Ett transmembranområde innehållande efrin med hög affinitet till EPHB1-, EPHB3- och EPHB4-receptorn. Efrin-B2 uttrycks i ett flertal vävnader hos vuxna. Under embryobildningen kan iakttas höga nivåer av efrin-B2 i prosencefalon, rombencefalon, somiter under utveckling, lemanlag och gälbågar.
Ett transmembranområde innehållande efrin. Det befanns ursprungligen vara specifikt för EPHB3-receptorn, men har sedan dess visat sig kunna binda till ett flertal EPH-receptorer. Under embryobildningen uttrycks efrin-B3 i höga nivåer i det ventrala nervröret. I vävnader hos vuxna påträffas det ffa i hjärna och hjärta.
Ett transmembranområde innehållande efrin som är specifikt för EPHB1-, EPHB2- och EPHB3-receptorn. Det kommer till omfattande uttryck i ett flertal vävnader, såväl i utvecklingsfaser som hos vuxna.
EphB2-receptorn är en typ av receptorprotein som tillhör Eph-familjen av tyrosinkinasreceptorer, och spelar en viktig roll inom signalsubstanserna i nervsystemet under utvecklingen. Den är involverad i cell-till-cellinteraktioner och signalering som reglerar axonväxterna och neurala kartor i hjärnan. EphB2-receptorn kan också spela en roll inom cancerutvecklingen genom att påverka celldelning, apoptos och angiogenes.
Eph-receptorer är en typ av receptorproteiner som tillhör gruppen tyrosinkinasevägar och är involverade i cellsignalering. De är namngivna efter deras föregångare, erytropoietinproducerande hämagglobulin (EPH)-genen. Eph-receptorerna är de största familjen av receptorer för signalsubstanser och delas in i två undergrupper: EphA och EphB. Dessa receptorer binder till sina ligander, eftrin A och eftrin B, som finns på cellmembranet hos grannceller. När Eph-receptorerna binder till sina ligander aktiveras de och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsvägar som reglerar olika cellfysiologiska processer, såsom celldelning, cellmigration, celladhesion och apoptos. Eph-receptorerna har visat sig spela en viktig roll i flera biologiska processer,
EphB4 är ett receptorprotein som tillhör EPH-familjen, en grupp tyrosinkinasreceptorer, och är involverat i cell-till-cellinteraktioner och signalering under utvecklingen av flera olika organ, inklusive blodkärl. EphB4-receptorn interagerar specifikt med ligander från EPH-familjen, vilket leder till att celler styrs i sin migration, adhesion och differentiering. Dess roll i vaskulär development och angiogenes har gjort den intressant som en möjlig therapeutisk måltaxa för behandling av olika sjukdomar, inklusive cancer.
EphB3 är ett receptorprotein som tillhör EPH-familjen, en grupp tyrosinkinasreceptorer, och är involverat i cellsignalering och interaktioner mellan celler under utvecklingen av flera olika organ system. EphB3-receptorn binder specifikt till vissa medlemmar av ephrin-B-proteinfamiljen, vilket leder till olika biologiska responsar som kan påverka celldelning, cellmigration och celldifferentiering.
Signalproteiner som verkar som ligander för EPH-familjens receptorer. De utgörs av membranbundna proteiner fästa vid cellmembranet antingen via en glykoinositolfosfolipidförankring eller genom en transmembrandomän. Många efriner anses vara viktiga signalmolekyler celler emellan vilka kontrollerar morfologisk utveckling under embryobildningen.
EphA4 är ett receptorprotein som tillhör EPH-typ receptorer för signalsubstanser utanför cellen, och är involverat i cell-till-cell kommunikation och signalering under embryonal development och även hos vuxna. Specifikt deltar EphA4 i reguleringen av neuronala nätverksformation, axons guidance och synaptisk plasticitet. Aktivering av EphA4-receptorn sker genom binding av membranbundna ligander, vilket leder till en cascad av intracellulära signaltransduktionseffekter.
En glykoinositolfosfolipidmembranförankring med efrin som påvisats i ett flertal vävnader hos vuxna, som t ex njurar, lungor, tjocktarm och äggstockar. Under fosterutvecklingen uttrycks efrin-A4 i hippocampus och hjärnbarken. Det binds företrädesvis till EPHA-receptorer, EPHA1-receptorn undantagen.
Nipahvirus är ett zoonotiskt RNA-virus som orsakar en allvarlig infektionssjukdom hos både djur och människor. Det tillhör släktet Henipavirus inom familjen Paramyxoviridae och överförs främst från fladdermusar till grisar och sedan till människor, men kan också sprida sig direkt mellan människor genom droppsmitta eller nära personlig kontakt med en smittad individ. Sjukdomen kännetecknas av feber, huvudvärk, muskelvärk, hosta och andningssvårigheter, och kan i vissa fall leda till en allvarligare neurologisk komplikation eller död. Preventiva åtgärder innefattar infektionskontroll, vaccination av högrisksgrupper och skydd mot exponering för smittkällor som fladdermöss och infekterade grisar.
Syntenie refererar till när två eller fler kromosomsegment har samma genordning på två olika arters kromosomer, vilket kan vara ett tecken på en gemensam evolutionär historia mellan de två arterna. Detta innebär att de specifika generna på respektive positioner i sekvensen är bevarade över tid, även om avståndet och antalet gener emellan kan variera. Synteni används ofta för att studera evolutionära relationer mellan olika arter och kan ge viktig information om deras gemensamma ursprung och utveckling.
Ett virussläkte inom underfamiljen Paramyxovirinae och familjen Paramyxoviridae. Det omfattar arter som infekterar och kan ge upphov till dödlig sjukdom hos ett flertal värdorganismer, inklusive människor.
En art av Henipavirus som först påvisades hos hästar i Australien 1994 och som kan överföras till människor. Virusets naturliga värd tycks vara en sorts fladdermöss (Pteropus).
Onormalt stort avstånd mellan ögonen pga att kilbenets mindre vingar är överutvecklade.
Molekyler som binder till andra molekyler, särskilt ifråga om små molekyler som binder specifikt till större molekyler, t ex ett antigen som binder till en antikropp, ett hormon eller en neurotransmittor som binder till en receptor, eller ett substrat eller allosterisk effektormolekyl som binder till ett enzym. Ligander kan även utgöras av molekyler som avger eller tar upp ett elektronpar för att bilda en koordinerad kovalent bindning med den centrala metallatomen i ett koordinationskomplex.
PDZ-domäner är strukturella motiv bestående av cirka 80-90 aminosyror, som förekommer i många proteininteraktiva molekyler och är involverade i celldelning, cellsignalering och celladhesion. De namngavs efter de tre proteiner där de först identifierades: PSD-95, DLG och ZO-1. PDZ-domäner binder specifikt till C-terminala sequense av andra proteiner, vilket möjliggör formationen av multiproteinkomplex med olika funktioner i cellen.
EphA1-receptorn är en typ av receptor som tillhör EPH-familjen av receptor tyrosinkinaser, och spelar en viktig roll inom signalsubstansernas kommunikation på cellytan. Denna specifika receptor är involverad i cell-till-cell kontakt och signalering, och har visat sig vara viktig inom områden som neuronal utveckling, angiogenes och cancer.
EphB6 är ett membranbundet receptorprotein som tillhör EPH-familjen, en grupp tyrosinkinasreceptorer. Det saknar egentlig kinasaktivitet och anses istället fungera som en negativ regulator av andra EPH-receptorer. EphB6 interagerar med olika intracellulära signalkaskader och är involverat i cellsignalering relaterad till celldelning, cellyta, migration och angiogenes. Det har också visats vara involverat i tumörgenes och progressionen av vissa cancerformer.
En "synnervskorsning" (optic chiasm) är ett cross-over-område där nerver från båda ögonen korsar varandra, så att syninformation kan skickas till rätt hemisfär i hjärnan för bearbetning. Detta sker för att möjliggöra binokulärt seende och djupseende.
Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av membranbundna receptorer som spelar en viktig roll i cellers signalsystem och växt- och djurs cellers tillväxt och differentiering. När en ligand binder till RTK aktiveras receptorns tyrosinkinasdomän, vilket leder till att intracellulära signaltransduktionsvägar aktiveras genom fosforylering av specifika proteiner. Dessa signalsystem är involverade i en rad cellulära processer som celldelning, celldifferentiering, apoptos och cellyttuppdelning. Mutationer eller abnorma nivåer av RTK kan leda till patologiska tillstånd såsom cancer och developmentella störningar.
Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Medfödda missbildningar eller andra abnormaliteter i skallens och ansiktets benstrukturer.
Fyrhögarna i bakre delen av mitthjärnan.
En glykoinositolfosfolipidmembranförankring med efrin som finns i växande tectum. Det har visat sig medverka till hopbuntning av kortikala axon och hålla tillbaka utvecklingen av retinalganglieaxon. Det finns i hjärn-, hjärt- och njurvävnader hos vuxna.
Utveckling av nya blodkärl i samband med återuppbyggnad av blodcirkulationen under läkningsprocesser.
EphA3-receptorn är ett membranprotein som fungerar som en receptor för Ephrin-A ligander, och spelar en viktig roll inom signalsubstanser och cellkommunikation under embryonal utveckling och i vuxna vävnader.
Retinal ganglion cells are a type of neuron located in the inner layer of the retina, the light-sensitive tissue that lines the back of the eye. These cells receive visual information from other cells in the retina and transmit it to the brain via the optic nerve. They play a critical role in processing and transmitting visual signals, including detecting contrast, motion, and color. Damage to retinal ganglion cells can lead to vision loss or impairment, as seen in conditions such as glaucoma and optic neuritis.
En glykoinositolfosfolipidmembranförankring med efrin som har hög affinitet för EPHA3-receptorn. Tidigt under embryobildningen kommer det till uttryck i höga nivåer i mitthjärnan, somiterna, gälbågarna och lemanlagen.
Cellers förflyttning från en plats till en annan.

Erfine-B2, även känt som EDNRA (Endothelin Receptor Type A), är ett G protein-kopplat receptor protein som binder till endotelin peptider. Detta receptorprotein förekommer naturligt i människokroppen och har en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom blodtrycket, immunresponsen och det neuroendokrina systemet. Vidare kan aktivering av Efrine-B2 receptorn leda till kontraktion av glatt muskulatur i blodkärlen, vilket kan resultera i ökat blodtryck.

Effrin-B3, också känt som Epinephrine beta-3-receptor, är en typ av adrenergi receptor tillhörande betareceptorer. Det är ett G-proteinkopplat receptor som aktiveras av signalsubstanser som epinefrin (adrenalin) och noradrenalin (norepinefrin). När Effrin-B3 aktiveras, leder det till en ökning av lipolysen (nedbrytningen av fett) i fettvävnaden. Detta sker genom att receptorn aktiverar en signalväg som inkluderar en Gs-protein och adenylatcyklas, vilket leder till en ökning av intracellulärt cAMP (cykliskt AMP) och därpå följande aktivering av proteinkinas A. Effrin-B3 finns främst i brungula fettceller och har visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av fetma och metabola störningar.

Erfine-B1, även känt som EPPRO7 eller Gq/11-kopplad prostaglandin E2-receptor, är en typ av G protein-kopplad receptor (GPCR) som binder till signalsubstansen prostaglandin E2 (PGE2). Denna receptor är involverad i en rad fysiologiska processer, inklusive inflammation, smärta och immunresponser. När PGE2 binder till Efrine-B1 aktiveras den intracellulära signaltransduktionsvägen via Gq/11-proteinet, vilket leder till en ökning av intracellulärt calcium och aktivering av olika enzymer och transkriptionsfaktorer. Dessa signaleringsvägar kan leda till celldifferentiering, proliferation och apoptos.

EphB2 är en receptor som tillhör EPH-familjen av tyrosinkinaser, som är involverade i cell-till-cell-signaleringsvägar. Denna specifika receptor, EphB2, är aktiverad av membranbundna ligander från Ephrin-B-subfamiljen. När EphB2-receptorn aktiveras, initieras en signalkaskad som kan påverka cellytan och cellens form, och spela roller i processer som cellförflyttning, angiogenes och neural differentiering. Genen för EphB2-receptorn kallas också ofta EPHB2 eller EPB2.

Eph-receptorer är en typ av receptorproteiner som tillhör tyrosinkinasefamiljen och spelar en viktig roll i cellsignalering och regulering av cellväxter, migration och kommunikation mellan celler. De är transmembrana proteiner med en extracellulär domän som innehåller ett bindningsställe för ligander (Ephrin-proteiner), en transmembrandomän och en intracellulär domän med tyrosinkinasaktivitet.

Eph-receptorerna delas in i två undergrupper: EphA och EphB, beroende på deras specifika bindningspreferenser till Ephrin-proteiner. När Eph-receptorer binds till sina respektive ligander aktiveras de och initierar en signalkaskad som reglerar cellulära processer som exempelvis ax guided migration, angiogenes och synaptisk plasticitet. Dysfunktion i Eph-receptorernas signalering har visats korrelera med flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurologiska störningar.

EphB4, också känt som EPHB4 eller erythropoietin-producerande hepatocellulär receptor B4, är en typ av receptorprotein som tillhör EPH-familjen av tyrosinkinasreceptorer. Tyrosinkinasreceptorer är en grupp av proteiner som hjälper till att överföra signalsubstanser mellan celler och utgör en viktig del i cellernas signaltransduktionsvägar.

EphB4-receptorn är specifikt inblandad i cellytor och interagerar med ligander, som är molekyler som binder till receptorer för att aktivera dem. I fallet med EphB4-receptorn binder den till en av dess ligander, Ephrin-B2, vilket leder till att receptorn blir aktiverad och signalerar in i cellen.

EphB4-receptorn är involverad i en rad biologiska processer, inklusive cellytisk adhesion, migration, differentiering och angiogenes, vilket är bildandet av nya blodkärl. Dysfunktion i EphB4-signalering har visats vara involverad i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, diabetes och kardiovaskulära sjukdomar.

EphB3 är en receptor som tillhör EPH-familjen av tyrosinkinasreceptorer, som är involverade i cell-till-cellinteraktioner och signalering under utvecklingen av flera olika system i kroppen, inklusive nervsystemet.

EphB3-receptorn är specifikt en typ av EPH-receptor som binder till ligander från EphB-familjen. När en ligand binder till EphB3-receptorn aktiveras den och startar en signalkaskad inne i cellen, vilket kan påverka celldelning, cellyta, migration och andra cellulära processer.

I nervsystemet har EphB3-receptorn visat sig spela en viktig roll i axonguidningen, dendritbildning och synaptisk plasticitet. Dessutom har forskning kopplat EphB3-receptorn till flera olika sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.

I'm sorry for the confusion, but "Efriner" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help you once I understand the term better.

EphA4 är en receptortyp som tillhör EPH-ryttelproteinfamiljen, som är involverad i cell-till-cellinteraktioner och signalering under utvecklingen av flera olika system i kroppen, inklusive nervsystemet.

EphA4-receptorn består av en extracellulär domän som innehåller ett bindningsställe för ligander (EPH-ryttelproteiner), en transmembrandomän och en intracellulär domän som är involverad i signalöverföringen. När EphA4-receptorn binder till sin ligand på en annan cell aktiveras en kaskad av intracellulära signaleringsvägar som reglerar cellytan, celler motilitet och celldifferentiering.

I nervsystemet är EphA4-receptorn viktig för att kontrollera axonguidningen under utvecklingen, vilket hjälper till att etablera korrekta neurala kopplingar. Felen i EphA4-receptorernas funktion har visats vara associerade med flera neurologiska sjukdomar, inklusive amyotrofisk lateralskleros (ALS), spastisk cerebral pares och skador på centrala nervsystemet.

Effrxin-A4, även känt som EFA4 eller EPAC1, är en intracellulär signalprotein som tillhör en grupp av GTPas-bindande proteiner. Det aktiveras av signalsubstanser som binds till G-proteinkopplade receptorer och fungerar som en så kallad "second messenger" i cellen, vilket innebär att det hjälper till att överföra och amplifiera signalsignalerna inom cellen.

Effrxin-A4 är involverat i en mängd olika cellulära processer, såsom celldelning, cellytares reglering, cellmotilitet och signaltransduktion. Det har också visats att Effrxin-A4 spelar en viktig roll i inflammatoriska processer och kan vara involverat i patofysiologiska tillstånd som cancer, neurodegenerativa sjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Nipahvirus är ett zoonotiskt, negativt strypt virus tillhörande genuset Henipavirus inom familjen Paramyxoviridae. Viruset orsakar en allvarlig infektionssjukdom hos både djur och människor, som kan vara livshotande. Nipahvirus överförs främst från fruktdjur som fladdermusar till människor, men det kan också spridas mellan människor genom direkt kontakt med infekterade individer eller via kontaminerade födoämnen. Sjukdomen kännetecknas av feber, huvudvärk, muskelvärk, hosta och andningssvårigheter, och kan i vissa fall leda till en inflammation i hjärnan (encefalit) och död. Preventiva åtgärder innefattar att undvika kontakt med infekterade djur och människor, samt att tillgodose god hygien och smittskydd.

Synteni er et begreb indenfor genetik og betyder at der findes to eller flere gener, der ligger på samme kromosom og som er arvet sammen. Det vil sige, at disse gener normalt bliver transmitteret fra forældre til afkom som en enhed, hvilket kan være nyttigt ved at spore arvemønstre og evolutionære ændringer i genomet.

En synten region er derfor en del af et kromosom, der indeholder en samling af gener, der normalt bliver arvet sammen. Disse regioner kan være meget små eller strække sig over store dele af et kromosom, og de kan inkludere hundreder eller endda tusinder af gener.

Det er værd at notere, at synteni ikke betyder at generne nødvendigvis har en funktionel forbindelse eller regulerer hinanden. De ligger blot på samme kromosom og bliver arvet sammen.

Henipavirus är ett samlingsnamn på en grupp virus som tillhör familjen Paramyxoviridae och innehåller arterna Nipahvirus och Hendravirus. Dessa virus är kända för att orsaka allvarliga sjukdomar hos människor och djur, med en hög dödlighet hos de drabbade. Henipavirus överförs ofta från djur till människor och kan orsaka en rad symtom som andningssvårigheter, feber, huvudvärk, yrsel, förvirring och i vissa fall även en koma eller neurologiska skador. Det finns inget specifikt behandlingssätt mot henipavirusinfektioner och vård är därför främst stödkarande. För att förebygga smitta rekommenderas god hygien, minskad exponering för djur som kan bära på viruset och vaccination av högriskgrupper.

Hendravirus är ett släkte inom familjen Paramyxoviridae och ordningen Mononegavirales. Det är ett så kallat negativt ensträngat RNA-virus som orsakar sjukdom hos bland annat apor. Hendravirus isolerades första gången 1970 från en makaker i Indonesien och har sedan dess identifierats som en orsak till respiratorisk sjukdom hos apor, med symtom som andnöd, hosta och feber. Det finns två huvudtyper av hendravirus: Hendra virus och Nipah virus. Båda typerna kan överföras från djur till människa och orsaka allvarlig sjukdom, inklusive encefalit och andningsstörningar.

Hypertelorism är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett ovanligt stort avstånd mellan två strukturer i ansiktet, främst mellan ögonen (horisontellt mätt från innerkanterna av ögonbrynen). Normalt sett är avståndet mellan ögonen hos en vuxen person ungefär 28-36 millimeter. Om avståndet är större än 36 millimeter kan det klassificeras som hypertelorism.

Detta tillstånd kan vara isolerat eller förekomma tillsammans med andra abnormaliteter, beroende på orsaken. Hypertelorism kan vara associerad med olika genetiska syndrom och kromosomavvikelser, såsom Downs syndrom, Waardenburg syndrom och Aperts syndrom. I vissa fall kan hypertelorism även orsakas av fetal alkoholexponering eller andra skador under fostertiden.

Det är viktigt att notera att hypertelorism i sig själv inte är ett allvarligt tillstånd, men det kan vara en indikation på andra strukturella eller genetiska problem som behöver utvärderas och behandlas. Behandlingen av hypertelorism kan innebära kirurgisk korrektur för att förbättra synen, estetiken eller självkänslan hos den drabbade personen.

I en biokemisk kontext refererar en ligand till ett molekylärt ämne som binds till ett specifikt receptorprotein eller en enzymatisk aktivitetssida. Denna binding orsakar ofta en konformationell förändring hos receptorn eller enheten, vilket leder till en biologisk respons, såsom cellsignalering eller nedbrytning av substratet.

Ligander kan vara mycket små molekyler som läkemedel eller naturligt förekommande signalsubstanser, men de kan också vara större biologiska makromolekyler såsom protein-protein-interaktioner. Ligandbindning är en central mekanism i många cellulära processer och är av stor betydelse inom farmakologi, toxikologi och medicinsk forskning.

'PDZ-domäner' är en typ av proteininteraktionsdomän som förekommer hos många olika proteiner, särskilt inom cellmembranet och i cytoskelettet. Domänen har fått namn efter de första tre proteiner där den upptäcktes: PSD-95/SAP90, DLG och ZO-1.

En PDZ-domän består av cirka 80-90 aminosyror och fungerar som en modulär enhet för proteinbindning. Den kan binda specifikt till C-terminala delar av andra proteiner, ofta med en fyra-aminosyresekvens (typvis Ser/Thr-X-Val/Ile/Leu). Genom att interagera med olika proteiner kan PDZ-domäner hjälpa till att organisera och samordna signaltransduktionsvägar, celladhesion och cytoskelettorganisation.

PDZ-domäner förekommer i en mängd olika cellulära kontekster, inklusive synapsen, där de hjälper till att reglera neuronal signalering, och i epitelceller, där de är involverade i cellytan organisation och polaritet.

EphA1 är en receptor som tillhör EPH-typ av receptorer för tyrosinkinaser (RTK). Det är en cellmembranprotein som deltar i cellytor och axonens växande, samt angiogenes. Den binder specifikt till ligander från EPHA-familjen, såsom EPHA3, EPHA4, EPHA5 och EPHA6. När den aktiveras, leder det till intracellulära signaltransduktion som reglerar celltillväxt, celldelning, migration och adhesion. Mutationer i EphA1-genen har associerats med vissa neurologiska störningar, såsom cerebral pares och schizofreni.

EphB6 är en receptor som tillhör EPH-familjen, en grupp receptorer som är involverade i cell-till-cell-interaktioner och signalering. EphB6 är en icke-tyrkisfärgad receptor (eng. "erythropoietin-producing hepatocellular receptor tyrosine kinase B6") och saknar kinasdomäner, vilket innebär att den inte har enzymatisk aktivitet.

I stället fungerar EphB6 som en modulator av andra EPH-receptorer och deras signalering. Den kan bilda komplex med andra EphB-receptorer och påverka deras lokalisation, klusterbildning och aktivering. EphB6 har också visat sig ha en roll i celldelning, apoptos (programmerad celldöd) och cellmigration.

Mutationer i EPHB6-genen har associerats med vissa cancerformer, såsom bröstcancer och prostatacancer, men dess specifika funktion i cancerutveckling är fortfarande under forskning.

'Synnervskorsning' (også kendt som optisk chiasma eller chiasma opticum) er et punkt i hjernestammen, hvor de to syn nerves tilfører synsinformation fra hvert øje. Her krydses nerve fiberne, så fiberne fra den venstre side af hver pupil (hvilket korresponderer til den højre halvdel af det synlige felt) fortsætter i den venstre synnerv og til sidst når højre synesthinde. På samme måde krydses fiberne fra den højre side af hver pupil over til den venstre synnerv. Dette arrangement sikrer, at informationen fra begge øjne om det samme synsfelt projiceres korrekt til de rigtige områder i hjernen, så vi kan opfatte dybde og perspektiv korrekt.

Receptorprotein-tyrosinkinaser (RTK) är en typ av receptorer som finns i cellmembranet hos djurceller. De aktiveras när specifika ligander binder till deras extracellulära domän, vilket leder till att tyrosinkinasdomänen i receptorn blir aktiv och fosforylerar (lägger till en fosfatgrupp på) specifika tyrosiner i proteiner inne i cellen. Detta skapar signaltransduktionskaskader som reglerar viktiga cellulära processer såsom celldelning, cellcykel, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

RTK:er är involverade i många olika sjukdomar, inklusive cancer. Mutationer i RTK-gener kan leda till onkogen aktivering av RTK:erna och överaktivitet av deras signaltransduktionsvägar, vilket kan bidra till cancerexpansion och progression. Därför är RTK:er ett viktigt mål för cancerterapi, där man försöker blockera deras aktivitet med specifika läkemedel som kallas tyrosinkinashämmare.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Kraniofaciala missbildningar är en samlande beteckning på en grupp med olika former av missbildningar i ansiktet och skallbenet. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka både utseendet och funktionen hos individen. Kraniofaciala missbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel under graviditeten, eller andra faktorer.

Exempel på kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Klinodaktyli – en avvikelse där ett finger eller tå är böjt istället för rakt.
* Agenesia – det saknas en del av kroppen, till exempel näsa, ögonbryn eller underkäke.
* Hypoplasia – en del av kroppen är underutvecklad eller mindre än normalt.
* Hyperplasi – en del av kroppen är överutvecklad eller större än normalt.
* Dysplasi – en abnorm struktur eller form på en del av kroppen.

Exempel på specifika kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Downs syndrom – en genetisk störning som orsakas av en extra kopia av kromosom 21.
* Cleft lip och/eller palatum – en splittrad läpp och/eller gom.
* Hemifacial microsomia – underutveckling av den ena sidan av ansiktet.
* Apert syndrom – en genetisk störning som orsakar abnormalt utvecklade skallben och ansikte.
* Treacher Collins syndrom – en genetisk störning som orsakar underutveckling av kindbenen, ögonlocken och örat.

Tectum mesencephali, eller mer känt som tectum, är ett begrepp inom anatomin och refererar till det takformativa området i mellanhjärnan (mesencephalon) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Det består av fyra välvda skivor, kända som colliculi superiores och inferiores, som är involverade i visuell och auditiv processing. Superiora colliculi är involverade i orienteringsresponser till synintryck medan inferiora colliculi är involverade i ljudlokaliseringsreaktioner.

Efrin-A5, även känt som EPA (Epidermal growth factor-related peptide amide), är ett signalsubstansmolekyl som binder till G protein-kopplade receptorer och spelar en viktig roll i nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen och har visat sig ha neuroprotektiva egenskaper, vilket gör att det kan vara användbart som en möjlig behandling för neurologiska sjukdomar såsom Alzheimers sjukdom och skador på nervsystemet. Efrin-A5 har också visat sig ha en viktig roll i utvecklingen av blodkärl i hjärnan under fostertiden. Dessutom kan Efrin-A5 vara involverat i celltillväxt, migration och differentiering.

'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.

EphA3 är en receptor som tillhör EPH-familjen av receptor tyrosinkinaser, vilket är en grupp enzymer som hjälper till att reglera cellsignalering och cellkommunikation. Specifikt är EphA3 en receptor för ephrin-A ligander, och det spelar en viktig roll i developmenten av nervsystemet genom att hjälpa till att styr reguleringen av celldelning, celldifferentiering, cellmigration och celladhesion. Dessutom har EphA3 visat sig ha potential som ett terapeutiskt mål för behandling av vissa cancertyper, eftersom det är överförtligt uttryckt i vissa tumörer och kan bidra till cancercellers förmåga att invadera och metastasera.

Retinal Ganglion Cells (RGCs) är nervoceller i näthinnan (retina) i ögat som mottar information från fotoreceptorcellerna (stavar och tappar) och skickar den vidare till synbanorna i hjärnan. RGCs har långa axoner som bildar en nervbundel, optisk nerven, som leder informationen från ögat till syn barken i hjärnan där det bearbetas och tolkas som synsinnet.

RGCs är viktiga för att uppfatta olika aspekter av synen, inklusive form, rörelse, färg och djup. Skador på RGCs kan leda till synförlust eller andra synrelaterade sjukdomar som grön starr (glaukom).

Erfine A2, eller Epconjugatin-faktor E (EF-hand protein with calcium binding EF-hand domain-containing protein 2), är ett protein som hör till superfamiljen av EF-hand proteiner. Proteinet innehåller två kalciumbindande EF-hand domäner och är involverat i regleringen av cellsignalering, celldelning och cytoskelettorganisation. Det har också visats vara involverat i neuroprotektion och antiinflammatoriska processer. Efrin A2 binder till Eph-receptorer och är en viktig aktör i nervcellkommunikationen under utvecklingen av centrala nervsystemet.

"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:

1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.

These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.

... nukleotidEfrin-B2TiazolerOpioidreceptorerJodradioisotoperNotch1-receptorCC-kemokinerAntikropparDrosophilaproteinerAntigens, ... Natural Killer CellEpidermal tillväxtfaktorLektinerSelektinerE-selektinEfrin-B1Eph-receptorerArylkolvätereceptorerAptamerer, ... KromanerKorsbindningsreagensOligosackariderJärnFukosyltransferaserTransforming growth factor alphaFluorescerande färgämnenEfrin ...