Ergonovine är ett syntetiskt ämne som är relaterat till den aktiva substansen i kväveväxten, ådön. Det används vanligen som läkemedel efter förlossning för att hjälpa till att stänga upp moderkakan (placentan) och minska blödningar. Ergonovine är en typ av medicin som kallas oxytocinergic agonist, vilket betyder att det efterliknar effekterna av ett hormon som heter oxytocin i kroppen.

I medicinsk terminologi kan ergonovine definieras som följer:

Ergonovine (ergometrin) är en syntetisk ergolin-derivat och oxytocinergic agonist som används för att behandla postpartum blödningar genom att stimulera kontraktioner av livmodern. Det verkar genom att binda till oxytocinreceptorer i livmodern och utlösa en kontraktil respons, vilket hjälper till att stänga upp moderkakan och minska blödningar efter förlossning. Ergonovine kan ges som injektion eller oralt och bör användas under medicinsk övervakning på grund av potentialen för högt blodtryck och andra biverkningar.

Kranskärlskramp, även känt som angina pectoris, är ett tecken på att hjärtat inte får tillräckligt med syre. Det orsakas vanligtvis av en förträngning eller åderförkalkning (ateroskleros) i de artärer som förser hjärtmuskulaturen med blod. När hjärtat arbetar hårt under ansträngning, upphettning eller emotionell stress kan det leda till smärta eller obehag i bröstet, vanligtvis bakom sternum (bröstbenet). Kranskärlskramp kan också orsaka andningssvårigheter, svimning, yrsel, illamående och svettningar. I allvarliga fall kan det leda till hjärtinfarkt eller hjärtstillestånd.

Ergotamin är ett alkaloid som utvinns från svampen Claviceps purpurea, även känd som mjöldryga. Svampen parasiterar på vetesläktet och andra gräs och bildar en hård, svart kropp (sclerotium) som innehåller ergotamin och andra alkaloider.

Ergotamin är ett vasokonstriktor, vilket betyder att det orsakar smalning av blodkärlen. Det har använts för behandling av migrän sedan 1920-talet, då det upptäcktes att det kunde lindra migränattacker genom att kontrahera de utvidgade blodkärl i hjärnan som orsakar smärtan. Ergotamin är också effektivt mot klusterhuvudvärk och andra typer av huvudvärk.

Ergotamin kan ges via muntlig, rektal eller intravenös administration, men det används numera sällan på grund av sin potential att orsaka biverkningar som illamående, kräkningar, yrsel och i extrema fall nekros (död) av vävnad. Dessa biverkningar kan uppstå om patienten tar för höga doser eller använder ergotamin tillsammans med andra läkemedel som påverkar serotoninnivåerna i kroppen, såsom selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI).

Idag föredrar läkare ofta att behandla migrän och klusterhuvudvärk med andra typer av läkemedel som har mindre biverkningar än ergotamin, såsom triptaner och NSAID-preparat ( icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel).

'Variantangina' är ett medicinskt begrepp som refererar till en form av instabil angina pectoris, även känd som obeståndsmässig bröstsmärta. Denna typ av smärta orsakas vanligtvis av en temporär nedsättning av blodflödet till hjärtmuskulaturen på grund av spasmer i koronarartärerna, de artärer som förser hjärtat med syre- och näringsriktigt blod.

Vid variantangina är smärtorna ofta relaterade till specifika aktiviteter eller situationer, såsom exponering för kyla, emotionell stress eller efter ansträngning. Smärtan kan också uppstå i vila och tenderar att vara mer intensiv än vid stabil angina pectoris.

Det är viktigt att notera att variantangina ofta orsakas av en speciell typ av koronarspasm, som kallas prinzmetalangina eller vasospastisk angina. Denna tillstånd kan behandlas med läkemedel som dilaterar (vidgar) artärerna och förhindrar spasmer, såsom kalciumantagonister och nitroglycerin. I vissa fall kan invasiva procedurer, såsom koronarangiografi och ballongdilatation, vara nödvändiga för att behandla den underliggande orsaken till spasmerna.

Ergoalkaloider är en typ av kemisk förening som produceras av vissa svampar i släktet Claviceps, särskilt C. purpurea (som orsakar ergotsjukan hos gräs och halvgräs). Ergoalkaloiderna innehåller en ergolin- eller ergotaminring och är kända för sin farmakologiska verkan som vasokonstriktorer, hallucinogener och toxiner. De används också inom medicinen för behandling av migrän och obstetriska tillstånd. Exempel på ergoalkaloider är ergometrin, ergotamin och lysergsyraamid.

Oxytociska medel är läkemedel som påverkar hormonet oxytocin, som även kallas "kärlekshormon" eller "socialbindningshormon". Oxytocinet produceras naturligt i kroppen och har flera funktioner, bland annat stimulerar det fosterets utveckling, styr moderskärlets kontraktion under förlossning och främjar social bindning och empati.

Oxytociska medel används ofta i medicinska sammanhang för att inducera eller påskynda förlossning, behandla postpartumblödningar eller hjälpa till vid bröstföda. De kan också användas för att behandla certaina sjukdomstillstånd som social fobi och autism, även om detta fortfarande är under forskning.

Exempel på oxytociska medel inkluderar syntetiskt framställd oxytocin, såsom Pitocin och Syntocinon, som används via injektion eller infusion. Det är viktigt att notera att dessa medel ska endast användas under läkarövervakning på grund av potentiala biverkningar och komplikationer.

Ergotamiнförgiftning, även känd som ergotism, är en medicinsk tillstånd som orsakas av överexponering för alkaloider som finns i svampen Claviceps purpurea, som växer på grödor som vete och korn. Denna förgiftning kan också uppstå vid överdosering eller felanvändning av läkemedel som innehåller ergotamin, ett preparat som utvinns från svampen och används för att behandla migrän och andra medicinska tillstånd.

Ergotaminförgiftning kan ge upphov till en rad symtom, beroende på dosen och varaktigheten av exponeringen. De akuta symtomen inkluderar illamående, kräkningar, diarré, svår huvudvärk, förvirring, feber, muskelkramper och känsla av stickningar eller formikaci (krypande känsla på huden). I allvarliga fall kan det leda till tillstånd som kallas gangren, där blodflödet ilemnar och dödar vävnad, ofta i extremiteter som fingrar och tår.

Ergotamiinförgiftning är ett allvarligt tillstånd och behandlas vanligen genom att avbryta exponeringen för ergotamin och ge stödjande vård, inklusive vätskeersättning, smärtlindring och behandling av symtom. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna nekrotisk vävnad och undvika spridning av infektion.

Cyproheptadine är ett läkemedel som tillhör gruppen antihistaminer, vilka verkar genom att blockera histaminergica receptorerna i kroppen. Det används främst för att behandla allergiska reaktioner och symptom relaterade till histaminutsläpp, såsom snuva, brynblockering, irriterad näsa och klåda. Cyproheptadine har också visat sig vara effektivt vid behandling av migrän och Clusterhuvudvärk.

Läkemedlet fungerar genom att hämma histaminergica signalering i centrala nervsystemet (CNS), vilket kan ha en viss sedativ effekt som kan vara användbar vid behandling av sömnsvårigheter och oro.

Det är viktigt att notera att cyproheptadine bör endast användas under läkares övervakning på grund av möjliga biverkningar och kontraindikationer.

Ergotamine är ett alkaloid som utvinns från mjöldryga svampar (Claviceps purpurea) som parasiterar på vetesläktet. Det används som läkemedel för att behandla migrän och klusterhuvudvärk. Ergotamin är en del av en grupp ämnen som kallas ergoliner, som verkar genom att binda till serotoninreceptorerna i hjärnan och blodkärlen.

Läkemedlet ges vanligtvis som en tablet under tungan som löses upp sakta och absorberas genom slemhinnan i munnen. Ergotamin börjar verka inom 30 minuter till 1 timme efter intaget och kan vara effektivt i upp till 4 timmar.

Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna noga, eftersom överdosering av ergotamin kan leda till allvarliga biverkningar som blodtrycksfall, muskelkramp, yrsel och i extrema fall nekros (död) av vissa delar av kroppen. Ergotamin bör inte användas tillsammans med andra migränmediciner eller vasokonstriktorer, eftersom det kan öka risken för allvarliga biverkningar.

Lysergsyra (LSA) är ett psykoaktivt ämne som förekommer naturligt i vissa arter av blommor, till exempel kvinneörten (Argyreia nervosa) och Hawaiiansk babyblomma (Argyreia octoflora). Det är en ergolinalk alkaloid, liknande lysergsyradietylamid (LSD), men LSA verkar ha mildare psykedeliska effekter.

LSA kan orsaka en känsla av eufori, förändrade sinnesstämningar och perceptioner, förhöjd uppmärksamhet och koncentration, samt förändringar i tids- och rumskänslan. Dess effekter kan variera mycket mellan olika individer, beroende på dosering, personlig kemi och andra faktorer.

LSA bör hanteras med försiktighet, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar som illamående, kräkningar, yrsel, högt blodtryck och snabb hjärtslag. Det finns också risk för psykiska biverkningar som panikattacker, paranoia och psykos. LSA är också illegal i många länder, inklusive Sverige, och användandet av det kan leda till juridiska konsekvenser.

'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.

Isosorbid dinitrat är ett läkemedel som används för att behandla angina pectoris, det vill säga smärta i bröstet orsakad av hjärtklaffors dysfunktion eller på grund av otillräcklig blodförsörjning till hjärtat. Det är ett nitrat som verkar genom att dilatera (vidga) blodkärlen, särskilt de i hjärtat och halsen, vilket minskar hjärtats arbetsbelastning och ökar blodflödet till hjärtat.

Isosorbid dinitrat är en ester av isosorbid diol och nitrisk syra och bryts ned i kroppen till aktiva metaboliter som ger upphov till läkemedlets verkan. Det ges vanligtvis som tabletter eller som en spray som appliceras under tungan.

Läkemedlet bör användas under ledning av en läkare, eftersom det kan behövas justera dosen baserat på patientens individuella respons och behov. Det är också viktigt att vara medveten om möjliga biverkningar och interaktioner med andra mediciner.