En glykoinositolfosfolipidmembranförankring med efrin som finns i växande tectum. Det har visat sig medverka till hopbuntning av kortikala axon och hålla tillbaka utvecklingen av retinalganglieaxon. Det finns i hjärn-, hjärt- och njurvävnader hos vuxna.
Ett efrin som ursprungligen visades vara produkten av en snabbsvarande gen, inducerad av TNF. Det är bundet till cellmembranet genom en glykoinositolfosfolipidmembranförankring och binder EPHA2-receptorn med hög affinitet. Under embryobildningen kommer höga nivåer av efrin-A1 till uttryck i lungor, njurar, spottkörtlar och tarmar.
En glykoinositolfosfolipidmembranförankring med efrin som har hög affinitet för EPHA3-, EPHA5-, EPHA6-, EPHA7- och EPHA8-receptorn. Det påvisas främst i nervvävnad.
En glykoinositolfosfolipidmembranförankring med efrin som har hög affinitet för EPHA3-receptorn. Tidigt under embryobildningen kommer det till uttryck i höga nivåer i mitthjärnan, somiterna, gälbågarna och lemanlagen.
EphA4 är ett receptorprotein som tillhör EPH-typ receptorer för signalsubstanser utanför cellen, och är involverat i cell-till-cell kommunikation och signalering under embryonal development och även hos vuxna. Specifikt deltar EphA4 i reguleringen av neuronala nätverksformation, axons guidance och synaptisk plasticitet. Aktivering av EphA4-receptorn sker genom binding av membranbundna ligander, vilket leder till en cascad av intracellulära signaltransduktionseffekter.
Eph-receptorer är en typ av receptorproteiner som tillhör gruppen tyrosinkinasevägar och är involverade i cellsignalering. De är namngivna efter deras föregångare, erytropoietinproducerande hämagglobulin (EPH)-genen. Eph-receptorerna är de största familjen av receptorer för signalsubstanser och delas in i två undergrupper: EphA och EphB. Dessa receptorer binder till sina ligander, eftrin A och eftrin B, som finns på cellmembranet hos grannceller. När Eph-receptorerna binder till sina ligander aktiveras de och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som reglerar olika cellfysiologiska processer, såsom celldelning, cellmigration, celladhesion och apoptos. Eph-receptorerna har visat sig spela en viktig roll i flera biologiska processer,
EphA3-receptorn är ett membranprotein som fungerar som en receptor för Ephrin-A ligander, och spelar en viktig roll inom signalsubstanser och cellkommunikation under embryonal utveckling och i vuxna vävnader.
EphA1-receptorn är en typ av receptor som tillhör EPH-familjen av receptor tyrosinkinaser, och spelar en viktig roll inom signalsubstansernas kommunikation på cellytan. Denna specifika receptor är involverad i cell-till-cell kontakt och signalering, och har visat sig vara viktig inom områden som neuronal utveckling, angiogenes och cancer.
Signalproteiner som verkar som ligander för EPH-familjens receptorer. De utgörs av membranbundna proteiner fästa vid cellmembranet antingen via en glykoinositolfosfolipidförankring eller genom en transmembrandomän. Många efriner anses vara viktiga signalmolekyler celler emellan vilka kontrollerar morfologisk utveckling under embryobildningen.
Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.
Ett transmembranområde innehållande efrin som är specifikt för EPHB1-, EPHB2- och EPHB3-receptorn. Det kommer till omfattande uttryck i ett flertal vävnader, såväl i utvecklingsfaser som hos vuxna.
Uppsvällningar i de växande ändarna på nervcellsaxoner och -dendriter. De är av avgörande betydelse för nervutvecklingen tack vare sin framträngningsförmåga och sin synapsbildande funktion.
"Den övre kullen", en upphöjning på baksidan mitthjärnan som har en viktig funktion i synbanan.
EphA8 är ett receptorprotein som tillhör EPH-typens tyrosinkinasreceptorer, och spelar en viktig roll inom signalsubstansernas kommunikation på cellytan. Detta protein är involverat i cellsignalering relaterad till celltillväxt, cellmigration och cellkontakt under fostertid och även hos vuxna.
Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av membranbundna receptorer som spelar en viktig roll i cellers signalsystem och växt- och djurs cellers tillväxt och differentiering. När en ligand binder till RTK aktiveras receptorns tyrosinkinasdomän, vilket leder till att intracellulära signaltransduktionsvägar aktiveras genom fosforylering av specifika proteiner. Dessa signalsystem är involverade i en rad cellulära processer som celldelning, celldifferentiering, apoptos och cellyttuppdelning. Mutationer eller abnorma nivåer av RTK kan leda till patologiska tillstånd såsom cancer och developmentella störningar.
Fosterproteiner är en typ av protein som produceras i kroppen under graviditet, och som har en viktig roll för fostrets tillväxt och utveckling. De flesta fosterproteiner produceras huvudsakligen av moderkakan (placentan) och transporteras över moderkakans blodkärl till fostret. Ett exempel på ett fosterprotein är humant choriongonadotropin (hCG), som mäter upp i blodet under graviditet och används som markör för graviditetstester.
En glykoinositolfosfolipidmembranförankring med efrin som påvisats i ett flertal vävnader hos vuxna, som t ex njurar, lungor, tjocktarm och äggstockar. Under fosterutvecklingen uttrycks efrin-A4 i hippocampus och hjärnbarken. Det binds företrädesvis till EPHA-receptorer, EPHA1-receptorn undantagen.
I cellfysiologi refererar processer till de funktionella aktiviteterna som sker inne i eller mellan celler. Dessa processer kan vara mekaniska, elektriska eller kemiska och är nödvändiga för cellens överlevnad, tillväxt och förmåga att kommunicera med andra celler. Exempel på processer inom cellfysiologi inkluderar celldelning, signaltransduktion, transport av molekyler över cellytan, metabolism och homeostas.
Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
EphB3 är ett receptorprotein som tillhör EPH-familjen, en grupp tyrosinkinasreceptorer, och är involverat i cellsignalering och interaktioner mellan celler under utvecklingen av flera olika organ system. EphB3-receptorn binder specifikt till vissa medlemmar av ephrin-B-proteinfamiljen, vilket leder till olika biologiska responsar som kan påverka celldelning, cellmigration och celldifferentiering.
Den pariga , bakre delen av framhjärnan (prosencefalon), till vilken hör talamus, hypotalamus, epitalamus och subtalamus.

Efrin-A5, även känt som EPA (Epidermal growth factor-related peptide amide), är ett signalsubstansmolekyl som binder till G protein-kopplade receptorer och spelar en viktig roll i nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen och har visat sig ha neuroprotektiva egenskaper, vilket gör att det kan vara användbart som en möjlig behandling för neurologiska sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom och skador på nervsystemet. Efrin-A5 har också visat sig ha en viktig roll i utvecklingen av blodkärl i hjärnan under fostertiden. Dessutom kan Efrin-A5 vara involverat i celltillväxt, migration och differentiering.

Efferin-A1, också känt som EFA1 eller EPX, är en neuropeptid som initialt upptäcktes i det centrala nervsystemet hos råttor. Det är en 57 aminosyror lång peptid som uttrycks av vissa typer av nervceller och verkar som en neurotransmittor eller neuromodulator.

Efferin-A1 har visat sig ha en variety of biological activities, including roles in modulating pain perception, regulating immune responses, and influencing the development and function of the nervous system. It is also expressed in non-neuronal cells, such as those found in the respiratory and gastrointestinal tracts, where it may play a role in protecting against infection and inflammation.

It's important to note that while Efferin-A1 has been studied extensively in animals, its functions and effects in humans are not fully understood and require further research.

Effrxin-A3, också känt som ANEA-3 eller EMR2, är en receptor i familjen G protein-kopplade receptorer (GPCR). Den hittas på cellytor i vissa typer av vita blodceller, såsom neutrofila granulocyter och eosinofila granulocyter. Effrxin-A3 är involverad i immunresponser och inflammation genom att reglera cellsignalering och aktivering av dessa celler. Den kan också spela en roll i patologiska tillstånd som astma, allergier och cancer.

Erfine A2, eller Epconjugatin-faktor E (EF-hand protein with calcium binding EF-hand domain-containing protein 2), är ett protein som hör till superfamiljen av EF-hand proteiner. Proteinet innehåller två kalciumbindande EF-hand domäner och är involverat i regleringen av cellsignalering, celldelning och cytoskelettorganisation. Det har också visats vara involverat i neuroprotektion och antiinflammatoriska processer. Efrin A2 binder till Eph-receptorer och är en viktig aktör i nervcellkommunikationen under utvecklingen av centrala nervsystemet.

EphA4 är en receptortyp som tillhör EPH-ryttelproteinfamiljen, som är involverad i cell-till-cellinteraktioner och signalering under utvecklingen av flera olika system i kroppen, inklusive nervsystemet.

EphA4-receptorn består av en extracellulär domän som innehåller ett bindningsställe för ligander (EPH-ryttelproteiner), en transmembrandomän och en intracellulär domän som är involverad i signalöverföringen. När EphA4-receptorn binder till sin ligand på en annan cell aktiveras en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som reglerar cellytan, celler motilitet och celldifferentiering.

I nervsystemet är EphA4-receptorn viktig för att kontrollera axonguidningen under utvecklingen, vilket hjälper till att etablera korrekta neurala kopplingar. Felen i EphA4-receptorernas funktion har visats vara associerade med flera neurologiska sjukdomar, inklusive amyotrofisk lateralskleros (ALS), spastisk cerebral pares och skador på centrala nervsystemet.

Eph-receptorer är en typ av receptorproteiner som tillhör tyrosinkinasefamiljen och spelar en viktig roll i cellsignalering och regulering av cellväxter, migration och kommunikation mellan celler. De är transmembrana proteiner med en extracellulär domän som innehåller ett bindningsställe för ligander (Ephrin-proteiner), en transmembrandomän och en intracellulär domän med tyrosinkinasaktivitet.

Eph-receptorerna delas in i två undergrupper: EphA och EphB, beroende på deras specifika bindningspreferenser till Ephrin-proteiner. När Eph-receptorer binds till sina respektive ligander aktiveras de och initierar en signalkaskad som reglerar cellulära processer som exempelvis ax guided migration, angiogenes och synaptisk plasticitet. Dysfunktion i Eph-receptorernas signalering har visats korrelera med flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurologiska störningar.

EphA3 är en receptor som tillhör EPH-familjen av receptor tyrosinkinaser, vilket är en grupp enzymer som hjälper till att reglera cellsignalering och cellkommunikation. Specifikt är EphA3 en receptor för ephrin-A ligander, och det spelar en viktig roll i developmenten av nervsystemet genom att hjälpa till att styr reguleringen av celldelning, celldifferentiering, cellmigration och celladhesion. Dessutom har EphA3 visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av vissa cancertyper, eftersom det är överförtligt uttryckt i vissa tumörer och kan bidra till cancercellers förmåga att invadera och metastasera.

EphA1 är en receptor som tillhör EPH-typ av receptorer för tyrosinkinaser (RTK). Det är en cellmembranprotein som deltar i cellytor och axonens växande, samt angiogenes. Den binder specifikt till ligander från EPHA-familjen, såsom EPHA3, EPHA4, EPHA5 och EPHA6. När den aktiveras, leder det till intracellulära signaltransduktion som reglerar celltillväxt, celldelning, migration och adhesion. Mutationer i EphA1-genen har associerats med vissa neurologiska störningar, såsom cerebral pares och schizofreni.

I'm sorry for the confusion, but "Efriner" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help you once I understand the term better.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

Erfine-B1, även känt som EPPRO7 eller Gq/11-kopplad prostaglandin E2-receptor, är en typ av G protein-kopplad receptor (GPCR) som binder till signalsubstansen prostaglandin E2 (PGE2). Denna receptor är involverad i en rad fysiologiska processer, inklusive inflammation, smärta och immunresponser. När PGE2 binder till Efrine-B1 aktiveras den intracellulära signaltransduktionsvägen via Gq/11-proteinet, vilket leder till en ökning av intracellulärt calcium och aktivering av olika enzymer och transkriptionsfaktorer. Dessa signaleringsvägar kan leda till celldifferentiering, proliferation och apoptos.

'Axon terminals' or 'axon boutons' refer to the swollen ends of axons, which are the nerve cell extensions responsible for transmitting electrical signals (neurotransmitters) to other neurons or effector cells, such as muscle fibers or gland cells. These terminals form specialized structures called synapses where they release neurotransmitters into the synaptic cleft to communicate with the target cells.

Superior colliculi är en del av mesencephalon (mellangränsstenen) i hjärnan och är en del av det som kallas för den vestibulära komplexet. De två superiora colliculusarna är knutna till synsinnet och koordinerar ögonrörelser, huvudrörelser och kroppsrörelser i samverkan med hörsel- och taktileller input. De hjälper också till att orientera kroppen mot viktiga visuella stimuli i omgivningen. Superior colliculi har också en roll i uppmärksamhetsprocessen och kan bidra till att fokusera synintrycket till relevanta delar av det visuella fältet.

EphA8 är en receptor som tillhör EPH-typ av tyrosinkinashartreceptorer, vilket betyder att den är en proteinmolekyl på cellytan som kan aktiveras av specifika signalsubstanser utanpå cellen. När liganden binder till EphA8-receptorn aktiveras receptorn och startar en intracellulär signaltransduktionsväg, vilket leder till olika biologiska responsar i cellen.

EphA8-receptorn är involverad i cellytansignalering och har en viktig roll i cell-cellinteraktioner, celldifferentiering, celldelning och celldöd. Den kan också spela en roll i neurala utvecklingsprocesser, såsom axonguidning och synaptisk plasticitet. Mutationer i EphA8-genen har associerats med neuropsykiatriska störningar, som schizofreni och autism.

Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av receptorer som finns i cellmembranet hos djurceller. De aktiveras när specifika ligander binder till deras extracellulära domän, vilket leder till att tyrosinkinasdomänen i receptorn blir aktiv och fosforylerar (lägger till en fosfatgrupp på) specifika tyrosiner i proteiner inne i cellen. Detta skapar signaltransduktionskaskader som reglerar viktiga cellulära processer såsom celldelning, cellcykel, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

RTK:er är involverade i många olika sjukdomar, inklusive cancer. Mutationer i RTK-gener kan leda till onkogen aktivering av RTK:erna och överaktivitet av deras signaltransduktionsvägar, vilket kan bidra till cancerexpansion och progression. Därför är RTK:er ett viktigt mål för cancerterapi, där man försöker blockera deras aktivitet med specifika läkemedel som kallas tyrosinkinashämmare.

Fosterveda, också kända som fostermolekyler eller fosterproteiner, är ett samlingsbegrepp för de proteiner som produceras i moderkakan (placentan) och utsöndras till moderkanalen (navelsträngen) under graviditet. Dessa proteiner har en viktig roll i att underhålla fostrets tillväxt, utveckling och överlevnad. De kan också ge information om fostrets hälsotillstånd och hjälpa moderkroppen att förbereda sig för fostrets födelse. Exempel på fosterveda inkluderar humant klorionfetoprotein (hCG), humant plasentala laktogen (hPL) och svangerskapsassocierat glykoprotein (SP1).

Effrxin-A4, även känt som EFA4 eller EPAC1, är en intracellulär signalprotein som tillhör en grupp av GTPas-bindande proteiner. Det aktiveras av signalsubstanser som binds till G-proteinkopplade receptorer och fungerar som en så kallad "second messenger" i cellen, vilket innebär att det hjälper till att överföra och amplifiera signalsignalerna inom cellen.

Effrxin-A4 är involverat i en mängd olika cellulära processer, såsom celldelning, cellytares reglering, cellmotilitet och signaltransduktion. Det har också visats att Effrxin-A4 spelar en viktig roll i inflammatoriska processer och kan vara involverat i patofysiologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

I cellfysiologi refererar processer till de olika funktionella aktiviteterna som sker inne i celler. Det kan handla om allt från signaltransduktion, celldelning och celldifferentiering till metabolism, transport över cellytan och celldöd. Processer på cellnivå är viktiga för att förstå hur celler fungerar och kommunicerar med varandra, samt hur de reagerar på olika stimuli från sin omgivning.

I en biokemisk kontext refererar en ligand till ett molekylärt ämne som binds till ett specifikt receptorprotein eller en enzymatisk aktivitetssida. Denna binding orsakar ofta en konformationell förändring hos receptorn eller enheten, vilket leder till en biologisk respons, såsom cellsignalering eller nedbrytning av substratet.

Ligander kan vara mycket små molekyler som läkemedel eller naturligt förekommande signalsubstanser, men de kan också vara större biologiska makromolekyler såsom protein-protein-interaktioner. Ligandbindning är en central mekanism i många cellulära processer och är av stor betydelse inom farmakologi, toxikologi och medicinsk forskning.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

EphB3 är en receptor som tillhör EPH-familjen av tyrosinkinasreceptorer, som är involverade i cell-till-cellinteraktioner och signalering under utvecklingen av flera olika system i kroppen, inklusive nervsystemet.

EphB3-receptorn är specifikt en typ av EPH-receptor som binder till ligander från EphB-familjen. När en ligand binder till EphB3-receptorn aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen, vilket kan påverka celldelning, cellyta, migration och andra cellulära processer.

I nervsystemet har EphB3-receptorn visat sig spela en viktig roll i axonguidningen, dendritbildning och synaptisk plasticitet. Dessutom har forskning kopplat EphB3-receptorn till flera olika sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.

'Mellanhjärna' (substantia nigra/pars compacta) är en del av den centrala nervsystemet, belägen i hjärnbalken i hjärnan. Den består huvudsakligen av dopaminproducerande nervceller och är en viktig del av det extrapyramidala systemet, som reglerar rörelser och kognitiva funktioner. Skador på denna struktur kan leda till rörelsesjukdomar såsom Parkinson's disease.