Ear diseases are medical conditions that affect any part of the ear, including the outer ear, middle ear, and inner ear. These diseases can cause a variety of symptoms, such as hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), vertigo (dizziness), ear pain, and discharge from the ear. Some common ear diseases include:

1. Otitis externa (swimmer's ear) - an infection or inflammation of the outer ear and ear canal.
2. Otitis media - an infection or inflammation of the middle ear, often caused by a cold or flu.
3. Cholesteatoma - a skin growth that develops in the middle ear behind the eardrum.
4. Meniere's disease - a disorder of the inner ear that can cause vertigo, hearing loss, and tinnitus.
5. Presbycusis - age-related hearing loss.
6. Tinnitus - ringing or other sounds in the ears.
7. Acoustic neuroma - a benign tumor that develops on the nerve that connects the inner ear to the brain.
8. Otosclerosis - an abnormal growth of bone in the middle ear that can cause hearing loss.
9. Labyrinthitis - an infection or inflammation of the inner ear causing vertigo, dizziness and hearing loss.
10. Superior canal dehiscence syndrome - a condition that affects the balance organs in the inner ear.

It is important to consult a healthcare professional if you experience any symptoms of ear disease for proper diagnosis and treatment.

"Labyrinth diseases" refer to a group of disorders that affect the inner ear, specifically the labyrinth or vestibular system, which is responsible for maintaining balance and spatial orientation. These conditions can cause symptoms such as vertigo, dizziness, imbalance, and hearing loss. Examples of labyrinth diseases include:

1. Benign Paroxysmal Positional Vertigo (BPPV): A condition characterized by the presence of otoconia (calcium carbonate crystals) in the semicircular canals of the inner ear, causing brief episodes of vertigo triggered by changes in head position.
2. Meniere's disease: An inner ear disorder that causes episodes of vertigo, tinnitus (ringing in the ears), hearing loss, and a feeling of fullness in the affected ear.
3. Labyrinthitis: Inflammation of the inner ear caused by a viral or bacterial infection, resulting in symptoms such as vertigo, dizziness, nausea, and hearing loss.
4. Vestibular neuronitis: A condition characterized by inflammation of the vestibular nerve, causing severe vertigo, nausea, and imbalance without hearing loss.
5. Superior canal dehiscence syndrome: A rare inner ear disorder caused by a thinning or absence of the bone overlying the superior semicircular canal, leading to symptoms such as vertigo, sound- or pressure-induced dizziness, and conductive hearing loss.
6. Perilymph fistula: An abnormal connection between the inner ear and middle ear, allowing perilymph (fluid inside the inner ear) to leak into the middle ear, causing symptoms such as vertigo, unsteadiness, and hearing loss.
7. Ototoxicity: Damage to the inner ear caused by certain medications or chemicals, resulting in hearing loss, tinnitus, and balance problems.

'Mellanöra' är ett informellt eller folkligt begrepp som kan syfta på olika tillstånd med närbesläktade symtom. I medicinsk kontext använder man sig dock vanligen av termen 'akut obstruktiv lungemfysem' (AOLE) för att beskriva en plötslig andningssvårighet orsakad av ett allvarligt luftvägs obstruktionssyndrom hos en individ med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

AOLE kan uppstå när det uppkommer ett tillfälligt sammanträngande eller blockerande i de luftrör som förbinder lungornas alveoler, vilket orsakar en minskad luftvägssektion och därmed en sämre syresättning. Detta kan leda till andningssvårigheter, hosta, uttalad cyanos (blåfärgning av hud och slemhinnor), försämrad medvetandenivå och i värsta fall andningsstillestånd.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man upplever symtom på AOLE, eftersom det kan vara livshotande. Behandlingen består ofta av syreterapi, bronkdilatatorer, kortison och i vissa fall mekanisk ventilation.

Inreörat (eller inre organen) är en term inom anatomi och medicin som refererar till de organ som ligger innanför kroppens håligheter, till skillnad från yttre organ som huden och det yttre skelettet. Inreörat inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan, könsorganen och tarmarna. Dessa organ utför viktiga funktioner som att hjälpa till med näringsupptag, andning, nedbrytning av ämnen, hormonproduktion och avfallsborttransport.

'Otoscopy' är en medicinsk term som refererar till undersökning av örat med hjälp av ett otoskop, ett slags lupp med inbyggd belysning. Det används för att titta in i yttre örleden och trumma, för att diagnosticera olika tillstånd som exempelvis öroninflammation, skada på trumman eller utskiljningar i örat.

In medical terms, the ear is one of the specialized sense organs of the human body responsible for hearing and maintaining balance. It has three main parts: the outer ear, middle ear, and inner ear. The outer ear collects sound waves and directs them into the ear canal, which leads to the eardrum in the middle ear. The eardrum vibrates from the sound waves, and these vibrations are transmitted to the inner ear via three tiny bones called ossicles. The inner ear contains the cochlea, a spiral-shaped organ that converts the vibrations into electrical signals that are sent to the brain and interpreted as sound. Additionally, the vestibular system in the inner ear helps with balance and spatial orientation.

Medicinskt sett definieras "mellanöreinflammation" (latin: Otitis media mesotypanica) som en inflammation i mellangården (tympanum) i örat, utan att det finns tecken på egentlig medfödd eller acquisitiv hörselgångsförträngning eller akut medflöde till mellanöran. Detta är en mildare form av öroninflammation som inte orsakas av bakterier eller virus, utan kan istället vara relaterad till allergi, reflux från matstrupen eller förändringar i luftfuktigheten. Symptomen på mellanöreinflammation kan inkludera smärta, tryckkänsla och nedsatt hörsel. Behandlingen kan bestå av värmebehandling, läkemedel som lindrar smärtan och i vissa fall antiinflammatoriska medel.

Den Eustachiska röret (tuba eustachii) är en tunnelformad kanal som förbinder mittörat (ore cavum) med svalget (nasofarynx). Dess huvudsakliga funktion är att reglera lufttrycket och hålla balansen mellan örats inre och yttre miljö. Den Eustachiska röret öppnar och stänger sig reflexmässigt för att justera tryckskillnaden, till exempel under en flygning eller vid ett snabbt höjd- eller djupförändring.

'Otitis media with effusion' (OME) är en medicinsk term som används för att beskriva när mellanörat fylls med flytning eller vätska, utan tecken på akut inflammation eller infektion. Detta kan också kallas 'glue ear' på grund av den sluggaktiga konsistensen hos vätskan som samlas i mellanörat.

OME är vanligt bland barn, särskilt de under 2 års gamla, och kan orsakas av en försämrad funktion i eustachiska röret som förbinder näshålan med mellanörat. Detta kan leda till att luften inte kan cirkulera fritt och därmed skapar ett undertryck i mellanörat, vilket gör att vätskan dras in från slemhinnorna.

I de flesta fallen försvinner OME av sig själv efter några veckor eller månader, men i vissa fall kan det leda till problem med hörseln och behöva behandlas med läkemedel eller en liten operation där en tub är placerad i trumhinnan för att underlätta ventilationen av mellanörat.

Medicinskt sett betyder "trumhinna" (latin: membrana tympani) den tunnare membranen eller skivan som skiljer yttre och mittersta örat. Det är en viktig del av hörselsystemet eftersom ljudvågor fångas upp av detta membran och omvandlas till mekaniska vibrationer, vilka sedan tolkas som ljud i innersta örat. Trumhinnan är cirka 55-90 millionedelar (µm) tjock och har en diameter på ungefär 10 millimeter hos vuxna.

'Otitis' är ett samlingsnamn för olika typer av inflammationer i örat. Det kan delas in i två huvudgrupper: otitis externa och otitis media.

1. Otitis externa, även känd som simmarsjuka eller yttre öroninflammation, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången (den del av örat som ligger utanför trumhinnan). Det kan orsakas av bakterier, svampar eller irritation från vatten som sitter kvar i örat efter simning.

2. Otitis media är en inflammation eller infektion av mellanghörseln (den del av örat som ligger bakom trumhinnan). Det kan delas in i två typer: akut otitis media och kronisk otitis media. Akut otitis media orsakas vanligtvis av en infektion, ofta efter en förkylning eller en annan respiratorisk infektion. Kronisk otitis media är ett långvarigt tillstånd som kan resultera från obehandlad akut otitis media eller från andra skador på trumhinnan eller mellanghörseln.

Symptomen på otitis kan inkludera smärta, rodnad, svullnad, hörselnedsättning, slem eller varbildningar som kommer ut genom trumhinnan och feber. Behandlingen beror på typen av otitis och kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel, smärtstillande medel eller i vissa fall kirurgi.

Otitis media mediorēs, aēreōs pūrulentā, est una infektiōnis acūtā aut subacūtā ētiologiās variablīs (virōsēs aut bactēriās) causāta, quae mEDIUM plENum Auris cōchlēās involvit. Hanc infektiōnem sequitur inflammatiō mucōsa et edematōsa, quae tympanum ventilatiōnī impedit et effunditur in cavitātem mEDIAM plENAM pūrulentam.

In english:

Otitis media with effusion, aereos purulenta, is an acute or subacute infection caused by variable etiologies (viruses or bacteria) that involves the middle ear cavity of the cochlea. This infection is followed by mucosal and edematous inflammation, which impedes tympanic ventilation and results in a filled medium with purulent effusion.

Trumhinneperforation (Septumperforation) refererer til et hul eller en gennembrud i den muskuløse væg, der adskiller venstre og højre ventrikler i hjertet, kaldet septum interventriculare. Dette kan skyldes forskellige patologiske tilstande, såsom infektioner, sygdomme eller traumer. Trumhinneperforation kan føre til en livstruende situation, da det kan resultere i blodet fra den ene ventrikel at løbe ind i den anden, hvilket kan forstyrre hjertets pumpning og blodcirkulation. Behandlingen af trumhinneperforation kan omfatte kirurgisk reparation eller implantation af et proteseproteses.

Tympanometri är en undersökningsmetod inom öron-, näs- och halssjukvården (Otorhinolaryngologi) som används för att utvärdera medelörats funktion, specifikt dess mekaniska impedans. Den mäter trycket i medelörat och dess respons på lufttrycksvariationer. Tympanometrin används ofta för att hjälpa till att diagnostisera problem med hörseln, balansen eller öroninfektioner.

Under en tympanometri-undersökning placeras en liten högtalare och mikrofon i öronslussen (koncha). Mikrofonen mäter ljudet som kommer från örat medan högtalaren genererar olika tryckvariationer i örat. Detta gör att man kan få information om hur rörliga trumhinnan och de övriga delarna av medelörats mekanism är. Resultaten av en tympanometri-undersökning visas ofta som en graf, kallad tympanogram, som visar trumhinnessens respons på tryckvariationer.

Tympanometrin kan hjälpa läkaren att avgöra om problemen med hörseln orsakas av skador på trumhinnan eller andra delar av medelörat, eller om det beror på problem i innerörat eller centrala nervsystemet.

Hörselmätning, även känd som audiometri, är en grupp av test som mäter individens hörselkapacitet och identifierar typen och graden av eventuella hörselskador. Det inkluderar vanligen renhetsmätning av örontrumpeten (tympanogram), skattning av hörselnivån för olika tonfrekvenser (tonåtminstone) och bedömning av förståelsen av tal i lugn och med störande bakgrundsljud (språktest). Resultaten används för att diagnostisera och hantera hörselrelaterade problem.

'Otologic surgical procedures' refer to a range of surgical operations that are performed on the ear. These procedures can vary in complexity and may be performed for different reasons, such as:

1. To correct hearing loss: This may involve removing excess tissue or bone that is obstructing the middle ear, repairing damaged ossicles (the tiny bones in the middle ear), or implanting devices to improve hearing.
2. To manage balance disorders: Some otologic surgical procedures can help to alleviate symptoms of vertigo and other balance disorders by addressing issues with the inner ear.
3. To remove tumors or growths: If there is a benign or malignant tumor growing in or near the ear, surgery may be necessary to remove it.
4. To repair damage from trauma or injury: If the ear has been damaged due to trauma or injury, surgery may be required to repair the damage and restore function.

Some common otologic surgical procedures include stapedectomy, tympanoplasty, mastoidectomy, and cochlear implantation. The specific procedure used will depend on the individual patient's needs and the nature of their condition.

Hörselskada är skada på inner ORT sensoriska hårsensceller i cochlea (inre öron) som orsakar permanent nedsatt hörsel. Det kan vara orsakat av exponering för höga ljudnivåer, åldrande, infektion, olyckor eller vissa läkemedel. Skadan kan variera från mild till allvarlig och kan påverka ens förmåga att uppfatta tal och andra ljud klart. I allvarliga fall kan det leda till dövhet.

'Ytteröra' är ett medicinskt terminologiskt begrepp som refererar till de yttre delarna av örat, vilket inkluderar det yttre öronhuvet (auricula) och det kanalartade området som leder in till trumhinnan (meatus acusticus externus). Ytteröra har som funktion att samla in och leda ljudvågor in mot trumhinnan, där ljudet omvandlas till mekaniska vibrationer som sedan tolkas av innerörat.

Sensorisk hörselnedsättning (sensorineural hearing loss, SNHL) är en form av hörsvanskning som beror på skada eller störningar i inneröronet eller i nerverna som leder till hjärnan. Det är den vanligaste typen av hörsvanskning och kan orsakas av åldrande, exponering för höga ljudnivåer, vissa mediciner, infektioner, skalltrauma eller arvsfaktorer.

SNHL kan vara mild, moderat, svår eller djup och kan påverka ens förmåga att uppfatta tal och andra ljud i olika grad. Vid mild till moderat hörselnedsättning kan det vara svårt att höra svar på låga ljudnivåer, medan svårare fall kan göra det nästan omöjligt att uppfatta tal och andra ljud oavsett ljudnivå.

I vissa fall kan sensorisk hörselnedsättning behandlas med hjälp av mediciner, operationer eller hörhjälpmedel som hörapparater eller kohjärnor. I andra fall kan det vara obotligt och kräva anpassningar i livsstilen för att hantera de begränsningar som uppstår.

Hörselnedsättning, även känt som hörselskada eller hearing loss på engelska, är en nedsättning av hörseln som kan vara mild, moderat, svår eller djup. Det kan orsakas av skador på inner ORT i örat, såsom cilier (hårceller) inne i cochlea (snäckan), eller skador på nervbanorna som leder till hjärnan. Hörselnedsättning kan också orsakas av sjukdomar, åldrande, exponering för högljudda ljud och vissa mediciner.

Det finns tre typer av hörselnedsättning:

1. Conductive hearing loss: Orsakas av problem med strukturer i det yttre eller mittersta örat, till exempel örontrumpeten, trumhinnan eller de tre lilla benen inne i mellanörat. Dessa problem förhindrar att ljud vibrationer når innerörat.

2. Sensorineural hearing loss: Orsakas av skador på nervcellerna i innerörat (cochlea) eller på de nerver som leder från innerörat till hjärnan. Detta är den vanligaste typen av hörselnedsättning och kan vara orsakad av åldrande, genetiska faktorer, skador, sjukdomar, läkemedel eller exponering för högljudda ljud.

3. Mixed hearing loss: En kombination av conductive och sensorineural hearing loss. Detta kan inträffa när någon har problem både med strukturer i det yttre eller mittersta örat och med nervceller inne i innerörat eller de nerver som leder från innerörat till hjärnan.

Medicinskt talat är hörselgången (latin: "canalis auditivus") den rörformade tunnel som leder in till innernan av örat. Hörselgången börjar vid trumhinnan och fortsätter genom tinningbenet, där den slutligen mynnar ut i innerörat.

Huvudfunktionen hos hörselgången är att leda ljudvågor från yttre örat till innerörat, där de kan uppfattas som ljud av hjärnan. Hörselgången skyddas också av ett lager cerumen (öronvax), som har en viktig funktion i att förhindra damm och smuts från att komma in i örat.

Autoimmune diseases are a group of medical conditions where the body's own immune system mistakenly attacks and destroys healthy tissues in the body. Under normal circumstances, the immune system helps protect the body against harmful substances such as bacteria, viruses, and toxins. However, in autoimmune diseases, the immune system identifies healthy cells and tissues as threats and produces antibodies that attack them.

This leads to inflammation and damage to various organs and tissues in the body, resulting in a wide range of symptoms depending on the specific autoimmune disease. Some common examples of autoimmune diseases include rheumatoid arthritis, lupus, multiple sclerosis, type 1 diabetes, Hashimoto's thyroiditis, and psoriasis, among others.

The exact cause of autoimmune diseases is not fully understood, but it is believed to involve a combination of genetic, environmental, and hormonal factors that trigger an abnormal immune response. Treatment for autoimmune diseases typically involves managing symptoms and suppressing the overactive immune system using medications such as corticosteroids, immunosuppressants, and biologics.

"Hörselbensdefinitionen kan variera beroende på kontext, men vanligtvis refererar det till den del av innernanatomi som omvandlar ljudvågor till nervsignaler som sedan tolkas av hjärnan. Hörselbenet består av tres små ben i mellanörat – hammaren, städet och stigbygeln – samt den fluida fyllda inneröronhålan, cochlea eller skruvlanseringen. Cochlea innehåller hårda celler som reagerar på ljudvågor och sänder nervsignaler till hjärnan via det åttonde kranialnerven (nervus vestibulocochlearis). Skador eller sjukdomar i hörselbenet kan orsaka hörproblem eller förlust."

'Ear Neoplasms' refer to abnormal growths or tumors that occur in the ear. These growths can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous) and can develop in any part of the ear, including the outer ear, middle ear, inner ear, or the ear canal.

Benign neoplasms are typically slow-growing and do not spread to other parts of the body. Examples of benign ear neoplasms include exostoses (bony growths in the ear canal), osteomas (benign bone tumors), and papillomas (warts or benign skin growths).

Malignant neoplasms, on the other hand, are cancerous and can invade nearby tissues and spread to other parts of the body. Examples of malignant ear neoplasms include squamous cell carcinoma, basal cell carcinoma, adenoid cystic carcinoma, and melanoma.

Symptoms of ear neoplasms may include hearing loss, tinnitus (ringing in the ears), ear pain or discomfort, vertigo (dizziness), facial nerve weakness, or a mass or growth in the ear. Treatment options for ear neoplasms depend on the type and location of the tumor, as well as the patient's overall health. Treatment may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches.

The ear auricle, also known as the pinna or outer ear, is the visible external structure of the ear that serves to collect and direct sound waves into the ear canal. It is composed of cartilage covered by skin and contains various curves and ridges that aid in the funneling of sound. The ear auricle is responsible for approximately 1/2 to 2/3 of the total sound amplification that occurs before sound reaches the eardrum.

Kolesteatom, mellanöra, är en abnormal tillväxt av hudceller (epitelceller) inne i mittöronet. Detta sker när celler från ytöronets yttre hörselgång börjar växa in i mittenöra genom en tunn trumhinna. Kolesteatomet kan fortsätta att växa och förstöra strukturer i mittöronet som benen i hörselkedjan, vilket kan leda till hörnedsättning eller till och med dövhet.

Det är viktigt att notera att kolesteatom inte är cancer, men om det inte behandlas kan det orsaka allvarliga skador på mittöronet och hörselnerven. Orsaken till kolesteatom är oftast okänd, men det kan vara relaterat till upprepade infektioner i mittenöra eller en födelsedefekt. Behandlingen av kolesteatom innebär vanligtvis kirurgiskt avlägsnande av abnormalvävnaden.