Efrin-B2
Efrin-B3
Efrin-B1
EphB2-receptor
Eph-receptorer
EphB4-receptor
EphB3-receptor
Efriner
EphA4-receptor
Efrin-A4
Nipahvirus
Synteniner
Henipavirus
Hendravirus
Hypertelorism
Ligander
PDZ-domäner
EphA1-receptor
EphB6-receptor
Synnervskorsning
Receptorprotein-tyrosinkinaser
Signalomvandling
Membranproteiner
Kraniofaciala missbildningar
Efrin-A5
Kärlnybildning, fysiologisk
EphA3-receptor
Retinala ganglieceller
Efrin-A2
Erfine-B2, även känt som EDNRA (Endothelin Receptor Type A), är ett G protein-kopplat receptor protein som binder till endotelin peptider. Detta receptorprotein förekommer naturligt i människokroppen och har en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom blodtrycket, immunresponsen och det neuroendokrina systemet. Vidare kan aktivering av Efrine-B2 receptorn leda till kontraktion av glatt muskulatur i blodkärlen, vilket kan resultera i ökat blodtryck.
Effrin-B3, också känt som Epinephrine beta-3-receptor, är en typ av adrenergi receptor tillhörande betareceptorer. Det är ett G-proteinkopplat receptor som aktiveras av signalsubstanser som epinefrin (adrenalin) och noradrenalin (norepinefrin). När Effrin-B3 aktiveras, leder det till en ökning av lipolysen (nedbrytningen av fett) i fettvävnaden. Detta sker genom att receptorn aktiverar en signalväg som inkluderar en Gs-protein och adenylatcyklas, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP (cykliskt AMP) och därpå följande aktivering av proteinkinas A. Effrin-B3 finns främst i brungula fettceller och har visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av fetma och metabola störningar.
Erfine-B1, även känt som EPPRO7 eller Gq/11-kopplad prostaglandin E2-receptor, är en typ av G protein-kopplad receptor (GPCR) som binder till signalsubstansen prostaglandin E2 (PGE2). Denna receptor är involverad i en rad fysiologiska processer, inklusive inflammation, smärta och immunresponser. När PGE2 binder till Efrine-B1 aktiveras den intracellulära signaltransduktionsvägen via Gq/11-proteinet, vilket leder till en ökning av intracellulärt calcium och aktivering av olika enzymer och transkriptionsfaktorer. Dessa signaleringsvägar kan leda till celldifferentiering, proliferation och apoptos.
EphB2 är en receptor som tillhör EPH-familjen av tyrosinkinaser, som är involverade i cell-till-cell-signaleringsvägar. Denna specifika receptor, EphB2, är aktiverad av membranbundna ligander från Ephrin-B-subfamiljen. När EphB2-receptorn aktiveras, initieras en signalkaskad som kan påverka cellytan och cellens form, och spela roller i processer som cellförflyttning, angiogenes och neural differentiering. Genen för EphB2-receptorn kallas också ofta EPHB2 eller EPB2.
Eph-receptorer är en typ av receptorproteiner som tillhör tyrosinkinasefamiljen och spelar en viktig roll i cellsignalering och regulering av cellväxter, migration och kommunikation mellan celler. De är transmembrana proteiner med en extracellulär domän som innehåller ett bindningsställe för ligander (Ephrin-proteiner), en transmembrandomän och en intracellulär domän med tyrosinkinasaktivitet.
Eph-receptorerna delas in i två undergrupper: EphA och EphB, beroende på deras specifika bindningspreferenser till Ephrin-proteiner. När Eph-receptorer binds till sina respektive ligander aktiveras de och initierar en signalkaskad som reglerar cellulära processer som exempelvis ax guided migration, angiogenes och synaptisk plasticitet. Dysfunktion i Eph-receptorernas signalering har visats korrelera med flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurologiska störningar.
EphB4, också känt som EPHB4 eller erythropoietin-producerande hepatocellulär receptor B4, är en typ av receptorprotein som tillhör EPH-familjen av tyrosinkinasreceptorer. Tyrosinkinasreceptorer är en grupp av proteiner som hjälper till att överföra signalsubstanser mellan celler och utgör en viktig del i cellernas signaltransduktionsvägar.
EphB4-receptorn är specifikt inblandad i cellytor och interagerar med ligander, som är molekyler som binder till receptorer för att aktivera dem. I fallet med EphB4-receptorn binder den till en av dess ligander, Ephrin-B2, vilket leder till att receptorn blir aktiverad och signalerar in i cellen.
EphB4-receptorn är involverad i en rad biologiska processer, inklusive cellytisk adhesion, migration, differentiering och angiogenes, vilket är bildandet av nya blodkärl. Dysfunktion i EphB4-signalering har visats vara involverad i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, diabetes och kardiovaskulära sjukdomar.
EphB3 är en receptor som tillhör EPH-familjen av tyrosinkinasreceptorer, som är involverade i cell-till-cellinteraktioner och signalering under utvecklingen av flera olika system i kroppen, inklusive nervsystemet.
EphB3-receptorn är specifikt en typ av EPH-receptor som binder till ligander från EphB-familjen. När en ligand binder till EphB3-receptorn aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen, vilket kan påverka celldelning, cellyta, migration och andra cellulära processer.
I nervsystemet har EphB3-receptorn visat sig spela en viktig roll i axonguidningen, dendritbildning och synaptisk plasticitet. Dessutom har forskning kopplat EphB3-receptorn till flera olika sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.
I'm sorry for the confusion, but "Efriner" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help you once I understand the term better.
EphA4 är en receptortyp som tillhör EPH-ryttelproteinfamiljen, som är involverad i cell-till-cellinteraktioner och signalering under utvecklingen av flera olika system i kroppen, inklusive nervsystemet.
EphA4-receptorn består av en extracellulär domän som innehåller ett bindningsställe för ligander (EPH-ryttelproteiner), en transmembrandomän och en intracellulär domän som är involverad i signalöverföringen. När EphA4-receptorn binder till sin ligand på en annan cell aktiveras en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som reglerar cellytan, celler motilitet och celldifferentiering.
I nervsystemet är EphA4-receptorn viktig för att kontrollera axonguidningen under utvecklingen, vilket hjälper till att etablera korrekta neurala kopplingar. Felen i EphA4-receptorernas funktion har visats vara associerade med flera neurologiska sjukdomar, inklusive amyotrofisk lateralskleros (ALS), spastisk cerebral pares och skador på centrala nervsystemet.
Effrxin-A4, även känt som EFA4 eller EPAC1, är en intracellulär signalprotein som tillhör en grupp av GTPas-bindande proteiner. Det aktiveras av signalsubstanser som binds till G-proteinkopplade receptorer och fungerar som en så kallad "second messenger" i cellen, vilket innebär att det hjälper till att överföra och amplifiera signalsignalerna inom cellen.
Effrxin-A4 är involverat i en mängd olika cellulära processer, såsom celldelning, cellytares reglering, cellmotilitet och signaltransduktion. Det har också visats att Effrxin-A4 spelar en viktig roll i inflammatoriska processer och kan vara involverat i patofysiologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och autoimmuna sjukdomar.
Nipahvirus är ett zoonotiskt, negativt strypt virus tillhörande genuset Henipavirus inom familjen Paramyxoviridae. Viruset orsakar en allvarlig infektionssjukdom hos både djur och människor, som kan vara livshotande. Nipahvirus överförs främst från fruktdjur som fladdermusar till människor, men det kan också spridas mellan människor genom direkt kontakt med infekterade individer eller via kontaminerade födoämnen. Sjukdomen kännetecknas av feber, huvudvärk, muskelvärk, hosta och andningssvårigheter, och kan i vissa fall leda till en inflammation i hjärnan (encefalit) och död. Preventiva åtgärder innefattar att undvika kontakt med infekterade djur och människor, samt att tillgodose god hygien och smittskydd.
Synteni er et begreb indenfor genetik og betyder at der findes to eller flere gener, der ligger på samme kromosom og som er arvet sammen. Det vil sige, at disse gener normalt bliver transmitteret fra forældre til afkom som en enhed, hvilket kan være nyttigt ved at spore arvemønstre og evolutionære ændringer i genomet.
En synten region er derfor en del af et kromosom, der indeholder en samling af gener, der normalt bliver arvet sammen. Disse regioner kan være meget små eller strække sig over store dele af et kromosom, og de kan inkludere hundreder eller endda tusinder af gener.
Det er værd at notere, at synteni ikke betyder at generne nødvendigvis har en funktionel forbindelse eller regulerer hinanden. De ligger blot på samme kromosom og bliver arvet sammen.
Henipavirus är ett samlingsnamn på en grupp virus som tillhör familjen Paramyxoviridae och innehåller arterna Nipahvirus och Hendravirus. Dessa virus är kända för att orsaka allvarliga sjukdomar hos människor och djur, med en hög dödlighet hos de drabbade. Henipavirus överförs ofta från djur till människor och kan orsaka en rad symtom som andningssvårigheter, feber, huvudvärk, yrsel, förvirring och i vissa fall även en koma eller neurologiska skador. Det finns inget specifikt behandlingssätt mot henipavirusinfektioner och vård är därför främst stödkarande. För att förebygga smitta rekommenderas god hygien, minskad exponering för djur som kan bära på viruset och vaccination av högriskgrupper.
Hendravirus är ett släkte inom familjen Paramyxoviridae och ordningen Mononegavirales. Det är ett så kallat negativt ensträngat RNA-virus som orsakar sjukdom hos bland annat apor. Hendravirus isolerades första gången 1970 från en makaker i Indonesien och har sedan dess identifierats som en orsak till respiratorisk sjukdom hos apor, med symtom som andnöd, hosta och feber. Det finns två huvudtyper av hendravirus: Hendra virus och Nipah virus. Båda typerna kan överföras från djur till människa och orsaka allvarlig sjukdom, inklusive encefalit och andningsstörningar.
Hypertelorism är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett ovanligt stort avstånd mellan två strukturer i ansiktet, främst mellan ögonen (horisontellt mätt från innerkanterna av ögonbrynen). Normalt sett är avståndet mellan ögonen hos en vuxen person ungefär 28-36 millimeter. Om avståndet är större än 36 millimeter kan det klassificeras som hypertelorism.
Detta tillstånd kan vara isolerat eller förekomma tillsammans med andra abnormaliteter, beroende på orsaken. Hypertelorism kan vara associerad med olika genetiska syndrom och kromosomavvikelser, såsom Downs syndrom, Waardenburg syndrom och Aperts syndrom. I vissa fall kan hypertelorism även orsakas av fetal alkoholexponering eller andra skador under fostertiden.
Det är viktigt att notera att hypertelorism i sig själv inte är ett allvarligt tillstånd, men det kan vara en indikation på andra strukturella eller genetiska problem som behöver utvärderas och behandlas. Behandlingen av hypertelorism kan innebära kirurgisk korrektur för att förbättra synen, estetiken eller självkänslan hos den drabbade personen.
I en biokemisk kontext refererar en ligand till ett molekylärt ämne som binds till ett specifikt receptorprotein eller en enzymatisk aktivitetssida. Denna binding orsakar ofta en konformationell förändring hos receptorn eller enheten, vilket leder till en biologisk respons, såsom cellsignalering eller nedbrytning av substratet.
Ligander kan vara mycket små molekyler som läkemedel eller naturligt förekommande signalsubstanser, men de kan också vara större biologiska makromolekyler såsom protein-protein-interaktioner. Ligandbindning är en central mekanism i många cellulära processer och är av stor betydelse inom farmakologi, toxikologi och medicinsk forskning.
'PDZ-domäner' är en typ av proteininteraktionsdomän som förekommer hos många olika proteiner, särskilt inom cellmembranet och i cytoskelettet. Domänen har fått namn efter de första tre proteiner där den upptäcktes: PSD-95/SAP90, DLG och ZO-1.
En PDZ-domän består av cirka 80-90 aminosyror och fungerar som en modulär enhet för proteinbindning. Den kan binda specifikt till C-terminala delar av andra proteiner, ofta med en fyra-aminosyresekvens (typvis Ser/Thr-X-Val/Ile/Leu). Genom att interagera med olika proteiner kan PDZ-domäner hjälpa till att organisera och samordna signaltransduktionsvägar, celladhesion och cytoskelettorganisation.
PDZ-domäner förekommer i en mängd olika cellulära kontekster, inklusive synapsen, där de hjälper till att reglera neuronal signalering, och i epitelceller, där de är involverade i cellytan organisation och polaritet.
EphA1 är en receptor som tillhör EPH-typ av receptorer för tyrosinkinaser (RTK). Det är en cellmembranprotein som deltar i cellytor och axonens växande, samt angiogenes. Den binder specifikt till ligander från EPHA-familjen, såsom EPHA3, EPHA4, EPHA5 och EPHA6. När den aktiveras, leder det till intracellulära signaltransduktion som reglerar celltillväxt, celldelning, migration och adhesion. Mutationer i EphA1-genen har associerats med vissa neurologiska störningar, såsom cerebral pares och schizofreni.
EphB6 är en receptor som tillhör EPH-familjen, en grupp receptorer som är involverade i cell-till-cell-interaktioner och signalering. EphB6 är en icke-tyrkisfärgad receptor (eng. "erythropoietin-producing hepatocellular receptor tyrosine kinase B6") och saknar kinasdomäner, vilket innebär att den inte har enzymatisk aktivitet.
I stället fungerar EphB6 som en modulator av andra EPH-receptorer och deras signalering. Den kan bilda komplex med andra EphB-receptorer och påverka deras lokalisation, klusterbildning och aktivering. EphB6 har också visat sig ha en roll i celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och cellmigration.
Mutationer i EPHB6-genen har associerats med vissa cancerformer, såsom bröstcancer och prostatacancer, men dess specifika funktion i cancerutveckling är fortfarande under forskning.
'Synnervskorsning' (også kendt som optisk chiasma eller chiasma opticum) er et punkt i hjernestammen, hvor de to syn nerves tilfører synsinformation fra hvert øje. Her krydses nerve fiberne, så fiberne fra den venstre side af hver pupil (hvilket korresponderer til den højre halvdel af det synlige felt) fortsætter i den venstre synnerv og til sidst når højre synesthinde. På samme måde krydses fiberne fra den højre side af hver pupil over til den venstre synnerv. Dette arrangement sikrer, at informationen fra begge øjne om det samme synsfelt projiceres korrekt til de rigtige områder i hjernen, så vi kan opfatte dybde og perspektiv korrekt.
Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av receptorer som finns i cellmembranet hos djurceller. De aktiveras när specifika ligander binder till deras extracellulära domän, vilket leder till att tyrosinkinasdomänen i receptorn blir aktiv och fosforylerar (lägger till en fosfatgrupp på) specifika tyrosiner i proteiner inne i cellen. Detta skapar signaltransduktionskaskader som reglerar viktiga cellulära processer såsom celldelning, cellcykel, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
RTK:er är involverade i många olika sjukdomar, inklusive cancer. Mutationer i RTK-gener kan leda till onkogen aktivering av RTK:erna och överaktivitet av deras signaltransduktionsvägar, vilket kan bidra till cancerexpansion och progression. Därför är RTK:er ett viktigt mål för cancerterapi, där man försöker blockera deras aktivitet med specifika läkemedel som kallas tyrosinkinashämmare.
En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.
Kraniofaciala missbildningar är en samlande beteckning på en grupp med olika former av missbildningar i ansiktet och skallbenet. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka både utseendet och funktionen hos individen. Kraniofaciala missbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel under graviditeten, eller andra faktorer.
Exempel på kraniofaciala missbildningar inkluderar:
* Klinodaktyli – en avvikelse där ett finger eller tå är böjt istället för rakt.
* Agenesia – det saknas en del av kroppen, till exempel näsa, ögonbryn eller underkäke.
* Hypoplasia – en del av kroppen är underutvecklad eller mindre än normalt.
* Hyperplasi – en del av kroppen är överutvecklad eller större än normalt.
* Dysplasi – en abnorm struktur eller form på en del av kroppen.
Exempel på specifika kraniofaciala missbildningar inkluderar:
* Downs syndrom – en genetisk störning som orsakas av en extra kopia av kromosom 21.
* Cleft lip och/eller palatum – en splittrad läpp och/eller gom.
* Hemifacial microsomia – underutveckling av den ena sidan av ansiktet.
* Apert syndrom – en genetisk störning som orsakar abnormalt utvecklade skallben och ansikte.
* Treacher Collins syndrom – en genetisk störning som orsakar underutveckling av kindbenen, ögonlocken och örat.
Tectum mesencephali, eller mer känt som tectum, är ett begrepp inom anatomin och refererar till det takformativa området i mellanhjärnan (mesencephalon) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Det består av fyra välvda skivor, kända som colliculi superiores och inferiores, som är involverade i visuell och auditiv processing. Superiora colliculi är involverade i orienteringsresponser till synintryck medan inferiora colliculi är involverade i ljudlokaliseringsreaktioner.
Efrin-A5, även känt som EPA (Epidermal growth factor-related peptide amide), är ett signalsubstansmolekyl som binder till G protein-kopplade receptorer och spelar en viktig roll i nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen och har visat sig ha neuroprotektiva egenskaper, vilket gör att det kan vara användbart som en möjlig behandling för neurologiska sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom och skador på nervsystemet. Efrin-A5 har också visat sig ha en viktig roll i utvecklingen av blodkärl i hjärnan under fostertiden. Dessutom kan Efrin-A5 vara involverat i celltillväxt, migration och differentiering.
'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.
EphA3 är en receptor som tillhör EPH-familjen av receptor tyrosinkinaser, vilket är en grupp enzymer som hjälper till att reglera cellsignalering och cellkommunikation. Specifikt är EphA3 en receptor för ephrin-A ligander, och det spelar en viktig roll i developmenten av nervsystemet genom att hjälpa till att styr reguleringen av celldelning, celldifferentiering, cellmigration och celladhesion. Dessutom har EphA3 visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av vissa cancertyper, eftersom det är överförtligt uttryckt i vissa tumörer och kan bidra till cancercellers förmåga att invadera och metastasera.
Retinal Ganglion Cells (RGCs) är nervoceller i näthinnan (retina) i ögat som mottar information från fotoreceptorcellerna (stavar och tappar) och skickar den vidare till synbanorna i hjärnan. RGCs har långa axoner som bildar en nervbundel, optisk nerven, som leder informationen från ögat till syn barken i hjärnan där det bearbetas och tolkas som synsinnet.
RGCs är viktiga för att uppfatta olika aspekter av synen, inklusive form, rörelse, färg och djup. Skador på RGCs kan leda till synförlust eller andra synrelaterade sjukdomar som grön starr (glaukom).
Erfine A2, eller Epconjugatin-faktor E (EF-hand protein with calcium binding EF-hand domain-containing protein 2), är ett protein som hör till superfamiljen av EF-hand proteiner. Proteinet innehåller två kalciumbindande EF-hand domäner och är involverat i regleringen av cellsignalering, celldelning och cytoskelettorganisation. Det har också visats vara involverat i neuroprotektion och antiinflammatoriska processer. Efrin A2 binder till Eph-receptorer och är en viktig aktör i nervcellkommunikationen under utvecklingen av centrala nervsystemet.
"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:
1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.
These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.