'Endoderm' är ett medicinskt begrepp som refererar till den inre av de tre germinativa blad som bildas under embryonal utveckling hos däggdjur. Det är det innersta lagret av celler i gastrula-stadiet och kommer att bli den embryonala källan till många av de inre organen, inklusive lungorna, levern, bukspottkörteln och tarmarna.

Endoderm bildar också en del av det gastrointestinala systemet, såsom matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tunntarmen och kikhostblåsan. Det är viktigt att notera att endoderm inte inkluderar nervsystemet eller muskler, som istället utvecklas från ectoderm och mesoderm.

SoxF-transkriptionsfaktorer är en undergrupp av Sox-proteiner, som är en familj av transkriptionsfaktorer med en hög grad av evolutionär konservation. Dessa proteiner delar alla en HMG (high mobility group)-liknande DNA-bindningsdomän, som ger dem förmågan att binda till specifika sekvenser av DNA och påverka transkriptionen av målgener.

SoxF-transkriptionsfaktorer inkluderar Sox7, Sox17 och Sox18, och de spelar viktiga roller i utvecklingen av flera olika typer av celler hos ryggradsdjur. Till exempel är Sox17 känd för att vara involverad i den tidiga embryonalutvecklingen och differensieringen av endodermceller, medan Sox18 har visat sig vara viktigt för blodkärlsutvecklingen.

Dessa transkriptionsfaktorer reglerar ofta genuttrycket genom att interagera med andra proteiner och bilda komplex som binder till DNA, vilket kan aktivera eller inhibera transkriptionen av målgener. Dysfunktion i SoxF-transkriptionsfaktorer har kopplats till olika sjukdomar, inklusive cancer och kardiovaskulära sjukdomar.

'Mesoderm' är ett begrepp inom den medicinska embryologin och refererar till det mellersta av de tre germlayers som utvecklas under befruktningens tidiga skede hos däggdjur, fåglar och andra ryggradsdjur. Mesodermet ger upphov till en rad olika vävnader och strukturer i kroppen, inklusive skelett, muskler, bindväv, blodkärl, lymfkärl, könsorgan, njurar och hjärta. Det är ett viktigt koncept inom utvecklingsbiologi eftersom felaktig utveckling av mesodermet kan leda till en rad olika medfödda defekter och sjukdomar.

"Genuttrycksreglering, också känd som epigenetik, refererar till de mekanismer som kontrollerar aktiveringen eller stängningen av gener utan att ändra den underliggande DNA-sekvensen. Detta inkluderar processer som DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition, vilka kan påverka cellens funktion och dess svar på miljöfaktorer. Genuttrycksregleringen spelar en viktig roll under utvecklingen, då det kontrollerar när och var gener ska aktiveras eller stängas av för att ge upphov till de specifika egenskaper hos olika celltyper."

I'm happy to help! The medical term for "embryo sac" is the same in English and Swedish. An embryo sac, also known as a megagametophyte, is a structure found in plants that contains the female gamete or egg cell. It develops from a haploid cell called a megaspore within the ovule of a plant's ovary.

The embryo sac is enclosed within the tissue of the ovule and has a distinctive shape, with a large central cell called the egg apparatus that contains the egg cell and two synergids. The synergids play a role in guiding the pollen tube towards the egg cell during fertilization.

The embryo sac also contains several other cells that will develop into various tissues of the seed after fertilization, including endosperm, which provides nutrition to the developing embryo, and the nucleus of the antipodal cells, which degenerate after fertilization.

Overall, the embryo sac is a crucial structure in the reproductive process of plants, allowing for the development of a new individual from the fusion of male and female gametes.

'Groddblad' er en uoffisiell, men brukt betegnelse innen medisin og biologi for det som også kan kallas et embrionalt hjernablad eller en neurenetisk vesikel. Det er en struktur som utvikles tidlig i fosterutviklingen og er en del av den nervøse systemets utvikling hos alle dyr med rygrad.

Groddbladene dannes fra ektodermet, den ytre laget av de treslag av celler som former embryot. De to første groddbladene, prosencephalon og mesencephalon, utvikles til forhjernen og mellemhjernen i det voksne hjernen. De tre neste groddbladene, metencephalon og myelencephalon, utvikler seg til hjernebakken og lillehjernen.

Feilutvikling eller skader på groddbladene kan føre til ulike former for medisinske tilstander, inkludert neurodegenerative sykdommer og utviklingsnevrose.

'Embryonal induction' är ett begrepp inom developmental biology och refererar till processen där en cell eller ett grupp cells signalsamverkan med andra celler orsakar en förändring i den tidiga embryonala utvecklingen. Detta kan leda till att en celldelning ändrar sin utvecklingslinje och differensieringsväg som en direkt konsekvens av den signalsubstans eller den genetiska information som har överförts från en annan grupp celler.

I många fall är embryonal induktion viktig för att bestämma den tidiga embryonala utvecklingen och bildandet av olika organ och system i kroppen. Exempelvis kan en grupp celldelningar som ursprungligen var bestämd att bli en del av hjärnan istället bli en del av ryggmärgen på grund av signalsubstanser från en annan grupp celler.

Embryonal induktion är ett komplext ämne som forskas kring intensivt inom developmental biology, och det finns många olika mekanismer och processer som är involverade i denna process.

'Inälvor' är ett samlingsbegrepp för de organ som finns inuti kroppen och har hand om bland annat digestion, absorption, excretion och immunförsvar. Detta inkluderar ofta, men kan variera beroende på definition, mag-tarmsystemet (mag, tarmleder, lever, gallblåsa, bukspottkörtel), urinvägar (njurar, urinblåsa, urinrör) och de sexuella och reproduktiva organen (ovario/testikel, äggledare/spermierör, livmoder/prostata, vagina/penis, klitoris/klitorisvorhänge). Även hjärtat och lungorna kan räknas till inälvorna efter vissa definitioner.

GATA6 är ett zinkfingerprotein och en transkriptionsfaktor som binder till GATA-bindningssites i DNA och regulerar genuttryck. GATA6 spelar en viktig roll under embryonal utveckling, särskilt i hjärt- och lungutvecklingen, samt i underhåll och differensiering av vuxna celler, särskilt epitelceller i tarm, lever och lungsäck.

GATA6 har visat sig vara involverad i regleringen av en mängd olika cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellyta-homöostas, celldelning och apoptos. Dysfunktion eller mutationer i GATA6 har associerats med flera sjukdomar, till exempel cancer och kongenitala anatomiska avvikelser.

"Kroppsutformning" refererer til den generelle formen og proportionen av kroppen, inkludert muskelmasse, kroppsfett, knøytnad og vekt. Den kan være naturlig eller endres gjennom trening, ernæring og medisinske behandlinger. En person med en "gunn" kroppsutforming har typisk en høy muskelmasse og lavt kroppsfett, mens en person med en "stiv" kroppsutforming kan ha for mye kroppsfett i forhold til muskler og knøytnad. En sund kroppsutforming innebærer typisk en god balanse mellom muskelmasse, kroppsfett og knøytnad, og er viktig for å forebygge helseproblemer som f.eks. overvikt, hjerte-karsykdommer og diabetes.

'Ektoderm' er en betegnelse for det yderste lag av de tres germinative lag, som dannes under den embryonale udvikling hos dyr med bilateralsymmetri. Det dannes tidligt i udviklingen og udgør siden stamceller til huden, hjernen, nervesystemet, sanseorganerne, tænderne og de ydre kirtler. Ektodermet adskilles fra det andet germinative lag, mesodermet, ved en grænseflade kaldet ektoderm-mesodermgrænsen.

GATA5 är ett transkriptionellt faktorprotein som binder till och regulerar genuttrycket hos specifika målgensekvenser i DNA. Proteinet innehåller en välbevarad zinkfingerdomän av typen GATA, vilket gör att det kan känna igen och binda till GATA-sekvensen i DNA.

GATA5 spelar en viktig roll under fostertiden för utvecklingen av hjärtat och andra organ som utgör den tidiga embryonala tarmlinjen. Det är involverat i regleringen av celldelning, differentiering och apoptos (programmerad celldöd) under dessa processer.

Vuxna individer kan ha fortsatt aktivitet hos GATA5 i vissa typer av celler, särskilt i hjärtats muskelceller (kardiomyocyter), där det har visat sig spela en roll i underhåll och homöostas av hjärtmuskulaturen.

Mutationer i GATA5-genen har associerats med vissa ärftliga hjärtsjukdomar, såsom kongenitala hjärtfel och dilaterad cardiomyopati.

I'm sorry for the confusion, but "Nodal protein" is actually a term used in developmental biology, not medical terminology. Nodal protein is a member of the transforming growth factor-beta (TGF-β) superfamily and plays crucial roles during early embryonic development, particularly in establishing left-right asymmetry and patterning in vertebrates. It does not have a direct relevance to medical conditions or treatments.

HNF-3β (hepatocyte nuclear factor-3β) även känt som FOXP3 är ett protein som tillhör familjen forkhead box-transkriptionsfaktorer. Detta protein spelar en viktig roll i utvecklingen och differensieringen av olika celltyper, särskilt i bukspottkörteln och levern. HNF-3β är involverat i regleringen av genuttrycket av flera gener som är viktiga för glukos- och lipidmetabolism. Mutationer i genen som kodar för HNF-3β kan leda till olika arvsanlag, till exempel diabetes typ 1.

Sox-transkriptionsfaktorer är en familj av transkriptionsfaktorer som deltar i cellulär differentiering och utveckling, särskilt inom områdena som rör nervsystemet och urogenitala systemet. De binder till specifika DNA-sekvenser i promotor- och enhancerregioner av målgenerna och reglerar på så sätt genuttrycket. Namnet "SOX" är en akronym för "SRY-like HMG box", vilket refererar till det strukturella domänen som de olika proteinsmittorna innehåller och som liknar den hos SRY, ett protein som spelar en viktig roll i könsbildningen. Det finns över 20 olika SOX-proteiner hos däggdjur, varav var och en har sin specifika funktion och verkar tillsammans med andra transkriptionsfaktorer för att kontrollera cellulär differentiering och utveckling.

'Matsmältningssystemet' är ett samlingsbegrepp för de organ och processer som bryter ner föda till näringsämnen, som kan absorberas och användas av kroppen. Detta inkluderar mun, tunga, svalg, magsäck, tolvfingertarm (duodenum), tunntarm (jejunum och ileum) och tjocktarm (colon och rectum). Även levern, bukspottkörteln och gallblåsan är viktiga delar av matsmältningssystemet eftersom de hjälper till med att bearbeta och fördela näringsämnena.

I matsmältningssystemet bryts födan ner mekaniskt genom käkarnas, tarmarnas och musklerna i mag-tarmkanalen samt kemiskt genom enzymer som produceras av bukspottkörteln och gallblåsan. När födan är tillräckligt finfördelad kan näringsämnena absorberas genom tjocka tarms epitelceller och transporteras via blodomloppet till olika delar av kroppen för att användas som energi eller byggmaterial.

Översatt från engelska:

'The digestive system' is a collective term for the organs and processes that break down food into nutrients that can be absorbed and used by the body. This includes the mouth, tongue, esophagus, stomach, small intestine (duodenum, jejunum and ileum) and large intestine (colon and rectum). The liver, pancreas and gallbladder are also important parts of the digestive system because they help process and distribute nutrients.

In the digestive system, food is mechanically broken down by the jaws, muscles in the gastrointestinal tract, and enzymes produced by the pancreas and gallbladder. Once the food is adequately broken down, nutrients can be absorbed through the epithelial cells of the small intestine and transported via the bloodstream to different parts of the body for use as energy or building materials.

Cell differentiation är en process där en obefläckad stamcell eller en tidigare differentierad cell blir mer specialiserad och tar på sig en specifik funktion i ett organism. Under cell differentieringen ändras cellens morfologi, biokemi och genuttryck för att utforma den specifika celltypen, till exempel en levercell, ett nervcell eller en röd blodkropp. Denna process är kontrollerad av både genetiska och epigenetiska faktorer samt signalsubstanser från omgivningen. Cell differentiering är en nödvändig del i utvecklingen av flerslagiga organism och för att underhålla homeostasen i vuxna organismer.

'Gulesäck' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en abnormt utvidgad magsäck, även känd som megasophagus. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom achalasia (en ovanlig neurologisk störning av matstrupen), muskelsjukdomar, neurodegenerativa tillstånd eller cancer. Gulesäcken kan leda till symptom som sväljsvårigheter, smärta, kräkning och viktminskning. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av undersökningar som röntgen, manometri (mätning av muskelaktivitet i matstrupen) eller gastroskopi (en fiberoptisk undersökning av magen). Behandlingen kan innebära mediciner, slitvårdsmetoder eller kirurgiska ingrepp beroende på underliggande orsak och svårighetsgrad.

En embryo hos icke-däggdjur (excl. behandling av människan) är ett organism i en tidig utvecklingsfas, vanligen från befruktning till att de specifika kroppsdelarna och systemen har bildats och börjar fungera koordinerat.

För exempelvis hos en amfibie, kan embryots utveckling delas in i olika faser: fertilisation, segmentering, gastrulation, neurulering, organogenes och systemgenes. Under denna tid kommer embryot att utvecklas från en zygot till en larv med en uppsättning fungerande organ.

Det är värt att notera att definitionen av "embryo" kan variera mellan olika arter och forskningsområden, så det är alltid viktigt att specificera vilket djur som avses när man diskuterar denna term.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

Embryonal stem cells are a type of pluripotent stem cell that are derived from embryos that are typically 3-5 days old. These stem cells have the ability to differentiate into any cell type in the body, making them a valuable tool in research and regenerative medicine. Embryonal stem cells are obtained from blastocysts, which are early stage embryos that consist of an outer layer of cells called the trophoblast and an inner cell mass (ICM) from which the embryo will develop. The ICM contains embryonal stem cells, which can be isolated and grown in culture.

It's worth noting that the use of human embryonic stem cells is a subject of ethical debate due to the destruction of the embryo during the cell isolation process. Therefore, there is ongoing research into alternative sources of pluripotent stem cells, such as induced pluripotent stem cells (iPSCs), which can be generated from adult cells without the need for embryos.

Homeodomäneproteiner är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till DNA och hjälper styra genuttrycket under utvecklingen hos flera olika levande organismer, inklusive djur, växter och svampar. Homeodomäneproteinernas struktur består av en 60 aminosyror lång region, känd som homeodomen, som bildar tre alfa-helixar som kan vecklas runt DNA:t. Denna struktur gör att proteinet kan binda till specifika sekvenser av DNA och hjälpa styra aktiviteten hos närliggande gener. Många homeodomäneproteiner är involverade i utvecklingen av kroppsplanen hos djur, inklusive reglering av organutveckling och celldifferentiering.

"Morfogener" är ett begrepp inom utvecklingsbiologi och refererar till signaleringsproteiner som spelar en viktig roll i den process där celler organiserar sig och differensierar sig för att forma olika typer av vävnader och strukturer under embryonal utveckling hos djur. De två mest studerade familjerna av morfogener är Hedgehog, Wnt och TGF-β/BMP. Dessa proteiner verkar genom att binde till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till ändringar i genuttryck och cellfunktioner. Morfogener har också visat sig vara involverade i celldelning, celldöd, cellyta och cellrörelser under utvecklingen.

"Cell heritage" er en betegnelse for de genetiske og epigenetiske egenskaber, som en celle arver fra sin oprindelige stamcellule. Dette inkluderer den specifikke kombination af gener, som cellen har fået via arvematerialet (DNA) fra sine forældre, samt de ændringer i genekspression og cellulær funktion, der er sket siden cellelinjen blev dannet.

Epigenetiske ændringer kan også påvirke cellens arv og bestemme, hvilken type celle den bliver, uden at ændre dens grundlæggende DNA-sekvens. Disse ændringer kan være reversible og kan skyldes faktorer som miljø, livsstil og alder.

I klinisk sammenhæng er cell heritage relevant for regenerativ medicin, hvor man benytter stamceller til at behandle sygdomme og skader. Forståelsen af cellens arv kan hjælpe med at prædikere, hvilken type celle der vil blive dannet og hvordan den vil opføre sig i et givent miljø.

GATA4 är ett transkriptionellt faktorprotein som binder till GATA-bindningssekvenser i DNA och reglerar genuttrycket hos en mängd olika gener. Proteinet spelar en viktig roll i utvecklingen av flera olika organ, inklusive hjärtat och lungorna.

GATA4-transkriptionsfaktorn är specifikt involverad i regleringen av genuttrycket under hjärtutvecklingen, där den hjälper till att kontrollera olika aspekter av cellproliferation, differentiering och överlevnad. Mutationer i GATA4-genen har associerats med olika kardiovaskulära sjukdomar, såsom kongenitalt missformat av hjärtat och kardiomyopati.

GATA-transkriptionsfaktorer är en typ av transkriptionsfaktorer som binder till specifika sekvenser i DNA och regulerar genuttrycket hos målgener. De har fått sitt namn från de konservativa GATA-sekvenserna i DNA:t som de binder till, vilka består av en GAT-motiv följt av en A-motiv med ett spalt mellan dem.

GATA-transkriptionsfaktorer innehåller en välbevarad zinkfingerdomän som är ansvarig för deras förmåga att binda till DNA. De spelar en viktig roll i cellulär differentiering och utveckling, särskilt i hematopoetiska stamceller där de reglerar genuttrycket hos gener involverade i blodcellsdifferentiering och funktion.

Det finns sex kända GATA-transkriptionsfaktorer hos däggdjur, betecknade GATA1 till GATA6, och de uttrycks på olika sätt i olika typer av celler. Dysfunktion eller mutationer i GATA-transkriptionsfaktorer har associerats med flera sjukdomar, inklusive blodcancer och kardiovaskulära sjukdomar.

En embryo hos däggdjur är den tidiga utvecklingsfasen av ett foster, vanligtvis från befruktningen till omkring 8 veckor. Under denna period sker snabba förändringar och differentiering av cellerna, vilket leder till att de grundläggande organen och systemen bildas. Embryots utveckling kännetecknas av celldelning, migration, differensiering och interaktion mellan celler, vilket kräver en precis kontroll av genuttryck och signalsubstanser för att garantera en normalt embryonal utveckling.

"Activators" är inget etablerat medicinskt eller vetenskapligt begrepp. Det kan dock vara en missuppfattning eller förväxling med "aktiveringsproteiner" (engelska: "activator proteins"), som är en typ av protein som regulerar genuttryck genom att binde till DNA och påverka transkriptionen av gener.

Aktiveringsproteiner delas vanligen in i två kategorier: alltför aktiva (för tidiga) eller för lite aktiva (för sent aktiverade). Dessa proteiner spelar en viktig roll i cellulär signalering och kan påverka cellers tillväxt, differentiering och apoptos.

Ett exempel på ett välkänt aktiveringsprotein är NF-kB (nukleär faktor kappa B), som är involverat i immunförsvaret och inflammationen. När NF-kB aktiveras kan det leda till ökat uttryck av proinflammatoriska gener, vilket kan vara relaterat till en rad sjukdomar, inklusive cancer och autoimmuna sjukdomar.

Sebrafiskproteiner refererer til proteiner som findes i zebrafisken (Danio rerio), en lille, tropisk ferskvandsfiskart. Zebrafisken er blevet et vigtigt modelorganisme inden for biomedicinsk forskning pga. dens simple opbygning, korte generationstid og store antal af afkom. Derfor har proteiner fra zebrafisk også fået betydning inden for forskningen.

Sebrafiskproteiner kan have mange forskellige funktioner i forskellige cellulære processer, herunder reguleringen af immunforsvar, celledeling, differentiering og apoptose (programmeret cellet død). Nogle sebrafiskproteiner kan have potentiale som terapeutiske mål eller markører for sygdomme hos mennesker. Derfor er studiet af sebrafiskproteiner vigtig for at forstå molekylære mekanismer bag mange cellulære processer og sygdomme.

'Xenopus proteiner' refererer til proteiner som uttrykkes i, eller hentes fra, Xenopus-arter, oftest Xenopus laevis eller Xenopus tropicalis, som er two common species brukt in forskning. Disse amfibieorganismene er vellide til eksperimentelle studier, og deres gener og proteiner er velstuderte. Proteiner fra Xenopus kan være relevant for å forstå biologiske prosesser som er relevante for både mennesker og andre dyr, siden vi deler en felles evolutionær historie.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-sekvenser och hjälper till att initiera transkriptionen av gener till mRNA. De aktiverar eller stänger av genuttryck genom att interagera med cis-regulatoriska element i promotorregionerna eller enhancerregionerna av gener. Transkriptionsfaktorer kan också hjälpa till att koordinera och integrera signaler från olika cellulära signaltransduktionsvägar för att kontrollera genuttrycket i olika typer av celler under olika fysiologiska eller patologiska tillstånd.

HMG-proteiner, eller High Mobility Group proteiner, är en familj av proteiner som binder till DNA och hjälper att organisera och paketera dessa molekyler inuti cellkärnan. De har fått sitt namn på grund av sin höga rörlighet i elektrofores i gelélektoroforis.

Det finns tre huvudgrupper av HMG-proteiner: HMGA, HMGB och HMGN. Varje grupp har olika strukturella och funktionella egenskaper, men de delar alla en konservativ domän som kallas HMG-boxen, vilket är den delen av proteinet som binder till DNA.

HMG-proteiner spelar en viktig roll i flera cellulära processer, inklusive transkription, reparation av DNA-skador och apoptos (programmerad celldöd). Dysfunktion eller förändringar i HMG-proteiner har också visats vara involverade i flera sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurodegenerativa sjukdomar.

HMGB (High Mobility Group Box) proteiner är en typ av proteiner som binder till DNA och hjälper till att organisera och strukturera dessa. De har också en roll i cellytors reglering, inflammation och immunförsvar. HMGB-proteinerna kan variera i funktion beroende på deras subcellulära lokalisation; inne i cellkärnan hjälper de till att organisera kromatinstrukturen och reglera genuttryck, medan utanför cellkärnan fungerar de som DAMPs (Damage-Associated Molecular Patterns) och kan aktivera immunsystemet under sjukdomstillstånd som inflammation och skada på vävnader.

Sebrafisk (latin: Danio rerio) er en liten, tropisk ferskvannsfisk som også brukes som modellorganisme innenfor biomedisinsk forskning. Den tilhører familien kyertfisker (Cyprinidae) og stammer fra de søyrker i Syd-Asia. Sebrafisken er en populær akvariefisk på grunn av sin lette holdbarhet og lave krav til akvariet. Den blir vanligvis mellom 3,5 til 4,5 cm lang og lever opp til tre år i fangenskap. Sebrafisken har en sidelengtre stribet kropp med røde farver på de siste skalerene i hver stribe. Den er ikke giftig eller skadelig for mennesker.

En blastocyst är en embryon i ett tidigt stadium av utveckling, vanligtvis dagen 5 eller 6 efter fertilisationen. Den består av två delar: en yttre cellager som kallas trofoblast och en inre cellmassa. Trofoblasten kommer att bilda moderkaka och moderkanal, medan den inre cellmassan kommer att bilda fostret. Blastocysten är den stadium då embryot börjar fastna i livmoderns slemhinna och utvecklas till en begravd foster.

Notokord är ett embryologiskt strukturelement hos ryggradsdjur, inklusive människan. Det utgör en flexibel, cylindrisk, sklerotom-liknande ryggmärgsstam som löper längs med ryggraden och ger stöd till den tidiga ryggradens utveckling. Notokordet är beläget under neuralplattan och hjälper till att forma ryggraden genom att sekretiera ett protein som kallas typ II collagen. Senare under fostertiden blir notokordet gradvis omgivet av vertebrala kroppar, vilka utvecklas från den omkringliggande mesodermen. I slutändan blir de flesta delarna av notokordet ersatta av ryggmärgsmärgen och benmärgen, men en liten rest kan förbli som notochordal celler i disken mellan varje ryggradsförbening (intervertebralt skiva) hos vuxna. Dessa celler har visat sig spela en roll i diskgenerativ sjukdom och åldersrelaterad ryggsmärta.

Enligt medicinskt perspektiv är embryots och fostrets utveckling en process som sträcker sig från befruktningen av ägget till födelsen. Denna process kan delas in i olika faser:

1. Fertilisation (befruktning): Den första steget i embryots och fostrets utveckling är fertilisationen, då en spermie tränger in i ägget och deras arvsmassor kombineras. Det resulterande äggcellen kallas zygot.
2. Cell division and blastulation: Zygoten börjar dela sig genom mitos och bildar en klump av celler som kallas morula. Morulan fortsätter att expandera och differensiera, vilket resulterar i en hålighet i mitten av cellklumpen som kallas blastocyst.
3. Implantation: Blastocysten fäster sig till livmoderhalsens slemhinna och börjar ta upp näring från moderns kropp. Detta är den första kontakten mellan embryot och modern, och inträffar ungefär 6-10 dagar efter befruktningen.
4. Organogenes: Embryots celler differensieras till olika typer av celler som bildar de grundläggande organen i kroppen, såsom hjärtat, lungorna och levern. Denna fas varar från ungefär vecka 3 till vecka 8 efter befruktningen.
5. Fetal development: Efter att de grundläggande organen har bildats fortsätter fostret att växa och utvecklas. Under denna fas blir fostret allt mer likt ett spädbarn, med hud, hår och fungerande sensoriska system.
6. Birth: När fostret är tillräckligt stor och utvecklad för att överleva utanför moderns kropp, börjar den gå in i arbetsfasen och födas.

Under hela graviditeten genomgår embryot och sedan fostret en rad olika faser av utveckling och tillväxt. Varje fas är viktig för att säkerställa ett friskt och normalt foster vid födseln.

'Embryoutveckling' refererar till den process där ett befruktat ägg (zygota) utvecklas till en embryo under de första 8 veckorna av graviditeten. Under denna period sker snabba och komplexa förändringar, inklusive celltillväxt och differentiering, organogenes och systemisk differentiering. Den resulterande embryon utvecklas sedan till ett fostret och sedan till en fullt utvecklad fötus. Embryoutvecklingen styrs av genetiska och epigenetiska faktorer, som interagerar med miljöfaktorer för att producera den slutliga fenotypen.

T-box domain proteins are a family of transcription factors that play crucial roles in the development and differentiation of various organisms, including humans. The name "T-box" refers to the highly conserved DNA-binding domain of these proteins, which is characterized by a specific three-dimensional structure and binds to T-box recognition elements in the DNA.

These transcription factors are involved in regulating gene expression during embryonic development, particularly in the formation of tissues derived from the mesoderm and endoderm germ layers. They have been implicated in several critical developmental processes, such as heart morphogenesis, limb development, and neural tube formation.

Mutations in T-box domain proteins can lead to various genetic disorders and congenital abnormalities. For example, mutations in the human TBX1 gene are associated with DiGeorge syndrome, a disorder characterized by cardiovascular defects, palatal abnormalities, and learning disabilities. Similarly, mutations in the TBX5 gene can cause Holt-Oram syndrome, which is characterized by upper limb malformations and heart defects.

In summary, T-box domain proteins are a family of transcription factors that play essential roles in embryonic development and organogenesis through their regulation of gene expression. Defects in these genes can lead to various genetic disorders and congenital abnormalities.

Otx-transkriptionsfaktorer är en typ av transkriptionsfaktorer som hör till homeoboxproteinfamiljen och spelar en viktig roll i den tidiga utvecklingen av djurs embryon. De är speciellt involverade i ögats formation och differentiering, därav kommer deras namn från det grekiska ordet för öga, "ophthalmos".

Otx-transkriptionsfaktorer reglerar genuttrycket av andra gener som är involverade i utvecklingen av hjärnan och sinnesorganen. De kan påverka cellers differentiering, överlevnad och apoptos (programmerad celldöd).

Det finns två huvudsakliga varianter av Otx-transkriptionsfaktorer hos däggdjur: Otx1 och Otx2. Dessa proteiner delar en hög grad av sekvenshomologi och har liknande funktioner, men de uttrycks i olika mönster under embryonalutvecklingen och kan ha skilda roller i vuxna djur.

Gastrulation är ett tidigt stadium i den embryonala utvecklingen hos flertalet djur, inklusive ryggradsdjur (vertebrater), då de tre grundläggande celltyperna (ektoderm, endoderm och mesoderm) bildas genom cellytor som migrerar och differensieras. Detta processen skapar den embryonala layouten av olika cellager och tarplattor som kommer att leda till utvecklingen av olika organ och vävnader i kroppen. Gastrulation innebär en omfattande omorganisering av den ursprungliga enkla cellklumpan (blastula) till en mer komplex struktur med flera cellytor och skikt. Denna process är väsentlig för normal utveckling och olika missbildningar kan uppstå om gastrulationen störs.

Fosterveda, också kända som fostermolekyler eller fosterproteiner, är ett samlingsbegrepp för de proteiner som produceras i moderkakan (placentan) och utsöndras till moderkanalen (navelsträngen) under graviditet. Dessa proteiner har en viktig roll i att underhålla fostrets tillväxt, utveckling och överlevnad. De kan också ge information om fostrets hälsotillstånd och hjälpa moderkroppen att förbereda sig för fostrets födelse. Exempel på fosterveda inkluderar humant klorionfetoprotein (hCG), humant plasentala laktogen (hPL) och svangerskapsassocierat glykoprotein (SP1).

"Gälbågsregion" (latin: regio vena cava inferior) är en anatomisk region på människans kropp. Den definieras som den del av bukhålan (cavitas abdominis) som begränsas av levern ovan och blygdbenet under, samt av bukspettet lateralt.

Denna region innehåller stora vener som returnerar blod till hjärtat, däribland den nedre grova venen (vena cava inferior) som är den största venen i kroppen och transporterar deoxygenerat blod från underkroppen till höger atrium i hjärtat. Andra viktiga strukturer i gälbågsregionen inkluderar nedre hälsenan (vena iliaca communis), njurarnas vener (venae renales) och bukhinnans vener (venae parietales).

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av gälbågsregionen kan variera beroende på källa och användningsområde.

Teratom är en typ av tumör som innehåller celler från olika typer av vävnad, till exempel hud, muskel, ben, nerver och glandsystem. De kan förekomma både i fostret under graviditeten (germcellstumörer) och hos vuxna. När de uppstår hos vuxna kallas de vanligen teratomer av olika slag, beroende på var de bildas. De kan till exempel vara intrakraniella (i hjärnan), mediastinala (i bröstkorgen) eller sakrala (i ryggmärgsområdet).

Teratomer är ofta encelliga, men i vissa fall kan de bli cancerartade och sprida sig till andra delar av kroppen. Symptomen varierar beroende på var teratomen sitter och hur stor den är. Behandlingen består vanligen av kirurgisk avlägsnande av tumören, men i vissa fall kan strålbehandling eller cellgiftsbehandling också behövas.

Ett kycklingembryo är den tidiga utvecklingen av ett kycklingägg, vanligtvis från fertilisation till dagen 20-21. Under den här perioden sker snabb celltillväxt och differentiering, ledande till bildandet av olika delar av en fullvuxen kyckling, inklusive hjärtat, hjärnan, ryggraden, muskler, och organ. Kycklingembryot är beläget inuti ägget och är omgivet av två membran, amnion och allantois, som ger skydd och näring. Det är viktigt att notera att användning av kycklingembryon i forskning är kontroversiellt på grund av etiska överväganden.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Benmorfogenesprotein 4, eller BMP-4, är ett protein som tillhör transforming growth factor beta (TGF-β) superfamiljen. Det är involverat i celldifferentiering och benmorphogenes, det vill säga benvävnadsutveckling, under fostertiden. BMP-4 har också en roll i underhåll och reparation av skelettet hos vuxna. Proteinet påverkar celldelning, celldifferentiering och apoptos (programmerad celldöd) genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet och aktivera intracellulära signaltransduktionsvägar.

Den bukspottkörteln (pancreas) är en glandulär organs situerad i bakre delen av bukhålan. Den har två huvudsakliga funktioner:

1. Exokrin funktion: Den producerar och sekreterar en alkalisk juice, som innehåller enzymer som hjälper till att bryta ned proteiner, kolhydrater och lipider i mag-tarmkanalen.
2. Endokrin funktion: Den innehåller cellgrupperingar kända som Langerhans' öar, som producerar hormoner såsom insulin, glukagon och somatostatin, vilka hjälper till att reglera blodsockernivåerna.

Så en medicinsk definition av 'bukspottkörtel' är: En glandulär organs i bukhålan med exokrin och endokrin funktion som producerar enzymer för nedbrytning av näringsämnen och hormoner för reglering av blodsockernivåer.

HNF-3γ-proteinet, också känt som FOXP3, är ett transkriptionsfaktorprotein som spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av regulerande T-celler (Tregs), en typ av immunceller som hjälper till att kontrollera aktiviteten hos andra immunceller och underhåller homeostasen i det immuna systemet. FOXP3 är kodat av FOXP3-genen och är nödvändig för att Tregs ska utvecklas korrekt och utöva sin immunsuppressiva funktion. Defekter i FOXP3-genen eller dess regulering kan leda till autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

En blastula är en tidig embryonal fas hos djur, som bildas efter att en zygot (en befruktad äggcell) har genomgått cell divisioner och differensiering. Blastulan består av ett lager celler runt en central hålighet eller amniocavitet, och är den första embryonala struktur som uppvisar polaritet.

Blastulan kan vara sfärisk till form, men hos vissa djurarter kan den vara oregelbunden. Hos de flesta djurgrupper är blastulan en temporär struktur som sedan utvecklas till en morula (en klump av celler) och sedan ytterligare till en gastrula, innan organogenesen börjar och embryot utvecklas till ett fullvuxet djur.

Blastulan är en viktig struktur i embryonal utvecklingen eftersom den markerar den första cellulära differensieringen och polariseringen hos en zygot, och är också den plats där de första embryonala axlarna etableras.

En chimæra är en organism bestående av celler från två eller flera olika zygotiska ursprung. Det kan till exempel uppstå när två befruktade ägg (zygoter) slår sig samman under embryonal utvecklingen, eller när celler från två olika embryon mixas under tidig embryonal development. Chimärer kan ha celler med olika kromosomala makeup, och de kan ha olika fenotyper i olika delar av sin kropp. Chimärer förekommer naturligt hos vissa djurarter, men kan även skapas experimentellt i laboratoriemiljö.

Fibroblast Growth Factor 4 (FGF4) är ett protein som tillhör fibroblastväxtfaktorfamiljen. Det är involverat i celltillväxt, celldelning och differentiering under embryonal utveckling och även i vuxen ålder. FGF4 binder till sin specifika receptor, FGFR2b, och aktiverar en signaltransduktionsväg som leder till cellulär proliferation och överlevnad.

Förkortningen 'Fibroblasttillväxtfaktor 4' kan översättas till svenska som 'fibroblastväxtfaktor nummer 4'.

"Primativstrimma" är ett begrepp inom neurologi och neurovetenskap som refererar till en grundläggande, oföränderlig struktur i hjärnbarken (cerebral cortex) som består av organiserade nervceller och deras förbindelser. Dessa strimmor är involverade i de mest basala sensoriska och motoriska funktionerna hos ryggradsdjur, inklusive människan. De är viktiga för att upprätthålla livsviktiga processer som andning, hjärtslag och kroppstemperaturreglering. Termen "primativ" används för att betona deras enkla och oföränderliga natur jämfört med de mer komplexa och flexibla kognitiva funktionerna som kontrolleras av andra delar av hjärnbarken.

'Coturnix' är ett släkte inom familjen fasanfåglar (Phasianidae) och ordningen hönsfåglar (Galliformes). Det omfattar arterna stjärtstenshönor (*Coturnix japonica*) och västantarktiskt stenshönor (*Coturnix pectoralis*). Dessa små hönsfåglar är inhemska i Asien och Oceanien, men har också etablerat populationer på andra kontinenter genom införande.

Stjärtstenshönan är en populär försöksdjursart inom medicinsk forskning, framför allt när det gäller neurovetenskapliga studier. Dess lilla hjärna och snabba reproduktionstid gör den till ett användbart djurmodell för att undersöka olika aspekter av nervsystemet, såsom minnes- och läringsprocesser, samt neurologiska sjukdomar som Alzheimers.

I medicinskt sammanhang kan 'Coturnix' därför hänvisa till antingen den egentliga fågelarten eller till en specifik djurmodell baserad på stjärtstenshönan.

Benmorfoegenesproteiner, också kända som bensklerotiserande proteiner eller benbildande proteiner, är en typ av protein som hjälper till att bilda och underhålla benvävnad. Dessa proteiner inkluderar bland annat kolagen, osteokalcin och alkalisk fosfatas. De aktiverar också celler som kallas osteoblaster för att producera mer benvävnad. Benmorfogenesproteiner spelar en viktig roll i benreparation och regeneration efter skada, samt i underhåll och hälsa av skelettet överlag.

Tretinoin är ett retinoidpreparat som används i behandlingen av akne och för att mjukna och förmjuka grova hudöverflikar, till exempel i samband med åldersprickar. Det verkar genom att påverka celltillväxten och differensieringen i huden. Tretinoin är tillgängligt som receptbelagd läkemedelskrems eller gel.

Fibroblast Growth Factors (FGF) är en familj av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers tillväxt, överlevnad, differentiering och migration. De binder till specifika receptorer på cellmembranet och aktiverar en signaltransduktionskaskad som leder till olika cellulära svar. FGF-familjen innehåller 22 kända medlemmar, varav flera har potentialen att användas terapeutiskt i behandling av olika sjukdomar, till exempel vissa typer av cancer och neurologiska störningar.

Embryoid bodies are aggregates of pluripotent stem cells that can differentiate into cells and tissues representing all three germ layers: endoderm, mesoderm, and ectoderm. They are often formed in vitro when stem cells, such as embryonic stem cells or induced pluripotent stem cells, are cultured in suspension under specific conditions that promote cell aggregation and differentiation. Embryoid bodies can serve as a valuable tool for studying early embryonic development, drug screening, and tissue engineering.

DNA-bindande proteiner är proteiner som har förmågan att binda sig till DNA. Dessa proteiner spelar en viktig roll inom cellens regulatoriska processer, såsom genuttryck och replikation. De kan vara strukturella proteiner som hjälper till att organisera DNA:t i kromosomer eller regulativa proteiner, som transkriptionsfaktorer, som binder till specifika sekvenser av DNA och påverkar genuttrycket. DNA-bindande proteiner innehåller ofta strukturella domäner, såsom zinkfingerdomäner eller helix-loop-helix-domäner, som är involverade i DNA-bindningen.

'Quail' är ett litet hönsfågel som tillhör familjen fasanfåglar (Phasianidae). Det vetenskapliga namnet för den vanligaste europeiska arten, stjärtvasa ('Common Quail'), är *Coturnix coturnix*. Vaktlar är kända för sina marklevande vanor och liten storlek, med en genomsnittlig längd på cirka 15-20 cm och ett vingspann på omkring 30-35 cm. De förekommer över stora delar av världen, inklusive Europa, Asien, Afrika och delar av Nordamerika. Vaktlar är allätare och livnär sig på en varierad kost som består av frön, bär, insekter och andra små ryggradslösa djur. De är även kända för sin snabba reproduktion och lägger ofta flera kullar per säsong.

'Urochordata' er en biologisk klasse under stammen Chordata, som også inkluderer hvirvelløse dyr som haste og makreller, samt hvirveldyr som fisk, padder, krybdyr, fugle og pattedyr. Urochordata-dyrene er normalt små og havlevende, og de har en larveform som under utviklingen har et chorda dorsale (et rygstrengselement), hvilket er karakteristisk for Chordata-stammen.

Urochordata-klassen inneholder også havpiprensere, som er velkjente former for disse dyr. De er filtrerende organismer som lever av plankton og andre små organisme i vannet. De har en særlig struktur kalt en atriale siphon, som suger vann inn i deres kropp, hvor det passerer gjennom en filterkammer før det uttvesles igjen gjennom en annen åpning, klappen.

Det er viktig å nevne at Urochordata-klassen i noen klassifiseringssystemer også inkluderer Tunicata-klassen, som inneholder havpiprensere og lignende arter. I andre systemer betraktes disse to klasser som separate, men nært relaterte grupper.

I'm happy to help! However, I believe there may be a slight error in your question. The term "Left-Right Determination Factors" is not a standard medical definition per se, but rather refers to the group of genes and molecular processes that are involved in establishing left-right asymmetry during embryonic development.

In general, left-right determination factors help determine which side of the body will become the left side and which will become the right side. This process is critical for normal organ development and function, as many organs have a specific orientation within the body. For example, the heart is usually positioned on the left side of the chest, while the liver is typically located on the right side of the abdomen.

The molecular mechanisms underlying left-right determination are complex and involve several different genes and signaling pathways. One key step in this process involves the breaking of symmetry in the embryo, which allows for the establishment of left-right asymmetry. This is thought to be mediated by a structure called the node, which is located at the posterior end of the embryo.

The node contains specialized cells called cilia that rotate in a specific direction, creating a leftward flow of extracellular fluid. This flow helps to establish a gradient of signaling molecules across the embryo, which ultimately leads to the activation of genes on one side of the body and repression on the other.

There are several different genes that have been identified as playing critical roles in left-right determination, including NODAL, LEFTY, and PITX2. Mutations in these genes can lead to a variety of developmental abnormalities, including heterotaxy syndrome, which is characterized by the abnormal positioning of organs within the body.

Overall, left-right determination factors are an important area of study in developmental biology and genetics, as understanding how they function can help us better understand the causes of a variety of congenital defects and diseases.

'Organogenese' refererer til den biologiske prosess, hvor organer dannes i et levende væsen. Det er en del af den mere generelle proces med fosterdannelse, kaldet embryogenese. Under organogenesen differeres cellerne og dele af cellerne specifikt ud til at danne de strukturer, der bliver til de forskellige organer i kroppen, såsom hjertet, lungerne, leveren og hjernen. Denne proces starter tidligt i fosterdannelse og kan fortsætte op til fødslen eller endda længere hen ad livet alt efter, hvilket organ der udvikles.

Embryonal anatomy refers to the study of the developing human body during the embryonic stage, which lasts from the third through the eighth week of gestation. During this time, the fertilized egg undergoes rapid cell division and differentiation, forming the three primary germ layers: the ectoderm, mesoderm, and endoderm. These germ layers give rise to all the tissues and organs in the developing embryo.

The embryonic period is a critical time in human development, as many of the body's major organ systems begin to form and take shape. The embryonal anatomy includes structures such as the neural tube, which gives rise to the brain and spinal cord; the heart and circulatory system; the respiratory system; the digestive system; and the urinary and reproductive systems.

Understanding embryonal anatomy is essential for medical professionals, as it provides important insights into the development of congenital abnormalities and other health conditions that may arise during fetal development. By studying the intricate processes that occur during this stage of human development, researchers can gain valuable knowledge about how to prevent and treat various health issues throughout the lifespan.

"Genes with a homeobox domain" också kända som "Hox-gener" är en typ av gener som kodar för transkriptionsfaktorer som spelar en viktig roll i den embryonala utvecklingen hos flera djur, inklusive människan. Homeoboxen är en evolutionärt bevarad DNA-sekvens som kodar för en 60 aminosyror lång homeodomän, en struktur som kan binda till specifika sekvenser av DNA och på så sätt reglera transkriptionen av andra gener.

Hox-generna är organiserade i kluster på kromosomen och uttrycks i en strikt sekvensiell ordning under embryogenesen, vilket leder till att de skapar en gradient av homeoproteiner som styr den antero-posteriora axelutvecklingen hos embryot. På det sättet bidrar Hox-generna till bestämandet av olika kroppssegment och deras respektive strukturer under utvecklingen. Mutationer i Hox-generna kan leda till missbildningar eller abnormiteter i djurs kroppsplan.

Transaktivatorer är en typ av proteiner som hjälper att aktivera eller stänga av andra gener genom att binde till deras kontrollregioner, även kända som enhancer. Transaktivatorerna kan påverka genuttrycket genom att rekrytera andra proteiner till DNA:t, vilket orsakar en ökning eller minskning av transkriptionen av specifika gener.

Det finns olika typer av transaktivatorer, inklusive kärnreceptorer som binder till hormoner och andra signalsubstanser för att reglera genuttrycket i samband med cellsignalering. Andra exempel på transaktivatorer är transkriptionsfaktorer som aktiverar eller stänger av gener genom att interagera med deras enhancer.

Transaktivatorer kan spela en viktig roll i cellulär differentiering, utveckling och patologiska tillstånd som cancer. Dysreglering av transaktivatorer kan leda till onormal genuttryck och cellfunktion.

Teratokarcinom är en sällsynt och aggressiv cancerform som kan uppstå i reproduktiva organ, främst i äggstockarna hos kvinnor och i testiklarna hos män. Cancercellerna i en teratokarcinom har potentialen att utvecklas till olika typer av vävnader, inklusive brosk, ben, muskel, nervvävnad och hud.

Teratokarcinomer karaktäriseras av ett blandat vävnadsuttryck med olika histologiska komponenter som kan variera från fall till fall. Dessa tumörer kan vara mycket aggressiva och har ofta en hög risk för att sprida sig till andra delar av kroppen (metastaser).

Teratokarcinomer i äggstockarna kallas ofta dysgerminom, medan teratokarcinomer i testiklarna kallas ofta seminom. Behandlingen för teratokarcinom inkluderar vanligtvis kirurgi för att avlägsna tumören, följt av kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera eventuella resterande cancerceller.

Stamceller (engelska: Stem cells) är celler som har förmågan att dela sig och differensiera sig till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas och expanderas i laboratoriemiljö och användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler, vävnader och organ.

Det finns två huvudtyper av stamceller: embryonala stamceller och vuxna stamceller (även kända som adulte stamceller). Embryonala stamceller hämtas från blastocysten under de tidiga stadierna av fosterdifferensiering och kan differensiera sig till alla celltyper i kroppen. Vuxna stamceller finns hos vuxna individer och återfinns i olika delar av kroppen, som benmärg, hjärna, lever, hud och fettvävnad. De har begränsad differensieringskapacitet jämfört med embryonala stamceller och kan endast differensiera sig till specifika celltyper beroende på var de finns.

Stamceller är en aktiv forskningsområde inom medicinen, men deras användning är också omdiskuterad på grund av etiska frågor kopplade till användningen av embryonala stamceller.

'Svalg' er ein del av spisevektet hos mennesker og dyr. Det er en muskel- og senes sluse mellom munnen og maven som styrer nedføringen av maten til magen. Svalget består av tre dele: den opprinnelige svalget, den midtre svalget og den bakre svalget. Disse delene har forskjellige funksjoner, som f.eks. å samle maten sammen til en kula (bolus) og å skyte den ned i magen ved hjelp av peristaltiske bevegelsar.

'Fosterhinnor' är ett medicinskt begrepp som refererar till de membran (hinnor) i ögat som hjälper till att hålla linsen på plats och skydda det från smuts och främmande partiklar. De två fosterhinnorna är:

1. Första fosterhinnan (Anteior capsul): Den första fosterhinnan är en tunn, transparent membran som omger linsen i ögat. Den sitter framför linsen och hjälper till att hålla den på plats.

2. Andra fosterhinnan (Posterior capsul): Den andra fosterhinnan är också en tunn, transparent membran som omger linsen i ögat, men den sitter bakom linsen.

Dessa fosterhinnor kan påverkas av åldrande och vissa sjukdomar, vilket kan leda till synproblem som katarakt (grumling av linsen). I vissa behandlingsmetoder, såsom kirurgi för att korrigera katarakter, kan dessa fosterhinnor skadas eller tas bort.

En missbildning i mat- och näringsupptagande- och/eller tarmkanalen kallas gastrointestinala missbildningar. Detta kan omfatta en rad olika tillstånd som varierar från milda till allvarliga. Några exempel på vanliga gastrointestinala missbildninger inkluderar:

1. Duodenalatresi: En fullständig eller delvis igennemgående obstruktion i duodenum (tarmens första del).
2. Esofagealt atresi/tracheo-esofageal fistel: En missbildning där esofagus saknar en del av sin längd eller har en förbindelse med luftstrupen.
3. Gastroschisis och ondodiplomelia: Missbildningar där tarmsystemet sticker ut genom buken eller ryggen.
4. Hirschsprungs sjukdom: En missbildning där nervceller saknas i tarmens slutdel, vilket orsakar en obstruktion.
5. Meckels divertikel: En liten ficka eller utbuktning av tarmslemhinnan som kan vara belägen någonstans längs med tjocktarmen.
6. Pylorosten: En obstruktion i magmunnen (pylorus) som förhindrar mat från att rinna genom till tarmlumen.

Dessa missbildningar kan leda till symptom som illamående, kräkningar, buksmärtor, svullnad och problem med näringsupptagningen. Behandlingen beror på typen och allvarlighetsgraden av missbildningen, men den kan innefatta kirurgi, mediciner eller andra terapeutiska ingrepp.

Wnt-proteiner är en typ av signalsubstanser som spelar en viktig roll i cellers kommunikation och koordinering av olika biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering, cellyttväxling och embryonal utveckling. De är uppkallade efter två genfamiljer, Wingless i Drosophila melanogaster (fruktflugan) och Int-1 i mus, där de första medlemmarna upptäcktes.

Wnt-proteiner binder till receptorer på cellmembranet hos målceller och aktiverar en signaltransduktionsväg som kallas Wnt-signalvägen eller kanoniskt Wnt-signalväg. Denna väg involverar flera intracellulära proteiner, däribland β-catenin, som fungerar som en transkriptionsfaktor när den aktiveras. Aktivering av Wnt-signalvägen leder till att β-catenin accumulerar i cellkärnan och binder till TCF/LEF-transkriptionsfaktorer, vilket initierar en kaskad av genuttryck relaterat till cellproliferation, överlevnad och differentiering.

Dysfunktion eller mutationer i Wnt-signalvägen har visats vara involverade i flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och skelettrelaterade störningar.

'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.

Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.

I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.

I medicinsk kontext, refererar "huvud" till den övre delen av kroppen som inkluderar hjärnan, halsen och ansiktet. Det är den del av kroppen ovanför ryggraden (ryggmärgen) och innehåller en rad viktiga strukturer såsom hjärnan, hörsel- och balansorganen, ögonen, muskler, benen, blodkärl och nerver. Huvudet är också känt som cranium eller caput.

Embryonal carcinoma cells are a type of malignant, undifferentiated germ cell that can be found in certain types of testicular and ovarian cancers. These cells are characterized by their ability to differentiate into various cell types, similar to the way embryonic cells do during early development. Embryonal carcinoma cells are often described as having a high nuclear-to-cytoplasmic ratio, prominent nucleoli, and a high rate of mitosis. They can form tumors that are typically composed of varying proportions of these undifferentiated cells as well as more differentiated cell types such as trophoblasts or squamous cells. Embryonal carcinoma is considered to be one of the most aggressive forms of testicular cancer, and it is often treated with a combination of surgery, chemotherapy, and radiation therapy.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

Sjöborrar är en grupp marina djur som tillhör klassen Echinoidea och fylumet stjärnrotsdjur (Echinodermata). De flesta sjöborrarna har kulaktiga skal, vanligen med en diameter på några centimeter upp till ungefär 60 cm hos de största arterna. Skalet är täckt av taggar och plattor i olika former och storlekar beroende på art.

Sjöborrarnas mun finns på undersidan av kroppen, och de har en komplex struktur för att mala födan som består av alger och små djur. De flesta sjöborrar lever på havsbotten där de rör sig långsamt med hjälp av sina välvdade fotala ben, som sitter under skalet.

Det finns också en grupp sjöborrar som kallas för taggsvanssjöborrar (Diadematoida), vilka har långa rörliga taggar och lever på djuptare vatten. När de känner sig hotade kan de resa upp sina taggar, som är försedda med giftkörtlar, som en försvarsmekanism.

Sjöborrar har ett betydande ekologiskt och kommersiellt värde, eftersom de bidrar till att hålla alger under kontroll och deras skal används bland annat inom smyckesindustin.

HNF3-alpha-proteinet, också känt som FOXA1, är ett transskriptionsfaktorprotein som hör till familjen av forkhead box-proteiner. Det spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av lever, bukspottskörtel och andra endokrina organ. HNF3-alpha-proteinet reglerar genuttrycket av flera enzymer och transporter som är involverade i glukos- och lipidmetabolism. Mutationer i HNF3-alpha-genen har associerats med diabetes typ 1 och matrisdialysbrist.

Karcinom, embryonalt (ECC) är en sällsynt och aggressiv typ av cancer som främst drabbar spädbarn under ett år. Cancern utgörs av maligna tumörceller som liknar de celler som finns i ett embryo under dess tidigaste utvecklingsfasor. Dessa tumörer kan uppstå var som helst i kroppen, men är vanligast i hjärnan och ryggmärgen.

ECC-tumörer växer snabbt och sprider sig lätt till andra delar av kroppen genom metastaser. Symptomen kan variera beroende på var tumören sitter, men kan inkludera illamående, kräkningar, huvudvärk, förändrat medvetande och neurologiska symtom som svaghet eller förlamning i kroppsdelar.

Behandlingen av ECC-tumörer är ofta komplex och kan inkludera kirurgi, strålbehandling och kemoterapi. Trots behandlingen är prognosen vanligtvis dålig, med en överlevnadsprocent på mindre än 20%.

"Blastomere" er en betegnelse for de celler som dannes under den tidlige udvikling af et dyr embryo, før det bliver til et blastocyst. Blastomere er resultatet af celldelingen i det fertiliserte æg (zygote), og hver celle har potentialen for at udvikle sig til en komplet organisme under den tidlige embryonal udvikling.

I medicinsk sammenhæng, er blastomere ofte studeret i forbindelse med fertilitetsbehandlinger og in vitro-fertilisering (IVF), hvor de kan blive undersøgt for genetiske abnormaliteter før at blive transplanteret til en moders livmoder.

'Organizers, embryonic' refer to specialized cells or tissues in an embryo that have the ability to induce the formation and organization of specific structures during development. These organizers release signaling molecules that guide the differentiation and migration of surrounding cells, leading to the establishment of body axes, patterns, and organs. A well-known example is Spemann's organizer, first described in amphibians, which plays a crucial role in establishing the dorsal-ventral axis and inducing the formation of the neural tissue.

Pluripotenta stamceller är celler som har kapaciteten att differensiera till alla celltyper i ett organism's kropp, inklusive celler från alla tre germlayers: ektoderm, endoderm och mesoderm. Dessa stamceller kan potentiellt kunna användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler i en människokropp. Exempel på pluripotenta stamceller är embryonala stamceller och inducerade pluripotenta stamceller (iPS-celler). Embryonala stamceller erhålls från embryon i ett tidigt stadium av utvecklingen, medan iPS-celler kan skapas genom omdirigering av en vuxen cells genuttryck till ett pluripotent stadium.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.