Störning av rörelseförmågan i den nedre delen av matstrupen till följd av bristande avslappning i matstrupens nedre ringmuskel vid sväljning. I enstaka fall kan den bero på degeneration av tarmplexus ganglieceller eller vagusnervens motorneuron.
Uttänjningsförfarande. Syn. dilatation.
Mätning av tryck eller spänning i vätskor eller gaser med en tryckmätare.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av matstrupen.
Kirurgisk behandlingsmetod för gastroesofageal reflux, med veckning av fundus runt matstrupens nedre del.
Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.
Ett förfarande där ett laparoskop förs in genom ett litet snitt nära naveln i syfte att undersöka buk- eller bäckenorganen i bukhinnehålan. Om nödvändigt, kan biopsier eller kirurgiska ingrepp utföras i samband med laparoskopi.
Läkemedel för behandling av rörelserubbningar. De flesta av dessa preparat verkar centralt på de dopaminerga och kolinerga systemen. Bland de kliniskt allra viktigaste är medlen mot Parkinsons sjukdom .
Den fysiologiska och funktionella barriären mot gastroesofageal reflux (uppstötningar) genom den övre magmunnen. Ringmusklerna förblir spända i viloläge och bildar en högtrycksspärr mellan matstrupen och magsäcken.
'Esofagogastrisk förbindelse' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av matstrupen (esofagus) och den övre delen av magsäcken, där de två organen möts och formar ett spjälle, kallat kardiaspringan, som reglerar övergången av mat och saltsyra från magsäcken in i matstrupen.
'Sväljningssvårigheter' refererar till problem eller besvär vid förtärandet av mat eller dryck, som orsakas av någon form av oönskad förträngning, störning eller ovanlig sänkning av strukturer i sväljningsvägen, inklusive struphuvudet, matstrupen och/eller magsäcken.
Plastikoperation av matstrupen.
Peristaltik är en koordinerad, vågrät muskelkontraktion och relaxering som propagerar genom hollowa organ, såsom tarmar och artärer, för att framskjuta innehållet i en riktning. Detta fenomen transporterar maten genom matspjälkningssystemet och bortförtar avfallsprodukter från kroppen.
BaSO4. En förening som används som röntgenkontrastmedel och som förekommer naturligt som mineralet baryt. Det används också inustriellt, t ex vid pappersframställning eller som tillsats i betong för s trålningsskyddseffekter.
Störningar i den motoriska funktionen hos matstrupens övre eller nedre ringmuskel, matstrupen eller i samtliga delar. Ringmusklernas bristande förmåga att hållas spända kan leda till hinder vid sväljning av föda, uppstötning av föda eller uppstötning av magsyra i matstrupen.
Införande av en rörformig anordning i någon kanal, blodkärl, ihåligt organ eller kroppshåla för tillförsel eller tömning av vätskor för diagnostiska eller terapeutiska ändamål. Förfarandet skiljer sig från intubation, vars syfte är att upprätthålla en öppen förbindelse i tilltäppta kanaler eller kärl.
Sjukliga förändringar i matstrupen.

Esofageal akalosi är ett tillstånd där magsaft (med syra) backar upp in i matstrupen (esofagus), vilket orsakar symptom som sura smak i munnen, illamående och kräkningar. Detta kan inträffa när det muskulära bandet (LOS, för lower esophageal sphincter) som sitter mellan matstrupen och magen inte fungerar korrekt och tillåter syra att flöda tillbaka in i matstrupen.

Akalosi kan också orsakas av andra faktorer, såsom vissa läkemedel eller sjukdomstillstånd som påverkar muskel- eller nervfunktionen. Långvarig akalosi kan leda till skador på matstrupen och komplikationer som inflammation (esofagit), ärrbildning (skleroser) och ökad risk för cancer i matstrupen. Behandlingen av esofageal akalosi innefattar ofta ändringar av livsstilsfaktorer, läkemedel som neutraliserar magsaftens syra och i vissa fall kirurgi.

Medicinskt sett kan "utvidgning" (dilatation) innebära saker som:

1. Ökad storlek eller tömhet på ett hål, kärl, hålighet eller en organs del, ofta orsakad av funktionell eller strukturell relaxation eller av fyllnad med luft, vätska eller annat material.
2. En procedure där man aktivt ökar storleken på ett kärl eller en passage, exempelvis genom att använda sig av en bredare sondering under endoskopi.
3. Förändringar i blodkärlen som orsakas av sjukdomar, såsom utvidgning av artärer (arterioskleros) eller venor (venös dilatation).

Ordet "utvidgning" används också för att beskriva en symptom i form av smärta orsakad av en organs ökade storlek, till exempel vid gallstensbesvär eller njurinflammation.

'Tryckmätning' är ett medicinskt begrepp som refererar till mätningen av tryck i kroppen eller i specifika kroppsdelar. Det kan exempelvis innebära att mäta blodtryck, lufttryck i lungorna eller cerebrospinalvätskan som omger hjärnan och ryggmärgen.

Blodtrycksmätning är den vanligaste typen av tryckmätning och innebär att man mäter trycket i artärerna, vanligen i en artär i överarmen. Detta görs med hjälp av ett blodtrycksmätinstrument som kan vara handmanometer eller digital. Blodtrycksmätning ger två värden: systoliskt tryck (det högsta trycket när hjärtat slår) och diastoliskt tryck (det lägsta trycket mellan hjärtslagen).

Andra exempel på tryckmätningar inkluderar lungtrycksmätning, som används för att diagnostisera och hantera andningsrelaterade sjukdomar, samt intrakraniell trycksmätning, som mäter trycket i cerebrospinalvätskan och kan användas för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra neurologiska tillstånd.

Esofagoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som snurras ner genom matstrupen (esofagus) och i vissa fall även ner i magsäcken (gaster) och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Detta görs för att undersöka strukturen och funktionen hos dessa organ, samt att söka efter eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomstillstånd.

Denna procedure kallas också för en övre GI-series eller en övre endoskopi. Esofagoskopin görs vanligtvis under lokalbedövning och/eller medvetslöshet (sedering) beroende på patientens preferens och undersökarens rekommendationer.

En fundoplikation är ett kirurgiskt ingrepp där man syttar fast magmusklerna (fundus) runt matstrupen (övre delen av magsäcken) för att förhindra återflöde av maginnehåll upp i matstrupen. Detta används ofta som behandling för gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga.

Under operationen fästs magmusklerna runt matstrupen med ett antal sticklar, vilket skapar en slags krage som förhindrar att maginnehåll rinner upp. Det finns olika typer av fundoplikationer, men den vanligaste metoden är Nissen-fundoplikationen.

Denna procedure kan utföras som en öppen kirurgi eller med hjälp av minimalt invasiv teknik (laparoskopisk kirurgi). Vid laparoskopisk fundoplikation görs mindre snitt i magen och använder sig av en kamera och speciella instrument för att utföra operationen.

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.

Laparoskopi är en metod för att undersöka eller operera på bukhålan genom små snitt istället för ett stort snitt. Denna metod kallas även minimalinvasyvård (MIV) eller bukspiegellösning.

Under en laparoskopi innehåller vanligen snitten en diameter på 0,5 till 1 centimeter. En tunn, belyst tub, kallad ett laparoskop, sätts in genom ett snitt i buken. Genom detta instrument kan läkaren se in i bukhålan och undersöka organen där. Gas, oftast koldioxid, pumpas in i buken för att skapa mer utrymme och underlätta synen. Om en operation behöver utföras, så använder läkaren speciella instrument som också sätts in genom små snitt.

Laparoskopi används ofta för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till:

* Ändtarmscancer
* Blindtarmsinflammation
* Buksår
* Gallstensoperaton
* Graviditetsförlopp
* Inre blödningar
* Kvävgasemboli
* Mag- tarmsjukdomar
* Ödem i buken

Fördelarna med laparoskopi jämfört med traditionell kirurgi innefattar mindre smärta efter operationen, snabbare återhämtning, mindre blodförluster och lägre risk för infektioner. Dessutom kan patienten få en bättre kosmetisk effekt eftersom de små snitten ofta är lätta att dölja.

Medical Definition of "Dyskinesia, treatment for":

Dyskinesia refers to involuntary movements or abnormal muscle tension that can affect any part of the body. These movements can be jerky, slow, or rhythmic and may interfere with normal movement, posture, and speech.

Treatment for dyskinesia depends on the underlying cause. In some cases, adjusting medication dosages or switching to different medications can help alleviate symptoms. For example, in patients with Parkinson's disease who experience dyskinesias as a side effect of levodopa therapy, deep brain stimulation (DBS) surgery may be recommended. DBS involves implanting electrodes in specific areas of the brain and connecting them to a pacemaker-like device that sends electrical impulses to regulate abnormal brain activity.

In cases where dyskinesias are caused by other factors, such as certain medications or neurological conditions, treatment may involve addressing those underlying issues. Physical therapy, occupational therapy, and speech therapy can also help manage symptoms and improve quality of life for individuals with dyskinesia.

Den nedre esofagussfinktern (latin: Sphincter oesophageus inferior) är en muskelring som kontrollerar öppning och stängning av matstrupen (esofagus) in i magsäcken. Det är den sista delen av esofagus innan den går över i magsäcken. När vi sväljer stänger sfinkterns muskler samman sig för att förhindra att maginnehållet strömmar tillbaka in i matstrupen, och öppnar sig igen när vi tuggar klart maten och den är redo att gå vidare ner i magsäcken.

Esophagogastric junction (Ösophagogastral samband) är en anatomisk struktur där matstrupen (esofagus) övergår i magsäcken (gaster). Detta område innehåller den muskulära sfinktern som kontrollerar flödet av mat och maginnehåll mellan esofagus och gaster. Den medicinska definitionen är: "den del av gastrointestinal tracten där esofagus möter och förbinder med gaster."

'Sväljningssvårigheter' (dysphagia) är en medicinsk term som refererar till problem eller besvär med att svälja mat, dryck eller saliva. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom neurologiska sjukdomar, strukturella skador på svalgvägen, muskulära förändringar eller inflammation i svalget. Sväljningssvårigheter kan vara farliga eftersom de kan leda till missnöjesmat, dehydrering, undernäring och lunginflammation.

Esofagoplastik är en kirurgisk procedure där man reparerar eller ersätter en skada eller en abnormalitet i esofagus, matstrupen. Det kan innebära att man använder en del av magen för att bygga upp en ny esofagus, ett så kallat fundoplikation, eller att man använder en tunn tunnel av bukhinna (jejunum) för att skapa en ny matstrupe, en procedure som kallas för kolon- eller jejunalinterposition.

Den exakta metoden för esofagoplastik beror på patientens specifika tillstånd och behov. Proceduren utförs vanligtvis av en specialistkirurg och kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive skador på matstrupen, födointagstörningar, tumörer eller andra abnormaliteter i esofagus.

Peristaltik är en naturlig muskelkontraktion som sker i tunntarmen, tjocktarmen och matstrupen. Den hjälper till att föra vidare innehållet genom dessa organ genom att kontrahera och slappna av i en vågformad rörelse. Detta gör att musklerna pressar ihop sig bakom innehållet och skapar en våg som driver det framåt. Peristaltiken är en viktig process för att föra vidare maten genom matspjälkningssystemet och eliminera avfallsprodukter från kroppen.

Bariumsulfat är ett vit, opakkt, icke-magnetiskt och oorganiskt pulver som används som kontrastmedel inom medicinen. När det intas av patienten, absorberar blygloidnivåerna i kroppen bariumsulfatet, vilket gör att strukturerna i mag-tarmkanalen kan ses tydligt på röntgenbilder. Det används ofta för att undersöka strukturen och funktionen hos mat-/vätskeupptagningen i tarmarna samt att upptäcka eventuella skador eller sjukdomar i mag-tarmkanalen, såsom cancer, divertiklar, inflammationer eller andra abnormaliteter.

Det är viktigt att notera att bariumsulfat inte får användas hos patienter med bekanta allergier mot preparatet eller vid förstoppning, magsår, blödningar i mag-tarmkanalen, inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), eller om patienten har någon form av blockage i tarmarna. Det kan också ha allvarliga bieffekter om det används tillsammans med andra läkemedel som innehåller järn, magnesium, eller kalcium.

Esofageal motility disorders refer to a group of conditions that affect the movement and function of the esophagus, which is the muscular tube that connects the throat to the stomach. These disorders can cause symptoms such as difficulty swallowing (dysphagia), chest pain, heartburn, and regurgitation.

There are several types of esophageal motility disorders, including:

1. Achalasia: This is a rare disorder that affects the lower esophageal sphincter (LES), which is the muscle that controls the opening between the esophagus and stomach. In achalasia, the LES fails to relax properly, making it difficult for food and liquids to pass through to the stomach.
2. Diffuse esophageal spasm: This disorder causes abnormal contractions of the esophageal muscles, which can make swallowing difficult or painful.
3. Nutcracker esophagus: This is a condition in which the esophageal muscles contract too forcefully, causing discomfort or pain during swallowing.
4. Hypertensive lower esophageal sphincter: In this disorder, the LES is abnormally tight, making it difficult for food and liquids to pass through to the stomach.
5. Ineffective esophageal motility: This condition is characterized by weak or discoordinated contractions of the esophageal muscles, which can lead to difficulty swallowing and regurgitation.

The causes of esophageal motility disorders are not fully understood, but they may be related to nerve or muscle dysfunction, autoimmune disorders, or other medical conditions. Treatment options depend on the specific type and severity of the disorder, and may include medications, surgery, or lifestyle changes.

'Kateterisering' är inom medicinen en procedure där en slang, kallad kateter, placeras in i en kroppsdel eller hålighet. Detta görs oftast för att underlätta avflödet av vätskor, ge kontrasterande medel under undersökningar som röntgen eller CT-scan, administrera läkemedel eller mäta tryck i kroppsvätskor.

Exempel på olika typer av kateterisering inkluderar:

* Urinkateterisering (placerandet av en kateter i urinblåsan)
* Hjärtkateterisering (placerandet av en kateter i hjärtat för att mäta tryck eller utföra andra procedurer)
* Central venkateterisering (placerandet av en kateter i en central ven för att ge intravenös behandling)
* Angiografisk kateterisering (placerandet av en kateter i ett artärsystem för att utföra en angiografisk undersökning eller behandla ett vaskulärt tillstånd).

Matstrupssjukdomar (gastrointestinala sjukdomar) är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar mag-tarmkanalen, vilket inkluderar mun, tunga, matstrupe, magsäck, tolvfingertarm, tunntarm, tjocktarm, analöppning och tillhörande accessära organ som levern, bukspottkörteln och gallgångarna.

Exempel på vanliga matstrupssjukdomar är gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), gastriter (inflammation i magsäcken), ulcerösa sjukdomar, irritabelt tarm syndrom (IBS), inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen.

Symptomen på matstrupssjukdomar kan variera beroende på vilken del av mag-tarmkanalen som är drabbad, men exempel på vanliga symtom är buksmärtor, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, besvär med sväljning och viktminskning.

Senaste inlägget av ►►► ✅ Would You Make A Great Career Online? https://is.gd/CAmo59 « ...