktorer kan påverka individers svar på behandlingar och hur genetisk information kan användas för att förbättra preventiv medicin och personligat utformade behandlingsplaner.
Meios är en typ av celldelning som sker i könscellerna hos växter, djur och människor. Den har till syfte att producera könsceller, såsom ägg- och spermieceller, med halv den normala antalet kromosomer genom en reductionsteckning. Vid meiosen sker två omgångar av celldelning utan någon mellanliggande celldelning eller DNA-replikering.
Den första omgången av meios (meios I) innebär en crossing over-händelse där kromosompar i diploida celler byter material med varandra, vilket leder till en rekombination av genetisk information och skapar unika kombinationer av gener. Därefter skiljs de homologa kromosomparen åt och delas upp så att varje dottercell får halva antalet kromosomer.
Den andra omgången av meios (meios II) liknar en mitos, där de resterande kromosomerna i varje dottercell från meios I delas upp igen, vilket resulterar i fyra haploida dotterceller med halva antalet kromosomer jämfört med den ursprungliga diploida cellen.
Meiosen är en nödvändig process för sexuell reproduktion och säkerställer att könscellerna har en unik kombination av genetisk information, vilket leder till mångfald i arternas populationer.
'Växtregulatorer' är ett samlingsbegrepp för kemiska ämnen som används för att påverka växters tillväxt och utveckling. När det gäller insekter, kan växtregulatorer användas som ett medel för att kontrollera insektsbefattningar genom att påverka deras beteende, reproduktion eller överlevnad. Exempel på sådana växtregulatorer inkluderar ämnen som stör insekternas hormonsystem, påverkar deras födointag eller förhindrar deras äggläggning. Det är viktigt att notera att dessa ämnen inte är skadliga för växter, men de kan vara skadliga för icke-målade organismer, inklusive människor och djur, om de används på ett otillräckligt sätt eller under felaktiga förhållanden.
Diptera är en ordning inom klassen Insekter och innefattar alla tvåvingar, det vill säga arter som har två par vingar. Till denna ordning hör bland andra flugor, myggor och blomsterflugor. Kännetecknande för Diptera är att de endast använder bakvingarna till flyg, medan främre vingparen är omvandlat till halterier (små knölar eller klubbor).
Diptera innehåller en mycket stor andel arter som är av ekonomisk betydelse för människan, både positivt och negativt. Bland de positiva aspekten kan nämnas pollinering av växter och nedbrytning av organiskt material. Negativa aspekter innefattar spridning av sjukdomar som malaria, gula febern och denguefeber genom myggor samt skadeinsekter som gröna flugor och andra arter som kan orsaka betydande skador på jordbruksprodukter.
"Dominant gene" er en terminologi brukt innen genetikk for å beskrive et gener som påvirker individets fenotyp i mer markant grad enn dets allel. Hvert individ har to kopier av hvert gen, en arvet fra moren og en arvet fra faren. En dominant gen er noe som vil vise seg i individet selv om den bare er tilstede i én av de to kopiene.
For eksempel, har individet blå øyene hvis det har to kopier av blå øye-gener (homozygous), men hvis individet har en kopi av blå øye-gen og én kopi av brun øye-gen, vil den ha brune øyer på grunn av at brun øye-gener er dominante over blå øye-gener. I denne situasjonen sier man at individet er heterozygous for øye-fargen.
Det er viktig å nevne at det ikke alltid er like enkelt å si om et gen er dominert eller recessivt, og noen gener kan ha komplekse mønstre av arvelighet som inkluderer både dominans og kodominans.
"Crossing over, genetic" refers to the exchange of genetic material between two homologous chromosomes during meiosis, a type of cell division that results in the formation of sex cells or gametes. This process is essential for genetic diversity and allows for the reassortment of genes from each parent into new combinations in their offspring.
During meiosis, the homologous chromosomes pair up and align closely with one another. At this point, sections of the chromosomes can break and reattach to the corresponding section on the other chromosome, resulting in a genetic exchange called crossing over. The points where the crossover occurs are referred to as chiasmata (singular: chiasma).
The number and location of crossovers along the chromosomes are largely random, but there are some constraints that ensure that each chromosome ends up with a complete set of genetic material. The result of crossing over is that each gamete receives a unique combination of genes from both parents, increasing genetic diversity in the population.
'Ovum' är den biologiska termen för ett kvinnligt könscell, även känt som en äggcell. Det är den mogna, haploida cellen som produceras i äggstockarna (ovarierna) och kan bli befruktad av en spermie för att bilda en zygote, vilket är startpunkten för embryogenesen hos däggdjur. Ovum innehåller halva mängden kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell i kroppen och har potentialen att utvecklas till ett nytt individuellt organism om det blir befruktat och utvecklas till en fertil ägg.
'Upprepade sekvenser, nukleinsyra' refererar till en del av genomet hos vissa virus och bakterier som innehåller flera kopior av samma sekvens av nukleotider (baspar) i rad. Dessa upprepade sekvenser kan vara identiska eller nästan identiska, och de kan variera i längd från några få baspar upp till tusentals.
I viruset HIV finns exempelvis en upprepad sekvens av nukleotider som kallas LTR (Long Terminal Repeat), vilken innehåller regulatoriska element som kontrollerar virusets genuttryck. I bakterien Staphylococcus aureus finns det en upprepad sekvens som kallas SCCmec, vilken innehåller gener som ger resistens mot antibiotika.
Upprepade sekvenser kan vara användbara för att identifiera och klassificera olika virus och bakterier, och de kan även spela en roll i utvecklingen av nya terapeutiska strategier, till exempel genmodifiering eller CRISPR-Cas9-systemet för att redigera gener.
In molecular biology, hybridization refers to the process of combining DNA or RNA strands from different sources to form a hybrid molecule. This is typically achieved by denaturing the double-stranded nucleic acids (DNA or RNA) to separate them into single strands, followed by controlled re-annealing under conditions that allow complementary sequences to base pair with each other.
There are different types of hybridization techniques used in molecular biology, including:
1. Southern blotting: This technique involves the transfer of DNA fragments from an agarose gel to a nitrocellulose or nylon membrane and their subsequent hybridization with a labeled probe to detect specific sequences.
2. Northern blotting: Similar to Southern blotting, but used for the detection of RNA molecules.
3. Western blotting: This technique involves the transfer of proteins from an SDS-PAGE gel to a nitrocellulose or nylon membrane and their subsequent hybridization with a labeled antibody to detect specific proteins.
4. In situ hybridization: This technique involves the hybridization of labeled probes to nucleic acids in cells or tissues, allowing for the visualization of specific sequences in their native context.
5. Polymerase chain reaction (PCR): Hybridization is also used in PCR to selectively amplify specific DNA sequences using primers that bind to complementary regions on the template DNA.
Hybridization plays a crucial role in various applications, such as gene expression analysis, genotyping, molecular diagnostics, and forensic science.
Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.
Medicinskt kan man definiera mutagener som ämnen eller processer som orsakar förändringar i DNA-sekvensen hos celler. Mutationerna kan vara ärftliga och påverka cellens genetiska material permanent, vilket kan leda till negativa hälsokonsekvenser såsom cancer. Mutagener inkluderar kemikalier, strålning och vissa virus som kan interagera med DNA och orsaka skada. Det är viktigt att begränsa exponeringen för mutagener för att minska risken för skadliga hälsoutfall.
Dopamindekarboxylas, även känt som dopadecarboxylase eller DDC, är ett enzym som spjälkar av aminosyran dopamin till neurotransmittorn dopamin. Detta enzym finns i både nerv- och celler i andra delar av kroppen, inklusive levern och njurarna.
Dopamindekarboxylas är också involverat i spjälkningen av andra aminosyror till sina respektive neurotransmittorer, såsom serotonin (5-hydroxytryptofan), histamin (histidin) och noradrenalin (noradrenalina).
Ett felaktigt fungerande dopamindekarboxylas kan leda till sjukdomar som Parkinsons sjukdom, där dopaminnivåerna i hjärnan är för låga.
'Wolbachia' är en typ av intracellulär bakterie som lever inne i celler hos leddjur, såsom insekter och spindlar. Denna bakterie påverkar ofta reproduktionen hos värddjuret på olika sätt, till exempel genom att större hanliga könskromosomer eller producera ägg som är fertila endast när de parasiteras av Wolbachia. Det finns flera olika Wolbachia-stammar, och de kan ha olika effekter på värddjuret. Vissa forskare studerar möjligheten att använda Wolbachia som en biologisk kontrollmetod för skadedjur och vektorer för sjukdomar, eftersom den kan påverka reproduktionen hos dessa populationer.
Eye proteins, also known as ocular proteins, are vital components that make up the different parts of the eye. These proteins play crucial roles in maintaining the structure, function, and health of the eyes. They are involved in various biological processes, such as vision, immune response, and protection against oxidative stress.
Some examples of eye proteins include:
1. Crystallins: These are the major structural proteins found in the lens. There are three types - alpha, beta, and gamma crystallins. They contribute to the transparency and refractive properties of the lens, allowing it to focus light on the retina.
2. Opsins: These are light-sensitive proteins present in photoreceptor cells (rods and cones) in the retina. Two main types of opsins are involved in vision - rhodopsin in rods for low-light vision and photopsins in cones for color vision.
3. Collagens: These are structural proteins that provide support and elasticity to various tissues, including the eye. They are found in the cornea, sclera, and other parts of the eye.
4. Enzymes: Various enzymes are present in the eye, such as superoxide dismutase (SOD), catalase, and glutathione peroxidase, which protect the eye from oxidative stress by breaking down harmful reactive oxygen species (ROS).
5. Immunoglobulins: These are antibodies that help protect the eye from infections and foreign substances. They are produced by immune cells present in the eye and surrounding tissues.
6. Complement proteins: These are part of the innate immune system, which helps eliminate pathogens and damaged cells. They play a role in maintaining the health of the eye and protecting it from infections.
7. Transport proteins: Various transport proteins are present in the eye, such as aquaporins (water channels) and glucose transporters, which facilitate the movement of water, nutrients, and ions across different ocular tissues.
These are just a few examples of the many proteins that make up the complex structure and function of the eye. Understanding their roles can help researchers develop new treatments for various eye diseases and conditions.
I medicinsk kontext kan "lukt" (gerna skrivet "olör") referera till en obehaglig, besynnerlig eller ovanlig doft som uppstår från en persons kropp eller kroppsvätskor. Denna doft kan vara orsakad av en infektion, sjukdom, skada eller annan rubbning i kroppen. Exempel på medicinska tillstånd där lukt kan spela en roll inkluderar lunginflammation, diabetes, lever- eller njurproblem, och trötthet hud. En professionell utvärdering av en individuell situation bör ske för att fastställa orsaken till en oljud.
"Suppression, genetisk" refererer til mekanismer og processer, der reducerer eller inaktiverer udtrykket af bestemte gener. Dette kan opnås gennem forskellige mekanismer, herunder:
1. DNA-methylering: Tilføjelse af methylgrupper (-CH3) til specifikke positioner i DNA-strengen, hvilket ofte resulterer i reduceret transkription og udtryk af det pågældende gen.
2. Histonmodifikation: Ændringer af histonproteiner, der pakker DNA-strengen, kan også have en indvirkning på genudtryk. For eksempel kan acetylering af histoner føre til en åben struktur, der er mere tilgængelig for transskription, mens deacylering og andre modificeringer kan resultere i en mere tæt pakket struktur, hvilket reducerer transkriptionsaktiviteten.
3. RNA-interferens (RNAi): En proces, hvor små interferende RNA-molekyler (siRNA eller miRNA) binder til og destabiliserer specifikke mRNA-molekyler, hvilket forhindrer dem i at blive oversat til protein.
4. Transkriptionelle silencere: Specielle DNA-sekvenser, der rekrutterer proteiner, som aktivt undertrykker transkriptionen af nærliggende gener.
5. Genetisk imprinting: En proces, hvor et gen på en kromosom par er specifikt inaktiveret alt efter om det stammer fra moren eller faren. Dette resulterer i forskellig udtryk af det samme gen alt efter hvilken forælder det stammer fra.
Disse mekanismer spiller en vigtig rolle i reguleringen af genudtryk under udvikling, differentiering og homeostase, men de kan også være involveret i patologiske processer som kræft, neurodegenerative sygdomme og immunologiske lidelser.
"Centralt nervous system (CNS)" är en medicinsk term som refererar till det delområde av nervsystemet som inkluderar hjärnan och ryggmärgen. Detta är den kontrollcentralen för kroppens funktioner, där information bearbetas, sammanbinds och tolkas, och varifrån kommandon skickas ut till resten av kroppen via det perifera nervsystemet (PNS).
Hjärnan är ansvarig för högre mentala processer som tanke, minne, perception, emotion och medvetande, samt kontrollerar andning, hjärtrytm, blodtryck och andra autonoma funktioner. Ryggmärgen löper upp och ner i ryggraden och är ansvarig för att transportera sensoriska signaler till hjärnan och motoriska signaler från hjärnan till musklerna och andra organ.
CNS skyddas av tre höljen, de harbara men porösa meningeala membranerna, som hjälper att hålla det inre miljön stabilt och fri från skada. Dessutom är den omgiven av cerebrospinalvätska (CSF), en klar vätska som agerar som ett buffertämne och skyddar CNS mot stötar och skador.
Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.
I medical terms, 'mitos' refererar till den process som celler genomgår för att dela sig och reproducera sin DNA. Mitosen är en typ av celldelning där en cell delas upp i två identiska dotterceller. Under mitosen separeras kromosomerna, replikeras och distribueras jämnt till varsin dottercell. Denna process är väsentlig för tillväxt, healing, och cellulär repair i levande organismer.
'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.
En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.
Genetic amplifier refererar till ett segment av DNA som innehåller en upprepad sekvens av baspar (nukleotider), vilket leder till en ökning av antalet kopior av ett specifikt gen. Detta fenomen kan uppstå naturligt eller induceras i laboratoriemiljö genom tekniker som PCR (polymeraskedjereaktion). Genetiska förstärkare kan användas för att öka mängden av ett visst gen, till exempel för att underlätta analys av genen eller för att producera en överrepresentation av ett protein kodat av genen.
Egg proteins, also known as egg white proteins or ovalbumin, are a group of proteins found in chicken eggs. The main protein in this group is ovalbumin, which makes up about 54% of the total protein in egg whites. Other proteins found in egg whites include conalbumin (12%), ovomucoid (11%), lysozyme (3.5%), ovotransferrin (1.5%), ovomucin (3.5%), and various other minor proteins and enzymes.
Egg white proteins are high in quality and have a well-balanced amino acid profile, making them an excellent source of protein for humans. They also have many functional properties that make them useful in the food industry, such as foaming, emulsifying, and gelling abilities. Additionally, egg whites contain various vitamins, minerals, and other nutrients, including riboflavin, selenium, and choline.
It's worth noting that some people may have allergies to egg proteins, especially in children, which can cause symptoms such as hives, swelling, difficulty breathing, and anaphylaxis. In these cases, it is important to avoid foods containing egg proteins.
RNA, eller Ribonukleinsyre, er et biomolekyle som spiller en viktig rolle i livsprosessene i levende organismer. Det er relatert til DNA (DNA), men har en slik struktur og funksjon som gjør det unikt.
RNA består av en lineær kjenke av nukleotider, som inneholder fire forskjellige baser: adenin (A), uracil (U), guanin (G) og cytosin (C). Disse basene parrer seg med hverandre ved hydrogenbindinger, slik at A parer med U og G parer med C.
Det finnes tre hovedtyper av RNA:
1. Messenger RNA (mRNA): Denne typen RNA transporterer genetisk informasjon fra DNA til ribosomene, hvor proteinsyntesen skjer.
2. Transfer RNA (tRNA): Dette er et lite RNA-molekyle som transporterer aminosyrer til ribosomen under proteinsyntesen. Hver tRNA har en specifik antall-basparring som passer med en specifik aminosyre.
3. Ribosomalt RNA (rRNA): Dette er en del av ribosomet, som er et kompleks molekyle der proteinsyntesen skjer. rRNA utgjør en viktig del av ribosomets struktur og hjelper til å katalysere reaksjonene som skaper peptidbindinger mellom aminosyrer under proteinsyntesen.
I tillegg til disse tre hovedtyper finnes det også andre typer RNA, som for eksempel small nuclear RNA (snRNA) og microRNA (miRNA), som spiller en viktig rolle i reguleringen av genuttrykk og andre cellulære prosesser.
"Epistasis" er en betegnelse inden for genetik, som refererer til en form for interaktion mellem gener, hvor et gen maskerer eller ændrer effekten af et andet gen. Det vil sige at epistasis opstår når effekten af én gen på en given fænotype afhænger af en anden gen. Dette kan for eksempel resultere i at en individ med visse gener ikke udvikler en bestemt fænotype, selvom de har et gen som ellers ville have ført til udviklingen af denne fænotype, hvis det ikke havde været for indvirkningen fra det andet gen.
Epistasis kan være en kompleks og svær koncept at forstå, men det er et vigtigt begreb inden for genetik, da det kan hjælpe forskere med at forstå hvordan gener interagerer med hinanden for at producere de fænotyper som ses hos levende organismer.
'Recessiva gener' (recessive gen) är en term inom genetiken som betecknar en typ av genvariation där ett visst arvsmassesegment måste erhållas i dubbel uppsättning, det vill säga från båda föräldrarna, för att den recessiva egenskapen ska uttryckas fenotypiskt hos individen.
Varje individ har två kopior av varje gen, en ärvt från modern och en från fadern. Om en person har en recessiv genvariation i par med en dominant genvariation kommer den recessiva genen inte att uttryckas fenotypiskt, eftersom den dominerande genen maskerar dess effekt. Först när två individer som båda är bärare av samma recessiva genvariation parar sig och har barn finns risk för att de får barn med den recessiva egenskapen, eftersom det då finns en 25-procentig chance att barnet får den recessiva genen från båda föräldrarna.
Exempel på sjukdomar som orsakas av recessiva gener är cystisk fibros och fenylketonuri.
Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.
Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:
* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.
Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.
Dygnsrytmen (engelska: circadian rhythm) refererar till den inre biologiska klocka hos levande organismer, inklusive människor, som reglerar olika fysiologiska processer och beteenden under dygnet. Dessa processer inkluderar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, hormonnivåer och andra funktioner.
Den centrala regulatorn av dygnsrytmen finns i en grupp nervceller i hypotalamus, en del av hjärnan som kallas supraChiasmatic nuclei (SCN). SCN koordinerar dygnsrytmen genom att kontrollera produktionen och release av hormoner såsom melatonin och cortisol. Dessa hormoner påverkar sömn-vakenhetscykler, kroppstemperatur och andra fysiologiska processer.
Dygnsrytmen är en cirka 24-timmars cykel som styrs av ljus-mörkercykeln i naturen. Exponering för naturligt dagsljus på morgonen hjälper att ställa in den inre klockan och underlättar en normal sömn-vakenhetscykel. Människor som arbetar nattskift eller reser över tidszoner kan uppleva störningar i sin dygnsrytm, vilket kan leda till sömnproblem och andra hälsoproblem.
Neuropeptider är signalmolekyler som består av korta aminosyrekedjor och fungerar som neurotransmittorer eller neuromodulatorer i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). De produceras inne i neuron och är involverade i en rad olika fysiologiska processer, såsom smärtperception, aptitreglering, minnesbildning och emotionella respons.
Neuropeptider binder till specifika receptorer på cellmembranet hos målcellerna och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en biologisk respons. Exempel på välkända neuropeptider inkluderar substance P, endorfiner, oxytocin och vasopressin.
I medicinska sammanhang kan förändringar i neuropeptidernas uttryck och funktion vara associerade med olika sjukdomszustånd, såsom smärtsyndrom, neuropsykiatriska störningar och neurologiska skador.
In genetics, a promoter region is a section of DNA that initiates the transcription of a gene. This region typically contains specific sequences of bases (the building blocks of DNA) that serve as binding sites for proteins called transcription factors. When these transcription factors bind to the promoter region, they recruit RNA polymerase, the enzyme that carries out the process of transcription and creates a complementary RNA copy of the gene.
Promoter regions are crucial for the regulation of gene expression, as they help determine when and where a particular gene is turned on or off. The specific sequence of the promoter region can influence its strength, or the level of transcription it drives. Additionally, various factors such as chemical modifications to the DNA and proteins associated with the chromosome can also affect the activity of the promoter region and thus the expression of the gene.
It's worth noting that there are different types of promoters, including constitutive promoters that are always active and tissue-specific promoters that are only active in certain cell types. There are also inducible promoters that can be turned on or off in response to specific signals or environmental conditions. Understanding the properties and regulation of promoter regions is an important area of research in genetics and molecular biology, as it can provide insights into the underlying mechanisms of gene expression and how they contribute to health and disease.
'Drosophilidae' är en familj av tvåvingar, även kända som bananflugor. Denna familj innehåller över 4 000 beskrivna arter, varav den mest välkända är *Drosophila melanogaster*, som ofta används som ett modellorganismer inom genetik och biologisk forskning. Drosophilidae-arter är vanligtvis små, med en kroppslängd på mindre än 10 millimeter. De flesta arter i denna familj har en förkärlek för föda som är rik på socker och fermenterande material, såsom frukt och nektar. Larverna utvecklas ofta i övermogen eller fördärvad vegetativ material.
"Cell kärna" är den centrala delen av eukaryota celler (t.ex. djur-, växt- och svampceller) som innehåller det genetiska materialet i form av DNA-molekyler. Cellkärnan är avgränsad från cytoplasman av en dubbelmembranös struktur som kallas kärnmembran. I cellkärnan finns också en struktur som kallas nukleol, där ribosomalt RNA (rRNA) syntetiseras. Cellkärnan har en central roll i celldelningen och reglerar celldifferentiering, cellytgrowth och celldöd.
Jag kan inte hitta någon medicinsk definition av "Tribolium", eftersom detta är ett släkte av bockar och inte har någon direkt koppling till medicinen. Tribolium-släktet innehåller flera arter, bland annat den vanliga mjöldaggmasken (*Tribolium castaneum*). Dessa insekter kan i vissa fall vara relaterade till allergier eller astma hos vissa individer på grund av deras avfall och skal, men de är inte direkt kopplade till medicinen själva.
Glycerol-3-phosphate dehydrogenase (G3PD) er en viktig enzym i cellens energiproduksjon og stoffskifte. Det er involvert i konversjonen av glycerol-3-fosfat til dihydroxyacetonfosfat, som er en del av både glykolysen (sukkerets nedbrytning) og glukoneogenesen (sykters produsjon).
Specifikt katalyserer G3PD oxidasjonen av glycerol-3-fosfat til dihydroxyacetonfosfat, samtidig som NAD+ reduceres til NADH. Denne reaksjonen er viktig for produksjonen av energirik reduktionsmidler i cellen og spiller en sentral rolle i cellemetabolismen.
Mutasjoner i genene som koder for G3PD kan føre til medførte sykdommer, herunder metabolske lidelser som glykogenose typ 9 (GSD9) og non-ketotisk hyperglycinemi (NKH). Disse sykdommene kan ha alvorlige konsekvenser for pasientenes helse og krever ofte spesialiserte behandlingsformer.
Transposase är ett typ av enzym som förekommer hos både prokaryota och eukaryota organismer. Det spelar en viktig roll i processen med genomtransposition, där en del av DNA:t (ett transposon) flyttas från sin ursprungliga plats till en ny plats inuti eller mellan gener i samma organism. Transposaser klyver och separerar den DNA-sekvens som ska transponeras, för att sedan integrera den vid en ny plats i genomet. Detta kan leda till mutationer och ändringar av genuttryck, både positiva och negativa. Transposaser är exempel på typ 1 transponaser, medan typt 2 transponaser använder sig av en kopieringsprocess för att transponera DNA istället för att direkt flytta den.
'Caenorhabditis elegans' är en art av rundmaskar som är vanligt förekommande i naturen och används flitigt inom forskning, särskilt inom molekylär biologi och neurovetenskap. Den är mycket liten, med en längd på ungefär 1 mm, och har en kort livslängd på omkring tre veckor.
Den genetiska uppbyggnaden hos 'Caenorhabditis elegans' är väl studerad och den var den första eukaryota organismen vars genom helt secvenserades. Den har en relativt enkel nervsystem med exakt 302 neuron som alla är identifierade och kartlagda, vilket gör den till ett användbart modellorganism för att studera neurobiologiska processer som lära, minne och beteende.
'Caenorhabditis elegans' är också en populär modellorganism inom åldranderesearch på grund av sin korta livslängd och den förmågan att utveckla åldersrelaterade sjukdomar som neurodegenerativa sjukdomar.
I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.
Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.
"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.
Neuropil är ett histologiskt begrepp som används för att beskriva det sammantrasslade nätverket av nervcellers (neuroners) utskott (axoner och dendriter) och deras synapser, glia cellsprocesser och blodkärl i det centrala nervsystemet hos djur. Det är den strukturella komponenten i hjärnans och ryggmärgans vävnad där neuronal signalering sker genom kommunikation mellan neuroner via synapser. Neuropil innehåller också stödjande celler, som glia cells, som har en rad funktioner som till exempel att underhålla och skydda nervcellerna samt hjälpa till vid uppbyggnaden och underhållet av extracellulär matris. Neuropil är en mycket komplex struktur på molekylär nivå, med många olika proteiner och signalsubstanser som deltar i nervcellskommunikationen.
Stressproteiner, eller hämtat från engelska "heat shock proteins (HSP)", är proteiner som produceras av celler i organismen under stressförhållanden, såsom höga temperaturer, syrebrist, infektion och skada. Dessa proteiner hjälper till att skydda och reparera andra proteiner i cellen som kan ha blivit skadade av stressoren. De kan också hjälpa till att transportera och vika korrekt proteiner inom cellen. Stressproteinerna delas upp i olika familjer beroende på deras molekylära vikt och struktur, exempelvis HSP90, HSP70 och HSP60.
"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.
I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.
Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.
Kromosomala protein av icke-histontyp refererar till proteiner som är associerade med kromosomen utöver de mer välkända histonproteinerna. Histonproteinerna är basiska proteiner som paketerar DNA:t i en struktur som kallas nukleosom, vilket är grunden till den högre ordnade kromatinstrukturen.
Icke-histonproteiner utgör en stor andel av de proteinmolekyler som finns i kromatinet och har en rad olika funktioner. De kan vara involverade i regleringen av genuttryck, underhåll och reparation av DNA, paketering av DNA, och andra cellulära processer som är relaterade till kromosomerna. Exempel på icke-histonproteiner inkluderar transkriptionsfaktorer, polymeraser, ligaser, kinaser, fosfataser och strukturella proteiner som till exempel lamininer och hystone H1.
Icke-histonproteinerna kan vara permanent bundna till DNA eller associeras temporärt under specifika cellulära processer. De kan också ha en roll i att ge kromosomen dess unika struktur och identifieringsmönster, vilket är viktigt för celldelningen och celldifferentiering.
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom molekylärbiologiska metoder, där genetisk information från två eller fler olika protein kodande gener kombineras till en enda gen. Den resulterande fusionerade genen ger upphov till ett protein som innehåller delar av de ursprungliga proteinenheterna, vilka är sammanfogade i en enda peptidkedja.
Denna teknik möjliggör skapandet av proteiner med nya och unika funktionella egenskaper som inte finns hos de ursprungliga proteinerna. Rekombinanta fusionsproteiner används inom forskning, diagnostik och terapi, exempelvis vid tillverkning av monoklonala antikroppar för behandling av cancer och autoimmuna sjukdomar.
'Könsdofter' (även känd som pheromonder) är doftmolekyler som utsöndras från djurs hud och kan påverka beteendet hos andra individer av samma art. Könsdofter används ofta i samband med reproduktion och kan signalera information om kön, fertilitet och parningsvilja. Människor har också potentialen att uppfatta könsdofter, men deras roll i mänsklig beteende och förökning är fortfarande en omdiskuterad fråga inom forskningen.
Southern blotting is a type of molecular biology technique used for the detection and analysis of specific DNA sequences in a sample. The method is named after its inventor, Edward Southern.
In Southern blotting, the DNA sample is first cut into smaller fragments using restriction enzymes, which recognize and cleave specific DNA sequences. The resulting DNA fragments are then separated based on their size through a process called agarose gel electrophoresis.
After separation, the DNA fragments are transferred from the gel to a nitrocellulose or nylon membrane using a technique called blotting. Once the DNA is bound to the membrane, it can be probed with a labeled DNA probe that is complementary to the sequence of interest. The probe will hybridize specifically to its target sequence, allowing for its detection and visualization through techniques such as autoradiography or chemiluminescence.
Southern blotting is a powerful tool in molecular biology research, used for various applications such as identifying genetic mutations, detecting gene rearrangements, and analyzing gene expression patterns.
Period Circadian Proteins (PER proteins) refer to a group of proteins that play a crucial role in the regulation of the circadian rhythm, which is the internal biological clock that regulates various physiological processes in living organisms. The term "PER proteins" specifically refers to the proteins encoded by the period genes, per1, per2, and per3, which were first discovered in fruit flies but have since been identified in many other species, including mammals.
The circadian rhythm is a complex system that involves a feedback loop of gene expression and protein regulation. The PER proteins are part of this feedback loop and help regulate the timing of various physiological processes such as sleep-wake cycles, feeding behavior, and hormone release.
In the positive arm of the feedback loop, the PER proteins are transcribed and translated in response to signals from other clock genes. Once produced, the PER proteins form complexes with another group of clock proteins called CRY (cryptochrome) proteins. These PER-CRY complexes then translocate to the nucleus where they inhibit the transcription of their own genes, forming a negative feedback loop.
Over time, the levels of PER and CRY proteins decrease, allowing for the transcription of the period genes to resume, starting the cycle again. This feedback loop helps maintain the circadian rhythm and ensure that various physiological processes are regulated in a timely and coordinated manner.
Defects in the regulation of the circadian rhythm have been linked to various health problems, including sleep disorders, mood disorders, and metabolic diseases. Therefore, understanding the role of PER proteins and other clock genes in the regulation of the circadian rhythm is an important area of research with potential implications for human health.
A compound eye in arthropods is a type of eye that is composed of many individual light-sensing units called ommatidia. Each ommatidium contains its own set of photoreceptor cells, pigment cells, and a corneal lens, which work together to detect and process light. The ommatidia are arranged in a regular pattern on the surface of the eye, creating a wide field of view with high sensitivity to motion. This type of eye is found in many arthropods, including insects, crustaceans, and some spiders, and provides them with excellent visual capabilities for detecting movement, avoiding obstacles, and navigating their environment.
The Antennapedia (Antp) homeodomain protein is a transcription factor that contains a DNA-binding domain known as the homeodomain. This protein plays a crucial role in the development of Drosophila melanogaster (fruit flies) by regulating gene expression during embryogenesis. Specifically, Antp is involved in the determination and differentiation of body segments, particularly in the development of the thorax and head structures.
The homeodomain region of the Antp protein consists of approximately 60 amino acids that form a helix-turn-helix motif, which enables the protein to bind to specific DNA sequences called homeoboxes. These homeobox sequences are found in various genes that control embryonic development and cell differentiation.
Mutations or misregulation of Antp homeodomain protein can lead to developmental abnormalities and diseases in fruit flies, making it an essential subject of study in developmental biology and genetics. However, it is important to note that the Antennapedia protein and its associated gene are unique to Drosophila melanogaster and do not have direct human counterparts or implications for human health.
Luktreceptorer, också kända som olfaktora receptorer, är en typ av G protein-kopplade receptor (GPCR) som finns i celler i näsans slemhinna. Dessa receptorer är specifika för olika doftmolekyler och aktiveras när de binder till dessa molekyler. När en luktreceptor aktiveras, skickar den ett signalsänder via en kedja av intracellulära händelser som slutligen leder till att informationen om doften tolkas i hjärnan. Människan har ungefär 400 olika typer av luktreceptorer, vilket gör det möjligt för oss att uppfatta en mycket varierad palett av dofter.
'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.
The term "exonerate" is a legal and forensic term rather than a medical one. To exonerate means to clear someone of blame or suspicion, especially in a criminal case, after new evidence has come to light or after further investigation has been conducted. It can also mean to cancel a punishment or penalty that was previously imposed on someone.
In the context of medicine, the term "exoneration" may be used in relation to medical malpractice cases, where a healthcare provider is accused of negligence or wrongdoing. If an investigation finds that the provider did not commit any errors or violations of standard care, they may be exonerated of any wrongdoing.
However, it's worth noting that "exoneration" is not a term that is commonly used in medical terminology or practice.
"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).
I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.
"Northern blotting" är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och identifiera specifika RNA-molekyler i ett prov. Tekniken bygger på separation av RNA-molekylerna baserat på storlek genom elektrofores, vilket följs av överföring (blotting) av de separerade RNA-molekylerna till en membran där de kan detekteras med hjälp av specifika sondmolekyler.
I ett typiskt Northern blotting-experiment extraheras RNA från ett prov, den renas och fragmenteras sedan i enlighet med önskad storlek. Därefter separeras RNA-fragmenten baserat på deras storlek genom elektrofores i ett agaros- eller polyacrylamidgel. Efter separationen överförs RNA-fragmenten till en membran, ofta en nitrocellulosa- eller nylonmembran, där de fastnar. Membranet exponeras sedan för en radioaktivt markerad sond som är komplementär till den specifika RNA-sekvens man vill detektera. Genom att exponera membranet för ett film emulsion kan man sedan avläsa resultatet i form av en mönstring av radiostrålning på filmen, där starkare band indikerar högre koncentrationer av den specifika RNA-sekvensen.
Northern blotting är en känslig och specificer teknik som används för att studera RNA-uttryck, alternativa splicing, mutationer och andra aspekter av RNA-biologi.
In a medical context, "kopulering" refererar vanligtvis till den sexuella aktiviteten mellan två individer som innebär penetration av en persons genitalier av den andres. Detta kan inträffa under samlag, där en penis penetrerar vaginalt, analt eller oralt. Kopulering är en naturlig och viktig del av mänsklig sexualitet och reproduktion. Emellertid kan det också vara kopplat till risker för sexuellt överförbara infektioner (STI) och oönskad graviditet, om den inte sker på ett säkert sätt.
'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.
Kromatin är ett komplex av DNA, protein och nukleinsyror som utgör den grundläggande strukturen i eukaryota cellkärnor. Det består huvudsakligen av histon- och icke-histonproteiner, samt DNA som är vrapplat runt histonerna. Kromatinet har en viktig roll i regleringen av genuttryck, genom att kontrollera tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och andra proteiner som påverkar genuttrycket. Den kan vara mer löst packad (euchromatin) eller tätare packad (heterochromatin), beroende på graden av kompaktion och aktivitet av de underliggande generna.
'Lukter' er egentlig ikke en medisinsk terminologi, men betyder i allmenn språkbruk noe som har en bestemt, sterk og ofte ubehagelig aroma eller dobbelt. I medicinen kan man snarere bruke begrepet 'aroma' eller 'doft' for å beskrive ei egenskap hos et legemittel, kroppsflukt eller en sykdom.
Noen ganger kan det være relevant å beskrive en uvanlig dobbelt i forbindelse med en sykdom, som eksempelvis fiskelyd i andnedet (halitosis) hos ein person med parodontitt (tanninforkalkning), eller en søtt dobbelt i munnen som kan være tegn på diabetes. I disse tilfellene vil en medisinsk profesjonalsk beskrivelse være mer spesifikk og relatere dobbelten til den underliggjande årsaken eller sykdommen.
DNA-restriktionsenzymers är en typ av enzymer som finns hos bakterier och arkéer. Deras funktion är att skydda cellen från främmande DNA, till exempel virus, genom att skära sönder den i specifika mönster. Restriktionsenzymerna kan användas inom molekylärbiologi för att klippa och klistra ihop DNA-molekyler på ett kontrollerat sätt. Varje restriktionsenzym har en unik sekvens av nukleotider som det känner igen och skär vid, vanligtvis med 4-8 baspar. När enzymerna används i forskning och teknikutveckling kallas de ofta enbart för restriktionsenzymer eller bara restriktorer.
I navigeringen på det medicinska feltet, betegner "Inavel" (eller "Aspirationssyndrom") som et farligt forhold, hvor mad, væske eller andre fremmedlegemer suges ned i de airways, der fører til lungerne. Dette sker oftest under indsugning af luft, og kan resultere i alvorlige læsioner eller død, hvis det ikke behandles straks og effektivt.
Der er forskellige årsager til inavel, herunder:
1. Fejlagtigt placeret sonderegning eller enteral nutrition tubes (sonder)
2. Svækket muskelkontrol over svælget og strupen (som følge af neurologiske forstyrrelser, fx cerebral pares eller multiple sklerose)
3. Generelle anæstesi, særligt hos patienter med fuld mave
4. Kraftig hoste eller kvalme
5. Alkohol- eller stofmisbrug
For at forebygge inavel bør man altid overholde korrekte procedurer under indsættelse af sonderegning og enteral nutrition tubes, undgå at spise eller drikke under anæstesi, undgå at ligge helt fladt på ryggen efter at have spist, og søge umiddelbart medicinsk hjælp ved tegn på inavel (fx hoste, kvalme, stridor eller cyanose).
Ekdysteroider är ett samlingsnamn för en grupp steroidhormoner som förekommer hos leddjur, även kallade arthropoder. De är involverade i olika fysiologiska processer hos leddjuren, till exempel utveckling, tillväxt och äggproduktion. Ekdysteroider har också visat sig ha potential som anabola agenter hos däggdjur, inklusive människor, men forskningen pågår fortfarande för att fastställa deras säkerhet och effektivitet.
I medicinsk kontext, refererar genkomponenter till de delar av DNA-sekvensen i ett genetiskt material som kodar för specifika funktioner eller egenskaper hos en organism. Dessa komponenter kan vara gener, promotorer, enhancer, introner och exoner, samt andra regulatoriska sekvenser som styr genuttrycket och proteinsyntesen i cellen. Genkomponenter kan påverka individuella fenotyper och är viktiga för att förstå genetisk variation och arv.
"Genetically, X-linked" refers to a pattern of inheritance in which a genetic trait or disorder is linked to the X chromosome. This type of inheritance follows certain characteristics because males have only one X chromosome (along with one Y chromosome), while females have two X chromosomes.
In X-linked recessive inheritance, a person must inherit an altered (mutated) copy of the gene from both parents to show the trait or develop the disorder. Males are more likely to be affected than females because they only have one X chromosome and thus don't have a second, normal copy of the gene to compensate for the mutation.
In X-linked dominant inheritance, having just one altered copy of the gene is enough for a person (male or female) to show the trait or develop the disorder. In this case, females are more likely to be affected than males because they have two copies of the X chromosome and thus a higher chance of inheriting an altered copy of the gene.
Examples of X-linked recessive disorders include hemophilia and Duchenne muscular dystrophy, while examples of X-linked dominant disorders include Rett syndrome and incontinentia pigmenti.
'Könskarakteristika' refererar till de fysiska, kroppsliga och biologiska egenskaper som används för att bestämma om en person är man eller kvinna. Dessa karaktäristika inkluderar traditionellt exempelvis könskromosomerna (XX hos kvinnor och XY hos män), könsorganen, könsbekräftande hormonnivåer och sekundära könskarakteristika som till exempel bröstutveckling eller skäggväxt.
Det är värt att notera att könskaraktäristika kan variera mycket mellan olika individer, och att det finns många variationer och avvikelser från de traditionella binära könsnormerna. Vissa personer kan också identifiera sig som icke-binära eller transpersoner, vilket innebär att deras identitet inte nödvändigtvis korresponderar med de könskaraktäristika de har fötts med.
Armadillo repeat proteins are a family of proteins characterized by the presence of Armadillo repeats (ARM) in their structure. These repeats are composed of approximately 42 amino acids and fold into a compact, superhelical structure that can bind to other proteins or molecules. The name "Armadillo" comes from the armadillo protein, which was the first member of this family to be discovered in the fruit fly Drosophila melanogaster.
The Armadillo domain proteins play important roles in various cellular processes, including signal transduction, cytoskeleton organization, and cell adhesion. They can act as scaffolds or adaptors that bring together different protein complexes to regulate these processes. Some examples of Armadillo repeat proteins include β-catenin, plakophilin, and p120 catenin, which are involved in the Wnt signaling pathway, cell-cell adhesion, and cytoskeleton organization, respectively.
Mutations in Armadillo domain proteins have been linked to various human diseases, including cancer, neurological disorders, and heart disease. Therefore, understanding the structure and function of these proteins is crucial for developing new therapeutic strategies to treat these conditions.
'Regulatoriska gener,' eller 'regulatoriska genomekanismer,' refererar till de genetiska mekanismer som kontrollerar och styr uttrycket av andra gener i ett levande väsen. Detta kan involvera en rad olika typer av molekylära interaktioner, inklusive transkriptionsfaktorer som binder till DNA-sekvenser och påverkar omgivande geners aktivitet, epigenetiska modifieringar som påverkar DNA-strukturen och därmed genernas funktion, samt RNA-interferens som kan stänga av genuttryck genom att bryta ned mRNA-molekyler. Regulatoriska gener spelar en viktig roll i cellulär differensiering, homeostas och respons på miljöförändringar.
Polycomb Repressive Complex 1 (PRC1) är ett proteinkomplex som spelar en viktig roll i den epigenetiska regleringen av genuttryck. Det är involverat i undertryckandet av flera homeobox-gener, vilka kodar för transkriptionsfaktorer som är involverade i embryonal utveckling och differentiering av celler. PRC1 mediar undertryckandet genom att katalysera monoubiquitineringen av histon H2A vid lysin 119 (H2AK119ub1), vilket leder till en kompaktare och mindre aktiv kromatinstruktur. Dessutom kan PRC1 interagera med andra proteiner och epigenetiska modifieringsenheter för att koordinera undertryckandet av målgener.
"Icke-disjunktion, genetisk" (eng. "genetic non-disjunction") är ett tillstånd där två kromosomer i en cell inte skiljs åt korrekt under celldelning, vilket leder till att den resulterande cellen får extra eller för få kopior av en viss kromosom. Detta kan orsaka genetiska avvikelser och är vanligt förekommande hos ägg och spermier. Icke-disjunktion kan leda till tillstånd som Down syndrom, Turner syndrom och Klinefelter syndrom.
Spermiebildning, även känd som spermatogenes, är den process där mänskliga spermier (spermatozoider) produceras och utvecklas i de manliga reproduktionsorganen, testiklarna. Denna process innefattar en serie komplexa steg som sker i olika delar av testikeln, inklusive i de tunna rör som kallas seminervävnader.
Spermiebildningen börjar med att diploida stamceller, kallade spermatogonier, delar sig och differenseras till haploida celler, spermatocyter. Dessa spermatocyter genomgår två meiotiska delningar för att producera fyra haploida celler, spermatozygospermer. Under denna process sker en kromosomseparation där varje dottercell får halva antalet kromosomer (23 stycken), inklusive en kopia av varje sexkromosom.
Spermatozygospermerna är fortfarande inte fullt utvecklade spermier och de genomgår ytterligare förändringar i de speciella rör som kallas tubuli recti och efferenta ductus, innan de når epididymis. I epididymis sker ytterligare morfologiska förändringar och spermierna blir mognare och mer rörliga. Slutligen transporteras de till konvolutus testis där de mixas med sekret från accessoriska sexuella körtlar (prostata, samlingsblåsa och bulbouretrala körtel) för att bilda sperma.
Spermiebildningen är en kontinuerlig process som pågår under hela en manlig individuals liv, men den kan påverkas av olika faktorer såsom ålder, hälsostatus och exponering för skadliga miljöfaktorer.
Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.
Xantindehydrogenas (XDH) er ein enzym som deltar i katalyse av reaksjoner involverte i purinmetabolismen, speksialt nedbryting av xantin til urat. XDH finnes i to former: en NAD+-afhængig oxidas form og en NADP(H/F)-afhængig reduktas form. Den oxidative formen er også kjent som xantinoxidas, som er aktivt involvert i produksjon av frie radicaler og kan spille en rolle i skadegjering av celler og utvikling av sykdommer, slik som kardiovaskulære sjukdommer og cancer.
En oocyte, även känd som en äggcell, är en stor, ofullständigt utvecklad cell hos en kvinna som kan utvecklas till ett ägg under den ovulatoriska cykeln. Oocyten bildas i äggstockarna (ovarier) och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 23 unika kromosomer, medan de flesta andra celler i kroppen har 46 kromosomer fördelade på två uppsättningar. När en mannens spermie befruktar oocyten bildas en zygot, som kan utvecklas till ett embryo och sedan till ett foster under graviditeten.
"Djurens anatomi" refererar till studiet av djurs kroppsstruktur, inklusive deras organ och system. Det inbegriper ofta en detaljerad undersökning av skelett, muskler, hjärta, lungor, lever, njurar, mag-tarmkanalen och reproduktiva system. Anatomin kan variera mycket mellan olika arter, så studiet innefattar ofta jämförelser mellan olika djurgrupper, som ryggradsdjur (vertebrater) och ryggradslösa djur (inverterbrater). Den medicinska anatomin fokuserar särskilt på människans kroppsstruktur.
Regulatoriska sekvenser i nukleinsyra refererar till specifika DNA-sekvenser som kontrollerar genuttryck och -reglering. Dessa sekvenser inkluderar promotorregioner, enhancer, silencers och introner som binder till transskriptionsfaktorer och andra regulatoriska proteiner för att modulera genaktiviteten. De kan påverka när, var, hur mycket och i vilken grad en viss gen ska transkriberas till mRNA och översättas till protein.
"Grön fluorescerande protein" (GFP) er ein biologisk fluorescerende proteinet som oprinnelig kommer fra den lysende havhøne, Aequorea victoria. GFP-molekylet inneholder et hromofor som absorberer blått lys med en bølgelengde på om lag 480 nm og emitterer grønt lys med en bølgelengde på om lag 510 nm.
GFP-proteinet kan brukes i biomedisinsk forskning som et markør for ei spesifikk molekyltype, for eksempel ein gen, en proteinkompleks eller en celle. Dette gjør det mulig å studere hvordan disse molekyler oppfører seg under forskjellige fysiologiske tilstande og under forskjellige eksperimentelle vilkår. GFP-proteinet har vært en sentral komponent i mange grunnleggande biologiske forskningsprosjekter, og det har bidratt til en rekke betydelige gjenomfinninger innen molekylærbiologi og cellebiologi.
"Genetiskt uttrycks mönster" refererar till hur och när gener i ett individuellt genomi expressar sig, det vill säga hur de producerar specifika proteiner eller RNA-molekyler. Detta kan variera mellan olika celltyper, till exempel leverceller jämfört med hjärnceller, och under olika livscykel-faserna, som fostertillstånd jämfört med vuxen ålder. Genuttrycksmönster kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.
Det är värt att notera att termen 'genetiskt uttrycks mönster' ofta används i samband med studier av epigenetik, som undersöker hur miljöfaktorer kan påverka genuttryck genom mekanismer som DNA-metylering och histonmodifiering. Dessa förändringar kan vara reversibla och är ofta specifika för en viss celltyp eller tillstånd, vilket leder till unika genuttrycks mönster.
'Pigmentering' refererer til den biologiske process, hvor celler producerer og sætter farvepigmenter ind i kroppen. Det mest almindelige pigment er melanin, som findes i huden, håret og øjnene. Andre typer af pigment inkluderer karotinoide, der gives af visse fødevarer som frugt og grøntsager, og hemoglobin, som findes i røde blodceller. Forstyrrelser i pigmenteringen kan resultere i forskellige hudforandringer, såsom lyshed (hypopigmentering) eller mørkere farve (hyperpigmentering).
'Sex determination analysis' är ett samlingsbegrepp för de metoder och tekniker som används för att fastställa ett individuals kromosomalt kön (genetiskt kön) eller fenotypiskt kön (anatomiskt/fysiologiskt kön). Detta kan innebära analys av kromosomer, genetiska markörer, hormonnivåer, eller andra biokemiska eller anatomiska egenskaper.
Den vanligaste metoden för sex determination analysis är karyotypning, vilket innebär att man studerar en individuals kromosomuppsättning under ett mikroskop. Vid karyotypning kan man fastställa om en person har två X-kromosomer (XX), vilket är det vanligaste könet hos kvinnor, eller en X- och en Y-kromosom (XY), vilket är det vanligaste könet hos män.
Andra metoder för sex determination analysis kan inkludera genetisk screening av specifika gener som är associerade med kön, såsom SRY-genen på Y-kromosomen, eller hormonnivåer i blodprov. Dessa metoder kan användas när karyotypning inte ger ett klart resultat, till exempel vid intersexuella tillstånd där individens kön är mindre tydligt definierat.
'Gendubblering' (engelska: gene duplication) är ett samlingsbegrepp för fenomenet där ett genoom innehåller två eller flera kopior av samma gen. Detta kan inträffa på olika sätt, till exempel genom att en del av kromosomen dubblerar sig (segmental duplication), eller genom att hela kromosomen dupliceras (whole-genome duplication).
Gendubblering kan ha olika effekter beroende på omständigheterna. I vissa fall kan det leda till evolutionärt nyttjande av den extra genen, till exempel genom att den utvecklas till att koda för en något annorlunda proteinvariant eller att den tar över en funktion från den ursprungliga genen. I andra fall kan det leda till negativa effekter, som ökad genetisk instabilitet eller sjukdomar orsakade av överaktivitet hos den dubblerade genen.
I vissa fall kan gendubblering spela en viktig roll i evolutionen av nya arter och komplexa fenotyper, genom att ge material för naturligt urval att agera på.
Octopamine är ett signalsubstans, eller neurotransmittor, som förekommer hos ryggradslösa djur, såsom leddjur och insekter. Det är involverat i en rad olika funktioner, till exempel reglering av rörelse, aptit, sömn och ämnesomsättning. Octopamin är strukturellt relaterat till adrenalin och noradrenalin, som är signalsubstanser hos ryggradsdjur.
En spermatocyt är en typ av könscell (gamet) hos människan och andra däggdjur. Spermatocyterna utvecklas i de yttre delarna av testiklarna, i strukturer som kallas tubuli seminiferi.
Det finns två typer av spermatocyter: primära spermatocyter och sekundära spermatocyter. De primära spermatocyterna är de första cellerna som bildas under spermatozoieden, då diploida spermatogonia delar sig genom meiosen. Under denna process sker en reduktion av kromosomtalet från 46 till 23, och varje primär spermatocyt ger upphov till två sekundära spermatocyter.
Sekundära spermatocyterna genomgår sedan en andra delning under meiosen, vilket resulterar i fyra haploida celler, så kallade spermatider. Spermatiderna utvecklas sedan till fullt utbildade spermatozoer eller sädesceller genom en process som kallas spermiogenes.
Spermatocyterna är därför viktiga för reproduktionen eftersom de är de celler som undergår meios och ger upphov till de haploida spermierna som kan befrukta äggcellen hos en hona.
Kromosomgång, även känd som mitos eller meios, är en celldelningprocess där cellen förbereder sig för att dela upp sin DNA och dela upp sig i två identiska dotterceller. Under kromosomgången vilar cellklyvningscykeln och kromosomerna kondenseras, eller komprimeras, så att de blir synliga under mikroskopi.
I mitosen delar sig varje kromosom längs med sin centromer, vilket resulterar i två identiska dotterkromatider som är fasta vid varandra. Dotterkromatiderna separeras sedan och fördelas jämnt till varsin dottercell.
I meiosen, som sker under könscellsdelningen, sker två rundor av kromosomgång. Under den första rundan konjugerar homologa kromosomer med varandra och byter material i en process som kallas crossing over. Därefter separeras de homologa kromosomerna ifrån varandra, följt av separationen av dotterkromatiderna under den andra rundan. Detta resulterar i fyra haploida dotterceller som vardera innehåller en unik kombination av genetisk information.
Kromosomgången är en nödvändig process för celldelning och tillväxt, men fel kan leda till genetiska abnormaliteter och sjukdomar, såsom cancer.
Insekter är en grupp ryggradslösa djur som tillhör klassen Ensifera och innehåller arter såsom gräshoppor, syrsor och cikador. Emellertid används termen "insekt" ofta i en vidare betydelse för att inkludera alla medlemmar av understammen Hexapoda, som även innefattar klasserna Entognatha (tvestjärtar, tvåvingar och fjärilar) och Diplura.
En medicinsk definition av 'insekt' kan vara: "Ett ryggradslöst djur med en segmenterad kropp, som ofta har ett hårt exoskelett, ett par antenner och tre par ben. Insekter genomgår en fullständig metamorfos under sin livscykel, vilket innebär att de utvecklas från ägg till larver, puppor och slutligen vuxna individer."
Det är värt att notera att insekter kan vara vektorer för olika sjukdomar som till exempel malaria, gula febern och Lymes sjukdom. Dessa sjukdomar sprids ofta genom bett eller stick av insekter som har infekterats av en patogen.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.
PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.
Histoner är proteiner som utgör en viktig del av kromatin, ett komplex bestående av DNA och protein i cellkärnan. Histonerna hjälper till att packa DNA-strängarna tätt inne i cellkärnan genom att de bildar en struktur som kallas en nucleosom. Varje nucleosom består av en histonkärna runt vilken DNA är vind land runt åtta gånger. Genom att paketera DNA på detta sätt hjälper histonerna till att kontrollera tillgängligheten av genetisk information, eftersom DNA-strängarna måste lösas upp från histonerna för att transkriberingsfaktorer ska kunna binda till och aktivera gener. Histoner kan också modifieras genom en process som kallas histonmodifiering, vilket kan påverka genuttrycket på olika sätt.
"Alternativ splitsning" (alternative splicing) är ett biologiskt fenomen där flera olika proteiner kan produceras från en och samma gen genom att olika delar av den genetiska informationen i RNA-molekylen exciseras och de kvarvarande delarna (exonerna) sedan sammanfogas på olika sätt. Detta medför att ett stort antal olika proteiner kan produceras från en enda gen, vilket ökar den genetiska variationsmöjligheten och komplexiteten hos levande organismer.
Organspecificitet (også kendt som organotropisme) er et begreb inden for patologi og immunologi, der refererer til den evne, som visse sygdomme, især cancer, har til at sprede sig specifikt til bestemte organer i kroppen. Dette skyldes ofte, at kræftcellerne udtrykker bestemte molekyler, som de kan binde til på overfladen af specifikke celler i det pågældende organ. På denne måde kan kræftcellerne invadere og kolonisere dette organ mere effektivt end andre dele af kroppen. Organspecificitet kan også have en betydning inden for immunologi, hvor visse immunresponser er specifikt rettet mod bestemte organer i kroppen.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Alkoholoxidoreduktas är ett enzym som katalyserar oxidationen av alkoholer till aldehyder eller ketoner, samtidigt som reducerande ämnen (t.ex. NAD+/NADP+) reduceras till deras motsvarande reducerade former (t.ex. NADH/NADPH). Detta enzym är också känt som alkoholdehydrogenas (ADH). Det finns olika typer av alkoholoxidoreduktaser, men de flesta av dem finns i levern och har en viktig roll i alkoholmetabolismen.
Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.
Könsdifferentiering (eng. gender differentiation) är ett begrepp inom medicin och biologi som refererar till de processer som leder till skillnader i kroppen och kognitionen mellan könen, det vill säga män och kvinnor. Detta börjar redan under fostertiden då den embryonala utvecklingen följer olika banor beroende på om fostret har en Y-kromosom eller inte. Om fostret har en Y-kromosom kommer det att utvecklas till en man, i annat fall till en kvinna.
Den första och viktigaste steget i könsdifferentieringen sker på cellnivå när SRY-genen på Y-kromosomen aktiveras och ledar till bildningen av testiklar istället för äggstockar. Testiklarna producerar sedan könshormonet testosteron som leder till ytterligare könsdifferentiering i kroppen, bland annat genom att muskler, ben och penis utvecklas mer hos pojkar än flickor.
Även efter födseln fortsätter könsdifferentieringen med olika hormonella och kognitiva processer som påverkar beteende, preferenser och social roll. Dessa processer är dock mer komplexa och kan påverkas av både genetiska och miljömässiga faktorer.
'Kolvätena' är ett samlingsbegrepp för organiska föreningar som primärt består av kol och väteatomer. Dessa föreningar inkluderar alkaner, alkener, alkyner, aromatiska kolväten och halogenerade kolväten. Kolvätena kan variera i komplexitet från enkelkarbonkedjor till mycket komplexa molekyler som förekommer naturligt i levande organismer. De flesta kolväten är hydrofoba, det vill säga de löser sig inte i vatten men löser sig i organiska lösningsmedel. Många kolväten används som bränslen och råvaror inom industrin.
'Sex determination processes' refer to the series of biological and genetic events that lead to the development of sexual characteristics in an organism. In humans, sex is determined genetically by the presence or absence of the Y chromosome. Typically, individuals with XX chromosomes develop as females, while those with XY chromosomes develop as males. However, there are exceptions where individuals may have variations in their sex chromosomes (e.g., X, XXX, XXY, XYY) that can lead to atypical sexual development and a range of sex characteristics.
The sex determination process involves several stages, including:
1. Chromosomal sex determination: This occurs during fertilization when the sperm contributes either an X or Y chromosome to the egg, resulting in an XX (female) or XY (male) zygote.
2. Gonadal sex determination: At around 6-8 weeks of gestation, the gonads begin to differentiate into ovaries (in XX individuals) or testes (in XY individuals). This process is regulated by several genes, including SRY on the Y chromosome, which triggers testis development.
3. Hormonal sex determination: Once the gonads have developed, they begin to produce hormones that influence the development of internal and external sexual characteristics. In males, testosterone produced by the testes promotes the development of male reproductive organs (e.g., epididymis, vas deferens, seminal vesicles) and secondary sexual characteristics (e.g., deepening of the voice, growth of facial hair). In females, estrogen and progesterone produced by the ovaries promote the development of female reproductive organs (e.g., fallopian tubes, uterus, vagina) and secondary sexual characteristics (e.g., breast development, wider hips).
4. Phenotypic sex determination: This refers to the physical expression of sexual characteristics, which can be influenced by both genetic and environmental factors. In some cases, individuals may have atypical combinations of chromosomes, gonads, hormones, or anatomical features that do not fit neatly into male or female categories. These individuals may identify as intersex, non-binary, or transgender.
Overall, the process of sex determination is complex and involves multiple factors, including genetics, hormones, and environmental influences. While most individuals are born with either male or female sexual characteristics, some may have variations in their sex development that do not fit neatly into traditional categories. It's important to recognize and respect the diversity of human sex expression and to promote inclusivity and acceptance for all individuals, regardless of their sex or gender identity.
RNA-spjletting (også kalt RNA-splejsning) er en biokjemisk proces, der foregår i celler under transkriptionen af DNA til mRNA. Under denne proces klippes og limes forskellige dele af det originale RNA-molekyle sammen på ny, hvilket resulterer i et modificeret mRNA-molekyle, der kan oversættes til protein.
Under RNA-spjlettingen identificeres og fjerner man specielle sekvenser kaldet introner fra det oprindelige RNA-molekyle, som ikke skal være med i det endelige mRNA-molekyle. De resterende dele af RNA-molekylet, kaldet exoner, klippes og limes sammen på ny for at danne det endelige mRNA-molekyle.
Denne proces er vigtig for at sikre at det rigtige protein bliver syntetiseret fra et givent gen, da intronerne ofte ikke har nogen funktion i proteinsyntesen og kan påvirke proteinet negativt hvis de inkluderes. RNA-spjletting er en kompleks proces, der involverer flere forskellige enzymer og reguleringsmekanismer for at sikre at den foregår korrekt.
Fushi tarazu (FTZ) är ett transkriptionellt faktorprotein som spelar en viktig roll i djurs embryonal utveckling, särskilt under segmenteringen av kroppen. FTZ-transkriptionsfaktorerna är en familj av proteiner som liknar FTZ och delar dess funktionella egenskaper. Dessa transkriptionsfaktorer binder till specifika sekvenser av DNA och reglerar transkriptionen av målgener som är involverade i olika cellulära processer, inklusive celldelning, differentiering och apoptos. FTZ-transkriptionsfaktorerna har identifierats hos flera djurarter, inklusive ryggradslösa djur och ryggradsdjur, och mutationer i dessa gener kan leda till abnormiteter under embryonal utvecklingen.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
'Genbibliotek' (engelska: genomic library) är ett sätt att lagra och organisera DNA-sekvenser från ett eller flera organizmer i form av kloner i värdarceller, ofta bakterier eller jäst. Genombiblioteken innehåller kompletta uppsättningar av genomet organismens DNA-fragment, vilket gör det möjligt att studera och analysera dessa sekvenser på ett systematiskt sätt. Denna teknik används ofta för att identifiera specifika gener eller andra intressanta DNA-sekvenser inom ett helt genome. Genombiblioteken kan också vara värdefulla resurser för att studera evolutionära relationer mellan olika arter och för att utveckla nya molekylära biologiska verktyg och metoder.
Cell polarité refererar till den asymmetriska distributionen av molekyler och organeller inom en cell, vilket ger upphov till olika funktionella domäner. Denna polarisering är viktig för cellens förmåga att interagera med sin omgivning och reglerar processer som celldelning, cellytaresform och transport av molekyler.
I epitelceller, som bildar barriärer mellan olika kroppsdelar, är cellpolariteten särskilt viktig. Dessa celler har ofta en apikal domän, som är orienterad mot lumen (håligheten) i ett organ, och en basolateral domän, som är orienterad mot den underliggande basalmembranet. Mellan dessa två domäner finns ofta en tätt packad proteinkomplex, kallat tight junction, som hjälper till att reglera passage av molekyler genom cellen.
I neuroner är cellpolariteten också viktig för deras funktion. Dessa celler har ofta en axonal domän, som är lång och tunn, och en dendritisk domän, som är kort och grenig. Signaler tenderar att färdas i en riktning från den axonal domänen till den dendritiska domänen, och cellpolariteten hjälper till att reglera denna signalering.
I allmänhet är cellpolariteten ett komplext fenomen som inbegriper en mängd molekylära mekanismer, inklusive cytoskelettet, membranproteiner och signalsubstanser.
'Suppressor gener' är ett begrepp inom immunologin och refererar till gener som kodar för proteiner som hämpar eller dämpar den adaptiva immunresponsen. Dessa proteiner, även kallade immunsuppressiva protein, fungerar genom att modulera aktiviteten hos andra immunceller, såsom T-celler och B-celler, för att förhindra överdriven aktivering av immunsvaret och undvika autoimmuna reaktioner.
Suppressor gener delas ofta in i två kategorier: intrinsiska och adaptiva. Intrinsiska suppressorgener kodar för proteiner som är inneboende i immuncellerna själva, medan adaptiva suppressorgener kodar för proteiner som produceras av specifika undergrupp av T-celler, så kallade T-regulativa celler (Tregs).
Exempel på intrinsiska suppressorgener inkluderar:
* CTLA-4 (Cytotoxic T-lymphocyte antigen 4): ett protein som hämpar aktivering av T-celler genom att konkurrera med CD28 om bindning till CD80/CD86 på antigenpresenterande celler.
* PD-1 (Programmed Cell Death Protein 1): ett protein som bidrar till toleransen mot själva kroppen genom att hämma aktivering av T-celler i sekundära lymfoida organ och perifera vävnader.
* SOCS (Suppressor of Cytokine Signaling): en familj av proteiner som reglerar cytokinsignaler genom att hämma aktiviteten hos JAK-STAT-signaltransduktionsvägen.
Exempel på adaptiva suppressorgener inkluderar:
* FoxP3 (Forkhead box P3): ett transkriptionsfaktor som är nödvändigt för utvecklingen och funktionen av Tregs.
* IL-10 (Interleukin 10): ett cytokin som produceras av Tregs och andra celler, vilket hämpar aktivering av immunceller genom att hämma produktionen av proinflammatoriska cytokiner.
* TGF-β (Transforming Growth Factor β): ett cytokin som produceras av Tregs och andra celler, vilket bidrar till toleransen mot själva kroppen genom att hämma aktivering av immunceller och induktion av apoptos.
Dessa regulatoriska mekanismer är viktiga för att upprätthålla balansen mellan aktivering och tolerans av immunsystemet, och störningar i dessa processer kan leda till autoimmuna sjukdomar eller ökad susceptibilitet för infektioner.
'Ruggning' er en medisinsk betegnelse for den refleksbevægelse, hvor et barn eller en person trækker dybt ind i sig selv og ofte også græder, når de bliver koldt, fx ved udluftning af deres varme luft. Rugningen er en naturlig respons på kolde temperaturer for at mindske varmetab via huden og beskytte vital organer mod den kolde omgivelse. Denne refleksbevægelse kan også ses hos visse dyr, som trækker deres hoved ind i skulderpartiet for at holde varmen.
Rapportörgener (engelska: *reporting genes*) är inom genetiken benämning på gener som kodar för proteiner eller RNA-molekyler som har en funktion att rapportera information från cellen till omgivningen. Detta kan ske genom att de aktiverar olika signaltransduktionsvägar, exkretion av signalsubstanser eller andra mekanismer. Exempel på sådana gener inkluderar generna för cytokiner, interferoner och neuropeptider. Rapportörgener spelar en viktig roll i cellkommunikationen och koordineringen av olika fysiologiska processer i kroppen.
"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.
Fysiologisk anpassning (eng. "physiological adaptation") refererar till de mekanismer och processer som inträffar inom en organisms kropp för att möjliggöra överlevnad och optimal funktion i en viss miljö. Detta kan involvera ändringar på cell-, vävnads- eller systemnivå, och kan ske som svar på både kortvariga och långvariga stimuli. Exempel på fysiologisk anpassning inkluderar reglering av kroppstemperatur, blodtryck, andning, och metabolism.
"Genomslutande genavstängning" eller "komplett genomsluten genavstängning" (engelska: "complete genetic isolation") är ett medicinskt och genetiskt begrepp som avser en situation där två populationer av en art inte kan para sig och reproducera sig med varandra alls, på grund av genetiska skillnader. Detta innebär att det saknas genflöde mellan de två populationerna, vilket leder till att de utvecklas olika över tiden och eventuellt blir skilda arter.
Det kan exempelvis bero på geografiska barriärer som bergen, floder eller havsområden som förhindrar att populationerna kommer i kontakt med varandra, men det kan också bero på beteendemässiga eller fysiologiska skillnader som gör att de inte attraheras till varandra eller inte kan para sig när de möts.
I vissa fall kan genavstängning ske artificiellt, genom mänsklig inblandning i form av avelsprogram eller selektiv reproduktion som syftar till att skapa populationer med specifika egenskaper eller förhindra vissa gener från att spridas.
"Bombyx" er en slagser for ormeart som inkluderer silkesormen, "Bombyx mori". Denne ormemåten er kjent for sin bruk i søyingproduksjon og har historisk vært av stor økonomisk betydning. Silkesormene lever på mulberry-trær og spiser bladene, før de spinner en kokon av silkestrå der de forvandler seg til en puppe og senere en imago (fullt utviklet insekt).
Såfremt du refererte til noe annet under "bombyx", kan jeg prøve å hjelpe deg videre om du gir mer kontekst eller informasjon.
Biologisk anpassning (eller adaptation) är en process där levande organismer utvecklar egenskaper som gör dem bättre anpassade till sin miljö. Det kan handla om förändringar på genetisk nivå, som sker över många generationer, eller fysiologiska förändringar som kan ske hos en individ under dess livstid. Genetiska anpassningar kan ske genom naturligt urval, där organismer med egenskaper som ger dem ett överlevnads- och reproduktionsfördel advantageous traits survive and reproduce at higher rates, leading to a gradual increase in the frequency of those traits within a population. Physiological adaptations can include things like acclimatization, where an organism adjusts its physiology to better cope with environmental stressors.
Exempel på biologisk anpassning kan vara:
* Sköldpaddor har ett hårt skal för att skydda sig från rovdjur.
* Vissa djur i polarområdena har en tjock päls eller blad för att isolera sig från kyla.
* Fåglar som migrerar långa sträckor har effektiva metoder för att spara energi under resan.
* Människor som lever på höga höjder kan ha utvecklat mer effektiva lungor för att andas in tillräckligt med syre.
'Husflugor' er en fellesbetegnelse for forskjellige arter av flueinsekter som ofte kan opholde seg i menneskelige boliger. Det finnes ingen medicinsk definisjon for 'husflugor', men noen almindelige arter som ofte kan oppfattes som plager inkluderer husfluer av slagsene Musca domestica og Stomoxys calcitrans. Disse artene kan være vektorer for ulike bakterier, parasitter og sykdomsb Bringende agenter, men selve fluen er ikke en direkte årsak til sykdom. For å forebygge overføring av sykdommer kan det være viktig å holde god hygiene og unngå at fluer kommer i kontakt med mat og drikkevann.
En befruktad äggcell, även kallat zygot, är den cell som bildas när en spermie och ett ägg (ovulum) förenas under processen som kallas fertilisation. Den befruktade äggcellen har 46 kromosomer, 23 från varje förälder, och är startpunkten för embryots utveckling.
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikeras separat från det kromosomala DNA:t hos bakterier och andra encelliga organismers celler. Plasmider tenderar att vara relativt små jämfört med värdorganismens kromosomalt DNA och de innehåller ofta gener som ger värden en evolutionär fördel, såsom resistans mot antibiotika eller förmågan att bryta ned föroreningar. Plasmider kan överföras mellan olika individer av samma art eller mellan olika arter genom horisontell genöverföring, vilket gör dem till ett viktigt forskningsobjekt inom molekylärbiologi och genteknik.
Arthropod antennae are slender, segmented sensory organs that extend anteriorly from the head of arthropods, including insects, crustaceans, and arachnids. They are composed of one or two basal segments, called scapes, and a variable number of flagellar segments. The antennae serve a variety of functions, such as tactile sensation, olfaction (smell), gustation (taste), thermo- and hygroreception (temperature and humidity perception), and equilibrium. The specific arrangement and morphology of the antennal segments and sensory structures vary among different arthropod groups and are often used in taxonomy and systematics.
Basic helix-loop-helix (bHLH) proteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i cellulär differensiering, proliferation och apoptos under utvecklingen hos flera olika organismgrupper, inklusive djur. Dessa proteiner har en välbevarad bHLH-domän som består av två α-helixar som är separerade av en variabel loop-region.
Den första helixen i bHLH-domänen är involverad i dimerisering, där två bHLH-proteiner interagerar med varandra och bildar en hetero- eller homodimer. Den andra helixen i domänen är involverad i DNA-bindning, där den specifikt binder till E-box-konsensussekvensen i DNA:t (5'-CANNTG-3').
bHLH-proteiner delas vanligen in i sex olika klasser baserat på deras struktur och funktion. Klass I bHLH-proteiner är involverade i grundläggande cellulära processer som celldelning och differentiering, medan klasser II till VI är involverade i mer specifika utvecklingsprocesser som neurala, muskulära och endokrina differensiering.
Exempel på bHLH-proteiner inkluderar MyoD, som spelar en viktig roll i muskelcellsdifferentiering, och MAX, som bildar dimer med andra bHLH-proteiner för att reglera transkriptionen av målgener.
'Sensilla' är ett begrepp inom komparativ anatomi och fysiologi, främst använt inom entomologin (insektsstudier). De definieras som speciella strukturer hos leddjur, särskilt insekter, som innehåller sensory neuroner och är involverade i deras sinnesförnimmelser. Dessa neuroner kan vara känsliga för olika stimuli såsom lukt, smak, temperatur, beröring och vibrationer.
Sensillerna finns vanligtvis på ytan av insekters antenner, men de kan även förekomma på andra kroppsdelar som ben, palper och cerci. De har en mycket varierande form och storlek beroende på deras funktion och den specifika art de tillhör. Varje sensillum innehåller vanligtvis en eller flera dendriter från sensory neuroner, som leder till en gemensam nervcellskropp i insektets centrala nervsystem.
Exempel på olika typer av sensilla är:
1. Hår- och borstformade sensilla (chaetica): De har ofta en mekanisk funktion, som att uppfatta beröring eller vibrationer.
2. Skålformade sensilla (basiconica): Dessa innehåller vanligtvis neuron som är känsliga för kemiska stimuli och används för lukt- och smaksensning.
3. Platta, skivformade eller klotformade sensilla: De kan ha olika funktioner, inklusive mekanisk-, termo- eller kemosensorik.
Sensillerna är en viktig del av insekters sinnesorgan och hjälper dem att navigera i sin omgivning, identifiera föda, undvika faror och kommunicera med varandra.
Hormoni hos ryggradslösa djur är signalmolekyler som produceras och secreteras av endokrina celler i endokrina organ eller glandulae, och som transporteras via kroppsvätskor till målceller där de binder till specifika receptorer och utövar en biologisk effekt. Hormonerna hos ryggradslösa djur kan ha strukturella och funktionella likheter med hormoner hos ryggradsdjur, men deras produktion, reglering och mekanismer för signalering kan variera.
Exempel på hormonsystem hos ryggradslösa djur inkluderar juvenilhormonet och ecdysonet hos leddjur som reglerar utveckling, tillväxt och metamorfos, och diuretiska hormonet hos insekter som reglerar vatten- och saltbalansen. Även om det finns en stor mångfald av hormonsystem hos ryggradslösa djur, så är det fortfarande mycket att lära om deras specifika funktioner och mekanismer för reglering.
Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.
Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.
Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.
Proteinbiosyntese er den biokjemiske proces, hvor levende celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to hovedtrin: transkription og translation.
I det første trin, transkriptionen, læses informationen fra DNA-strengen ud og overføres til en RNA-streng (mRNA). Dette sker med hjælp fra et enzym kaldet RNA-polymerase, som samler nukleotiderne sammen til en mRNA-streng ifølge DNA-sekvensen.
I det andet trin, translationen, læses informationen fra den syntetiserede mRNA-streng af og overføres til en protein. Dette sker i ribosomerne, som er komplekse maskinerier bestående af RNA og proteiner. Her oversættes den genetiske kode i form af en sekvens af tre nukleotider (kodon) på mRNA-strengen til en aminosyresekvens, der danner grundlag for et protein. Aminosyrerne transporteres til ribosomet af transfer RNA-molekyler (tRNA), som har specifikke anticodoner, der matcher de respektive kodoner på mRNA-strengen.
Translationen fortsætter, indtil hele mRNA-strengen er oversat til et protein. Proteinet foldes herefter korrekt og klippes evt. af for at blive funktionelt.
Spermier är den hos mannen producereda reproduktiva cellen, även kallad spermatozoon. Den bildas i Hodis tubuli seminiferi genom en process som kallas spermatogenes. Spermien består av ett huvud, en midje och en svans. Huvudet innehåller arvsmassan (DNA) och är täckt av en skyddande hölje kallad akrosom. Midjan innehåller mitokondrier som ger energi till spermiernas rörelse. Svansen består av 9 + 2 mikrotubuli och är ansvarig för spermiernas rörelse genom kvinnan livmodercervix, livmodern och äggledare till ägget där befruktning kan ske.
Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.
'Zinkfingrar' är ett medicinskt termer som ofta används för att beskriva de små, tunna plattor gjorda av zinkmetall. De används vanligtvis som en del av behandlingen för vissa hudinfektioner och sår, särskilt vid behandling av infektioner orsakade av bakterien Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA).
Zinkfingrar placeras vanligtvis direkt på huden och hålls fast med ett bandage eller ett annat sätt. De fungerar genom att släppa långsamt ut zinkmetall, vilket kan hjälpa att döda bakterier och underlätta läkning av sår. Zinkfingrar används ofta när andra behandlingar har visat sig vara ineffektiva eller vid risk för resistensutveckling mot antibiotika.
Det är viktigt att notera att zinkfingrar inte bör användas av personer med känslighet eller allergi mot zink, och de bör endast användas under läkares övervakning.
'Embryoutveckling' refererar till den process där ett befruktat ägg (zygota) utvecklas till en embryo under de första 8 veckorna av graviditeten. Under denna period sker snabba och komplexa förändringar, inklusive celltillväxt och differentiering, organogenes och systemisk differentiering. Den resulterande embryon utvecklas sedan till ett fostret och sedan till en fullt utvecklad fötus. Embryoutvecklingen styrs av genetiska och epigenetiska faktorer, som interagerar med miljöfaktorer för att producera den slutliga fenotypen.
'Vävnadsdistribution' (på engelska: 'tissue distribution') refererar till hur ett ämne, såsom en läkemedelssubstans eller en kemisk förorening, fördelas och distribueras inom olika vävnader i ett levande organism. Detta omfattar hur substansen absorberas, transporteras och utsöndras i kroppen, och hur mycket som ansamlas i varje typ av vävnad. Vävnadsdistributionen påverkas av en rad faktorer, inklusive farmakokinetiska egenskaper hos substansen (som absorption, distribution, metabolism och elimination), samt specifika interaktioner mellan substansen och vävnader eller celler i kroppen. Det är viktigt att förstå vävnadsdistributionen av en substans för att bedöma dess säkerhet, effektivitet och potentiala bieffekter som läkemedel, eller för att utvärdera riskerna relaterade till exponering för kemiska föroreningar.
Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:
1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.
2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.
3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.
Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.
"Extremiteter" er en medicinsk terminologi som refererer til de yderste lemmene på kroppen, inklusive arme og ben. Disse lemmene er forbundet til kroppen via skuldre og hofter og består af flere led, muskler, sener og knogler, der gør det muligt for individet at bevæge sig og udføre daglige aktiviteter.
'Livscykelstadier' er en begrep som brukes for å beskrive de forskjellige faser i et levendes utvikling fra det tidligste stadiet til døden. Her er en medisinsk definisjon av hvert av de fire hovedlivscykelstadiene:
1. Føtusstadiet: Denne fasen inneholder den embryonale utviklingen fra befruktningen og opp til den niende uken av graviditeten, deretter kaller vi det for føtusstadiet. Under dette stadiet utformes de viktigste organene og systemene i livet.
2. Barnshestadiet: Denne fasen inneholder barndommen fra fødsel til puberteten. Under denne perioden vil barnet oppleve en rask vekst og utvikling, både fysisk og kognitivt.
3. Voksenstadiet: Denne fasen inneholder voksenlivet fra slutten av puberteten til gjennomsnittlig 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden er individet i full utvikling og kan formere familier, bygge karriere og delta i samfunnet.
4. Gammelstadiet: Denne fasen inneholder de siste årene av livet etter 65 år for kvinner og 70 år for menn. Under denne perioden kan individet oppleve en nedgang i fysisk funksjon, økt risiko for sykdom og eventuell død.
Det er viktig å nevne at livscykelstadiene ikke alltid er klart definert eller like lange for alle individer. Noen kan oppleve en forlengelse av livsløpet, mens andre kan ha kortere livsløp på grunn av genetiske faktorer, sykdom eller levestil.
"Genkonversion" (engelska: "Gene Conversion") är ett begrepp inom genetiken som refererar till en process där information från en gen kopieras över till en annan gen på samma kromosom. Detta sker genom en typ av rekombination som kan ske under meiosen, den celldelning som leder till bildandet av könsceller. Genkonversion kan leda till att genen som informationen kopierats över till får samma sekvens som den ursprungliga genen, och det kan därmed påverka arvsanlaget för vissa egenskaper.
Metopren är ett anti-parasitärt läkemedel som används för att behandla olika parasitsjukdomar hos djur, framförallt hos hundar och katter. Det verksamma ämnet i Metopren är en så kallad Insect Growth Regulator (IGR), vilket innebär att det stör utvecklingen hos ektoparasiter som får sin näring från djuret, till exempel löss och puppor.
Metopren fungerar genom att störa den hormonella balansen hos parasiten, vilket förhindrar dess normala utveckling och reproduktion. Detta gör att Metopren är effektivt som en preventiv behandling mot löss och andra ektoparasiter, eftersom det förhindrar att de kan utvecklas till fullvuxna parasiter som kan orsaka skador på djuret.
Metopren finns tillgängligt i olika former, såsom tabletter, spot-on-behandlingar och injektioner, beroende på vilket djur det är avsett för och vilken typ av parasit som ska behandlas. Det är viktigt att alltid följa rekommenderade doseringar och användningsanvisningar när man ger Metopren till sitt djur, för att undvika överdosering och biverkningar.
'Genetic linkage' refererer til en situation i genetik hvor to eller flere gener, der ligger tæt på hinanden på et kromosom, ofte arves sammen fordi de har fået overført sig som en enhed under celledelingen. Dette sker fordi de ikke er sandsynligvis at blive adskilt fra hverandre under crossing over-processen i meiosen. Jo tættere to gener ligger på kromosomet, desto stærkere er den genetiske linkage mellem dem. Denne koncept er vigtig for at forstå arvemønstre og genetisk mangfoldighed.
Bensaldehyden, summaformel C6H5CHO, är en organisk förening som består av ett bensenring med en formylgrupp (aldehydgrupp) kovalent bundet till det. Det är en färglös vätska med en karakteristisk, skarp doft och löslig i de flesta organiska lösningsmedel.
Bensaldehyden används ofta som en råvara inom kemisk industri för att syntetisera andra kemikalier, såsom plast, färgämnen och läkemedel. Det kan också användas som en konserveringsmedel i vissa sammanhang.
I medicinskt hänseende har bensaldehyden visat sig ha antibakteriella och antifungala egenskaper, men det används inte vanligtvis som ett läkemedel på grund av dess toxicitet och risk för allergiska reaktioner.