Patients with a persistently open ductus arteriosus (PDA) have a failure of this vessel to close after birth. The ductus arteriosus is a normal fetal blood vessel that connects the pulmonary artery and the aorta, allowing most of the blood from the right ventricle to bypass the lungs. In a full-term infant, the closure of the ductus arteriosus usually occurs within the first 48 hours after birth due to functional and anatomic changes.

If the ductus arteriosus remains open (patent), it can lead to several complications, including:

1. Shunting of blood: The oxygen-rich blood from the aorta mixes with the oxygen-poor blood from the pulmonary artery, causing increased pulmonary blood flow and workload for the heart. This can result in congestive heart failure symptoms such as shortness of breath, poor feeding, and sweating.

2. Pulmonary hypertension: Persistent high pulmonary blood flow may lead to elevated pressure in the lung vasculature (pulmonary hypertension), which can further compromise cardiac function and lead to right-sided heart failure.

3. Infection: The persistent communication between the systemic and pulmonary circulations increases the risk of bacterial endocarditis, a serious infection of the inner lining of the heart.

4. Growth and development issues: Infants with an open ductus arteriosus may experience growth failure due to increased metabolic demands and poor feeding.

Treatment for a persistently open ductus arteriosus depends on various factors, including the size of the PDA, symptoms, associated conditions, and patient age. Treatment options include medical management, indomethacin or ibuprofen to promote closure, and surgical or catheter-based interventions for those who fail medical therapy or have a large PDA with significant hemodynamic consequences.

Ductus arteriosus är en blodkärlslig förbindelse mellan lungartären (arteria pulmonalis) och aortan hos foster. Denna förbindelse möjliggör för blodet att undvika lungsäcken, eftersom fostrets syrebehov tillgodoses via moderkakan. Efter födelsen börjar ductus arteriosus att stängas av gradvis och är normalt stängd hos ett nyfött barn. Om den inte stänger sig fullständigt kvarstår en förbindelse som kallas persistent ductus arteriosus, vilket kan leda till hjärt- och lungrelaterade problem.

I medicinsk kontext refererar "patent princip" till de grundläggande mekanismer eller processer som ligger bakom en viss biologisk funktion eller sjukdom. Dessa principers upptäckt och förståelse är ofta viktiga för att utveckla effektiva behandlingsmetoder och läkemedel. Ett patent kan sedan ges på en uppfinning som bygger på denna kunskap, vilket ger upphovsmannen exklusiv rätt till att använda och sälja uppfinningen under en viss tid. Det är dock värt att notera att begreppet "patent princip" i sig inte är en etablerad medicinsk term, utan snarare ett begrepp som används inom området patenträtt.

"Truncus arteriosus, persisterande" är en medfödd hjärtsjukdom där det inte bildas två separata stora artärer (aorta och pulmonalartär) från hjärtats lägre vänstra kammare (ventrikel). I stället kommer både aorta och pulmonalartär att dela på ett gemensamt blodkärl, kallat truncus arteriosus. Detta leder till att syrerika och syrefattiga blodet blandas, vilket kan orsaka cyanos (blåfärgad hud eller slemhinnor) och hjärt-lungsvikt om det inte behandlas. Det är en ovanlig hjärtsjukdom som ofta upptäcks under fostertiden eller inom de första levnadsveckorna. Behandlingen består vanligtvis av kirurgisk korrektur.

Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn som för tidigt födda om de föds före 37 kompletta veckor graviditet. För tidigt födda barn delas in i tre kategorier baserat på gestationsåldern:

1. Mycket för tidigt födda (extremt för tidigt födda): Födda före 28 veckor graviditet.
2. För tidigt födda (mycket för tidigt födda): Födda mellan 28 och 32 veckor graviditet.
3. Något för tidigt födda: Födda mellan 32 och 37 veckor graviditet.

Det är viktigt att notera att för tidigt födda barn kan ha en högre risk för komplikationer jämfört med fullväxta barn, och risken ökar desto tidigare barnet är fött.

En septal occluder device är ett medico-tekniskt instrument som används inom kardiologi och intervensionell radiologi för att stänga av ett Defekt i Septum Primem (ASD) eller Patent Ductus Arteriosus (PDA), som är två typers hjärtklaffsdefekter.

Det består vanligtvis av två metallnät, var och en fäst vid varsin ände av ett flexibelt armskänsligt band. Nätens storlek kan justeras för att passa den specifika anatomiska strukturen hos patienten. Deplacement av nätet sker genom kateterisering, där en tunn böjlig slang introduceras i blodkärlen och navigeras till det defekta området i hjärtat. När nätet är på plats, veks det ihop för att stänga av den anatomiska strukturen som ska repareras.

Detta är en icke-kirurgisk behandlingsmetod som har visat sig vara säker och effektiv för många patienter med dessa typer av hjärtklaffsdefekter.

Indometacin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2, COX-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, ämnen som orsakar smärta och inflammation.

Indometacin används vanligen för att behandla smärtor och inflammation relaterade till artros, reumatoid artrit, gikt och andra muskuloskelettala sjukdomar. Det kan också användas för att behandla migrän och andra typer av huvudvärk.

Liksom med andra NSAID-preparat kan indometacin orsaka biverkningar som mag-tarmrubbningar, ökad risken för blodproppar och hjärtinfarkt, höjd blodtryck och nedsatt njurfunktion. Dessa biverkningar tenderar att vara mer vanliga vid långvarig användning eller höga doser av läkemedlet.

Sjukdomar hos för tidigt födda, även kända som "pretermföddas sjukdomar", är ett brett spektrum av hälsoproblem som kan drabba barn som föds före 37 veckors graviditet. Följande är några exempel på sådana sjukdomar:

1. Respiratoriska distresssyndrom (RDS): Detta orsakas av brist på surfaktant, ett ämne som hjälper till att förhindra kollaps av lungornas luftväxlar. RDS är vanligare bland barn födda före 34 veckors graviditet.
2. Patent ductus arteriosus (PDA): Detta är en öppen förbindelse mellan lungartärien och aortan, som normalt stängs efter födseln. Om den inte stänger kan det leda till hjärtsvikt och andningssvårigheter.
3. Intraventrikulärt hemorragi (IVH): Detta är blödning i hjärnbarken eller inre hjärnhinnan hos ett för tidigt fött barn. Svårighetsgraden kan variera från mild till allvarlig.
4. Nekrotiserande enterokolit (NEC): Detta är en allvarlig tarmsjukdom som orsakas av inflammation och nekros (död) av tarmbogarnas slemhinna. Den kan leda till perforation (hål i tarmen) och sepsis.
5. Ögonsjukdomar: För tidigt födda barn är i högre risk för att utveckla ögonproblem som retinopati av prematuritet (ROP), en sjukdom som kan leda till blindhet om den inte behandlas i tid.
6. Utvecklingsfördröjning: För tidigt födda barn kan ha förseningar i sin utveckling, inklusive motorik, språk och kognitivt.
7. Hörsel- och synproblem: För tidigt födda barn är i högre risk för att utveckla hörsel- och synproblem än fullgångna barn.
8. Andra problem: För tidigt födda barn kan ha andra problem som andningssvårigheter, låg vikt vid födelsen, anemi och immunbrist.

"Truncus arteriosus" er en medisinsk betegnelse for en sjeldent hjertesvikt hos barn, der kendetegnes ved at der kun er én store blodåre (truncus arteriosus) i stedet for de sædvanlige to: aorta og pulmonalartær. Denne ene blodåre fører både iltet og uiltet blod ud til kroppen, hvilket kan medføre cyanose (blå farve på huden og slimhinder) og hjerteinsufficiens. Behandlingen består typisk af operation i de første dage eller uger efter fødslen for at adskille truncus arteriosus i to separate blodårer og reparere hjertet til en mere normal funktion.

Cardiac catheterization is a medical procedure where a thin, flexible tube called a catheter is inserted into the blood vessels or heart. This procedure is typically performed to diagnose and treat various cardiovascular conditions such as:

1. Coronary artery disease (CAD): To evaluate the extent of blockages in the coronary arteries and determine if any revascularization procedures, like angioplasty or bypass surgery, are necessary.
2. Valvular heart disease: To assess the function and structure of heart valves and determine the need for surgical repair or replacement.
3. Cardiomyopathy: To evaluate the pumping ability of the heart and identify any underlying causes.
4. Congenital heart defects: To diagnose and plan treatment for structural abnormalities present at birth.
5. Blood clotting disorders: To assess blood flow in the heart and determine if there is a risk of blood clots forming.
6. High blood pressure in the lungs (pulmonary hypertension): To evaluate the cause and severity of the condition.

During cardiac catheterization, various measurements and tests can be performed, including:

1. Coronary angiography: A dye is injected into the coronary arteries to visualize any blockages or narrowing.
2. Left ventriculography: A dye is injected into the left ventricle (the heart's main pumping chamber) to assess its function and contractility.
3. Hemodynamic measurements: Pressures within the heart chambers and blood vessels are measured to evaluate cardiovascular function.
4. Electrophysiology studies: To diagnose and treat abnormal heart rhythms (arrhythmias).

Cardiac catheterization is usually performed under local anesthesia, with sedation to help the patient relax. The procedure typically takes 30 minutes to a few hours, depending on the complexity of the case. After the procedure, patients are monitored for several hours and may need to stay in the hospital overnight. Possible risks include bleeding, infection, damage to blood vessels or heart structures, and allergic reactions to the contrast dye used during the procedure.

Lungartär (latin: Arteria pulmonalis) är den stora artären som försörjer lungorna med syresatt blod från hjärtat. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster lungartär, som följer respektive lunga's bronkialgrenar och delar upp sig i flera mindre artärer som förser de olika lungaloben med blod. Lungartären är en av kroppens fem stora artärer och har en diameter på ungefär 2,5-3 cm hos en vuxen människa.

Ibuprofen är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt läkemedel (NSAID) som används för att lindra smärta, minska inflammation och sänka feber. Det fungerar genom att hämma en viss typ av enzymer (cyklooksygentetas-2) som producerar prostaglandiner, som är ämnen som orsakar smärta och inflammation i kroppen. Ibuprofen kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive menstruationssmärtor, artrit, muskelsmärtor, huvudvärk, tandvärk och feber. Det finns receptbelagt och receptfri i olika doseringar och former, såsom tablettform, läkemedelsgelé och läkemedels Sirap. Läkemedlet bör användas enligt riktlinjerna och under läkares tillsyn för att undvika biverkningar och komplikationer.

"Blåsljud" er en medisinsk betegnelse for et lydfænomen, der kan høres under auskultation (med brug af stetoskop) af lunnen. Det opstår, når luft passrer gennem de delte membraner (vallader) i lungernes luftveje, oftest som følge af en infektion eller anden skade, der har resulteret i et hul eller en forbindelse mellem to separate luftvejsgrene. Blåsljud kan også kaldes "subkutant emissionsluft" eller "subkutant crepitation".

Det er vigtigt at bemærke, at blåsljud ikke skal forveksles med andre lydfænomener, der kan høres under auskultation af lunnen, såsom krepitationer (tynde, knasende eller pibende lyde), rhonchi (brummende eller hvæsende lyde) eller wheezing (strygende eller siselende lyde). Disse andre lyde kan have andre årsager og behandles på forskellig vis.

"Endarteritis" är en medicinsk term som refererar till inflammation i endotelcellerna, eller de inre cellskiktet, i ett blodkärl. Detta kan orsaka skada på kärlet och förträngning (stenos) av lumen (kärlets öppna passage). Endarterit kan drabba alla typer av blodkärl, men är vanligast i de små arteriella kärlen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och ateroskleros. Symptomen kan variera beroende på vilka kärl som är drabbade, men kan inkludera smärta, svullnad och sämre blodcirkulation i den drabbade regionen. Behandlingen avhänger av orsaken till endarterit och kan omfatta mediciner för att reducera inflammation eller kirurgiska ingrepp för att återställa blodflödet.

Medfödda hjärtfel, även kända som congenitala hjärtsjukdomar, är abnormaliteter eller defekter i strukturen eller funktionen av hjärtat eller de stora blodkärlen som existerar vid födelsen. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga och kan påverka hjärtats förmåga att pumpa blod effektivt genom kroppen. Medfödda hjärtfel kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa läkemedel eller toxiner under graviditeten, eller kombinationer av dessa faktorer. Vissa medfödda hjärtfel kan behandlas med mediciner, kateterbaserade procedurer eller kirurgi, medan andra kan kräva livslång övervakning och behandling.

'Underbinding' är ett medicinskt begrepp som kan översättas till "underspytning" på svenska. Det avser en situation där en individ har för lite mag- eller tarminnehåll, ofta orsakat av att de inte kan äta tillräckligt mycket eller inte kan behålla det de äter. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd som exempelvis sjukdomar i mag-tarmkanalen, neurologiska problem, psykiska störningar eller kirurgiska ingrepp. Underbindning kan leda till symptom som viktminskning, muskelatrofi, näringsbrist och i allvarliga fall även organsvikt.

'Patent Foramen Ovale' (PFO) er en medisk betegnelse for et hjertefejl, hvor der findes en abnorm forbindelse (et 'foramen ovale') mellem de to øverste hjertekamre (venstre og højre overhjerte).

Under fostertilvæxten er der normalt en åbning (foramen ovale) mellem de to overhjerter, som tillader blodet fra moderkagen at gennemstrømme direkte til kroppen uden at skulle passere igennem lungecirkulationen. Efter fødslen bør denne åbning normalt lukkes, når trykket i de to overhjerter bliver ens. I visse tilfælde kan foramen ovale dog ikke lukke sig selv efter fødslen, hvilket resulterer i et patent foramen ovale.

PFO forekommer hos omkring 25-30% af den voksne befolkning og er oftest asymptomatisk (symptomfri). I visse tilfælde kan PFO dog være ansvarlig for symptomer som luft i blodet (luftemboli), migræne eller andre neurologiske symptomer, især hvis personen også har et højere risiko for at udvikle disse tilstande. I disse tilfælde kan lukning af PFO blive overvejet som en behandlingsmulighed.

I medicinsk kontext betyder "fosterålder" den tid som ett foster lever och växer inuti moderns livmoder, mätt i veckor eller månader. Den genomsnittliga fosteråldern är 40 veckor (ungefär 9-10 månader) från konception till förlossning. Förlossning före den 37:e veckan räknas som för tidig fosterdöd (preterm fetal dödfödd), och efter den 42:a vecka räknas som postmature fosterdöd.

Fosteråldern är en viktig faktor att ta hänsyn till när man bedömer ett fosters hälsa, utveckling och risk för komplikationer under graviditeten och vid förlossningen.

'Proteser och implantat' är två olika typer av medicinska hjälpmedel som används för att ersätta eller stödja skadade, sjuka eller saknade kroppsdelar.

En prostesis (protes) är en konstgjord kroppsdel som används för att ersätta en del av kroppen som saknas eller inte fungerar korrekt. Proteser kan vara exempelvis ben- eller armproteser, ögonproteser, hörselproteser och bröstproteser. De kan vara gjorda av material som plast, metall eller kombinationen av båda. Proteserna är ofta anpassade efter den enskilde patientens behov och kan vara rörliga eller fast monterade.

Ett implantat däremot är en konstgjord kroppsdel som placeras kirurgiskt in i kroppen för att ersätta, stödja eller förbättra funktionen hos en kroppsdel. Implantaten kan vara till exempel artroplastik (konstgjorda led), pacemaker, bröstimplantat, dentalimplantat och ögonlinsimplantat. De kan vara gjorda av material som titan, keramik eller plast. Implantaten är ofta permanenta men kan i vissa fall också vara tillfälliga.

Sammantaget är både proteser och implantat viktiga medicinska hjälpmedel som kan förbättra patienternas livskvalitet, rörlighet och funktion efter en skada eller sjukdom.

Färgdopplerekokardiografi är en typ av ultraljudsundersökning som används inom kardiologin (hjärtspecialisten) för att bedöma hjärtats funktion och blodflöde. Metoden bygger på dopplerprincipen, vilket innebär att ultraljudsvågor reflekteras tillbaka från rörliga strukturer i kroppen, såsom röda blodkroppar. Genom att mäta hastigheten och riktningen på dessa reflekterade vågor kan man bestämma riktning och hastighet på blodflödet i hjärtat och dess artärer och vener.

Vid färgdopplerekokardiografi används också färgkoder för att illustrera blodflödesriktningen och -hastigheten. Till exempel kan rött representera blodflöde i en viss riktning (vanligtvis från hjärtat), medan blått representerar blodflöde i motsatt riktning. Ju intensivare färg, desto snabbare är blodflödet.

Denna typ av undersökning används ofta för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsdefekter, hjärtmuskelsjukdomar och blodproppar i lungemboli. Det är en icke-invasiv metod som inte innebär någon strålning eller skada för patienten.

En ventrikelseptumdefekt (VSD) är en hjärtfel som du föds med, och det innebär att det finns ett hål i mellangripväggen (septum) mellan de två underkamrarna (ventriklarna) i hjärtat. Detta kan orsaka syrehaltigt blod från den ena kammaren att blandas med syrefattigt blod i den andra, vilket kan leda till att hjärtat måste arbeta hårdare för att pumpa blod runt kroppen. Symptomen på VSD kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera andfåddhet, trötthet, svag puls, problem med matspjälkningen och snabb andning. I vissa fall kan det behövas en operation för att stänga hålet.

'Foster' är inget medicinskt begrepp, utan istället ett socialt eller beteendemässigt fenomen. Ordet refererar till att ta hand om och uppfostra någon annans barn som om det vore ditt eget. Det kan ske formellt genom en fosterföräldraprogram varvid barnet placeras i ett hem av sociala myndigheter, eller informellt genom familjemedlemmar eller vänner.

I medicinskt hänseende kan man tala om fostran i samband med att en fosterdiagnos ställs under graviditeten, vilket innebär att det förekommer en abnormal utveckling hos fostret. Men själva termen 'foster' används inte som ett medicinskt begrepp för att beskriva en persons tillstånd eller diagnos.

"Ballongtilltäpning" är en medicinsk term som används för att beskriva ett tillvägagångssätt där en slags ballong, vanligen gjord av latex eller en annan elastisk material, används för att stänga av blödningar i kroppens blodkärl.

Under proceduren insertes en kateter (en smal, böjlig tub) in i blodkärlet och denna är fäst vid ballongen. När ballongen når rätt plats i blodkärlet expanderas den med luft eller vätska, vilket orsakar att ballongen trycks ut och täpper till blodkärlets öppning. På så sätt kan blödningen stängas av och behandlingen fortsätta.

Ballongtilltäpning används ofta i samband med vaskulära interventioner, såsom angioplasti eller stentimplantation, för att minska riskerna för blödningar under och efter proceduren. Det är en effektiv metod som kan reducera komplikationer och förbättra patientens prognos.

Spädbarn med mycket låg födelsevikt (VLBW) definieras som spädbarn som väger 1500 gram eller mindre vid födelsen. Detta är ungefär hälften av den genomsnittliga vikten för fullgångna foster och innebär att barnet har varit född under gränsen för viable fosterdistrikt, det vill säga gränsen där moderns läkare anser att fostret har en realistisk chans att överleva utanför livmodern.

Spädbarn med mycket låg födelsevikt kan vara speciellt känsliga för komplikationer som lungunderutveckling, hjärtproblem, infektioner och hjärnskador. Dessa barn behöver ofta intensiv vård på neonatalavdelningar med specialiserad personal och utrustning för att underlätta deras överlevnad och minska risken för komplikationer. Även om de flesta spädbarn med mycket låg födelsevikt överlever tack vare modern framskridna medicinska tekniker, kan de fortfarande ha en högre risk än andra barn för långsiktiga hälsoproblem som utvecklingsstörningar, syn- och hörselproblem, och lära sig svårigheter.

Dopplerekokardiografi är en typ av echokardiografi (ultraljud av hjärtat) som används för att bedöma hjärtflödet och hjärtklaffarnas funktion. Den bygger på Doppler-effekten, uppkallad efter den österrikiske fysikern Christian Andreas Doppler, vilken innebär att frekvensen av en våg ändras när den reflekteras från ett föremål som rör sig i förhållande till källan.

I en dopplerekokardiografi används ultraljudsvågor för att mäta hastigheten och riktningen av blodflödet genom hjärtklaffarna och de stora hjärtslagen. Detta ger information om eventuella flödesstörningar, som exempelvis sjukdomar i klaffarna eller förträngningar i kärlen. Metoden är icke-invasiv och säker, och används ofta som en del av en standard echokardiografi.

Aortografi är en radiologisk undersökningsmetod där ett kontrastmedel injiceras i aortan (den stora kroppspulsådern) för att få klarare bilder på detta område och de blodkärl som avgår från den. Detta görs vanligtvis med hjälp av en kateter placerad i ett blodkärl under fluoroskopi (en typ av röntgen).

Den bildserie som erhålls kallas för en aortografi och används bland annat för att undersöka eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomar i aortan och de tillhörande blodkärlen.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.

'Fosterhjärta' är ett medicinskt begrepp som refererar till en mekanisk hjärt-lunnsapparat som används för att stödja hjärtfunktionen hos patienter med akut eller chroniskt hjärtsvikt. Den består av en pump och en lunga, vilka tillsammans hjälper till att pumpa blod genom kroppen när den egna hjärtats funktion är nedsatt.

Fosterhjärtat kan anslutas till patienten på olika sätt beroende på deras behov och hälsotillstånd. I vissa fall kan det vara en temporär lösning medan patienten väntar på en hjärttransplantation, medan det i andra fall kan användas som en permanent lösning för att underlätta livskvaliteten och livslängden för patienter med obotlig hjärtsvikt.

Det är värt att notera att 'Fosterhjärta' inte är en officiell medicinsk term, men den används ofta i medicinska sammanhang för att beskriva detta slags mekaniska stöd till hjärtat.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

Aortakompression eller aortaförträngning (aortic compression/compression or aortic stenosis) är ett tillstånd där aortklaffen i hjärtat inte öppnas normalt, vilket resulterar i en förträngning som förhindrar att blod flödar ut från vänster ventrikel (kammaren i hjärtat) och till kroppen. Detta kan orsaka högt blodtryck i lungorna, trötthet, andfåddhet och i allvarliga fall hjärtsvikt. Orsaken kan vara medfödd eller bero på åldersrelaterad slitage av aortaklaffen.

Ekokardiografi är en icke-invasiv diagnostisk metod inom medicinen, särskilt inom kardiologi. Den använder ultraljud för att generera bilder och information om hjärtats struktur och funktion. Ekokardiografin kan visa olika aspekter av hjärtat, såsom kamrarnas storlek, tjocklek och rörelser, hjärtpumpningens effektivitet, hjärtklaffarnas funktion och om det finns några strukturella skador eller abnormaliteter i hjärtat. Metoden är smärtfritt och säker för patienten, eftersom den inte använder joniserande strålning som röntgen. Ekokardiografi kan användas för att diagnostisera och övervaka olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtklaffsjukdomar, kardiomyopatier, perikardit och andra tillstånd som påverkar hjärtat.

"Papio papio", vanligen kallat den rödmarkatta som lever i Västafrika, saknar inom humanmedicinen någon speciell medicinsk betydelse. Det är en art av markatta som tillhör släktet *Papio* och familjen markattartade apor (Cercopithecidae).

Markattor är allmänt kända för sin robusta konstruktion, starka käkar och deras förmåga att äta en bred växt- och animalisk kost. De lever oftast i grupper med flera honor och en alfahanne som dominerar över andra hanar i gruppen.

Även om det inte finns någon speciell medicinsk definition av "Papio papio", kan forskare vara intresserade av att studera denna art för att förstå mer om markattors beteende, social struktur och deras svar på sjukdomar som kan ha relevans för människor.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

En förmaksseptumdefekt (ASD, Atrial Septal Defect) är en hjärtdefekt där det finns ett hål i mellangärdet (septum) mellan de två övre kammare (förmak) i hjärtat. Detta orsakar att syrerik blod blandas med syrefattigt blod inuti hjärtat, vilket kan leda till syrgasmangel i kroppen. Förmaksseptumdefekter kan vara av olika storlekar och kan vara associerade med andra hjärtmissbildningar. Symtom och behandling beror på storleken på defekten och hur mycket blod som blandas. I vissa fall kan en förmaksseptumdefekt stängas av chirurgiskt eller med en kateterbaserad procedur.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

Medicinskt sett betyder "missbildningar, multiple" att en individ har flera missbildningar i kroppen. Missbildningar är avvikelser från den normala utvecklingen och strukturen hos kroppsdelar eller organ. De kan vara medfötta (congenital) eller uppstå senare under livet.

Multiple missbildningar kan vara relaterade till varandra eller orelaterade, och de kan påverka olika delar av kroppen. Exempel på orsaker till multiple missbildningar inkluderar genetiska faktorer, exponering för teratogener (substanser som kan orsaka fetal skada) under graviditeten och andra sjukdomsförlopp.

Multiple missbildningar kan vara ett tecken på en underliggande medicinsk störning eller syndrom, så det är viktigt att diagnostisera och behandla orsaken om möjligt. Behandlingen av multiple missbildningar beror på vilka delar av kroppen som är drabbade och hur allvarliga avvikelserna är.

En ultraljudsundersökning av fostret är en icke-invasiv diagnostisk teknik som använder sig av högfrekventa ljudvågor för att producera bilder av fostrets inre strukturer och utveckling. Denna typ av undersökning kallas också sonografi och är en vanlig metod under graviditeten för att övervaka fostrets tillväxt, position och hälsa.

Under en ultraljudsundersökning av fostret använder en utbildad sonograf ledare en slät, smidig, platt yta, som kallas transducer, för att skicka ljudvågor genom moderns buk. När ljudvågorna träffar fostret reflekteras de tillbaka till transducern och omvandlas sedan till elektriska impulser, som skapar bilder på en skärm.

Det finns olika typer av ultraljudsundersökningar av fostret, beroende på när under graviditeten de utförs. De vanligaste typerna inkluderar:

1. Dateringsultraljud (cirka 8-12 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att fastställa fostrets ålder och förväntade födelsedatum, samt att kontrollera om det finns flera foster.
2. Detaljerad ultraljud (cirka 18-20 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att undersöka fostrets inre organ och strukturer, såsom hjärtat, hjärnan, levern, njurarna, magsäcken, lungorna, tarmarna, könsorganen och skelettet. Denna typ av ultraljud kan också upptäcka eventuella missbildningar eller abnormaliteter.
3. Tredimensionell (3D) och fyrdimensionell (4D) ultraljud (vanligtvis mellan 24 och 34 veckor efter den första dagen av senaste menstruationen): Används för att skapa en detaljerad bild av fostrets ansikte, kropp och rörelser. Dessa ultraljudstypers huvudsyfte är att ge föräldrar en möjlighet att se sin baby innan den föds, men de kan också användas för att undersöka fostrets hälsa och utveckling.

I allmänhet är ultraljudsundersökningar av fostret säkra och smärtfria, och de ger värdefull information om fostrets tillväxt, utveckling och hälsotillstånd. De kan också hjälpa läkare att identifiera eventuella problem eller risker under graviditeten och ge råd om behandlingar eller ytterligare undersökningar som kan behövas.

Hjärt-kärlkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under operationer och ingrepp på hjärtat och kärlen. Dessa tekniker utförs vanligtvis av speciellt utbildade kirurger inom området, hjärt-kärlkirurger.

Exempel på hjärt-kärlkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Koronar bypass: En operation där en ny blodflödesväg skapas till ett hjärta som har förträngda eller skadade kärl (koronarartärer). Det kan göras med hjälp av en egen blodkärl från patienten eller med en syntetisk graft.
2. Aortakorrektur: En operation där defekter i aortan, den huvudsakliga artären som leder utblottat blod ifrån hjärtat, korrigeras. Det kan handla om att reparera eller ersätta en skadad aortavägg eller att reparera en aortaklaff som inte fungerar korrekt.
3. Hjärtklaffreparation eller -ersättning: En operation där en defekt eller skada i hjärtklaffarna (mitralisklaffen, tricuspidalklaffen, pulmonalisklaffen och aortaklaffen) korrigeras. Det kan göras genom att reparera den befintliga klaffen eller genom att ersätta den med en konstgjord klaff eller en klaff från ett djur eller människa.
4. Hjärttransplantation: En operation där ett skadat eller sjukligt hjärta ersätts med ett friskt och fungerande hjärta från en givare.
5. Ventrikulär assistansdevice (VAD) implantering: En operation där en mekanisk pump implanteras för att stödja hjärtats funktion, ofta vid svår hjärtsvikt när andra behandlingar har misslyckats.
6. Endovaskulära procedurer: Minimalt invasiva procedurer som utförs genom små snitt i kroppen och innebär att katetrar placeras in i kärlen för att korrigera problem med hjärtklaffar, blodkärl eller andra strukturer i hjärtat.

Det är viktigt att notera att detta inte är en komplett lista över alla möjliga operationer och procedurer som utförs på hjärtat. Behandlingsalternativet beror på patientens specifika tillstånd, allvarlighetsgrad och andra faktorer.

Medicinskt definieras ett barn med "extremt låg födelsevikt" (ELBW) som ett barn som väger mindre än 1000 gram vid födseln. ELBW-barn kan delas in i tre kategorier baserat på vikten:

* mycket lågt födelsevikt (VLBW): 1000-1500 gram
* ytterst lågt födelsevikt (ELBW): under 1000 gram
* extrimt lågt födelsevikt (ELBW eller ELPW): under 750 gram

ELBW-barn har ofta en hög risk för komplikationer under sin uppväxt, såsom andningssvårigheter, hjärnskador, ögonproblem och långsammare tillväxt. De kan också ha en högre risk för utvecklingsstörningar och lägre kognitiva förmågor jämfört med barn med normalt födelsevikt.

Hjärt-kärlmedel, även kallat cardiovaskulära medel, är en kategori av läkemedel som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar. Dessa mediciner påverkar hjärtats och kärlsystemets funktion på olika sätt och kan användas för att behandla, förebygga eller lindra symtom relaterade till dessa sjukdomar.

Exempel på olika typer av hjärt-kärlmedel inkluderar:

1. Antiarytmika: Används för att korrigera oregelbundenheter i hjärtrytmen och förebygga allvarliga hjärtarytmier.
2. ACE-hämmare/ARA II: Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
3. Kalciumantagonister: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet vid ansträngning) och vissa typer av hjärtarytmier genom att lindra spasmer i kärlväggarna.
4. Betablockerare: Används för att behandla högt blodtryck, angina pectoris, hjärtarytmier och efter hjärtattacker genom att sakta ner hjärtslaget och minska stressen på hjärtat.
5. Diuretika: Används för att behandla högt blodtryck och hjärtsvikt genom att öka urinproduktionen och avlägsna ödem (överflödig vätska) i kroppen.
6. Blodfettsmedel: Används för att sänka onormala nivåer av kolesterol och triglycerider i blodet, vilket kan minska risken för hjärtinfarkt och stroke.
7. Vasodilatatorer: Används för att behandla högt blodtryck genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
8. ACE-hämmare (angiotensinomvandlande enzym-hämmare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
9. ARB (angiotensinreceptorblockerare): Används för att behandla högt blodtryck, hjärtsvikt och andra kärlsjukdomar genom att vidga blodkärlen och minska stressen på hjärtat.
10. Blodtunningsmedel: Används för att förebygga blodproppar och minska risken för stroke, hjärtinfarkt och dödlighet i kardiovaskulära sjukdomar.

Andnödssyndrom hos nyfödda, även känt som "neonatal respiratory distress syndrome (NRDS)", är ett lungsjukdomstillstånd som främst drabbar för tidigt födda barn. Det orsakas av brist på surfaktant, ett ämne i lungorna som hjälper till att hålla alveolerna öppna under andningen.

NRDS kännetecknas av andningssvårigheter, snabbt och ytligt andetag, grå/blå färg på huden (cyanos), ljudliga andningsljud och i vissa fall även lungor som hörs när barnet andas. Behandlingen innefattar ofta surfaktantbehandling, syrgas, CPAP (continuous positive airway pressure) eller mekanisk ventilation för att stödja barnets andning och ge lägre lufttryck i lungorna.

För tidigt födda barn rekommenderas ofta att få antenatal steroidbehandling till modern innan förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska risken för NRDS genom att stimulera produktionen av surfaktant i barnets lungor.

En artärbråck (Aortaaneurysm) är en utbulning eller svaghet i den stora blodkärlen som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod, aortan. Detta kan orsaka en ökning av diametern på aortan, vilket kan vara farligt eftersom det kan leda till att artären spricker eller reser sig. Artärbråck är oftast associerade med åldrande, rökning och har en starkare förekomst hos män än kvinnor. De flesta artärbråcken uppstår i bukhålan (abdominala aortaaneurysm), men de kan också uppstå i bröstkorgen (torakala aortaaneurysm). Symptomen på artärbråck kan variera, men de flesta är asymptomatiska tills de spricker eller reser sig. Då kan symptomen inkludera plötslig och stark smärta i magen, ryggen, bröstet eller extremiteterna, svimning, yrsel eller medvetslöshet. Behandlingen för artärbråck kan vara kirurgisk eller icke-kirurgisk beroende på storleken och placeringen av aneurysmat och patientens allmänna hälsotillstånd.

Fostrets sjukdomar, även kända som congenitala anomalier eller birth defects, är avvikelser eller strukturella eller funktionella fel hos ett barn som föds. Dessa avvikelser kan vara medfödda, vilket betyder att de uppstår under fostertiden, vanligtvis på grund av genetiska faktorer, infektioner, exponering för skadliga miljöfaktorer eller kombinationen av dessa. Fostrets sjukdomar kan vara milda och lätta att behandla, eller så allvarliga att de kan hota barnets överlevnad eller livslängd. De kan påverka alla delar av kroppen och kan variera från hjärtsjukdomar, neurologiska störningar, missbildningar av skelettet till sensoriska problem som syn- och hörselnedsättningar.

Persisterande fetalcirkulation (PFC) är ett medicinskt tillstånd där fostrets blodkretslopp fortsätter att fungera på samma sätt som under fostertiden, efter födseln. Det innebär att fostrets hjärta fortfarande pumpar blodet genom ductus arteriosus, förbi lungorna och in i kroppens blodomlopp istället för att gå via lungornas blodkärl efter födseln.

Detta kan leda till syrgasmangel (hypoxi) och syrebrist (akut lungsinsufficiens), eftersom lungorna inte får tillräckligt med blod för att oxygenera det effektivt. PFC kan vara livshotande och kräver ofta omedelbar behandling, vanligen med mediciner som hjälper till att stänga av ductus arteriosus och stabilisera barnets blodtryck och syrebalance.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

'Blodflödeshastighet' refererar till hastigheten med vilken blod flödar genom kroppens artärer, kapillärer och vener. Den kan variera beroende på flera faktorer, inklusive personens hjärtfrekvens, blodvolym, resistans i artärerna och ventrikelns kontraktionsstyrka.

Blodflödeshastigheten mäts vanligtvis i enheten millimeter per sekund (mm/s) eller centimeter per sekund (cm/s). I kliniska sammanhang kan den också uttryckas som hjärtminutvolym (HMV), vilket är volymen blod som pumpas ut från hjärtat under en minut.

Det är viktigt att upprätthålla en normal blodflödeshastighet eftersom för låg hastighet kan leda till syrebrist i kroppens vävnader, medan för hög hastighet kan orsaka skador på artärväggarna och öka risken för hjärt-kärlsjukdomar.

Bronchopulmonary dysplasia (BPD) er en lungsjukdom som primært påtrffes hos foetter og nyfødte barn som har vært underlegent utviklet og har hatt behov for mekanisk ventilasjon og oxygenoterapi i lengre tid etter fødselen. Sjukdomen kharakteriseres av en abnormal utvikling og skade på de smallere luftveiene (bronkene) og lungene, som kan føre til vanskeligheter med å respirere selvstendig og økt risiko for infeksjoner i lungsystemet.

BPD dannes oftest som en komplikasjon av andre lungs- eller lemforespensjonsproblemer hos foetter og nyfødte barn, særlig hos dem som har lav fødselsvikt og er født for tidlig. Andre faktorer som kan øke risikoen for å utvikle BPD inkluderer infeksjoner i lungsystemet, mekanisk ventilasjon med høy trykk og oxygenoterapi over lengre tidsperiode.

Symptomene på BPD kan variere, men inkluderer oftest tungt å respirere, økt frekvens av å hoste eller kvege, utvikling av blåhet (cyanos) under aktivitet og vanskeligheter med å spise og vekst. Diagnosen stilles vanligvis basert på kliniske symptomer, røntgenbilleder og lungfunksjonstester. Behandlingen av BPD kan inkludere kontinuerlig oxygenoterapi, medicinsk behandling for å reducere inflammation i lungsystemet og fysisk terapi for å styrke musklene brukt i å respirere. I værste fall kan barn med BPD ha behov for mekanisk ventilasjon og andre intensivsjukhusbehandlinger.

Hjärtkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används under kirurgiska ingrepp på hjärtat och de kringliggande blodkärlen. Detta kan innefatta direkt reparation eller ersättning av skadade strukturer i hjärtat, såsom hjärtklaffar eller koronara artärer. Hjärtkirurgiska tekniker kan också involvera att stödja hjärtfunktionen med hjälp av maskiner under operationen, till exempel hjärtlungmaskinen. Andra tekniker kan omfatta att skapa en ny blodförsörjning till hjärtat från en annan del av kroppen, så kallad koronar bypass-kirurgi. Hjärtkirurgin utförs vanligtvis av en specialistutbildad kirurg som kallas hjärtkirurg.

Cyklooxygenashämmare, även kända som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), är en grupp av läkemedel som hämmar enzymet cyklooxygenas (COX). Detta enzym är involverat i produktionen av prostaglandiner, som är hormonliknande ämnen som orsakar inflammation, smärta och feber.

Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 produceras kontinuerligt i kroppen och är involverad i skyddande funktioner som skyddar mag-tarmkanalen, medan COX-2 produceras under inflammatoriska förhållanden och orsakar inflammation och smärta.

Cyklooxygenashämmare hämmar båda typerna av COX-enzym, men de flesta moderna läkemedlen är selektiva COX-2-hämmare, vilket innebär att de främst hämmar COX-2 och har mindre effekt på COX-1. Detta gör att de kan ha lägre risk för biverkningar som mag-tarmrubbningar jämfört med traditionella icke-selektiva cyklooxygenashämmare som till exempel acetylsalicylsyra (Aspirin).

Exempel på vanliga cyklooxygenashämmare inkluderar ibuprofen, naproxen, celecoxib och diclofenac. Dessa läkemedel används ofta för att lindra smärta, feber och inflammation i samband med till exempel muskel- och ledskador, men de kan också användas för att behandla långvariga inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit.

Oliguri är ett medicinskt begrepp som refererar till en nedsatt urinproduktion, vanligen definierat som att producera mindre än 400-500 ml urin per dygn. Det kan vara ett tecken på njursvikt eller andra allvarliga sjukdomstillstånd som påverkar njurfunktionen, såsom dehydrering, hjärtsvikt, leverinsufficiens eller obstruktion i urinvägarna. Vid behandling av patienter med oliguri bör orsaken undersökas och behandlas för att förbättra njurfunktionen och undvika fortsatt skada på njurarna.

Eisenmenger's komplex är en allvarlig komplikation till anatomiskt korrekt kongenitalt heart defect, vanligtvis en stor ventrikulär septaldefekt (VSD), atrioventricular septaldefekt (AVSD) eller persistens av ductus arteriosus (PDA). Det karaktäriseras av en reverser eller bidirektionell skleros (trängsel) i de stora artärerna, vilket orsakar högt tryck i lungsartärerna och cyanos (blåfärgad hud på grund av syrebrist). Detta inträffar på grund av en obalans mellan det höga blodflödet till lungorna och den skadade lungartärväggen som orsakar förträngning. Symptomen inkluderar andnöd, trötthet, synnedsättning, sömnsjuka, synbar puls i bröstet eller halsen, benstorhet och i vissa fall medvetslöshet. Diagnosen ställs vanligtvis genom echokardiografi och hjärt-lungsymtom. Behandlingen är ofta symtomatisk och inkluderar syrgas, mediciner för att reducera ökat blodflöde till lungorna och eventuellt lungtransplantation eller hjärt-lungtransplantation.

Lunghypertoni, også kjent som pulmonale hypertoni, er en tilstand der artæriene i lungene har forhøydt trykk. Det vil si at det er for stort motstand i de blodkarrene som fører blodet fra hjertet og ut til lungene. Dette kan føre til at hjertet må arbeide hardere for å pumpe blodet rundt, og kan med tiden føre til hjertesvikt.

Lunghypertoni kan være primær eller sekundær. Primær lunghypertoni betyr at det ikke finnes en klar årsak til sykdommen, mens sekundær lunghypertoni betyr at det er en underliggende medisinsk tilstand som forårsaker trykkets øking.

Symptomer på lunghypertoni kan inkludere tranghet ved aktivitet, hoste, trøkkende brystpine, utmattelse og benøvendhet. Diagnosen stilles vanligvis ved hjelp av en røntgenundersøkelse, lungfunksjonstest, EKG eller hjertulsound. Behandlingen vil typisk inkludere medisinsk behandling, men kan også omfatte operasjon i vanskefulle tilfeller.

'Medfödda missbildningar av nedre extremiteterna' är en övergripande term för strukturella avvikelser eller anomalier i benen som förekommer vid födseln. Dessa avvikelser kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka benens längd, form, position, funktion och rörelseomfång. Exempel på medfödda missbildningar av nedre extremiteterna inkluderar:

1. Tibiala hemimelia: Det saknas en del av skinnet, muskler, senor och/eller benmärg i lårbenet eller underbenet.
2. Fibulahemimelia: Det saknas en del av skinnet, muskler, senor och/eller benmärg i vadenområdet eller underbenet.
3. Femurfracturer: En fraktur av lårbenet som kan vara associerad med andra missbildningar av nedre extremiteten.
4. Knäledsdislokationer: En avvikelse i knäledens position eller placering.
5. Kontrakturer: En förkortning eller förtjockning av musklerna eller senorna som kan leda till en förvrängd form eller funktion hos benen.
6. Skolios: En böjning eller krökning av ryggraden som kan påverka benens position och balans.
7. Klubfot: En missbildning där foten är vriden inåt eller utåt, vilket kan leda till en förvrängd form eller funktion hos foten och underbenet.

Det är värt att notera att många medfödda missbildningar av nedre extremiteterna kan behandlas med hjälp av kirurgi, proteser, ortoser eller andra terapeutiska metoder för att förbättra funktionen och livskvaliteten.

Alprostadil är en syntetisk form av prostaglandin E1, som är en naturlig substans i kroppen. Det används vanligtvis som läkemedel för att behandla erektil dysfunktion (ED) och för att behandla och förebygga closed duct syndrome hos nyfödda med utvecklingsstörning av testiklarna.

Som behandling för ED kan Alprostadil ges som en injektion direkt in i penis, som en smälta under huden på penis eller som en uretralt inserterad stav (Caverject Impulse). Den huvudsakliga mekanismen av verkan är relaxation av glatta muskler i blodkärlen till penis, vilket ökar blodflödet och hjälper till att uppnå och underhålla en erektion.

Alprostadil kan också användas för att behandla closed duct syndrome hos nyfödda med utvecklingsstörning av testiklarna, vilket orsakar ökad intratesticulär tryck och skador på testikelvävnaden. Genom att ge Alprostadil som en injektion direkt in i testikeln kan man minska det intratesticulära trycket och förhindra skador på vävnaden.

Det är viktigt att notera att användning av Alprostadil bör övervakas av en läkare, eftersom det kan ha biverkningar som bland annat penisblödning, smärta och sårbarhet, samt i sällsynta fall långvariga erektioner (priapism).

Intensivvårdavdelning för nyfödda, även kallat neonatal intensivvård (NICU), är en specialiserad avdelning inom ett sjukhus som erbjuder intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling till nyfödda barn som är födda för tidigt, har låg födelsevikt eller har någon form av medicinska komplikationer.

På en NICU kan barn behöva extra stöd för andning, matspjälkning, värmereglering och andra livsviktiga funktioner. Avdelningen är utrustad med sofistikerade medicinska utrustningar och övervakningssystem som hjälper läkare och sjuksköterskor att övervaka barnens tillstånd kontinuerligt och ge behandling när det behövs.

Personal på en NICU är speciellt utbildade för att arbeta med nyfödda barn och deras familjer, och de arbetar ofta i nära samarbete med andra specialister som neonatologer, barnläkare, respiratorterapeuter, dietister och socialarbetare.

Målet för en NICU är att ge nyfödda barn den bästa möjliga vården och stöd så att de kan utvecklas och växa upp till friska, starka barn.

"Kärlröntgen" är en medicinsk undersökningsmetod som innebär att en patient får exponeras för en liten dos joniserande strålning, vanligtvis röntgenstrålar, med syfte att producera detaljerade bilder av ben- och käkstrukturer. Detta görs vanligen med hjälp av en apparat som kallas en "kärltub" eller "dental röntgentub", som är placerad framför patientens huvud.

Detaljerade bilder av tänderna och deras omgivande strukturer, såsom käken och tandköttet, kan tas med hjälp av denna metod. Detta kan vara användbart för att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i munhålan som annars kan vara svåra att se under en vanlig tandläkarundersökning.

Kärlröntgen är en säker och effektiv metod för att undersöka tänderna och deras omgivande strukturer, men det är viktigt att begränsa strålexponeringen till den absolut nödvändiga mängden för att undvika onödiga hälsorisker.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

En hjärtseptumdefekt är ett hjärtfel som orsakas av ett structural defect i hjärtats septum, det vill säga den vävnad som delar hjärtat i höger och vänster sida. Detta resulterar i en öppen förbindelse mellan de två hjärtkamrarna på samma sida av hjärtat.

Det finns tre typer av hjärtseptumdefekter:

1. Atrial septal defect (ASD): Defekt i det övre hjärtseptumet, atriet septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två överkamrarna, höger och vänster atrium.
2. Ventricular septal defect (VSD): Defekt i det undre hjärtseptumet, ventrikel septum, vilket resulterar i en öppen förbindelse mellan de två underkamrarna, höger och vänster ventrikel.
3. Atrioventricular septal defect (AVSD): Detta är ett mer komplext fel som innebär att det finns en defekt i både atriet- och ventrikelseptumet, samt en defekt i atrioventrikulär klaffen (tricuspidal eller mitral).

Hjärtseptumdefekter kan vara kongenitala, det vill säga att de är närvarande vid födelsen, och orsakas av felaktig utveckling under fostertiden. I vissa fall kan dessa defekter vara relaterade till genetiska eller kromosomala abnormaliteter. I andra fall kan orsaken vara okänd.

En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.

Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:

1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.

2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.

3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.

4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.

5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.

"Nekrotiserende enterokolitis" (NEC) är en allvarlig mag-tarmsjukdom som främst drabbar för tidigt födda spädbarn. Sjukdomen karaktäriseras av nekros (död) och slitage av tarmslemhinnan, ofta i tarmarna ileum och kolon.

NEC kan vara orsakad av en kombination av faktorer som inkluderar för tidig födsel, nedsatt blodförsörjning till tarmarna, infektion och skada på tarmslemhinnan. Sjukdomen kan leda till allvarliga komplikationer såsom sepsis, tarmlösa tillstånd och död.

Det är viktigt att upptäcka NEC i ett tidigt stadium för att kunna behandla det effektivt. Behandlingen kan innebära antibiotika, operation och underhåll av vätske- och näringsbehovet.

Hjärtseptumet är en anatomisk struktur i hjärtat som delar hjärtkammaren i två delar: vänster och höger. Det består av två skilda delar - septum primum och septum secundum. Septum primum är den första septala structuren som bildas under fostrets utveckling, medan septum secundum är en senare struktur som bildas ovanför septum primum.

Septum primum och septum secundum lämnar en öppning mellan sig kallad foramen ovale, som under fostertiden tillåter blod att passera fritt från höger hjärtkammare till vänster hjärtkammare. Efter födelsen stängs foramen ovale ofta av självt när trycket i lungkretsloppet ökar, men kan ibland vara öppet och orsaka ett hjärtfel som kallas för foramen ovale persistens.

I allmänhet är hjärtseptumets funktion att separera blodet i höger och vänster hjärtkammare så att det kan pumpas till olika delar av kroppen via lungslingan respektive systemkretsloppet.

Recurrent laryngeal nerve injuries refer to damage or trauma inflicted on the recurrent laryngeal nerve, a branch of the vagus nerve that supplies motor function to the intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle. This nerve plays a crucial role in controlling voice production, swallowing, and breathing.

Injuries to this nerve can result in various symptoms, such as hoarseness, weak voice, difficulty speaking or singing, shortness of breath, and swallowing problems. The impairment may be temporary or permanent, depending on the severity and location of the injury. Recurrent laryngeal nerve injuries can occur due to several reasons, including surgical complications, neck trauma, tumors, or iatrogenic causes during medical procedures.

"Angiokardiografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som brukes for å visualisere hjertekammerenes størrelse, pumpefunksjon og blodgjennomstrømming. Metoden innebærer å sette inn en tynd slange (sonde) i en armvein eller halsvene, som føres ned til hjertet. Gjennom sonden kan kontrastmidler injecteres for å kunne se hvordan blodet strømmer gjennom hjertets kamre og artirer (blodkar) på ultralydsbilder.

Angiokardiografien gir dermed informasjon om eventuelle skader eller fornedslinger i hjertet, som kan være skyld i hjerteklappesvikt, hjertekarsvikt eller andre hjertesykdommer.

Pulmonal klafförträngning (Pulmonic valve stenosis) är ett hjärtsjukdomstillstånd där pulmonal klaffen, som förbinder högerkammaren med lungartären, inte öppnar sig normalt. Detta orsakar en obstruktion som gör det svårare för blodet att flöda från högerkammaren till lungorna för att få syre.

Den vanligaste orsaken till pulmonal klaffförträngning är en medfödd defekt, men den kan också uppstå senare i livet på grund av kalkavlagringar eller infektioner som endokardit. Symptomen kan inkludera andnöd, trötthet, synkop (tillfälliga medvetslöshetsattacker) och bröstsmärta beroende på svårighetsgraden av förträngningen. Behandlingen kan omfatta mediciner eller kirurgiska ingrepp som klaffrekonstruktion eller klaffersättning.

I medically focused definition, "fysionomi" refererer til studiet af individuelle karakteristika og udtryk i et menneskes ansigt og krop, der kan afspejle personlighed, humør eller sundhedstilstand. Fysionomien har været genstand for spekulationer og undersøgelser siden oldtiden, men der er fortsat begrænset videnskabelig evidens for dens gyldighed som en pålidelig metode til at afgøre noe om en persons personlighed eller sundhed.

Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.

Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.

Lungatresi (latin: atelectasis) är ett medicinskt tillstånd där en eller flera lungbläsor kollapsar och andningsluften inte kan cirkulera normalt in i eller ut från den drabbade lungan. Detta kan orsakas av olika faktorer, som exempelvis sänkt surfuktbalans i lungorna, kompression av lungblåsan, förträngning av de luftburna vägarna in i lungan eller avsaknad av andningsreflex. Symptomen på lungatresi kan variera beroende på graden och platsen på tillståndet, men kan inkludera andfåddhet, hosta, bröstsmärta och andningssvårigheter. Behandlingen av lungatresi kan bestå av olika metoder som syrgasbehandling, läkemedelsbehandling eller mekanisk ventilation.

Tokolys (eller också "tokofagi") är ett medicinskt begrepp som refererar till kontraktioner av livmodern under graviditeten. Tokofagi kan börja hända redan från den 20:e veckan av graviditeten, men de flesta kvinnor upplever dem inte förrän de är i slutet av graviditeten eller under förlossningen.

Tokofagi orsakas av oxytocin, ett hormon som frisätts naturligt under förlossningen och stimulerar livmodern att kontrahera (sammandraga sig) och pressa ut barnet genom cervixen (livmoderhalsen). Tokofagi kan även orsakas av mediciner som innehåller syntetiskt oxytocin, såsom pitocin, som används för att inducera eller stimulera förlossning.

Tokofagiska kontraktioner kännetecknas vanligen av en intensiv, regelbunden smärta i underlivet som kan sträcka sig från nedre magen till låren. Tokofagi kan också orsaka tryck och obehag i buken, ryggen och andra delar av kroppen. Under förlossningen kan tokofagi bli allt intensivare och mer smärtsamma, men de är ett naturligt och nödvändigt inslag i processen att föda barn.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Aortabågsanevrysmer, också känt som aortabågesyndrom, är en medicinsk term som refererar till när det finns en utbulning (anevrysma) eller en laceration (dissektion) av aortabågen. Aortabågen är den övre delen av aortan, den stora blodkärlen som för fortfarande syre- och näringsriktad blod till kroppen.

En aortabågsanevrysma kan vara asymptomatisk eller orsaka symtom beroende på storleken och platsen på anevrysmansituationen. Symptomen kan inkludera smärta i bröstet, ryggen eller magen, andfåddhet, svimning, yrsel eller medvetandeförlust. I allvarliga fall kan en aortabågsanevrysma leda till livshotande komplikationer såsom aortarruptur eller stroke.

En aortabågsdissektion är ett akut medicinskt tillstånd som uppstår när det skapas ett tear i aortaväggen, vilket orsakar blod att samlas bakom den främre lagret av aortaväggen och bilda en falsk lumen. Detta kan leda till kompression eller avbräck av de artärer som utgår från aortabågen, vilket kan orsaka symtom såsom smärta i bröstet eller ryggen, svimning, yrsel eller medvetandeförlust.

Aortabågsanevrysm och -dissektioner är allvarliga tillstånd som kräver omedelbar medicinsk behandling. Behandlingen kan inkludera mediciner för att sänka blodtrycket och reducera hjärtats arbete, samt kirurgi för att reparera eller ersätta den skadade aortaväggen.

Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras barn med låg födelsevikt som nyfödda barn som väger mindre än 2500 gram vid födseln. Detta kan delas upp i tre kategorier:

1. Mellanväldiga låga födelsevikter (1500-2499 gram)
2. Svaga låga födelsevikter (1000-1499 gram)
3. Mycket svaga låga födelsevikter (under 1000 gram)

Låg födelsevikt är en viktig hälsomässig faktor eftersom det kan öka risken för allvarliga hälsoproblem och dödsfall hos barnen. De flesta barn med låg födelsevikt föds i länder med låga och medelinkomster, där tillgången till god hälsovård är begränsad.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) are a type of medication that is commonly used to reduce pain, inflammation, and fever. Unlike corticosteroids, which are also used for their anti-inflammatory effects, NSAIDs are not steroids.

NSAIDs work by inhibiting the activity of cyclooxygenase (COX) enzymes, which play a key role in the production of prostaglandins, hormone-like substances that mediate various physiological processes, including inflammation and pain. By blocking the action of COX enzymes, NSAIDs reduce the production of prostaglandins, thereby alleviating pain and inflammation.

There are several different types of NSAIDs available, including:

* Ibuprofen (e.g., Advil, Motrin)
* Naproxen (e.g., Aleve, Naprosyn)
* Celecoxib (Celebrex)
* Diclofenac (Voltaren)
* Meloxicam (Mobic)

While NSAIDs can be effective at reducing pain and inflammation, they can also have side effects, particularly when used at high doses or for extended periods. Common side effects of NSAIDs include stomach upset, heartburn, and increased risk of bleeding. In addition, some NSAIDs may increase the risk of cardiovascular events, such as heart attack and stroke, particularly in people who already have underlying heart disease.

It is important to use NSAIDs only as directed by a healthcare provider and to follow any recommended dosage instructions carefully. If you experience any bothersome side effects or have concerns about taking NSAIDs, be sure to talk with your doctor or pharmacist.

Fallot's tetralogy is a congenital heart defect that consists of four cardiac anomalies:

1. Pulmonary stenosis (narrowing of the pulmonary valve and/or infundibular area)
2. Ventricular septal defect (a hole in the interventricular septum)
3. Overriding aorta (the aorta is positioned over both ventricles instead of just the left ventricle)
4. Right ventricular hypertrophy (thickening of the right ventricular muscle)

These abnormalities result in obstruction of blood flow from the right ventricle to the lungs and a mixing of oxygenated and deoxygenated blood within the heart. This can lead to cyanosis (bluish discoloration of the skin and mucous membranes), shortness of breath, fatigue, and poor growth and development in infants and children with this condition. Treatment typically involves surgical repair or replacement of the affected valves and closure of the ventricular septal defect.

'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:

1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.

Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.

Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.

"Kärlmissbildningar" (vaskuläre missformningar eller vaskulopati) är en övergripande beteckning på abnormiteter och sjukdomar i kroppens blodkärl. Det kan vara medfödda eller aquired, lokaliserade till specifika områden eller systemiska. Kärlmissbildningar kan vara strukturella, funktionella eller både och röra sig om förändringar i kärlväggarnas uppbyggnad, kärlens diameter, blodflödeshastighet eller blodgenomströmning. Exempel på kärlmissbildningar inkluderar aneurysm (en utbulning av en artär), arterioskleros (förtjockning och hårdnad av artärväggarna), cerebral vaskulär sjukdom (blodkärlsjukdom i hjärnan) och Raynauds fenomen (en förträngning av små kärl som orsakar svalt, blekt eller blått finger/tå).

"Kroppspulsåder" (koronarartärer) är de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Det finns två huvudsakliga koronarartärer: den vänstra och den högra. Den vänstra koronarartären delar sig vanligtvis i en framgående gren, som förser blod till framsidan av vänster ventrikel (den kraftigaste pumpande kamrarna i hjärtat), och en bakre gren, som förser blod till baksidan av både höger och vänster ventrikel. Den högra koronarartären förser blod till höger ventrikel och delar sig ofta i två grenar: en som förser hjärtspetsen (apex) och en annan som förser det bakre delen av höger atrium.

Kroppspulsåder kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros), vilket kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Transkriptionsfaktor AP-2 (Activating Enhancer Binding Protein 2) er en type transkripsjonsfaktor som binder til specifikke DNA-sekvenser i promotoregionene til bestemte gener for å regulere deres uttrykk. AP-2-proteinet inneholder et konservert domenet som kalleres Pbox (ett 60 aminosyrer stort område), som er nødvendig for DNA-bindingsaktiviteten til AP-2. Dette faktoren spiller en viktig rolle i regulering av cellulær differensiering, proliferasjon og apoptose (programmert celledød). Transkripsjonsfaktor AP-2 er involvert i ulike fysiologiske og patofysiologiske prosesser, inkludert embryonal utvikling, neurodegenerative lidelser, kreftutvikling og andre sykdommer.

'Pulmonal Klaff' er en medicinsk term som refererer til klapperne i hjertets pulmonalartirie, der forbinder højre underhus (højre ventrikel) med lungernes blodkar system (pulmonalcirkulation). Den pulmonale klappe består af to halvklapper - en fra hver side af den pulmonaleartirie. Disse klapper åbner sig og lukker under forskellige faser af hjertets slag, regulerende blodstrømmen mellem hjertet og lungerne. Pulmonalklappen sørger for at unge blod fra højre ventrikel ikke kan strømme tilbage ind i hjertet, når det pulmonale tryk er lavere end trykket i højre ventrikel.

Torakotomi är en kirurgisk procedur där man öppnar bröstkorgen genom att göra en incision (snitt) i den främre laterala delen av thorax (bröstkorgen). Detta görs vanligtvis för att ge bättre tillgång till de strukturer som befinner sig inne i bröstkorgen, såsom lungor, hjärta och mediastinum (det centrala området i thorax där stora blodkärl och luftstrupar passerar).

Torakotomi kan användas för en rad olika syften, inklusive:

1. Lungresektioner: Om man behöver ta bort en del eller hela en lunga på grund av sjukdom eller skada.
2. Biopsier: Om man behöver ta prover från lungor, lymfknutar eller andra strukturer inne i bröstkorgen för att ställa en diagnos.
3. Dränering: Om det behövs dränera vätska eller luft som har accumulerat inne i bröstkorgen.
4. Reparation av hjärtklaffar: I vissa fall kan torakotomi användas för att reparera skadade hjärtklaffar.
5. Tumörresektioner: Om det behövs ta bort tumörer eller cancer i bröstkorgen.

Torakotomin utförs vanligtvis under allmänt anestesi och kräver en vårdgivare med erfarenhet inom thoraxkirurgi. Efter operationen kan patienten behöva stanna på intensivvårdsavdelningen för att övervakas noga, och det kan ta tid för patienten att helt återhämta sig.

Graviditet, tredje trimestern är den sista perioden av en normalt svangerskap som sträcker sig från den 29:e veckan till födseln, vilket i allmänhet inträffar mellan den 37:e och 42:a veckan. Under denna fas utvecklas fostret snabbt och ökar mycket i storlek. Modern kan uppleva en rad fysiska förändringar, inklusive ökat tryck på lungorna, svullnad och värkar. Även om fostrets hjärna och lungor inte är fullt utvecklade före födseln, är de tillräckligt mogna för att klara sig utanför moderns kropp i allmänhet.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

Den subklaviäre arterien (eller nyckelbensartären) är en av de stora artärerna som förser överkroppen med syre- och näringsriktig blod. Den avgår från den axillära artären (underaxillarartären) på nivå med nyckelbenets laterala utskjutning (processus coracoideus). Därefter fortsätter den genom nedre delen av nyckelbenet och delar sig vanligen i två grenar, som är thoracica interna arteria och thoracoacromialis arteria.

Den subklaviäre arterien kan variera mellan individer, men dess huvudfunktion är att förse blod till överkroppen, inklusive hjärtat, lungorna, halsen och övre extremiteterna.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

"Papio" är ett taxonomiskt släkte inom familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Det inkluderar fem arter som vanligtvis kallas babianer:

1. Chacokbabian (*Papio cynocephalus*)
2. Geladababian (*Papio hamadryas*)
3. Olivebabian (*Papio anubis*)
4. Guineababian (*Papio papio*)
5. Yellow baboon (*Papio kindae*) eller *Papio xanthopyge* (systematiken är omstridd)

Babianer är marklevande apor som förekommer i Afrika söder om Sahara. De lever i flockar och har en komplex social struktur. Babianer är allätare, men deras diet består huvudsakligen av växtmaterial som frukt, frön, blad och rötter, men de äter också insekter och andra smådjur.

Tokolytika är en grupp läkemedel som används för att slappna av musklerna i livmodern (uterus) och förhindra födslovärkar kontraktioner. Dessa mediciner prescriberas ofta när en gravid kvinna har förtidsbörd eller är risk för förtidsbörd, med syftet att förlänga graviditeten så länge som möjligt för att ge fostret mognare. Tokolytika kan vara i form av tablett, intravenös infusion eller inhalationsmedel. Exempel på tokolytika innefattar atosiban, terbutalin och nifedipin.

Hyalinmembransjukdom (HMS) är en sällsynt lungsjukdom som karaktäriseras av att hyalinmembran bildas i lungornas alveoler. Hyalinmembran är trasiga, glänsande och genomskinliga massor av extracellulär matrix, som består huvudsakligen av kollagen och proteoglykaner.

Sjukdomen kan vara idiopatisk eller sekundär till andra sjukdomar eller skador på lungorna, såsom svåra lunginfektioner, trauma, inhalation av främmande partiklar eller gaser, och vissa mediciner.

I de flesta fallen är HMS en reversibel sjukdom som förbättras spontant eller med behandling av underliggande orsaken. Men i vissa fall kan den leda till lungfibros och vara livshotande.

Det finns inga specifika symtom på HMS, men det kan vara samband mellan sjukdomen och andningssvårigheter, hosta, bröstsmärta eller hypoxi (syrgasmangel). Diagnosen ställs vanligen genom biopsi av lungan och histopatologisk undersökning.

Congenital Upper Extremity Deformities refer to abnormalities of the upper limbs (arms, wrists, and hands) that are present at birth. These deformities can vary greatly in severity, appearance, and impact on function. They may affect the bones, joints, muscles, tendons, nerves, or blood vessels of the upper extremity.

Congenital upper extremity deformities can be caused by genetic factors, environmental influences during pregnancy, or a combination of both. Some common types of congenital upper extremity deformities include:

1. Radial club hand: A deformity in which the radius bone in the forearm is shortened or missing, causing the hand to turn outward and the wrist to bend inward.
2. Ulnar club hand: A similar deformity that affects the ulna bone instead of the radius.
3. Radial longitudinal deficiency: A condition in which the radius bone is underdeveloped or absent, leading to a spectrum of deformities ranging from mild to severe.
4. Congenital constriction band syndrome: A condition in which bands of tissue form around the limb during development, restricting blood flow and causing deformities such as missing fingers or amputations.
5. Arthrogryposis: A condition characterized by stiff, fixed joints and weak muscles, which can affect any part of the body, including the upper extremities.
6. Duplication or fusion anomalies: Conditions in which extra digits (polydactyly) are present or two or more fingers are fused together (syndactyly).
7. Shoulder dystocia: A birth injury that can occur when the baby's shoulder becomes stuck during delivery, potentially leading to nerve damage and deformities of the upper extremity.

Treatment for congenital upper extremity deformities may include surgery, bracing, physical therapy, or a combination of these approaches. The goal of treatment is to improve function, alleviate pain, and enhance the appearance of the affected limb.

'Ultraljudsdoppler' är en typ av ultraljudsundersökning som används för att undersöka blodflöde i kroppens blodkärl. Metoden bygger på Dopplereffekten, vilket innebär att man kan mäta hastigheten och riktningen av rörliga objekt, i det här fallet röda och vita blodkroppar.

Under en ultraljudsdopplerundersökning placeras en liten sensor på huden över det område som ska undersökas. Sensorn avger höga frekvensljudvågor som reflekteras tillbaka när de träffar rörelseändrade partiklar i blodet, såsom röda och vita blodkroppar. Genom att mäta skillnaden i frekvens mellan det utsända ljudet och det reflekterade ljudet kan man beräkna hastigheten och riktningen på blodflödet.

Ultraljudsdoppler används ofta för att undersöka blodflöde i hjärtat, karotisartärerna, benen, levern och andra organ. Den kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar och störningar i blodkärlen, såsom blodproppar, artärskleros, hjärtsvikt och andra kardiovaskulära sjukdomar.

Patologisk sammandragning (også kendt som "spasticitet") er en type muskeløvelse, der opstår som følge af skade på det del af hjernen eller rygmarven, der styrer bevægelsen. Denne type muskelkontraktion er karakteriseret ved en forhøjet tone og stivhed i de berørte muskler, som kan føre til ubehagelige spasmer eller kramp. Patologiske sammandragninger kan have en negativ indvirkning på den normale bevægelse og funktion, alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

Kardiovaskulära infektioner är infektioner som drabbar hjärtat och det kardiovaskulära systemet, inklusive artärer, vener och hjärtkamrar. Dessa infektioner kan orsakas av olika patogener, såsom bakterier, virus och svampar. Exempel på kardiovaskulära infektioner är endokardit (infektion i hjärtklaffarna), myokardit (inflammation i hjärtmuskeln) och perikardit (inflammation i hjärtsäcken). Symptomen på dessa infektioner kan variera beroende på vilket område som är drabbat, men kan inkludera feber, trötthet, hosta, andningssvårigheter och smärta i bröstet. Behandlingen av kardiovaskulära infektioner består ofta av antibiotika eller antivirala läkemedel, beroende på orsaken till infektionen. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att behandla komplikationer såsom hjärtklaffssjukdomar eller abscesser i hjärtmuskeln.

Ebstein's anomali är en medfödd hjärtsjukdom där den tricuspida klaffen (klaffen mellan högeratrium och högerventrikel) sitter placerad längre ned i högerventrikeln än normalt. Detta kan leda till insufficiens (bakflöde) av blod från högerventrikel till högeratrium under varje hjärtslag. Sjukdomen kan också vara associerad med andra strukturella och elektriska abnormaliteter i hjärtat. Symptomen kan variera från milda till allvarliga, beroende på graden av insufficiens och förekomsten av andra abnormaliteter. Behandlingen kan omfatta medicinsk behandling, operation eller kombinationen av båda.

Interventionell radiografi är en subspecialitet inom radiodiagnostik som innebär att läkare utför minnläkarprocedurer med hjälp av röntgenstrålning och kontrastmedel. Procedurerna kan vara diagnostiska eller terapeutiska i naturen och inkluderar ofta att placera katetrar, spetsar eller andra instrument i kroppens blodkärl eller håligheter under direkt visuell kontroll med hjälp av röntgenstrålning.

Exempel på interventionella radiografiska procedurer är:

* Angiografi: en undersökning där kontrastmedel injiceras i blodkärlen för att studera deras struktur och funktion.
* Embolisation: en terapeutisk procedur där blödning stoppas eller onormal blodflöde reduceras genom att blockera ett blodkärl med hjälp av spetsar, koiler eller andra material.
* Dränage: en terapeutisk procedur där vätska eller luft dräneras från en kroppshålighet eller cysta med hjälp av en kateter.
* Biopsi: en diagnostisk procedur där ett vävnadsprov tas för att undersöka och fastställa en diagnos på en sjukdom.

Interventionell radiografi kräver speciell utbildning och skicklighet inom både radiodiagnostik och interventionell teknik, samt en god förståelse av anatomi, fysiologi och patofysiologi.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

Hypoplastisk vänsterkammare är ett medfött hjärtfel där den vänstra kammaren i hjärtat är underutvecklad (hypoplasia). Denna tillståndet påverkar blodflödet genom hjärtat och kan orsaka syrebrist i kroppen. Det är ofta associerat med andra strukturella missbildningar i hjärtat, såsom mitralisklaffminskning eller aortaklaffstenos. Hypoplastisk vänsterkammare kan vara ett allvarligt tillstånd som ofta kräver kirurgiskt ingrepp under de första dagarna eller veckorna efter födseln.

Dinoprostone är ett syntetiskt prostaglandin E2-analog, som används inom obstetrik för att inducera förlossning eller stimulera cervixreiferat inför kejsarsnitt. Det verkar genom att utvidga cervix och utlösa kontraktioner hos livmodern. Dinoprostone kan administreras via gel, tablett eller intravaginalt medikamentsformulär.