Epithelial Sodium Channels (ENaC) are a type of ion channel found in the epithelial cells that line the surface of many tissues in the body, including the airways, kidneys, and colon. ENaC plays a crucial role in regulating the movement of sodium ions across the epithelium, which is essential for maintaining fluid balance and blood pressure.
'Natriumkanaler' är inom fysiologi och farmakologi benämningen på proteinkomplex som bildar ionkanaler, vilka regulerar flödet av natriumjoner (Na+) över cellemembranet i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. Dessa kanaler är viktiga för celldefibrillation, återupplivning efter hjärtstopp samt för signalering inom nervsystemet. Natriumkanalerna består av en poreformad alfa-subenhet som bildar själva jonkanalen och accessoriska subenheter (beta, gamma och delta) som modulerar kanalens funktion. Natriumkanaler aktiveras vid depolarisering av cellemembranet och inaktiveras snabbt för att begränsa flödet av natriumjoner in i cellen. Funktionella störningar i natriumkanalerna kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom kramper och hjärt
Epithelial Sodium Channel (ENaC) blockers are a type of medication that inhibit the function of ENaC, which are ion channels found in the epithelial cells of various organs, including the lungs, kidneys, and colon. These channels play a crucial role in regulating sodium and fluid balance in the body. ENaC blockers are primarily used to treat conditions associated with excessive sodium reabsorption, such as hypertension (high blood pressure) and heart failure. By blocking ENaC, these medications help reduce sodium reabsorption, increase sodium excretion, and decrease fluid volume in the body, leading to improved cardiovascular function and reduced blood pressure. Examples of ENaC blockers include amiloride and triamterene.
'Epithelial Sodium Channel (ENaC) Agonists' are substances that enhance the activity of ENaC, which is a protein complex responsible for the active transport of sodium ions across epithelial cell surfaces in various organs, including the lungs, kidneys, and colon. By increasing ENaC function, these agonists promote sodium absorption and fluid resorption, which can have implications in conditions such as respiratory distress syndrome, cystic fibrosis, and hypertension.
En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.
Natriumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som blockerar passage av natriumjoner genom natriumkanaler i cellmembranet, vilket hämmar de initiala faserna av aktionspotentialen i exciterbara celler, däribland muskel- och nervceller. De används terapeutiskt för att behandla olika tillstånd som exempelvis hypertension, arrhythmier och epilepsi.
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
Reglerade, jonselektiva glykoproteiner som förflyttar sig genom membran. Den jonkanalstyrande stimuleringen kan utgöras av membranpotentialen, läkemedel, cytoplasmatiskt signalämne eller mekanisk belastning. Jonkanaler som utgör inbyggda delar av jonotropa neurotransmitterreceptorer räknas inte hit.
Raka tuber som utgår från njurbarkens stråliga del, där de möter de krökta ändarna av de distala, kapslade kanalerna. I njurmärgen löper pyramidernas samlingskanaler samman och förenas med ett centralt rör (Bellinis kanal; ductus Bellini), som mynnar på pyramidtoppen.
Liddle Syndrome is a rare, genetic form of hypertension (high blood pressure) that is characterized by early onset of the condition, low levels of potassium in the blood (hypokalemia), and suppressed renin-aldosterone activity. It is caused by mutations in the SCNN1B and SCNN1G genes, which encode subunits of the epithelial sodium channel (ENaC) in the distal nephron of the kidney. These mutations result in overactivity of ENaC, leading to increased sodium reabsorption and potassium excretion, ultimately causing hypertension and hypokalemia. The diagnosis is typically made through genetic testing and/or the measurement of urinary electrolytes. Treatment often involves the use of medications that block ENaC activity, such as amiloride or triamterene.
Degenerin/ErbB sodium channels are a family of voltage-gated ion channels that play a role in the generation and transmission of electrical signals in excitable cells, such as neurons. They are named "degenerin" because of their original identification in degenerative mutations in the nematode Caenorhabditis elegans, and "ErbB" because some members of this family are related to the epidermal growth factor receptor (EGFR/ErbB) family. These channels are involved in various physiological processes, including pain sensation, muscle contraction, and cell proliferation. Dysfunction of degenerin/ErbB sodium channels has been implicated in several diseases, such as neuropathic pain, epilepsy, and certain types of cancer.
(11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.
*Xenopus laevis* är ett grodartat vattenlevande laboratoriedjur, ursprungligen från Afrika, som används inom biomedicinsk forskning på grund av sin tolerans mot labormiljö och snabba reproduktion. Det är känt för sina läppknölar och används ofta i utvecklingsbiologi för att studera embryonal utveckling, genetik och toxikologi.
Jonkanalstyrning, eller gap junction regulation, refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar funktionen och aktiviteten hos jonkanaler, proteinkomplex som tillåter direkt passage av joner mellan celler, vilket är viktigt för celldifferentiering, signaltransduktion och homeostas.
En oöcyt (singular form av oocyter) är ett äggcell som mognar inne i en honas äggstock (ovarium). Den är den största cellen i den mänskliga kroppen och kan delas in i olika stadier baserat på dess utveckling. Oöcyten består av två delar: den haploida kärnan, som innehåller halva antalet kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell, och den omgivande zonapellucidamembranen. När oöcyten har nått full mognad är den redo för befruktning och utvecklas sedan till en zygot och fortsätter att dela sig och utvecklas till ett embryo.
Pseudohypoaldosteronism (PHA) är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomstillstånd som kännetecknas av ett nedsatt svar på aldosteron, trots att aldosteronspelen är höga. Detta leder till en nedsatt förmåga att reabsorba natrium och sekretion av kalium i de distala tubulerna i njurarna, vilket kan leda till låg blodsalinitet (hyponatremi) och hög kaliumhalt (hyperkalemi) i blodet.
"Acid Sensing Ion Channels (ASICs) are a type of ion channel proteins found in the membrane of certain neurons that are activated by decreases in extracellular pH, allowing for the influx of cations such as sodium and calcium. ASICs play a role in neurological processes such as pain perception, learning, and memory."
Nav1.5, eller SCN5A, är ett gen som kodar för en undertyp av voltage-gated natriumkanaler, som kallas Nav1.5 voltage-gated sodium channel. Denna typ av natriumkanal återfinns främst i hjärtmuskelceller och spelar en viktig roll i initierandet och ledningen av impulser inom hjärtat.
NAV1.2, eller Neuroblastoma Ventral Ancortic (VAG) Voltage-Gated Sodium Channel 1.2, är ett protein som bildar en del av de natriumkanaler som hittas i neuroner och andra typer av celler. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att generera och leda aktionspotentialer – snabba elektriska signaler som används för kommunikation mellan celler.
NAV1.6, eller Nav1.6 sodium channel (SCN8A), är ett slags natriumkanalprotein som återfinns i cellmembranet hos exciterade celler, främst nerv- och muskelceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att initiera och reglera aktionspotentialer, det vill säga de elektriska impulser som används för kommunikation mellan celler och för kontraktion av muskler.
Xenopus är ett släkte av stjärtgroddjur som tillhör familjen pipagrodor. Oftast refererar termen "Xenopus" till den välkända art som kallas Xenopus laevis, eller afrikansk klumpfotgrodan, som används flitigt inom biomedicinsk forskning på grund av dess lätthanterlighet och robusta hälsa. Dessa grodor är ursprungligen från Afrika och kännetecknas av sina kraftiga, simhjulsliknande bakben och sin förmåga att producera ett stort antal ägg i en enda omgång.
Patch-clamp-tekniken är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflödet genom en individuell jonkanal i en cellmembran. Metoden utvecklades av Erwin Neher och Bert Sakmann, vilka tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1991 för sin uppfinning. Patch-clamp-tekniken möjliggör direkt studium av elektriska egenskaper hos enskilda jonkanaler, deras funktion och reglering, och har haft ett stort inflytande på vår förståelse av exciterade cellers funktion.
Spänningsberoende cellmembranglykoproteiner med selektiv genomsläpplighet för kalciumjoner. De benämns L-, T-, N-, P-, Q- och R-typer utifrån sin aktiverings- och inaktiveringskinetik, jonspecificitet och känslighet för läkemedel och toxiner. L- och T-typerna finns i hela det kardiovaskulära och det centrala nervsystemet, och de övriga typerna återfinns i nervvävnad.
'Voltage-gated sodium channels' are specialized protein structures found in the membranes of excitable cells, such as neurons and muscle fibers. They play a critical role in the initiation and propagation of action potentials, which are brief electrical signals that travel along the cell membrane and enable communication between cells.
Endosomal Sorting Complexes Required for Transport (ESCRT) refererar till ett sätts proteinkomplex som spelar en viktig roll i de membrantrafikprocesser som sker inne i cellen. Specifikt är ESCRT-komplexen involverade i sorteringen och transportsystemet av membrankroppar och membranproteiner inom endosomer, vilka är membranbundna kompartment inuti cellen där intracellulärt fraktat material samlas för nedbrytning eller recyling.
Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.
"Complementary RNA" refers to a single-stranded RNA molecule that is complementary in sequence to another RNA or DNA strand, meaning it can bind to it through base pairing (A-U and G-C), forming a double-stranded structure. This concept is fundamental in molecular biology, particularly in the processes of transcription and translation, where complementary RNA molecules play crucial roles as templates or regulatory elements.
Ett nefron är den grundläggande funktionella enheten i en nieren, som är ansvarig för att filtrera blodet och producera urin. Varje nyckelkomponent innefattar glomerulus (filtrationsbarriären), tubuli (för att transportera substanser) och kapillärer (för att byta substanser mellan blodomloppet och nefronet).
Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.
Elektrofysiologi är ett medicinskt fält som studerar elektriska signaler och deras funktion i levande vävnader, särskilt i hjärtat och nervsystemet. Det inkluderar undersökning av hur elektriska impulser genereras, propagerar och påverkar cellers och organens funktion. Elektrofysiologiska studier kan användas för att diagnostisera och behandla sjukdomar som relaterar till hjärt- och nervfunktion.
NAV1.8, eller Nav1.8 sodium channel (SCN10A), är ett gen-kodat proteiner som bildar en subtyp av voltagegated natriumkanaler. Dessa kanaler spelar en viktig roll i initierandet och propageringen av aktionspotentialer i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. NAV1.8-kanalerna är speciellt koncentrerade i små, obeklädda nervfiber (C-fiber) som är involverade i smärtsignaleringsvägar. De har en unik elektrofysiologisk profil med en hög treshold för aktivering och långvarig öppen tid under depolarisering, vilket gör dem speciellt lämpade för att bidra till smärtupplevelser, särskilt under kroniska smärtförhållanden.
Protein undersyrer, eller proteindeficiens, refererer til et tilstand hvor kroppen mangler tilstrækkelig med proteiner for at fungere korrekt. Proteiner er essentielle for at bygge og reparere væv, producere hormoner og enzymer, og styrke immunforsvaret. En proteindeficiens kan føre til muskelatrofi, øget infektionsrisiko, langsomme vækst hos børn, svækkelse af immunsystemet, og i alvorlige tilfælde kan det også medføre koma eller død. Proteinmangel kan skyldes en mangel på proteinindtag eller en øget proteinbehov, fx som følge af sygdom, graviditet eller svær fysisk aktivitet.
Sodium channel agonists are substances that enhance the activity of sodium channels, leading to an increased influx of sodium ions into excitable cells such as neurons and muscle cells. This can result in the excitation or depolarization of the cell membrane, affecting various physiological processes including nerve impulse transmission and muscle contraction. These agents have potential uses in medical treatment but may also contribute to the development of certain disease conditions when their activity is altered.
NAV1.1, eller Nav1.1 voltage-gated sodium channel, refererer til en type natriumkanal (Nav) som findes i hjernen og nervesystemet. Denne kanalen spiller en vigtig rolle for genereringen og overførslen af aktionspotentialer i neuronerne, dvs. de elektriske impulser, der bruges til at overføre information mellem nervecellerne. Nav1.1-kanalerne er specielt koncentreret i de inhibitoriske interneuroner i hjernen og er kodet af SCN1A-genet. Mutationer i dette gen kan forårsage en række sygdomme, herunder generaliseret epilepsi med febilsymptomer (GEFS+) og den meget sjældne, men alvorlige, Dravet-syndrom.
NAV1.7, eller Nav1.7 sodium channel (ofta stavat som NaV1.7) är en typ av voltage-gated sodium channel som spelar en viktig roll i smärtperceptionen i kroppen. Denna jonkanal hjälper till att generera och leda aktionspotentialer i nervceller, särskilt i de smärtsensoriska nervfibrerna.
NAV1.4, eller Natriumkanal 1.4, är ett genetiskt förknippat namn på en specifik undertyp av voltage-gated natriumkanaler, även känd som Na+ kanaler. Dessa kanaler spelar en viktig roll i initierandet och ledningen av aktionspotentialer i exciterbara celler, till exempel nerv- och muskelceller.
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Cytoplasmaproteiner som specifikt binder mineralkortikoider och förmedlar deras effekter på cellerna. Receptorn med ligand verkar inom cellkärnan för att utlösa transkription av specifika DNA-segmant. Mineralkortikoider uppkallades efter sin verkan på extracellulära elektrolytkoncentrationer. Det viktigaste exemplet är aldosteron.
"Natrium i kosten" refererer til mengden av natrium (salt) som er opløst i væske i kroppen, hovedsakelig i blodet. Natrium er en viktig elektlytt og spesiell betydning har det for å holde vannbalansen i kroppen, regulere nervesystemet og muskel funksjon. Normal verdien for natrium i blodet er mellom 135 og 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). For høye eller for lave nivåer kan føre til forskjellige helseproblemer, som kan være livstruende.
Saxitoxin är ett starkt neurotoxin som produceras av vissa dinoflagellater och cyanobakterier. Det är den aktiva substansen bakom paralytisk skaldjursförgiftning (PSP), en allvarlig sjukdom orsakad av förgiftning genom att äta kontaminerade skaldjur, särskilt musslor och ostron. Saxitoxin verkar genom att blockera sodium-kanaler i nervceller, vilket stör nervimpulser och kan leda till muskelsvaghet, andningsproblem och i extrema fall dödsfall.
Inwardly rectifying potassium channels (Kir) är en typ av jonkanaler som primärt transporterar potassiumjoner (K+) över cellytan och hjälper till att reglera cellens excitabilitet och resting membranpotential. Namnet "inwardly rectifying" refererar till deras asymmetriska jontransportegenskaper, där de tenderar att låta fler potassiumjoner inträda i cellen än att lämna den vid normala membranpotentialer. Detta bidrar till en effektiv inåtgående ström av K+ vid hyperpolariserade potentialer och en begränsad utgående ström vid depolariserade potentialer, vilket gör kanalerna viktiga för att stabilisera cellmembranet. Kir-kanaler spelar också roller i insulinsekretion, celldelning och andra fysiologiska processer.
En natriumkloridsymporter (NCC/NCCT) är ett protein som hjälper till att transportera natrium- (Na+) och kloridjoner (Cl-) över cellytan, vanligtvis från den extracellulära fluiden in i cellen. Detta transportprotein är aktivt och drivs av en gradient för natriumjoner som skapas och underhålls av ett annat protein, natriumpumpen (Na+/K+-ATPase). Natriumkloridsymporterna spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vätskebalansen i kroppen, samt hjälper till att underhålla den elektrokemiska gradienten över cellmembranet.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Batrachotoxin är 20-alfa-bromobensoatet av batrachotoxin A, en mycket giftig alkaloid från pilgiftsgrodorna (Phyllobates aurotaenia; Dendrobates auratus) i Sydamerika. Giftet leder till utsöndring av acetylkolin, nedbrytning av synapser och depolarisering av nervtrådar, med bl a andningsförlamning och hjärtsvikt som följd.
NAV1.3 (SCN3A) Voltage-Gated Sodium Channel is a type of ion channel found in excitable membranes, such as those in nerve and muscle cells. It plays a crucial role in the initiation and propagation of action potentials, which are electrical signals that enable communication between cells. Specifically, NAV1.3 Voltage-Gated Sodium Channel is involved in the rapid influx of sodium ions into the cell during depolarization, helping to generate and amplify the upstroke of the action potential. Mutations in the SCN3A gene, which encodes for this channel, have been associated with various neurological disorders, including epilepsy and developmental delay.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Pneumocyter är en typ av cell som liner alveoler, de luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker. Det finns två typer av pneumocyter: typ I och typ II. Typ I-pneumocyterna är mycket tunna och täcker ungefär 95% av alveolernas yta, vilket gör dem viktiga för gasutbyte. Typ II-pneumocyterna producerar surfactant, ett ytskikt som minskar ytan spänning i alveolen och hjälper till att förhindra kollaps under exhalation. Dessa celler är också involverade i ämnesomsättningen och kan dela sig och ersätta typ I-pneumocyter som skadas eller dör.
En grupp läkemedel som verkar genom att selektivt hämma kalciuminflödet genom cellmembran eller verkar på frisläppande och bindning av intracellulära kalciumdepåer. Eftersom de bidrar till avslappning av glatt muskulatur används de terapeutisk för behandling av högt blodtryck och cerebrovaskulär kramp, för sin skyddseffekt på hjärtmusklerna, och för att lösa livmoderkramper.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som naturligt förekommer hos vissa djur, särskilt havslevande blåsfiskar (Tetraodontidae), som inkluderar kugghajar och globefiskar. TTX produceras av bakterier som lever symbiotiskt i dessa djur och kan koncentreras i deras kött, lever, gonader och hud. Det är mycket giftigt för människor och kan orsaka paralysi och andningsstillestånd om det konsumeras, även i små mängder. TTX blockerar de snabba natriumkanaler som finns i nerv- och muskelceller, vilket stör deras elektriska signalering och kan leda till döden. Det finns inget specifikt motgift för TTX-förgiftning och behandlingen är därför symptomatisk och understödjande.
En grupp läkemedel som verkar genom att hämma kaliumflödet genom cellmembraner. Kaliumkanalblockad förlänger verkningspotentialtiden. Kaliumkanalblockerare används som antiarytmimedel och kärlvidgande medel.
Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.
En grupp kortikosteroider som främst förknippas med vätske- och elektrolytbalansen. Detta åstadkoms genom verkan på jontransport i njurkanalerna, som leder till retention av natrium och avsöndring av kalium. Mineralkortikoidutsöndringen i sin tur regleras av plasmavolym, serumkaliumhalt och angiotensin II.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Ett proproteinkonvertas med specificitet för prekursorsubstanserna till proalbumin, komplement 3C och von Willebrands faktor. Enzymet klyver specifikt bindningar nära parade argininbestånd, separerade med två aminosyror. EC 3.4.21.75.
Cellmembranglykoproteiner som är selektiva för kloridjoner.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Ubiquitin-protein ligases are enzymes that play a crucial role in the ubiquitination process, which is a post-translational modification of proteins. This process involves the covalent attachment of the protein ubiquitin to specific lysine residues on target proteins, thereby marking them for degradation or altering their function, localization, or interaction with other proteins. Ubiquitin-protein ligases catalyze the transfer of ubiquitin from an E2 ubiquitin-conjugating enzyme to the target protein, forming an isopeptide bond between ubiquitin and the target protein. There are several classes of ubiquitin-protein ligases, including HECT (Homologous to the E6-AP Carboxyl Terminus), RING (Really Interesting New Gene), and U-box ligases, which differ in their mechanisms of catalyzing ubiquitination. Dysregulation of ubiquitin-protein ligases has been implicated in various diseases, including cancer, neurodegenerative disorders, and inflammatory conditions.
"Voltage-gated sodium channel blockers" are a class of pharmaceutical drugs or therapeutic agents that work by blocking voltage-gated sodium channels, thereby inhibiting the influx of sodium ions into cells during the depolarization phase of an action potential. This results in the stabilization of nerve membranes and reduces neuronal excitability, making them useful in the treatment of various medical conditions such as cardiac arrhythmias, neuropathic pain, epilepsy, and migraine headaches. Examples include drugs like lidocaine, carbamazepine, and phenytoin.
Proteiner som kodas av IE-gener, då de novo-proteinsyntes inte föreligger. Termen användes ursprungligen för reglerproteiner som syntetiserades hos virus omedelbart efter virusupptagning i värdcellen. Begreppet används även för cellulära proteiner som syntetiseras omedelbart efter att en vilande cell stimulerats av extracellulära signaler.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."
Aquaporin-2 (AQP2) är ett protein som fungerar som vattenkanaler i cellmembranet hos celler i njurarnas samtningsrör (sammanflöden). AQP2-proteinet transporterar vattenmolekyler genom cellmembranet och reglerar därmed vattnets absorption från primärurinen till blodomloppet, vilket är en viktig mekanism för att kontrollera kroppens vattenbalans. AQP2-proteinets aktivitet styrs av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH), som frisätts från hypofysen i hjärnan när kroppen behöver konservera vatten, till exempel vid dehydrering eller lägre blodtryck. När ADH binder till sina receptorer på cellerna i njurarnas samtningsrör aktiveras AQP2-proteinet och transporterar mer vatten från urinen till blodet, vilket resulterar i mindre urin
11-β-hydroxysteroid dehydrogenase type 2 (HSD2) är ett enzym som oxiderar det aktiva glukokortikoidet cortisol till den inaktiva formen cortison i specifika celler, främst i nieren och i bukspottkörteln. Det hjälper till att reglera mineralokortikoidnivåerna och underhåller homeostasen av salt och vatten i kroppen genom att förhindra att cortisol aktiverar mineralokortikoidreceptorn. Genom att hindra den överaktiva cortisolmetabolismen bidrar HSD2 till att mildra effekterna av Cushings syndrom, ett tillstånd karakteriserat av höga nivåer av aktiva glukokortikoider.
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Små, polyedriska utbuktningar längs alveolarsäckarnas, alveolarkanalernas och de yttersta luftrörsförgreningarnas ytor, genom vars väggar det sker ett gasutbyte mellan alveolarluft och blodet i lungkapillärerna.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
"Scorpion venom refers to the complex mixture of toxic compounds found in the venomous sting of a scorpion, which is produced by their specialized venom glands and used primarily for hunting and self-defense purposes."
NAV1.9, eller Nav1.9-kanalen, är en typ av voltagegated natriumkanal som kodas för av genen SCN11A. Denna kanaltyp är speciell eftersom den har en långer öppningstid än andra natriumkanaler och bidrar därför till att generera subtröskelpotentialer i neuron. Dessa potentialer kan påverka smärtperception och störningar i Nav1.9-kanalens funktion har associerats med smärtsyndrom som är svåra att behandla, såsom neuropatisk smärta och kronisk smärta efter skador.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
Kaliumkanaler, spänningskänsliga, är en typ av jonkanaler som reagerar på förändringar i membranpotentialen och reglerar flödet av kaliumjoner (K+) över cellmembranet, vilket är viktigt för att justera membranstyrka, excitabilitet och homeostas av intracellulärt potassium.
Solute Carrier Family 12, Member 3 (SLC12A3) is a protein that functions as a sodium-chloride cotransporter, also known as NCC. It is primarily expressed in the kidney's distal convoluted tubule and plays a crucial role in regulating salt and water balance in the body by mediating the reabsorption of sodium and chloride ions from the urine back into the bloodstream. Mutations in the SLC12A3 gene can lead to a genetic disorder called Gitelman syndrome, which is characterized by low blood pressure, salt cravings, muscle weakness, and decreased potassium levels in the blood.
Veratridin är ett alkaloid förening som utvinns från växten *Veratrum album* och fungerar som ett naturligt gifte. Det verkar genom att öppna sodium-jonkanaler i cellmembranet, vilket orsakar en störning av nervimpulser och kan leda till muskelspasmer, hjärtrytmrubbningar och andningsproblem.
Vatten i lungorna, i mängd motsvarande eller något mindre än lungornas intracellulära blodvolym. Ansamling av extravaskulärt lungvatten leder till lungödem.
"Cystic fibrosis transmembrane conductance regulator" är en kloridkanal som reglerar utsöndringen i många exokrina vävnader. Avvikelser i CFTR-genen har visat sig ge upphov till cystisk fibros.
The voltage-gated sodium channel beta-1 subunit, also known as SCN1B, is a protein that serves as an auxiliary subunit of the voltage-gated sodium channel complex. It plays a crucial role in modulating the function and expression of the pore-forming alpha subunit, which is responsible for generating the rapid upstroke of action potentials in excitable cells such as neurons and cardiomyocytes. The beta-1 subunit influences the kinetics of sodium channel activation, inactivation, and recovery from inactivation, thereby regulating electrical excitability and neurotransmission. Mutations in the SCN1B gene have been associated with various inherited neurological disorders, including generalized epilepsy with febrile seizures plus (GEFS+) and Brugada syndrome.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Långtidsverkande, spänningsreglerade kalciumkanaler i såväl retningsbara som icke-retningsbara vävnader. De är ansvariga för sammandragningen av hjärtmuskel och vaskulär glatt muskulatur. L-typ-kanale n består av fem underenheter (alfa-1, alfa-2, beta, gamma och delta). Alfa-1-enheten är är bindningsplatsen för kalciumbaserade antagonister. Dihydropyridinbaserade kalciumantagonister används som mar körer för dessa bindningsställen.
Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
KATP-kanaler, eller ATP-sensitive potassium channels, är ett slags jonkanaler som finns i cellytan hos bland annat celler i hjärta, skelettmuskler och betacellerna i bukspottkörteln. Dessa kanaler öppnas under förhöjda nivåer av intracellulärt ATP (adenosintriphosphat) och/eller när nivåerna av ADP (adenosindifosfat) är låga, vilket leder till ett utflöde av kaliumjoner ur cellen. Detta i sin tur kan leda till hyperpolarisering av cellytan och påverka celldelningen, sekretion och elektrisk excitabilitet.
"Renala medel" refererar till ett laboratorievärde som mäter nivåerna av kreatinin i blodet, vilket kan användas för att uppskatta den glomerulära filtrationsratan (GFR). GFR är ett mått på njurfunktionen och anger hur mycket urin producerar en individ per tidsenhet. Ett lägre värde på GFR kan indikera nedsatt njurfunktion eller renalt skada. "Renala medel" används ofta som en kortform för att beskriva detta laboratorievärde och dess betydelse för bedömningen av njurfunktionen.
En teknik för inlagring av biotinylgrupper i molekyler, antingen genom katalys med holokarboxylassyntetas i samband med enzymbiosyntes eller in vitro, varvid specifika substrat synliggörs genom inkuba tion med biotinmärkta sonder och avidin eller streptavidin som bundits till något ämne tillgängligt för biokemisk test. Biotinylerat dUTP är en alternativ metod till radioisotopmärkning av DNA in vitr o.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
En proteinisoform är en variant av ett protein som uppstår genom differentierad exonskaping, alternativ splicing av RNA eller post-translationell modifikation av aminosyrakedjan. Dessa variationer kan resultera i skilda funktioner, aktiviteter och subcellulära lokaliseringsmönster hos proteinet. Proteinisoformer bidrar till den biologiska mångfalden och komplexiteten i levande organismer.
En natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein som fungerar som en transportör i cellmembranet och aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Denna transport sker i en specifik ratio där två kloridjoner, en natriumjon och en kaliumjon transporteras in i cellen per cykel. NKCC hjälper till att reglera osmotisk jämvikt och fluidbalans i kroppen, och är viktig för funktionen hos flera olika typer av celler, däribland nervceller och celler i innerörat.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Calcium-activated potassium channels are a type of ion channel proteins in the membrane of excitable cells, such as muscle and nerve cells, that open in response to an increase in intracellular calcium concentrations, allowing the flow of potassium ions (K+) out of the cell. This efflux of K+ ions helps regulate membrane potential, repolarize the membrane after action potentials, and control various physiological processes, including muscle contraction, hormone secretion, and neuronal excitability.
Ett medel för lokalbedövning och som även har lugnade verkan på hjärtat och används mot arytmier. Det har kraftigare och mer långvarig verkan än prokain, men verkningstiden är kortare än för bupivakain eller prilokain.
Njurens ytterskikt, beläget under njurkapseln och bestående av njurnystan, distala och proximala njurkanaler.
Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur
'Andningsorganens slemhinna' (respiratory epithelium) refererar till den typen av skiktande, flerkärniga epitelceller som tapetserar inre ytan av andningsorganen, inklusive näsa, näsöppningar, svalg, bronker och lungornas alveoler. Dess huvudsakliga funktion är att skydda andningssystemet från främmande partiklar, skada och infektion genom att producera och sekretiera slem (surfaktant), fagocytera främmande partiklar och transportera dem bort via cilierad epitel. Det är också involverat i gasutbyte i lungorna.
"Serinendopeptidaser är en grupp enzymer som bryter peptidbindningar i proteiner och peptider, där serin är den aktiva aminosyran i katalysens mekanism."
Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.
"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.
Organiska salter eller estrar av metansulfonsyra (CH4O3S).
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
En enkelkedjad polypeptid från bovin vävnad och bestående av 58 aminosyrarester. Den hämmar proteolytiska enzym som kymotrypsin, kallikrein, plasmin och trypsin, och används för behanding av blödninga r förenade med höga plasminhalter. Substansen används också vid risk för stora blodförluster i samband med öppen hjärtkirurgi.
Spänningsstyrda kaliumkanaler, vars viktigaste underenheter innehåller sex transmembransegment och utgörs av tetramerer som bildar en spänningskänslig por. De är besläktade med sin grundmedlem, Drosophila shaker-protein.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
The voltage-gated sodium channel beta-3 subunit, often abbreviated as Na~v~β3, is a protein that serves as an auxiliary subunit of voltage-gated sodium channels (Na~v~). These channels play a crucial role in the initiation and propagation of action potentials in excitable cells such as neurons and muscle fibers.
Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors are a class of medications that block the NCC protein in the kidney responsible for reabsorbing sodium and chloride ions into the bloodstream, thereby increasing their excretion in urine. This action helps lower blood pressure and reduces fluid volume in patients with hypertension or heart failure. Examples of NCC inhibitors include thiazide diuretics such as hydrochlorothiazide and chlorthalidone.
HEK293 cells, also known as human embryonic kidney 293 cells, are a type of immortalized cell line that were originally derived from human embryonic kidney tissue. They are widely used in scientific research due to their ability to express high levels of recombinant proteins and other foreign genes, making them valuable for the study of protein function, drug discovery, and gene therapy. HEK293 cells have a flat, fibroblast-like morphology and can be grown in culture under standard conditions, allowing for easy manipulation and analysis. It is important to note that while HEK293 cells are derived from human tissue, they are not considered to be primary cells, as they have been transformed and do not retain the same characteristics as the original tissue from which they were derived.
Nervers eller musklers elektriska reaktion på stimulering.
En atom eller atomgrupp som har en positiv eller negativ elektrisk laddning, till följd av upptag (negativ laddning) eller förlust (positiv laddning) av en eller fler elektroner. Atomer med positiv laddning kallas katjoner; de med negativ laddning kallas anjoner.
En gren av ansiktsnerven (7. kranialnerven) som löper igenom mellanörat och fortsätter genom den petrotympaniska fåran. Trumhålesträngen förmedlar smakförnimmelser från de främre två tredjedelarna av tungan och leder parasympatiska impulser till spottkörtlarna.
Spironolakton är ett diuretiskt läkemedel, som tillhör gruppen aldosteronantagonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen (ödem) hos patienter med hjärtsvikt, levercirros och andra sjukdomar som orsakar ökad aldosteronnivå i kroppen. Spironolakton fungerar genom att blockera effekterna av hormonet aldosteron i njurarna, vilket hjälper till att minska vatten- och salthalten i kroppen och sänka blodtrycket.
"Ranvier's nodes are specialized gaps in the myelin sheath of nerve cell axons, where voltage-gated sodium channels are concentrated, allowing for the rapid and efficient transmission of electrical signals along the neuron."
Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till eukaryota celler, ofta med syfte att introducera en specifik gen så att cellen kan producera ett protein som kodas av den genen. Detta kan göras för forskningsändamål, till exempel för att studera proteinet och dess funktion, eller för medicinska ändamål, till exempel för att ersätta en defekt gen hos en patient med ärftlig sjukdom. Transfektion kan ske med olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viralvektorbaserad transfektion.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Flytande beståndsdelar av levande organismer.
Pyrethriner är naturliga insecticider som utvinns från blommor av släktet Chrysanthemum, särskilt C. cinerariaefolium och C. coccineum. De har länge använts som ett effektivt medel mot insekter på grund av sin störande verkan på nervsystemet hos insekter. Pyrethriner är giftiga för en bred palett av olika skadedjursarter, inklusive myggor, flugor, spindlar och kackerlackor, men de anses vara relativt säkra för djur och människor i låga koncentrationer. De är dock irriterande för ögon, hud och andningsvägar vid högre exponeringar och kan vara dödliga för vissa vattenlevande organismer.
Kalciumkanaler som är koncentrerade till nervvävnad. Omegatoxiner blockerar verkan hos dessa kanaler genom att ändra spänningsberoendet.
Ett antirytmimedel som liknar lidokain farmakologiskt. Det kan ha kramplösande egenskaper.
Den inre delen av njuren, bestående av strierade, konformiga massor, njurpyramiderna, vars basytor är närmast barken, och vars toppar bildar utskott in i de mindre njurkalkarnas utrymmen.
Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.
"Slemhinnan (Mucosa) är den slim- och vätskebeläggda skikt som tapetserar de inre ytorna på kroppens hålrum och rör, exempelvis i mun, näsa, tarmar och könsorgan. Den består av epitelceller och underliggande bindväv och har en viktig funktion som skydd mot mekanisk skada, bakterier och andra främmande partiklar."
"Smak" är en sensation som uppstår när kemiska ämnen i maten eller drycken reagerar med smakreceptorer på tungan, vilket leder till en subjektiv upplevelse av sötma, salt, beska, bitter eller umami.
Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.
Transient Receptor Potential Canonical (TRPC) channels are a subfamily of non-selective cation channels that are permeable to calcium ions (Ca²+) and other cations. They are widely expressed in various tissues and play important roles in regulating cellular functions such as proliferation, migration, and apoptosis. TRPC channels can be activated by a variety of stimuli including G protein-coupled receptors, receptor tyrosine kinases, and mechanical stress. Dysregulation of TRPC channel activity has been implicated in several pathological conditions, including cardiovascular diseases, neurological disorders, and cancer.
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
En omfattande klass av spänningsberoende, kalciumaktiverade kaliumkanaler. MaxiK-kanaler aktiveras antingen genom membrandepolarisering eller ökning av intracellulärt Ca(2+). De är av avgörande betydelse för reglering av kalcium och elektrisk signalering i en rad olika vävnader.
En heterogen grupp av kalciumkanaler, som aktiveras av transient eller låg spänning. De finns i membranen hos hjärtmuskelceller, sinusknuten och Purkinjeceller i hjärtat och det centrala nervsystemet.
Protein-serin-treonin kinases are a type of enzyme that plays a crucial role in various cellular processes by adding phosphate groups to serine and threonine residues on target proteins. This post-translational modification can activate or inhibit the function of these proteins, thereby regulating signal transduction pathways involved in cell growth, differentiation, metabolism, and survival. Dysregulation of protein-serin-treonin kinases has been implicated in numerous diseases, including cancer, diabetes, and neurodegenerative disorders.
Cyclic nucleotide-gated (CNG) cation channels are a type of ion channel found in the membranes of certain cells, such as those in the retina and olfactory system. They are called cyclic nucleotide-gated because they can be activated or opened by the binding of cyclic nucleotides, such as cyclic adenosine monophosphate (cAMP) or cyclic guanosine monophosphate (cGMP), to the channel protein. When open, these channels allow cations, including sodium (Na+) and calcium (Ca2+), to flow into the cell, which can lead to changes in the electrical properties of the cell and trigger various cellular responses.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Ett sjukdomstillstånd orsakat av överproduktion av aldosteron. Det kännetecknas av natriumretention och utsöndring av kalium, vilket leder till högt blodtryck och hypokalemi (kaliumbrist).
Peptidnervgifter från de fiskätande kägelsnäckorna (Conidae). De innehåller 13-29 mycket basiska aminosyror och är starkt korslänkade med disulfidbindningar. Tre typer av konotoxiner finns: omega-, alfa- och my-. Omegakonotoxiner hämmar spänningsaktiverat kalciumupptag i det presynaptiska membranet och därmed frisläppande av acetylkolin. Alfakonotoxiner blockerar den postsynaptiska acetylkolinreceptorn. Mykonotoxiner hindrar uppkomsten av muskelrörelsepotentialer.
The voltage-gated sodium channel beta-4 subunit, also known as SCN4B, is a protein that serves as an auxiliary subunit of voltage-gated sodium channels. It plays a crucial role in modulating the functioning of these channels by affecting their kinetics and expression levels. The beta-4 subunit has been found to be widely expressed in various tissues, including the brain, heart, and skeletal muscles. Mutations in the SCN4B gene have been associated with various disorders, such as forms of epilepsy, cardiac arrhythmias, and myotonias.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Natriumklorid som livsmedelstillsats.
Insekter av ordningen Blattodae med flera familjer, inklusive Blaberidae, Blattellidae, Blattidae (med den amerikanska kackerlackan Periplaneta americana), Cryptocercidae och Polyphagidae. Kackerlackorna omfattar ca 4000 arter, av vilka endast 1 % återfinns inomhus, och de varierar i storlek från 1 till 10 cm. De flesta är aktiva nattetid.
Terbutaline är ett kortverkande bronkiolidatoriskt medel som används för att lindra andningssvårigheter orsakade av astma, hjertluffbesvär och annan obstruktiv lungsjukdom. Terbutalin verkar genom att relaxera musklerna i luftrörens väggar, vilket ökar luftflödet till lungorna och underlättar andningen.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.
Renin är ett enzym som produceras och sekreteras av speciella celler (granulosa celler) i njurarnas körtlar (juxtaglomerulära apparater). Det har en viktig roll i regleringen av blodtrycket genom att utlösa den renin-angiotensin-aldosteron-axeln (RAAS). När renin aktiveras, omvandlar det ett protein till angiotensin I, som sedan konverteras till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzym. Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer och stimulerar även aldosteronsekreteringen från binjuremärgen, vilket leder till ökad natriumåterupptag och vätskehalten i kroppen, och därmed höjd blodtryck.
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
En långsamt verkande undertyp av shaker-kaliumkanaler som blockeras selektivt av en rad olika skorpiongifter.
En syntetisk analog till hypofyshormonet argipressin. Dess verkan förmedlas av vasopressinreceptor V2.
Enkelsträngat, komplementärt DNA som syntetiseras utifrån en RNA-mall genom verkan av RNA-beroende DNA-polymeras. cDNA (dvs komplementärt, "complementary", DNA, inte cirkulärt DNA och inte heller C-DNA) används i en rad olika molekylära kloningsstudier och som specifik hydridiseringssond.
Na-K-ATPase, eller sodium-potassium-pumpen, är ett transmembrant enzym som aktivt transporterar natrium (Na+) ut och kalium (K+) in över cellmembranet i alla däggdjursceller. Denna process är nödvändig för att underhålla osmotisk jämvikt, membranpotential och cellytorvolym. ATPas står för adenosintrifosfatas, vilket betyder att en molekyl ATP (adenosintrifosfat) spjälkas till ADP (adenosindifosfat) och en fosfatgrupp under processen. Denna energi används för att pumpa natrium- och kaliumjoner mot deras koncentrationsgradienter.
The voltage-gated sodium channel beta-2 subunit, also known as SCN4B, is a protein involved in the functioning of voltage-gated sodium channels. These channels play a crucial role in the generation and transmission of electrical signals in excitable cells such as neurons and muscle cells. The beta-2 subunit is one of several accessory proteins that can associate with the main alpha subunit to modulate the channel's properties, including its expression, stability, and voltage dependence. Specifically, the beta-2 subunit has been shown to play a role in regulating the kinetics of sodium channel activation and inactivation, as well as the channel's sensitivity to blockers. Mutations in the SCN4B gene, which encodes the beta-2 subunit, have been associated with various neuromuscular disorders, including forms of epilepsy, periodic paralysis, and myotonia.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Mineralocorticoid receptor antagonists (MRAs) are a class of medications that block the action of aldosterone, a hormone produced by the adrenal glands, by binding to and inhibiting the mineralocorticoid receptors in various tissues, such as the kidneys, heart, blood vessels, and brain. This results in decreased sodium reabsorption and increased potassium excretion in the urine, leading to natriuresis, diuresis, and a reduction in blood pressure and volume. MRAs are primarily used in the treatment of hypertension, heart failure, and primary aldosteronism. Examples include spironolactone and eplerenone.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
'Smaklökare' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition, men det används ofta pejorativt för att beskriva någon som missbrukar smärtstillande mediciner eller andra kontrollerade substance genom att ta dem i högre doser än vad de är preskrivna för, eller utan recept, med syfte att uppleva en euforisk effekt eller high snarare än att lindra smärta eller behandla en medicinsk ailment.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
Urotelium (ibland stavat urothel) är det typ av epitel som tapetserar de inre ytorna hos urinvägarna, inklusive urinblåsan, urinledare och urinröret. Det består av flera skikt celler, med en yttre lag av platta celler som är rika på ett speciellt protein som kallas uroplakin. Uroteliet har förmågan att expandera och kontrahera för att möta variationerna i volymen av urinen som passerar genom det, samtidigt som det skyddar mot skador från toxiner och patogener som kan finnas i urinen.
Ett grundämne inom gruppen alkalimetaller. Kemiskt tecken är Li, atomnummer 3 och atomvikt 6,94. Litiumsalter används för behandling av manisk-depressiva tillstånd. Litium har också fått stor elektrokemisk användning som beståndsdel i batterier.
"Nervgift" (neurotoxin) är en beteckning på en substans som kan skada, förlamar eller döda nervceller och stör deras funktion. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom sängklimpning, muskelsvaghet, kramper, talfel, minnesförlust och i värsta fall död. Exempel på nervgifter är botulinumtoxin (BTX), tetrodotoxin (TTX) och heavy metaller som bly och kvicksilver.
Scorpions are a group of arachnids characterized by their distinct appearance, with a segmented body, four pairs of legs, and a narrow, tail-like structure known as the telson that ends in a venomous stinger.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Naturligt förekommande eller experimentellt utbyte av en eller flera aminosyror i ett protein mot en eller flera andra, varvid proteinets funktioner kan bibehållas, förändras eller utebli. Experimente ll substitution används för att studera enzymaktiviteter och bindningsegenskaper.
"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.
En långsamt verkande undertyp av shaker-kaliumkanaler som utgör den allra vanligaste spänningskänsliga kaliumkanalen hos T-lymfocyter.
Ether à go-go potassium channels are a type of ion channel found in cell membranes that are responsible for regulating the flow of potassium ions across the membrane. They are called "ether à go-go" because they were first identified in fruit flies (Drosophila melanogaster) that had been mutated with the "ether a go-go" gene, which caused them to display uncoordinated leg movements when exposed to ether.
En ärftlig sjukdom i de exokrina körtlarna som drabbar främst bukspottkörteln, andningsvägarna och svettkörtlarna, och som brukar börja i barnaåren. Sjukdomen kännetecknas av kroniska luftvägsinfektioner, nedsatt kapacitet hos bukspottkörteln och benägenhet för värmeutmattning. Skrumplever under barndomen förekommer ofta och kan leda till portahypertension, mjältförstoring och hypersplenism.
Cytoplasmaproteiner som specifikt binder glukokortikoider och förmedlar deras cellulära verkan. Glukokortikoidreceptor-glukokortikoidkomplexet verkar i cellkärnan genom att utlösa transkription av DNA. Glukokortikoider har fått sin benämning pga sin verkan på blodsockerhalten, men de spelar lika stor roll i omsättningen av protein och fett. Kortisol är ett viktigt exempel.
Metabolit hos svamp, bestående av makrocykliskt lakton med omfattande antibiotisk verkan.
En långsamt verkande undertyp av shaker-kaliumkanaler som vanligtvis är muterad vid episodisk artaxi och myokymi.
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
TRPV-katjonskanaler, eller transient receptor potential vanilloid-katjonskanaler, är en typ av jonkanaler som är känsliga för temperatur, mekanisk påverkan och kemiska stimuli. Dessa kanaler spelar en viktig roll i smärtsignalering, reguleringen av kroppstemperatur och andning. TRPV-katjonskanalerna är transmembrana proteiner som bildar porer genom cellmembranet, vilka tillåter katjoner (positivt laddade joner) att passera in i eller ut från cellen när de aktiveras. TRPV1 är exempel på en specifik kanal av denna typ som reagerar på höga temperaturer och kapsaicin, ett ämne som finns i chilipeppar.
I can provide a medical definition for "oxocines" in one sentence:
Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.
Ett tillstånd av balans och stabilitet i en organisms inre miljö.
Ett serinendopeptidas som utsöndras av bukspottkörteln i form av zymogenet kymotrypsinogen och som med bukspottkörtelvätskan förs till tolvfingertarmen där det aktiveras av trypsin. Det klyver selekti vt aromatiska aminosyror på karboxylsidan. EC 3.4.21.1.
Decapodiformes är en biologisk ordning inom klassen blötdjur (Mollusca) som bland annat innefattar humrar, tioarmade bläckfiskar och vampyrbläckfiskar. Ordningen kännetecknas av att djuren har 10 ben, varav de två främre benparen är omvandlade till fångstarmar med sugkoppar eller klor. De flesta arterna inom Decapodiformes lever i marina miljöer och många av dem kan producera bläck för att försvara sig mot fiender.
Känselnervknutor på de bakre ryggmärgsrötterna inne i ryggkotpelaren. Ryggradens ganglieceller är pseudounipolära. En enda primär gren förgrenas i ett perifert utskott som förmedlar känselimpulser från omgivningen och en central gren som leder dessa impulser vidare till ryggmärgen eller hjärnan.
Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.
Transient Receptor Potential Melastatin (TRPM) are a subfamily of transient receptor potential (TRP) channels, which are non-selective cation channels that play various roles in different cellular processes. TRPM channels specifically are involved in the regulation of calcium homeostasis, temperature sensation, and nociception (the perception of pain). They are membrane proteins with multiple domains that form a pore-like structure, allowing the flow of ions such as calcium, sodium, and potassium into and out of cells. There are eight members in the TRPM family (TRPM1-8), each with unique activation mechanisms and physiological functions.
En långsamt verkande undertyp av shaker-kaliumkanaler som leder en fördröjd reglerström. Den bidrar till repolarisering av verkningspotentialen hos muskelceller i hjärtats förmak.
Medel som ökar kalciuminflödet i stimulerbara vävnaders kalciumkanaler. Detta leder till kärlsammandragning i vaskulär, glatt muskulatur och hjärtmuskelceller, samt stimulerar till frisläppande av ins ulin från pankreascellöarna. Därför kan vävnadsselektiva kalciumagonister motverka hjärtsvikt och endokrinologiska störningar. De har främst använts för experimentella studier i cell- och vävnadskultu ter.
Gifter som avges från marina växter eller djur. De omfattar specifika, definierade gifter som saknar egna termar, så som de från giftiga fiskar. Hit hör t ex clupeotoxin, pahutoxin, prymnesin och scombrotoxin.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Djur, utvalda pga specifika särdrag, som används i experimentellt syfte och för undervisning och tester.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Natriures är utsöndringen av natrium (ett mineral och ett elektrolyt) i urinen. Det inträffar när njurarna släpper ifrån sig mer natrium än vad de behåller, vilket kan leda till ett ökat urinvolym och potentialen för påverkan på elektrolytbalansen i kroppen. Natriures kan vara en normal fysiologisk respons eller ett tecken på olika medicinska tillstånd, såsom njursjukdomar, hjärtsjukdomar och vissa läkemedelsbiverkningar.
I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.
Cellinje från äggstockar på kinesisk hamster, Cricetulus griseus. Arten är omtyckt för cellgenetiska studier eftersom den har ett litet antal kromosomer. Cellinjen har kunnat användas till modellsyste m för studier av genetiska förändringar i odlade däggdjursceller.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
Myotonia refers to a delay in muscle relaxation after voluntary contraction or percussion, resulting in stiffness and difficulty with quick movements or releasing grip. It is a symptom of certain neuromuscular disorders, such as myotonic dystrophy and myotonia congenita.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
En spänningskontrollerad kaliumkanal som kommer till uttryck i framförallt hjärtat.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.
Ett syndrom är en samling av symtom och fysiska tecken som tillsammans utgör en specifik sjukdomsbild eller medicinskt tillstånd. Syndromet kan bero på olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, infektioner, miljöfaktorer eller kombinationen av flera faktorer. I vissa fall kan syndromet vara ett förstadium till en specifik diagnos, medan det i andra fall kan representera en slutgiltig diagnos. Exempel på välkända syndrom inkluderar Downs syndrom, Kussmauls andning och Metaboliskt syndrom.
En familj långsamtverkande, envägs-spänningsreglerade kaliumkanaler, vilka delar homologi med sin grundmedlem, KCNQ1-proteinet. KCNQ-kaliumkanaler är inblandade i en rad sjukdomstillstånd, inkl. långt QT-syndrom, dövhet och epilepsi.
En medicinsk definition av 'Sodium-Hydrogen Antiporter' är ett membranprotein som aktivt transporterar natrium- (Na+) och vätejoner (H+) i motsatta riktningar över cellytan. Denna transportprocess hjälper till att reglera intracellulär pH och saltbalans. Sodium-hydrogen antiporter förekommer naturligt i olika typer av celler, inklusive röda blodkroppar, njurar och mag-tarmkanalen. Dysfunktion i sodium-hydrogen antiporter kan leda till olika sjukdomstillstånd som exempelvis högt blodtryck och njursjukdomar.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
En underfamilj av shaker-kaliumkanaler som delar homolgi med sin grundmedlem, Drosophila Shab-protein. De reglerar fördröjda återställningsströmmar i nervsystemet hos Drosophila och i skelettmuskler och hjärta hos ryggradsdjur.
I medicinen, är en transportör ett protein som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel, näringsämnen och andra substanser, genom cellmembranet. Transportörer kan vara specifika för en viss substans eller klasser av substanser och de kan verka aktivt genom att använda energi för att transportera molekyler uppåt koncentrationsgradienten, eller passivt genom diffusion. Transportörer är viktiga för cellers funktion och homeostasis, och deras störningar kan leda till sjukdomar och medicinska biverkningar.
Medel som vid lokal applicering i lämpliga mängder blockerar nervledningsförmågan. De har verkan på alla delar av nervsystemet och på alla typer av nervtrådar. I kontakt med ett nervknippe kan medlen ge både sensorisk och motorisk förlamning i det bedövade området. Verkan är fullständigt reversibel.

Epithelial Sodium Channels (ENaC) are transmembrane protein channels that are responsible for the sodium ion (Na+) reabsorption in epithelial cells. These channels are primarily located in the apical membrane of polarized epithelial cells in various organs, including the kidneys, lungs, and colon.

ENaC is composed of three subunits, α, β, and γ, which are encoded by different genes (SCNN1A, SCNN1B, and SCNN1G). Each subunit has two transmembrane domains with intracellular N- and C-termini, and a large extracellular loop. The channel is formed by the association of four α, one β, and one γ subunits.

The activation of ENaC leads to an influx of Na+ ions into the epithelial cells, which is then followed by the passive movement of water molecules through aquaporin channels. This process helps regulate the volume and composition of extracellular fluids in different organs. In the kidneys, for example, ENaC plays a critical role in sodium and potassium balance, as well as blood pressure regulation.

Dysregulation of ENaC function has been implicated in several diseases, including hypertension, cystic fibrosis, and pulmonary edema.

'Natriumkanaler' er en type ionkanaler som spiller en viktig rolle i nervernes og musklers funksjon. De tillater natriumioner (Na+) til å strømme inn i cellen, hvilket kan føre til endringer i membranpotentialet og signalering i cellekommunikasjon. Natriumkanalene er selektive for Na+ og består av alfa- og beta-underenheter som tilsammen formrer en pore. Disse kanalene kan aktiveres og inaktiveres i respons til spenningsendringer og kjemiske signaler, noe som er viktig for regulering av elektrisk aktivitet i nerve- og muskelsystemet. Fejlfunksjoner i natriumkanalene kan være årsak til flere medisinske tilstander, inkludert kramper og hjerte rytmestøringer.

Epithelial Sodium Channel (ENaC) blockers are a type of medication that works by inhibiting the function of ENaC, which are ion channels found in the epithelial cells of various organs, including the lungs, kidneys, and colon. These channels play a crucial role in regulating sodium and fluid balance in the body.

ENaC blockers are primarily used to treat respiratory disorders such as cystic fibrosis and chronic obstructive pulmonary disease (COPD). By blocking ENaC, these medications help reduce the amount of sodium and water that accumulates in the airways, making it easier for patients to breathe.

Examples of ENaC blockers include amiloride and triamterene. These medications are often used in combination with other drugs to treat high blood pressure and heart failure. It's important to note that ENaC blockers can have side effects, including electrolyte imbalances, so they should be used under the close supervision of a healthcare provider.

Epithelial Sodium Channel (ENaC) agonists are substances that increase the activity of ENaC, which is a type of ion channel found in the epithelial cells that line the surface of various tissues, including the airways, kidneys, and colon. These channels play a crucial role in regulating the movement of sodium ions across the epithelium, which in turn affects fluid balance and blood pressure. ENaC agonists are being studied as potential treatments for conditions such as cystic fibrosis, chronic bronchitis, and kidney diseases. However, it is important to note that ENaC activation can also have negative effects, such as increasing the risk of fluid loss and lung damage, so the use of ENaC agonists must be carefully monitored and controlled.

Amiloride är ett diuretikum, som används för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen orsakad av hjärtsvikt eller levercirros. Det fungerar genom att blockera en typ av natriumkanaler i njurarna, vilket minskar mängden vätska som renas bort av njurarna och på så sätt reducerar urinproduktionen. Amilorid ges vanligen i kombination med andra blodtryckssänkande mediciner för att öka dess verkan.

Läkemedlet kan också användas för att behandla hyperkalemi, ett tillstånd där kroppen har för höga nivåer potassium i blodet. Amilorid fungerar genom att hämma återupptaget av potassium i njurarna, vilket leder till minskad koncentration av potassium i urinen och ökad utsöndring via tarmen istället.

Amilorid bör inte användas hos personer med svår nedsatt njurfunktion eller levercirros, samt hos gravida kvinnor under det sista trimesteret och ammande mödrar. Vissa biverkningar kan uppstå vid användning av amilorid, däribland huvudvärk, yrsel, illamående, magont, förstoppning, hudutslag och andningssvårigheter.

'Natriumkanalblockerare' är en grupp läkemedel som verkar genom att blockera natriumkanaler i hjärtats celler. Detta påverkar hjärtats elektriska aktivitet och kan användas för att behandla olika hjärtsjukdomar, såsom rytmstörningar och blodtryckshöjning. Natriumkanalblockerare delas vanligen in i två kategorier: fastverkande (till exempel tetradymetylammonium och lidokain) och långsamtverkande (till exempel kinidin, prokainamid och flecainid). De långsamtverkande natriumkanalblockerarna kan också användas för att behandla vissa typer av epilepsi.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

I medically, "Jonkanaler" refers to a type of connection between the right and left sides of the heart that is present in some newborns. This term is actually an abbreviation for "persistent truncus arteriosus communis," which is a congenital heart defect where a single large vessel comes out of the heart instead of separate pulmonary and aortic arteries.

Normally, during fetal development, the great arteries (the aorta and pulmonary artery) are connected to the heart through separate vessels called the aortic and pulmonary valves. However, in cases of persistent truncus arteriosus communis, these vessels fail to separate completely, resulting in a large vessel that receives blood from both the right and left ventricles and supplies it to the systemic and pulmonary circulations.

This condition can lead to various complications, such as cyanosis (bluish discoloration of the skin), congestive heart failure, and pulmonary hypertension. Treatment typically involves surgical correction, which may include placing a patch to separate the truncus into two vessels or using a conduit to connect the right ventricle to the pulmonary artery.

I medicinsk terminologi refererar "njurkanaler, samlande" till de strukturer i njuren som är ansvariga för att samla in urin från de olika delarna av njuren och leda den vidare till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också calices, major calcical groups eller renela pelvis. De består av en uppsättning cupliknande strukturer som är placerade i den mediala delen av njuren och leder urinen in i en central hålighet, det så kallade renala pelviskanalen, som sedan fortsätter ner till urinblåsan via ureterna.

Liddle syndrome is a rare, inherited form of hypertension (high blood pressure) that is characterized by early onset of the condition and resistance to some commonly used medications for treating high blood pressure. It is caused by mutations in the SCNN1A, SCNN1B, or SCNN1G genes, which provide instructions for making subunits of a protein called the epithelial sodium channel (ENaC). This channel plays a key role in regulating salt and water balance in the body.

Mutations in these genes lead to an overactive ENaC, resulting in increased absorption of sodium and water by the kidneys and decreased excretion of potassium. This can cause high blood pressure, low levels of potassium in the blood (hypokalemia), and metabolic alkalosis (an imbalance of fluids and electrolytes that can lead to symptoms such as muscle weakness and cramps).

Liddle syndrome is typically inherited in an autosomal dominant manner, meaning that a child has a 50% chance of inheriting the mutated gene from a parent who carries the condition. It is usually diagnosed based on clinical features, family history, and genetic testing. Treatment typically involves the use of medications that block ENaC activity, such as amiloride or triamterene, in combination with other blood pressure-lowering drugs.

Degenerin sodium channels, also known as epithelial sodium channels (ENaC), are a type of ion channel that are responsible for the transport of sodium ions (Na+) across cell membranes. These channels are composed of three subunits, alpha, beta, and gamma, which are encoded by the genes SCNN1A, SCNN1B, and SCNN1G, respectively.

The term "degenerin" refers to the discovery of these channels in degenerating nerve cells, where they were found to contribute to the pathology of certain neurodegenerative diseases. However, it is now known that degenerin sodium channels are widely expressed in various tissues throughout the body, including the lungs, kidneys, and colon.

In the lungs, these channels play a critical role in regulating fluid balance and maintaining proper airway hydration. In the kidneys, they help to reabsorb sodium ions from the filtrate back into the bloodstream. In the colon, degenerin sodium channels contribute to the regulation of water and electrolyte transport.

Dysregulation of degenerin sodium channels has been implicated in a variety of diseases, including cystic fibrosis, hypertension, and certain forms of cancer. As such, these channels are an active area of research for potential therapeutic targets.

Aldosteron är ett steroidhormon som produceras i binjurebarken. Det spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Aldosteron stimulerar njurarna att behålla natrium och avge kalium, vilket leder till ökad vätskeupptagning och höjda blodvolymer. Detta i sin tur får effekten av att öka blodtrycket.

Produktionen av aldosteron regleras främst av två hormoner: angiotensin II och potassium. När salt- och vattenbalansen är störd, eller när potassiumnivåerna i blodet ökar, aktiveras systemet för renin-angiotensin-aldosteron (RAAS), vilket leder till ökad produktion av aldosteron.

I medicinska sammanhang kan för höga nivåer av aldosteron leda till ett tillstånd som kallas primary hyperaldosteronism, eller Conns syndrom, som kan orsaka högt blodtryck och potassiumbrist. Lägre än normala nivåer av aldosteron kan vara ett tecken på binjurebarkssvikt.

'Xenopus laevis' är ett amfibieväxt som tillhör släktet Xenopus och familjen pipagrodor. Denna art är ursprungligen hemmahörande i subsahariska Afrika, där den förekommer i stillastående eller långsamt flytande vattensamlingar.

Xenopus laevis är en tvåbensegellös grodart som blir cirka 10-15 cm lång och kännetecknas av sin robusta byggnad, grönaktiga till bruna färger och sina tydligt framträdande, knölformade parotidkörtlar bakom ögonen.

Denna art är välkänd inom forskningen, speciellt inom molekylärbiologi och genetik, eftersom den har en lång livslängd i fångenskap (upp till 15 år) och är lätt att hantera och föröka. Xenopus laevis används ofta som ett modellorganism för att studera utvecklingsbiologi, neurobiologi och immunologi.

Jonkanalstyrning, eller "ion channel regulation", refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar hur jonkanaler i cellmembranet regleras. Jonkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelningen och tillåter specifika typer av joner, såsom natrium, kalium, calcium och klorid, att diffundera genom cellmembranet. Genom att tillåta eller förhindra passage av dessa joner hjälper jonkanaler till att upprätthålla och ställa in den elektrokemiska gradienten över celldelningen, vilket är nödvändigt för cellers funktion och överlevnad.

Jonkanalstyrning kan ske på olika sätt, inklusive:

1. Via ligander: Vissa jonkanaler kan aktiveras eller inaktiveras av specifika molekyler som binder till dem, så kallade ligander. Dessa kan vara exempelvis neurotransmittorer, hormoner eller gaser som kväveoxid.
2. Genom voltageförändringar: Andra jonkanaler öppnas eller stängs i respons på förändringar i membranpotentialen, det vill säga den elektriska potentialskillnaden över celldelningen. Dessa jonkanaler kallas därför voltagedependenta jonkanaler.
3. Genom mekanisk påverkan: Några jonkanaler kan aktiveras eller inaktiveras av mekanisk påverkan, till exempel genom tryck- eller skjuvkrafter.
4. Via fosforylering/defosforylering: Proteinkinaser och fosfataser kan fosforylera och defosforylera vissa jonkanaler, vilket påverkar deras funktion.
5. Genom splicing av RNA: Alternativ splicing av RNA kan leda till skilda isoformer av jonkanalproteiner med olika funktioner.

Förändringar i jonkanaler och deras regleringsmekanismer kan leda till sjukdomar, exempelvis kan mutationer i jonkanaler orsaka ärftliga neurologiska sjukdomar som epilepsi eller migrän.

En oocyte, även känd som en äggcell, är en stor, ofullständigt utvecklad cell hos en kvinna som kan utvecklas till ett ägg under den ovulatoriska cykeln. Oocyten bildas i äggstockarna (ovarier) och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 23 unika kromosomer, medan de flesta andra celler i kroppen har 46 kromosomer fördelade på två uppsättningar. När en mannens spermie befruktar oocyten bildas en zygot, som kan utvecklas till ett embryo och sedan till ett foster under graviditeten.

Pseudohypoaldosteronism är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomstillstånd där kroppen har nedsatt respons på aldosteron, trots att aldosteronsnivåerna i sig själva kan vara normala eller till och med ökade. Aldosteron är ett hormon som produceras av binjuremärgen och spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vätskebalansen i kroppen, samt håller blodtrycket stabilt.

Pseudohypoaldosteronism kan delas in i två typer: typ 1 och typ 2. Typ 1 är den vanligaste formen och delas i sin tur upp i två undergrupper: ren (förkortat PHA1) och komplex (PHA2).

* Ren pseudohypoaldosteronism (PHA1): Detta tillstånd beror på defekter i salt- och vätskebalansregleringen i njurarna, vilket leder till nedsatt respons på aldosteron. Symptomen inkluderar låg blodtryck, hög halt av kalium i blodet (hyperkaliemi), låg halt av natrium i urinen (hyponatriuri) och hög halt av kalium i urinen (hyperkaluri). PHA1 kan vara ärftligt eller förvärvat.
* Komplex pseudohypoaldosteronism (PHA2): Detta tillstånd beror på en defekt i aldosteronreceptorn, vilket gör att kroppen inte kan svara på aldosteron korrekt. PHA2 är ett ärftligt tillstånd och tenderar att vara mer allvarligt än PHA1. Symptomen inkluderar låg blodtryck, hög halt av kalium i blodet (hyperkaliemi), låg halt av natrium i urinen (hyponatriuri) och hög halt av kalium i urinen (hyperkaluri).
* Andra former av pseudohypoaldosteronism: Det finns andra sällsynta former av pseudohypoaldosteronism som orsakas av olika genetiska defekter. Dessa tillstånd tenderar att vara mer allvarliga än PHA1 och PHA2.

Diagnos av pseudohypoaldosteronism innebär en kombination av symtom, laboratorieundersökningar och genetisk testning. Behandlingen inkluderar behandling av underliggande orsaken, om det går att identifiera den, samt korrektion av elektrolytbalansen med läkemedel som diuretika och supplement av natrium och kalium. I allvarliga fall kan patienterna behöva intagas på sjukhus för intensivvård.

"Acid Sensing Ion Channels" (ASICs) are a type of ion channel proteins that are sensitive to changes in extracellular pH levels. They are primarily permeable to cations such as sodium and calcium ions, and play important roles in various physiological processes, including nociception (pain perception), mechanosensation, and synaptic plasticity. ASICs are activated by a decrease in pH, such as that which occurs during tissue acidosis resulting from ischemia, inflammation, or hypoxia. There are several subtypes of ASICs, including ASIC1, ASIC2, and ASIC3, each with distinct biophysical and pharmacological properties.

NAV1.5, eller Nav1.5 kanalerna (förkortning för "Neurobiological Active of Voltage-gated Ion 1.5"), är en typ av natriumkanaler som finns i hjärtmuskelceller och är involverade i skapandet och ledningen av impulser inom hjärtat. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att initiera och koordinera kontraktioner hos hjärtmuskeln, så att hjärtat kan pumpa blod effektivt genom kroppen.

NAV1.5-kanalerna är proteinkomplex som spänningsstyrda natriumjoner (Na+) tillåter att strömma in i muskelcellen när cellmembranet depolariseras, vilket leder till en snabb ökning av intracellulärt natrium och skapandet av ett aktionspotential. Efter aktionspotentialets slut stängs kanalerna, så att inga fler natriumjoner kan strömma in i cellen.

Mutationer i genen som kodar för NAV1.5-kanaler (SCN5A) har visats vara associerade med olika arvliga hjärtsjukdomar, såsom långsam ledningshastighet, QT-syndrom och arrhythmier. Dessa sjukdomar kan öka risken för allvarliga hjärtarytmier och plötslig död.

NAV1.2, eller Nav1.2-kanalen, refererer til en type natriumkanal som er involvert i genereringen av aktionspotentialet i neuroner (nerveceller). Denne typen av natriumkanaler er specifikt kalt SCN2A-kanalen og de er bel localisert i den membranen som omgir de neurale utskjettene, også kalt axonet.

NAV1.2-kanalene spiller en viktig rolle i initieringen og reguleringen av aktionspotentialet, som er en rask elektrisk impuls som skyndes seg ned langs aksonet for å overføre informasjon til andre neuroner eller muskler. NAV1.2-kanalene er spesielt viktige for genereringen av aktionspotentialet i de initiale fasene av en nerveimpuls, og defekter i disse kanalene kan være forbundet med epilepsi og andre neurologiske lidelser.

NAV1.6, eller Nav1.6-kanalen, står för "Neuronal Voltage-Gated Sodium Channel 1.6" och är en typ av natriumkanaler som finns i exciterade celler, till exempel nervceller och muskelceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att initiera och reglera aktionspotentialer, det vill säga de snabba elektriska signaler som används för kommunikation mellan celler och för kontraktion av muskler.

NAV1.6-kanalen är speciellt viktig för att generera snabba aktionspotentialer i nervceller, särskilt i de sensoriska neuronerna som överför smärtsignaler till hjärnan. Mutationer i genen SCN8A, som kodar NAV1.6-kanalen, kan leda till olika neurologiska sjukdomar, till exempel epilepsi och cerebral pares.

'Xenopus' är ett släkte groddjur som tillhör familjen pipagrodor. Det mest välkända arten inom släktet är Xenopus laevis, även känd som afrikansk klokrypare. Denna art är vanligen vad man avser när man talar om 'Xenopus' i medicinska sammanhang.

Xenopus laevis används ofta inom forskning, speciellt inom utvecklingsbiologi och molekylär biologi, på grund av deras lätta hantering, snabba embryonala utveckling och stora ägg som är lämpliga för mikroinjektion. Deras genetiska och morfologiska likheter med människan gör dem också användbara som modellorganismer för att studera många aspekter av mänsklig fysiologi och sjukdomar.

I medicinska sammanhang kan Xenopus användas för att undersöka utvecklingen av olika organ och system, såsom det nervsystemet, muskelsystemet och det reproduktiva systemet. De kan också användas för att studera immunologi, toxicologi och farmakologi.

'Patch-clamp-tekniker' är en elerofysiologisk metod som används för att mäta jonflöden genom en individuell jonkanal i cellmembranet. Den utvecklades av den tyska forskaren Erwin Neher och den amerikanske forskaren Bert Sakmann år 1981, för vilket de belönades med Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1991.

Tekniken innebär att en glas pipett fylls med en elektrolytlösning och placeras i kontakt med cellmembranet så att en liten del av membranet sugs in i pipetten och formar en "patch" eller ett "tätslag". När denna patch är intakt, kan potentialen över membranet justeras så att jonkanalen öppnas och jonflödet genom kanalen kan mätas som en ström.

Patch-clamp-tekniken används inom flera områden av biomedicinsk forskning, till exempel för att studera hur jonkanaler regleras och hur de påverkar cellers elektriska signalering, samt för att utveckla läkemedel som kan modulera jonkanalfunktionen.

Kalciumkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelar och reglerar flödet av calciumjoner (Ca²+) in och ut från cellens cytosol till endoplasmatiska nätverket (ER/SR) eller till extracellulärt vätska. Kalciumkanaler är viktiga för en rad fysiologiska processer, såsom muskelkontraktion, neurotransmission, excitation-contraction-koppling, hormonutsöndring och cellsignalering.

Det finns olika typer av kalciumkanaler, inklusive:

1. Voltage-gated calcium channels (VGCCs): Dessa aktiveras av spänningsförändringar över celldelarna och finns i flera olika subtyper som inkluderar L-, N-, P/Q- och R-typkanaler.
2. Receptoropererade calciumkanaler (ROCCs): Dessa aktiveras av specifika ligander, till exempel neurotransmittorer eller hormoner, som binder till receptorer på cellytan. Exempel på ROCCs är de som hittas i presynaptiska terminals och som spelar en viktig roll i neurotransmissionen.
3. Store-operated calcium channels (SOCCs): Dessa aktiveras av förändringar i ER/SRs calciumnivåer och är involverade i cellsignalering, celldifferentiering och cellcykeln.

Dysfunktion eller störningar i kalciumkanaler kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom neurologiska, kardiovaskulära och muskuloskeletala störningar.

'Voltage-gated sodium channels' (VGSCs) are a type of ion channel found in excitable cells such as nerve and muscle cells. They play a crucial role in the generation and propagation of action potentials, which are electrical signals that travel along the cell membrane.

VGSCs are composed of a large alpha subunit and one or two smaller beta subunits. The alpha subunit forms the ion-conducting pore of the channel and contains four homologous domains (I-IV), each with six transmembrane segments (S1-S6). The S4 segment in each domain contains positively charged amino acid residues and functions as a voltage sensor that responds to changes in the membrane potential.

When the membrane potential becomes more positive, the voltage sensors move and open the channel, allowing sodium ions (Na+) to flow into the cell. This rapid influx of Na+ ions depolarizes the membrane and triggers an action potential. After the channel opens, it undergoes a process called inactivation, where the inner pore of the channel is blocked by a portion of the alpha subunit, preventing further ion flow.

VGSCs are important targets for several classes of drugs used in medicine, including local anesthetics, antiarrhythmic agents, and antiepileptic drugs. Mutations in VGSC genes have been associated with various channelopathies, such as inherited forms of epilepsy, cardiac arrhythmias, and muscle disorders.

Endosomal Sorting Complexes Required for Transport (ESCRT) är en grupp av proteinkomplex som spelar en viktig roll i transporten och sorteringen av membranproteiner inom cellen. De är involverade i processer såsom autofagi, multivesikulära kroppars bildning (MVB) och celdelning.

ESCRT-komplexen kan delas in i fyra huvudgrupper: ESCRT-0, ESCRT-I, ESCRT-II och ESCRT-III. Varje komplex har en specifik funktion i sorteringen av membranproteiner och interagerar med varandra för att fullborda processen.

ESCRT-0 är det första komplexet som rekryteras till membranet och är involverat i initial sortering av ubiquitinerade proteiner. ESCRT-I och ESCRT-II hjälper till att deformera membranet och bilda membrantuberler, medan ESCRT-III är involverat i skärning av tuberlerna för att bilda små vesiklar som innehåller de ubiquitinerade proteiner som ska transporteras eller degraderas.

I allmänhet är ESCRT-komplexen viktiga för cellens homeostas och felfunktioner i dessa komplex kan leda till sjukdomar såsom neurodegenerativa sjukdomar och cancer.

I Jontransport (eller sodium-kalium-pumpen) refererer vi til et transportprotein i cellemembranen som pumper natrium (Na+) ud af cellen og potassium (K+) ind i cellen. Dette sker imod deres koncentrationsgradient, hvilket betyder at Na+ har en højere koncentration inde i cellen end udenfor, og K+ har en lavere koncentration inde i cellen end udenfor.

Jontransporten kræver energi for at fungere, som kommer fra ATP-hydrolyse (ATP er adenosintrifosfat, et molekyle der indeholder højt energipotentiale). Denne proces hjælper til at opretholde homeostasen i cellelementer og sørger for at ionerne holdes i balance.

Denne transportmekanisme er essentiel for mange cellulære processer, herunder nerveimpulsers overførsel, muskelkontraktion og cellevæskens osmotiske balance.

"Complementary RNA" refererar till en RNA-molekyl som är komplementär till en annan RNA-molekyl eller en DNA-sekvens. Det betyder att deras baspar har perfekt komplementaritet, det vill säga att varje adenin (A) i den ena sekvensen matchar en uracil (U) i den andra sekvensen, och varje guanin (G) matchar en cytosin (C).

Ett exempel på komplementärt RNA är kopiering av DNA till mRNA under transkriptionen. I detta fallet är varje nukleotid i den DNA-molekylen parat med ett komplementärt nukleotid i den resulterande mRNA-molekylen. Ett annat exempel är syntesen av siRNA (small interfering RNA) som är en del av RNAi-mechanismen (RNA-interference), där komplementära RNA-strängar binder till varandra och bildar en dubbelsträngad RNA-struktur som sedan kan leda till nedbrytning av motsvarande mRNA-molekylen.

En nefron är den grundläggande funktionella enheten i en njure, som ansvarar för att filtrera blodet och producera urin. Varje nyckelorgan innehåller tusentals nefron, som består av ett glomerulus (en samling kapillärer som filterar blodet) och en tubul (ett rör som transporterar och bearbetar den filtrerade vätskan). Nefronens funktion är att reglera vattnets, saltets och näringsämnenas balans i kroppen samt att avlägsna skadliga ämnen.

'Urindrivande medel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som ökar urinproduktionen och underlättar mjölkkörtlarnas avflöde, ofta använda för att behandla vattenansamling i kroppen (ödem) orsakade av hjärt- eller njurproblem. De verksamma substanserna i urindrivande medel kan vara exempelvis diuretika som hjälper till att eliminera överskott av salt och vatten från kroppen genom att öka urinproduktionen i nyckelorganet nefron i njurarna. Andra substanser som kan ingå i urindrivande medel är antispasmodika, vilka lindrar muskelspasmer i urinvägar och mjölkkörtlar, och antiinflammatoriska medel som reducerar inflammation och smärta.

Elektrofysiologi är en medicinsk specialitet som handlar om studiet av den elektriska aktiviteten hos levande vävnader, särskilt hjärt- och nervvävnader. Inom kardiologin används elektrofysiologi för att diagnostisera och behandla olika typer av hjärtsjukdomar, till exempel aritmier (för fått eller för snabb hjärtrytm).

Inom neurofysiologin används elektrofysiologiska tekniker för att studera den elektriska aktiviteten i nervceller och deras signalering till varandra. Detta kan ske genom att placera elektroder på ytan av hjärnan eller inuti nervbanor för att mäta den elektriska aktiviteten under olika förhållanden, till exempel under vakenhet eller sömn, och under olika sjukdomszuständerna.

Elektrofysiologin är en mycket avancerad teknik som kräver speciell utbildning och erfarenhet för att kunna tolka de komplexa mönstren av elektrisk aktivitet som kan ses i levande vävnader.

NAV1.8, eller Nav1.8 sodium channel (senosubunita α) är ett proteinkomplex som bildar en del av de snabbt aktiveringsbart och inaktiveringsbart natriumkanaler som finns i exciterbara celler, till exempel nerv- och muskelceller. Denna specifika kanaltyp spelar en viktig roll för att generera och leda aktionspotentialer, särskilt i små nervesfärer (C-fiber) som är involverade i smärttransmissionen i det perifera nervsystemet.

NAV1.8-kanalens gen kodas av SCN10A och den uttrycks huvudsakligen i dorsalrotsganglionceller (DRG) och nociceptiva neuron i ryggraden. Den har en unik elektrofysiologisk profil jämfört med andra natriumkanaler, med en långsammare aktiverings- och inaktiveringskurva samt en högre tålighet för inaktivering. Dessa egenskaper gör att NAV1.8-kanalerna är speciellt välanpassade för att underlätta repetitiv eldning av aktionspotentialer i smärtreceptorneuron, vilket kan leda till ökad smärtkänslighet och kronisk smärta.

Förändringar i NAV1.8-kanalens funktion har visats vara involverade i patologiska smärtsammansättningar, såsom neuropatisk smärta och inflammatorisk smärta. Därför är NAV1.8-kanaler ett aktivt forskningsområde för att utveckla nya terapeutiska strategier för behandling av kronisk smärta.

Protein undersyrer, også kjent som proteindefisiens, refererer til et tilstand hvor individet ikke får nok proteiner for å oppfylle sine kroppsbehov. Protein er en viktig byggestoff for kroppen og er involvert i mange funksjoner som muskelforming, immunforsvar, hormonproduksjon og andre essensielle biokjemiske prosesser.

En proteinundersyre kan føre til en rekke negative helsekonsekvenser, herunder vansakhet, svakt muskeltonus, økt risiko for infeksjoner, langsom vekst hos barn og unge, og i alvorlige tilfeller kan det føre til komplikasjoner som lever- og hjertesvikt. Proteinundersyre kan være akutt eller kronisk og kan skyldes en rekke forskjellige faktorer, inkludert mangel på proteinrik mat, økt behov for proteiner pga sykdom eller skade, eller forstyrrelser i absorpsjonen eller bruken av proteiner i kroppen.

Sodium channel agonists are substances that increase the activity or function of sodium channels. Sodium channels are membrane proteins that play a crucial role in the generation and transmission of electrical signals in excitable cells, such as nerve and muscle cells.

When sodium channels open, they allow sodium ions to flow into the cell, which leads to a rapid depolarization of the cell membrane and the initiation of an action potential. Sodium channel agonists enhance this process by increasing the likelihood that sodium channels will open or by prolonging the duration of time that they remain open.

Examples of sodium channel agonists include certain neurotoxins, such as batrachotoxin and veratridine, which bind to and activate sodium channels. These substances are used in research to study the properties and functions of sodium channels, but they have no therapeutic uses in medicine.

It's worth noting that the term "agonist" is often used in contrast to "antagonist," which refers to a substance that blocks or reduces the activity of a receptor or channel. In this sense, sodium channel agonists increase the activity of sodium channels, while sodium channel antagonists decrease their activity.

NAV1.1, eller Nav1.1-kanalen, är ett genetiskt påverkat sodiumkanalprotein som kodas för av SCN1A-genen. Detta protein spelar en viktig roll i initierandet och regleringen av neuronala aktionspotentialer i hjärnan. NAV1.1-kanalen är predominant uttryckt i de centrala nervsystemets ganglionceller och interneuroner, där den bidrar till att kontrollera exciterbariteten hos dessa celler. Defekter eller mutationer i SCN1A-genen kan leda till en rad olika neurologiska sjukdomar, inklusive generaliserade epilepsier och migrän.

NAV1.7, eller Nav1.7 sodiumkanal (også kendt som SCN9A), er en type af voltage-gated natriumkanaler, der spiller en vigtig rolle i nerveimpulsersoverførsel og smertefølelse. Disse kanaler findes i det perifere nervesystem og er specielt koncentreret i nociceptive neuroner, som er involveret i smertesensation. NAV1.7 sodiumkanaler hjælper med at generere aktionspotentiale i nerven og påvirker dermed hastigheden og intensiteten af nerveimpulser. Variationer i NAV1.7 kanalfunktion er forbundet med forskellige smertestørrelser, herunder smertefølelse ved normale berøringer (allodyni) og smertefrihed.

NAV1.4, eller Nav1.4 sodium channel (SCN4A), är ett slags natriumkanalprotein som återfinns i muskelceller, särskilt i skelettmuskulatur. Det är en typ av voltage-gated ion channel, vilket betyder att den öppnas och stängs beroende på potentialskillnaden över cellmembranet. NAV1.4-kanalen är speciellt viktig för initiering och reglering av aktionspotentialer i muskelceller, vilket leder till kontraktion. Defekter eller mutationer i SCN4A-genen kan leda till olika former av muskelsjukdomar, såsom periodisk paralys och myotonia.

'Membranpotential' refererer til den elektriske spænding, der opretholdes over cellemembranen i levende celler. Dette potential er skabt af forskellige ioner, som sodium (Na+), kalium (K+), calcium (Ca2+) og klorid (Cl-), der har forskellig koncentration på hver side af cellemembranen. I hviletilstand er membranpotentialet negativt, da der er en højere koncentration af negative ladninger inde i cellen end udenfor. Dette skyldes især forskellen i koncentration af K+ og Na+ ioner på hver side af cellemembranen.

I membranpotentialet spiller natrium-kalium-pumpen en vigtig rolle, idet den pumper to kaliumioner ind i cellen for hvert tre sodiumioner, der pumpes ud. Dette bidrager til at opretholde den negative ladning inde i cellen og sikre et stabil membranpotential.

Membranpotentialet kan ændres under forskellige fysiologiske processer som eksempelvis nerveimpulser, muskelkontraktioner og celldifferentiering. Disse ændringer i membranpotentialet er nødvendige for cellernes normale funktion og kommunikation med hinanden.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Mineralokortikoidreceptorer (MR) är en typ av nukleär receptor som binder mineralokortikoidhormoner, såsom aldosteron. Dessa receptorer finns i huvudsak i cellkärnan och är involverade i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen i kroppen, blodtrycket och hjärtfunktionen. När ett mineralokortikoidhormon binder till MR aktiveras denne och interagerar med DNA:t för att påverka genuttrycket, vilket leder till syntesen av proteiner som styr ovanstående processer.

'Natrium i kosten' refererer til mengden av natrium (et essentielt mineral og elektrolytt) som forekommer i en given matprodkt eller drikk. Natrium er viktig for å holde balanse i vårt kroppsvann, hjelpe med muskel- og nervesystemfunksjoner, og regulere blodtrykket.

Den typiske rekommendert mengden av natrium for en voksen er om lag 1500 milligram (mg) per dag, men dette kan variere alt etter individets alder, kjønn, fysisk aktivitet og helse tilstand. For mange mennesker, en typisk vestlig diett inneholder for mye natrium, særlig på grunn av saltene vi bruker i matlagingen og fordi mange ferdige matprodukter inneholder høye konservingsmidler-relaterte natriumnivåer.

For hver gram salt (NaCl) i en matprodkt, inneholder den om lag 390 mg natrium. Således kan en produkt som inneholder fire gram salt inneholde opp til 1560 mg natrium. Det er viktig å lese etiketter for å være klar over hvor mye natrium du får fra de forskjellige matproduktene i din diett.

Saxitoxin (STX) är ett starkt neurotoxin som förekommer naturligt i vissa arter av musslor, sjöpungar och andra marina djur. Det produceras av encelliga blågröna alger, så kallade cyanobakterier, som kan orsaka algblomningar (skumsvampbeframsningar) i vattenmiljöer. Saxitoxin är ett av de kraftfullaste kända neurotoxinerna och fungerar genom att blockera natriumkanaler i nervceller, vilket kan leda till muskelsvaghet, andningsproblem och i extrema fall död. Det anses vara en av orsakerna till den livshotande sjukdomen paralytisk skaldjursförgiftning (PSP) hos människor som ätit kontaminerade skaldjur.

Inwardly rectifying potassium channels are a type of potassium ion channel that allow for the selective passage of potassium ions (K+) across the cell membrane. The term "inwardly rectifying" refers to their unique property of allowing potassium ions to flow more easily into the cell (inward current) than out of the cell (outward current), particularly at positive voltages. This characteristic is due to the voltage-dependent blockade of these channels by intracellular magnesium and polyamines, which reduces their ability to conduct outward currents.

Inwardly rectifying potassium channels play crucial roles in various physiological processes, including setting the resting membrane potential, regulating action potential firing, maintaining ionic homeostasis, and modulating neurotransmitter release. They are widely expressed in excitable and non-excitable cells throughout the body, such as neurons, cardiac myocytes, skeletal muscle fibers, and various epithelial cells.

There are seven subfamilies of inwardly rectifying potassium channels (Kir1.x to Kir7.x) that differ in their molecular structures, biophysical properties, and tissue distributions. Mutations in genes encoding these channels have been linked to various human diseases, including cardiac arrhythmias, epilepsy, and Bartter syndrome, a genetic disorder characterized by kidney dysfunction and electrolyte imbalances.

Natriumklorid symporter (NCC, tidigare känd som TSC eller thiazid-sensitiv chloridkanal) är ett protein i den apikala membranen hos tubulusceller i njurarna. Det transporterar natriumjoner (Na+) och kloridioner (Cl-) från distalt tubuli till den lumina i samtidigt, vilket leder till reabsorption av salt och vatten till blodet.

Denna process är en del av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) och hjälper till att reglera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen genom att kontrollera mängden salt och vatten som elimineras via urinen.

NCC är ett mål för thiaziddiuretika, en typ av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck och ödem. Thiaziddiuretika fungerar genom att blockera NCC, vilket minskar salt- och vattenreabsorptionen i njurarna och ökar urinproduktionen.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

Batrachotoxin är ett mycket starkt neurotoxin som främst förekommer hos vissa grodor och skalbaggar i den neotropiska regionen. Det verkar genom att stör permanent membranpotentialen i nerv- och muskelceller, vilket leder till konvulsioner och dödsfall vid högre doser. Batrachotoxin är ett av de starkaste neurotoxinerna som är kända och det saknas effektiv behandling vid förgiftning.

NAV1.3 (Nav1.3) är en gen som kodar för en undertyp av voltage-gated natriumkanaler, även kallad Na+ kanaler. Denna specifika undertyp, NaV1.3, består av en proteinkomplex med en alpha-subenhet och möjligen också en eller flera beta-subenheter. Alpha-subenheten bildar den poreformade delen av kanalen som är ansvarig för att släppa igenom natriumjoner (Na+) in i cellen när potentialskillnaden över membranet är tillräckligt stor.

NaV1.3-kanalens funktion är viktig för initierandet och genereringen av snabba aktionspotentialer i exciterbara celler, särskilt i nervceller och muskelceller. Dessa aktionspotentialer är nödvändiga för att skicka signaler inom och mellan olika delar av kroppen.

Mutationer i genen som kodar för NaV1.3-kanalen kan leda till olika neurologiska sjukdomstillstånd, såsom epilepsi, migrän och neuropatisk smärta. Dessutom har forskning visat att ökad aktivitet hos NaV1.3-kanalerna kan vara involverade i patofysiologiska processer bakom vissa neuropsykiatriska sjukdomar, såsom schizofreni och bipolär sjukdom.

"Cell membrane," også kjent som plasma membran, er en flexible, semipermeable barriere som omgir alle levende celler. Det består hovedsakelig av lipider og proteiner og har til oppgave å kontrollere pasasjen av molekyler, ions og andre stoffer inn i og ut av cellen. Lipidbilagen i cellmembranen er organiert som en dobbeltlayet med hydrofobe halvballer mot hverandre og hydrofille halvballer vendt ut og inne i cellen. Proteinmolekyler inneholdt i membranen kan fungere som transportproteiner, reseptorer, enzymers eller mekaniske koblinger til cytoskelettet. Cellmembranen er viktig for å opretholde cellens homeostasisme og integritet.

"Distalnefron" eller "distala njurkanaler" refererar till de delar av nefron, den grundläggande enheten i njuren som är ansvarig för filtrering och koncentration av blodet, som utför slutlig reabsorption och sekretion av vatten, salt och andra elektrolyter innan urinen bildas. Distala njurkanaler är den del av nefron som kommer efter samlingsrören (tubuli contorti) och består av två segment: distalt straight tubule och collecting duct. Dessa områden har en viktig roll i regleringen av kroppens vatten- och elektrolytbalans genom att kontrollera mängden salt och vätska som exkreteras via urinen.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

'Pneumocyter' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva de celler som bildar alveolernas (lungornas luftfickor) epitel i lungorna. Det finns två typer av pneumocyter: typ I och typ II.

Typ I-pneumocyter täcker ungefär 95% av alveolernas yta och är mycket tunna celler som tillåter gasutbyte mellan luften i lungorna och blodet i kapillärerna. De hjälper också att hålla alveolerna öppna så att de inte kollapsar när vi andas ut.

Typ II-pneumocyter är fyllda med sekreterande vesiklar som innehåller surfactant, en ytaktiv substans som minskar ytspänningen i alveolerna och förhindrar deras kollaps när vi andas ut. Dessa celler kan också dela sig och ersätta skadade typ I-pneumocyter.

I vissa fall kan pneumocyter bli skadade eller infekterade, vilket kan leda till sjukdomar som interstitiell lunginflammation (ILD), akut respiratorisk distresssyndrom (ARDS) och lungcancer.

Kalciumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som används för att behandla olika hälsozustånd, framförallt kardiovaskulära sjukdomar. De verkar genom att blockera de kanaler i cellmembranet där jonerna kalcium kan passera in i cellen. Genom att minska mängden intracellulärt kalcium påverkas muskelkontraktioner, vilket sänker blodtrycket och/eller hjärtats arbetsbelastning.

Det finns två huvudtyper av kalciumkanalblockerare: dihydropyridiner och non-dihydropyridiner. Dihydropyridiner, som exempelvis nifedipin och amlodipin, har en stark verkan på de glatta muskler som omger blodkärlen och används främst för behandling av högt blodtryck och angina pectoris. Non-dihydropyridiner, såsom verapamil och diltiazem, har en starkare verkan på hjärtmuskulaturen och kan användas för att behandla både högt blodtryck och oregelbunden hjärtverksamhet.

I medicinsk kontext refererar termen "kalciumkanalblockerare" alltså till en grupp läkemedel som verkar genom att blockera kalciumkanaler i cellmembranet, med olika typer och undergrupper som har olika farmakologiska egenskaper och användningsområden.

En aminosyrasekvens är en rad av sammanfogade aminosyror som bildar ett protein. Varje protein har sin unika aminosyrasekvens, som bestäms av genetisk information i DNA-molekylen. Den genetiska koden specificerar exakt vilka aminosyror som ska ingå i sekvensen och i vilken ordning de ska vara placerade.

Aminosyrorna i en sekvens är sammanbundna med peptidbindningar, vilket bildar en polymer som kallas ett peptid. När antalet aminosyror i en peptid överstiger cirka 50-100 talar man istället om ett protein.

Aminosyrasekvensen innehåller information om proteinet och dess funktion, eftersom den bestämmer proteins tertiärstruktur (hur aminosyrorna är hopfogade i rymden) och kvartärstruktur (hur olika peptidkedjor är sammansatta till ett komplext protein). Dessa strukturer påverkar proteinet funktion, eftersom de avgör hur proteinet interagerar med andra molekyler i cellen.

Tetrodotoxin (TTX) är ett starkt neurotoxin som främst förekommer hos vissa arter av bläckfiskar, grodor, snäckor och fiskar, däribland kubafisken. Toxinet blockerar natriumkanaler i nerv- och muskelsystemet, vilket kan leda till förlamning och andningsstillestånd. TTX är mycket giftigt och saknar behandling, varför exponering bör undvikas.

Enligt ICD-10 (International Classification of Diseases, 10th Revision), definieras Kaliumkanalblockare som:

"Medel som blockerar kaliumkanaler i cellmembranet och på så sätt förlänger den aktionspotential som orsakas av en given mängd ingående natriumjoner. Dessa medel används framför allt vid behandling av oregelbundna hjärtrytmfenomen, till exempel förebyggande av kammarflimmer."

Också känt som: Kalium-kanal blockers, Potassium channel blocker.

Elektrisk ledningsförmåga (elektrisk konduktivitet) är ett mått på hur väl en substance kan leda elektrisk ström. Det är definierat som den reciproka värdet av resistansen i en given volym av materialet, och mäts vanligtvis i enheten Siemens per meter (S/m). Ju högre konduktivitet, desto bättre ledningsförmåga har materialet.

Mineralokortikoider är en grupp steroidhormoner som produceras i binjuremärgen och har en viktig roll i regleringen av elektrolyt- och vätskebalansen i kroppen. De två huvudsakliga mineralokortikoiderna är aldosteron och dess mindre aktiva metabolit deoxycorticosteron (DOC). Aldosteron är den mest betydelsefulla mineralokortikoiden och produceras i binjurebarkens zon glomerulosa.

Aldosteron verkar genom att binda till mineralokortikoidreceptorer (MR) i njurarnas distala tubuli, där det främjar natrium- och vattenreabsorption samtidigt som det ökar kaliumexkretionen. Detta leder till en ökad blodvolym och höjd blodtryck. Aldosteronutsöndringen stimuleras av två huvudsakliga signalsubstanser: renin-angiotensin-systemet (RAS) och potasserioken.

Mineralokortikoider har också visat sig ha en viss roll i regleringen av hjärtats och blodkärlenas funktion, inflammation och immunresponsen, men deras mekanismer är inte fullständigt klarlagda. Förhöjda nivåer av mineralokortikoider kan leda till sjukdomstillstånd som primär hyperaldosteronism och sekundär hyperaldosteronism, vilka kännetecknas av ökat blodtryck, hypokalemi (för låga potasserivärden) och metabol acidos.

Molekylsekvensdata (molecular sequencing data) refererer til de resultater som bliver genereret når man secvenserer DNA, RNA eller proteiner i molekylærbiologien. Det innebærer typisk en række af nukleotider (i DNA- og RNA-sekvensering) eller aminosyrer (i proteinsekvensering), der repræsenterer den specifikke sekvens af gener, genetiske varianter eller andre molekyler i et biologisk prøve.

DNA-sekvensdata kan f.eks. anvendes til at identificere genetiske varianter, undersøge evolutionæ forhold og designe PCR-primerer. RNA-sekvensdata kan bruges til at studere genudtryk, splicevarianter og andre transkriptionelle reguleringsmekanismer. Proteinsekvensdata er vigtige for at forstå proteinstruktur, funktion og interaktioner.

Molekylsekvensdata kan genereres ved hjælp af forskellige metoder, herunder Sanger-sekvensering, pyrosekvensering (454), ion torrent-teknikker, single molecule real-time (SMRT) sekvensering og nanopore-sekvensering. Hver metode har sine styrker og svagheder, og valget af metode afhænger ofte af forskningens specifikke behov og ønskede udbytte.

'Furin' är ett enzym som tillhör en grupp kallad proproteinkonvertaser (PC). Dessa enzymer är ansvariga för att klippa bort speciella sekvenser av aminosyror från proteiner, så kallade prodomäner, och på så sätt aktivera dem till sin funktionella form. Furin är ett mycket effektivt enzym som verkar vid normala kroppstemperaturer och under neutral pH. Det klipper bort prodomäner från många olika proteiner, inklusive hormoner, signalsubstanser och virusproteiner. Furin spelar därför en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer såväl som i patogenesprocesser relaterade till vissa virusinfektioner.

Kloridkanaler är proteinkomplex som spänner över celldelar och membran i kroppens celler. De tillåter negativt laddade klorgasioner (Cl-) att diffundera genom cellmembranet. Dessa kanaler är viktiga för att reglera elektrolytbalans, pH och vätskebalans i kroppen.

Det finns olika typer av kloridkanaler, inklusive voltagemässigt styrda kanaler, ligandstyrda kanaler och mekaniskt styrda kanaler. Dessa olika typer av kanaler aktiveras av olika signaler och är involverade i olika fysiologiska processer som nervsignalerering, muskelkontraktion och sekretion av saltsyror.

Abnormaliteter i kloridkanaler kan leda till olika sjukdomar, inklusive cystisk fibros (CF), en ärftlig lungsjukdom som orsakas av mutationer i CFTR-genen, som kodar för en speciell typ av kloridkanal.

"Cell line" er en betegnelse for en population av levende celler som deler seg selvstandig og ubestemt i laboratoriet. Disse cellene har typisk samme karyotype (sammensetningen av deres kromosomer) og genetiske egenskaper, og de kan replikeres over en lang periode av tid. De kan brukes i forskning for å studere cellebiologi, molekylær biologi, farmakologi, virologi og andre områder innen biovitenskapen. Eksempler på velkjente cellinjer inkluderer HeLa-cellinjen (som er tatt fra en livstrukturløs kvinne i 1951) og Vero-cellinjen (som er vanlig å bruke i studier av virusinfeksjoner).

'Ubiquitin-protein ligaser' (UBE's or E3 ligases) är en typ av enzymer som spelar en viktig roll i proteinnedbrytningen och regleringen av cellulära processer, såsom celldelning, signaltransduktion och DNA-skador. De gör detta genom att katalysera överföringen av ubiquitin, ett litet protein, till specifika målproteiner.

Ubiquitinering av proteiner kan leda till olika konsekvenser beroende på hur många ubiquitinmolekyler som adderas och var de adderas. Monoubiquitinering (enbart en ubiquitinmolekyl) kan fungera som en signal för att ändra proteins interaktioner eller lokalisering, medan polyubiquitinering (flera ubiquitinmolekyler) oftast är associerat med proteinnedbrytning.

UBE's kan kategoriseras i tre huvudgrupper baserat på deras struktur och mekanism: Really Interesting New Gene (RING)-finger, Homologous to E6-AP C-terminus (HECT) och RING Between RING (RBR). Varje grupp har sina unika egenskaper och roller i ubiquitinering av olika målproteiner.

I allmänhet är UBE's viktiga regulatörer av cellulära processer, och deras felreglering kan leda till patologiska tillstånd såsom neurodegenerativa sjukdomar, cancer och inflammatoriska tillstånd.

'Voltage-gated sodium channel blockers' är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera de natriumkanaler som finns i cellmembranet hos exciterbara celler, till exempel nerv- och muskelceller. Dessa kanaler öppnas vid elektriska impulser och låter natriumjoner strömma in i cellen, vilket genererar en aktionspotential eller nervimpuls.

Genom att blockera dessa kanaler kan voltage-gated sodium channel blockers minska frekvensen och/eller styrkan av de elektriska impulserna som leds genom nerver och muskelceller. Detta gör dem användbara som läkemedel för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom vissa typer av smärta, epilepsi, arrhythmier (hjärtarytmier) och neurologiska störningar.

Exempel på voltage-gated sodium channel blockers inkluderar klass I antiarrhythmika som flecainid, propafenon och lidokain, samt vissa antiepileptika som carbamazepin, lamotrigine och phenytoin.

IE-proteiner, eller "Immediate-Early"-proteiner, är en typ av proteiner som syntetiseras tidigt under en virusinfektion. De aktiveras direkt eller nästan direkt efter att viruset har infekterat värden och beforefter följer de två andra faser av genuttryck, tidiga (early) och sent (late) proteiner. IE-proteinerna spelar ofta en viktig roll i regleringen av virusets eget genuttryck samt i modifieringen av värdcellens miljö för att främja virusreplikationen.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett proteinmolekyl som resulterar från de specifika interaktionerna mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-flakor. Den tertiära strukturen av ett protein bestäms av den sekvensordningen (primär struktur) av aminosyror som utgör proteinet och de krafter som verkar mellan dem, såsom vätebindningar, dispersion-krafter och elektrostatiska attraktioner. Den tertiära strukturen är viktig för ett proteins funktionella aktivitet och kan vara stabil eller dynamisk beroende på proteinets roll i cellen.

Aquaporin-2 (AQP2) er en vannkanalprotein som primært finnes i cellermembranen til samlingstubene i nefronet, den grundlæggende enhet i nyrene. AQP2-kanaler regulerer vanntransporten i de collecting tubules og er involvert i reguleringen av vannholdigheten i kroppen gjennom å kontrollere urinproduksjonen.

Specielt er AQP2-nivåene i cellermembranen endringsbar i respons på vasopressin, et hormon som frisetts i blodet når kroppen mangler vann. Når vasopressin binder til sine reseptorer på cellene i collecting tubules, fører dette til en forskyving av AQP2-kanalene fra intracellulære vesikler til cellermembranen, noe som øker vannpermeabiliteten og fremmer osmotisk reabsorbsjon av vann. Dette resulterer i mindre urinvolum og mer vann i kroppen for å hjelpe med å korrigere den økte tørstfølelsen som oppstår når kroppen mangler vann.

Mutasjoner i AQP2-genen kan føre til sykdommer som Nephrogenic Diabetes Insipidus, en tilstand karakterisert av økt urinproduksjon og tørst.

11-β-hydroxysteroid dehydrogenase type 2 (11-β-HSD2) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av det aktiva glukokortikoidet cortisol till det inaktiva cortison. Detta sker framförallt i nederdelen av binjuremärgen (zona glomerulosa), men också i kolon, hjärta, lungor och placenta.

11-β-HSD2 har en viktig roll i att reglera mineralokortikoidnivåerna i kroppen genom att skydda mineralokortikoidreceptorn från onormalt höga koncentrationer av cortisol, som annars skulle kunna binda till receptorn och orsaka en ökad återabsorption av natrium och vatten i njurarna. Detta kan leda till ökat blodtryck och ödem.

Mutationer i 11-β-HSD2-genen kan orsaka sjukdomar som hypertension, hypokalemi och nefrokalcinos.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Lungblåsor, också kända som pulmonala alveolära mikrotrombemer (PAM), är en medicinsk term som refererar till små blodproppar (mikrotrombemer) som bildas i de sackliknande luftstrukturerna i lungorna, kallade alveoler. Dessa strukturer är involverade i gasutbytet mellan luften och blodet.

Lungblåsor uppstår ofta till följd av en inflammation eller skada på de små blodkärlen (kapillärerna) som omger alveolerna. Det kan orsakas av olika sjukdomar, såsom COVID-19, influensa, viruspneumoni och andra lunginfektioner. När lungblåsor uppstår kan det leda till problem med syreupptagningen och syrgaskvaliteten i blodet, vilket kan orsaka andningssvårigheter och hypoxi (syrebrist).

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

'Skorpiongifter' refererer til de giftstoffer som findes i skorpions svans. Skorpiongift består af et kompleks cocktail af forskellige neurotoxiner, der primært påvirker nervesystemet hos ofrene. Disse toksiner kan føre til en række symptomer, herunder lokal smerte, hvor giftet er injiceret, kramper, spasmer, salivation, svimmelhed, yderligere smerter i brystet og maven, højt blodtryk, akut hjertefremgangsmåde, og i sjældne tilfælde kan det føre til døden.

Skorpiongifters effekt på mennesker varierer alt efter arten af skorpionen. Der er over 1.500 kendte skorpionarter, hvoraf omkring 25-30 anses for at være farlige for mennesker. De mest giftige skorpioner tilhører familien Buthidae, herunder arter som den afrikanske fat-tailed skorpion og den brasilianske yellow scorpion.

Skorpiongifters neurotoxiner fungerer ved at forstyrre ionbalancen i nervecellerne, hvilket fører til de symptomsmerker, der er beskrevet ovenfor. Nogle skorpiongifte indeholder også enzyme, der kan forårsage lokal vævsskade og inflammation.

Det er vigtigt at søge øjeblikkelig medicinsk behandling, hvis man bliver stukket af en skorpion, da de fleste dødsfald skyldes forsinket behandling. Behandlingen består typisk af smertestillende midler, muskelrelaxanter, respiratorisk assistance og antitoxiner, der er specifikt designet til at neutralisere skorpiongiften.

NAV1.9, eller Nav1.9-kanalen, är en typ av voltage-gated natriumkanal som förekommer i celler, särskilt i nervceller. Denna kanal spelar en viktig roll inom smärtperception och är involverad i nociception, det vill säga den process där kroppen uppfattar och tolkar smärta.

NAV1.9-kanalen aktiveras vid mycket låga spänningsnivåer jämfört med andra natriumkanaler, och den bidrar till att skapa en kontinuerlig depolarisering av nervcellerna. Detta kan leda till en högre sannolikhet för aktionspotentialer (nervsignaler) att genereras, vilket i sin tur kan öka smärtupplevelsen.

Mutationer i genen som kodar för NAV1.9-kanalen har visats vara associerade med olika smärtsjukdomar, såsom neuropatisk smärta och inflammatorisk smärta. Dessa mutationer kan leda till en överaktivitet hos kanalerna och därmed en ökad smärtupplevelse.

'Koksalt' er en kjemisk forbindelse bestående av natrium (Na) og klor (Cl), og har formelen NaCl. Det er også kjent som salt, bordssalt eller kommon salt. Koksalt er en viktig oppdeler i kroppen og hjelper til å holde den normale balansen av vann og elektrolitter i kroppen. Det brukes også som smaksadding i mat.

Kaliumkanaler, spänningskänsliga, är en typ av jonkanaler som finns i cellytan hos de flesta celler. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att reglera cellens elektriska excitabilitet och signalering. De är speciellt viktiga för muskel- och nervcellers funktion.

Spänningskänsliga kaliumkanaler öppnas när cellmembranets potential skillnad når en viss tröskelvärde, vilket orsakar en utflöde av kaliumjoner (K+) från cellen. Detta leder till en negativare membranpotential och en minskad excitation hos cellen. När membranpotentialen återgår till ett vila tillstånd stängs kanalerna igen.

Det finns olika typer av spänningskänsliga kaliumkanaler, som skiljer sig i deras elektrofysiologiska egenskaper och funktioner. Exempel på dessa är bland annat de transienta (IA) och de efterhållande (IK) kaliumströmmarna. Dessa kanaler är viktiga för att generera och modulera aktionspotentialer, som är snabba elektriska impulser som propagerar längs med nerv- och muskelceller.

Solute Carrier Family 12, Member 3 (SLC12A3) er en gen som koder for en protein kalt for brikettene natrium-klorid symporter (NCC), også kjent som thiazid-sensitiv natrium-klorid cotransporter. Dette proteinet er involvert i reguleringen av salt- og vannbalanse i nieren, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodtrykket. Defekter i SLC12A3-genet kan føre til årsaker til bestemte arvelige sykdommer som Gitelman-syndromet og Bartter-syndromet typ 3.

Veratridin är ett alkaloid förening som utvinns från växten *Veratrum album*, också känd som vit nysrot. Det är ett giftigt ämne som kan orsaka muskelspasmer, hjärtrytmrubbningar och andningsproblem. Veratridin fungerar som en naturlig ligand till sodium-kanaler i cellmembranet, vilket leder till en ökad permeabilitet för natriumjoner och därmed depolarisering av membranet. Detta kan leda till oregelbunden nerv- och muskelaktivitet.

'Extravaskulärt lungvatten' refererar till vätska som accumulerats utanför kapillärernas vasculara kompartment i lungorna. Detta kan orsakas av en rad olika patologiska tillstånd, såsom hjärtsvikt, lungemboli, pneumoni och interstitiel lungsjukdomar. Denna accumulering av vätska kan leda till sämre lungfunktion och andningssvårigheter.

CFTR står för cystic fibrosis transmembrane conductance regulator, som är en protein som kontrollerar salt- och vattentransporten i cellmembranet. Mutationer i CFTR-genen kan leda till sjukdomen cystisk fibros (CF), som kännetecknas av lunginflammation, kronisk hosta och förhöjd sältkoncentration i svett.

The voltage-gated sodium channel beta-1 subunit, also known as SCN1B, is a protein involved in the functioning of voltage-gated sodium channels. These channels play a crucial role in the generation and transmission of electrical signals in excitable cells such as neurons and muscle cells.

The beta-1 subunit is associated with the pore-forming alpha-subunit of the channel and modulates its function. Specifically, it helps regulate the kinetics of sodium ion flow through the channel, affecting the speed and strength of electrical signals. The beta-1 subunit also plays a role in the localization and clustering of sodium channels at specific regions of the cell membrane.

Mutations in the SCN1B gene, which encodes the beta-1 subunit, have been associated with various inherited neurological disorders, including generalized epilepsy with febrile seizures plus (GEFS+), severe myoclonic epilepsy of infancy (SMEI or Dravet syndrome), and familial hemiplegic migraine. These conditions highlight the importance of voltage-gated sodium channels and their regulation in maintaining normal neurological function.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

L-typ (langsam-typ) kalciumkanaler är jonkanaler som tillåter calciumjoner att strömma in i exciterade celler, vanligtvis muskel- och nervceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll i celldefibrillation, neurotransmission, muskelkontraktion och reglering av cellytiska signaltransduktionsvägar.

L-typ kalciumkanalerna består av flera underenheter, inklusive en porebildande alfa-1-subunit, en beta-subunit, en gamma-subunit och en delta-subunit. Alfa-1-subuniten är den aktiva komponenten som bildar kanalporen och är ansvarig för calciumjonernas selektiva transport.

L-typ kalciumkanalerna aktiveras vid höga membranpotentialer, vilket orsakar en inflöde av calciumjoner in i cellen. Denna inflöde leder till en ökning av intracellulärt calcium, som kan initiera en rad cellulära processer, såsom muskelkontraktion och neurotransmitterutsläpp.

Dysfunktion i L-typ kalciumkanalerna har visats vara relaterad till flera sjukdomar, inklusive hypertension, angina pectoris, hjärtarytmier och neurologiska störningar.

'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.

"Nervvävnadsproteiner" är ett mycket brett begrepp som kan omfatta alla proteiner som finns i nervvävnad, inklusive hjärna, ryggmärke och nerver. Detta kan inkludera strukturella proteiner som utgör grunden för celler och deras processer, signalproteiner som används för kommunikation mellan celler, samt enzymer och andra proteiner som har betydelse för nervvävnadens funktion och homeostas. Exempel på specifika proteiner inkluderar neurofilament, tubulin, aktin, kinas, ligander och receptorer.

KATP-kanaler (ATP-sensitiva potassiumkanaler) är en typ av jonkanal som finns i celldelar hos bland annat celler i hjärtat, skelettmuskulatur och betacellerna i bukspottkörteln. Dessa kanaler spelar en viktig roll för regleringen av celldelningens elektriska excitabilitet och homeostas.

KATP-kanalernas funktion är att öka potassiumutflödet från cellen när cellens interna ATP-nivåer minskar, vilket leder till en hyperpolarisering av cellytan. Detta i sin tur kan leda till att celldelningen minskar eller upphör helt. I hjärtat kan aktivering av KATP-kanaler skydda mot ischemisk skada under hjärtinfarkt, medan inhibition av dessa kanaler används för att behandla diabetes genom att stimulera insulinsekreteringen från betacellerna i bukspottkörteln.

Renala medel, även känt som renalt medel eller kreatinin-clearance, är ett laboratoriemedel som används för att uppskatta den glomerulära filtrationshastigheten (GFR) i njurarna. GFR mäter hur väl njurarna fungerar vid reningsprocessen av blodet från skadliga ämnen och överskottsvätskor.

Renala medel beräknas genom att dividera den totala mängden kreatinin som utsöndras via urinen under en given tidsperiod (vanligtvis 24 timmar) med serumnivåerna av kreatinin i blodet. Resultatet uttrycks vanligen i milliliter per minut och kvadratmeter (ml/min/1,73 m2).

En lägre renala medel-värde indikerar sämre njurfunktion, medan ett högre värde indikerar bättre njurfunktion. Värden under 60 ml/min/1,73 m2 kan vara tecken på nedsatt njurfunktion och kräver ytterligare undersökningar för att fastställa orsaken och behandlingen.

"Biotinylering" refererar till en biokemisk metod där man modifierar en molekyl, vanligtvis ett protein eller en nukleinsyra, med en biotin-grupp. Biotin är en vitamin som binder starkt till avspecifika proteiner, kallade avbiotinbindande proteiner (avidin eller streptavidin). Denna bindning är mycket stark och har en dissociationskonstant på omkring 10^-15 M, vilket gör den ungefär tusen gånger starkare än en typisk antigen-antikropp-bindning.

Biotinylering används ofta inom forskning för att märka och följa specifika molekyler, till exempel genom att koppla fluorescerande markörer eller enzymatiska aktiviteter till biotin-gruppen. Det kan också användas för att purifiera specifika molekyler med hjälp av kolonner som innehåller avbiotinbindande proteiner.

Sammantaget är biotinylering en kraftfull metod inom molekylärbiologi och cellbiologi, som ger möjlighet att studera specifika molekyler och deras interaktioner i levande system på ett höggradigt specificerat sätt.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Protein isolerare är en grupp enzymer som bryter ned proteiner till mindre peptider eller enskilda aminosyror. De gör detta genom att klyva specifika bindningar mellan aminosyrorna i proteinmolekylen, vilket orsakar dess nedbrytning. Proteinisoformer är viktiga för cellulärt proteinhomeostasibalans och proteinkatabolism, men de kan också vara skadliga om de överaktiveras eller missregleras, särskilt under sjukdomstillstånd som neurodegenerativa sjukdomar.

Natrium-kalium-klorid symporter (NKCC) är ett protein i cellmembranet som aktivt transporterar natrium, kalium och kloridjoner in i cellen. Det gör detta genom att använda energi från ATP för att pumpa tre natriumjoner och två kloridjoner in i cellen samtidigt som två kaliumjoner aktivt transporteras ut. Denna transportprocess hjälper till att reglera osmotisk jämvikt, vätskebalans och nervimpulsers transmission i kroppen. NKCC-transportörerna finns i många olika typer av celler, inklusive njurar, innerörat och hjärnan.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Kaliumkanaler, kalcium-aktiverade, är en typ av jonkanaler som aktiveras av ökningar i intracellulärt calcium (Ca2+). Dessa kanaler spelar en viktig roll inom cellers excitabilitet och signaltransduktion. När Ca2+ binder till proteinet aktiveras kanalen, vilket leder till inflöde av potassiumjoner (K+) från extracellulärt till intracellulärt rum. Detta leder i sin tur till en hyperpolarisering av cellmembranet och påverkar bland annat muskelkontraktion, neurotransmission och hjärtfunktion.

Lidokain är ett lokalbedövningsmedel som används för att minska eller eliminera smärta under kort tid. Det fungerar genom att blockera nervimpulser i det ställe där det appliceras, och på så sätt förhindrar det att smärtsignaler når hjärnan. Lidokain kan användas vid små kirurgiska ingrepp, till exempel för att ta prover på vävnad eller för att placera en kateter. Det kan också användas för att lindra smärta orsakad av sår, skador eller inflammation. Lidokain finns i form av kräm, gel, spray eller injektionsvätska.

'Njurbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, icke-cellulära strukturen i njurarna som utgör en barriär mellan det inre vävnadsmassan (kortikalis) och det yttre höljet (kapsylen). Njurbarken består av ett komplext nätverk av blodkärl, lymfkärl, nerver och bindväv. Den innehåller också Bowmans kapsel, som omger de små njurfunktionella enheterna, nefron. Njurbarken har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet och producera urin.

Biological models är matematiska eller datorbaserade representationer av biologiska system, processer eller fenomen. De används inom forskning för att simulera, analysera och förutsäga beteendet hos komplexa biologiska system, som exempelvis celler, organ, populationer eller ekosystem. Biological models kan vara mekanistiska (baserade på förståelse av underliggande mekanismer) eller empiriska (baserade på experimentella observationer och korrelationer). Exempel på biologiska modeller inkluderar systemdynamikmodeller, differentiall equations-modeller, agentbaserade modeller och neuronala nätverksmodeller.

Den atmingsorganens slimhinnan (engelska: respiratory mucous membrane) är den del av andningssystemet som är direkt exponerad för luft och innehåller cilierade epitelceller och slemkörtlar. Dess huvudsakliga funktion är att skydda lungorna från skador, infektioner och främmande partiklar genom att producera slem som fångar upp dessa ämnen och transporterar bort dem via ciliernas rörelser. Den atmingsorganens slimhinnan finns i näsa, näsrör, svalg, luftrör, bronker och lungornas mindre luftvägar (bronkioler och alveoler).

'Serinendopeptidaser' er en type enzym, som bryter ned proteiner og peptider i kroppen. Navnet kommer af at de indeholder en serin-aminosyre i deres aktive site, som spiller en vigtig rolle i katalysen af proteolytisk nedbrydning. Disse enzymer bryder specifikt peptidbindinger, hvor den karboxylterminale sidekæde er en hydrofil aminosyre, såsom serin, threonin eller cystein. Serinendopeptidaser inkluderer enzymer som trypsin, chymotrypsin og elastase, som alle spiller en vigtig rolle i fordøjelsen af protein i kroppen.

Medicinsk definition: Mutagen, targeted

A mutagen is a physical or chemical agent that can cause permanent changes in the deoxyribonucleic acid (DNA) sequence of an organism's genetic material. These changes, known as mutations, can potentially lead to various consequences, including cell death, cancer, or heritable disorders.

A targeted mutagen is a specific type of mutagen that is designed to introduce mutations into predetermined locations within the genome. This process is often employed in genetic engineering and molecular biology research to study gene function, generate genetically modified organisms (GMOs), or develop novel therapeutic strategies.

Targeted mutagens typically include engineered nucleases, such as zinc finger nucleases (ZFNs), transcription activator-like effector nucleases (TALENs), and clustered regularly interspaced short palindromic repeats (CRISPR)-associated protein 9 (Cas9) systems. These molecular tools enable precise genome editing by creating double-stranded DNA breaks at specific sites, which are subsequently repaired through cellular mechanisms like non-homologous end joining (NHEJ) or homology-directed repair (HDR). The repair process can result in various outcomes, such as insertions, deletions, or point mutations, thereby altering the function of the targeted gene.

In summary, a targeted mutagen is a deliberate and controlled method to introduce specific genetic changes into an organism's genome using engineered nucleases for various research and therapeutic purposes.

'Vätske- och elektrolytbalans' refererar till jämvikten av vatten och elektrolyter i kroppen. Elektrolyter är mineraler som löses upp i vår kroppsvätska, som natrium, potassium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. Dessa elektrolyter har elektrisk laddning och spelar en viktig roll för olika funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktioner, nervimpulser och vätskebalans.

Vätske- och elektrolytbalansen handlar om att ha rätt mängd vatten och rätt koncentrationer av dessa elektrolyter i olika kroppsvätskor, såsom blod, lymfa och cellvätska. Förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som dehydrering, överhydrering, elektrolytförgiftning eller onormala hjärtrytmrubbningar.

Människor förlorar och behöver regelbundet ersätta vätska och elektrolyter genom aktivitet, svettning, urinering och avskälning. En ohälsosam kosthållning, vissa mediciner, sjukdomar eller skador kan störa denna balans och leda till onormalt höga eller låga nivåer av vatten och elektrolyter i kroppen.

'Reglering av genuttryck' (engelska: gene regulation) refererar till de mekanismer och processer som kontrollerar aktiviteten hos gener, det vill säga när och i vilken omfattning gener ska transkriberas till mRNA och översättas till protein. Detta är en central aspekt av genetisk kontroll och påverkar alla cellulära processer, inklusive celldifferentiering, cellcykelkontroll, apoptos och respons på miljöförändringar.

Regleringen av genuttryck sker på flera olika sätt, både vid transkriptionsnivån (där DNA transkriberas till mRNA) och translationsnivån (där mRNA översätts till protein). Några exempel på mekanismer som kan ingå i regleringen av genuttryck inkluderar:

* Transkriptionsfaktorer: Proteiner som binder till DNA-sekvenser upstream av gener och påverkar initieringen av transkriptionen. De kan aktivera eller inhibera transkriptionen beroende på deras bindningspreferens till DNA.
* Epigenetiska modifieringar: Förändringar i DNA-metylering, histonmodifiering och nukleosomposition som påverkar tillgängligheten av DNA för transkriptionsfaktorer och därmed reglerar genuttrycket.
* MikRNA: Små icke-kodande RNA-molekyler som binder till komplementära sekvenser i mRNA och påverkar stabiliteten eller translationskapaciteten hos dessa molekyler.
* Posttranskriptionella modifieringar: Förändringar av mRNA efter transkriptionen, inklusive 5'-capping, polyadenylering och splicing, som kan påverka stabiliteten, lokaliseringsmönstret eller translationskapaciteten hos mRNA.
* Posttranslationella modifieringar: Förändringar av proteiner efter translationen, inklusive fosforylering, acetylering och ubiquitinering, som kan påverka stabiliteten, aktiviteten eller interaktionsmönstret hos proteiner.

Genom att integrera information från dessa olika regulatoriska nivåer kan celler koordinera genuttrycket och svara på förändringar i intra- och extracellulära signaler. Dessa mekanismer är viktiga för cellulär differentiering, homeostas och patologi.

Medicinskt sett betyder "Mesylater" att en substans har blivit bunden till mesylsyra, som är en organisk syra med formeln HSO4-. Mesylat-salter används ofta inom farmaceutisk industri för att skapa lättlösliga, stabila och tåliga former av vissa läkemedel.

Exempelvis kan man hitta mesylatsalter av olika läkemedel som aspirin (acetylsalicylsyra), atenolol och piroxicam på marknaden. Dessa är lättare att tillverka, hantera och ta än deras grundsubstanser, eftersom de har förbättrad löslighet och biodisponibilitet.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Aprotinin är ett proteinartat medel som hämmar enzymer, mer specifikt proteasen, och används som läkemedel. Det isoleras från lungor hos kalv. Aprotinin har varit godkänt för användning under kirurgiska ingrepp där det finns ett stort blodförlustrisk, såsom hjärtkirurgi, eftersom det hjälper till att minska blödningen genom att hämma enzymer som bryter ner blodkoaguleringen. På grund av risker för allvarliga biverkningar, såsom njurskador och allergiska reaktioner, har aprotinin dragits tillbaka från användning i många länder.

Kv1-kaliumkanaler, även kända som Kv1-kationkanaler, är en typ av potassiumkanaler som tillhör den familj av voltage-gated ionkanaler. De består av proteiner med fyra subenheter som bildar en pore genom cellmembranet, vilket möjliggör för potassiumjoner att diffundera genom membranet under specifika elektriska potentialförhållanden.

Kv1-kaliumkanaler är speciella eftersom de är mylitarin C-sensitiva, det vill säga att deras funktion kan moduleras av mylitarin C, ett protein som hittats i hjärnan och andra vävnader. Dessa kanaler spelar en viktig roll i regleringen av neuronal excitation och repolarisering av membranpotentialen efter en aktionspotential.

Mutationer i gener som kodar för Kv1-kaliumkanaler har associerats med olika neurologiska sjukdomar, till exempel episodisk ataxi och familjär hemiplegisk migrän.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

The voltage-gated sodium channel β-3 subunit is a protein that serves as an auxiliary unit of the voltage-gated sodium channel complex. It plays a crucial role in modulating the function and biophysical properties of the pore-forming α-subunit, which is responsible for generating the rapid upstroke of action potentials in excitable cells such as neurons and cardiomyocytes.

The β-3 subunit belongs to the immunoglobulin superfamily and contains an extracellular immunoglobulin-like domain, a transmembrane segment, and a short intracellular tail. It can affect the kinetics of sodium channel activation, inactivation, and recovery from inactivation, as well as the sensitivity of the channels to pharmacological agents and regulatory proteins.

Mutations in the gene encoding the β-3 subunit (SCN4B) have been associated with various human diseases, including forms of epilepsy, cardiac arrhythmias, and skeletal muscle disorders.

'Sodium Chloride Symporter (NCC) Inhibitors' er en type af lægemidler, der blokerer den natriumkloridsymporter (NCC), også kendt som den thiazid-sensitive natriumkloridcotransporter. NCC findes i distalen tubulus i nyrerne og er ansvarlig for at transportere sodium (natrium) og kloridioner fra urinen til blodet under indvirkning af en elektrokemisk gradient.

NCC Inhibitorer virker ved at hæmme denne transport, hvilket fører til øget mængde af sodium og klorid i urinen og mindre tilbageholdelse af vand i kroppen. Dette resulterer i en reduktion af blodtrykket og kan være anvendeligt i behandlingen af forhøjet blodtryk (hypertension).

Et eksempel på et NCC Inhibitor er den klasse af lægemidler, der kaldes thiaziddiuretika. Disse mediciner har vist sig at have en effektiv blodtryksreducerende virkning og anvendes ofte som førstehåndsbehandling for hypertension.

HEK (Human Embryonic Kidney) 293 cells är en immortaliserad celllinje som isolerades från humana embryonala njurceller under 1970-talet. Dessa celler har sedan dess blivit ett vanligt verktyg inom molekylärbiologi och genetisk manipulation, eftersom de är lätta att kultivera och har en hög transfektionsgrad. HEK293 celler används ofta för att producera rekombinanta protein och virus-like partiklar (VLPs) i forskning och utveckling av biologiska läkemedel. Det är viktigt att notera att dessa celler inte längre bär samma karaktäristika som de ursprungliga njurcellerna, eftersom de har genomgått en genetisk förändring under kultiveringen.

Aktionspotential (Action Potential) är en plötslig elektrisk potentialändring som sker över cellmembranet hos exciterbara cellsorter, såsom nerv- och muskelceller. Detta fenomen orsakas av fluktuationer i membranpotentialen som följer specifika mönster av depolarisering (positivt laddning) och repolarisering (negativt laddning).

I nerv- och muskelceller är aktionspotentialerna resultatet av jonkanaler som öppnas och stängs i cellmembranet, vilket tillåter specifika joner (som natrium, kalium och kalcium) att diffundera in eller ut genom membranet. Denna jontransport orsakar en förändring av membranpotentialen, vilket kan uppfattas som en elektrisk signal.

När aktionspotentialen initieras öppnas natriumjonkanaler, vilket leder till en inflöde av natriumjoner och en depolarisering av cellmembranet. När membranpotentialen når en viss tröskelvärde aktiveras ytterligare jonkanaler, vilket orsakar en snabb repolarisering av cellmembranet. Efter repolariseringen stängs natriumjonkanalerna och kaliumjonkanaler öppnas, vilket leder till en utflöde av kaliumjoner och en ytterligare repolarisering av membranpotentialen.

Aktionspotentialer är viktiga för kommunikation och signalering inom nervsystemet och muskelsystemet. De möjliggör snabb överföring av information och koordinerad muskelaktivitet, vilket är nödvändigt för normal funktion hos levande organismer.

Ion är en atom eller molekyl som har fått ett överskott eller brist på elektroner, vilket gör att de blir elektriskt laddade. En positivt laddad ion kallas katjon och bildas när ett atom eller molekyler förlorar en eller flera elektroner. En negativt laddad ion kallas anjon och bildas när ett atom eller molekyl vinner extra elektroner. Ionen spelar en viktig roll inom olika områden som exempelvis i biologiska processer, i luften och i vattnet.

I medicinsk kontext kan joner ha betydelse för exempelvis elektrolytbalansen i kroppen. Vatten innehåller joner såsom natrium (Na+), Kalium (K+), Klorid (Cl-), Magnesium (Mg2+) och Calcium (Ca2+). Dessa joner är viktiga för att underhålla en normal nerv- och muskelfunktion, hjärtverksamhet och vätskebalans. Förändringar i koncentrationen av dessa joner kan leda till olika medicinska tillstånd som exempelvis dehydrering, elektrolytförgiftning eller störningar i hjärtverksamheten.

En trumhålesträng, även känd som membranophon, är ett slaginstrument som producerar ljud när man slår på eller skakar ett tjockt, elastiskt material, vanligtvis en membran. Membranen är sträkt över en resonansrum, ofta i form av en tratt eller en cylinder, och vibrationerna från membranet förändras av resonansrummet, vilket ger upphov till den önskade tonen. Exempel på trumhålesträngar inkluderar tromboner, timpani, bongotrummor och congatrummor.

Spironolakton är ett diuretikum, som är en typ av läkemedel som hjälper kroppen att bli av med överskott av vätska. Spironolakton är specifikt ett så kallat aldosteronantagonist, vilket betyder att det blockerar verkan av hormonet aldosteron i kroppen. Aldosteron påverkar bland annat njurarnas funktion och får dem att behålla mer salt (natrium) och vatten, samtidigt som kroppen blir av med potassium. Genom att blockera aldosteronet hjälper spironolakton till att minska mängden vätska i kroppen och öka potassiumhalten.

Spironolakton används ofta för att behandla vattenansamlingar i kroppen (ödem) orsakade av hjärtsvikt, levercirros eller njursjukdomar. Det kan också användas för att behandla högt blodtryck och primär hyperaldosteronism, en sjukdom där binjurarna producerar för mycket aldosteron.

"Ranvier's noder" är de utbuktningar eller smala ställen som finns mellan varje myelinskida längs med de ensidigt isolerade nervfiberna i det perifera nervsystemet. De tillåter saltatorisk konduktion, en snabbare metod för nervimpulser (action potentials) att ledas genom långa nerver. I Ranviers noder saknas myelin och där är natriumkanaler koncentrerade, vilket gör det möjligt för nervimpulsen att hoppa från en nod till nästa istället för att propagera kontinuerligt längs med hela nerverna. Detta underlättar en snabbare och effektivare överföring av nervsignaler.

Transfektion är en process där DNA, RNA eller andra molekyler överförs till celler i syfte att förändra deras genetiska makeup. Detta kan uppnås genom olika metoder, såsom elektroporering, kemisk transfektion eller viraltransduktion. Transfektion används ofta inom forskning för att studera geneffekter och proteinexpression, men den kan även användas i terapeutiska syften för att behandla genetiska sjukdomar.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Kroppsvätskor' (i medicinsk kontext) refererar till de vätskor som har en biologisk funktion i människokroppen. Detta inkluderar:

1. Blod: En vätska som cirkulerar i kroppsvaskulära systemet och transporterar syre, näringsämnen, hormoner och andra substanser till och från cellerna.

2. Lymfa: En färg- och näringsfattig vätska som produceras av lymfkörtlarna och cirkulerar genom ett separat system av lymfkärl, hjälper till att transportera vit blodceller och avlägsnar vävnadsvätskor som läcker ut från kapillärerna.

3. Interstitialvätska: Den vätska som finns i det interstitiella utrymmet mellan cellerna och de kapillärer som förser dem med näring och syre.

4. Synfluid: En klar, vattenliknande vätska som produceras av kroppen och fyller kamrarna i ögat, hjälper till att ge ögat dess form och skyddar det från skada.

5. Cerebrospinalvätska (CSF): En klar, lättflytande vätska som produceras i ventrikelsystemet i hjärnan och cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen, skyddar dem från skador och hjälper till att reglera trycket inuti hjärnskålen.

6. Slem: En närings- och vattenrika vätska som produceras av slemhinnor i kroppen, hjälper till att fukta, skydda och transportera smuts och skräp bort från luftvägarna, matstrupen och andra kanaler.

7. Urin: En gulaktig vätska som produceras av njurarna och innehåller avfall och överflödigt vatten, elimineras sedan via urinvägarna.

Pyrethriner är naturliga insecticider som utvinns från blommor av släktet Chrysanthemum, särskilt arten Chrysanthemum cinerariaefolium och Chrysanthemum coccineum. De har länge använts som ett effektivt medel mot insekter på grund av sin förmåga att störa nervsystemet hos insekter. Pyrethriner bryts ned snabbt i naturen och anses vara mindre skadliga för djur och miljö än många syntetiska insecticider, även om de kan ha negativ påverkan på vissa vilda djur och pollinatörer. De är ofta blandade med syntetiska pyrethroider för att förlänga deras verkningsperiod och öka deras effektivitet som insecticider.

N-typ Kalciumkanaler är en typ av voltage-gated kalciumkanaler som huvudsakligen återfinns i nervceller och neuroendokrina celler. De spelar en viktig roll i att reglera frisättningen av neurotransmittorer, såsom noradrenalin och serotonin, från presynaptiska terminals vid nervimpulsöverföringen (synapsen). N-typ Kalciumkanaler aktiveras av en depolarisering av cellmembranet och låter Kalciumjoner strömma in i cellen. Denna inflöde av Kalciumioner initierar exocytoten av neurotransmittorvarbladen, vilket möjliggör kommunikation mellan nervceller. N-typ Kalciumkanaler skiljer sig från andra typer av kalciumkanaler genom sin särskilda struktur och känslighet för olika jonblockerare.

Mexiletine är ett läkemedel som används för att behandla oregelbunden hjärtrytm (arrhythmier). Det är en klass I antiarytmiak med kemisk struktur och farmakologiska egenskaper som liknar lokalbedövningsmedlet lidokain. Mexiletine fungerar genom att stabilisera elektriska aktiviteten i hjärtat och förhindra oregelbundna kontraktioner. Det gör detta genom att blockera sodium-jonkanaler i cellmembranet, vilket minskar förekomsten av extrasystoler (extra hjärtslag) och underlättar normal konduktion av impulser genom hjärtat. Mexiletine kan användas för att behandla olika typer av arrhythmier, inklusive ventrikulära extrasystoler, ventrikulär tachykardi och förebyggande av defibrillation efter hjärtinfarkt.

'Njurmärg' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en småfläckig, ofta rödaktig hudförändring som kan vara ett tecken på en allergisk reaktion eller annan hudirritation. Njurmärken kan också kallas urtikaria eller nedsvällningar och de uppstår när blodkärlen i huden expanderar och därmed får vätska att läcka ut, vilket orsakar en upphöjd, klumpig yta. De kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter och kan vara smärtsamma eller kliande. Njurmärken kan vara ett tillfälligt tillstånd som varar från några minuter till timmar, men de kan också vara en del av en långvarig sjukdom. De kan orsakas av en mängd olika faktorer, inklusive allergi, infektioner, stress, vissa läkemedel och sjukdomar som lever- eller njursjukdomar.

In medical terms, absorption refers to the process by which cells or tissues take in and absorb substances, such as nutrients, medications, or other molecules, from the external environment. This process typically occurs through the cell membrane, which acts as a selective barrier that controls the movement of substances into and out of the cell.

Absorption can occur through various routes, including oral (through the gastrointestinal tract), topical (through the skin), or respiratory (through the lungs). The rate and extent of absorption can depend on several factors, such as the chemical properties of the substance, the dose administered, the presence of other substances that may affect absorption, and individual differences in physiology.

Effective absorption is essential for many medical treatments, as it allows drugs or other therapeutic agents to reach their intended targets and exert their desired effects. Understanding the mechanisms and factors that influence absorption is critical for developing safe and effective therapies for a wide range of medical conditions.

Den svala nässlemhinnan (latin: mucosa nasalis) är ett slimslimrigt, skiktat epitelgevär som löper längs näsa och näsans inre delar. Det består av celler som producerar slem, små körtlar och nervändar. Nässlemhinnan har en viktig funktion i att värma, fuktigöra och rena luften som andas in genom näsan. Den hjälper också till att fånga små partiklar och mikroorganismer som kan finnas i det luftburna materialet.

'Smak' er en fysiologisk og sensorisk følelse som oppstår når kjemiske stoffer i maten eller drikkene opløses i spytet og interagerer med reseptorer på smakpapiller i tungetens overflate, slik som tykt- og tungemuskulatur. Der er umiddelbart fem basale smaker: søt, salt, bitter, sur og umami (en krydret, fleiseglad smak). Smaken kan også påvirkes av aromastoffer i nesa og minne. Smakfølelsen hjeler til å identifisere forskjellige kjemisk sammensetningene i maten og drikkene, vurderer om de er behagelige eller ubehagelige, og hjelper til å regulere appetitt og svangerskap.

"Genuttryck" (engelska: "genetic imprinting") är ett fenomen där arvsmassan i en viss del av en kromosom eller ett visst genområde är "märkt" beroende på om det är den könsbestämda kromosomen som givits vid från modern eller fadern. Detta leder till att antingen moderns eller faderns version av genen är aktiv, medan den andra är inaktiv i cellen. Detta kan ha konsekvenser för uttrycket av genen och därmed på individens fenotyp (kroppslig utveckling och funktion). Ett exempel på ett sådant fall är Prader-Willi syndromet, som orsakas av en deletion eller avstängning av paternellt tillförda gener i kromosom 15.

Transient Receptor Potential Canonical (TRPC) are a type of ion channels that are responsible for the movement of cations, including calcium (Ca2+), across the cell membrane. These channels are non-selective and can be activated by various stimuli such as G protein-coupled receptors, receptor tyrosine kinases, and mechanical stress. TRPC channels are widely expressed in many tissues, including the cardiovascular, respiratory, gastrointestinal, and nervous systems, where they play important roles in regulating various cellular functions such as proliferation, differentiation, migration, and apoptosis. Dysfunction of TRPC channels has been implicated in several diseases, including hypertension, atherosclerosis, asthma, and cancer.

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

MaxiK-kanaler, også kendt som de potassium-aktiverede calcium-afhængige store-konduktans kanaler, er en type ionokanaler, der findes i cellemembranen hos mange typer celler, herunder muskelceller og nerveceller. Navnet "MaxiK" kommer fra det oprindelige forskningshold, der opdagede kanalen, mens "potassium-aktiveret" og "calcium-afhængig" beskriver de to ioner, som kanalen er specielt designet til at transportere.

MaxiK-kanaler er involveret i en række fysiologiske processer, herunder blodtryksregulering, muskelkontraktion og nerveimpulsudveksling. De hjælper med at regulere cellemembranens elektriske potentiale ved at tillade potassium-ioner (K+) at forlade cellen og calcium-ioner (Ca2+) at trænge ind i cellen under specifikke betingelser. Dette bidrager til at justere den elektriske spænding over cellemembranen, hvilket kan have indvirkning på en række cellulære funktioner.

MaxiK-kanaler består af fire identiske underenheder, der hver især har seks transmembrane domæner og et pore-segment, som danner kanalens centrale passage. Disse underenheder arrangeres i en tetramerisk struktur for at danne den funktionelle kanal. Når calcium-ioner binder til specifikke bindingssteder på kanalen, omdannes den fra en lukket til en åben konformation, hvilket tillader potassium- og calcium-ioner at passere gennem kanalen.

Dysfunktion i MaxiK-kanaler kan være forbundet med forskellige sygdomme, herunder hypertension, epilepsi, migræne og neurodegenerative lidelser. Derfor er der stor interesse i at forstå molekylære mekanismerne bag kanalens regulering og at udvikle strategier til at modulere dens aktivitet for behandling af disse sygdomme.

T-typer Kalciumkanaler ( Cav3.x ) är en typ av ionkanaler som tillåter calciuminflöde i celler. De aktiveras vid relativt negativa membranpotentialer och har en sakta aktiverings- och inaktiveringsprocess. T-typer Kalciumkanaler förekommer vanligtvis i endoplasmatiska retikulumsmembranet (ER) och playa en viktig roll i excitation-kontraktion-kopplingen hos muskelceller, samt i celldifferentiering och reglering av celldelning. Dessutom är de involverade i celldöd mekanismer som apoptos. T-typer Kalciumkanaler kan blockeras av läkemedel såsom mibefradil och nitrendipin.

Protein-serin-treonin kinaser (PST-kinaser) är en grupp enzymer som har förmågan att katalysera överföringen av en fosfatgrupp från ATP till serin eller treonin aminosyror i proteiner. Denna process kallas fosforylering och den reglerar ofta proteinaktivitet, lokalisation och interaktion med andra molekyler inom cellen. PST-kinaserna spelar därför en viktig roll i cellsignalering, celldelning, apoptos och metabolism. Dereglering av dessa kinaser kan leda till olika sjukdomszustånd, exempelvis cancer.

Cyclic nucleotide-gated (CNG) cation channels are a type of ion channel found in the membranes of certain cells, primarily in the sensory systems of animals. These channels are responsible for converting chemical signals into electrical signals, allowing the cell to respond to changes in its environment.

As their name suggests, CNG channels are gated by cyclic nucleotides, which are molecules that are synthesized from ATP and act as second messengers inside the cell. The two main types of cyclic nucleotides that gate CNG channels are cyclic adenosine monophosphate (cAMP) and cyclic guanosine monophosphate (cGMP).

When a signaling molecule binds to a receptor on the outside of the cell, it can trigger the production of cAMP or cGMP inside the cell. These cyclic nucleotides then diffuse through the cytoplasm and bind to CNG channels in the cell membrane, causing them to open and allowing positively charged ions such as sodium (Na+) and calcium (Ca2+) to flow into the cell. This influx of cations depolarizes the cell membrane, triggering a variety of downstream responses that allow the cell to respond to the signaling molecule.

CNG channels are particularly important in the sensory systems of animals, where they play a key role in detecting and responding to changes in light, smell, and taste. For example, in the retina of the eye, CNG channels in the membranes of photoreceptor cells help convert light into electrical signals that can be processed by the brain. Similarly, in the nose and tongue, CNG channels in olfactory and gustatory receptor cells help detect and respond to different smells and tastes.

Overall, CNG channels are an essential component of many sensory systems, allowing animals to detect and respond to a wide range of environmental stimuli.

Sekvenshomologi, eller sekvenstillhörighet, inom biokemi och genetik refererar till den grad av likhet mellan två eller flera molekylära sekvenser, som kan vara DNA-sekvenser, RNA-sekvenser eller proteinsekvenser. När det gäller aminosyrasekvenser, handlar det om den ordningsföljd av specifika aminosyror som bildar en proteinmolekyl.

Aminosyrasekvenshomologi mellan två proteiner används ofta för att undersöka deras evolutionära släktskap och funktionella likheter. Hög sekvenshomologi kan indikera närbesläktade proteiner med möjligen liknande funktioner, medan låg homologi kan tyda på mindre närstående eller icke-relaterade proteinsekvenser.

Det är värt att notera att även om två proteiner har en hög sekvenshomologi kan deras struktur och funktion skilja sig ifrån varandra, eftersom aminosyrasekvenser inte alltid korrelerar perfekt med proteiners tredimensionella struktur eller biokemiska aktivitet.

Membranproteiner är proteiner som är integrerade i eller associerade med cellmembran, såsom plasma membran, mitokondriella membran och endoplasmatiska retikulums membran. De kan vara inkorporerade i lipidbilagan i membranet eller fäst vid ytan av membranet. Membranproteiner utför en rad viktiga funktioner, såsom transport av molekyler över membranet, signaltransduktion och cellytiska processer som celladhesion och celldelning. Enligt en uppskattning utgör membranproteiner upp till 30% av det proteomika landskapet hos eukaryota celler. Membranproteiner kan delas in i tre kategorier baserat på deras struktur och funktion: transmembrana proteiner, bitmembrana proteiner och GPI-ankrade proteiner.

Hyperaldosteronism är ett tillstånd där kroppen producerar för mycket aldosteron, ett hormon som produceras i binjurebarken. Aldosteronet hjälper till att reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att orsaka njurarna att behålla mer natrium och avskilja mer kalium. Detta leder i sin tur till ökad vätskehalt och blodvolym, vilket kan leda till högt blodtryck (hypertension).

Det finns två huvudsakliga typer av hyperaldosteronism: primär och sekundär. Primär hyperaldosteronism orsakas vanligtvis av en binjurebarkstumör eller överaktivitet hos de binjurebarksceller som producerar aldosteron (zona glomerulosa). Sekundär hyperaldosteronism orsakas istället av någon form av störning i kroppen som leder till ett för lågt blodtryck eller saltbrist, vilket får binjurebarken att öka sin produktion av aldosteron för att kompensera.

Symptomen på hyperaldosteronism kan variera beroende på orsaken och svårheten av tillståndet, men de vanligaste symptomen är högt blodtryck och muskelbristningar (kramp). Andra möjliga symtom inkluderar trötthet, huvudvärk, yrsel, andfåddhet, ödem (svullnad) och i vissa fall hjärtproblem. Behandlingen av hyperaldosteronism beror på orsaken till tillståndet, men kan innebära mediciner som minskar aldosteronproduktionen eller kirurgi för att avlägsna en eventuell binjurebarkstumör.

Konotoxiner är en typ av neurotoxiner som finns i giften hos bläckfiskar, särskilt i de giftiga tentaklerna hos blåsrankor (Conus species). Dessa toxiner är peptider och har en komplex struktur med hög specificitet för olika typer av natriumkanaler i nervceller. Konotoxinernas förmåga att blockera dessa natriumkanaler gör dem intressanta som möjliga läkemedel för smärtlindring och behandling av neurologiska sjukdomar, såsom epilepsi och neurodegenerativa tillstånd.

The voltage-gated sodium channel beta-4 subunit, also known as SCN4B, is a protein that serves as an auxiliary subunit of the voltage-gated sodium channel complex. It plays a crucial role in modulating the function and expression of the pore-forming alpha subunit of the sodium channel.

The beta-4 subunit has several functions, including:

1. Regulation of sodium channel kinetics: The beta-4 subunit can influence the activation and inactivation properties of the voltage-gated sodium channels, which are critical for the generation and propagation of action potentials in excitable cells such as neurons and muscle fibers.
2. Cell surface expression and trafficking: The beta-4 subunit helps to regulate the transport and localization of the voltage-gated sodium channel complex to the cell membrane, ensuring proper function and distribution of these channels.
3. Interaction with other proteins: The beta-4 subunit can interact with various intracellular signaling molecules and cytoskeletal components, which may contribute to the regulation of ion channel function and cellular processes such as cell adhesion and migration.

Mutations in the SCN4B gene have been associated with a variety of inherited disorders, including forms of epilepsy, cardiac arrhythmias, and skeletal muscle channelopathies. These conditions highlight the importance of voltage-gated sodium channels and their regulatory subunits in maintaining normal physiological function.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

'Koksalt i kroppen' (kost) refererar till ett mineral som kallas natriumklorid. Det är en typ av salt som består av natrium- och klordelar. Natriumklorid används ofta som säsongering för mat och är viktigt för att hålla vattenbalansen i kroppen, hjälpa musklerna att fungera korrekt och överföra nervimpulser.

En normal nivå av natriumklorid i blodet ligger mellan 135 och 145 milliequivalenter per liter (mEq/L). Om saltnivån i blodet är för hög eller för låg kan det leda till olika hälsoproblem. För höga nivåer av natriumklorid kallas hypernatremi och kan orsaka symtom som yrsel, krampningar, förvirring och i allvarliga fall koma. För låga nivåer, hyponatremi, kan orsaka symtom som illamående, kräkningar, huvudvärk, yrsel och i allvarliga fall förlust av medvetande.

Det är viktigt att ha en balanserad saltintag genom kosten och att dricka tillräckligt med vätska för att hålla ett jämnt läge av natriumklorid i blodet. Om du anser att du har för höga eller för låga nivåer av natriumklorid bör du söka medicinsk hjälp.

'Kackerlackor' är ett gemensamt namn för olika arter insekter som tillhör ordningen Blattodea. De flesta kackerlackorna är små, platta och långsträckta insekter med breda, skilda segmenterade kroppar, två stycken vingar och två par ben. De flesta arterna är nattaktiva och föredrar varma, fuktiga miljöer som trädgårdar, skogar, tunnlar och byggnader. Kackerlackor är allätare och kan livnära sig på en mängd olika typer av mat, inklusive organiska material, sötsaker, grönsaker och smuts. Vissa arter kan vara skadedjur eftersom de kan orsaka allergier hos människor och sprida sjukdomar genom att komma i kontakt med mat och andra ytor.

Terbutalin är ett läkemedel som tillhör en grupp av kemiska substanser som kallas beta-2-adrenergika agonister. Det används vanligen för att behandla symptomen vid astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra luftvägsbesvär, genom att relaxera musklerna i de små luftvägarna i lungorna och på så sätt öka luftflödet.

Terbutalin finns tillgängligt som tablett, flytande lösning och aerosol för inandning. Läkemedlet bör användas enbart under läkarens kontroll och enligt deras rekommendationer, eftersom det kan ha vissa biverkningar och kontraindikationer.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

'Klorider' är en samling kemiska föreningar som innehåller kloratomen. Kloridion (Cl-) är den enklaste formen av klorid, och är en anjon med negativ laddning. Den bildas när kloratom i molekylen Cl2 reagerar med ett annat element eller jon som donerar elektroner för att forma en jonbindning.

Många naturligt förekommande substanser och kommersiella produkter innehåller klorider, inklusive salt (natriumklorid), vinäger (ättiksyraklorid) och vissa typer av läkemedel. Klorider kan också förekomma som en biprodukt vid vissa industriella processer eller som en del av luft- och vattenföroreningar.

Renin är ett enzym som produceras och secreteras av speciella celler (granulosa celler) i den tunna delens juxtaglomerulära apparat i njuren. Det spelar en viktig roll i renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), som är involverat i regleringen av blodtryck och elektrolytbalans.

Renin klyver ett protein, angiotensinogen, till att bilda angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzymet (ACE). Angiotensin II är ett potent vasokonstriktorer, vilket innebär att det orsakar blodkärlens sammandragning och därmed ökar blodtrycket. Dessutom stimulerar angiotensin II aldosteronsekretion från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njuren och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

I medicinska sammanhang används renin ofta som ett markör för att bedöma funktionen hos RAAS och på så sätt hjälpa till att diagnostisera och hantera sjukdomar som beror på störningar i systemet, till exempel högt eller lågt blodtryck.

Proteinbindning (ibland även kallat proteininteraktion) refererar till den process där ett protein binder sig till ett annat molekylärt ämne, exempelvis en liten organisk molekyl, ett metalljon, ett DNA- eller RNA-molekyl, eller till ett annat protein. Proteinbindningar är mycket viktiga inom cellbiologi och medicinen, eftersom de ligger till grund för många olika biokemiska processer i kroppen.

Exempel på olika typer av proteinbindningar inkluderar:

* Enzym-substratbindningar, där ett enzym binder till sitt substrat för att katalysera en kemisk reaktion.
* Receptor-ligandbindningar, där en receptor binder till en ligand (exempelvis ett hormon eller en neurotransmittor) för att aktiveras och utlösa en cellsignal.
* Protein-DNA/RNA-bindningar, där proteiner binder till DNA eller RNA-molekyler för att reglera genuttrycket eller för att delta i DNA-replikation eller -reparation.
* Protein-proteinbindningar, där två eller fler proteiner interagerar med varandra för att bilda komplexa eller för att reglera varandras aktivitet.

Proteinbindningar kan styras av en mängd olika faktorer, inklusive den tresdimensionella strukturen hos de involverade molekylerna, deras elektriska laddningar och hydrofila/hydrofoba egenskaper. Många proteinbindningar kan också moduleras av läkemedel eller andra exogena ämnen, vilket gör att de är viktiga mål för farmakologisk intervention.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.

Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.

Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.

Rekombinanta proteiner är proteiner som har skapats genom tekniker för genetisk rekombination, där man kombinerar DNA-sekvenser från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskvärda egenskaper. Denna teknik möjliggör produktionen av stora mängder specifika proteiner med konstant och predikterbar struktur och funktion. Rekombinanta proteiner används inom flera områden, till exempel inom medicinen för framställning av läkemedel som insulin, vaccin och enzymer.

Kv1.2-kaliumkanalen är en typ av potassiumkanal som är involverad i repolariseringen av aktionspotentialen i neuroner och andra celler. Denna kanal bildas av Kv1.2-proteinet, som är en subunit inom den voltage-gated potassium channel-familjen (Kv).

Kv1.2-kaliumkanaler bildar tetramera, det vill säga de består av fyra identiska eller liknande subunits, för att bilda en funktionell jonkanal i cellemembranen. När membranpotentialen blir mer positiv än vad som kallas kanalens aktiveringsvoltage öppnas Kv1.2-kaliumkanalen och tillåter potassiumjoner att lämna cellen, vilket leder till en repolarisering av membranpotentialen.

Dessa kanaler spelar en viktig roll i regleringen av neuronal excitation och transmission av nervimpulser, och deras funktion kan vara rubbad i olika neurologiska sjukdomar och störningar.

Argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH), är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. Hormonet har en viktig roll i regleringen av vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera nivåerna av vätska i blodet.

När nivåerna av vätska i blodet är för låga, ökar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar smalare blodkärl och minskat urinvolym. Detta hjälper till att höja blodtrycket och bevara vätskan i kroppen. Omvänt, när nivåerna av vätska i blodet är för höga, minskar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar vidgade blodkärl och ökat urinvolym. Detta hjälper till att sänka blodtrycket och avlägsna överflödig vätska från kroppen.

Argininvasopressin kan också användas som läkemedel för att behandla vissa former av diabetes insipidus, en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med hormon eller svarar på det korrekt.

"Complementary DNA" (cDNA) är en syntetisk enkelsträngad DNA-molekyl som skapas genom att transkribera en messenger RNA (mRNA)-molekyl med hjälp av en revers transkriptas. cDNA används ofta i molekylärbiologiska experiment, till exempel för att klona specifika gener eller studera genuttryck.

Den komplementära naturen av cDNA och den ursprungliga mRNA-molekylen gör det möjligt att använda cDNA som en representation av den ursprungliga genen, eftersom basparningen mellan DNA och RNA följer komplementära regler (A parar sig med T respektive G parar sig med C). Detta gör cDNA till ett värdefullt verktyg inom molekylärbiologi, eftersom det ofta är lättare att arbeta med DNA än RNA.

Na-K-ATPase (eller sodium-kalium-pumpen) er ein aktiv transportprotein som foretar utveksling av natrium- (Na+) og Kalium- ioner (K+) over cellmembranet i hjerte-, muskel- og nerveceller. Dette skjeddar ved bruk av ATP for å pumpe to Na+- ioner ut av cellen og to K+- ioner inn i cellen for hvert ATP-molekyle som brukes. Denne transporten er viktig for å oppretholde homeostasen av intracellulært og extracellulært salt- og vanninnhold, og bidrar til generering av det elektriske gradientet over cellmembranet som er nødvendig for aktiviteten i nervesystemet og muskelsystemet.

The voltage-gated sodium channel beta-2 subunit, often referred to as Na~v~β2, is a protein that serves as an auxiliary subunit of the voltage-gated sodium channel complex. It plays a crucial role in modulating the function and biophysical properties of the sodium channel.

The Na~v~β2 subunit belongs to the immunoglobulin superfamily, characterized by having an extracellular immunoglobulin-like domain followed by a transmembrane segment, a short intracellular loop, and another transmembrane segment. It is primarily expressed in the nervous system and contributes to the regulation of neuronal excitability.

The Na~v~β2 subunit interacts with the pore-forming α-subunit (Na~v~1.1-Na~v~1.9) of voltage-gated sodium channels, affecting their kinetics and current density. This interaction can modulate channel activation, inactivation, and recovery from inactivation, which ultimately influences the electrical properties of excitable cells such as neurons and cardiomyocytes.

Moreover, Na~v~β2 subunits have been implicated in various cellular processes, including cell adhesion, migration, and signaling pathways. Mutations in the genes encoding these subunits can lead to several neurological disorders, such as epilepsy, peripheral nerve hyperexcitability, and chronic pain syndromes.

In summary, voltage-gated sodium channel beta-2 subunit (Na~v~β2) is an auxiliary protein that modulates the function of voltage-gated sodium channels by interacting with their pore-forming α-subunits. It plays a significant role in regulating neuronal excitability and has been associated with various neurological disorders when mutated.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Mineralocorticoid receptor antagonists (MRAs) are a class of medications that block the action of aldosterone, a hormone produced by the adrenal glands. Aldosterone helps regulate sodium and potassium balance in the body by binding to mineralocorticoid receptors found in various tissues, including the kidneys, heart, blood vessels, and brain.

When aldosterone binds to these receptors, it promotes sodium retention and potassium excretion, which can lead to an increase in blood pressure and fluid volume. In some conditions such as heart failure, cirrhosis, and primary aldosteronism, excessive aldosterone production or action can contribute to worsening symptoms and outcomes.

MRAs work by blocking the binding of aldosterone to its receptors, thereby preventing the hormone's effects on sodium and potassium balance. This leads to decreased blood pressure, reduced fluid volume, and improved heart function in patients with heart failure or cirrhosis. MRAs also help reduce potassium levels in patients with primary aldosteronism.

Examples of MRAs include spironolactone, eplerenone, and finerenone. These medications are often used in combination with other drugs to treat heart failure, liver cirrhosis, and primary aldosteronism.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

'Smaklökare' är ett informellt eller slanguttryck och används vanligtvis för att beskriva någon som uppsöker nöjen, kanske speciellt när det gäller mat och dryck. Det finns inget etablerat medicinskt eller vetenskapligt definition av "smaklökare".

Ibland kan termen användas på ett pejorativt sätt för att beskriva någon som konsumerar överdådigt, oansvarigt eller hetsigt. Men det är inte alltid fallet och beroende på kontext kan ha en mer neutral eller positiv konnotation.

I medicinskt sammanhang finns det diagnoser som kan vara relaterade till onormal konsumtion av mat, såsom ätstörningar, men termen "smaklökare" används inte inom den professionella medicinska världen för att beskriva eller diagnostisera någon.

Molekylära modeller är matematiska och grafiska representationer av molekyler och deras interaktioner på en molekylär nivå. Dessa modeller används inom flera områden inom naturvetenskapen, till exempel inom biologi, kemi och fysik, för att förutsäga hur olika molekyler beter sig och interagerar med varandra.

En molekylär modell kan bestå av en tredimensionell struktur av en molekyl, som visar var varje atom finns placerad och hur de är bundna till varandra. Den kan också inkludera information om elektronmolntopologi, laddning och andra fysikaliska egenskaper hos molekylen.

Molekylära modeller kan användas för att simulera kemiska reaktioner, studera proteiners struktur och funktion, utveckla läkemedel och förstå komplexa biologiska system på en molekylär nivå. Genom att visualisera och analysera molekylära modeller kan forskare få en bättre förståelse för de grundläggande principerna som styr molekyler och deras interaktioner, vilket kan leda till nya insikter och innovationer inom många olika områden.

Urotelial cells, även känt som transitional epithelial cells, är typen av celler som liningar de flesta delarna av urinvägar systemet, inklusive nedre delen av urinröret och urinblåsan hos människor. Dessa celler har en förmåga att sträcka ut sig och ändra form när de utsätts för variationer i tryck eller volym, vilket gör dem väl anpassade till deras funktion som en barriär som skyddar urinvägarna från infektion och skada. Urotelial cell cancer, också känd som transitional cell carcinoma, är en typ av cancer som kan drabba dessa celler i urinvägar systemet.

Litium (Li) är ett grundämne och ett alkalimetall som används primärt inom psykiatrin för behandling av bipolär sjukdom. Det fungerar genom att stabilisera humöret hos personer med denna diagnos. Litiumtabletter är vanligen receptbelagda och måste tas under medicinsk övervakning på grund av möjliga biverkningar och behovet av regelbundna blodprover för att kontrollera litietnivåer i kroppen.

Lägre doser av litium kan också användas för andra ändamål, såsom behandling av depression eller aggressivt beteende hos personer med demenssjukdomar. Vidare forskning pågår kring möjliga användningsområden för litium inom neurologi och onkologi.

Det är viktigt att notera att överdosering av litium kan leda till allvarliga biverkningar, såsom förvirring, tremor, yrsel, muskelvärk, svårigheter att koordinera rörelser och i värsta fall koma eller död. Därför bör litium alltid användas under medicinsk kontroll och vid behov av justering av dosen.

'Nervgift' er ein overordnet betegnelse for stoffer som kan skade eller forstyrre nervesystemet. Disse stoffene kan være naturlige, som f.eks. gift fra slanger og insekter, eller kunstverdige, like som mange industrielle kjemikalier. Nervgifte virker ofte ved å forstyrre signalforinga mellom nervecellane og kan medføre symptomar som muskelkramper, svevring i øyene, svimmelhet, hodepine og i værste fall selv kan føre til døden.

'Skorpioner' er en betegnelse for en gruppe af leddyr med stærkt giftige giftene i deres svans. De tilhører klassen Arachnida, som også inkluderer spindlere og demande. Skorpioner findes over hele verden, men de fleste arter lever i varme klimazoner, særligt i ørkenområder. De kan variere meget i størrelse, fra mindre end en centimeter til over 20 cm.

Skorpionernes gifte består af en blanding af forskellige proteiner og andre molekyler, som kan have en række forskellige virkninger på det menneskelige eller dyriske organisme. Nogle skorpioners gifte kan føre til lokal irritation, svelling, smerter og rødme i området ved stiket, mens andres gifte kan have mere alvorlige virkninger som muskelspasmer, hjerteproblemer, respirationssvækkele og i sjældne tilfælde endda døden.

De fleste skorpionarter er ikke aggressivt indstillede over for mennesker, og de vil normalt kun stikke som selvforsvar, hvis de føler truet eller forsvarer deres unger. Der findes dog nogle få arter, der kan være mere aggressive og som kan opfatte mennesker som en trussel.

Skorpiongift anvendes også i medicinsk sammenhæng, hvor det især bruges til at behandle visse typer kræft og andre alvorlige sygdomme. Det skyldes, at nogle skorpioners gifte kan påvirke cellernes vækst- og delingsmønster på en måde, der gør dem sårbare over for behandling med kemoterapi og andre typer kræftbehandling.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.

'Vasopressin' er også kendt som antidiuretisk hormon (ADH) og er et peptidhormon dannet i hypothalamus og lagret i neurohypofysen. Dets hovedfunktion er at regulere vandbalancen i kroppen ved at kontrollere vandabsorptionen i nyrenes tubuli, samt at have en vasokonstriktorisk effekt på de glatte muskler i blodkarrene, hvilket får blodtrykket til at stige. Dette gør, at det ofte anvendes som lægemiddel ved behandling af hypotension og shock.

Kv1.3-kaliumkanalen är ett typ av jonkanal som tillhör potassiumkanalfamiljen (Kv) och kodas för av genen KCNA3. Denna kanal består av fyra identiska subunits, var och en med en poreformad alfa-del som reglerar passage av potassiumjoner genom cellmembranet.

Ether à go-go potassium channels, often abbreviated as "eag" channels, are a type of voltage-gated potassium channel that play important roles in the electrical excitability of various cells, particularly in the heart and nervous system. These channels are named after the mutation in the ether à go-go gene in fruit flies, which causes hyperactive locomotion and disrupted circadian rhythms.

Ether à go-go potassium channels are composed of four subunits that form a ion channel pore through which potassium ions can flow. The channels are activated by membrane depolarization, meaning that they open in response to an action potential, allowing potassium ions to flow out of the cell and help repolarize the membrane.

Mutations in eag channels have been associated with various human diseases, including cardiac arrhythmias, epilepsy, and certain types of cancer. Therefore, understanding the structure and function of these channels is important for developing new therapies to treat these conditions.

Cystic fibrosis (CF) is a genetic disorder that primarily affects the lungs and digestive system. It is caused by a mutation in the gene that makes a protein called CFTR (cystic fibrosis transmembrane conductance regulator). This protein controls the movement of salt and water in and out of cells, and when it doesn't function properly, it can lead to thick, sticky mucus building up in various organs.

In the lungs, this mucus can clog the airways and make it difficult to breathe. It also creates an environment that is conducive to bacterial growth, leading to chronic lung infections and inflammation. Over time, this can result in severe lung damage and respiratory failure.

In the digestive system, the thick mucus can prevent the release of digestive enzymes from the pancreas, which helps break down food. This can lead to malnutrition, growth problems, and poor weight gain in children with CF. Additionally, people with CF may have issues with their liver, bile ducts, and sex organs.

CF is a progressive disease, meaning that it gets worse over time. However, with proper medical care, many people with CF can manage their symptoms and live into their 40s, 50s, or beyond. Treatment typically includes chest physical therapy to help clear the lungs, medication to thin mucus and fight infections, a healthy diet, and enzyme supplements to aid digestion. In some cases, lung transplantation may be necessary for severe lung disease.

Glukokortikoidreceptorer (GR) är en typ av nukleär receptor som binder till glukokortikoida hormoner, såsom kortisol och kortison. När ett glukokortikoidhormon binder till sin respektive receptor, bildas en komplex som kan transkribera DNA och påverka genuttrycket i cellen.

Glukokortikoidreceptorer spelar en viktig roll i regleringen av flera fysiologiska processer i kroppen, såsom immunförsvaret, metabolismen och homeostasen. Dessa receptorer kan påverka cellers tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Abnorma funktioner av glukokortikoidreceptorerna har visats vara involverade i flera sjukdomar, inklusive kronisk stressrelaterade sjukdomar, autoimmuna sjukdomar och cancer.

Brefeldin A er ein protein kinase inhibitor som støter på den intracellulære transporten av proteiner i eit cellular system, særlig mellom endoplasmic reticulum og Golgi-apparatet. Det blir brukt i forskning for å undersøke mekanismane til proteintransport og -lagering i cellar. Brefeldin A er også kjent for å ha en antifungal effekt og blir brukt i medisinen som ein del av behandlinga av svampinfeksjonar.

Kv1.1-kaliumkanalen är ett typ av potassiumkanaler som tillhör den familj av kanaler som kallas för voltage-gated potassium channels (Kv-kanaler). Dessa kanaler spelar en viktig roll i regleringen av exciterade cellers membranpotential genom att leda potassiumjoner ut från cellen.

Kv1.1-kaliumkanalens gen kodas av KCNA1 och är känd för att vara involverad i flera neurologiska sjukdomar, såsom episodisk ataxi och familjär hemiplegisk migrän. Mutationer i KCNA1 kan orsaka abnorma kanalfunktion och leda till dessa sjukdomar.

I nervceller är Kv1.1-kanaler viktiga för att ställa in aktionspotentialens tidsförlopp och därmed påverka frekvensen av aktionspotentialer som kan genereras. Dessa kanaler bildar komplex med andra proteiner, såsom bikanelproteiner, för att modifiera deras funktion och reglera deras placering i cellmembranet.

Proteinkonfiguration refererar till den unika sekvensen av aminosyror som bildar ett proteinmolekyls tredimensionella struktur. Denna konfiguration bestäms av proteinkodande gener och påverkas av posttranslationella modifikationer. Proteinkonfigurationen är viktig för proteinets funktion, stabilitet och interaktion med andra molekyler inom cellen.

Transient Receptor Potential Vanilloid (TRPV) kanaler är en typ av jonkanaler som är involverade i smärta, temperaturperception och andning. Dessa kanaler är känsliga för varma temperaturer, surhet och vissa kemiska ämnen. TRPV-kanalerna kan öppnas eller stängas av beroende på olika stimuli, vilket leder till inflöde av joner som orsakar elektrisk signalering i nervceller. TRPV1 är ett exempel på en TRPV-kanal som aktiveras vid temperaturer över 42°C och av vissa kemiska ämnen, såsom capsaicin, som finns i chilipeppar.

I'm sorry, but "Oxocins" is not a recognized medical term or a specific medical condition. It seems like it might be a made-up or misspelled term. If you have any more context or information about where you encountered this term, I would be happy to help you try to figure out what it might mean.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Homeostas är ett begrepp inom fysiologi och betecknar ett systems förmåga att upreta och underhålla en relativt konstant internt miljö, trots fluktuerande yttre förhållanden. Det innebär att levande organismer har mekanismer som reglerar och kontrollerar olika fysiologiska variabler, såsom kroppstemperatur, syre- och näringsomsättning, vätskebalans och elektrolytbalans, för att upprätthålla en jämn och balanserad inre miljö. Homeostas uppnås genom ett komplext regleringssystem som innefattar sensoriska mekanismer, integrationscentra och effektormekanismer. Exempel på homeostatiska processer är blodsockernivåers reglering av insulin och glukagon, kroppstemperaturreglering genom svettning och skälva samt vätske- och elektrolytbalansens reglering genom hormonella mekanismer.

Kymotrypsin är ett enzym som naturligt förekommer i människokroppen och har en viktig roll inom den proteolytiska nedbrytningen av protein. Det produceras i bukspottkörteln och verkar spjälka specifika peptidbindningar i proteiner genom att bryta ner dem till mindre peptider och enskilda aminosyror.

Kymotrypsin är ett serinproteinas, vilket innebär att det använder sig av en serinrest som katalysator under nedbrytningsprocessen. Det är specifikt aktivt mot aromatiska aminosyror och hydrofoba sidokedjor i proteinmolekyler, till exempel fenylalanin, tyrosin och tryptofan.

I klinisk medicinsk kontext kan kymotrypsin användas som en del av behandlingen för vissa medicinska tillstånd, såsom cystisk fibros och kronisk lungsjukdom. Extrakt av kymotrypsin kan också användas som komplementär behandling för att minska inflammation och smärta i samband med skador eller operationer.

Decapodiformes är en systematisk grupp bland blötdjuren (Mollusca) och inkluderar de tioarmade bläckfiskarna. Termen betyder "tio ben-former" på latin, och syftar på att djurgruppen kännetecknas av att ha tio extremiteter: åtta armar och två simben (eller "flikar").

Decapodiformes inkluderar flera välkända bläckfiskgrupper, såsom pungbläckfiskar (Sepiida), flygbläckfiskar (Teuthida) och vampyromorfar (Vampyromorphida). Dessa djur lever ofta i djuphavet och har en rad anpassningar för att överleva i denna miljö, såsom bioluminiscens och speciella simorgan.

Det är värt att notera att termen Decapodiformes inte längre används inom alla taxonomiska system, eftersom det finns olika uppfattningar om hur bläckfiskarna ska klassificeras. I några system delas gruppen upp i flera mindre undergrupper, medan andra system behandlar Decapodiformes som en parafyletisk grupp.

Spinal ganglie är en del av det perifera nervsystemet. De är samlingar av nervceller, också kända som neuron, som är belägna utanför centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Spinala ganglier innehåller sensoriska nervceller som tar emot smärta, temperatur och känselimpulser från kroppen. Dessa impulser transmiteras sedan till ryggmärgen och vidare till hjärnan för bearbetning och respons.

Spinala ganglier är vanligtvis belägna i ryggraden, nära de ryggradsnervrötter som löper ut från ryggmärgen. Varje spinalt ganglion är associerat med en specifik ryggradsnervrot och innehåller sensoriska nervceller som tjänar den kroppsregion som innerveras av denna specifika nervrot.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

Transient Receptor Potential Melastatin (TRPM) are a subfamily of transient receptor potential (TRP) channels, which are ion channels that play a role in various cellular processes such as sensory perception, cell survival, and regulation of intracellular calcium concentration. TRPM channels are selectively permeable to cations, including calcium, and are activated by a variety of stimuli such as temperature, voltage, and chemical ligands.

TRPM channels consist of four subunits that form a homo- or heterotetrameric complex, with each subunit containing six transmembrane domains and a pore region. There are eight TRPM channel subtypes (TRPM1-8) identified in mammals, which have distinct activation mechanisms and functions.

TRPM channels have been implicated in various physiological processes such as pain sensation, thermosensation, osmoregulation, and hair cell function. Dysfunction of TRPM channels has also been associated with several pathological conditions, including neuropathic pain, cancer, and cardiovascular diseases.

TRPM-katjonkanaler är en underfamilj av jonkanaler som kallas transient receptor potential (TRP) kanaler. De spelar en roll i olika cellulära processer som sinnesförnimmelser, cellöverlevnad och reglering av intracellulärt calciumkoncentration. TRPM-kanalerna är selektivt permeabla för katjoner, inklusive calcium, och aktiveras av en mängd stimuli som temperatur, spänning och kemiska ligander.

TRPM-kanaler består av fyra underenheter som bildar en homo- eller heterotetramerisk komplex, med varje underenhet som innehåller sex transmembrana domäner och ett porregion. Det finns åtta TRPM-kanalundertyper (TRPM1-8) identifierade hos däggdjur, vilka har distinkta aktiveringsmekanismer och funktioner.

TRPM-kanaler har visat sig vara involverade i en rad sjukdomar som till exempel cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

Kv1.5-kaliumkanalen, även känd som KCNA5, är ett genprodukt-kodat proteinkomplex som bildar en typ av potassiechannel (kaliumkanal) i cellytan hos däggdjur. Denna typ av kaliumkanaler är involverade i repolariseringen av cellmembranet under ett aktionspotential, vilket är en cykel av elektrisk excitation och relaxering som sker inne i celler.

Kv1.5-kaliumkanalen består av fyra identiska subenheter som bildar en tunnel av hydrofoba aminosyror genom cellytan, vilket tillåter potassiejoner att diffundera från insidan till utsidan av cellen när kanalen är öppen. Genom att reglera den elektriska ledningsförmågan hos cellmembranet har Kv1.5-kaliumkanaler en viktig roll i kontrollen av exciterade cellers puls och frekvens, särskilt hjärtceller (kardiomyocyter).

Mutationer i KCNA5-genen kan leda till olika sjukdomar som är relaterade till hjärtat, såsom atrialfibrillation och tredje gradens atrioventrikulär block. Dessa sjukdomar orsakas av förändringar i elektrisk konduktion mellan hjärtats olika delar, vilket kan leda till allvarliga komplikationer som stroke och hjärtsvikt om de inte behandlas korrekt.

Kalciumkanalstimulerande läkemedel, även kända som Kalciumkanalagonister, är en grupp av läkemedel som verkar genom att öka inflödet av calcium-ioner in i celler. Detta leder till kontraktion hos glatt muskelceller och signalering i nervceller. Dessa läkemedel används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas eller smärta i bröstet orsakad av otillräcklig blodförsörjning till hjärtat) och vissa typer av arrhythmier (hjärtfrekvensrubbningar). Exempel på kalciumkanalstimulerande läkemedel inkluderar nifedipin, amlodipin och verapamil.

"Gifter från havsorganismer" refererar till naturligt förekommande toxiner som produceras av vissa marina djur, växter eller alger. Dessa gifter kan vara mycket potenta och orsaka allvarliga symptom hos människor och andra djur som exponeras för dem.

Exempel på havsorganismer som producerar gifter inkluderar blåsa fiskar, kubakräftor, konusmusslor, blåringade barracudor och vissa arter av röda växter som till exempel släktet Palythoa.

Gifterna från havsorganismer kan vara neurotoxiner, hemotoxiner eller cytotoxiner och kan orsaka en rad olika symptom, beroende på vilket gift det är och hur mycket som har absorberats. Symptomen kan variera från lindriga till livshotande och kan inkludera bland annat svår andningsbesvär, muskelkramp, yrsel, höjd blodtryck, hjärtklappning, hallucinationer, paralys och i värsta fall död.

Det är viktigt att notera att många havsorganismer inte producerar gift som en del av sin normala funktion, utan istället producerar det som ett försvar mot predatorer. Dessa organismer kan vara ofarliga om de hanteras korrekt och respekterar deras naturliga försvarsmekanismer.

Enzyminhibitorer, också kända som enzymhämmare, är molekyler som binder till enzym och minskar dess aktivitet. Denna bindning kan vara reversibel eller irreversibel och påverkar ofta den katalytiska funktionen hos enzymet genom att förhindra substratets bindning till aktivt centrum eller att störa den kemiska reaktionen som sker inne i enzymet. Enzyminhibitorer kan vara naturligt förekommande, till exempel i vissa giftiga substanser, eller syntetiskt framställda, och används ofta inom medicinen för att behandla olika sjukdomar.

"Animal models" er en betegnelse for brugen af dyr som forsøgsdyr i forskning, hvor dyrene svarer til mennesker på en eller anden måde. Dette kan være pga. en lignende anatomi, fysiologi, genetisk sammensætning eller sygdomsudvikling. Animal models anvendes ofte i biomedicinsk forskning for at opnå bedre forståelse for sygdomme, udvikle og teste nye behandlingsmetoder, og forudsige virkninger og bivirkninger af medicinske produkter før de prøves på mennesker. De dyr, der oftest anvendes som animal models, er mus, rotte, kanin, hund, kat, gris og primat.

Molekylär kloning är en biologisk teknik där man skapar exakta kopior av specifika gener eller andra stycken av DNA. Detta görs genom att skapa en rekombinant DNA-molekyl, vilken består av DNA från två olika källor. Denna rekombinanta DNA-molekyl innehåller oftast en önskad gen som är flankerad av kontrollsekvenser, så kallade promotor- och terminatorkärnor, som styr när och hur mycket av genen ska exprimera sig.

Den rekombinanta DNA-molekylen införs sedan i en värdcell, ofta en bakteriecell eller en eukaryot cell, där den kan replikera sig tillsammans med cellens egna gener. På det viset produceras stora mängder av den önskade genen eller DNA-sekvensen.

Molekylär kloning används inom forskning för att studera geners funktion och interaktion, för att producera proteiner i stor skala för medicinska tillämpningar och för att skapa genetiskt modifierade organismer som används inom jordbruk och bioteknik.

'Natriures' är ett medicinskt begrepp som refererar till den situation då kroppen utsöndrar natrium (ett mineral som ingår i salt) via urinen. Detta sker oftast som en del av kroppens normala homeostatiska reglering, där njurarna arbetar för att hålla balansen mellan olika kroppsvätskor och elektrolyter. Natriures kan också vara ett tecken på vissa medicinska tillstånd eller biverkningar av vissa läkemedel, exempelvis vid njursjukdomar, hjärtsvikt eller för högt blodtryck. I vissa fall kan ökat natriures vara en önskvärd effekt, som i samband med behandling av högt blodtryck eller hjärtsvikt, då läkemedel som diuretika kan användas för att öka urinproduktionen och på så sätt minska vätskan i kroppen.

'Vatten' är ett homogent, transparent, blåaktigt substance som består av två väteatomer och en syreatom (H2O). Det är en färskvattensubstans vid normal temperatur och tryck. Vatten är den mest vanliga kemiska föreningen på jorden och är avgörande för livet som vi känner det, eftersom de flesta levande organismer består av upp till 90% vatten.

I en medicinsk kontext kan vatten ha olika betydelser. I vissa fall kan det referera till den intravenösa vätskebehandling som ges till patienter för att behandla dehydrering eller elektrolytbrist. I andra fall kan det referera till specifika kroppsvätskor, såsom vätskan i ögat (kammarvatten) eller den klara vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen (cerebrospinalvätska).

I allmänhet är vatten en nödvändig komponent för många biologiska processer, inklusive näringsabsorption, avskelande av avfallsprodukter, termoreglering och andning.

CHO (Chinese Hamster Ovary) cells are a type of immortalized cell line that are commonly used in scientific research, including biochemistry, molecular biology, and pharmacology. These cells were originally derived from the ovaries of a Chinese hamster and have been adapted to grow indefinitely in culture.

CHO cells are particularly useful for studying protein expression and post-translational modifications because they can be easily manipulated genetically and produce large amounts of recombinant proteins. They are also widely used in the production of therapeutic monoclonal antibodies, vaccines, and other biopharmaceuticals.

In addition to their use in protein expression studies, CHO cells are also used as a model system for studying cellular processes such as signal transduction, gene regulation, and cell cycle control. They have been used to study the effects of various drugs, toxins, and environmental stressors on cell behavior, and to investigate the mechanisms of disease, including cancer and neurodegeneration.

Overall, CHO cells are a versatile and valuable tool in biomedical research, with numerous applications in both basic science and translational medicine.

Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.

'Myotonia' är ett medicinskt tillstånd där musklerna har svårigheter att slappna av efter kontraktion. Detta leder till en fördröjd relaxering av musklerna, vilket kan resultera i en kramliknande känsla eller stelhet i musklerna efter ansträngning eller rörelse. Myotonia kan vara ett tecken på olika neuromuskulära sjukdomar, till exempel myotonisk dystrofi och myotoni congenita. Det finns två typer av myotonia: aktiv myotonia och pasiv myotonia. Aktiv myotonia inträffar när en muskel som är i kontraktion har svårigheter att slappna av, medan pasiv myotonia uppstår när en redan slapp muskel dras samman och sedan har svårigheter att släppa.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

KCNQ1, också känd som KvLQT1 (förlängd QT-syndrom typ 1-gen), är ett gen som kodar för en subenhet av en voltage-gated potassium-kanal. Denna kanal, som består av flera olika subenheter, inklusive KCNQ1, är involverad i repolariseringen av muskelceller i hjärtat under varje hjärtslag.

Specifikt är KCNQ1-subenheten en del av den så kallade "slow delayed rectifier potassium current" (IKs), som är aktiv under senare fasen av repolariseringen och hjälper till att ställa in den totala längden på QT-intervallen i EKG. Mutationer i KCNQ1 kan orsaka Long QT syndrom, en genetisk sjukdom som kännetecknas av förlängd QT-intervall och ökad risk för livshotande hjärtrytmrubbningar.

"Bassekvens" er en medisinsk betegnelse for en abnorm, gentagen sekvens eller mønster i et individ's DNA-sekvens. Disse baseparsekvenser består typisk av fire nukleotider: adenin (A), timin (T), guanin (G) og cytosin (C). En bassekvens kan være arvelig eller opstå som en mutation under individets liv.

En abnormal bassekvens kan føre til genetiske sygdomme, fejlutviklinger eller forhøjet risiko for bestemte sykdommer. For eksempel kan en bassekvens, der koder for en defekt protein, føre til en arvelig sykdom som cystisk fibrose eller muskeldystrofi.

Det er viktig å understreke at en abnormal bassekvens ikke alltid vil resultere i en sykdom eller fejlutvikling. I mange tilfeller kan individet være asymptomatisk og leve et normalt liv.

'Syndrom' er et begreb, der anvendes indenfor medicin og betegner en samling af symptomer, tegn og/eller læsioner, der ofte forekommer sammen. Et syndrom repræsenterer dermed en særlig klinisk præsentation eller et mønster af sygdomsmanifestationer, men adskiller sig fra en specifik diagnose, da årsagen til syndromet ikke nødvendigvis er klar.

Et eksempel på et syndrom er Down-syndromet, der karakteriseres ved en unormal kromosomalt fordeling (trisomi 21), hvilket resulterer i en række fysiske og mentale egenskaber og udviklingsmæssige forsinkelser. Andre eksempler inkluderer Klinefelters syndrom, Cushings syndrom og Marfans syndrom.

KCNQ-kaliumkanaler, även kända som Kv7-kanaler, är en typ av jonkanaler som är involverade i repolariseringen av cellmembranet i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. Dessa kanaler tillåter kaliumjoner att passera genom cellytan, vilket leder till en utflöde av positiva laddningar från cellen och en minskad membranpotential.

KCNQ-kanalerna är pentameriska proteinkomplex med varje underenhet bestående av sex transmembrana domäner. Det finns fem olika isoformer av KCNQ-kanaler, kända som KCNQ1 till KCNQ5, och de kan bilda homo- eller heteromeriska komplex med varandra.

KCNQ-kanalerna har en viktig roll i regleringen av hjärtats elektriska aktivitet, särskilt i den långsamma diastoliska depolariseringen under pacemakerrörelsen. Mutationer i KCNQ1 kan leda till Long QT-syndrom typ 1, en ärftlig hjärtsjukdom karaktäriserad av förlängd QT-intervall på EKG och ökad risk för livshotande hjärtarytmier.

I nervsystemet är KCNQ-kanaler involverade i regleringen av neuronal excitation och inhibition, och kan påverka saker som smärta, humör och epilepsi.

'Sodium-Hydrogen Antiporter' er en type protein som aktivt transporterer natrium (Na+) og waterstoffet (H+) i modsatte retninger over cellemembranen. Dette skjer ved hjelp av en energiforbrukende prosess, ofte koblet til en proton gradient over membranen. Sodium-Hydrogen Antiportere spiller en viktig rolle i reguleringen av intracellulært pH og saltinnhold, og de er involvert i mange fysiologiske prosesser som nerveimpulsovermitterelese, muskelkontraksjoner og nyrereabsorbsjon. Der er forskjellige typer av Sodium-Hydrogen Antiportere, noen er aktive under normale fysiologiske tilstander mens andre er aktivert i samband med sykdomstilstander som skader cellene.

I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).

Kv2-kaliumkanaler är en typ av potassiumkanaler som finns i cellmembranet hos bland annat nerv- och muskelceller. Dessa kanaler spelar en viktig roll för att reglera membranpotentialen, eftersom de öppnar upp och låter potassiumjoner flyta ut från cellen när membranpotentialen blir tillräckligt positiv. Detta hjälper till att stabilisera membranpotentialen och återställa den till vila efter en aktionspotential, som är en kortvarig elektrisk impuls som leds genom nerv- eller muskelceller för att utlösa en funktionell respons.

Kv2-kaliumkanalerna bildas av två identiska subenheter, Kv2.1, som var och en innehåller en poreformande alfa-subenhet och en accessorisk beta-subenhet. Dessa kanaler har också visat sig ha en betydelsefull roll i celldelning, differentiering och överlevn, samt i regleringen av neurotransmission och excitation-contraction coupling inom muskelceller.

I medicinen refererar transportörer (engelska: transporters) till specifika proteiner som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel och andra endogena substanser, in eller ut av celler eller över cellytan. Dessa proteiner är ofta belägna i celldelar som membran och kan vara specifika för vissa substanser eller ha bredare substratspecificitet. Transportörerna kan vara aktiva, där de använder energi från ATP (adenosintrifosfat) för att transportera molekyler mot deras koncentrationsgradient, eller passiva, där de transporterar molekyler med eller mot deras koncentrationsgradient utan egen energikälla. Transportörer spelar en viktig roll i absorptionen, distributionen, metabolismen och exkretionen (ADME) av läkemedel och har därför stor betydelse för farmakokinetiken och farmakodynamiken hos läkemedel.

Lokalbedövningsmedel, även känt som lokalanestetika, är en typ av läkemedel som används för att temporarily numb a specific area of the body to block pain during certain medical procedures. These medications work by blocking nerve signals in the area where they are administered, which prevents the feeling of pain from being transmitted to the brain.

Exempel på vanliga lokalbedövningsmedel inkluderar lidocain, prilocain, bupivacain och mepivacain. Dessa kan ges som injektioner, creams, gels eller sprays beroende på användningsområdet.

Lokalbedövningsmedel används ofta under små kirurgiska ingrepp, tandbehandlingar och andra procedurer där smärta kan orsaka obehag. De är vanligtvis säkra att använda när de ges i rätt dos och under professionell medicinsk övervakning.

Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, vilket orsakar andningssvårigheter. Detta kan bero på hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom, leverfailure eller skada av lungvävnaden. Symptomen inkluderar andfåddhet, hosta, rassel i lungorna och ibland även cyanosi. Behandlingen kan innebära att behandla underliggande orsaken samt ge diuretika för att minska mängden vätska i kroppen.

Cnidaria är ett fylum av marina djur som inkluderar maneter, koraller, sjöanemoner och hydroida. De flesta arter inom Cnidaria har nässelceller, som används för att fånga byten eller för försvar. Nässelcellerna innehåller en giftig kapsel som exploderar vid kontakt, vilket skadar eller dödar bytet.

Cnidariagifter är därför definierade som de toxiner som produceras och lagras i nässelcellerna hos Cnidaria-djuren. Dessa gifter kan variera mycket mellan olika arter, men de flesta innehåller proteiner och peptider som påverkar cellmembranet eller nervsystemet hos offret. Vissa cnidariagifter kan orsaka smärta, svullnad, rodnad och andningssvårigheter hos människor, medan andra kan vara mer allvarliga eller till och med dödliga. Behandlingen av cnidariagifter beror på artens identifiering och symtomen, men den kan inkludera avlägsnande av tentaklerna, rengöring av sårplatsen, smärtlindring och andningsstöd om det behövs.

Amfibieproteiner, eller amphipathic proteiner, är proteiner som innehåller både hydrofila (vattenlösliga) och hydrofoba (oljelösliga) aminosyror i sin sekvens. På grund av detta har de förmågan att interagera med både vatten- och lipidmiljöer, vilket gör dem funktionellt användbara inom celldelning, intracellulär trafficking och membranbildning.

Ett exempel på ett amfibieprotein är kärnmembranproteinet importin-α, som hjälper till att transportera proteiner in i cellkärnan genom att interagera med kärnporterna i kärnmembranet. Andra exempel på amfibieproteiner är de involverade i bildandet av lipiddroppar och autofagosomer, som är vesiklar som bildas under celldelning och autofagi.

Cricetinae er en underfamilie i familien Muridae, som inkluderer hamstere. Der er omkring 20 arter af hamstere, der er udbredt i Europa, Asien og Afrika. Hamstere er små pattedyr med kort hals, store kindpokker og store molarer. De fleste arter har også en bøjet ryggrat og en kort, busket hale.

Hamstere er kendt for deres evne til at gemme føde i kindpokkene og transportere den til deres bo. De fleste arter lever ensomt undtagen når hunnerne har unger. Hamsternes naturlige fjender inkluderer rovdyr, slanger og rovfugle.

Cricetinae-hamstere er ofte holdt som kæledyr på grund af deres lille størrelse, lette pleje og venlige natur. Nogle af de mest populære arter til at holde som kæledyr inkluderer syriske hamster, djungelhamster og roborovski-hamster.

Immunoblot, även känt som Western blotting, är en laboratorieteknik inom molekylärbiologi och immunologi. Den används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en proteinblandning, till exempel i cellulär extract eller i ett kroppsvätskeprov som serum eller urin.

Tekniken bygger på elektrofores, där proteiner separeras beroende på deras molekylvikt genom att låta dem vandra genom ett gelatinaliknande material i ett elektriskt fält. Efter separationen överförs proteinerna från gelen till en nitrocellulosa- eller PVDF-membran, där de fastnar och blir tillgängliga för immunologisk detektering.

I nästa steg inkuberas membranet med ett specifikt antikroppar mot det protein som ska detekteras. Antikroppen binder till sitt målprotein på membranet, och efter en avspolningstapp kan ytterligare en sekundär antikropp användas för att binda till de primära antikropparna. Den sekundära antikroppen är konjugerad till ett enzym, som i sin tur katalyserar en kemisk reaktion som leder till bildning av ett synligt band på membranet när ett substrat tillsätts.

Immunoblot används ofta för att bekräfta produktionen och nedbrytningen av proteiner, undersöka protein-proteininteraktioner eller jämföra relativa mängder av specifika proteiner i olika prover.

Immunprecipitation (IP) är en biokemisk metod som används för att isolera och koncentrera specifika proteiner eller nucleinsyra-protein-komplex från en komplex biologisk blandning, såsom celllysat eller serum. Denna teknik bygger på principen om antigen-antikroppsreaktion där ett specifikt antikroppar (immunglobulin) binder till sitt korresponderande antigen (protein av intresse).

I immunprecipitationsexperimentet inkuberar man celllysat eller serum med ett specifikt antikropp som är bundet till en fast fas, såsom magnetiska perler eller en plasttub. Under inkuberingstiden binds antikroppen till sitt korresponderande antigen i lösan fasen. Sedan sköljs systemet för att avlägsna ospecificerat bundna proteiner och andra komponenter. Slutligen elueras immunkomplexen från fast fasen, vilket resulterar i en renare fraktion av det protein av intresse som kan analyseras ytterligare med olika metoder, såsom västra blotting eller masspektrometri.

Immunprecipitation används ofta i forskning för att undersöka interaktioner mellan proteiner, identifiera posttranslatoriska modifikationer och bestämma relaterade signaltransduktionsvägar.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

KalciumkanalstimulerareLäkemedelsreceptorerNikorandilCesiumKaliumkloridAcid Sensing Ion ChannelsEpithelial Sodium Channels ... faktorerNa-K-ATPasGlutaminsyraOmegakonotoxinerDegenerin Sodium ChannelsOmega-konotoxin GVIACykliska svaveloxiderSodium Channel ... komplementärtOuabainAmiloridBigifterVerapamilCykliskt AMPCysteinNAV1.4 Voltage-Gated Sodium ChannelDiltiazemSaxitoxinAnjoner ... Potassium ChannelsSmall-Conductance Calcium-Activated Potassium ChannelsDelayed Rectifier Potassium ChannelsKloridkanaler ...