Dykning kan definieras som en aktivitet där en individ helt eller delvis dyker under vattenytan med hjälp av andningsapparat, såsom en andetagspåse eller en autonom andningsapparat. Dykning innebär ofta att man förflyttar sig under vattnet och kan omfatta en mängd olika aktiviteter, som exempelvis sportdykning, tekniskt dykning, kommersiellt dykning och fritidsdykning. Dykning kan utföras i en mängd olika miljöer, som hav, sjöar, floder och konstgjorda simbassänger.

"Dykarsjuka" (decompression sickness, eller "DCS") är ett tillstånd som kan uppstå vid dykning när kvävgas upplösts i kroppens vätskor under högt tryck och sedan avges för fort när dykaren stiger till ytan. Detta orsakar bubblor som kan bildas i blodet och i vävnaderna, vilket kan skada olika delar av kroppen. Symptomen på dykarsjuka kan variera mycket, från milda symptom som trötthet, yrsel och hudrodnad till allvarliga symptom som andningssvårigheter, svårt att röra sig, svimning och i värsta fall död. Behandlingen för dykarsjuka innebär normalt syrebehandling och rekompression i en hyperbarisk kamara.

'Earless Seals', også kendt som sæler uden ydre ører, er en fællesbetegnelse for to familier af sæler: Ohteridae (havodderløse sæler) og Phocidae (rigtige sæler). Disse sæler adskiller sig fra andre sælarter, såsom ægte sæler (familien Odobenidae), der har ydre ører.

Hos earless sæler er de ydre øreknogler reduceret og gemt under huden, hvilket giver dem et "øréløst" udseende. De mangler også en klap foran øjnene, som andre sælarter har. I stedet har de en mere slank krop, der er bedre tilpasset til svømning end andre sælfamilier.

Earless sæler inkluderer mange forskellige arter, herunder fx spættede sæler, klapmysser og sjøleoparder. Disse dyr lever i forskellige dele af verden, fra Arktis til Antarktis, og har tilpasset sig forskellige levesteder og fødeemner.

'Dekompression' er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode som gradvis reducerer trykket på legemets væv, typisk i forbindelse med dykning eller arbejde under stort tryk. Dette gjøres for å unngå dykkersyke (dysbarisk iltforgiftning) og dykkerelationssykdomme (dysbariske barotrauma), som kan oppstå når en person stiger til overflaten for raskt etter å ha vært under stort trykk.

Under dykking eller arbejde under stort trykk, blir kvælstof opløst i kroppens væv i større mengder enn normalt. Når individet stiger til overflaten, må denne opløste gassen frigis gradvis for å unngå skade på lungene og centralnervesystemet. Dekompressionsstoppene er planlagte pauser underveis ned til overflaten hvor individet holder still og lar kroppen fjerne opløst kvælstof i en kontrollert måte.

Dekompressjon kan også være nødvendig etter eksponering for andre typer av trykkforskyvninger, som f.eks. i en flykrise eller i en hyperbarisk behandlingskammer.

Spheniscidae er en familie av fugle, som inkluderer pingviner. Det er den eneste nulevende familien i ordnen Sphenisciformes. Pingvinerne er flyveløse, og de lever hovedsagelig i sydlige have. De er kendt for deres unikke form, som minder om en torpedo med to lange vinger som er tilpasset svømning. Der findes 17 nulevende arter af pingviner, og de fleste af dem er truet i et eller andet grad.

I medicinsk kontext kan ‘nedsänkning’ (eller depresjon) avse ett tillstånd där en persons humör, motivation och intresse för livet är nedsatt under en längre period. En person i nedsänkt tillstånd kan känna sig hopplös, värdelös eller skyldig, ha problem med sömn och aptit, och ha tankar om döden eller självmord. Nedsänkning behandlas ofta med mediciner, terapi eller kombinationen av båda.

'Tryckskada' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva skador på kroppen orsakade av onormalt högt tryck. Detta kan inträffa när en del av kroppen utsätts för en kraft under en längre period, vilket orsakar skada på vävnader och celler.

Tryckskador kan uppstå i olika sammanhang, men de är speciellt vanliga inom områden som medicinsk behandling, sport och arbetsmiljö. Exempel på tryckskador inkluderar:

* Trycksår (decubitus): Skador på huden och underliggande vävnad som orsakas av att en kroppsdel har varit under tryck under en längre period. Detta är vanligt bland patienter som ligger i sängen under lång tid, till exempel efter en stroke eller operation.
* Dykarsjuka: En sjukdom som orsakas av att andas in för mycket kvävgas under vattnet när man dyker. Detta kan leda till luftblåsor i kroppen och skador på hjärnan och nervsystemet.
* Barotrauma: Skador på lungor, örat eller tänderna som orsakas av skillnader i tryck mellan inandningsluften och omgivningen, till exempel vid dykning eller flygning.

För att undvika tryckskador bör man vara medveten om riskfaktorer och ta lämpliga försiktighetsmått, såsom att regelbundet byta position när man ligger i sängen, att följa rekommenderade dyktider och djup och att använda tryckreglerad andningsapparat (rebreather) vid dykning.

Simning definieras inom medicinen som en aktivitet där individen rör sig framåt i vattnet genom att använda armar och ben för att skapa framdrift. Simningen är en form av kroppsövning som involverar stora muskelgrupper och kan ge en hög grad av konditionell träning beroende på intensitet och volym.

Simning kan delas in i olika stilar, såsom frisim, ryggsim, bröstsim och fjärilsim, samt komplexare manövrer som turer och hopp. Varje simstil kräver specifika tekniker för att optimera framdriften och minska resistensen i vattnet.

Simning kan vara en lättrörlig aktivitet för de flesta, men det kan också finnas risker relaterade till andningssvårigheter, utmattning och skador på muskler och led. Därför är det viktigt att lära sig korrekt simteknik och gradvis öka intensiteten under träningen för att undvika skador.

En luftemboli är ett medicinskt tillstånd som inträffar när luft eller gas bubblor kommer in i blodomloppet, ofta som en komplikation till skada eller sjukdom i lungorna eller hjärtat. Det kan leda till allvarliga hälsoproblem, inklusive andningsstörningar, hjärtklappning och i värsta fall död om det inte behandlas omedelbart.

Delfiner är en grupp av sjölevande däggdjur som tillhör familjen delfiner (Delphinidae) inom underordningen tandvalar (Odontoceti). De flesta arter av delfiner har en slank och hydrodynamisk kropp, en lång och spetsig nos samt en uppåtriktad ryggfena. De är intelligenta djur som lever i sociala grupper och är kända för sin akrobatiska förmåga att hoppa och spy ut vatten. Delfiner livnär sig främst på fiskar och bläckfiskar.

Det finns flera olika arter av delfiner, som exempelvis den vanliga flaskdelfinen (Tursiops truncatus), gangesdelfinen (Platanista gangetica) och den sällsynta kinesiska floddelfinen (Lipotes vexillifer). Många arter av delfiner är hotade eller starkt hotade på grund av överfiskning, habitatförstöring och andra mänskliga aktiviteter.

'Fåglar' är en taxonomisk grupp inom djurvärlden, känd som Aves. Det är en klad, eller en naturlig grupp, som inkluderar de nu levande fågelarter som finns, tillsammans med deras utdöda förfäder och nära släktingar. Fåglarna är en undergrupp till dinosaurierna och är den enda fortfarande existerande gruppen reptiler som har kvar benstjärten (pygostyl), ett distinktiv karaktärsdrag för fåglar.

Fåglar utmärks av en uppsättning gemensamma drag, såsom att de är warmt blodiga, har lungor med luftsäckar, och lägger ägg med hårda skal. De flesta fåglar har också fjädrar, som används för isolering, flykt och kommunikation. Fåglarnas näbb är en annan distinktiv egenskap, och den saknar tänder. Istället har de en keratinartad näbbspets.

Fåglarna utgör en mycket varierad grupp med över 10 000 kända arter, som lever i olika habitat över hela jorden, från polarregionerna till tropikerna. De har anpassat sig till ett stort antal ekologiska nischer och utför en rad olika funktioner i ekosystemen, inklusive pollinering, fröspridning och biokontroll.

Enligt medicinska definitioner kan ett "sjölejon" (pinniped) vara ett samlingsnamn för olika arter sjölevande däggdjur, som till exempel:

1. Själva släktet 'sjölejon' (Zalophus), där den vanligaste arten är Kaliforniens sjölejon (Zalophus californianus).
2. Sydliga sjölejon (Otaria flavescens) som tillhör familjen Otariidae och förekommer i kustnära områden i södra Hemisfären.
3. Jungfruöarnas sjölejon (Neophoca cinerea), även kallat australiskt sjölejon, som är ett utrotningshotat djur som lever i Australiens kustområden.

Sjölejon är en grupp rovdjur som tillbringar större delen av sitt liv i havet och kommer upp på land för att fortplanta sig eller vila. De har simhud mellan tårna, vilket gör dem skickliga simmare.

I'm sorry for any confusion, but the term "Pälssälar" doesn't have a direct medical definition in English. The term appears to be a Swedish word that roughly translates to "Fur seals" in English. Fur seals are a group of mammals belonging to the family Otariidae, which also includes sea lions. They are known for their thick fur coats and are found in the waters of the North Pacific and Southern Hemisphere.

If you have any further questions or if there's something else you had in mind, please let me know!

I medicinsk kontext, betyder "kläder" ofta individens yttre beklädning som kan ha en skyddande funktion under vissa procedurer eller behandlingar. Exempelvis kan patienten få på sig ett operationskläde under en operation för att minska risken för infektion. Kläderna kan också vara speciella, som i situationer där det är viktigt att undvika statisk elektricitet eller strålning. I allmänhet används dock termen "kläder" i medicinska sammanhang på samma sätt som i vanlig konversation.

Drug Hypersensitivity Syndrome (DHS), also known as drug reaction with eosinophilia and systemic symptoms (DRESS), is a severe adverse drug reaction characterized by a combination of skin rash, fever, lymphadenopathy, and internal organ involvement. It typically occurs 2-6 weeks after starting a medication, but can occur sooner or later.

The exact pathophysiology of DHS is not fully understood, but it is believed to involve an abnormal immune response to the drug. The syndrome is often associated with certain medications, including aromatic anticonvulsants (such as carbamazepine and phenytoin), sulfonamides, allopurinol, and dapsone.

The clinical presentation of DHS can vary widely, but typically includes a morbilliform or maculopapular rash, fever, lymphadenopathy, and evidence of internal organ involvement such as hepatitis, nephritis, pneumonitis, or myocarditis. Laboratory abnormalities may include eosinophilia, atypical lymphocytes, and elevated liver enzymes.

The diagnosis of DHS is based on a combination of clinical features, laboratory findings, and the exclusion of other possible causes of the symptoms. Treatment typically involves discontinuation of the offending medication, supportive care, and sometimes systemic corticosteroids to suppress the immune response.

DHS can be a serious and potentially life-threatening condition, with a mortality rate of up to 10%. Prompt recognition and treatment are essential to prevent long-term complications or fatal outcomes.

'Inert Gas Narcosis' (IGN) är ett tillstånd som kan uppstå vid dykning när en individ andas in gasblandningar med höga koncentrationer av ädelgaser, såsom nitrogen, helium eller väte, under högt tryck.

Vid stigande tryck ökar mängden gas som löses i kroppsv likuiderna, inklusive hjärnvätskan. När vissa gaser når en viss koncentration i centrala nervsystemet kan de orsaka en rättfram narkos, liknande den som induceras av anestesi med mediciner.

Symptomen på IGN kan variera från milda, såsom förhöjd eufori och nedsatt kognitiv förmåga, till allvarligare, såsom desorientering, hallucinationer, sammanbrott i koordination och medvetande, och i extrema fall, andnings- och hjärtstopp.

Det är viktigt att notera att IGN kan drabba olika individer på olika sätt, beroende på en rad faktorer som inkluderar deras ålder, fysisk fitness, mentala status och tidigare erfarenheter av dykning. Dessutom kan symtomen variera i allvarlighet under olika dykturer, beroende på gasblandningen som används, trycknivåerna som upplevs och den totala exponeringstiden under högt tryck.

Läkemedelsutslag, eller "drug reaction" på engelska, är en negativ reaktion eller biverkning som uppstår när en individ tar ett läkemedel. Det kan vara en mild, måttlig eller allvarlig reaktion och kan variera från person till person. Läkemedelsutslag kan vara allergiska eller icke-allergiska till sin natur. Allergiska läkemedelsutslag orsakas av ett överdrivet svar hos immunsystemet, medan icke-allergiska läkemedelsutslag beror på en direkt skada på kroppens celler eller organ.

Symptomen på läkemedelsutslag kan variera beroende på vilket läkemedel som orsakar reaktionen och hur känslig individen är för det aktiva ämnet i läkemedlet. Några vanliga symtom inkluderar hudutslag, andningssvårigheter, yrsel, illamående, kräkningar, diarré, svullnad, hosta och feber. I allvarligare fall kan läkemedelsutslag leda till livshotande komplikationer som organfailure eller chock.

Om en individ tror att de upplever en läkemedelsreaktion bör de omedelbart söka vård och informera läkaren om alla läkemedel de tar, inklusive över-den- counters (OTC) läkemedel och naturläkemedel. Läkaren kommer att bedöma om det behövs ytterligare behandling eller om patienten bör sluta ta läkemedlet som orsakar reaktionen. I allvarliga fall kan patienten behöva vård på intensivvårdsavdelningen för att övervaka och behandla komplikationer.

Eosinofili är ett medicinskt begrepp som refererar till när det finns förhöjda nivåer eosinofiler i blodet. Eosinofiler är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som hjälper kroppen att bekämpa parasitära orsaker till sjukdom, såsom maskar och amöbor. Normalvärdet på eosinofiler i blodet för vuxna ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9/L. Nivåer över 0,5 x 10^9/L anses vara ett tecken på eosinofili.

Förhöjda nivåer av eosinofiler kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive allergier, astma, vissa infektioner, autoimmuna sjukdomar och cancer. I vissa fall kan eosinofili vara asymptomatisk, men i andra fall kan det leda till symtom som andningssvårigheter, hosta, hudutslag, ont i magen och diarré. Om du anser att du har tecken på eosinofili bör du kontakta din läkare för ytterligare utvärdering och behandling.

'Breath holding' är när en person intentionellt eller oavsiktligt stoppar andningen under en viss period. Det kan ske som ett svar på starka känslor, fysiskt ansträngning, eller som en reflex vid yttre stimuli som till exempel näsplog eller isvätska.

En medicinsk definition av 'breath holding' är:

"Den vilja eller reflexmässiga aktiviteten att stoppa andningen under en viss tidsperiod, vanligtvis associerad med hypoxi och hyperkapni som kan leda till sänkt hjärtslag och i värsta fall medvetandaledsättning."

Neurologiskt högtryckssyndrom (Ichthyosis Hystrix or SHIC) är ett sällsyntt autosomalt recessivt neurologiskt och dermatologiskt tillstånd som kännetecknas av en kombination av hudförändringar och neurologiska symptom. Det orsakas av mutationer i ATP2B1-genen, som kodar för ett calciumpumpprotein i cellytan.

Huvudsymtomen inkluderar:

1. Dermatologiska symtom: Extremt grov, tjock och skör hud med upphöjda, färgade plackar som är rikliga på fjäll och taggar. Hudförändringarna kan vara allvarliga nog för att orsaka funktionsnedsättning och kan leda till social isolering.

2. Neurologiska symtom: De neurologiska symptomen inkluderar spasticitet, hyperreflexi, ataxi, tremor, nystagmus, sinnesförlust, kognitiva funktionsnedsättning och i vissa fall epilepsi.

Det är värt att notera att det finns också andra tillstånd som kan orsaka neurologiska symtom och hudförändringar, såsom neurocutana syndrom, och att en professionell medicinsk bedömning av en läkare är nödvändig för en korrekt diagnos.

Andningsstillestånd, även kallat apnea, definieras medicinskt som ett upphörande av andningen som varar i minst tio sekunder. Det kan delas in i olika typer beroende på orsaken till andningsstoppet: obstruktivt, centralt eller mixedn (en kombination av de två förra). Obstruktivt andningsstillestånd uppstår när det finns en mekanisk hindring för luftflödet i övre luftvägarna, medan centralt andningsstillestånd beror på störningar i andningscentrum i hjärnan.

'Tandskydd' är ett samlingsbegrepp för preventiva åtgärder och behandlingar som utförs med syfte att bevara och skydda tänder och munhälsa. Detta kan innefatta:

1. Tandborstning och tandploggbekämpning: Rutinmässig tandborstning med fluoridtandborste och tandpasta hjälper till att undvika uppkomsten av karies och tandplack.
2. Fluorbehandlingar: Fluor behandlar och stärker emaljen på tänderna, vilket gör dem mindre känsliga för kariesangrepp.
3. Fissursealing: En metod där en tunn hartsliknande substans appliceras på de gropar (fissurer) som finns på ytorna av molarer och premolarer, vilket skyddar mot bakterier och förebygger kariesutveckling.
4. Riskbedömning och individuell preventionsrådgivning: En tandläkare eller tandhygienist bedömer patientens risk att drabbas av olika munhälsoförhållanden och ger råd om hur de kan skydda sina tänder och sin mun bäst.
5. Undervisning i goda munsöndringsvanor: Rutinmässiga munsöndringar hjälper till att upptäcka eventuella problem i ett tidigt skede, vilket underlättar behandlingen och förbättrar prognosen.
6. Tandregleringar: I vissa fall kan tandreglering behövas för att korrigera en felställd tandbita, vilket kan förhindra skador på tänderna och underlätta munhygienen.
7. Dietråd: Råd om kosthållning och matvanor som hjälper till att minska risken för kariesutveckling, genom att begränsa intaget av socker och andra kariesframkallande livsmedel.
8. Fluoridbehandlingar: Fluorid är ett effektivt medel mot kariesutveckling, och tandläkare kan erbjuda fluoridbehandlingar för att skydda tänderna.